28 aug. 2008

Om Waldorfs dolda andliga agenda i Dagen

Tidningen Dagen verkar ta diskussionen om Waldorfpedagogiken på allvar. Idag är det både en intervju med en antroposofkritiker samt en intervju med Bo Dahlin, pedagogikprofessorn som försvarade Waldorf i förra numret av Humanisten och som var en av undertecknarna till protesten mot Stockholms universitets avslutade samarbete med Steinerskolan.

Waldorfkritikern, Alicia Hamberg, som själv gått i Waldorfskola, upprepar det alla Waldorfkritiker påpekar. Skolorna genomsyras av antroposofin, de kväver små barns nyfikenhet på grund av sina antaganden om barns utveckling, och de gömmer undan sin agenda från föräldrar och andra intresserade. Alicia berättar själv att hon själv förlorade flera skolår. "Waldorfföreträdare säger att det går långsammare att lära sig under de första åren, att man inte ska lära barnen läsa för tidigt. Men så mycket efter som jag var när jag slutade i sjätte klass. Man kommer inte ikapp, när man inte kan läsa eller räkna."

Bo Dahlin hävdar å sin sida att man inte undervisar i antroposofi i Waldorfskolorna (sant - det är det ingen som påstått) och att man håller en rågång mellan antroposofin och skolan (falskt - hela pedagogiken grundar sig på antroposofiskt tänkande). Sen hänvisar han förstås till sin egen utvärdering av Waldorfelever som han hävdar visar att Waldorfelever inte klarar sig sämre än andra. Denna studie saknar dock varje uns av trovärdighet då den är betald av antroposofer för att antroposofer ska få utvärdera antroposofer. En mycket obehaglig taktik hämtad ifrån tobaksbolagens agerande från förr då de på ett liknande sätt "köpte" forskare.

Det är aningen ironiskt att just Dagen diskuterar frågan så publikt. Antroposofin har ju varken mer eller mindre verklighetsanknytning än kristendomen.

Den statsbidragsberättigande tron

Ett av argumenten som förts fram i debatten om statsbidrag till trossamfund handlar om buddhisternas gudstro. Har de egentligen en eller har de det inte? Själv är jag inte tillräckligt insatt i frågan för att uttala mig, men jag har i alla fall en åsikt om argumentet: det leder bort uppmärksamheten från den viktiga frågan, nämligen varför gudstroende ska ha rätt till särskilt stöd från staten.
Statens många uppgifter skulle kunna sammanfattas så här: att se till att medborgarna har det bra. I vårt samhälle har vi ett antal människor som är i behov av extra stöd för att kunna ha det bra, exempelvis rörelsehindrade. Dessa är idag berättigade till statligt stöd och bör så vara.
Men statens resurser är inte obegränsade. Därför bör vi noga pröva alla dessa gruppers behov innan vi öppnar den statliga penningpungen. Enligt min mening utgör gudstro inte ett så allvarligt handikapp att det i sig berättigar till stöd.

Jag kan se argument både för och emot att trossamfund skall vara berättigade till stöd. Å ena sidan kan man tycka att det är en privatsak, att om man vill ha pampiga kyrkor som står öppna för jämnan så får man bekosta det själv, att staten har viktigare prioriteringar. Å andra sidan lever vi inte av bröd allena: människan har även ett andligt behov som måste uppfyllas för att hon skall må bra.
Detta andliga behov tar sig vitt skilda yttringar. Hos religiösa människor tar det sig uttryck i en gudstro, och gudstjänsterna och kyrkans ritualer och övriga verksamhet är till för att fylla det andliga behovet för dessa troende. Andra söker tillfredsställa sitt andliga behov genom natur- eller kulturupplevelser (inklusive sådana som tipsextra, och vackert så även om jag personligen finner denna kulturupplevelse rätt andefattig), filosofiska diskussioner och liknande. I brist på goda upplevelser tar vissa till destruktiva som droger, sprit och våldskickar.

Trossamfund är, som namnet antyder, organisationer som samlar människor med en gemensam tro. Jag skulle vilja påstå att det grundläggande syftet är att tillfredsställa dessa människors andliga behov. Denna definition av trossamfund inkluderar Förbundet Humanisterna, som samlar oss som saknar gudstro men ändå valt att manifestera vår tro på människan i ett förbund.
Humanisterna har i mina ögon potential att bli ett samfund med stor förmåga att uppfylla våra andliga behov. Den 24e augusti i år uruppfördes på Berwaldhallen Holocene, ett evolutionens oratorium som jag tyvärr inte kunde närvara vid. Det finns även andra exempel på musik som hyllar den mänskliga naturen och dess ursprung utan att blanda in gudomligheter, eller som bara väcker dessa tankar och känslor genom sin skönhet. Om Humanisterna hade råd att hålla sig med åtminstone en vacker lokal i varje region, skulle vi där kunna arrangera sådana evenemang, gärna med åtföljande paneldiskussioner och föreläsningar kring existentiella eller aktuella frågor. Med anställd personal kunde vi tillhandahålla utbildade jourhavande medmänniskor som kan bistå i livets svåra skeden. Vi skulle kunna bedriva och/eller stödja forskning kring humanism och etik. Vi skulle kunna bli ett samfund likvärdigt med kyrkan på alla sätt utom just i gudstron. Detta är i alla fall min vision.

Förutsatt, förstås, att pengarna finns. Medlemsavgifter och privata donationer räcker inte långt i sammanhanget. Vi skulle kunna investera i aktier liksom Svenska Kyrkan (fast kanske begränsa oss till företag som stämmer med våra ideal), men det är nog vanskligt innan vi blivit större. Vi skulle kunna få statsbidrag.
Men det får vi inte, eftersom vi inte är gudstroende. Vår människotro anses inte tillräckligt behjärtansvärd, vårt behov av andlighet och gemenskap inte tillräckligt skriande, för att staten skall anse att vi skall vara berättigade till samma stöd som andra trossamfund. Jag skulle bra gärna vilja höra någon genomtänkt motivering till detta.

Vän av ordning kanske vill titta på lagens bokstav för att avgöra om vi är berättigade eller inte. Nå, rätta mig om jag har fel, men i en fullvärdig demokrati kan lagarna ändras om det finns goda skäl, och jag tror att Sverige kan betecknas som en sådan. Innan vi kastar oss upp i paragrafsadeln bör vi vara överens om den etiska bakgrunden till den aktuella lagstiftningen.

Frågan är alltså inte om buddhister tror på gud eller inte, utan huruvida gudstro men inte människotro, båda två eller ingendera skall anses bidragsberättigande och framför allt: varför.

That's the question.

27 aug. 2008

Varför är vi moraliska?

Var kommer moralen ifrån? Gud? Kan den som tvekar om vad som är rätt hitta svaren i Bibeln? Och vem har den rätta tolkningen av de besked Bibeln ger?

Michael Shermer frågar:
- Om förbudet mot otrohet inte ingått i de 10 budorden har det då varit ok att vara otrogen?

Michael Shermer är en born again atheist, humanist och redaktör för tidningen Skeptic. I denna film redovisar han sin uppfattning om varför människan är moralisk och vad det är som påverkar oss när vi tar moraliska beslut.

Shermer har givit ut en rad böcker. Den bok han pratar om i filmen heter "The Science of Good and Evil: Why People Cheat, Gossip, Care, Share, and Follow the Golden Rule" som kom ut 2005. Den kostar nästan inget (126 kr). När man sett filmen blir ett köp nödvändigt.



Gud bokför dina synder

Från 7 års ålder bokför Gud dina synder. Det borde man få veta i god tid före den födelsedagen, så man tar vara på möjligheterna. Det säger Julia Sweeney i denna extremt komiska film. Se henne ocksåmberätta om sitt samtal med mormonerna. Hilarious.



/Hans Iwan Bratt

26 aug. 2008

Vådan med att vara ateist

Henrik Berggren skriver i dagens DN tänkvärt om vådan med att vara ateist. För även om det på något sätt är självklart att det inte finns någon Gud så har ju kyrkan vackra ritualer som markerar livets alla övergångar, storartade kyrkrum, vacker musik, och så vidare. Eller som Berggren själv uttrycker det. "Psalmsången, ljusen, stillheten kan fylla mig med den sorts ro som hos sekulariserade människor får passera för andlighet."

Personligen kände jag igen mig väldigt mycket i Berggrens beskrivning. Jag älskar att vandra omkring i gamla kyrkor. Särskilt de storartade domkyrkorna lyfter "själen" samtidigt som de tydligt markerar överhöghet; nästan injagar skräck. För den som får möjligheten att fara till Indien kan jag även rekommendera besök i gamla Hindutempel. Ritualerna där kan verkligen frammana känslan av att något heligt är närvarande.

Det går förstås att ta bort det "andliga" (i brist på bättre ord) inslaget ur tillvaron. Men det blir onekligen något som fattas.

Vad gäller ritualer är det aningen lättare. Alla ska väl ha rätt att bestämma sina egna ritualer? Men vem orkar utforma en ritual när någon nära har avlidit...? Dessutom ligger ju en del av charmen i ritualer just i att de är upprepade handlingar som man känner i sig i. Det ligger också i själva definitionen av ordet: "
standardiserat, institutionaliserat beteende med symbolisk innebörd" (från Nationalencyclopedin).

Man kanske får nöja sig med att smita in i en kyrka eller tempel då och då och tjuvsmaka på stämningen? Visst ligger det något magiskt i möten med naturen, med att förstå något svårt, med kärleken. Men alla dessa är andra former av andlighet än den man möter i kyrkrummet. Vad kan ersätta en sådan känsla av magi? Joe Labero?

(- Även publicerat på min personliga blogg -)

Stockholms universitet motiverar sitt beslut om Waldorfutbildningen

Stockholms universitet skriver att Rudolf Steiners kurser inte fyller måttet i Svd.

Som motiv till att de beslutat avsluta samarbetet med Steinerhögskolan skriver universitetet idag att "en anmärkningsvärt stor del av kurslitteraturen är Rudolf-Steiner-­baserad och att mycket av den ­vetenskapligt grundade litteratur, som ingår i utbildningen för andra blivande lärare, inte tas upp."

Dessutom uttalar sig rektor Kåre Bremer i sin blogg. Han har själv läst kurslitteraturen och backar upp fakultetsnämndens beslut. DN skriver om frågan här.

Inget märkligt beslut och inget dråpslag mot mångfalden. Istället är det en säkring av kvaliten på lärarutbildningen som skett.

(- Detta inlägg finns också publicerat på min egen blogg -)

25 aug. 2008

Se Taslima Nasrin angripa Islam

Taslima Nasrin inledde Humanisternas seminarium "Religion – the hotbed of Homophobia?" vid årets Pridevecka. Hon är en extremt modig kvinna som med frenesi angriper Islam. Född i Bangladesh och uppfostrad muslimsk blev hon i tonåren klar över Islams syn på kvinnan och människans rättigheter. Hon börja upplysa andra om Islams innebörd och krävde ändringar.

Nu är hon författare, har hunnit ge ut ett 30-tal böcker och utbildat sig läkare. Som förkämpe för mänskliga rättigheter och mot religioner har hon blivit utslängd ur sitt land och hållits i husarrest i Indien.

Nu är hon åter i Sverige. Förhoppningsvis kan hon här få det hem och den plattform hon behöver för att fortsätta sin kamp.

Att lyssna till Taslima Nasrin får en att tappa andan. Hon har ett mod och en kraft som är enastående. Vad har inte denna kvinna förmått och vad har hon inte fått utstå. Hon har sedan länge världshumanismens stöd och det är med tacksamhet som de svenska humanisterna nu kan stödja henne i den fortsatta kampen mot religiöst förtryck av kvinnor, barn, män och olika grupper som är förföljda.

Taslima Nasrin talar de inledande 20 minuterna. Sedan kommer prästen Anna Karin Hammar, Svenska Kyrkan, Barbro Westerholm, mottagare av Hedeniuspriset, folkpartistisk ledamot av Riksdagen, tidigare ledamot av Humanisternas styrelse, Sonny Van De Steene, International Humanist Ethical Union, Flemish Cultural Lesbian and Gay Organisation Ongehoordt, Brussels, Andrew Copson, The Gay & Lesbian Humanist Association, London.

Diskussionen leds av Christer Sturmark, ordförande för Humanisterna och Carl-Johan Kleberg, tidigare ordförande för Humanisterna.


Anna Karin Hammar, präst i Svenska Kyrkan, presenterar sig inledningsvis.

/Hans Iwan Bratt

Waldorfs försvarare låtsas inte om kritiken

Några professorer och kulturpersonligheter ondgör sig på SvD Brännpunkt 24/8 över Stockholms universitets underkännande av kursplanerna för Waldorfutbildningen. De menar att den pedagogiska mångfalden hotas. Som vanligt med Waldorfpedagogikens försvarare berör de dock inte med ett ord det egentliga problemet.

Likt många andra föräldrar till (före detta) Waldorfbarn blev jag chockad när jag fick reda på vad pedagogiken egentligen innebär. Waldorfpedagogiken har sin grund i Rudolf Steiners (1861-1925) lära om antroposofi. Grundidéerna till antroposofin fick Steiner från syner om människans utveckling ur Akasha-krönikan, en bok som bara existerar i andevärlden.

Kortfattat kan man beskriva antroposofin som en sorts New Age-vision av världen. Enligt Steiner lever mänskligheten nu i perioden efter Atlantis, som tog sin början när Atlantis sjönk för ungefär 9000 år sedan. År 3573 kommer människorna (åter-)få förmågan att se in i framtiden. Steiner hävdar vidare att våra själar reinkarneras och att därför barn inte bör lära sig läsa förrän de är mogna (vilket markeras av att de tappar tänderna) för att de ännu inte ”växt i kroppen” och att man därför stör de inre organens utveckling.

Påståendet att för tidig läsning stör de inre organens naturliga funktion har faktiskt försvarats av en av undertecknarna till Brännpunktsartikeln, Bo Dahlin, som förunderligt nog ståtar med titeln professor i pedagogik! Ni kan dock vara lugna. Vad antroposoferna än hävdar finns det inga som helst tecken på en världsomspännande epidemi av barn med icke-funktionerande inre organ.

Waldorfskolorna ger i sitt informationsmaterial sken av att vilja främja kreativiteten – det är det inslaget som lockar in många föräldrar. Dock inskränker sig det kreativa inslaget i åldern 7-14 till att kopiera det läraren skriver och ritar på tavlan. Waldorfskolornas konstnärliga verksamhet är hårt styrd vilket ger barnens alster sitt karakteristiska Waldorfutseende; likriktat till både tema och utförande. Det sker därför mycket lite egentlig träning i kreativitet (fritt skapande), vad informationsmaterialet än påstår.

Det finns förstås utrymme för alternativa livsåskådningar i dagens Sverige. Även en religiös friskola baserad på New Age-visioner kan ha en plats i samhället. Problemet är att där andra religiösa friskolor är öppna med sin trosinriktning gömmer Waldorfskolorna undan sin egentliga grund. Det är det oärliga uppsåtet som upprör mest.

På så sätt är Brännpunktsinlägget typiskt. Inte med ett ord berörs huvudkritiken; att Waldorfpedagogik egentligen är en trosföreställning och inte en alternativ pedagogik; att kreativiteten snarare undertrycks än främjas; att de positiva resultat Waldorf fått i en del undersökningar bara kommit då de följt tobaksbolagens tidigare arbetsmetoder: antroposofer har finansierat antroposofer för att utvärdera antroposofer.

Ett universitet kan inte ge utbildning i en barnuppfostringsmetod som är tagen ur tomma luften (”andevärlden”), det är att begära för mycket. Andetro, visioner ur påhittade böcker och inlärningsfördröjning för att främja de inre organens funktion är Waldorfpedagogikens egentliga problem. Inte universitetets krav på verklighetsförankring.

(Inlägget är skickat till Brännpunkt och även publicerat på min egen blogg)


Länk: Vad gör man egentligen på en Waldorfskola?

Hur skapade Gud livet?

En del kristna, muslimer och judar tror att livet skapades med Adam och Eva. Vissa religiösa tror att livet utvecklades på det sätt som forskarna säger, men att allt skedde under guds ledning. Andra tror inte att det var någon gud som hade något finger med i spelet.

Under alla omständigheter är det intressant att få veta vad forskarna idag vet om hur livet på jorden kom till. I denna film ger nobelpristagaren i kemi 1996 Harry Kroto en god bild av hur kunskapen om livets uppkomst blivit allt bättre, men också vad vi ännu inte vet. Men han är hoppfull. Inom kort har vi svaret.



/Hans Iwan Bratt

Utmaning till våra kritiker

Då och då, nu senast Johan Lundborg i Svenska Dagbladet, läser man i dagspressen någon kommentator som bedrövat skakar på huvudet och menar att ateisterna var bättre förr, på Hedenius tid. Nuförtiden är vi ateister* efter vår tid, eftersom vi hyser en blind och naiv vetenskapstro och är allmänt intoleranta mot religioner.

På detta sätt vill man avfärda oss utan vidare analys. Hittills har jag i alla fall aldrig sett någon förklaring till förkastelsedomen. Inga hänvisningar till artiklar och uttalanden som stödjer kommentatorns uttalande, ingen kritisk genomgång av de idéer som presenteras i vårt idéprogram. Jag inledde vid ett tillfälle en givande dialog med en av våra mer framträdande kritiker och bad honom exemplifiera vad som utgjorde det han kallade vårt korståg mot religionen, men fick inte något särskilt tillfredsställande svar på just den frågan. Hans exempel visade på kritik, javisst. Ibland kanske väl raljant. Men korståg?

Denna brist på klartext tycker jag är beklaglig. En god dialog kräver att man förstår hur man uppfattas av samtalspartnern. Eftersom vi aldrig får någon klarhet i exakt vad det är i vår argumentation och våra idéer som uppfattas som intolerant, militant, kränkande et cetera, så blir det oerhört svårt för oss att föra en sansad debatt.

De exempel på åsikter och idéer som till äventyrs tas upp kallas för aparta och intoleranta, men argumentationen för vad det är som är fel med dem uteblir. Det kan hända att vår föregivna intolerans och blinda vetenskapstro är så uppenbar att till och med en skribent i Svenska Dagbladet kan se den och att den därför inte behöver förtydligas. I så fall vill jag förklara mig för mindre slug än nämnde skribent, för jag ser inte detta självklara och ber ödmjukt om upplysning.

Nå, av dagspressen tycks det för mycket begärt - de måste ju sälja sina lösnummer, stackarna, då finns det ju inte mycket plats över till analys och eftertanke - så jag vill utmana alla våra fristående kritiker där ute. Det jag ber er om är detta:

1) Sök reda på minst en artikel eller ett citat av en eller flera medlemmar i Humanisterna, som du anser visa på intolerans eller blind vetenskapstro.

2) Förklara, så väl du kan, hur artikeln eller citatet visar på detta.

3) Om du vill, hinner och orkar, förklara gärna din egen åsikt i sakfrågan som artikeln/citatet gällde (det tycks vara sällan en medlem yttrar sig annat än i sakfrågor.)

I gengäld lovar jag att göra mitt bästa för att förstå dig rätt och sakligt bemöta din kritik. Anser jag den berättigad, då lovar jag till och med att instämma i den.

Det kanske är svårt att tro, men inom Humanisterna kan vi kritisera varandra lika skoningslöst som vi kritiserar religioner. Det är trots allt en av humanismens grundpelare: ingen och ingenting får vara undantaget från kritik. Det är ett villkor för att vår förståelse av oss själva och vår värld skall fördjupas.

Välkomna!

*Med ateister avses i allmänhet Förbundet Humanisterna, som förvånansvärt många tycks tro har ateism som enda sammanhållande faktor.

Humanismens grundsats

Humanistbloggen startade den 20 juli. Under den första månaden har över 600 olika besökare avlagt visit mer än 1000 gånger. Ett så stort intresse stimulerar och förpliktigar.

Opinionsbildningen bland aktiva människor sker nu i allt högre grad på nätet. I denna blogg argumenterar vi utifrån humanismens grundsatser. Dessa satser formulerar vi alla något olika. Här ett mina grundsatser:
Människan är det förnuftiga djuret och har ansvar för allt vi kan påverka och ska använda vår förmåga att förbättra världen. Det viktigaste medlet är att utveckla kunskapen med hjälp av den vetenskapliga metoden och påverka samhället så att denna kunskap sprids till människorna. Människors värderingar har en biologisk grund och vidareutvecklas ständigt genom det öppna samtalet som ger var och en möjlighet att utveckla sig själva.
En viktig konsekvens av denna grundsyn är uppgiften att kritisera all slags vidskepligheter, dvs uppfattningar om gudar och annat, utan stöd i den kunskap vi har.

Vill du, som humanist, formulera humanismens grund på ett annat sätt? Skriv gärna en kommentar.

Läs gärna Humanisternas idéprogram.

/Hans Iwan Bratt

23 aug. 2008

Tror buddhister på gud?

För en tid sedan skrev UNT - Uppsala Nya Tidning om att Humanisterna vill ha statsbidrag på samma villkor som andra livssynsorganisationer.

Enligt lagen utgår bidraget till trossamfund, dvs "en gemenskap för religiös verksamhet, i vilken det ingår att anordna gudstjänst". Eftersom Humanisterna inte har någon sådan gemenskap får inte Humanisterna något bidrag.

Men buddhisterna får statsbidrag trots att de inte heller har sådan gemenskap. De tror ju inte heller på någon gud.

Fel, tyckte UNT och skrev att buddhister visst tror på gudar ”i olika former”. I denna blogg kom sedan ett svar: ”Buddister har förvisso metafysiska föreställningar, men någon gudstro har ingen riktig buddist.”

UNTs skribent Henrik Sundbom går nu till motattack och skriver bl.a. ”I den buddistiska mytologin levde Buddha som gud i Tushitahimlen innan lät sig återfödas som Shakyamuni. Gudarna är i allra högsta grad en del av buddhismen, även om de inte är allsmäktiga och skapande på samma sätt som i de monoteistiska religionerna.”

Vad är nu rätt och riktigt i denna fråga? ”Gud” har ju helt olika innebörd för olika trossamfund. Men lagens utgångspunkt är ändå att gud är en övernaturlig kraft som bekännarna tillbedjer inom ramen för en ”gudstjänst”.

Först kan man konstatera att den organisation som uppbär statsbidraget Sveriges Buddhistiska samarbetsråd inte över huvud taget nämner någon gud i sin webb.

Wikipedia är glasklar i sin redovisning av buddismen: ”Men den äkta buddhismen är en frälsningslära utan gudsbegrepp. Även den äkta buddhismen har en filosofisk grundåsikt. Men denna världsåskådning utesluter varje förblivande väsen. Det finns bakom mångfalden i världen ingen evig enhet, ingen världssjäl.”

Sören Wibeck, skriver om buddhismen i Religionernas historia och är lika tydlig: ”Viktigt var att efterföljarna inte såg Buddha som en gud” (s 349) och ”Ett allsmäktigt väsen finns egentligen inte” (s 350).

Det finns många skolor inom buddhismen, varav åtskilliga har inspirerats av hinduismen med dess många gudar. Men det är trosuppfattningar som på intet sätt dominerar inom de inriktningar som ingår i Sveriges Buddhistiska samarbetsråd.

Diskussionen om buddhismen är viktig. Förmodligen finns det flera miljarder anhängare till den buddhistiska filosofin. Trots avsaknaden av gudstro, finns det åtskilligt som en humanist bör reagera emot, t.ex. idén om reinkarnation.

/Hans Iwan Bratt

Hur skapades bibeln?

Vem skapade bibeln och varför? Enligt denna film tillkom den kristna bibeln som en reaktion på den skrift som Markion utgav i omkring 144 v.t. Markions skrift var hans urval heliga skrifter. Men biskoparna i Rom insåg att Markions val av texter inte gav stöd för den hierarkiska kyrkan de önskade skapa med sig själva i ledningen.

Biskoparna hade ett rikt urval av skrifter att välja mellan. Viktigast var det att exkludera texter med gnostisk karaktär där den troende hade direkt kontakt med sin gud utan behov av ett prästerskap. Det avgörande kriteriet var att skapa en auktoritär doktrin som gav prästerskapet kontroll över sina följeslagare.
Filmens ciceron är en anglikansk präst.



/Hans Iwan Bratt

22 aug. 2008

Varför finns lidandet - Bibelns två svar

Bibeln ger två helt olika, faktiskt motsatta, förklaringar till varför det finns lidande. De redovisas på ett fascinerande sätt av professorn i religionshistoria Bart Ehrman, vid University of North Carolina at Chapel Hill. Men det finns också ett tredje synsätt i Gamla Testamentets Predikaren. Lyssna - och inte minst se - Bart Ehrman förklara hur Bibelns författare sökt lösa lidandets problem.



/Hans Iwan Bratt

Lundborg försöker framställa Hedenius som bortglömd

Johan Lundborg är teologie doktor och numera även universitetsdirektör på Örebro universitet som har skrivit en artikel om Hedenius i SvD.

Igen, kanske man ska tillägga, för han har varit i farten förut, både med artiklar (1, 2) och en bok. Det verkar vara Lundborgs självpåtagna uppgift i livet att förringa och förvrida Hedenius insats. Att han i och med Humanisternas framgångar och Hedeniuspriset har misslyckats ganska grundligt kan man se i hans alltmer desperata attacker på Humanisterna (och förstås de obligatoriska personangreppen på Christer Sturmark - Sturmark svarar på en gammal artikel här).

Här nedan följer en kort analys av Lundborgs debatt-teknik i den senaste artikeln:

Lundborg försöker först framställa Hedenius idéer som föråldrade: "I vår tid, med mångkultur, förändrad förnuftstro och försvagad kyrka, skulle Hedenius stridsskrift sakna både trovärdighet och fiende." Att Lundborg är rätt ensam om den här åsikten är något av ett understatement.

Sen försöker Lundborg svära sig fri från Hedenius text för att kunna anlägga ett bekvämare "von oben-perspektiv" där han kan skruva det Hedenius faktiskt skrev enligt sin egen version av tidsandan. "När jag för snart tio år sedan skrev en understreckare om ”Tro och vetande” och ur ett vidare samhällsperspektiv försökte förstå och förklara varför det blivit ett sådant väldigt ståhej fick jag dagen därpå ett skarpt och mycket upprört brev av en professor emeritus i Uppsala. [...] ”Börja med texten själv och ta dess egna ord på en smula allvar, så förstår Du bättre” läxade han upp mig." Uppsalaprofessorns råd står sig gott fortfarande; ska man kritisera en text är det en bra idé att läsa den först.

Efter detta blir det så dags att attackera Hedenius originalitet genom en försåtlig kort mening som syftar på Hedenius kristendomskritik: "Dessa argument var varken nya eller originella." Att alla ateister har en samling argument i sin arsenal som upprepas är förvisso en sanning. Det ruckar dock inte på argumentens giltighet, lika lite som det blir ogiltigt att 2+2=4 bara för att det är en väldigt gammal upptäckt som andra tänkt på förut.

Att Hedenius fick sånt genomslag berodde, enligt Lundborg, på att svenska folket gillade att se ett antal pompösa biskopar bli kritiserade offentligt. Ingen skugga må falla över kristendomen! Andra historiker utan kristen agenda ser snarare det uppfriskande i att angripa religion med förnuftsargument som den springande punkten.

Så går Lundborg över på oss Humanister. "Idag står de flesta ungdomar säkerligen helt främmande inför namnet Ingemar Hedenius. Arvet förvaltas av ett antal entusiaster i ateistföreningen Humanisterna." Här får man väl ge Lundborg rätt, för de flesta undomar läser nog inte Hedenius. Frågan är vad det har med saken att göra, för de flesta ungdomar läser inte heller Darwin, Einstein eller Wittgenstein. Det hör utbildningen till att få stifta bekantskap med de stora verken för vår verklighetsbeskrivning. Vi Humanister ska vara stolta över att förvalta arvet efter Hedenius. Han må vara en nationell angelägenhet, men en storartad sådan.

Det finns mycket trams i Lundborgs senaste artikel; jag ska avsluta med att citera en ganska lång passus mot slutet: "Trots sin kritiska inställning kände ­Hedenius en stark dragning till kristen­domen. Kristusgestalten och påskens händelser engagerade och grep tag. Han studerade Nya testamentet på grekiska och understundom bevistade han gudstjänsten. Han var ambivalent och skrev till och med att han var religiös, även om detta skall förstås i en speciell känslomässig mening. Med Hedenius egna ord var han inte ”religiöst oskyldig”. Man kan undra vad Hedenius tänker i sin himmel om sina bildstormande arvtagare?" Jag undrar mest hur intellektuellt hederlig någon är som försöker framställa Hedenius som kristen?

Lundborg kommer säkerligen skriva fler artiklar på samma tema, det verkar som sagt vara hans självpåtagna livsuppgift. Men hans argument är ihåliga, hans historieskrivning falsk, och hans avsikt för uppenbar för att detta ska göra något större avtryck i längden. Hedenius satte å sin sida verkliga spår i den svenska debatten, där färre och färre idag tar de religiösa idéerna på allvar.

21 aug. 2008

Tredje delen om Darwin på BBC

Nu har BBC Channel 4 sänt den tredje delen om Darwin med Richard Dawkins som ciceron. Serien heter The Genius of Charles Darwin. Filmen kan under ytterligare några dagar ses på RichardDawkins.net, ev bara under en begränsad tid. Den kan också laddas ner från Demonoid. Alla delarna kan också köpas som DVD.

Och så finns den tredje delen på YouTube (de tidigare delarna finns här):


/Hans Iwan Bratt

20 aug. 2008

Pseudodebatt

Så fingret på automaterna vid övergångsställena pekar mot gud? Jag föredrar att tycka att de pekar mot den lilla punkten precis ovanför. Jag vägrar se ett finger i luften som en symbol för något religiöst (skulle väl vara långfingret då). Vem är det egentligen som ger företaget som tillverkar automaterna tolkningsföreträde? För en gångs skull tycker jag lite postmodern analys kan vara på sin plats: symbolen betyder det som betraktaren tycker att den betyder.

Det är det ena. Det andra är att företaget givetvis ska förlora beställningen på automaterna. Ingen har rätt att smyga in små egna budskap i offentliga beställningar. Gör bara tankejämförelsen att det hade varit en muslimsk firma som lagt in en motsvarande symbol. Man kanske till och med kan betala för reklamplatsen? Fast då är det väl det offentliga som ska ha intäkterna? Nu när vi vet vad företaget hade för avsikt är de uppenbart inte lämpliga i offentlig upphandling längre.

Två tankar på en gång, således. Varje enskild persons tolkning av symbolen är det som gäller. Företaget är olämpligt som leverantör då de gör smygreklam på sina produkter.

(Men det är en sån skitfråga att man bör akta sig noga för att driva den.)

18 aug. 2008

Ateisterna är lurade

Richard Dawkins skrev boken The God delusion (på svenska Illusionen om Gud). I den säger han att troende är vilseledda. Men så är det inte. Tvärtom. Det är ateisterna som fått allt om bakfoten. Säger Edward Current i denna video:



/Hans Iwan Bratt

16 aug. 2008

Humanisten och det gröna gräset

Ibland när jag beundrar en särskilt vacker solnedgång, blickar ut i en ovanligt klar stjärnhimmel eller njuter av vindens sus genom vårgröna eller höströda löv, då känner jag mer än annars naturens väsen i hela min kropp. Sinnena skärps och de band som knyter mig till mitt ursprung stärks - min delaktighet i denna enorma, mångfacetterade helhet framstår i all sin prakt. Jag upplever en fullständig harmoni och samtidigt som en rysning längs hela ryggraden.

När sådana ögonblick avklingar, så som de måste, då händer det att jag förundras över en föreställning som man inte så sällan hör folk ge uttryck för, och som kan formuleras ungefär: "Det måste ju finnas något mer än detta."

Andemeningen i den här föreställningen tycks vara att bortom det som vi kan uppleva med våra sinnen finns det en annan verklighet, den "riktiga" verkligheten, som är mycket vackrare och bättre än denna. Något som skänker mening åt detta vackra som vi ser, detta myller av liv mitt rymdens oändliga vidder under stjärnornas glans.

På sätt och vis kan jag tycka synd om dem som uttrycker sig så. Inte för att jag tror att de är oförmögna att uppskatta livets skönhet - nej, det är jag övertygad om att de gör. Vem blir inte förundrad och ödmjuk inför stjärnorna, oavsett vilka frågor man ställer (eller inte ställer) inför anblicken? Men att bära idén att "det måste finnas något mer" tycks mig som ett hinder för att helt ohämmat kunna njuta av det som faktiskt är, här och nu.

När man upplever den där rysningen som tillvarons naturliga mirakel frambringar så behöver man inte fråga efter meningen med rysningen. Känslan finns ju där! Man behöver inte tvinga på naturen ett syfte och ett mål för att kunna se den i sitt eget väsen. Att frånkänna livet sin mening om ingen har pådyvlat det ett "högre" ändamål, det syns mig som ett fruktansvärt underbetyg åt Livet i sig.

Jag menar, hur grönt måste gräset egentligen vara på den här sidan för att folk ska sluta upp med att tråna över gärdsgår'n?

Personligen var det min största befrielse när jag slutgiltigt hivade ut idén om någon på förhand given mening med det vi upplever som människor. Det var den idén som hindrade mig från att fånga dagen. Den energi som jag tidigare ägnat åt att grubbla i vånda kunde jag istället ägna åt att utveckla givande relationer, insupa konst och litteratur och hänföras av världen. Åt att ge mitt eget liv en mening. Samt förstås åt att försöka förminska det smutsiga och sjuka i världen, det som skymmer sikten mot skönheten och kärleken.

Mening är något som skapas av den mänskliga tanken, och i tankarnas värld finns inga staket om vi inte själva byggt dem. Så om du finner gräset grönt, människa: passa på och njut för allt vad tygen håller!

15 aug. 2008

Humanismen och feminismen

I bloggen Kurrylin skriver Karin Linder:
"På samma sätt kan man ifrågasätta varför inte Amnesty ägnar sig åt djurrätt, varför inte humanisterna ägnar sig åt feminism och så vidare."
I Humanisternas idéprogram finns inte ordet "feminism", men däremot finns det flera formuleringar som visar att Humanisterna ser förtrycket av kvinnor.
”Individens självbestämmanderätt är långt ifrån allmänt erkänd. Särskilt kvinnor är närmast rättslösa i vissa delar av världen.”
”Tolerans i mångkulturalismens namn leder ofta till förtryck i den faktiska monokultur som den enskilda individen då tvingas uppleva. Detta gäller i särskilt hög grad kvinnor och barn, men även homosexuella och andra minoriteter.”
”Abortlagstiftningen bör ha som utgångspunkt kvinnans rätt till sin kropp med frihet att i tidigt skede avbryta en oönskad graviditet. ”
”Kvinnlig könslemlästelse är för individ och samhälle betydligt mer omfattande problem än den manliga varianten (dvs. omskärelse), men båda behöver bekämpas.”
Idéprogrammet redovisar Humanisternas värderingar inom humanismens intressesfär, men är däremot inget handlingsprogram. Ett sådan ska förhoppningsvis utarbetas under hösten.

Förtrycket av kvinnor och barn bör då bli vårt högst prioriterade område. Inom sekter och karismatiska rörelser, men även inom de stora religionerna är det bara i Sverige 100.000-tals personer som lever i ständigt förtryck baserat på vidskeplighet. Alla förnuftiga människor måste engagera sig för att ge dess kvinnor och barn den frihet som vi andra har.

/Hans Iwan Bratt

14 aug. 2008

Dawkins om socialdarwinismen

I det tredje avsnittet av sin film på BBC Channel 4 tar Richard Dawkins upp socialdarwinismen och visar Julian Huxley förespråka eugenik: "Eugenics seeks to apply no laws of heredity. To prevent the degeneration of the race and improve the inborn quality".

Här är ett annat obehagligt citat från Huxley:
"The lowest strata are reproducing too fast. Therefore they must not have too easy access to relief or hospital treatment lest the removal of the last check on natural selection should make it too easy for children to be produced or to survive; long unemployment should be a ground for sterilisation."
Julian Huxley är inte vem som helst. Han deltog i grundandet av UNESCO, Världsnaturfonden och IHEU - den humanistiska världsorganisationen. Sägas bör dock, vilket inte framgår av filmen, att Huxleys uppfattning delades av många, t.ex. Winston Churchill, George Barnhard Shaw och John Maynard Kaynes. Och av den svenska riksdagen!

Riksdagen lagstiftade 1934 om tvångssterilisering omfattade bl.a. personer med genetiskt eller socialt betingade defekter. 1941 skärpte riksdagen lagen ytterligare. I Sverige genomfördes stort antal steriliseringar av mentalt handikappade under denna tid.

Richard Dawkins själv tar kraftfullt avstånd från socialdarwinismen i filmen. I den biologiska världen styr Darwins lagar om slumpen och det naturliga urvalet. Människan har genom sin utvecklade hjärna fått förmåga att begränsa effekten av de lagar Darwin upptäckte.

/Hans Iwan Bratt

13 aug. 2008

Dawkins om Darwin på BBC

Richard Dawkins har en serie om Charles Darwin på BBC Channel 4. Det första avsnittet finns nedan. (tack till Orsak och Verkan) som hittade länken.



Det andra avsnittet verkar fn endast finnas på youtube uppdelat i fem 10-minutersavsnitt. Men det är ett besvär som alla beundrare (och ilskna kritiker) gärna står ut med.

Här är den första delen av avnitt 2:



/Hans Iwan Bratt

11 aug. 2008

Symbol som provocerar

Kyrkan i vill sätta upp ett kors i minneslunden i Rönö. Och alla inblandade kristna står som vanligt komplett frågande när det påpekas att symbolen inte är lämplig på en plats som ska välkomna alla.

Att inte kyrkan förstår hur deras agerande kan väcka anstöt är obegripligt av många skäl:
- Kyrkan vet att symboler är viktiga. Det är ju därför de vill sätta upp korset.
- Kyrkan vet att symboler kan väcka anstöt. Försök att tänka er de kyrkliga reaktionerna om en lokal satanistgrupp skulle vilja sätta upp ett precis likadant kors som de kristna, fast upp och ned.
- Kyrkan vet att Sverige numera är ett pluralistiskt land där många människor har annan eller ingen religion.
- Kyrkan vet att minneslunden är till för alla, inte bara för dem.

Ändå väljer de att spela dumma. En bra illustration till varför Svenska kyrkan ska fråntas skötseln av begravningsväsendet. I det känsliga skede av livet då man ska ta farväl av en vän eller släkting som avlidit så förtjänar man att mötas av respekt.

9 aug. 2008

Humanisterna inget förbund för ateister

Det är en alltför vanlig uppfattning att Humanisterna är ett förbund för ateister. Så är det inte. det finns säkert många ateister som inte alls skulle känna sig hemma i Humanisterna.

En blogg gör just det misstaget. Det är Tempus Fugit som har en text rubricerad Trossamfundet Ateisterna. I den står det t.ex. "Till moralisterna kan man t.ex räkna "humanisterna" (ateisterna) som har som central värdering att "du bör icke tro på någon gud".

Det är rätt att kalla Humanisterna för moralister, men vår centrala värdering är inte ateismen utan förnuftstron, dvs uppfattningen att det enda vi kan förlita oss på är det förnuft vi har. Det ger oss möjlighet att undersöka världen och ta ansvar så gott vi förmår för det vi förstår.

Ateismen är bara en konsekvens av vår centrala värdering. Humanisten studera verkligheten och uppfattar gudstro som en form av vidskepelse. Vi är lika kritiska till andra former som t.ex. New Age.

Besök gärna Tempus Fugit. Det verkar vara en mycket läsvärd blogg.

/Hans Iwan Bratt

Präst: Jag vill inte ha ett ”religiöst” samhälle

Änligen blir allt fler religiösa påstod Mohamed Omar, chefredaktör för tidskriften Minaret, tillsammans med Mikael Mogren, teologie doktor och kaplan i Helga Trefaldighets kyrka i Expressen.

Beviset är en undersökning av statsvetaren Magnus Hagevik och samkörning mellan en gallupundersökning i 67 länder 2005/2006 och självmordsfrekvensen. Hageviks undersökning kan det finnas anledning att se närmare på.

I artikeln skriver Omar/Mogren att "religionen kan vara bra för arbetsmoralen, för den ekonomiska utvecklingen, för folkhälsan och för tryggheten på gator och torg. Vi har själva fått uppleva hur unga människor som mått dåligt och hamnat snett har fått hjälp av sin lokala kyrka eller moské att hitta en ny, sundare livsstil."

Detta resonemang ogillar prästen Jonatan i bloggen Kognitiv dissonans. Det är en läsvärd kommentar. Bl.a. skriver han
Jag skulle lite syrligt vilja påpeka att muslimerna, å andra sidan, i dagsläget är starkt överrepresenterade bland dem som dödar andra människor av religiösa skäl - vilket gör saken lite mindre imponerande. Men det är klart; ifall man från späda barnaår för höra att man kommer brinna i evighet i helvetet om man tar livet av sig känns det kanske inte som en speciellt lämplig väg ut ur ångest och förtvivlan.

Bloggens programbeskrivning är också intressant:
Kognitiv dissonans
Ett begrepp som betecknar ett psykologiskt och känslomässigt tillstånd där man upplever en besvärande motsägelse mellan vad man å ena sidan tror är sant och vad man, å den andra, vet är sant.

Detta är tydligen en präst det är värt att samtala med.

/Hans Iwan Bratt

8 aug. 2008

Kristna akademiker ifrågasätter Jesus

Kristna ledare har kommit fram till att det inte finns särskilt mycket som säger att Jesus över huvud taget har funnits. Den som rapporterar detta är Acharya, dvs författaren D.M. Murdock. Hon har givit ut ett flertal böcker om religioner.

I denna korta filmsnutt citerar hon några kristna ledare som konstaterar att det inte finns mycket som tyder på att Bibelns Jesus någonsin levat.



Filmen är ett utdrag ur hennes bok "Who Was Jesus? Fingerprints of The Christ". På denna sida finns en utförlig video om boken.

Mer om Jesusmyten finns i Wikipedia.

/Hans Iwan Bratt

5 aug. 2008

Återanvänd förhudar som mödomshinnor!

Per Bauhn påpekar i Svenska Dagbladet att Socialstyrelsen är inkonsekvent när den inte vill tillåta offentlig finansiering av (re)konstruktioner av "mödomshinnor" samtidigt som man tillåter offentligt finansierad omskärelse av pojkar.

Det kan kanske vara värt att fundera lite över den religiösa besattheten av könsorganens utformning. Det verkar finnas tre huvudspår:

1. Skär till flickors/kvinnors könsorgan så att all sexuell njutning omöjliggörs. Här spelar det ingen roll om den sexuella njutningen skulle ske i ett av någon gud välsignat sammanhang (inom äktenskapet) eller inte (utom äktenskapet). All njutning ska tas bort, punkt slut.

2. Skär till pojkars/mäns könsorgan så att den där förargliga hudfliken som täcker ollonet tas bort. Inte för att ta bort någon sexuell njutning, utan för att …eh…. den är där?

3. Se till att flickor/kvinnor blöder vid första samlaget som en signal att flickan/kvinnan är oskuld. Detta genom att (re)konstruera en hudflik som aldrig funnits.

Gud gjorde uppenbarligen inte ett tillräckligt bra jobb vid konstruktionen av just könsorganen. Det är speciellt underligt då sex verkar vara ett centralt inslag för just de gudar vars anhängare utför de här operationerna.

Som icke-troende kanske man kan komma med ett blygsamt förslag? För att få lite bättre ekonomi i de religiösa operationerna – det är ju allas våra skattepengar – kanske man kan utnyttja det faktum att det borde bli en hel del hudflikar över vid den andra typen av operationer och att det behövs hud för den sista typen av operation (eftersom det rör sig om en konstruktion av en mödomshinna, inte en rekonstruktion). Så för att lösa Socialstyrelsens ekonomiska dilemma kanske en återvinning av förhudar som mödomshinnor skulle kunna fungera?

För det verkar vara en ekonomisk och inte en etisk avvägning som Socialstyrelsen gjort. Hade den varit etisk skulle aldrig ett medicinskt omotiverat avlägsnande av förhuden hos pojkar som inte kan föra sin egen talan kunna försvaras. Dessa barn har ju ingen religion. Det är deras föräldrar som tror.

2 aug. 2008

Göran Skytte duckar sakfrågan

Göran Skytte ondgör sig i dagens Svenska Dagbladet över att Alexander Bard kallat kristendomen för dum.

Istället för att försvara sin religion glider dock Skytte med en ryggmärgsreflex direkt förbi sakfrågan och attackerar Bard som person.

Skytte skriver att "Det vore intressant att i media ställa denne Bard mot till exempel professor Jan Hjärpe (känd islamolog och därtill präst i Svenska kyrkan), den katolske professorn Werner Jeanrond, Anders Piltz, professor och präst. Så finge vi kanske se vem som är ”dum”."

Som om detta hade något som helst med saken att göra? Vem som skulle vinna Skyttes påhittade IQ-tävlan skulle inte bringa någon som helst klarhet i sakfrågan. Kristendomen har säkerligen både intelligenta och korkade företrädare. Skytte kan ju till exempel kontemplera resultatet av en IQ-jämförelse mellan honom själv och Bard. Men frågan gäller nu kristendomens dumhet, inte dess företrädares.

Jag undrar hur många religiösa som egentligen är så glada över att Skytte blev frälst?

1 aug. 2008

Slarvig ledare i Uppsala Nya

Henrik Sundbom på UNT har skrivit en ledare om Jan Roséns och Christer Sturmarks artikel i Expressen om bidrag till trossamfund. Tyvärr har han missuppfattat åtskilligt.

HS skriver inledningsvis ”Nu tror i och för sig de flesta buddister på gudar i olika former.” Men så är det ju inte. Buddister har förvisso metafysiska föreställningar, men någon gudstro har ingen riktig buddist.

Sedan skriver han ”Humanisterna sedan försöker jämställa sin världsbild med den buddistiska är de verkligen ute och cyklar.” Men självklart jämställer inte Rosén/Sturmark humanismen med buddismen på annat sätt än att man är överens om att det inte finns någon gud i den vanliga meningen.

Och så skriver HS: "Sturmark och Rosén vill antagligen säga att hela systemet med ekonomiska bidrag till religiösa samfund är fel, eftersom man inte kan dra någon tydlig gräns mellan religiösa och sekulära livsåskådningar. Frågan är varför de inte säger det rakt ut? "

Humanisterna tycker att det är helt fel med bidrag till trossamfunden. Det står så idéprogrammet och det driver förbundet i en rad sammanhang. Men den aktuella artikel handlade om diskriminering i form av att bara vissa trossamfund får statligt stöd under det att andra blir utan.

Sådan diskriminering borde även UNT reagera emot.

/Hans Iwan Bratt



UNT: Humanismens missionärer talar i gåtor

Regeringen diskriminerar Humanisterna

Staten ger generösa bidrag på totalt 50 miljoner kr till Svenska Kyrkan och en rad andra livssynsorganisationer. Men inte till alla!

Humanisterna får inte något bidrag för att organisationen inte anordnar gudstjänst säger regeringen. Men det verkar vara ett svepskäl för buddisterna får bidrag och de har inte heller gudstjänster.

Humanisterna växer kraftig. För några år sedan var antalet medlemmar under 1000, men har nu över 5000 medlemmar spridda över hela landet. Så motivet att Humanisternas organisation är för liten gäller inte heller längre. Femton samfund har färre medlemmar än Humanisterna men får ändå bidrag (se SST).

I Expressen protesterar Jan Rosén, professor i civilrätt vid Stockholms Universitet tillsammans med Humanisternas ordförande Christer Sturmark mot denna diskriminering.

Expressens rubrik på artikeln är ”Varför diskriminerar regeringen ateister?”. Det är lite synd för bidraget till Humanisterna har inte med ateismen att göra. Även om alla humanister är ateister så är inte alla ateister humanister.

Det är klart att vi humanister är ilska över regeringens njugghet, men kan det också vara så att regeringen feltolkar lagen? Det anser i alla fall Rosén och Sturmark.

Regeringen måste tänka om. Antingen ska bidragen bort till samtliga trossamfund eller så ska bidragen bort.

/Hans Iwan Bratt


Expressen: Varför diskriminerar regeringen ateister?
 
Religion Blogg listad på Bloggtoppen.se