2 sep 2014

Avskedad för att ha plockat ner ett krucifix

Schweiz är ett land där sekularismen fortfarande har strider att ta. En av dessa tog Valentin Abgottspon när han plockade bort det krucifix som fanns i klassrummet han undervisade i, i en statlig skola, samt vägrade delta i religionsutövning i samband med arbetet. Detta resulterade i att han avskedades. Efter två års strid dömde en domstol i Abgottspons fördel och han återfick sitt jobb.
On October 8th 2010, during the last lesson beforeautumn break, I was asked to leave the community room where all teachers and pupils were listening to a presentation. I went to the office with two members of the school board. It came as a shock to me when they handed me a letter of immediate dismissal. Until that moment, I had been a teacher at a state secondary school in Upper Valais (German speaking part of a southern canton/district in Switzerland), and up until a few months before the school board and the other authorities had always been very pleased with my work. They told me that the reason for my dismissal was because our mutual trust was disrupted. But in fact, this was a pretext: I was fired,because I wouldn’t tolerate a crucifix in my classroom, because I asked the school to follow adecision from 1990 by the federal (national) court, asking for more secular state schools in Valais, and because I stood up for my human right not to believe in a god.
Hela artikeln om Abgottspon kan läsas i International Humanist News, March 2014

Abgottspon är idag vice ordförande i schweiziska Freethinkers Association. En fritänkare är någon som bildar sina uppfattningar utifrån förnuft och vetenskap, och inte auktoritet och religiösa dogmer. Det är mycket begärt av en fritänkare att inte få vara praktiserande.

Djävulen kanske är det bättre alternativet?


1 sep 2014

Första debatten med partiet som hotar Kristdemokraterna

Nyhetsbrev från Humanisterna

Debatten mellan religiösa och sekulära värderingar har blivit allt mer polariserad i Sverige. Nu satsar nybildade Kristna Värdepartiet på att locka väljare med en politik som utmanar den sekulariserade synen på frågor som t ex abort.

Torsdagen den 4 september debatterar Humanisternas Christer Sturmark och Kristna Värdepartiets Per Kronlid. En debatt som direkt berör vilka rättigheter och skyldigheter varje person bör ha. Ska alla ha en egenbestämmande över sin kropp eller ej? Ska sexuell läggning spela roll för vad som får betraktas som äktenskap? Ska politiken ge särskild hänsyn till någon religion före andra, eller ej?

Kristna Värdepartiet är ett nybildat parti som menar att många väljare med kristna värderingar känner sig allt mer hemlösa i det svenska politiska klimatet. Partiet står för en strängare abortlagstiftning och att sjukvårdspersonal ska kunna avstå från att hjälpa till med abort och/eller dödshjälp. Partiet vill också arbeta för att det traditionella äktenskapet ska bevaras mellan man och kvinna och välkomnar hemundervisning och friskolor med religiösa och andra profiler.

- Många väljare känner sig rotlösa och irrande bland de partipolitiska alternativ som erbjuds idag. De flesta väljare som röstat på Kristdemokraterna röstar numera på andra partier. Vår förhoppning är att vinna så många som möjligt av dessa. Vi hoppas även vinna en del väljare som tänkt rösta blankt, säger Per Kronlid.

Humanisterna å sin sida företräder en ickereligiös livssyn och strävar efter ett sekulärt samhälle där religiösa föreställningar inte bör genomsyra samhällets lagstiftning och normer. Varje persons rättigheter och skyldigheter utgår ifrån lika villkor, oavsett, kön, läggning, kulturell bakgrund eller religion.

Vi har helt olika syn på rättigheter och skyldigheter, vi menar att staten inte får ta ställning för en viss livsåskådning före en annan. Staten ska förhålla sig neutralt och likvärdigt till både religiösa och sekulära livsåskådningar som till exempel sekulär humanism. Samma fri- och rättigheter gäller alla personer, säger Christer Sturmark.

Vid sidan av rena trosfrågor finns det alltså en rad konkreta samhällsfrågor där Kristna Värdepartiet och Humanisterna representerar skilda synsätt. Det gäller till exempel utbildningsfrågor, hbtq-frågor, äktenskapet och frågor kring abort, medicinsk etik och samvetsfrihet i vården.

Debatten äger rum 4 september kl 18:00 i Norra Reals aula, Roslagsgatan 1 i Stockholm. Fri entré.

Nytt avsnitt av succépodcasten Radio Houdi: #95 – Radio Houdi öppnar brevlådan



Nytt avsnitt av den skep-humanistiska podcasten Radio Houdi. Denna gång öppnar John och Anders brevlådan och läser lyssnarbrev.

Humorlegenden Brasse Brännström gick sorgligt bort i veckan och John berättar några anekdoter om honom. Anders och John väljer ut sina humorfavoriter med Brasse.
Vad har John och David Coverdale gemensamt?

Och tro det eller ej men från och med detta avsnitt och några avsnitt fram gästats Radio Houdi av KARSTEN TOREBJER – Psychic Medium där han också svarar på lyssnarbrev och annat.

Till sist öppnar vi brevlådan och svarar på läsarbrev som inkommit. Håll i er!

Sinatra om Gud och religion

I en intervju som publicerades 1963 i Playboy Magazine berättar Frank Sinatra om sin relation till Gud och religion:
I think I can sum up my religious feelings in a couple of paragraphs. First: I believe in you and me. I’m like Albert Schweitzer and Bertrand Russell and Albert Einstein in that I have a respect for life — in any form. I believe in nature, in the birds, the sea, the sky, in everything I can see or that there is real evidence for. If these things are what you mean by God, then I believe in God. But I don’t believe in a personal God to whom I look for comfort or for a natural on the next roll of the dice. I’m not unmindful of man’s seeming need for faith; I’m for anything that gets you through the night, be it prayer, tranquilizers or a bottle of Jack Daniel’s. But to me religion is a deeply personal thing in which man and God go it alone together, without the witch doctor in the middle. The witch doctor tries to convince us that we have to ask God for help, to spell out to him what we need, even to bribe him with prayer or cash on the line. Well, I believe that God knows what each of us wants and needs. It’s not necessary for us to make it to church on Sunday to reach Him. You can find Him anyplace. And if that sounds heretical, my source is pretty good: Matthew, Five to Seven, The Sermon on the Mount.
Läs fortsättningen om hans syn på kristendomen och religioners negativa inflytande.

Politikens motpoler

Öppen tråd (september)

En öppen tråd för att diskutera det som inte passar in i andra aktuella inlägg, men ändå hör hemma på Humanistbloggen.

Det kan vara tips från läsare om intressanta artiklar och händelser eller förslag på förbättringar eller klagomål på bloggen. Detta inlägg är publicerat som första inlägg i månaden, så det är lätt att hitta tillbaka till genom att söka i Bloggarkivet till högerspalten.

http://www.cs.vu.nl/~frankh/dilbert.html

31 aug 2014

Typiskt ateister

Den mest inkluderande definitionen av ordet ateist, innefattar personer som, med eller utan skäl, eller utan grund, på dåligt grund eller på god grund, saknar gudstro. Den mest inkluderande definitionen avfärdas ofta som meningslös, eftersom den inte specifik pekar ut dem som tagit ställning i frågan om Guds existens, utan låter vem som helst som inte tror på Gud, kvalificera som ateist.


Därför är det intressant att smalna av definitionen i syfte att kunna kritisera ateister. En person som fått idén om en Gud presenterad för sig, och avfärdat, bör utmanas, kritiseras och ifrågasättas. Givetvis. En sådan person är (såvida han inte börjat tro på andra gudomliga väsen) en ateist. Men om vi låter frånvaron av gudstro räcka för att man korrekt ska kunna kallas för ateist, så är det helt orimligt ateism i sig är föremål för kritik. Det är som att kritisera en hjälmargös för att den inte kör BMW. Det som gör Richard Dawkins till ett lovligt byte, är att han förhåller sig teism.

På samma sätt kan troende kristna rapportera att de inte känner igen sig i religionskritiken, och som kritiker måste man känna till att det inte finns någon unison föreställningsvärld inom kristendomen. Det som för den ene är en reell dogm, är en obegriplig missrepresentation för den andre. Man kan alltså inte påstå att man kritiserar kristendomen när man kritiserar något specifikt inom kristendomen, eller tvärt om, man kan inte påstå att man kritiserar ateismen när man kritiserar något specifikt avståndstagande från religion, vilket kan illustreras med lite mindre träffsäker satir.


Delar man premissen att ateism är ett lära och att teism följer till skapelsetro, är texten jätterolig. Men texten parodierar egentligen inte ateism, utan någon form av föreställning som t.ex. en ateist kan besitta. En så enkel sak som en korrekt rubrik, skulle laga detta trasiga skämt.

Tänk att kritik mot föreställningen att Jesus förvandlade vatten till vin presenteras som kritik mot kristendomen, genom t.ex. följande mening: "Kristendomen är uppenbarligen en falsk religion, eftersom det är en fysisk omöjlighet att förvandla vatten till vin." Även om det första påståendet är rimligt och det andra är odiskutabelt korrekt, så följer inte det ena till det andra. Och det går alldeles utmärkt att vara kristen och inse att Jesus givetvis aldrig förvandlat något vatten till vin, och - hemska tanke - det går att tro att vatten kan förvandlas till vin utan att vara kristen.

För att göra parafras på ett kreationistiskt argument som syftar till skapa misstänksamhet mot vetenskap: Om Jesus förvandlade vatten till vin, varför finns det vatten idag?


Om det är något som verkligen aldrig faller i god jord i samtal med troende, så är frågor syftar till att illustrera en icke ovanlig naturalistisk hållning: Jag tror inte på Gud. För inte finns det väl någon militant ateist som inte tror på Gud? De pratar ju om Gud hela tiden!

Tänk dig att du vore kristen, och levde i en hypotetisk nation där scientologin är den religion som staten förhåller sig till. Verksamheter som bejakar scientologiska premisser har större rörelsefrihet enligt lagen, och kan söka statliga bidrag som inte kristna har rätt att söka. Skolavslutningen firar man genom att missakta psykiatrin och genom att prata om rymdkejsaren Xenu som planterat oss på jorden. Och så vidare.

Varför skulle en kristen, som inte ens tror att Xenu finns på riktigt, ha något att klaga på? Frågan är givetvis felställd. Det man bör fundera på, är varför en kristen över huvudet taget vill underkasta sig en rymdkejsare som han inte tror på. Kritik mot scientologin, har då alltså inte sitt ursprung i en hemlig tro på Xenu, utan i vad scientologin lägger på bordet.

Och vad betyder att "inte tro" i detta sammanhang, förresten? Den som inte tror på Gud, förhåller sig till Gud och till älvor på samma sätt. Man låter varken hänsyn till Gud eller hänsyn till älvor, påverka sina vardagsbeslut. Men är inte det nedlåtande? Nej, faktiskt inte. Om en gudstroende och en ateist debatterar, har den gudstroende allt att vinna på att veta vad icke-tro är, eftersom det ger en fingervisning om hur argumenten bör utformas. Ett argument som inte får en gudstroende att börja tro på älvor, kan inte förväntas ha någon större effekt om det istället används om Gud på en ateist.

Det har sagts till mig att följande bild beskriver mig:


Ateisten säger att den troende är en idiot som hatar vetenskap och tror att jorden har ett magiskt ursprung. Den troende försöker svara genom att förklara Thomas Aquinas rörelseargument. Om argumentet i sig är dåligt förankrat, så finns åtminstone något för ateisten att återkomma till eftersom upphovsmannen är namngiven. Ateisten levererar en rant med anklagelser som innefattar Det Flygande Spaghettimonstret, varpå den troende tröttnar och ateisten anser sig ha vunnit.

Jag undrar vilken ateist som bildens upphovsman har stött på? Hur som, jag fick denna skickad till mig efter att ha sagt att min tro på Gud inte är starkare än någon annans tro på älvor. Och jag sa som jag gjorde för att locka fram ett starkt argument, gärna ett som slutade med "...och därför är det rimligt att tro att Gud finns", men fick istället veta att jag inte tog Gud på tillräckligt stort allvar, trots att det var motståndarsidans åtagande - inte mitt.

Som så ofta när amerikanska kristna representerar kristna och ateister, är Guds roll i alltings existens viktig för den troende, medan ateisten bär den värsta tänkbara symbolen, nämligen darwinfisken - en symbol för biologisk evolution.

Brittiska imamer utfärdar fatwa mot IS

Brittiska imamer, bland andra Usama Hasan, som arbetar för the Quilliam Foundation, har utfärdat en fatwa mot "Islamic State" (IS) och mot att britter och andra EU medborgare ansluter sig till IS. Uttalandet görs på teologisk grund och blir därför en motsatt åsikt till IS:s, och dess försvarares, religiösa motiv till IS:s våldshandlingar. För även om denna fatwa egentligen endast har inflytande över de muslimer som följer dessa imamer, så är det en möjlighet att påverka muslimska sökare, de osäkra som letar svar via religiöst språk.

Därför är fatwan något bra, något som kan medverka till att färre européer ansluter sig till IS.

Men det finns samtidigt skäl att kritisera fatwan. Först för att den innehåller felaktigheter. Det är inte förbjudet i alla EU-länder att resa för att strida med IS. Inte i Sverige och Norge, i alla fall. Sedan är själva idén med en fatwa problematisk. Det är ett religiöst utlåtande, i detta fall i en politisk/juridisk fråga, som vilar på auktoritet i tolkningen av heliga skrifter. Den vilar på tolkningstradition och i grunden på uppenbarelse, något som inte går att testa och avgöra med rationellt tänkande och förnuft. Fatwor är inte heller framkomna genom ett öppet demokratiskt samtal. Fatwor kan vara både bra och dåliga, men i religiös kontext kan det inte avgöras vilka som är vad. Ord står mot ord, och maktmedel fäller då inte sällan avgörandet - när det är Guds vilja som står på spel.

Så även om den aktuella fatwan är bra, så vore det bäst om ingen i framtiden la någon större vikt vid religiösa uttalanden. Det är bättre att tänka själv, ta in åsikter från flera hål och avgöra frågor demokratiskt.

Neandertalarna dog ut tidigare än man trodde förut



En ny väldigt noggrann studie från University of Oxford indikerar att Neandertalarna förmodligen dog ut tidigare än man trodde förut. (Det går förstås inte att bevisa icke-existens, men det man kan säga är att det i alla fall inte finns några evidens för att det fanns Neandertalare senare än för 35 000 år sedan.) Det här lämnar en lucka på ungefär 2600 - 5400 år då moderna människor och Neandertalare samexisterade.

30 aug 2014

Hitta din röst mot sexuellt våld

Meera Vijayann berättar en personlig historia om sexuella trakasserier och sexuellt våld i Indien, men också om hur sociala medier kan sprida hennes och andras protester mot de avskyvärda brotten.

Varför genomlider människor extrema ritualer?



Kristna på Filippinerna korsfäster sig, Shia-muslimer firar Ashura genom att slå sig blodiga, men här handlar det om Tamiler som genomlider Kavadi. Som utomstående frågar man sig varför den här typen av ritualer existerar? Den evolutionära religionsforskningen har en del tänkbara svar.

29 aug 2014

Tack för allt, Brasse!

Tack för allt, Brasse (1945 - 2014)!

Är Gud farlig i skolan?

Med anledning av prästen Helén Lindbäcks fråga huruvida Gud är farlig i skolan, finns det anledning att ytterligare en gång försöka kommunicera poängen med en sekulär skola. Lindbäck inleder med att konstatera att det nu kan bli tillåtet med en konfessionell skola, vilket stämmer tack vare lobbyingarbetet sekularism som bl.a. Seglora Smedja har bedrivit mot utbildningsministern. Lindbäck gör framförallt fyra poänger i sin text:

Kyrkor är så gamla att stenarna har en klang av det gudomliga, vilket jag förmodar är ett sätt att säga att välsignelsen blott är en samklang. Rektorn kommer då inte längre behöva ha kontroll över skolandakterna, vilket underförstått är en makthungrig handgnuggning. Människan längtar efter den form av andlig utveckling som Svenska Kyrkan kan bistå med, och eftersom denna utveckling av någon märklig anledning måste ske på skoltid, kan eleverna få frivillig närvaro på avslutningen.

Låt mig börja med att svara på den retoriska frågan som ställs i rubriken. Är Gud farlig i skolan? Svaret är nej, men frågeställningen är inte en förnuftig motfråga i debatten om huruvida skolan ska vara sekulär, konfessionell eller något däremellan. Men frågan är klurig. Kanske att vi humanister har en dold agenda? Vi kanske egentligen inte eftersträvar objektivitet, vi kanske bara är missnöjda över att kyrkan varit mer framgångsrik i sin infiltration av utbildningsväsendet?

Jo, kyrkan har varit mer framgångsrik på den punkten, men i egenskap av sekulärhumanist har jag inga ambitioner att tävla. Jag anser att den kontakt med religion och livsåskådning som skolan erbjuder ska vara saklig och objektiv, den ska inte favorisera någon livsåskådning. Jag själv är mycket stolt över att ibland få besöka gymnasieskolan för att representera humanismen, vilket innefattar bl.a. kritiskt tänkande. Speciellt älskar jag att redogöra för varför jag är så pass säker på att inte spöken, andar, Gud eller naturväsen finns på riktigt, trots att man i strikt mening egentligen inte kan veta. Jag är inte helt säker, men jag tror mig kunna tysta den raljerande ateisten som bullrar fram med tveksamma argument och jag tror mig kunna befria några öppensinnade från religionens bojor. Detta är givetvis något positivt, trots att min representation är subjektiv. Andra livsåskådningar blir också representerade för eleven, och lärarens roll i elevernas arbete är att vara den objektiva kunskapsförmedlaren.

Så tillåt mig måla upp en bild där den sekulära ambitionen är lagd på hyllan och min personliga och högst subjektiva livsåskådning var den som gällde i skolan. Detta skulle innebära att när det väl blev skolavslutning, så skulle inte barnen samlas för att bli välsignade av Gud, de skulle istället i positiva ordalag få höra att Gud är en illusion och att vi egentligen inte är begränsade av hans påstådda vilja. De skulle få höra att synd inte existerar, utan att det är gärningarnas konsekvenser som avgör om de är lämpliga. De skulle höra att de inte behöver acceptera motstridiga eller uppenbart falska påståenden, utan att de äger full tankefrihet. Och så vidare, allt förpackat i ett härligt rosa skimmer, allt presenterat i en kontext där kritiska motfrågor anses "förstöra stämningen".
Borde jag vara nöjd? Borde jag svara mina kritiker med en retorisk motfråga om huruvida verkligheten är farlig i skolan?

I ärlighetens namn skulle det inte alls kännas bra. Religion gifter samman stämningsfulla riter med ett postulat som inte alla delar. Det är alltså varken Gud eller exponeringen för avvikande livsåskådningar som är farligt, problemet är en livsåskådnings särstatus. Att denna livsåskådning dessutom ibland kan vara ganska verklighetsfrånvänd, är inte huvudproblemet. Speciellt inte om skolelevernas kontakt med denna livsåskådning sker kritiskt och balanserat.

Jag vill även kommentera Helén Lindbäcks påståenden.

Stenarnas gudomliga klang är en metafor för att prästen inte kan vara objektiv i en miljö som påminner om honom om kristendomen. För den sekuläre är detta ett argument mot att över huvudet taget använda kyrkan som lokal. Man skulle lika gärna kunna säga att en annan lokal är byggd av stenar med en förnuftig klang (som kontrast till en gudomlig klang) men det är ett argument mot den lokalen av samma skäl.

Att prästen tar kontrollen över festligheten från rektorn, borde inte göra mig speciellt otrygg, om det inte användes i ett inlägg som syftar till att argumentera mot sekularism och för en konfessionell skola. Jag vet ju om hur agendan ser ut.

Att människan längtar efter andlig utveckling, är varken allmängiltigt eller något som måste tillgodoses på en skolavslutning, där alla elever ska känna sig inkluderade i avtackning och terminsavslut. Ta era egna barn till kyrkan, för guds skull! Bjud in grannfamiljen att följa med! Av samma skäl är elevernas frivilliga närvaro en usel lösning på något som inte behöver vara ett problem i en religiöst neutral skolavslutning.

"Avvisade flyktingar skickas i famnen på monster"

Johan Norberg skriver en väldigt humanistisk kolumn i Metro idag, apropå KDUs debattartikel om att begränsa antalet flyktingar vi tar emot i dagens DN.
Just nu pågår ett blodbad av närmast bibliska proportioner i Syrien och Irak. Människor mördas och våldtas för att de tillhör fel grupp eller fel religion. Barn tvångskonverteras och giftas bort. Den kristna minoritet som har levt i dessa regioner sedan urminnes tider håller på att gå under.
I just det läget vill Kristdemokratiska Ungdomsförbundet med en DN-debattartikel öppna en ny diskussion i migrationsfrågan, inte för att kräva att Sverige gör mer för jagade människor, utan för att ”börja diskutera var gränsen går för hur många asylsökande Sverige kan ta emot på kort sikt”. Eftersom vi har problem med arbetslöshet och bostadsbrist är det svårt att klara av ett så stort flyktingmottagande som vi nu har, menar KDU:s Sara Skyttedal.
[...]
En humanistisk artikel väl i linje med kristna värderingar hade kunnat förklara att asylrätten är central att om den skapar problem med dagens bostads- och arbetsmarknader måste vi öppna dessa. Eftersom alla tycks eniga om att integrationspolitiken inte fungerar är det obegripligt att detta inte är en större diskussion. Om samhällsplaneringen står emot människovärdet är det inte det senare vi ska tumma på.
Samtidigt ska vi inte vara naiva. I flyktingströmmen finns människor som vill oss och demokratin illa. Nuri Kino skriver om detta i Dagen.
Jag hade just pratat med Islamiska staten, IS, med ”abu-Adil” för att förstå hur de tänker, varför de kidnappar barn. Hans svar var att de inte kidnappar barn, att de räddar dem till den rätta tron. Och så var det samtalet igenom, allt IS gör rättfärdigas av deras tolkning av Koranen.
Deras oförrätter mot andra muslimer och icke-muslimer är för att de måste rädda sin egen själ. Konstigt? Om de inte försöker övertala oss alla att följa deras sätt att se på världen kommer de att drabbas av Guds vrede. De måste pådyvla oss sina vidrigheter för att inte bli straffade.
Samma kväll skulle jag på middag i en av Stockholms finare restauranger. Jag skulle försöka ta ledigt från folkmordet på assyrier/syrianer/kaldéer och andra minoriteter i Irak och Syrien. Bort från alla bilder och videoklipp med hemskheter. Vi var sex personer. Alla var trevliga, sociala och hade kul. En av dem som jag inte känner frågade vad jag jobbar med just nu, vad som upptar min tid. Jag svarade att det var folkmordet på ickemuslimer och moderata muslimer i Mellanöstern. Och att jag, som alltid kämpat för asylrätten, gömt flyktingar och hjälpt dem på andra sätt, plötsligt blivit rädd för asylsökande. Många flyr ju ifrån Bashar al-Assads armé och bland dessa kan det finnas medlemmar från al-Nusra brigaderna eller Islamiska staten. Jag sa att majoriteten som kommer till Sverige inte har med sig giltiga id-handlingar och att vi därför inte vet vilka de är och att det under rådande omständigheter skrämmer mig.
[...]
I Sverige är vi inte redo för sanningen. Och vi kan inte göra skillnad på islam, muslimer och extremister som Islamiska staten. Dessutom saknas kunskap om hur det egentligen förhåller sig i Mellanöstern, rapporteringen har i decennier varit snäv och enkelriktad.
Hur vi ska hantera flyktingströmmen - inklusive rättighetsfrågor, budgetering och säkerhetsfrågor - är något vi måste diskutera och debattera. Kanske är det jag som är naivt hoppfull, men verkar det inte som att en seriös diskussion äntligen börjar bli möjlig?

Hatar Gud kvinnor?

Människor och tro sände i torsdags ett program där religion och kvinnoförtryck diskuteras. Medverkanden var Tara Twana, styrelsemedlem i förbundet Humanisterna och S-politiker, Aron Flam, ståuppkomiker, Sarah Delshad från tankesmedjan Muslimska feministerLars Gårdfeldt, präst och riksdagskandidat för FI, och statsvetaren Roksana Parsan som är engagerad inom KD.

Som vanligt av ville få i panelen skylla kvinnoförtrycket, vare sig på Gud eller på religion, utan det är maktfullkomliga män och patriarkala strukturer som sades vara orsaken.

Religion är ett av de kraftfullaste verktyg mänskligheten skapat för att inordna individer i, och upprätthålla strukturer, och dessa är ofta förtryckande. Strukturerna kan till exempel vara könsroller, som Sara Larsson i publiken tog upp i programmet. Om religion skall upphöra vara kvinnoförtryckande, måste de som verkar inom religionerna inse detta och arbeta för att nedmontera strukturer och överskrida gränser. Svenska kyrkan är ett bra exempel på detta, med kvinnliga präster, "den heliga anden", nyskapande välsignelse och försök att se Gud som en "hen".

Att i sammanhanget säga religion också kan vara en positiv kraft för kvinnors frigörelse är ganska tafatt. Det kan aldrig bli mer än att enstaka positiva exempel lyfts fram. För den stora massan kvinnor i världen idag är religion ett hinder för jämlikhet och frihet. Den historiska erfarenheten talar inte för att religioner kommer vara något positivt för kvinnor, utan religionerna kommer endast motsträvigt anpassa sig när det övriga samhället blir mera jämlikhet.

Trots att programmet inte riktigt engagerade, så är det ändå fantastiskt att leva i ett land där ett radioprogram i public service kan ha denna rubrik: Hatar Gud kvinnor?

Lyssna på programmet här eller nedan.

Fredagsnöjet: Tjetjensk mosh-pit



Trance-party, Sufi-style.

28 aug 2014

"Hon mensprotesterar mot IS-terrorister"


Från SVTs nyheter.
23-åriga feministaktivisten Aliaa Elmahdy står nu för ännu en kontroversiell protest. På en bild ses hon och ytterligare en person menstruera och bajsa på en IS-flagga.
[...]
Aliaa Elmahdy, som är egyptiska, men fått asyl i Sverige och har kopplingar till aktivistgruppen Femen har genomfört flera protestaktioner med många olika teman de senaste åren.
Den här gången vänder hon sig emot IS. På en bild ses hon och en annan person, iklädd heltäckande slöja på överkroppen, menstruera och bajsa på en IS-flagga.
– Jag protesterar mot IS och deras sätt att terrorisera människor och utsätta dem för våld. Blod anses orent av många. Men för mig representerar det, det feminina och stolthet, säger Aliaa Elmahdy till Kulturnyheterna.
Vilka reaktioner har du fått?
– Jag har fått några fler dödshot än vanligt.
Har IS svarat?
– Nej, men jag har fått en del hot som är undertecknade IS, men man vet inte om det är terrororganisationen eller andra som försöker skrämma mig.
Nu tycker ni kanske att jag är pryd som inte visar hela bilden för er, men jag tycker faktiskt att den är lite äcklig och något ni ska få välja själva om ni vill se eller inte. Här kan ni se den.

Kraftfull kritik mot FN:s Säkerhetsråd

Navi Pillay har efter sex år avgått som FN:s chef för mänskliga rättigheter. I sitt avskedstal levererade hon skarp kritik mot Säkerhetsrådets medlemmar: Ofta har de satt nationella intressen före mänskligt lidande. Om detta inte skett hade hundra tusentals liv räddats.
The Council’s interest in human rights has increased markedly during my tenure. But despite repeated briefings regarding escalating violations in multiple crises – by OHCHR and other human rights mechanisms – there has not always been a firm and principled decision by Members to put an end to crises. Short-term geopolitical considerations and national interest, narrowly defined, have repeatedly taken precedence over intolerable human suffering and grave breaches of – and long-term threats to – international peace and security. I firmly believe that greater responsiveness by this Council would have saved hundreds of thousands of lives.

Om kartan inte stämmer med terrängen - låtsas inte om den

The Reformation Project försöker få kristna att acceptera homosexuella äktenskap. Detta genom en närläsning av Bibel-texter. Ett lovvärt projekt för tolerans eller bara ett krumbuktande för att få den kristna tron att bli som man vill? Här är deras reklamvideo.



Vad jag tycker är underligast i de här tolkningsdiskussionerna är att man väljer att helt bortse ifrån Jesus egna ord om äktenskapet - det Bibelord man läser under vigselritualen: Matteus 19: 4-6.
”Har ni inte läst att Skaparen från början gjorde dem till man och kvinna?” Och han fortsatte: ”Därför skall en man lämna sin far och sin mor för att leva med sin hustru, och de två skall bli ett. De är inte längre två utan ett. Vad Gud har fogat samman får människan alltså inte skilja åt.”
Citatet är inte bara ett totalförbud vad gäller skilsmässor (som man också bortser ifrån) utan även en föreskrift att äktenskapet är mellan man och kvinna. De här påbuden ignorerar The Reformation Project fullständigt, så till den milda grad att man inte ens nämner dem i sin genomgång i videon. Att inte låtsas om Jesus ord i frågan, DET är bara ett krumbuktande för att få den kristna tron att bli som man vill och inget annat.

Kristna får förstås göra vad de vill med sin tro. Men det är för mig väldigt svårförståeligt att någon HBQT-person vill omfamna sina forna förtryckare. Förlåta dem, möjligen, men varför skulle man vilja vara med i deras klubb innan de skrivit om stadgarna ordentligt? Obegripligt.

Tack till Hans Arvidsson för tips.

27 aug 2014

Har intellektuella reducerat kristen tro?

Finns det någon som egentligen tror på kristendomen, eller har intellektuella reducerat religionen?

Debatt mellan Humanisterna och Kristna Värdepartiet

Från humanisterna.se:

Debatt mellan Humanisterna och Kristna Värdepartiet

Tid: 4 september kl. 18:00. Fri entré.
Plats: Norra Reals aula, Roslagsgatan 1, Stockholm

Humanisternas ordförande Christer Sturmark debatterar mot Per Kronlid, partiledare för Kristna Värdepartiet.

Samtidigt som Sverige är ett till stor del sekulariserat samhälle, ser vi tecken på en ökad polarisering i debatten kring religion och traditionella värderingar.

Kristna Värdepartiet (KVP) bildades i januari 2014 och menar att många väljare med kristna värderingar har kommit att känna sig allt mer hemlösa i det svenska politiska klimatet. KVP vill bland annat att varje människoliv i lag ska skyddas från befruktningen till en naturlig död. Man menar att det bör finnas samvetsfrihet inom vården och att ingen som arbetar där ska tvingas medverka till abort eller dödshjälp. KVP vill också arbeta för att det traditionella äktenskapet ska bevaras och välkomnar hemundervisning och friskolor med religiösa profiler.

Humanisterna å sin sida företräder en icke-religiös livssyn och anser att det inte finns några förnuftiga skäl att tro på religiösa dogmer, gudar eller övernaturliga förklaringar av tillvaron. Humanisterna vill sträva efter ett sekulärt samhälle, där alla människor bemöts med respekt och omtanke på lika villkor, oavsett kulturell bakgrund. Humanisterna menar att i ett sådant samhälle bör de religiösa föreställningarna vara en privatsak, men ska inte genomsyra inte samhällets lagstiftning och normer.

Vid sidan av rena trosfrågor finns det alltså en rad konkreta samhällsfrågor där KVP och Humanisterna representerar skilda åskådningar. Det gäller till exempel utbildningsfrågor, det traditionella äktenskapet, och frågor kring abort, medicinsk etik och samvetsfrihet i vården. Sådana frågor kommer att belysas i den här debatten.

Humanism for Children

Humanism for Children är en bok utgiven av den kroatiska humanistorganisationen Center for Civil Courage. Boken, som hittills har givits ut på kroatiska, bosniska, tyska och engelska, ger en någorlunda omfattande (98 sidor) och fullständig bild av humanismen som livsfilosofi. Boken innehåller många fina teckningar, som verkar riktade till mindre barn, men texten är mera anpassad till tonåringar. Men den kan säkert läsas med behållning även av äldre och de som inte känner sig helt hemma i det engelska språket.

I början av boken kan följande citat läsas:
It is the only idea that can connect the entire world. The world cannot unite on a single moral or religious idea, but must have a very broad base like that of humanism. Humanism is based on science, art and human solidarity. Therefore, it is broad enough for all religions and political systems to find their place in it. This is important because humanism is not totalitarian and can have different forms within it.- Ivan Supek
Nu finns den att köpa som e-bok på engelska för ca. 70 kr, via denna site. Köp boken, varför inte ge bort den till någon i konfirmationspresent, och stöd samtidigt en humanistorganisation i ett land som kraftigt dominera av den Katolska kyrkan. Kyrkan får där ca. 300 miljoner kronor av staten för religiösa utbildning och driftskostnader, och katolska katekesen lärs ut i de statliga skolorna.


Medelvägen i Mellanöstern?

26 aug 2014

Abrakadabra

Om en gammal nyhet som då blev ett oklart inlägg och som först trekvarts år senare publiceras.

Ur Kyrkans tidning (November 2013):
I slutet på juni [2013] höll två studentpräster från Malmö radiogudstjänst och läste då en annan välsignelse än den som kyrkohandboken anger. En lyssnare ansåg att formuleringen stred inte bara mot Svenska kyrkans ordning utan också mot dess ”bekännelseskrifter samt den allmänkyrklighet som alla medlemmar är del i”. 
I förra veckan [november 2013] togs anmälan upp av domkapitlet i Lund som förde en diskussion om frågan. 
–Vi konstaterade att det var en olämplig formulering med tanke på att det var en radiogudstjänst och beslutade om att de två prästerna ska ha ett disciplinärt samtal med biskopen, säger stiftsjurist Eirik Ski.
Brottet var att prästerna ersatt den klassiska orden i den kristna trollformeln: "I Faderns och Sonens och den helige Andes namn" med ett förnyande alternativ: ”I Skaparens, Befriarens och Livgiverskans namn”.

Uppmärksamma att i meningen ovan har det religiösa ordet för en ramsa med magisk innebörd, välsignelse, ersatts med en hednisk synonym. Så kan man göra i språket, utan att betydelsen förloras helt. Men kanske magin försvinner? De som invänt mot ordleken är förmodligen troende på ordens magi, även om de använder andra ord när de försvarar traditionen. Ord är onekligen makt.

Avslutningsvis ges ett förslag till nyskapande i Svenska kyrkans välgångsramsa, vilket kanske till och med tilltalar en och annan icke-religiös humanist:
"I Stjärnstoffs, Upplysningens och DNA:s namn"

Gud skickar en hälsning till de afrikanska Ebola-offren


Detta apropå att en grupp biskopar, präster, profeter och evangelister i Liberia slagit sina kloka huvuden ihop och kommit fram till att Gud är arg på Liberia.
“God is angry with Liberia.” The statement released by the council declared, “Ebola is a plague. Liberians have to pray and seek God’s forgiveness over the corruption and immoral acts (such as homosexualism, etc.) that continue to penetrate our society.”
 Det är bögarnas fel, som vanligt. Sluta böga, hörrni. Det är ju därför det blir så mycket ebola i San Fransisco Liberia.

Gud har i alla fall haft den goda smaken att "mirakulöst" helat en amerikansk missionär. Han flögs förstås hem till ett amerikansk sjukhus och fick professionell vetenskapligt grundad vård, men av någon anledning väljer han att tacka samma Gud som dödar afrikaner på löpande band.

25 aug 2014

Podcasten Radio Houdi #94 - Kontakt med psychic medium


Radio Houdi är tillbaka. Denna gång får John och Anders kontakt med ett psychic medium!

Kändisar och vanliga människor häller isvatten i håret. Roger Waters är inte med på nästa studioplatta med Pink Floyd och hur är det med valrörelsen?

Mördade Gud "bara" 2,5 miljoner människor? En lyssnare berättar att det var tio gånger fler...

John intervjuar Terry Evans överman: Det danska psychic medium Karsten Torebjer som pratar (vad annars) pengar, pengar, pengar och hur han ska bevisa att han är “på riktigt” i sin show på Mosebacke senare i höst.

Vi avslutar med att prata om Jehovas Vittnen och vi lyssnar på en ståupprata med John från Släng Dig I Brunnen från förra årtusendet.

Det är fart, det är fläkt, det är Radio Houdi!

Det är tillåtet att skratta åt Gud

En "andlig" upplevelse jag haft var att som tonåring lyssna till när böneutroparna kallar till bön i Marrakesh. Jag tågluffade dit och satt gärna på café inne i någon av de gamla gränderna i solnedgången. Stämningen var som hämtad en av Scheherazades berättelser ur Tusen och en natt. Det var helt magiskt, kort sagt.

Å andra sidan har jag också haft upplevelsen att bo i ett billigt hotell-rum precis bredvid en minaret på Lamu. Det är inte riktigt lika trollbindande att lyssna på böneutropet el-förstärkt bredvid sovrumsfönstret på morgonen. Jag skämtade med res-sällskapet om att böneutroparen förmodligen skrek ut en klagan över sina för små kalsonger. Det lät för djävligt, kort sagt.

Kontexten är allt.

Detta apropå att någon på Facebook skrivit "Det är inte normalt att vakna till en åsna som har ont i magen". Personen i fråga bodde i Nyköping och uppskattade uppenbarligen inte att bli väckt av böneutrop. Nu vet vi inte exakt vad mer som skrivits, men självklart ska man ha rätt om att ha åsikter om ljud och oljud, även när de förekommer i religiös kontext.

Erik Helmerson skriver på DNs ledarsida om händelsen.
När man tar del av sådana här nyheter bör man vara medveten om risken för felkällor. Det kan finnas andra omständigheter. Med reservation härför: Detta verkar ju komplett vansinnigt.

Jag är själv troende, har inga som helst problem med svenska moskéer och minareter och tycker att det knappast måste vara nödvändigt att i tid och otid kränka människors religiösa känslor. Men därifrån till att göra det olagligt? Mannen har inte uttryckt kritik mot islam i sig, inte heller mot muslimer. Han har på ett raljant sätt klagat på ett visst utövande av religionen, alltså på att böneutropen låtit för mycket.

Om sådana utrop kan man tycka en hel del. Någon skulle säga att de låter vackra, en annan att de är anskrämliga. Båda åsikterna måste väl ändå vara tillåtna i en demokrati?

Dagen före nyheten från Nyköping handlade DN-serien ”Rocky” av Martin Kellerman om den inte alltid ljuva känslan att väckas av kyrkklockor. ”Måste verkligen de kristna berätta vad klockan är varje jävla timme? Vi har klockor på våra smartphones, vi behöver ingen puckelrygg som drar i ett rep för glatta livet.”

När jag läste strippen skrattade jag högt. Nu inser jag att den reaktionen var för tolerant för den svenska rättvisebyråkratin år 2014. Korrekt bemötande när någon raljerar över valfri aspekt på ens religion kanske i stället är att åkalla myndighet och kalla det hets?
Nej, verkligen inte. Religion kan inte - får inte - vara någon sorts kränkthetsreservat. Det special-privilegiet har man förbrukat efter medeltid, korståg, inkvisitioner, rondellhundar och ISIS.

Corliss Lamont

Corliss Lamont är en betydelsefull person inom sekulär humanismens historia. Lamont (1902-1995) var amerikansk filosof och demokratisk socialist, författare till Philosophy of Humanism (1949), en standardtext om humanism, som 1997 gavs ut i en åttonde upplaga, och han var en av undertecknarna av Humanist Manifesto II (1973). American Humanist Association utsåg Lamont till President emeritus och han fick deras the Humanist of the Year Award 1977.

1952 gjorde han ett misslyckat försök att väljas in i kongressen för amerikanska Labour. Från detta år finns en intervju med politikern Lamont, huvudsakligen om USA:s utrikespolitik. Ett intressant tidsdokument.

Nedan presenterar Lamont sig själv och Humanismen, i samband med World Humanist Congress i Buffalo, USA, 1988. Läs mer om Coliss Lamont via denna länk.

24 aug 2014

Nog med moraliska pekpinnar från Dawkins

Gäst inlägg av Svante Linusson.
-----------------------------------------------------------------------------------------------------------

Richard Dawkins har länge varit en förgrundsfigur inom ateiströrelsen. Jag är en av många som har beundrat hans klara språk och tydliga argumentation mot de religiösas sanningsanspråk. Desto mer bestört har jag blivit då han på senare tid har skrivit ett antal väldigt ogenomtänkta korta meddelanden på Twitter där han har 1 miljon följare.

Senast den 20 augusti skrev han följande till en kvinna som funderade på vad hon skulle göra om hon var gravid och visste att fostret hade Downs Syndrom (DS) vilket hon beskrev som ett "real ethical dilemma". Han svarade då att han tyckte det skulle vara omoraliskt att inte göra abort: "Abort it and try again – it would be immoral to bring it into the world". För mig är detta ett omåttligt korkat uttalande.

Att stå inför valet att göra abort eller inte baserat på egenskaper hos fostret är ett val som måste få göras av de blivande föräldrarna. Jag tycker oerhört illa om de smutskastningskampanjer som många religiösa ledare ägnar sig åt när det gäller abort, genom att försöka få föräldrarna (framförallt den gravida kvinnan) att få dåligt samvete om hon gör abort genom att förklara att det är förkastligt och omoraliskt. Det är ett enskilt val och de religiösa ledarna kan inte veta vilka omständigheter som finns i det enskilda fallet.

Dawkins beter sig här lika otrevligt när han hävdar att det skulle vara omoraliskt av kvinnan att inte göra abort utan välja att föda barnet. Vad kan han veta om det? Hans uttalande där han dömer ut vilka människor som är önskvärda i samhället tycker jag är direkt omoraliskt.

Som pappa till ett barn med DS har jag tidigare varit inblandad i diskussioner om olika prover för att avgöra om ett foster har Downs syndrom. Min hållning är att självklart skall de gravida själva få avgöra om de vill göra tester eller inte och om de skall göra abort eller inte. Lika självklart är det för mig att sjukvårdspersonal inte skall pådyvla de gravida en bestämd uppfattning om vad de bör göra. Det är nog också officiellt inställningen i de flesta landsting i Sverige även om det följs lite si och så och det är genuint svårt att "bara ge information". De flesta gravida är utelämnade till sina egna fördomar. I t.ex. Danmark är det däremot en politisk och medicinsk målsättning att det skall födas så få med DS som möjligt. Det tycker jag är en mycket otrevlig människosyn mycket långt ifrån de humanistiska ideal jag håller högt.

Efter den storm av protester som följde har Dawkins senare försökt förklara mer ingående vad han menar. Han har sagt bl.a. två saker:

1. Personer med DS tillför inget till samhället, till skillnad mot t.ex. autistiska personer som kan ha specifika talanger (i ett kort tweetsvar om vad han tyckte om att abortera autistiska barn): "People on that spectrum have a great deal to contribute, Maybe even an enhanced ability in some respects. DS not enhanced."

2. Personer med DS har inga bra liv utan lider sig igenom livet: "I personally would go further and say that, if your morality is based, as mine is, on a desire to increase the sum of happiness and reduce suffering, the decision to deliberately give birth to a Down baby, when you have the choice to abort it early in the pregnancy, might actually be immoral from the point of view of the child’s own welfare."

Detta är tyvärr inte bättre resonerat än hans korta tweet. Jag finner punkt 1 häpnadsväckande hybriskorkad. För det första strider det mot en humanistisk princip att vårt värde som människor inte är baserat på hur mycket vi bidrar. För det andra; hur kan han tro sig veta vilka som bidrar till samhället? Personer med DS kan för det mesta bara ha enkla rutinarbeten, många kan inte jobba alls och ingen kommer att bli en framstående forskare i biologi. Men att de därmed inte skulle "bidra" är ju makalöst arrogant. Hur människor interagerar, samarbetar och påverkas av varandra är ett system så komplext och kaotiskt att jag aldrig skulle våga säga något specifikt om vilket barn som kommer bidra mest. Hur påverkas anhöriga till personer med DS? Blir vi bättre eller sämre människor som fattar klokare eller mer korkade beslut? Läs gärna Sören Olssons bok "Prinsen annorlunda" där han berättar om sin son med DS. Bland mycket annat beskrivs hur hans son har infört "kärleksbombning" hemma. En sorts samvaro där alla säger fina saker om varandra. Det tror jag rätt många skulle må bra av.

Punkten 2 tyder på att Dawkins är helt obekant både med personer med DS såväl som forskning om DS. För mig känns det helt klart att personer med DS i allmänhet inte lider mer än andra. De barn jag personligen känner med DS är minst lika glada som barn utan DS. Bättre är dock att gå till forskningen. En ledande forskare i USA om DS är Brian Skotko. Han har genomfört intervjuer med både anhöriga och med personer som själva har DS. Se t.ex Skotko et.al, "Self-perceptions of people with Downssyndrome", American Journal of Medicial genetics (2011) 2360--2369. Bland hans resultat kan nämnas att bland de som har DS är 97% nöjda med den de är och 96% nöjda med hur de ser ut.

Om man vill föda ett barn med DS eller inte måste få vara var och ens beslut. Moralistiska pekpinnar har inte där att göra.

Svante Linusson
Professor i matematik
Styrelseledamot i Humanisternas Stockholms styrelse
 
Religion Blogg listad på Bloggtoppen.se