En konferens i Nigeria om barns rättigheter, som anordnades av bland andra Nigerias Humaniströrelse, stormades av ett stort antal anhängare av den kristna pastorn och häx-exercisten Helen Ukpabio. Fysisk och verbal misshandel gjorde att lokalen fick utrymmas tills dess att polis anlände och konferensen kunde återupptas.
Uppgifterna kommer ifrån IHEU. Människorna som stormar byggnaden är kristna och de har en kristen tro. De tror att häxor verkligen finns (vilket de kanske tror på på grund av att det står om häxor i Andra Moseboken 22: 18) och vissa av dem att dessa skall dödas, eventuellt skall barnen genomgå en exorcism. Hundratals barn har dödats och fler har fördrivits från sina familjer till följd av detta.
Förmodligen kan alla kristna och humanister i Sverige enas om att det som dessa kristna personer gör är fruktansvärt. Jag vill dock använda denna händelse för att illustrera problemen med delar av den moderna kristna apologetiken.
Det är allt vanligare att djupt kristna personer hävdar att deras tro (faith) inte bygger på omvärlden (och är därför immun mot många former av kritik) utan på en personlig relation med Jesus. Om religiös tro (faith) inte grundar sig på att undersöka omvärlden (efter vilken man snabbt hade kunnat visa att häxor finns nog inte) utan på en personlig tro, en personlig relation, med guden man dyrkar - på vilka grunder kan då en svensk kristen hävda att en nigeriansk kristen gör fel när denna utför exorcismer?
Ett argument ifrån personlig tro är just och enbart det - personligt - och det övertygar ingen utom personen själv. Det är dessutom ett potentiellt skadligt argument; för även om vi kan visa för dessa häxjägare att häxor finns nog inte så är det likväl inte tillräckligt för att få dem att ändra sig.
Självklart kan den kristna svensken försöka att teologiskt övertala den andre, och jag kan lätt föreställa mig den teologiska kampen mellan dessa två skolor där de likt bockar stångar sina metafysiska horn mot varandras.
Men det är till inget nytta. För båda vet att deras tro är korrekt, de har ju båda en personlig relation med sin guden, och vem kan ifrågasätta vad guden sagt till dem?
30 jul 2009
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inlägg
8 kommentarer:
Har egentligen bara en fraga om "Humanisternas" syn pa nar kristna gor nagot med hanvisning till att de ar kristna. Ska da detta tillskrivas deras tro, eller ska det inte det? I detta fall verkar linjen vara att dessa (daliga) handlingar SKA tillskrivas tron, med hanvisning till Bibeln. A andra sidan har jag sett vissa har havda att kristen godhet INTE ska tillskrivas deras religion. Eftersom man ju kan vara god utan att vara religios. Detta forstas for att inte ge "fienden" nagot erkannande pa nagot enda omrade.
Hur ska ni ha det egentligen? Man kan inte bade ata kakan och ha den kvar.
Jag är den första att erkänna att religiös tro kan motivera handlingar.
Problemet är att jag inte anser att dessa häxjägare gör något mer omoraliskt än en kristen som gör gott enbart på basis av sin tro; och detta på grund av premisserna.
Finns häxor och du kan frälsa fler människor till himmelriket genom exorcism; då är det en moraliskt god handling. De tror ju att de utför gudens önskan, lika mycket som någon annan kristen.
Så mitt problem ligger vid premisserna när jag bedömer en religiös persons handlingar. Och, eftersom premisserna för goda och i just detta fallet "onda" handlingar är exakt samma så kan jag inte säga att den ena handlingen var mer moraliskt korrekt än den andra.
För en kristen att utföra exorcism blir lika moraliskt riktigt som att ge husrum och mat till fattiga, detta då båda bygger på exakt samma premisser.
Syftet med inlägget var just att problematisera argumentet om personliga relationer med gudar. Att visa att detta gör det omöjligt för en kristen att hävda rätt över en annan kristen i frågan om häxors existens (likt för en humanist att hävda rätt över en kristen i frågan om guds existens).
Den humanistiska livsåskådningen bygger på den observerbara verkligheten, vilket gör att en humanist kan kritisera en annan ifall denna hävdar att det finns häxor.
Så lätt blir det inte för en kristen ifall denna samtidigt vill att "argumentet om personlig relation" skall förbli giltigt.
OK. Det svarar pa min fraga. Tack.
Men ang. din problematisering ar den kanske inget annat an det vanliga kommunikationsproblemet? T.ex. mitt satt att forsta vad du just har skrivit skiljer sig antagligen fran hur en del andra skulle forsta precis samma inlagg. Verkar inte alltfor langsokt att tanka sig att samma galler aven med budskap fran Gud. Gud kanske ar ofelbar, men det ar iaf inte vi manniskor, och speciellt inte nar vi forsoker forsta vad andra menar egentligen.
(F.o. stavas Gud, Allah, Oden, osv med stora begynnelsebokstaver i meningar dar orden anvands som namn. Dvs enl. svensk grammatik...)
LennartW,
Kommunikation bygger på överförande av information. Försöker jag att tala svenska med en ryss kommer denna inte att förstå något, försöker jag tala svenska med en dansk så kommer denna att förstå lite men inte allt.
Om jag är en ofelbar varelse (den kristna guden), hur skulle jag då kunna misslyckas i min kommunikation med en felbar människa? Jag kan ju då välja mitt sätt att kommunicera så att informationen kommer fram.
Eftersom jag som människa skulle kunna kommunicera till en nigerian att "häxor finns inte" så finns det väl ingen ursäkt för en ofelbar gud att göra detsamma, fast med gudomlig övertygelseförmåga? Jag kan ju inte vara bättre på att kommunicera än den kristna guden, skulle denna finnas?
Kommunikationssvårigheter är bara ursäktade ifall kommunikationen inte är direkt, alltså inte personlig, anser jag.
Så problemet med "personlig relation"-argumentet kvarstår.
Lennart W; är bibeln kristen?
Skall något tillskrivas kristen tro måste man väl ändå utgå från det som utförs direkt efter påbud från kristendomens unika läror. Häxjakt är utförd efter direkt påbud. Vilka "goda handlingar" pratar du om och var är de påbuden? Är påbuden raka och tydliga, är de konsekventa genom hela skriften eller rör det sig om suddiga tolkningar i försök att anpassa skriften efter modern moral och kunnande?
Ett problem med "gott" för kristendomen, är att "gott" inte är några bekymmer, vilket gör att även ickekristna både utför och uppskattar handlingarna. Det gör det väldigt svårt att styrka att de "goda" handlingarna är kristna. Det blir långt mycket tydligare när människor går emot det som är allmänt accepterat som moraliskt handlande, och gör det med referens till skriften.
http://svt.se/svttext/tvu/pages/139.html
Anonym,
en länk till en sida på text-tv blir snart inaktuell. Men jag antar att jag hann se det innehåll du syftade på; "Pappa bad till gud medan dottern dog".
Uh, ok...
Här är hela texten från text-tv 2/8 2009:
Pappa bad till gud medan dottern dog.
En 47-årig man i den amerikanska delstaten Wisconsin i USA har dömts för mord på sin elvaåriga dotter. Istället för att ta flickan till en läkare försökte pappan bota henne genom att be till gud, upper BBC.
Flickan led av en oupptäckt diabetes och skulle ha klarat sig om hon fått insulin och vård. Men familjen försökte hela henne genom bön och ringde inte ambulans förrän hon hade slutat andas.
Även flickans mamma har dömts för mord tidigare i år. Paret riskerar 25 år i fängelse. Straff meddelas i oktober.
Skicka en kommentar