23 maj 2017

Trump uppmanade till fördrivning av ateister

USA:s president Donald Trump besökte för två dagar sedan "det magnifika kungariket Saudiarabien". Presidenten deltog i öppnandet av ett globalt center för motverka extremist ideologier och han höll ett tal om extremism där det hänvisades till Gud gång på gång. Bland annat sa Trump:
Our goal is a coalition of nations who share the aim of stamping out extremism and providing our children a hopeful future that does honor to God.
Man kunde tro att centret och koalitionen som ska motverka extremism skulle börja med att bekämpa Wahhabismen i Saudiarabien, en av vår tids mest skadliga ideologier, men Donald Trump hade inte ett negativt ord att säga om regimen i landet han besökte.

Istället sällade han sig till de politiker som hävdar att islamistiska terrorister inte följer "riktig" islam.
Every time a terrorist murders an innocent person, and falsely invokes the name of God, it should be an insult to every person of faith.Terrorists do not worship God, they worship death.
Och Gud kommer döma oss...
If we do not stand in uniform condemnation of this killing—then not only will we be judged by our people, not only will we be judged by history, but we will be judged by God.
Vilken Gud då, Donald? Allah eller Kristus?

I sin avslutning vände sig Trump till närvarande representanter för olika arabländer:
A better future is only possible if your nations drive out the terrorists and extremists. Drive. Them. Out.
DRIVE THEM OUT of your places of worship. DRIVE THEM OUT of your communities.DRIVE THEM OUT of your holy land, and DRIVE THEM OUT OF THIS EARTH.
Detta vore en god uppmaning om det inte vore så att dessa länder delvis har en sjuk syn på vilka som är terrorister. I Saudiarabien klassas ateister som terrorister och människor som kritiserar religiöst förtryck på ett fredligt sätt fängslas och betraktas som terrorister.

En som till skillnad från Donald Trump har en moralisk ryggrad är Yann LeCun, chef över AI-forskning på Facebook. Han blev nyligen inbjuden till att föreläsa i Saudiarabien, men tackade nej med motiveringen att han är terrorist (ateist) och förespråkare av rationalism, humanism och kvinnors rättigheter.

Regimen i Saudiarabien måste ställas till svars för den extremistiska ideologi de företräder.

Vad är humanism?

Paul Tobin, grundare av Humanist Society (Singapore), svarar.

22 maj 2017

Stephen Fry förargade inte tillräckligt många

I maj anklagades Stephen Fry för hädelse i Irland. Ärendet lades ned av polisen eftersom inte Frys hädiska eller som andra ser det korrekta observation om Guds karaktär inte resulterat i tillräckligt mycket upprörda känslor.

Michael Nugent från Atheist Ireland berättar om irländska blasfemilagen och förklarar varför den både är skrattretande och farlig.

19 maj 2017

Fake news skadar

16 maj 2017

”Därför bör svenska kyrkans nya film inte visas i skolan”


”Det är beklagligt att Svenska kyrkan väljer att producera en så försåtligt manipulativ film, istället för att på ett rakt och hederligt sätt faktiskt berätta om hur detta komplexa spänningsfält ser ut”, skriver Christer Sturmark idag i en debattartikel på Dagens Samhälle.
Under vetenskapsfestivalen i Göteborg premiärvisades en film producerad av Svenska kyrkan, avsedd att användas i undervisningen i Sveriges gymnasieskolor.
Filmen heter ”Gud och Big Bang” och kan ses här. Den handlar enligt kyrkans pressmeddelande om ”mötet mellan religion och naturvetenskap”.
Jag medverkar själv i filmen.
Det skulle jag inte ha gjort om jag hade känt till filmens manipulativa syfte. Filmen ger en falsk och vilseledande bild av spänningsfältet mellan religion och vetenskap. Därför hoppade jag av seminariet i Göteborg som hölls i samband med filmpremiären.
Att det är principiellt möjligt att förena (vissa specifika) gudsbegrepp med en acceptans av vetenskapen är förstås trivialt sant. Men så ser det inte ut i världen.
I själva verket föreligger en djupgående konflikt mellan religion och vetenskap i stora delar av världen. Detta mörkas helt och hållet i filmen.
Läs hela artikeln här.

Se Svenska kyrkans film Gud och Big Bang nedan.

Aldous Huxley om individens frihet

15 maj 2017

14 maj 2017

Vad är entropi?

13 maj 2017

Därför ogillade Sokrates demokrati



Filosofi krånglar alltid till allting.

Alice Roberts – Varats förunderliga osannolikhet

12 maj 2017

11 maj 2017

Cornflakes fungerar inte mot onani

John Harvey Kellogg uppfann cornflakes för att förhindra onani och han var en kraftfull förespråkare av manlig omskärelse som ett annan sätt att förhindra detta. Även om få idag har Kelloggs starka religiöst motiverade åsikter om masturbering och ovetenskapliga föreställningar om hur det motverkas, fortsätter en stor andel amerikanska föräldrar att omskära sina barn utan deras medgivande. I 120 år har amerikanerna ätit cornflakes och de fortsätter onanera.

9 maj 2017

Ärkebiskopen målar upp en påhittad motståndare

Antje Jackelén skrev 7 maj ett högst märkligt debattinlägg om barns andliga utveckling. Humanisterna svarar henne idag:
Det är en mycket oärlig artikel Antje Jackelén producerat, där hon utan grund sätter likhetstecken mellan andlig och religiös utveckling, samt argumenterar mot en påhittad motståndare med hjälp av en kombination av självklarheter och plattityder. Debatten om barns religionsfrihet förtjänar bättre.
Läs hela repliken på SvD Debatt.

4 maj 2017

Jesus and Mo förklarar kristendomen

Plötsligt faller allt. På plats alltså.

3 maj 2017

Skep-humanistiska podcasten Radio Houdi har nått 200 podcastavsnitt





Radio Houdi firar podcastavsnitt #200 med extra långt avsnitt!

Datorstrul gjorde att avsnitt 200 är en vecka försenad. Men John och Anders kompenserar med extra långt avsnitt.

Första avsnittet av Radio Houdi såg sitt ljus för fem år sedan den 28 februari, 2012.

Har diskuteras Valborgsmässoafton och 1 maj. Hur fjärde versen i Internationalen ofta “glöms bort”. Hur en hollywoodmentalist kan flyga över hela världen utan smartphone eller mobiltelefon.
Hur äckliga “medium” utnyttjar terrorattacken i Stockholm för sin bedrägeriverksamhet och hur religiösa samfund försöker värva medlemmar genom terrorattacken.
Ska man få bära slöja om man jobbar på SAS? Svenska Kyrkan förlorar fler och fler medlemmar och Jehovas Vittnen förbjuds i Ryssland.
Stämmer det att en dödsdömd fånge i USA valde att äta upp en Bibel som sista måltid? Stämmer det att man späder ut bränslet i flygplanen med aluminium?
Räkor döps efter kända musiker och band.
Anders delar också ut Veckans Klappträ innan vi stänger dörren för avsnitt 200.



2 maj 2017

Varför krymper inte får i regn?

En av alla de frågor vetenskap kan besvara.

1 maj 2017

Öppen tråd (maj 2017)

En öppen tråd för att diskutera det som inte passar in i andra aktuella inlägg, men ändå hör hemma på Humanistbloggen. Det kan också handla om tips från läsare om intressanta artiklar och händelser, samt förslag på förbättringar eller klagomål på bloggen.

Detta inlägg är publicerat som första inlägg i månaden, så det är lätt att hitta tillbaka till genom att söka i Bloggarkivet i högerspalten.

Budapestbakelsen

30 apr. 2017

Människans psykologi bidrar till faktaresistens

Vetenskap och Folkbildning får gratis reklamfilm



Har ni 10 minuter att kasta bort kan ni här se den officiella trailern för filmen "Kampen om hälsoparadigmet" som verkar vara en oavsiktlig reklamfilm för föreningen Vetenskap och Folkbildning. Det är bara att gratulera till det storartade genomslaget.

Och om ni undrar: Nej, det finns inga vetenskapliga stöd för de påståenden som VoF:s motståndare gör i trailern - de ljuger folk rakt upp i ansiktet. Frågan är om ens Donald Trump ljuger om vetenskap lika skamlöst som alternativmedicinare.

29 apr. 2017

Gud ett hjärnspöke eller grunden till all existens?

Debatt mellan Vesa Annala och Christer Sturmark, i Lorensbergkyrkan Kalmar 23 april 2017.

28 apr. 2017

I 25 år har vi betraktat aftonrodnaden

Lite reklam för boken "For Whose Benefit? The Biological and Cultural Evolution of Human Cooperation"

Min bok Samarbete finns nu (äntligen) ute på engelska, med titeln: For Whose Benefit? The Biological and Cultural Evolution of Human Cooperation på Springer förlag. Förutom att den är översatt har jag också uppdaterat den lite och rättat några fel. Så här lyder baksidestexten.
This book takes the reader on a journey, navigating the enigmatic aspects of cooperation; a journey that starts inside the body and continues via our thoughts to the human super-organism.
Cooperation is one of life’s fundamental principles. We are all made of parts – genes, cells, organs, neurons, but also of ideas, or ‘memes’. Our societies too are made of parts – us humans. Is all this cooperation fundamentally the same process?
From the smallest component parts of our bodies and minds to our complicated societies, everywhere cooperation is the organizing principle. Often this cooperation has emerged because the constituting parts have benefited from the interactions, but not seldom the cooperating units appear to lose on the interaction. How then to explain cooperation? How can we understand our intricate societies where we regularly provide small and large favors for people we are unrelated to, know, or even never expect to meet again? Where does the idea come from that it is right to risk one’s life for country, religion or freedom? The answers seem to reside in the two processes that have shaped humanity: biological and cultural evolution.

Boken fins att köpa här.

26 apr. 2017

"Förbjuden kunskap"


I senaste avsnittet av sitt Waking Up Podcast sticker Sam Harris verkligen huvudet in i getingboet. Detta genom att under titeln Forbidden Knowledge intervjua ingen mindre än Charles Murray. För de flesta svenskar är Murray en totalt okänd forskare, men han orsakade stort rabalder då han 1994 tillsammans med Richard Herrnstein publicerade boken The Bell Curve: Intelligence and Class Structure in American Life.

I boken rapporterar författarna resultatet att variation i intelligens mellan människor både förklaras av genetik och miljö, att intelligens till stor del avgör hur det går i livet, samt att vi håller på att få en ny typ av klassamhälle där intelligens spelar stor roll i och med att fler och fler arbeten kräver bra kognitiva färdigheter. Inget direkt vetenskapligt kontroversiellt så långt, men sen gör författarna en undersökning till. De ser på skillnader mellan grupper i det amerikanska samhället utifrån självdefinierad rastillhörighet. Och hittar en skillnad. För att verkligen göra frågan problematisk gör de all statistik rätt och korrigerar för alla variabler man kan tänka sig spelar roll.

När jag föreläser om vetenskapsteori eller etik i forskningen har jag länge använt  det här som ett exempel på frågor världen kanske inte behöver få reda på svaret på. Hittar man ingen skillnad så visst, inget problem. Men vilken nytta har vi av eventuell kunskap om att det existerar en skillnad mellan självdefinerade "vita" och självdefinerade "svarta"? Hur liten skillnaden än är - Murray & Herrnstein  rapporterar en skillnad på en standardavvikelse - så kommer människor med tveksam agenda använda den för att konstatera att "men då så" när det kommer till skillnader i samhället. Vilket är fel slutsats i det här fallet, för den individuella variationen är större än variationen mellan grupperna, så man har väldigt dålig användning av den rapporterade skillnaden om man som rasist vill använda den för att sortera människor. Och sen ska vi inte glömma att asiater får högst resultat på intelligenstester, så är man "vit" är man i alla fall inte överst.

Det går att ha alla möjliga invändningar mot den här forskningen, förutom den etiska jag tar upp här ovanför (samma etiska frågor som Sam Harris ställer om och om igen i programmet, för övrigt). Och folk har verkligen haft invändningar. Tyvärr har vissa av dessa inte varit vetenskapligt stringenta. Notoriskt bland dessa är Steven Jay Goulds kritik i the New Yorker som kritiserade något helt annat än bokens teser. Men det har även förekommit annat osakligt, nu senast då studenter vid Middlebury College tog till våld för att hindra Murray från att tala - bland annat blev en annan professor skadad.

Det var denna händelse som ledde till att Harris bjöd in Murray till sin podd, för det är inte våldsamma protester som är det bästa svaret mot kontroversiella teser. Och vilket intressant samtal det blev. Murray visar sig inte alls vara rasist, utan någon som är genuint oroad över det nya sorts klassamhälle som håller på att utvecklas. Murrays analyser - fördjupade i boken Coming Apart (som jag just nu sträckläser) - är den bästa förklaringen av Donald Trumps framgångar jag har sett. Hans recept på hur man åtgärdar dem är för libertarianska för min smak, och han är till viss del en konservativ gubbstrutt, men problemanalysen är så vitt jag kan bedöma det både korrekt och oroväckande.

En observation förvånar mig, om debatten i sociala medier efter Harris kontroversiella poddavsnitt. Det är mycket tal om vetenskapsförnekelse och alternativa fakta just nu, med "högerns" avfärdande av växthuseffekten som främsta exempel. Om "vänstern" har en liknande blind fläck så är det i frågor om genetiskt arv den finns. Och det är inte bara en observation gjord högerifrån, utan det finns böcker av t.ex. Göran Greider och Peter Singer om problemet.

Notera dock vad resultaten kring IQ faktiskt säger. Det finns en ärftlig komponent som förklarar IQ-resultat. Och det finns en miljökomponent som förklarar IQ-resultat. Medan det förstnämnda kanske kan användas för att argumentera för bevarandet av status quo så är det sistnämnda ett argument för ... social ingenjörskonst. Det här är vetenskapliga resultat som kan användas för att förstå samhället vilken politisk åsikt man än har. (Men glöm inte att vi inte har det slutgiltiga svaret på frågan om IQ förrän vi har förstått Flynneffekten.)

Resultat sparkar - det är helt enkelt en dålig idé att avfärda vetenskap av politiska skäl. Och att använda våld och skrän för att tysta andra kan göra att man missar faktiskt intressanta tankar. Ta er tid att lyssna på Harris och Murray. Om ni inte håller med så kommer ni på det sättet i alla fall få en korrekt bild av vad som faktiskt sägs.

The Waking Up Podcast vann för övrigt just "the 2017 People's Voice Webby Award in the Science and Education category".

25 apr. 2017

Religiösa friskolor finns för att arrangera religionsutövning

Dagen har intervjuat Mats Hansén, rektor på St Eriks katolska skola, skolan som Patrik Lindenfors skrev om härom dagen. Den korta intervjun säger något om vad religiösa friskolor handlar om:
Hur viktigt är det för er att fira mässa i skolan? 
- Det är jätteviktigt, vi är en katolsk skola, och det är en stor del av oss. Vår identitet är att vi har mässor till exempel.
Utifrån intervjun framgår det att det är helt avgörande för St Eriks att arrangera religionsutövning.

Som tur är finns det andra skolor som anser att bedriva undervisning baserad på vetenskap och beprövad erfarenhet som det väsentligaste för dem.

23 apr. 2017

Om djurs tänkande


Nu finns min artikel om den nya forskningen om djurs tänkande publicerad och tillgänglig på nätet. Läs den som pdf i Vetenskap och Folkbildnings tidning Folkvett.
Inom forskningen pågår sedan länge en diskussion om ifall djur kan resonera och planera. Nu har en grupp svenska forskare presenterat forskning som kan bringa reda i diskussionen genom att förklara komplexa beteenden utifrån grundläggande inlärningsmekanismer. Men inte bara det – modellen har potential att förklara all inlärning och evolution av komplexa beteendesekvenser hos djur överhuvudtaget. Forskningen är dock inte populär i alla läger då den skjuter omkull en del omhuldade föreställningar om djurs intelligens.
Läs fortsättningen på artikeln i senaste Folkvett.

22 apr. 2017

Lite inspiration inför dagens March for Science - Neil deGrasse Tyson om "Science in America"

Idag är det March for Science i Stockholm, Göteborg, Luleå, Umeå och Uppsala. Kom dit om du har möjlighet och tycker det är viktgt. Här är lite inspiration.

21 apr. 2017

Dags för "March for Science" - men glöm inte vad vetenskap är


Imorgon går March for Science av stapeln runt världen, så även i Stockholm. I Sverige blir det manifestationer i Stockholm, Göteborg, Luleå, Umeå och Uppsala. Orsaken är från början den tilltagande antivetenskapligheten i världen, inte minst i USA:s högsta ledning, men det hela har utvecklats till en generell manifestation för vetenskapen.
Vetenskap är att ställa frågor och testa dem. Det är att tänka logiskt, metodiskt, öppet och nyfiket. Detta gäller alla vetenskapsområden: natur-, ingenjörs- och samhällsvetenskap, teknik, medicin, humaniora och matematik.
Vetenskap är inte bara för forskare. Vetenskap är en viktig del i det som utvecklar vår värld och berör därför oss alla.
Genom historien har vetenskapliga framsteg ifrågasatts när de har utmanat rådande sanningar. Diskussionerna kring vetenskap är en viktig del av det demokratiska samtalet. I tider då faktaresistens, "alternativa fakta" och falska nyheter alltmer konkurrerar med evidensbaserad kunskap och ett vetenskapligt förhållningssätt om uppmärksamheten är det dags att höja rösterna.
Vi tar ställning för forskningen och vill visa vad som gör vetenskapen unik som kunskapskälla, lyfta fram vikten av källkritik och acceptans för oliktänkande och ifrågasättande.
Flera har påpekat risken att en sådan här manifestation kapas för politiska ändamål och det har förekommit en del tecken på detta i USA. Desto viktigare att vi som kommer dit manifesterar just för vetenskapen och kommer ihåg vetenskapens gränser - vetenskap kan inte avgöra normativa frågor (däremot kan man förstås mäta effekter av normativa ställningstaganden, men det är något helt annat). Christian Azar har skrivit en oerhört bra artikel om detta i dagens DN. Här är ett utdrag, men läs för Guds (eller kanske främst för din egen) skull hela artikeln.
Vetenskaplig kunskap om klimatet ifrågasätts av allt fler ledande politiker och tjänstemän i USA. President Trumps påståenden att klimatförändringarna är en bluff och att de har hittats på av Kina är bara ett av många häpnadsväckande exempel.
Den här utvecklingen är allvarlig. Vi behöver vetenskaplig kunskap för att kunna fatta kloka beslut kring klimatet. Politiker och andra som medvetet ljuger eller skapar förvirring kring vad man vet och inte vet när det gäller klimatfrågan förtjänar all kritik och inget förtroende.
DN:s vetenskapsreporter Maria Gunther Axelsson har beskrivit det här väl i en krönika (26/12 2016). Men det finns ett påstående i artikeln som är problematiskt. Hon skriver att ”vi till varje pris måste komma ifrån att klimatet blivit en politisk fråga”. Rubriken till artikeln lyder: ”Låt vetenskapen gå före politiken”.
Den här typen av argumentation hörs ibland i klimatdebatten. Det sägs att ”vetenskapen kräver att vi minskar utsläppen” eller olika varianter på det temat. Det kanske oftast är politiker eller miljöengagerade medborgare som råkar uttrycka sig så, men det hörs ibland även från vetenskapsmän.
Här håller jag inte med. Vetenskapen kan nämligen inte säga vad vi bör göra åt klimatfrågan. Anledningen till att så är fallet är att vetenskap, den vetenskapliga metoden, erbjuder ett metodiskt sätt att få fram kunskap kring hur världen är beskaffad. Det handlar om att försöka ta reda på vad som är sant eller falskt.
Men vad vi bör göra åt världen är en normativ fråga, och om normativa frågor kan man tycka olika. Det finns alltså inga vetenskapliga objektiva svar på frågan om vad vi bör göra åt klimatet, lika lite som det finns några sådana svar vad vi borde göra åt Syrien, kärnkraft, flyktingkrisen och så vidare. För att svara på dessa frågor krävs värderingar och riskbedömningar.
Klimatfrågan är sålunda en fråga för både vetenskapen (för att förstå vilka konsekvenser våra utsläpp kan få) och politiken (för att bestämma mål och åtgärder). Vetenskapen behövs naturligtvis också för att uppskatta hur mycket koldioxid vi kan släppa ut för att nå ett givet temperaturmål. Men att klimatfrågan är en politisk fråga kan man alltså inte komma runt.
Det här är viktigt av flera skäl.
För det första. Vetenskap och kunskap är av stor betydelse i våra alltmer komplexa samhällen. Det är således viktigt att förtroendet för den vetenskapliga metoden att få kunskap upprätthålls. Men om vi hävdar att vetenskapen också kan bestämma vad vi bör göra åt svåra normativa frågor är risken att vi långsamt undergräver förtroendet för vetenskapen som kunskapskälla (eftersom vi då medvetet skulle överdriva vad vetenskapen verkligen kan svara på). Det vore olyckligt i dessa dagar då så många andra vill just relativisera fakta och vetenskaplig kunskap.
Läs resten av artikeln här. Kom och manifestera för vetenskapen.

20 apr. 2017

Debatten om konfessionella friskolor mår inte bra av att vulgariseras

Signum tar inte emot repliker, så jag replikerar på Thomas Idergards artikel om religiösa friskolor här istället.
______________________________

Thomas Idergard skriver indignerat i Signum om S-kongressens beslut att göra det omöjligt att ha konfessionell inriktning på skolor, eller som man också kan beskriva det, likabehandla friskolor och kommunala skolor vad gäller innehåll i både undervisning och utbildning. Idergard exemplifierar problemen detta skulle kunna medföra med en hypotetisk scen från den skola där jag tillbringade mina grundskoleår: S:t Eriks katolska skola i Enskede.
Det största regeringspartiet vill alltså att det ska bli förbjudet att hålla morgonbön och fira mässa i kapellet på S:t Eriks katolska skola i Stockholm. Att huvudmannen för skolan ställer ett kapell till förfogande och ordnar så att präster kommer för att fira gudstjänster måste ju vara ett sådant ”strukturellt inflytande” från huvudmannens sida, som tydligen ska uppfattas som en kränkning av elevernas mänskliga rättigheter – trots att elever frivilligt önskar delta i gudstjänsterna, och trots att ingen elev som inte önskar delta tvingas till det. Ett sådant förbud skulle vara ett flagrant ingrepp inte bara i religionsfriheten, utan också i yttrande- och mötesfriheten. För tänker sig S att polisen ska upprätta spärrar utanför kapellet? Ska prästen avvisas (får det förresten alls finnas en skolpräst)? Och ska de ordenssystrar som på huvudmannens initiativ ibland besöker skolan tvingas ta av sina ordensdräkter eller annars deporteras?
Det finns många saker att säga om denna passage, men inte verkar den tänkt att vara särskilt nyanserad, eller ens sanningsenlig. Lagstiftningen för skolor som redan nu bryter mot läroplanen, genom att exempelvis erbjuda ”frivillig” gemensam kontemplation av Maos lilla röda, fungerar så att man vid upprepade överträdelser helt enkelt mister sitt tillstånd att bedriva skola. Detta utan polisspärrar och deportation.

Vad gäller barns frihet att delta eller inte i skolgudstjänsterna är det uppenbart att Idergard inte själv gått i religiös friskola. För vilken 8-åring funderar självständigt över möjligheten att bryta mot gruppens underförstådda överenskommelse och väljer självständigt att ställa sig utanför en gemensam ritual? Vilken verklig frihet att välja har man som tonåring, när alla ens vänner och lärare går på mässan? Grupptryck och skolmiljö är starka faktorer som inte bör underskattas av den som på allvar vill debattera religiösa skolor. Jag hade som barn inte en chans att värja mig mot den typen av påverkan som fanns på S:t Eriks, trots att skolan på andra sätt var förträfflig.

Föräldrarnas självklara rätt att skola sina barn i enlighet med sin egen övertygelse måste dock skyddas. Det är här problemets kärna finns, i avvägningen mellan föräldrarnas rätt (enligt Europakonventionen) att agera i det de tror är barnens bästa intresse och barnens rätt (enligt Barnkonventionen) att få en rimlig möjlighet att själva välja livsåskådning. Lösningen ligger, tror vi i Humanisterna, i en allmän skola för alla, fri från religiös påverkan men full av saklig information om olika livsåskådningar, samt en lagstadgad rätt för föräldrar att utöver detta skola sina barn i sin egen ideologi eller livsåskådning. Det vill säga, samma regelsystem bör gälla för livsåskådningar som gäller för politiska ideologier.

Debatten om ideologisk och religiös påverkan på barn är för viktigt för att vulgariseras. Vi hoppas att Thomas Idergard vill fortsätta delta i den diskussionen, helst utan att hänfalla till överdrifter och rena osanningar. Detta särskilt som han nu är diakon hos en organisation som påstår sig agera i kärlekens och sanningens tjänst. Vi ser i så fall fram emot fortsatt meningsutbyte i ämnet.

Patrik Lindenfors
Elev vid S:t Eriks katolska skola 1970-1979

19 apr. 2017

Teologiska rummet: Varför finns religion?




I senaste Teologiska rummet diskuteras frågan Varför finns religion? utifrån boken med samma titel, redigerad av David Thurfjell. Jag har skrivit första kapitlet i boken, Evolutionsteoretiska svar, ett kapitel som de medverkande ägnar en ganska lång stund åt att diskutera. Det känns lite synd att jag inte var med själv, särskilt som Jesuitpatern Ulf Jonsson inte verkade ha läst kapitlet och påstod att det skulle handla om ofalisifierbara påståenden - en otroligt förolämpande anklagelse mot en naturvetare. All forskning jag refererar till är experimentellt testad eller testbar, och har gedigen evolutionsteoretisk grund. Det finns en del tvivelaktiga påståenden inom den evolutionsteoretiska forskningen på religion, men jag har verkligen lagt mig vinn om att inte citera dessa.

Det kan vara värt att klippa in de citat i min text som diskuteras i programmet. Vad kan det till exempel tänkas innebära att en egenskap har en lång evolutionär historia gemensam med människan utan att för den sakens skull vara del av människans natur? Så här skriver jag:
Inledningsvis är det värt att påpeka att egenskaper inte nödvändigtvis behöver ”tillhöra” människan för att ha evolverat tillsammans med oss. För att ta ett enkelt exempel så har alla människor förkylningar. Förkylningsviruset är något som evolverat tillsammans med människan utan att för den skull höra människan till (även om man med fog kan påstå att det hör till det mänskliga tillståndet att vara förkyld då och då). Religion kan på det sättet ha en evolutionär utvecklingshistoria intimt sammankopplad med människans evolutionära historia, utan att för den skull vara en nödvändig och integrerad del av vår "natur".
Sen handlar det om vidskeplighet, som det finns vissa inslag av inom olika religioner. Programledaren sammanfattar lite väl ytligt min text, som i sin helhet ser ut så här:
Ta till exempel vidskeplighet. En av de viktigaste tidiga skolbildningarna för studiet av mänskliga beteenden är behaviorismen. Forskningen inom denna tradition har fått dåligt rykte och förbises numera ofta eftersom de traditionella behavioristernas anspråk på att kunna förklara alla beteenden med hjälp av enkla och grundläggande inlärningsprocesser har visat sig otillräcklig. Det är dock olyckligt att avfärda denna forskning helt och hållet eftersom dess grundteori fortfarande fungerar alldeles utmärkt för att studera just inlärning. 
Forskningsfältets grundare, den amerikanska psykologen B. F. Skinner, hade ett favoritexempel som han brukade använda på sina föreläsningar. Han experimenterade med djur i burar (”Skinnerboxar”) och experimenten gick ut på att se hur dessa (främst råttor och duvor) kunde lära sig olika typer av signaler och trycka på olika pedaler för att få en belöning när de lärt sig rätt. Djur, visade det sig, är duktiga på att lära sig vissa typer av signaler men inte andra. Skinner drog slutsatsen att de var ”förprogrammerade” till viss form av inlärning, men inte annan. 
På sina föreläsningar brukade Skinner visa fenomenet med djurens ”förprogrammering” genom att ställa in en duva i en bur på katetern när föreläsningen började. Istället för att ge en signal när duvan tryckt på rätt pedal för att få mat, så riggade han apparaten så att belöningarna delades ut helt slumpmässigt. Försöksduvan upptäckte dock inte detta utan började istället associera det den precis gjort med belöningen. Den kanske viftade lite med ena vingen, eller vred på huvudet till höger, eller tog ett steg framåt. 
Den slumpmässiga utdelningen av belöningar ledde alltså till att duvan associerade allehanda beteenden med belöningen och därför upprepade dessa fast än de inte hade någon reell effekt alls. I slutet av föreläsningen uppvisade duvan beteenden som bäst kan beskrivas som ”vidskepliga”. Den utförde närmast ritualiserade beteenden som den hade kopplat ihop med belöningen. Effekten fungerar lika bra på människor, något som har utnyttjats i populärvetenskapliga TV-program med stor komisk effekt. 
Det finns förstås gott om exempel på vidskeplighet och religiösa ritualer som man skulle kunna koppla till den här inlärningsmekanismen, utan att ha några egentliga evidens för
detta mer än att det verkar logiskt. Att spotta tre gånger när en svart katt korsar gatan, inte gå under stegar, lägga en offergåva hos det lokala vägtemplet, utföra krångliga gemensamma ritualer, be för sjuka, göra korstecknet eller att inte svära i kyrkan kan höra hit. Dessa beteenden skulle alltså kunna bero på att människor, liksom andra djur, har en uppskruvad och inte helt perfekt benägenhet att lära sig orsakssamband. Det är lätt att förstå varför det blivit så, en överkänslig förmåga som gör att vi kan lära oss riktiga orsakssamband innebär samtidigt en risk för en viss överinlärning av felaktiga samband. En mindre uppskruvad benägenhet till sådan övergeneralisering hade dock kunnat leda till att vi missat verkligt existerande orsakssamband, något som hade kunnat vara kostsammare.
Det är förstås väldigt smickrande att få sin forskning diskuterad så ingående av så meriterade forskare i Teologiska rummet. Det här är forskning som verkligen borde få plats på ett svenskt universitet någonstans. För att få detta till stånd har jag sökt pengar för dessa projekt:
  • Avslag: För evolutionära förklaringar av religion 2013 hos Längmanska kulturfonden.
  • Avslag: För evolutionära förklaringar av religion 2013 hos Vetenskapsrådet.
  • Avslag: För evolutionära förklaringar av religion 2013 hos Marianne & Marcus Wallenbergs stiftelse (uppbackat från Stockholms universitet).
  • Avslag: För evolutionära förklaringar av religion 2013 hos Knut och Alice Wallenbergs stiftelse (uppbackat från Stockholms universitet) - tillsammans med Jonas Svensson, islamolog vid Linnéuniversitetet.
  • Avslag: För evolutionära förklaringar av religion 2014 hos Vetenskapsrådet - tillsammans med Jonas Svensson, islamolog vid Linnéuniversitetet.
  • Avslag: För evolutionära förklaringar av religion 2015 hos Marianne och Marcus Wallenbergs stiftelse (uppbackat från Stockholms universitet) - tillsammans med Jonas Svensson, islamolog vid Linnéuniversitetet.
  • Avslag: För religioners placeboeffekter 2015 hos Vetenskapsrådet.
  • Avslag: För religioners placeboeffekter 2016 hos Forte.
  • Avslag: För religioners placeboeffekter 2016 hos Vetenskapsrådet.
  • Avslag: För religioners placeboeffekter 2017 hos Riksbankens jubileumsfond.
Jag har förutom dessa ansökningar om religion varit delaktig i en mängd andra ansökningar om andra ämnen - det är så forskartillvaron ser ut, att man ansöker om anslag nästan mer än vad man forskar. Det är ett helt idiotiskt system. Men det är inte det jag vill illustrera med min lista, utan problemen att få finansiering för just den här typen av projekt. Är det för att jag är aktiv i Humanisterna? Kanske. För att jag är biolog och vill studera något kulturellt? Kanske. För att projektplanerna suger? Kanske, men det tror jag faktiskt inte - så dålig är jag inte på att bedöma kvalitet på vetenskapliga frågor. Jag tror att den främsta förklaringen istället handlar om ovana hos de som bedömer ansökningarna - det här är inte den typen av frågor man ställer inom religionsvetenskap/psykologi/evolutionsbiologi.

Eftersom jag satsat så hårt med mina ansökningar på just de här misslyckade projektansökningarna har jag trillat ur systemet och arbetar för närvarande som vikarierande gymnasielärare i naturkunskap på Fryshusets gymnasium. Ett hedervärt arbete, tveklöst, och meningsfullt på ett helt annat plan än att forska. Men det är ändå forska jag vill göra, så jag söker anslag för att ta mig tillbaka, dock ej längre på religion. Vilket förstås är tråkigt. Knappt fyra miljoner över tre år skulle något av projekten gå på, om någon vill sponsra.

17 apr. 2017

"Ateism är bara en liten irrelevant bieffekt"

I senaste avsnittet av Podden på tiden med sekulär humanisterna Staffan Dopping och Christer Sturmark får vi veta att Staffan är troende och Christer anser ateism är irrelevant.

Avsnittet som kom 15 april kallas Påskpodden och som vanligt diskuteras en rad olika ämnen, bland annat en ledartext i DN: Allt fler plågas för sin tros skull.

Lyssna 18:50 in i podden då Dopping säger:
Jag kallar mig numera själv för troende, eftersom jag tror ett antal saker. [...] Jag godtar inte resten av mitt liv att definieras som icketroende.
Liter senare diskuteras Lena Anderssons krönika i samma tidning, i vilken hon skriver:
Man får lätt intrycket i dessa upp och nervända tider att ateister är de enda som vårdar Guds sanna väsen och vad detta väsen rimligen bör innehålla för att kunna kallas Gud.
När detta tas upp 33:30 in i podden, säger Sturmark:
De tror ateismen är en viktig aspekt av vår livsåskådning [...] Jag är sekulär humanist och jag tror på en naturalistisk verklighet. Ateism är bara en liten irrelevant bieffekt av det.
Om vi bara ska förhålla oss till dessa tre citat kan vi dra slutsatsen att sekulär humanister är troende, tycker ateism är irrelevant och har bra koll på Guds sanna väsen. Glad fortsättning på påsken!
 
Religion Blogg listad på Bloggtoppen.se