30 jan. 2009

Ungdomar har lägst förtroende för kyrkan

Ungdomsbarometern 2008 har precis publicerats. Som Dagen noterat så är Svenska kyrkan den institution som ungdomar litar allra minst på. Bortförklaringarna står som spön i backen när representanter för kyrkan försöker förstå varför.
- Jag tror att färre och färre unga har en personlig erfarenhet av Svenska kyrkan, säger Maria Wingård. Om folk får en positiv bild av oss, så ser de saker och ting på ett annat sätt.

Lena Olsson Fogelberg, präst och ansvarig för Svenska kyrkans program för barn och unga, är inne på samma linje:- Det kyrkliga arvet tunnas ut och ungdomarna har inte längre en tydlig relation till Svenska kyrkan. Vilket till stor del beror på att de inte mött oss.
Fast frågan är om problemet verkligen är att unga inte vet tillräcklig om kyrkan. Är det inte snarare naturligt att ungdomar är skeptiska mot en organisation som uppmanar till dyrkan av en påhittad supervarelse?

27 jan. 2009

Sir David Attenborough: ”Jag får hatbrev om att jag kommer brinna i helvetet för att jag inte ger Gud beröm för skapelsen”.

Från the Telegraph.

”De säger att jag kommer brinna i helvetet och att jag får får skylla mig själv” berättar Sir David under en intervju med Radio Times i samband med sin senaste dokumentär om Charles Darwin och det naturliga urvalet.

Det är i år 200 år sedan Darwins födelse och 150 år sedan Om arternas uppkomst publicerades.

Sir David berättar om att han fått frågan om varför han inte ger Gud beröm för sin skapelse. ”De tänker alltid på vackra saker som kolibrier.”

”Jag svarar alltid genom att säga att jag tänker på ett litet barn i Östafrika med en mask som äter sig genom hans öga.”

”Masken kan inte leva på något annat sätt än genom att äta sig genom ögonlober. Jag tycker det är mycket svårt att få ihop den masken med idén om en allsmäktig och god skapare.”

Sir David, som gick i Wyggeston Grammar Schol för pojkar i Leicester från 30-talet berättar för Telegraph att han alltid blev förvånad när kristna skyltade med sin tro.

”Jag fick aldrig riktigt för mig att tro på Gud – och jag hade inget att göra uppror emot, mina föräldrar pressade mig inte i någondera riktningen.”

”Men jag kommer ihåg att jag såg på vår rektor när han predikade, han var klassiskt bildad, extremt intelligent… och tänkte, han kan väl inte tro på allt det där?”

Sir David sa också att det var ”fruktansvärt, fruktansvärt” när kreationism och evolution lärdes ut i skolorna som fullgoda alternativa teorier.

”Det är som att säga att två plus två är lika med fyra, men om du vill tro det så kan det också bli lika med fem… Evolutionen är ingen teori; den är ett faktum. Den är lika mycket ett historisk faktum som att Vilhelm Erövraren landsteg 1066.”

På tal om förhållandet mellan mänskligheten och resten av naturen sa Sir David: ”Människor frågar mig: ’Vad är myggor till för? De är inte bra för något.”

”Grundinställningen verkar vara att världen är vårt ostron, att vi har bestämmanderätt över allting, att allt finns här för oss…”

När han får frågan var han tror den inställningen kommer ifrån svarar Sir David: ”Bibeln, så klart. Första Mosebok, kapitel 1.”

På tal om åsikter som är 2000 år gamla sa han: ”Idén att Herren har gett oss en present, att världen är en gåva från Gud… det Herren gav bort var begränsat. Vi har inte bestämmanderätt.”

Imamen Kielan bluffar i TV

Imamen Abd al-Haqq Kielan deltog i söndagens Skolfront i UR. I en debatt om invandrarbarn rätt till utbildning upprepade han sitt falska påståenden om FNs Barnkonvention:

"Barnkonventionen sägar att föräldrarna måste ta hand som sina barns andliga utveckling."

Detta sa Kielan åtskilliga gånger under debatten och har också drivit i andra sammanhang. Stämmer det? Barnkonventionen är omfattande och det är flera avsnitt som klargör barnens rätt i förhållade till dess föräldrar.

Artikel 5. "Konventionsstaterna skall respektera det ansvar och de rättigheter och skyldigheter som tillkommer föräldrar... på ett sätt som står i överensstämmelse med den fortlöpande utvecklingen av barnets förmåga ge lämplig ledning och råd då barnet utövar de rättigheter som erkänns i denna konvention."

Staten ska alltså respektera föräldrarnas ledning och råd så länge barnet får de rättigheter konventionen anger. Vilka är då de?

Artikel 12. "det barn som är i stånd att bilda egna åsikter rätten att fritt uttrycka dessa i alla frågor som rör barnet, varvid barnets åsikter skall tillmätas betydelse i förhållande till barnets ålder och mognad."

Det är inte föräldrarna som bestämmer vad barnen ska tycka. Barn har rätt till egna åsikter.

Artikel 13. "Barnet skall ha rätt till yttrandefrihet. "

Lagarna om yttrandefrihet gäller både barn och vuxna.

Artikel 14. "1. Konventionsstaterna skall respektera barnets rätt till tankefrihet, samvetsfrihet och religionsfrihet. 2 Konventionsstaterna skall respektera föräldrarnas ... rättigheter och skyldigheter att på ett sätt som är förenligt med barnets fortlöpande utveckling ge barnet ledning då det utövar sin rätt. 3. Friheten att utöva sin religion eller tro får underkastas endast sådana inskränkningar som är föreskrivna i lag och som är nödvändiga för att skydda den allmänna sedligheten eller andra personers grundläggande fri- och rättigheter."

Alla barn har religionsfrihet. Staten ska tillse föräldrar inte hindrar barnet att utöva denna rätt.

Artikel 18. "...båda föräldrarna har gemensamt ansvar för barnets uppfostran och utveckling. Föräldrar... har huvudansvaret för barnets uppfostran och utveckling. Barnets bästa skall för dem komma i främsta rummet."

Till barnets bästa hör t.ex. yttrandefrihet och religionsfrihet - inkl frihet från föräldrarnas religion.

Artikel 28: "Konventionsstaterna erkänner barnets rätt till utbildning och ... göra grundutbildning obligatorisk och kostnadsfritt tillgängliga för alla"

Staten som ska ordna med grundutbildning, den ska vara obligatorisk och det är därmed staten som bestämmer vad barnen ska lära sig - inte föräldrarna.

I länder som accepterat Barnkonventionen (dit hör inte de muslimska länderna) har barn mänskliga rättigheter. I Kielans värld äger föräldrarna barnen och mannen äger sina hustrur.

Kielan ger ut tidskriften Minaret där Mohammad Omar tills helt nyligen var chefredaktör. Omar har nyligen i Expressen förklarat sig stödja Hamas och Hizbollah som vill utradera Israel.

Det är trist för den stora gruppen förnuftiga muslimer i Sverige att TV låter en extremist som Kielan representera dem.

Vetenskap är ett bättre verktyg än religion för att förstå världen

Göran Zettergren, missionsföreståndare i Svenska missionskyrkan, skriver i Dagen ett svar på PC Jersilds DN-krönika som vi tidigare bloggat om här på Humanistbloggen. Jersild skrev ursprungligen om problemet med att religiösa företrädare vill påtvinga andra människor konsekvenserna av sin tro. Han skrev bland annat så här:
Vi som är positiva till dödshjälp - närmare 80 procent av tillfrågade svenskar - har ingen som helst önskan att pådyvla motståndarna vår uppfattning. Det står dem helt fritt att fortsätta ta avstånd och avsäga sig all sådan hjälp om den skulle bli tillåten.
Jersild menade att religiösa skulle sluta försöka tvinga på oss andra sina moraluppfattningar, något han kallade för religiös imperialism och som vi ser prov på i samhället hela tiden. Se originalartikeln för många exempel. Istället förespråkar Jersild förnuft och vetenskap som bättre vägar till rätt handlingar.

Göran Zettergren verkar svara på en helt annan artikel, för han berör inte problemet med att en viss grupp religiösa vill diktera moralen för alla. Istället vill han peka på förnuftets och vetenskapens begränsningar.
Glömmer han inte då det som detta förnuft har ställt till med? Sådant som atombomber, bakterier som penicillin inte biter på? Glömmer han inte att bakom klimatförstöringen, bakom utsugningen av fattiga länder, finns demokratiskt fattade beslut om framsteg och utveckling?

[...]

Kristen teologi gör inte samma slags anspråk på sanning som vetenskapen. Sanningen är att det är skillnad mellan tro och vetande. Kristendomen är tro, som ständigt behöver förnyas i sin språkliga form och som på ett sätt är ett sökande efter sanning. Kristen tro är att denna sanning blev mänsklig i Jesus Kristus.

Vetenskap är vetande, baserat på vetenskapliga slutsatser och rationellt tänkande. Enligt vetenskapen ska sanningar ständigt prövas och omprövas. Historien har brutalt lärt oss att goda vetenskapliga slutsatser och förnuftiga politiska beslut kan ställa till med katastrof.
Historien har också lärt oss att religioner kan ställa till katastrofer. Men det har väl inte med saken att göra, egentligen? Både vetenskap och religion är verktyg som mänskligheten använt för att förstå verkligheten med. De går att använda för ont och för gott. Precis som en hammare kan användas för att snickra ihop en katedral eller spika upp någon på ett kors.

Frågan är istället vilket verktyg som är det bästa. Här kan vetenskapen hävda sin överlägsenhet genom att peka på förståelsen av livet, materien & universum. Vi kan mer nu än mänskligheten någonsin kunnat. Allt detta på grund av den vetenskapliga metoden - att ständigt ompröva all kunskap. På grund av metodens utformning vet vi också att en del av det vi tror oss veta kommer att ersättas av bättre kunskap vad det lider. Inte allt - jorden kommer inte plötsligt visa sig vara platt - men en del.

Religion uppmanar istället till tvärsäkra uttalanden - ofta i trots mot hur verkligheten ser ut. Vad har egentligen religionen bidragit med vad det gäller förståelsen av verkligheten och vår plats i den? Blanda nu inte ihop kristna som filosoferar med kristendom i sig. Jag menar religionen allena - vilken nytta har den varit för vårt vetande?

(Tröst? En del tar till alkohol för detta - gör det alkohol till något bra? Andlighet? Behövs inte religioner för. Moral? Här är religion mer en hämsko då den föreskriver snarare än resonerar.)

26 jan. 2009

Sydsvenskan spår ett gott år för Humanisterna

Sydsvenskans Andreas Ekström spår ett gott 2009 för Humanisterna. Läs inlägget här.

Christer Sturmarks nya bok recenseras i SvD

Idag recenseras Christer Sturmarks nya bok Personligt. Samtal med fritänkare i SvDs kulturdel. Du kan läsa recensionen här.

25 jan. 2009

Snurrigt om Humanisterna och kristendom i Kyrkans Tidning

Lars-Olof Landin, förtroendevald i Svenska kyrkan, skriver med anledning av Hans Bergsröms krönika i DN häromdagen (som vi tidigare bloggat om) ett snurrigt inlägg i Kyrkans Tidning (inlägget finns att läsa på nätet här) där han jämför Bergströms inlägg och Humanisternas kristendomskritik med den medeltida inkvisitionen.

Landin missar det ironiska i att det värsta exempel på intolerans han kan hitta är kristet. Han missar också att ge några belägg för sitt påstående att debatt är lika med inkvisition. Vad han gör, däremot, är att framföra ett väldigt vanligt försvar för religion i allmänhet och kristendom i synnerhet som är totalt tomt på substans. Såhär skriver Landin:
Under de 400 000 år som vår art Homo Sapiens skall ha funnits, har det uppenbarligen funnits behov för tankesystem, som hjälper människor att intellektuellt förhålla sig till det vi med våra sinnen och med rationellt tänkande inte kan förklara. Och så länge som 2,1 miljarder kristna, 1,4 miljarder muslimer och 2 miljarder asiater känner behov att vårda religiösa traditioner, är det faktiskt ointressant om en handfull s.k. humanister tycker att alla andra är idioter.
Så rätt och fel är plötsligt ett majoritetsbeslut? Med det synsättet borde kristendomen förstås lagts ner i sin embryonala form när alla fortfarande tillbad de romerska gudarna. Det är möjligtvis ointressant att vi humanister kritiserar religion, det är ju sakargumenten - inte budbäraren - som är de intressanta. Om dessa har dock Landin inget att säga - inte ett enda ord.

Sen går förstås Landin på person. Har man inga argument kan man enligt känt mönster alltid kritisera Christer Stumark:
Men jag blir överraskad när Hans Bergström lättvindigt kastar många tusen års traditionsbygge överbord och oreserverat ger intellektuellt företräde åt en grupp rationella humanister under ledning av Christer Sturmark. Det har inte gått många år sedan samme Sturmark ansåg sig sitta inne med hela sanningen och ”sålde på” svenska folket sin IT-ideologi med känt resultat. Med de pengar han tillskansade sig då, ”köper” han nu tidnings- och TV-tid för att sprida sina ”humanistiska” idéer och får draghjälp av medieeliten.
Var Christer fått sina pengar ifrån är förstås totalt oväsentligt för frågan om religionens relevans. Om sakargumenten har dock Landin, igen, inget att säga - inte ett ord!

Personangrepp och "tusen flugor kan inte ha fel"-argument. Det hade varit komiskt om inte kyrkan hade kostat så mycket pengar och försökt tränga sig på i samhället hela tiden. Nu blir det mest tragiskt.

23 jan. 2009

Om kunskapsidealet

"Nio av tio extra begåvade mår dåligt i grundskolan" kunde man läsa i DN den 18 januari 2009. Jag är inte förvånad. Den "extra" begåvning som åsyftas är närmare bestämt en skolbegåvning och jag skulle heller inte bli förvånad om de som är extra begåvade på andra sätt också har det tufft. Men låt oss för ovanlighetens skull tala om dem som faktiskt har så lätt för sig i skolan att de blir uttråkade av den undervisning som riktar sig till normalbegåvade.

OK, men varför på detta forum? Vad har det med humanism att göra? Jo, det skall jag be att få argumentera för. I min förståelse av humanismen ingår drömmen om att människan skall kunna höja sig över sina begränsningar, ena sig och gå med hopp mot framtiden. Jag ser inte hur den drömmen skall kunna ens börja förverkligas utan att vi tar tillvara alla människors möjligheter. Den aktuella artikeln handlar om vikten av att ta just skolbegåvning tillvara.

Kan då inte den ta vara på sig själv? Det beror på hur man menar. Visserligen brukar de begåvade, sedan de väl sluppit ur den mörka skoltidens skuggtillvaro, ta revansch genom att lyckas på ett eller annat område – inom kultur, vetenskap, politik eller vad som helst. Men detta är till priset av själsliga ärr som kanske aldrig läker. Ärr som kanske hindrar dessa begåvningar från att utveckla sin fulla potential. Ärr, som kanske smärtar så mycket att begåvningen vänds till egoistiska eller rentav destruktiva syften istället för att bidra till en god samhällsutveckling – för varför, känner kanske den brände, skall man ägna sig åt att förbättra livet för sina forna plågoandar?

Om vi skall ta dessa begåvningar till vara och locka dem att träda i mänsklighetens tjänst, då gäller det att börja redan i skolan. De måste få uppleva att deras begåvning är något positivt, inte något som skall döljas likt ett ljus under en skäppa för att inte väcka omgivningens misshag. Och hur skall detta gå till?

Det första problemet är medmänniskorna i den begåvades omgivning. Om dessa har en fallenhet för missunnsamhet och har det svårt med sin egen självbild, då kommer begåvningen att sticka i ögonen, vilket kan ta sig uttryck i att man försöker kväsa den begåvade för att slippa se "eländet". Jag har en viss förståelse för detta – ingen gillar att känna sig dum – men det är ingen ursäkt. För att motverka sådana attityder är det viktigt att arbeta för att alla skall få känna sig begåvade på sitt sätt, på sin egen nivå. Men detta får inte ske på den "extra" begåvades bekostnad! Det handlar alltså inte om att nedvärdera den "extra" begåvningen, utan om att uppvärdera normalbegåvningen.

Det andra är ett kulturellt problem, som väl härstammar från individernas bristande förmåga att hantera andras framgång, men som tycks mig ha färgat av sig på både kulturdebatten och skolpolitiken. I sin iver att lyfta fram andra typer av begåvning, enligt exempelvis Howard Gardners i sig eminenta teori om multipla intelligenser, har man lyckats misstänkliggöra skolbegåvning som något som inte riktigt har med verkligheten att göra. Kan det vara så att Jantes överstepräster mer eller mindre omedvetet anammade den postmodernistiska, kunskapsrelativistiska synen att det inte finns någon objektiv kunskap utan bara subjektiv, för att ingen skulle få chansen att (så orättvist!) framstå som mer kunnig? Och att de lyckats omsätta den i en skolpolitik som innebar en ren kunskapsdevalvering, som drabbat de "extra begåvade"? En skolpolitik som nu lyckligtvis tycks vara på väg till historiens skräpkammare.
Jag kan inte uttala mig om huruvida specialklasser för de skolbegåvade är rätt väg att gå, det torde visa sig vid en väl genomförd utvärdering av projektet efter rimlig tid. Jag vet däremot att för att vårt samhälle skall bli mer mänskligt, mer framåtskridande både vad gäller vetenskap/teknik och mänskliga relationer, så krävs det att vi återupprättar kunskapen som ett av våra ideal. (Detta torde även främja den ofta bristfälliga kommunikationen mellan vetenskapare och lekmän genom att förbättra relationerna dem emellan.)

I artikeln kan man läsa följande uttalande av Roland S Persson, professor i pedagogisk psykologi:

Det här är en grupp som vill väl. De ser ofta problem och vill hjälpa till att
lösa dem, men möts av attityden "vem tror du att du är?" Det gör att de tystnar
och rättar in sig i ledet.

Där ser vi Jante i sitt esse. Hur länge skall detta troll få härja i det svenska samhället? När skall vi lära oss att uttrycka vår beundran för varandra och tacksamhet för varandras begåvning, så att den kan göra nytta där den behövs? Ett steg på vägen måste vara att låta de skolbegåvade få lysa redan i skolan. Att man ens talar om att satsa extra på denna grupp visar på en attitydförändring hos dem som sitter vid vårt samhälles roder. Kanske kan den så småningom sippra ner ända till de mest grönögda av medborgare och befria dem ur Jantes förkvävande grepp. Du skall inte tro att du är något – du skall veta det!

Leve kunskapen – också!

Svar om Jesus förargar (några) kristna

En pastor i Saronkyrkan i Göteborg, Erik Holke, sökte nyligen inspiration inför sin nästa predikan. Han kom då ihåg en reklamjingel om hur företaget 118 800 påstår sig ha svar på allt. Han tyckte att det kunde vara en bra utgångspunkt och sms:ade frågan "Vem är Jesus Kristus" till företaget. Svaret han fick förvånade honom något.
Det är han som i den påhittade religionen kristendomen ska vara frälsaren. Sagan säger att han levde för 2000 år sedan och gick på vatten och hade sig.
Vafalls!? Tidningen Dagen ringde upp företagets vd Markus Öhmanför att reda ut begreppen. Intervjun som följde bör egentligen läsas i sin helhet; den är obetalbar.
Det är ett skitbra svar! Det kunde inte bli bättre. Det är jag som har skrivit det där svaret.
Man får förstå Dagenjournalistens svårighet att fullfölja sin intervju när han ställs inför en vd som inte unflyende försöker bortförklara någon anställd utan som faktiskt står för sin sak. I hastigheten kommer jornalisten inte på något bättre argument för "sin" Jesus än antalet troende.
- Men visst, det finns alltid fakta som någon inte håller med om. Det kan vi inte gardera oss mot.
- I det här fallet är det 2 miljarder människor som inte håller med.

- Folk är galna.
Som om sanningen avgjordes genom antalet människor som trodde på någonting. Fanns de Romerska gudarna på riktigt så länge människor trodde på dem, eller hur tänkte han? Dagen går förstås (?) i taket över Öhmans svar.
Det ovanligt arroganta och rent ut sagt korkade svaret sätter fingret på den situation som Sverige befinner sig.
Nejdå, svaret är förmodligen närmare sanningen än det svar Dagen själva hade givit, och dessutom väldigt roligt i sin rättframhet. Men roligast är ändå kommentarerna på Dagens web-sida. Här är några pärlor.
"Det finns miljoner såna där självsäkra killar som tror de vet allt. Jag gäspar." (Kommentaren syftar på Öhman, inte på de två miljarderna kristna. Ironin undgår förmodligen kommentatören.)
"Med tanke på den intervjuade vd:ns hånskratt kan man lägga till följande klassiska uttryck: "Skrattar bäst som skrattar sist". Inför domens dag kommer även han att få stå till svars för sina hatfulla spottloskor mot Herren och hans helighet."
"Domen ska ej komma från mig men..... den kommer."
Förstås! Markus Öhman kommer att grillas för evigt för sitt tilltag! Straffproportionalitet i sann kristen anda. Tror ni inte som vi ska ni eldas. För alltid!

För Gud älskar er!

22 jan. 2009

Ateistiska busskampanjen friad

Som tidigare rapporterats här på bloggen blev den ateistiska busskampanjen anmäld av en grupp kristna eftersom påståendet "Gud finns nog inte" inte kan bevisas.

Som väntat avslogs anmälan. Inte för att marknadsföringsdomstolen kommit fram till att Gud faktiskt inte finns, utan för att det inte gick att svara på frågan. Så påståendet blev ett uttryck för en åsikt, inte ett faktum. Som sådant var det tillåtet.

En tolerant och vidsynt kristen busschaufför har för övrigt vägrat köra en buss med annonsen på. Kristen moral i sin allra mest förfinade form...

Medveten underlåtenhet som kostar liv?

Eric Wadenius, kassören i Unga Humanister, gör på sin blogg två noteringar. "Folkhälsominister Maria Larsson har inte gjort något för att informera unga kvinnor om möjligheten till vaccination mot livmoderhalscancer", vilket har påpekats på DN Debatt. Wadenius skriver att "Vaccination mot livmoderhalscancer kan förebygga 70 % av fallen, vilket med Sveriges 158 dödsfall per år skulle betyda att ca 100 liv kan räddas."

Det finns ingen rationell anledning att förtiga den här informationen. Livmoderhalscancer kostar liv och dessa kan räddas genom vaccination. Enkelt!? Dock har vissa kristna funnit en anledning. Som Wadeius skriver:
Debatten om vaccination mot livmoderhalscancer har gått het i andra delar av världen, framför allt i USA och Storbritannien. Där har kristna och andra religiösa grupperingar starkt motsatt sig denna typ av vaccination. Varför? Flickor kan få livmoderhalscancer på grund av att de har haft sex. Därför, resonerar deras förstörda hjärnor, borde vi inte vaccinera mot detta ifall det kan tolkas som en uppmaning till unga flickar att ha sex.
Wadenius gör en snabbkoll och finner att vår folkhälsominister är medlem i en väckelsekristen bibeltroende frikyrka, Alliansmissionen. En obehaglig misstanke infinner sig nu. Har Maria Larsson misskött sina arbetsuppgifter på grund av sin religiösa tro?

Att låta religiösa föreställningar kosta ca 100 människoliv om året är något vi kan lämna åt talibaner och mullor. Det är oacceptabelt att låta någons religiösa tro går ut över andra människor. Ska religiösa vanföreställningar kosta frihet, hälsa och liv så bör det vara förbehållet utövaren.

Konspirationsteoretiskt? Möjligen. Oskyldig till motsatsen bevisats (hur det nu skulle gå till).

18 jan. 2009

Vilken tro lönsam för vem?

Birger Thureson skriver i Dagen 2009-01-14, apropå Michael McCulloughs forskning kring "lönsamheten" i att tro på en gud, att kristendomen sträcker sig efter sanningen. Detta är närmast ett trivialt uttalande - alla livsåskådningar "sträcker sig efter sanningen", annars skulle de inte vara värda namnet. Så även humanismen. Skillnaden mellan humanismen och kristendomen är att där den senares representanter tror sig veta var "sanningen" står att finna (Jesus) och menar att man kan nå den, så tror humanisten att vi aldrig kan nå den, utan att vi måste fortsätta sträcka oss efter den åt alla håll som verkar lovande och på så vis utvecklas både som individer och som art.
Det vi söker är en tillräckligt stark och trovärdig berättelse om världen för att bära människan in i framtiden. Den som på allvar försökt sig på att skriva en berättelse vet att det finns två saker som får den att lyfta. Det ena är en bärande idé, en poäng, en mening med berättelsen. Det andra är det som kallas "research" eller, på svenska, forskning.
Vad gäller forskningen, så betonar humanismen vikten av god vetenskapsanvändning för att beskriva bakgrunden till vår berättelse om världen. Visst kan man bedriva sin forskning i sina egna tankar och känslor, med inspiration hämtad ur verkligheten, och utifrån detta skriva en stark berättelse. En som gjorde detta med stor framgång var J. R. R. Tolkien. Sådana berättelser - sagor, myter, allegorier - kan lära oss mycket, förutsatt att vi tolkar dem som de liknelser de är, i ljuset av mänsklig kunskap och erfarenhet, och inte tar dem för berättelser som gör anspråk på att beskriva verkligheten.

När vi försöker skriva berättelsen om männikan och hennes verklighet, då är det bäst att bedriva sin forskning på just verkligheten. Till detta syfte är vårt effektivaste redskap empirisk forskning enligt vetenskaplig metodik. Med statistisk hypotesprövning kringgår vi våra sinnens begränsningar så långt vi kan.
Vetenskapens metoder kan hjälpa oss att göra två saker. Den lätta är att beskriva världen: Hur ser den ut, vad hänger ihop med vad? Med god statistik kan man ge en trovärdig bild av detta. Att religion ofta går hand i hand med egenskaper som självdisciplin och upplevelse av meningsfullhet ser jag just nu ingen anledning att bestrida, jag har visserligen inte själv granskat McCulloughs forskning men det låter inte orimligt. Det är ju just sådant en livsåskådning förväntas hjälpa till med.
Den svåra biten i vetenskapens teoribyggande är att kartlägga orsakskedjan. Vad kom först: Hönan eller ägget? Leder religion till meningsupplevelse eller tvärtom, eller finns det ytterligare något annat, som leder till bägge?
I McCulloughs forskning beskrivs tydligen studieobjekten i termer av troende och icke-troende. Det är förstås gudstro som åsyftas; icke-troende klumpas ihop som ateister. Men även en ateist kan tro på något, om än inte någon gud - är man en ateistisk humanist, till exempel, tror man på människan; på hennes förmåga att överskrida sina medfödda svagheter och begränsningar. Det hade blivit riktigt intressant om McCullough hade undersökt humanister som en ingående grupp. Jag skulle inte bli förvånad om han hade funnit en hög grad av både självdisciplin och meningsupplevelse i denna grupp, samt därtill en tendens till kritiskt och flexibelt tänkande, eftersom humanismen uppmuntrar just detta, helt utan att blanda in gudar.

Detta om McCulloughs "research" och dess del i berättelsen om människan. Vad vidare gäller meningen med denna berättelse, så kan man nalkas den frågan från två håll. Antingen tror man att berättelsen har en enväldig författare, som likt Tolkien haft någon idé med sin berättelse, och försöker att lista ut vad den kan vara. Eller så anser man att vår berättelse skrivs av oss, här och nu, och att meningen med den skapas bäst i öppen dialog oss människor emellan. Det senare är förstås i överensstämmelse med den humanistiska ståndpunkten och fördelen med den är att man inte behöver oroa sig för att söka meningen på fel ställe. Du befinner dig alltid på rätt plats i rätt tid för att finna meningen i ditt liv, om du är med och skapar den själv.

Allt detta har dock egentligen handlat om hur lönsamt det eventuellt är att vara en troende individ. Jag misstänker att McCullough inte forskat kring lönsamheten för ett samhälle att vara "troende", vad detta sedan skall innebära. Thureson tvekar dock inte att dra sådana långtgående slutsatser, utifrån ett löst resonemang kring väckelserörelsens roll i Sveriges utveckling. Han skriver att "Sanningens källa släcker inte bara temporärt individens törst. Från den flödar välsignelse för hela samhället." Där ser man. Så "sanningen" är grunden för välfärdsstaten? Och Thureson vet förstås vad "sanningen" är, nämligen Jesus? Vad hände med demokratin? Med den sekulära staten (dvs den som inte gynnar en tro framför en annan)?
Jag tror att alltför många i Sverige har svårt att skilja på samhälle och stat. En sekulär stat är en förutsättning för ett humanistiskt samhälle, och i begreppet humanistiskt samhälle ingår inte ett tvång för alla att ansluta sig till humanismen, men däremot respekten för oliktänkande (inklusive respekten för de människors personer, som själva brister i respekt för oliktänkande, men exklusive respekt för deras respektlöshet i sig). Jag tror att detta utgör en större välsignelse för en modern demokrati än en viss grupps absoluta sanningsanspråk.

Jag tror dessutom att en humanistisk tro utgör en större välsignelse för individen än en kristen. Om jag har rätt i detta är något som jag tror kommer att visa sig om humanismen får chansen att konkurrera med kyrkorna på lika villkor, då må bästa tro "vinna". Men förutsättningen för detta är och förblir en sekulär, inte en kristen stat.

16 jan. 2009

Synder så hemska att bara påven kan förlåta dem

Det finns en hemlig tribunal i katolska kyrkan kallas Samvetstribunalen. Den skapades 1179 av påve Alexander III och dess arbete har aldrig förut varit publikt känt. Men nu, för att öka kyrkans transparens gentemot folket, har tribunalen hållt en två dagars öppen konferens.

Det är fascinerande kunskap som avslöjas. Tribunalen har en lista som rangordnar synder. För det finns synder som är så grava att bara påven själv kan förlåta dem.

Mord? Nej, de kan präster och biskopar sköta om. Folkmord? Nej nej, inget så trivialt. Mordförsök på Påven? Ja, nu börjar vi närma oss de verkligt allvarliga brotten. I den här kategorin finns också sådana synder som "en präst som avslöjar saker som sagts under bikten samt personen som biktade sig", eller "en präst som har sex med någon som sedan blir förlåten för synden av prästen själv", och "någon som utför eller betalar för en abort och sedan försöker bli präst själv".

I den här kategorin av synder som är så grava att de bara kan förlåtas av påven själv finns även synden att vanhelga ett kex. Att ta emot nattvarden i Katolska kyrkan innebär ju inte, enligt kyrkan, att bara tugga på ett kex, som det gör i exempelvis Svenska kyrkan, utan att man tar emot Kristi kropp i sin mun, tuggar och sväljer. Oförståelig ritual för de flesta, central för katoliker.

Men man får inte göra vad man vill med kexet efter att trollformeln sagts som förvandlar det från kex till Gud. Man får t.ex. inte slänga det i soporna som om det vorde vilket kex som helst. Då är det en synd så allvarlig att det krävs påvlig förlåtelse. Värre, uppenbarligen, än folkmord.

Kristendom som grunden för vår moraluppfattning? Tror inte det.

Från The Telegraph via Pharungula.

Vem får be för Obama?

Det skapade viss uppståndelse när Barak Obama valde den homofobe pastorn Rick Warren att uttala den religiösa trollformeln vid installationsceremonin på tisdag. För att kanske ge mer jämn representation åt olika åsikter i religionens hägn bad Obama den öppet homosexuelle biskopen V. Gene Robinson att gå i telepatisk kontakt med Gud (be) vid söndagens kickoff till installationsceremonin.

Sharon Watkins, den första kvinnliga ledaren för "the Christian Church (Disciples of Christ)", en protenstantisk sekt, har fått äran att utföra en full ritual (gudstjänst) på söndagen som avslutar installationsveckan. Sedan kommer Ingrid Mattson, den första kvinnliga ledaren för "the Islamic Society of North America" att be i National Cathedral. Detta tillsammans med tre rabbiner som representerar den amerikanska judendomens tre huvudgrenar. Det är också tradition för den katolske ärkebiskopen att be en bön, samt för den blivande presidenten att besöka en gudstjänst i S.t Johns kyrka innan installationen. (Allt enligt AP.)

Frågan är dock om Obama på det här sättet verkligen säkrat det övernaturligas stöd? Hinduer, buddhister, sikhher, konfucianer, asatroende, taoister, shintoister, shamaner, animister och inte minst voodooprästinnor lyser med sin frånvaro.

14 jan. 2009

Manlig oskuld i klänning kritiserar homosexuella för deras förvirrade sexualitet

(Titeln är lånad från Pharyngula - jag kunde inte låta bli att översätta den)

Med anledning av påvens homofobi och dess dödliga konsekvenser har Elisabeth Ohlson Wallin skapat en fantastisk påvebild. Den är copyrightad så det går inte att publicera den här på bloggen, men bilden finns att beskåda här.

Påven beordrar nya regler för att godkänna syner

Katoliker som får mirakulösa syner av t.ex. Jungfru Maria ska hädanefter hålla tyst om saken, annars riskerar de att få sina visioner underkända. För att bli godkända ska synerna först undersökas av en grupp med psykologer, teologer, präster och exorcister enligt nya riktlinjer som ska tas fram av Troskongegrationen (f.d. romerska inkvisitionen). Detta på order av Påven Benedictus XVI.
Monsignor Luis Francisco Ladaria Ferrer, en högt respekterad spansk ärkebiskop, har fått uppgiften att sammanställa den nya handboken som går under arbetsnamnet "Vademecum". Enligt den katolska tidningen Petrus så kommer ingen som inte håller tyst om sin vision att bli trodd i framtiden. Om man går ut publikt med visionen kommer det att tas som ett tecken på att synen är falsk.

Visionärerna kommer sedan att få besök av psykiatriker för bedömning av sin mentala hälsa. Sedan kommer teologer att bedöma visionens innehåll och jämföra med den officiella kyrkoläran så inga motsägelser uppstår. Om visionären är att betrakta som trovärdig så kommer denne slutligen att bli förhörd av demonologer och exorcister för att exkludera möjligheten att Satan gömmer sig bakom synerna för att lura de troende.

(Det kan i sammanhanget vara värt att påpeka att den här nyheten inte verkar vara ett skämt utan troligen är genuin. Det hela rapporteras av The Independent.)

(Även publicerat på Lindenfors blogg)

Björn Ulvaeus försvarar barnens rättigheter

På SvD Brännpunkt gör Björn Ulvaeus ett inlägg i den ständigt pågående diskussionen om religiösa friskolor i Sverige. Detta som svar på ett tidgare inlägg av två friskolerektorer; dessa tillåts även ge svar direkt på Ulvaeus artikel.

Många saker måste man vara tolerant mot som Humanist. Alla har ju rätt att tro vad de vill. Men skattefinansierad indoktrinering av barn? Där går verkligen gränsen.

Friskolerektorerna avslutar sin artikel så här: "Ulvaeus ser det som problematiskt att man inte kan förbjuda konfessionella friskolor. Det är oroväckande. Religionsfriheten, och med den rätten till konfessionella skolor, är grundlagsskyddad." Jaså? Så här står det på det aktuella stället, i regeringsformens kapitel om grundläggande fri- och rättigheter.
Varje medborgare är gentemot det allmänna tillförsäkrad
1. yttrandefrihet: frihet att i tal, skrift eller bild eller på annat sätt meddela upplysningar samt uttrycka tankar, åsikter och känslor,
2. informationsfrihet: frihet att inhämta och mottaga upplysningar samt att i övrigt taga del av andras yttranden,
3. mötesfrihet: frihet att anordna och bevista sammankomst för upplysning, meningsyttring eller annat liknande syfte eller för framförande av konstnärligt verk,
4. demonstrationsfrihet: frihet att anordna och deltaga i demonstration på allmän plats,
5. föreningsfrihet: frihet att sammansluta sig med andra för allmänna eller enskilda syften,
6. religionsfrihet: frihet att ensam eller tillsammans med andra utöva sin religion.
(2 kap. 1 § första stycket Regeringsformen)

Varje medborgare är gentemot det allmänna skyddad mot tvång att giva till känna sin åskådning i politiskt, religiöst, kulturellt eller annat sådant hänseende. Han är därjämte gentemot det allmänna skyddad mot tvång att deltaga i sammankomst för opinionsbildning eller i demonstration eller annan meningsyttring eller att tillhöra politisk sammanslutning, trossamfund eller annan sammanslutning för åskådning som avses i första meningen." (2 kap. 2 § Regeringsformen)
Menar de två rektorerna verkligen att barn som ännu inte gått i skolan själva kan jämföra religioner och efter detta självständigt välja religiös tillhörighet? Barn är i och för sig omyndiga och föräldrar har därför rätt att välja religion och skola åt sina barn. Men inte är det ett frivilligt val ett barn gör. Att åberopa grundlagen i det här sammanhanget är därför att spotta på den.

12 jan. 2009

Guds åsikter om striderna i det Heliga Landet

Ifall någon undrar vad Gud tycker om striderna i det Heliga Landet med omnejd så har rabbinen Mordechai Eliyahu konsulterat en Helig Bok för att komma fram till svaret.

Eliyahu valde bland annat bort Nya Testamentet, Bhagavad Gita och Koranen till förmån för Tanach (boken som de kristna kallar för Gamla Testamentet). Rabbinen citerade den bibliska historien om Shechemmassakern (Genesis 34) som, enligt Eliyahu, ger uttryck för Guds tillåtelse att döda civila.

Hamas korantolkare har förstås kommit fram till helt andra slutsatser, så Ord står mot Ord. Kan ingen kunnig teolog reda ut begreppen?

10 jan. 2009

PC Jersild om religiös imperialism i DN

PC Jersild skriver idag en läsvärd krönika om religiösas benägenhet att vilja pådyvla andra sina egna levnadsregler. Så här slutar krönikan:
Många medicinsk-etiska frågor, som aborter, genforskning, fosterdiagnostik, organtransplantation och dödshjälp, är tillräckligt svåra utan religiös inblandning. Låt oss i lugn och ro diskutera dem öppet. Demokratin är väl skickad att hantera också etiska dilemman. Religiös imperialism, att påtvinga andra sina icke rationellt grundade åsikter, hör inte hemma i en demokrati. Den ena sidan, motståndarna, må inte få bestämma över oss andra. Vi som är positiva till dödshjälp - närmare 80 procent av tillfrågade svenskar - har ingen som helst önskan att pådyvla motståndarna vår uppfattning. Det står dem helt fritt att fortsätta ta avstånd och avsäga sig all sådan hjälp om den skulle bli tillåten.
Läs den!

Igår Hans Bergström med ett försvar av humanismen och idag PC Jersild med en apell för det sekulära samhället; DN tar upplysningsidealet på allvar.

9 jan. 2009

Ateisiska busskampanjen i England anmäld

Den ateistiska busskampanjen i England har tagit en ny vändning. Sloganen "Gud finns nog inte" (There's probably no god) har nämligen blivit anmäld till Advertising Standards Authority (ASA) för att vara osann; osanna budskap får inte förekomma på annonser.

ASA har nu den delikata uppgiften att antingen avslå anmälan - och på det sättet bekräfta sanningshalten i påståendet, eller godta anmälan och på sätt bekräfta guds existens. (Undrar vilken gud det blir som blir bekräftad i så fall...)

Lite oväntat att hundratals år av filosofiska diskussioner kanske kommer att avgöras i en marknadsföringsdomstol. Augustinus hade förmodligen varit road.



Rapporterad i the Telegraph.

Hans Bergström om humanisthat i DN

Hans Bergström skriver idag en läsvärd krönika om falska gudsbevis, propagandan som tidvis bedrivs mot Humanisterna i media, samt behovet av upplysning i vår tid. Så här slutar krönikan:
"Man kunde tycka att upplysningsideal skulle ligga nära vad den svenska pressen står för, särskilt givet dess historia. I stället händer det märkliga att våra tidningar fylls av attacker på humanisterna i allmänhet och dess ordförande i synnerhet. "De är lika skrämmande som de religiösa fundamentalister de säger sig vilja bekämpa", hävdar man på Göteborgs-Postens kultursida. "Sturmark vill bara ha sina primitiva fördomar bekräftade", hävdar Svenska Dagbladets tevekritiker. Lars Adaktusson jämför i en kolumn dem som inte tror på religionernas påståenden med kärlekshatare. "Det pågår ett ateistiskt korståg i den västliga världen", skriver en oroad Anders Björnsson. Expressens politiska redaktör Anna Dahlberg angriper humanisterna och "den sekulära tvångströjan" i en artikel med rubriken "Hatet mot Gud". "För humanisterna verkar det vara viktigast att förkasta religion och hylla vetenskap", kritiserar en ledarskribent i Upsala Nya Tidning (omedveten om den egna tidningens starka Verdandi-tradition mot religion och för vetenskap).

Jag kan bara dra en slutsats: Detta historiskt exempellösa hyllande av vidskeplighet i svensk press är den yttersta bekräftelsen av att vi i vår tid åter behöver en aktiv rörelse för upplysning, förnuft och sekulär humanism."
Läs den!

Kyrka tar bort "läskig" Jesus

Enligt BBC har en stor skulptur av Jesus på korset plockats bort från utsidan av St John's Kyrka i West Sussex. Enligt prästen var krucifixet "en fruktansvärd skildring av smärta och lidande". Man kan undra lite vad syftet med korset var från början...?

8 jan. 2009

Den ateistiska busskampanjen når Barcelona

De katalanska ateisterna har nu följt det Engelska exemplet och köpt annonsplats på Barcelonas bussar. Budskapet på spanska lyder så här: "Probablemente Dios no existe. Deja de preocuparte y goza de la vida."

3 jan. 2009

Religionskrig nu igen...

1 jan. 2009

Intervju med Zuckerman om Skandinavien och irreligiositet

Som Patrik Lindenfors anmält tidigare har den Amerikanska sociologen Phil Zuckerman skrivit "Society without God" om Skandinavien som en motbild till de evangeliska pastorernas varningar för moraliskt förfall utan gud.
Det finns nu en intervju tillgänglig på YouTube där han berättar om boken och sina erfarenheter av Skandinavien. Vi tycks ha det rätt bra här :)

 
Religion Blogg listad på Bloggtoppen.se