23 juni 2009

Dags för steg två

Vad är skillnaden mellan Humanism och ateism? Att Humanismen är en alternativ livsåskådning och inte bara ett avståndstagande. Om du undrar vad Humanisterna vill och inte bara vad vi inte tror på, så börja med att läsa midsommarmanifestet. För en grundligare genomgång, se Humanisternas idéprogram.

22 juni 2009

Christer Sturmark om Göran Rosenbergs intellektuella haveri

(Även publicerad på Newsmill)

Göran Rosenberg skriver i DN (15/6) med rubriken Är Humanisternas tro värd en mångmiljon-kampanj? och bemöts av undertecknad i DN (18/6) där också Rosenberg replikerar på bemötandet. Tyvärr präglas Rosenbergs båda inlägg av grumligt tänkade och filosofisk okunskap. Låt mig en gång för alla reda ut den kunskapsteoretiska röra som Rosenberg gör sig skyldig till. Jag inleder dock med Rosenbergs övriga missuppfattningar, för att närma mig trosfrågan mot slutet av denna artikel.

Göran Rosenberg fastslår i sitt svar på min replik (DN 18/6) att ”Humanisterna kännetecknas av sin oförmåga att förstå vad religion är och kan vara”. Formuleringen är just så diffus som den bakomliggande substanslösheten i Rosenbergs kritik kräver. Den som kan något om retorik vet också att detta är en klassik förminskningstaktik, när de verkliga sakargumenten tryter.

Att till sin meningsmotståndare säga ”Du begriper dig inte på det här” är helt enkelt ett argument som inte går att bemöta, och det vet Rosenberg. Därför vore det klargörande för debattklimatet om Rosenberg kunde vara mer konkret i sin kritik av Humanisterna och svara på två frågor:
  1. Exakt vad är det som Humanisterna inte förstår sig på vad gäller religion?
  2. Exakt vilken del av Humanisternas kritik av vissa religiösa handlingar, värderingar och dogmer anser Rosenberg vara obefogad?
Vidare skriver Rosenberg att Humanisterna inte ”förstår innebörden av sin egen propaganda”. Notera ordvalet ”propaganda”. Så skriver man om man är frustrerad över något utan att kunna sätta fingret på varför, eftersom ordet ”propaganda” har så negativa konnotationer.

Men visst har han rätt i sak, Humanisterna framför ett politiskt budskap som går ut på att vi eftersträvar ett mångkulturellt sekulärt samhälle där ingen religion upphöjs till norm och där alla människor bemöts med samma respekt oavsett ursprung, kultur eller livsåskådning. Vi ”propagerar” för detta på samma sätt som alla politiska rörelser propagerar för det samhälle eller de politiska ideal de företräder.

Rosenberg fortsätter att tolka det som att vi vill peka ut ”judar och muslimer”. Obegripligt. Han tycks helt ha missat att vi presenterar de tre symboler som över hela världen representerar de tre abrahamitiska världsreligionerna: judendomen, islam och kristendomen. Gemensamt för dessa religioners anhängare är att de tror på en enda gud som griper in i människors liv (se Nationalencyklopedin). Humanisternas kampanj försöker visa att judendom och islam båda är svenska religioner idag, precis på samma sätt kristendomen historiskt har ansetts vara Sveriges religion (därav det kristna korset i den svenska flaggan).

Begriper inte Rosenberg att själva poängen med symbolspråket är att betraktaren i första ögonblicket ska se den svenska flaggan, för att i nästa ögonblick inse att det faktiskt är ett kristet kors? Och därmed reflektera över att religioner påverkar vår vardag, vårt samhälle och vår politik mer än vi kanske är medvetna om?

Rosenbergs projektioner om judar och muslimer är omöjliga att kommentera. Dem får han helt enkelt hantera själv, och inte försöka kleta på Humanisterna.

Personligen tror jag att han är ganska ensam om dem: Häromdagen mötte jag en ung muslimsk kvinna i slöja som sa att hon uppskattade vår kampanj. Hon sa till mig att ”visserligen tror jag att ni har fel, jag tror att Gud existerar. Men jag känner mig inkluderad i er kampanj. Vi muslimer fick vara med, ni visar att också islam är en svensk religion”. En vuxen och mogen reaktion tycker jag.

Rosenberg skriver vidare:
”Som exempel på problem som Humanisterna har med människor som tror att Gud nog finns hänvisar Sturmark till främmande länder. Ett huvudsakligen icke-svenskt problem således. Så varför då en mångmiljonkampanj i Sverige?”
Osedvanligt aningslöst. Som framgår av vårt sekulära manifest på DN Debatt på midsommarafton är inte religioners inflytande enbart ett problem i andra länder. Det redovisar vi med all önskvärd tydlighet där, så jag upprepar det inte här.

Men Rosenberg tycks anse att man inte ska engagera sig i dessa frågor eftersom problemen är mycket större i andra länder än i Sverige. Det en märklig hållning. Bör vi svenskar inte vara medlemmar i Amnesty, eftersom Sverige inte håller sig med politiska fångar? Jag har svårt att förstå ett sådant begränsat lokalperspektiv. Vi lever i en globaliserad värld och har all anledning att bry oss om vad som händer i vår omvärld. Därför bör man stödja Humanisterna också i Sverige.

Rosenberg skriver också ”…vilka religioner bör vi ha anledning att frukta också här?”. Rosenberg verkar tro att Humanisternas agenda handlar om vilken religion som är mest eller minst problematisk, eller huruvida man tror eller inte tror på Gud.

Detta är en grov förenkling. Skiljelinjen går inte mellan den som tror och den som inte tror. Inte heller mellan islam och kristendom eller hinduism och judendom. Skiljelinjen går mellan den som respekterar det sekulära samhällets princip och den som inte gör det.

Vi formulerar det så här i vårt sekulära manifest på DN Debatt:
”Många människor tror att Gud existerar. Andra tror att Gud inte existerar. Och de som tror på en gud tror ofta inte på samma gud eller tolkar gudens signaler på olika sätt. Ingen av parterna kan bevisa att de äger sanningen. Därför är det av yttersta vikt att samhället organiseras så att det är oberoende av vilken part som har rätt.”
Detta är det samhälle Humanisterna vill ha. Varför är detta så provocerande för Rosenberg?
Slutligen, Göran Rosenberg tycks ganska okunnig (eller låtsas okunnig) om elementär kunskapsteori. Han använder begreppet ”tro” i flera olika betydelser samtidigt. Begreppet ”tro” kan betyda (minst) två olika saker:
  1. Tro som kognitivt försanthållande. I denna betydelse av ordet ”tro” är alla försanthållanden om verkligheten trossatser. Tron att den abrahamitiske guden existerar/inte existerar, tron att Zeus, Tor, Oden, Shiva eller Snömannen existerar/inte existerar, tron att solen ska gå upp imorgon eller att inget kan färdas snabbare än ljuset, tron att evolutionsteorin korrekt beskriver arternas uppkomst eller att Big Bang har gått till ungefär så som forskarna beskriver det, är alla kognitiva försanthållanden om verkligheten. Vad som skiljer dem åt är graden av evidens. Kognitiva försanthållanden kan vara mer eller mindre välgrundade. Detta är det enda som skiljer dem åt i strikt kunskapsteoretisk mening. I denna mening är ateismen, liksom allt annat, en tro. Det blir närmast en slags rödvinsfilosofi: ”Du kan inte bevisa att du inte började existera för tre minuter sen, med alla dina minnen inprogrammerade från början! Det är bara en tro att så inte är fallet. Du kan inte bevisa att någonting alls existerar utanför ditt medvetande”. Och så vidare. Men Rosenberg avser knappast att leverera sådana filosofiska banaliteter. Han menar något annat med ”tro”. Så låt oss då se på den andra betydelsen av ordet.
  2. Tro som religiöst förhållningssätt till världen. I denna mening kan ateismen aldrig vara en tro. Ateismen är enbart ett kognitivt försanthållande om guds existens. Gudsbegreppet måste dessutom först definieras, innan ateismen kan formuleras. Rosenberg är sannolikt själv ateist i förhållande till Tor och Zeus. Ur ateismen följer absolut inget annat. Man kan vara ateist och samtidigt kommunist, liberal, konservativ, biståndsarbetare, altruist, egoist eller precis vad som helst. Man kan tro på reinkarnation, astrologi och leviterande munkar och fortfarande vara ateist (dock inte omfatta den humanistiska livsåskådningen som stipulerar att man bör tro på endast det som det finns goda skäl att hålla för sant). Att ateism överhuvudtaget existerar som begrepp beror bara på religionens historiska grepp om människorna och vår kultur. Ateism är per definition det ursprungligt naturliga tillståndet. Varför skulle man förutsätta existensen av ett väsen som inte tillför något förklaringsvärde?
Jag föreslår att Rosenberg gör följande enkla tankeexperiment, så kanske relationen mellan ateism och gudstro klarnar:
Tänk dig en person, helt ofärgad av och ovetande om den kristna teologin och Bibelns berättelser. Denna person aldrig har hört talas om religion, skapelsemyter eller gudar. Hon promenerar i en park och njuter av naturens mångfald och den rikedom som evolutionen har frambringat. Så möter hon en kristen person som berättar att någonstans i vår tillvaro (eller utanför vår tillvaro) finns ett slags personligt väsen med ett okroppsligt medvetande, som vill något med människors liv och förmår ingripa i enskildas livssituation. Detta personliga medvetande sände dessutom sin enfödde son till jorden för våra synders skull, för ca 2000 år sedan. Denna person lyssnar noga på vad den kristne har att berätta, och säger sedan: ”Nej, det där tror jag inte på, det förefaller inte troligt. Snarare osannolikt.”
Menar Rosenberg verkligen att båda dessa personer i parken ger uttryck för olika slags religiös tro? Det torde vara uppenbart för alla att ateism inte är en tro i den mening som de försöker hävda. Att påstå detta är samma sorts logiska felslut som att påstå ”att inte spela fotboll är också en sport.” eller ”att inte samla frimärken är också en hobby”.

Rosenbergs argumentation blir tyvärr alltför grumlig i denna fråga. Jag har vanligtvis höga tankar om Rosenbergs skarpa analyser. Men denna gång presterar han under sin egen standard.

Christer Sturmark,
Ordf. Humanisterna

Lek med låtsaskompis

Från pictureisunrelated.com. Hos RichardDawkins.net kan man ge förslag på bildtext. Originalet är "Kids are awesome everywhere". Jag har lagt mitt förslag som titel på blogginlägget. Har ni något eget förslag så skriv det i kommentarerna.

Ung humanist tycker till

Alla humanister är inte överens i sina åsikter om kampanjen "Gud finns nog inte". Personligen kan jag förvisso hålla med om budskapet, men tycker ändå att kampanjen är fel väg att gå. 

Sekulär humanism håller på att bli liktydigt med ateism och religionskritik. Debatten som följt efter "Gud finns nog inte" handlar varken om Gud eller religiositet i Sverige, den handlar om Humanisterna. Kampanjen verkar inte väcka eftertanke, den väcker anstöt.

Att vara sekulär humanist är att värdesätta frihet, jämlikhet, fritänkande, vetenskaplighet, vårt medfödda förnuft och vår instinktiva medmänsklighet. Det står i direkt kontrast till den dogmatism och människofientlighet som återfinns hos de flesta stora religionerna. Religionskritiken blir därför oundviklig.

Men humanism är inte bara ett sätt att förhålla sig till andra livsåskådningar, det är en livsåskådning i sig. Det är att se världen som den verkligen är, att acceptera världen som naturlig, att frigöra sig från tvingande credon och desperata böner, att se sin potential som människa och acceptera sitt ansvar som medmänniska. För mig personligen innebär det en otroligt positiv syn på livet, där jag omfamnar detta enda liv som jag vet att jag har, själv har frihet att skapa min mening med livet, och njuter av att vara ett obetydligt dammkorn i universum. Jag är fri att blåsa dit jag vill. Jag tror att många humanister håller med mig. 

Inget av detta framkommer i Humanisternas kommunikation. 

I Sverige finns redan en utbredd skepsis mot gudomligheter och religiös maktfullkomlighet, och jag tror att gemene man upplever det som att Humanisterna sparkar på den som redan ligger. Det får humanism att verka hårt och osympatiskt.  

Däremot finns ett tomrum efter religionerna, en kvardröjande fråga om vad man då ska tro på. Vi har uppenbarligen ett behov av att sätta ord på vår livsfilosofi, att kunna säga att jag är __________, det här är min tro. Alla har vi någon teori om hur saker och ting förhåller sig i världen, och vi vill gärna ha ett namn på den. 

Det är där den sekulära humanismen behövs i Sverige idag. I kampanjen "Gud finns nog inte" kommuniceras nästan ingenting om vad humanism är - utan vad det inte är. Dessutom skapar det murar mellan sekulära humanister och personer med andra livsåskådningar, vilket omöjliggör konstruktiva samtal och bidrar till ökad polemik och polarisering. Resultatet av den typen av retorik har vi redan sett på en världsomfattande skala och det är inte vad Sverige bäst behöver. 

Här tycker jag att Unga Humanister kan fylla en funktion som positiv kontrast till sitt moderförbund. Vi ska vara ett konkret alternativ till religiös tro, en mötesplats och ett filosofiskt forum där kritiskt tänkande utgör den enda pekpinnen. Unga Humanister ska vara just det, unga humanister. Jag hoppas att ni är med mig?

Anna Bjurström
Unga Humanister

Det kanske bara verkar som att Gud inte finns?

20 juni 2009

Öppen tråd om Rosenbergs kritik

Göran Roseneberg har ju som vi tidigare noterat här på bloggen kritiserat Humanisternas kampanj i två DN-artiklar (ett, två). Han har dessutom bloggat om oss på sin blogg. Eftersom han har skrivit en hel del bra artiklar och böcker genom åren är hans kritik värd att studeras lite extra, tycker jag. Den kommer ju inte ifrån någon som tycker att religionen ska bestämma våra liv, utan från någon med en helt annan vinkling. Men vilken?

Så här långt går det att urskilja några huvudteman.
1. Ateism är en sorts tro, fast vi fattar inte det.
2. Ateistiska regimer har varit ansvariga för några av de vidrigaste brott mänskligheten utfört.
3. Humanister förstår inte vad religion är.
4. Kampanjen är rasistisk.
5. Religionen har varit viktig för historiska framsteg inom många fält.
6. De företeelser som Humanisterna kritiserar kan man kritisera utan att kritisera religioner.

Delar av kritiken kan man avfärda enkelt.
1. Ateister och religiösa tror på exakt samma saker om tillvaron förutom en sak. Ateister tror inte på övernaturligheter. Påståendet X är lika med icke-X är därför felaktigt i det här fallet.
2. Alla atiestiska regimer som utfört brott har också varit kommunistiska. Det är kommunismen som har varit problemet, inte ateismen. Nazisterna var aldrig ateister, men även om man skulle räkna med dem som ateister var det nazismen som var problemet, inte ateismen.
3. Humanister förstår alltför väl vad religion är. Många av oss kommer ifrån religiösa sammanhang och har blivit "brända", därav den ibland hätska tonen. Andra av oss är bara väldigt intresserade av olika religioner och deras anspråk. Återigen andra tycker att verifierbara påståenden om verkligheten är intressantare än icke verifierbara påståenden. Men ytterst få av oss står undrande om vad religion "egentligen" är. Påståendet att Humanister inte vet vad religion är "egentligen" är bara ett retoriskt trick och bör avfärdas som sådant.
4. Kampanjen syftade inte till att vara rasistisk. Den tolkningen ligger i betraktarens ögon.
5. Religion har varit viktig historiskt, men nostalgi är ett dåligt skäl för att få undslippa kritik.

Återstår den sista punkten som jag tro kan vara värd att diskutera vidare. Därav denna öppna tråd. Behövs religionskritik eller skulle det räcka med att kritisera t.ex. hedersförtryck i sig? Eller omskärelse för sig själv? Eller tvångsäktenskap? Eller kondommotstånd? Vad tycker ni?

Eftersom det här är Göran Rosenbergs kritik borde kanske diskussionen ha utspelats på hans blogg. Men han gillar blogg-diskussioner utan har stängt det aktuella blogginlägget för kommentarer. Fast han har lånat hela designen av sin hemsida från Peter Englund har han uppenbarligen inte anammat Englunds vurm för det öppna samtalet. Synd. (Peter Englund har för övrigt tyvärr slutat blogga efter att ha blivit Svenska Akademiens nya ständige sekreterare. Väldigt tråkigt.)

Glad midsommar

P.S. Det är en fallos. Eller ett kors med pungkulor. Eller en blomsterprydd stång. Tolka själv.

19 juni 2009

Ett midsommarmanifest

Idag publiceras ett manifest till det sekulära samhällets försvar av Christer Sturmark och elva andra Humanister på DN Debatt. Den är värd att läsa i sin helhet, men här är en aptitretare:
Varför är det viktigt med ett sekulärt samhälle? Därför att det är den enda samhällsform som visar samma självklara respekt för alla människor, oavsett deras kulturella eller religiösa bakgrund. I det sekulära samhället råder religionsfrihet, rätten att tro på vilken gud man vill – men också rätten att inte tro på någon gud alls.
[...]
Den internationella humaniströrelsen kan beskrivas som ett Amnesty med sekulära förtecken, där människans frihet från religiös indoktrinering och religiöst förtryck står i centrum. Också den svenska grenen, förbundet Humanisterna, växer kraftigt sedan några år tillbaka. Allt fler människor inser att det sekulära samhället ständigt behöver försvaras och upplysningstanken spridas. Etiska och existentiella frågor är alltför viktiga för att bara lämnas åt religiösa representanter eller maktinstanser, som så länge har ägt tolkningsföreträdet.
[...]
Ute i världen växer religionernas inflytande. Katolska kyrkan vinner allt fler anhängare i Afrika. I Sydamerika gör evangeliska frikyrkor nya inbrytningar. Globalt sett växer islam snabbast av alla religioner.

Mot dessa religiösa krafter som vill vrida tiden tillbaka, står humanismens mål att återupprätta människan som myndig varelse med förmåga att ta ansvar för sitt eget liv och bygga en etik med utgångspunkt i förnuft, medkänsla och demokratiska principer.

Humanismen utgår från att godhet kommer inifrån, inte uppifrån. Det är dags att jämna ut oddsen.

Artikeln undertecknades av:
  • Lena Andersson författare och skribent
  • Hans Bergström f d chefredaktör DN
  • Eva Dahlgren kompositör och textförfattare
  • Christer Fuglesang astronaut
  • Sven Hagströmer finansman och entreprenör
  • PC Jersild författare och läkare
  • Morgan Johansson f d socialtjänstminister, riksdagsledamot
  • Sara Larsson redaktör tidskriften Humanisten
  • Nina Lekander journalist
  • Stellan Skarsgård skådespelare
  • Christer Sturmark ordförande Humanisterna
  • Björn Ulvaeus textförfattare
Artikeln formulerar klart och tydligt vad det sekulära samhället syftar till. Om ni undrar vad Humanisterna står för så är det den här debattartikeln ni ska läsa. (Jag har personligen inte sett det uttryckt lika klart och välformulerat tidigare, men med den listan av undertecknare skulle det väl vara konstigt annars.)

Läs den!

Ni kan bli medlemmar i Humanisterna via den här hemsidan.

18 juni 2009

Sturmark och Rosenberg i DN

Christer Sturmark svarar i DN idag på Göran Rosenbergs något underliga artikel häromdagen.

Vi har bloggat om artikeln tidigare här på Humanistbloggen. Sturmark bemöter Rosenberg på ett mer respektfullt sätt än vi gjorde. Rosenberg får möjlighet att ge svar direkt i DN. Här har ni en replikväxling som jag tycker är speciellt belysande:

Sturmark: Rosenberg projicerar märkliga associationer på Humanisternas kampanj med den judiska stjärnan, den muslimska halvmånen och det kristna korset i den svenska flaggan. Associationerna säger mer om Rosenberg än om Humanisterna, men låt mig för säkerhets skull förklara kampanjens budskap:

Humanisterna eftersträvar ett sekulärt samhälle där människor med olika bakgrund, tro och kultur ska kunna samexistera utan att någon religion har företräde framför andra. Detta är alltså en direkt motsatt position till Sverigedemokrater, islamister och konservativa kristna, vilka alla förespråkar ett monokulturellt samhälle grundat på religiösa värderingar och en viss religions överhöghet framför and­ra. Endast ett sekulärt samhälle förmår förverkliga det mångkulturella idealet på riktigt.

Att Rosenberg tolkar kampanjens budskap som att judisk eller muslimsk tro är värre än annan tro är obegripligt. Skiljelinjen mellan problematisk och oproblematisk gudstro går inte mellan de olika religionerna. Den går mellan de sekulära och dem som vill inordna andra människor i sina religiösa trossystem.

Rosenberg: Det slags ateism som Humanisterna i Sverige ger uttryck för kännetecknas framför allt av sin oförmåga att förstå vad religion är. Och i den aktuella mångmiljonkampanjen, av sin oförmåga att förstå innebörden av sin egen propaganda, det senare tydligt illustrerat av Christer Sturmarks inlägg, där tilltaget att hänga ut den judiska davidsstjärnan och den muslimska halvmånen på Sveriges alla väggar sägs syfta till att dra en skiljelinje mot ”dem som vill inordna andra människor i sina religiösa trossystem”.

Om det inte är just judar och muslimer man vill peka ut, varför gör man då det?

Påståendet att den svenska flaggan skulle vara en symbol för kristendomen, och därmed i Humanisternas ögon en motsvarande symbol för religiöst förtryck, är häpnadsväckande i sin aningslöshet. Är inte flaggan också en symbol för svenskar av judisk eller muslimsk tro? Tycker Humanisterna att vi ska ta bort korset ur den svenska flaggan?
[...]
Det är inte svårt att se vilka politiska krafter som kan hämta inspiration ur Humanisternas kampanj.

Hemsnickrad analys av artiklarna:
1. Göran Rosenberg är ännu argare än förra gången.
2. Han har en gång sagt att kampanjen kan uppfattas som främlingsfientlig. Nu känner han att han inte med äran i behåll kan backa bort ifrån sitt påstående, så han gräver sig ännu djupare ner i smutsen. Ingen vacker syn.
2. Rosenberg tycker inte att kunskapsteoretiska resonemang fungerar på religion (eller så förstår han dem inte, men det håller jag för osannolikt). Med det ställningstagandet illustrerar han väl religionernas problem. Gärna logik, deduktion och empiri i vanliga livet, men religioner får man inte kritisera.
3. Rosenberg menar att humanisterna är bombsäkra på sin sak fast vi påstår något annat. Han hävdar helt enkelt att vi ljuger.

Jag vet inte hur det är med er andra Humanister, men jag ljuger i alla fall inte när jag säger att jag inte kan vara säker på att Gud inte existerar. Det verkar inte så, det är så långt jag ärligt kan komma. Det sammanfattas för övrigt bra i kampanjens slogan, eller hur?

Gud finns nog inte.

16 juni 2009

Varför tror människor på konstiga saker?

Så här i "Gud finns nog inte"-kampanjens dagar står man ibland stum av förvåning inför de argument man möter. Varför tror människor så konstiga saker? Mikael Shermer från amerikanska Skeptics Society har funderat en del över saken och även skrivit en bok i ämnet. Här diskuterar han konstiga trosuppfattningar på TED. Det handlar inte om religioner den här gången, utan pseudovetenskap. I det här föredraget försöker han fortfarande låtsas som att religion inte har något trovärdighetsproblem, men han är inte alltid lika försiktig.

15 juni 2009

Göran Rosenberg kastar smuts

Hur tänker Göran Rosenberg egentligen? I samband med hans senaste kolumn i DN kanske tanken gick ungefär så här?
Oh shit, Humanisterna har en jättekampanj igång! Dom gillar jag inte. Jag menar, kan man inte få ha sin Gud i fred? Jag får inte ihop tillvaron annars.

Men hur ska jag kritisera en kampanj som använder tre religiösa symboler på flaggor sådär? Hmm... jag vet! Jag påstår att bara två av dem är religiösa symboler medan den tredje är en nationssymbol. Jag är ett geni! Ingen kan se igenom en så brilliant omskrivning.

Shit också, Israel har ju Davisstjärnan och Turkiet halvmånen på sina flaggor. Äh, jag skriver så i alla fall. Det är nog ingen som märker något.

Skit också, religiösa bloggare och Kyrkans tidning har gett Humanisterna komplimanger för att de gjort Judendom och Islam lika blågula som kristendom. Äh, vafan. Jag är kändare än några simpla bloggare. Jag skriver så i alla fall. Det är nog ingen som märker något.

Tänk om religiösa skulle ha sådana kampanjer! Det skriver jag. Fast det har dom ju förstås hela tiden... Äh, jag skriver så i alla fall. Det är nog ingen som märker något.

Vad ska jag mer hitta på? Hmm... jag vet! Jag skriver att debatten inte handlar om det som Humanisterna säger att den handlar om utan den handlar om något annat! Jag är ett genii, ett genii, en intellektuell gigaant!

Nu ska vi se här... [läser]... de vill visst göra någon sorts skillnad på tro och vetande. Där har vi det! Jag säger att det inte är någon skillnad!

Fantastiskt. Tro och vetande är samma sak. Det låter dessutom djupsinnigt. Det är ju inte sant förstås, men jag skriver så i alla fall. Det är nog ingen som märker något.

Haha, att inte tro är en tro, att inte spela tennis är en sport, att inte tänka är att tänka!

Så, en kolumn till. Alltid redo att rycka ut i relativismens tjänst. Konsekvens är för amatörer! Logik är gammelgrekiska för fjantar!

Eller så tänkte han inte alls. I vilket fall är skjuter han brevid målet med sin fullkomligt obegripliga analys. Pinsamt.

Om det nya förslaget till skollag

Jan Björklund presenterade det nya förslaget till skollag idag. Det blir ingen avveckling av de religiösa friskolorna, men däremot en skrivning som kan vålla problem för Waldorfskolorna. Läs mer på Newsmill.

Idag går våra tankar till Iran

Idag tänker många av oss extra på situationen i Iran; landet som tydligast visar på teokratins konsekvenser.

14 juni 2009

Mr Deity säsong tre har börjat

För er som är fans av Mr Deity så har säsong tre precis dragit igång. Här är första avsnittet, som handlar om oskuld.

För er som ännu inte gjort seriens bekantskap så finns de två första säsongerna att betrakta på Mr Deitys egen hemsida.

Är gudfinnsnog.nu del av Humanisternas kampanj?

Hemsidan gudfinnsnog.nu börjar närma sig det parodiska. Är den på allvar eller är den ett skämt? (Om den är ett skämt: kom ihåg var ni läste det först!)

Efter ursprungsinläggen om de historiska beläggen för Jesus existens, som synades både av Humanistbloggen och Terra Incognita, så kom det förstås svar på tal på sidan. Inga konstigheter så långt. Det var mycket tal om källkritik och historisk autencitet. En hänvisning till en artikel där de historiska beläggen för Jesus existens jämfördes med de historiska beläggen för kejsar Tiberius existens (jo, det är sant).

Direkt på detta följer så en film med Ingela Agardh där hon berättar om hur hon mötte Jesus i sitt sovrum...

...och så tillbaka till att diskutera källkritik och historisk forskning som om inget hade hänt? Hmm.

Unga Humanister i Skåne bjuder in till diskussion om Scientologikyrkan


HumKväll på Ariman: tema Scientologikyrkan

Stresstest eller hjärntvätt?
Host:
Type:
Network:
Sweden
Date:
Thursday, June 18, 2009
Time:
7:00pm - 10:00pm
Location:
Café Ariman
Street:
Kungsgatan 2, Lund
Email:

Description

De röda jackorna har blivit alltmer synliga sedan Scientologerna invigde sitt nya center i Arlöv. Men vad är egentligen Scientologi? Är Scientologer farliga eller bara flummiga? Borde vi agera eller låta dem vara ifred?

Anna Bjurström ger en kort bakgrund om Scientologi, därefter är ordet fritt. Unga Humanister står som värdar men alla är välkomna!

13 juni 2009

Rekommendationer att tatuering av spädbarn sker inom sjukvården

"Sveriges Kommuner och Landsting rekommenderar att alla landsting ska erbjuda tatuering av Kainsmärken på spädbarn, även om det inte är medicinskt motiverat. Idag erbjuds sådan tatuering inte i några landsting.

Omkring 3 000 spädbarn i Sverige tatueras årligen av religiösa eller kulturella skäl. Inga av dessa utförs inom den offentliga hälso- och sjukvården. Övriga tatueras utomlands eller av privatpersoner utan att något landsting är inblandat.

– Vi ska se till barnets bästa, och det är att tatuering av spädbarn sker med god hygien och med smärtlindring. Det bör utföras inom alla landsting. Annars kan det öppna för obehöriga att utföra ingreppet utan vare sig smärtlindring eller tillräckliga kunskaper, säger ordföranden för Sveriges Kommuner och Landsting. Vi förstår att det kan låta konstigt med tatuering av spädbarn, men eftersom ingreppet har stöd i en gammal bok från mellanöstern är ingreppet förstås ok.

En osäker skattning anger att upp till 2 000 spädbarn blir tatuerade av personer som varken är läkare eller har tillstånd.

I en utredning från Socialstyrelsen redovisas skälen till att föräldrar tatuerar sina spädbarn utanför landstingens hälso- och sjukvård. Det är inte möjligt att vända sig till hälso- och sjukvården eftersom inga av landstingen inte utför sådan omskärelse. Andra orsaker är höga kostnader och dåligt bemötande.

Socialstyrelsen har utrett flera fall där spädbarn som tatuerats av icke behöriga drabbats av komplikationer som blödningar, infektioner och andra svårigheter. Därför föreslår Socialstyrelsen, utifrån barnets bästa, att landstingen enligt lag ska erbjuda tatuering av spädbarn på ickemedicinska grunder.

Sveriges Kommuner och Landsting (SKL) anser att det inte behövs någon lag, utan rekommenderar istället alla landsting att låta spädbarn få rätt till tatuering inom hälso- och sjukvården."

Den ovanstående texten är (gudskelov) bara delvis baserad på verkligheten.

12 juni 2009

Humanister i media

Humanisterna förekommer flitigt i media just nu tack vare kampanjen. Här är ett axplock:

Humanisternas ordförande Christer Sturmark debatterar kampanjen Gud finns nog inte med Dagens chefredaktör Elisabeth Sandlund i Gomorron Sverige. Inslaget är från den 12 juni - (videon ligger kvar hos SvT till den 19 juni) och börjar efter ca 6:50.

Humanisternas kampanj "Gud finns nog inte" diskuteras i Sveriges Radios "Höglund i P1". Skribenten och författaren Lena Andersson deltog tillsammans med ordförande i Humanisternas lokalavdelning i Stockholm, Liisa Huskainen. Inslaget är från 10 juni och börjar efter ca 19:15.

Humanisternas kampanj debatteras i P4 Extra med Erik Blix mellan Christer Sturmark och Sara Blom, präst i Svenska kyrkan. Inslaget är från 11 juni och börjar efter ca 14:00

Ordföranden i Humanisterna i Uppsala, Anders Martinsson, diskuterar Humanisternas kampanj i Radio Uppland. (Jag hittar inte inslaget, kan någon vänlig själ skicka mig länken eller lägga den i kommentarerna?)

Själv diskuterar jag teologi i Människor och tro i P1 tillsammans med Thomas Österberg, ledarskribent på Dagen. Inslaget är från 12 juni och börjar efter ca 32:30.

Sanningenmåstefram

Ni har väl inte missat turerna kring den satiriska fejk KD-bloggen - sanningenmåstefram - och Göran Hägglund?

Läs t.ex i Dagen eller på thecritics.se.

Men framför allt, läs sanningenmåsteframbloggen. De senaste inläggen skrivna av Johannes är inte satir.

(Via Lars Nilsson i Umeå)

11 juni 2009

Gud finns nog inte på Facebook

Gud finns nog inte på Facebook. Och om han gör det får man anta att hans användare skapats av människor.

Något som däremot säkert finns på Facebook är Humanisternas kampanj "Gud finns nog inte".



...och debatten är igång

Det var bara en tidsfråga innan kampanjen Gud finns nog inte skulle få sin religiösa motreaktion. Nu kommer hemsidan www.gudfinnsnog.nu, driven av Roger Arnfjell, "tidigare pingstpastor och numera egenföretagare", där man får anta att argument för Guds existens kommer att radas upp som på ett ... eh... radband?

Först ut är två artiklar som handlar om historicitet och om det finns några bekräftelser av de bibliska händelserna utanför Bibeln. Och det finns det, givetvis. I en bok som Bibeln, som i alla fall delvis handlar om historiska händelser, vore det mycket förvånande om ingenting stämde med andra historiska källor.

Det är inte riktigt det som är poängen med den här typen av bibelkritik. Istället frågar den sig om det finns några bekräftelser av de centrala bibliska händelserna utanför Bibeln. Och där är det värre. Här är exempelvis tre inslag i Bibeln som inte går att bekräfta med hjälp av oberoende källor:
- Skapade Gud jorden på sex dagar?
- Var judarna förslavade i Egypten? (Inträffade händelserna beskrivna i Andra Mosebok?)
- Fanns Jesus på riktigt? Enligt www.gudfinnsnog.nu bekräftas detta av "Josefus, Suetonius, Tallus, Plinius den yngre, Talmud, och Lucius."

Låt oss granska det här sista påstående lite närmare.
- Josefus (37-100) är den enda oberoende referens som tas på allvar av allmänhistoriker. Det betyder inte att den anses som sann och oberoende, utan att det finns en livlig debatt om den verkligen är just sann och oberoende. Ett problem är att delar av Josefus referens till Jesus är uppenbara senare tillägg. Josefus var jude och texten refererar till Jesus som Messias, inget som en jude skulle tillåta sig utan att ha konverterat, något som ingen påstår att Josefus gjorde. Det här gör att vi inte har en aning om vilka delar av texten som är sanna. I vilket fall är texten skriven år 93 av någon som aldrig träffade Jesus själv, eller ens träffade någon som träffat Jesus själv. Istället skriver Josefus utifrån berättelser han fått från kristna. Josefus är den bästa oberoende källan som finns, men är alltså tvivelaktig.
- Suetonius levde ungefär åren 70-130 och skrev om bråk runt en person vid namn Chrestos (ett vanligt slavnamn i den här stavningen) - inte Kristus. Bråket han beskriver inträffade också 20 år senare än då Jesus ska ha levat.
- Tallus lär ha beskrivit om en solförmörkelse, vilket tolkades av historikern Sextus Julius Africanus (som skrev på 200-talet) som förmörkelsen vid Jesus korsfästning. Tallus originaltext finns inte bevarad.
- Plinius den yngre nämner i ett brev skrivet ca år 112 problemen han som provinsguvernör hade med de kristna. Men det som behöver utomstående bekräftelse är inte om det fanns kristna år 112, utan om det fanns en Jesus år 30.
- Den Yeshu som beskrivs i Talmud, i texter skrivna mellan år 70-200, hade bara fem lärljungar och blev hängd.
- Det är lite oklart vem Arnfjell menar med Lucius, men det finns en romersk satiriker vid namn Lucian som under andra århundradet ironiserade över att kristna anser sig odödliga.

Inte mycket till oberoende bekräftelser. Man undrar om alla "bekräftelser av de bibliska händelserna från källor utanför Bibeln" som Arnfjäll radar upp är av lika låg kvalitet?

Annat som finns på www.gudfinnsnog.se är en berättelse om en man som blev "Frisk från Aids" då han vände sig till Jesus (behöver kristna sjukvård?), samt - förstås - en hel del ironiserande över Christer Sturmarks person.

Är detta det kristna svaret på Humanisternas kampanj? Bättre kan de. Får vi hoppas.

--------------------------------------

Edit: Det finns mer att läsa om samma ämne hos Terra Incognita.

Om ateism i DN

Lena Andersson skriver i dagens DN om hur "Ateismen provocerar".
Det finns ett uppenbart behov i det offentliga samtalet att trycka till ateister, för vad de säger och inte säger. De som grundar sin världsbild i orimligheter möter däremot ingen liknande reaktion från de ljumt icketroende intellektuella, trots att intellektuella bör ha sanningssökande och mänsklighetens framåtskridande för ögonen.

10 juni 2009

Kampanjen uppmärksammas

Kampanjen "Gud finns nog inte" har inte bara uppmärksammats i Sverige, utan även börjat röna intresse utomlands. Till exempel finns den utannonserad hos Richard Dawkins (till att börja med med en något udda översättning).

I Sverige har kampanjen fått en hel del uppmärksamhet i bloggosfären. Samt förstås dissats i Dagen, i tre artiklar... (notis, bloggreaktioner enligt Dagen - jämför själv med verkligheten, ledarblogginlägg)

9 juni 2009

Farlig alternativmedicin

Alla alternativmediciner är inte verkningslösa men det är inte heller alla de potentiella mediciner som jag kan slänga ihop efter att ha gått en runda i skogen och samlat svamp. Den viktiga frågan är väl ändå om alternativmedicinerna (antingen de som säljs på apoteket eller de som jag själv kan koka ihop) verkligen har någon effekt och den frågan ställer sig Dan Larhammar på DN-debatt.Detta är ingen trivial sak, människor världen över dör efter det att de har tagit alternativmedicin istället för evidensbaserad medicin; den medicin som har testats och har visat sig vara effektiv. Väldigt många människor söker alternativa behandlingar för så grova åkommor som cancer och dör helt i onödan. Jag skrev tidigare på min egen blogg (Det Cerebrala Slagfältet) om hur en liten flicka dog efter det att hennes pappa behandlat henne med icke-beprövade alternativmediciner, alternativmediciner som även säljs i Sverige.

Behandlingar där man inte har dokumenterat någon effekt inkluderar även idén om att mumlandet av vissa specifika ord förmår övernaturliga väsen att upphäva naturlagarna och ingripa i en viss individs fall (bön). Även detta kan leda till att människor dör i onödan.

Vi lägger ner miljarder kronor på att köpa produkter som några få miljoner kronor i forskningsanslag hade kunnat säkerställa om de faktiskt fungerar eller inte. Enligt DN-debattartikeln har rosenrot sålts för 100 miljoner kronor i Sverige - det är 100 miljoner kronor som istället kunde ha givits till cancerforskning, ett forskningsfält som faktiskt är intresserat av att rädda och förbättra liv.

Eric Wadenius,
Ordförande Unga Humanister

Jan Björklund rekommenderar diskriminering

I den årliga debatten om skolavlsutningar är till för alla eller bara för kristna har Diskrimineringsombudsmannen DO nyligen satt ner foten. DO rekommenderade, föga förvånande, att skolavslutningar främst bör hållas i neutrala lokaler.

En fullkomligt självklar rekommendation, kan man tycka. Skolavslutning är inte forumet att möta andra traditioner, utan en högtid för alla elever. Att gå på studiebesök i kyrkor, moskeer, hindutempel och svetthyddor för schamaner hör till sådant elever bör utsättas för i sin religionsundervisning. Men ingen ska behöva känna sig dskriminerad under sin egen högtid.

Klara besked från DO, således. Äntligen slut på historien? Nej, nu går utbildningsminister Jan Björklund ut i media och förespråkar skolavslutningar i kyrkan, helt på tvärs mot sin egen diskrimineringsombudsman. Här hamnar han i sällskap med Jimmie Åkesson i Sverigedemokraterna som har torgfört samma åsikt. De båda använder exakt samma motivering: kulturarvet. Som om vi hade ett enhetligt kulturarv som låstes fast på 50-talet.

Kulturarvet är tack och lov mer än kyrkan och kristendomen. Jag skulle t.ex. vilja framhålla individens frihet, självbestämmande, och allas lika rättigheter som kulturarv. Kulturarvet med "ett folk en religion" är inget vi vill bevara, lika lite som vi en gång ville bevara kungens rätt att bestämma över landet. Varför ska allas lika värde och allas lika rätt stanna vid skoldörren? Är det verkligen en lämplig åsikt för en utbildningsminister att propagera för?

Går det att få en tydligare symbolfråga som illustration till varför Humanisterna behövs i debatten? I vilket annat sammanhang utom det religiösa kan man så låta en enstaka åsiktsinriktning så dominera över allas vardag på det sätt som kristendomen gör i Europa?

7 juni 2009

Gud finns nog inte

Nu drar Humanisternas annonskampanj till förmån för det sekulära samhället igång! Kampanjens slogan är "Gud finns nog inte".
De flesta människor i Sverige är faktiskt inte religiösa. Ändå tilllåts religionen ha så stor inverkan i samhället. Många religiösa är dessutom inte kristna. Ändå har just kristendom en oproportionerligt stor påverkan. Ofta är det religiösa inslaget i samhället dessutom problematisk.

- Man får hetsa mot folkgrupp om man gör det i religionens namn.

- Religiösa traditioner tillåts gå ut över grundläggande mänskliga rättigheter. T.ex. omskärs pojkar med myndigheternas goda minne i Sverige idag, trots att det borde vara varje persons eget val vad som händer med dennes könsorgan.

- Reklam riktad mot barn ses med oblida ögon och ideologisk påverkan på barn känns osmaklig. Ändå tillåts religiösa friskolor att indoktrinera barn i en enda trosinriktning.

- Det är tillåtet att skriva in spädbarn i religiösa samfund. Detta trots att spädbarn uppenbarligen inte kan fatta ett informerat och självständigt beslut om sitt medlemsskap.

- Religiösa företrädare yttrar sig dagligen om jämställdhet, andra människors sexualitet, svåra etiska frågor inom forskning och sjukvård, kondomanvändning, och så vidare. Deras åsikter grundar sig då ofta inte på att försöka minska lidandet i samhället, utan i tolkningar av mer än tusen år gamla texter. Men nog har väl etiken utvecklats en hel del de senaste 1000 åren?

Samhället kan inte ta ställning till Guds existens, varken till om han finns eller vilken religions version som i så fall är den riktiga. Hjälp oss därför att jämna ut oddsen gentemot de religiösa organisationerna. De har en påverkan långt utöver vad som är berättigat. De besitter gigantiska rikedomar, men får trots detta statsbidrag för sin verksamhet. Bli medlem i Humanisterna eller donera pengar till verksamheten.

Kampanjen har en egen hemsida där du kan testa hur religiös du är. Det finns även ett debattforum där du kan debattera religionens inverkan på samhället. Slutligen finns boken som också heter "Gud finns nog inte" som går igenom argument för och emot Guds existens.

6 juni 2009

DO anser att skolavslutningar bör hållas i neutrala lokaler

Diskrimineringsombudsmannen ger nu vägledning om vilka lokaler som är lämpliga för skolavslutningar. Föga förvånande rekommenderar DO neutrala lokaler. Så här skriver man:

DO anser att skolavslutningar i första hand bör hållas i neutrala lokaler utan religiös anknytning.

Enligt läroplanen ska undervisningen vara icke-konfessionell, vilket innebär att den inte ska bekänna sig till någon religiös tro. Det är viktigt att skolorna håller isär undervisning och utövande av religion.

Skolan har enligt lag ett ansvar för att förebygga och förhindra att elever blir kränkta eller diskriminerade. Syftet med diskrimineringslagen i skolan är att alla elever ska kunna vara med och känna sig delaktiga oavsett religion, annan trosuppfattning eller ateism.

En skola som utesluter vissa elever på avslutningen lever inte upp till lagens ambitioner. Men det hindrar inte skolorna att i undervisningen besöka kyrkor och andra religiösa lokaler. Det är också viktigt att elever har möjlighet att uttrycka sin religion, exempelvis genom att delta i en religiös akt.

DO menar också att det i skolorna måste finnas utrymme för traditioner som på något sätt har anknytning till kristendomen. Gränsen för när en tradition övergår till att vara uttryck för religionsutövning måste bedömas från fall till fall.
Glasklart, självklart, klart och tydligt. Att det behövs myndighetsrekommendationer om alla barns lika rätt till sin skolavslutning visar på religionens makt över människors sinnen, även i Sverige, det som många tror är ett sekulariserat hörn av världen.

Enligt Dagen säger sig Biskop Tony Guldbrandzén "vara övertygad om att de som har problem med de religiösa inslagen vid skolavslutningarna är svenska ateister."
- Jag har aldrig hört att muslimer eller de med andra religioner har haft problem med att gå i kyrkan. De tycker att det är bättre att det finns tro än inte tro, säger Tony Guldbrandzén.
Och? Vad spelar det för roll VEM som har problem med kyrkoinslaget? Menar biskopen att en ateists åsikt inte spelar någon roll? Biskopens människosyn avslöjar sig obarmhärtigt i hans citat. Hur var det nu med alla människors lika värde?

Samma tidning rapporterar också att Göran Hägglund tycker att "kulturerna ska mötas i kyrkan". Ja, varför inte? Men inte just på skolavslutningen, för det är en högtid för alla. Hägglund använder kulturarvsargumentet. Är det det enda argumentet som finns kvar så förstår man den något desperata tonen i debatten.

Det svenska kulturarvet är dock större än så. Det finns inget att förneka i att vi har varit ett kristet land. Men vi har även varit en absolut monarki, en ockupationsmakt, och ett asatroende land. Kom igen nu - historien rör på sig!

5 juni 2009

Teologi

Det går förstås inte att bedriva en Humanistblogg utan att skriva om Högskoleverkets nyligen utförda utvärdering av de teologiska verksamheterna på svenska universitet och högskolor. Högskoleverket fann problem hos sju av de tretton granskade utbildningarna. Problemet är neutraliteten. I rapporten står så här:
Kurserna är klart konfessionella i den bemärkelse att de förutsätter en tro. De är också konfessionella i den bemärkelse att flera av de praktiska övningarna ingår i Svenska kyrkans ritual.
[...]
Mot bakgrund av Svenska kyrkans skiljande från staten år 2000 och mot bakgrund av kursernas klart konfessionella karaktär anser Högskoleverket att det är olämpligt att statliga utbildningsanordnare inom det ordinarie kursutbudet ger en utbildning för ett specifikt trossamfunds ledare
Ingen konfessionell undervisning vid universiteten, alltså. Där rök förmodligen förslaget om en svensk imam-utbildning också.

I Lund har man uttryckt missnöje över granskningen. I ett brev anklagar prodekanus, dekanus och rektorn utredningsgruppen för att vara "tendentiös, obehaglig och illa sammansatt". Men åtminstone tre medarbetare från Centrum för teologi och religionsvetenskap i Lund har hört av sig till Högskoleverket för att tag avstånd från brevet Så här säger till exempel Eva Hamberg, professor vid centret, till DN.

– Den här granskningen behövs. Saken är sjuk och flera av oss har diskuterat ihopblandningen av kyrka och universitet som vi inte tycker är bra, säger hon.

En rimlig ståndpunkt, kan man tycka.

Överhuvud taget kan man fråga sig varför det fortfarande finns teologiska (teos = Gud, logos = kunskap, dvs kunskap om Gud) fakulteter i Sverige idag. Är det inte dags att göra sig av med den historiska resten från förr? Bibelkunskap kan man flytta till Svenska kyrkans egna utbildningar, alternativt litteraturkunskap. Etik hör hemma hos moralfilosoferna. Andra ämnen kan man flytta till psykologi, sociologi, historia och så vidare. Men Gudskunskap på ett universitet år 2009? Tror inte det.

Läs mer i DN.

3 juni 2009

Skolavslutningssäsongen har börjat

Så var det dags för skolavslutningar igen. Som på en given signal sätter debatten om avslutningar i kyrkan igång igen. Ska det vara så svårt att förstå att kyrka och stat skilts åt? Då kan man inte ha skolavslutning i en kyrka. Så enkelt är det.

Debatten började i år runt Kättinge skola på Vikbolanden. En lokal centerpartist, Karin Jonsson, har kommit med ett skum analys. Tillåt avslutningar i kyrkan eller så röstar "folk" på Sverigedemokraterna.
[...] ute på Vikbolandet kan det knappast vara några religiösa problem med att ha en skolavslutning i kyrkan. Kyrkorna är ju utomordentligt fina för just skolavslutning. Det är tradition, stämningsfullt o vackert. Bra akustik för sommarvisor och barnkörer. Skulle man av religiösa skäl ta bort skolavslutningarna i kyrkorna här ute, så är det ju som att be folk att rösta på Sverigedemokraterna, skriver hon på sin blogg.
För en gångs skull verkar det dock bara vara fråga om en enstaka förvirrad politiker. Prästen, Torbjörn Sjöberg, är väldigt tydlig:
Vår primära uppgift är ju inte att ha lokaler för den kommunala verksamheten. Skolan är hur välkommen som helst, men om de vill komma måste de vara medvetna om att det inte är något neutralt rum, säger han.
Rektor Maria Svalin är också glasklar:
Vi kan inte som skola låta en präst välsigna barnen vid en skolavslutning. Inte i ett land där det råder religionsfrihet och ingen ska pådyvlas en viss religion, förklarar hon för Norrköpings tidningar.
Läs mer i Dagen.

(Vad är det med Sverigedemokraterna, förresten? Om de vill värna svenska traditioner är det väl asa-tron de ska argumentera för?)

Religion in an Open Society, dag 2

Andra dagen på konferensen Religion in an Open Society handlade om religiösa friskolor. Olika länders situation behandlades och fördelar och nackdelar med friskolornas existens avhandlades på ett högst civilicerat sätt.

Henrik Berggren på DN presenterade en intressant triangelmodell över förhållandet individ - familj - stat. Berggren menar att Sverige betonar individen och staten på bekostnad av familjen (eller kyrkan eller annan frivillig sammanslutning). Det är på grund av denna historiska bakgrund vi blir så upprörda när familjetraditioner går ut över individen. Vi vill att staten ska skydda alla individer mot detta.

Ett land som USA har däremot historiskt betonat individen och familjen (eller kyrkan) på bekostnad av staten. Därav deras förskräckelse över statliga ingripanden. Tyskland var det sista exemplet, där familjen och staten betonats på bekostnad av individen. Det kändes som en rimlig modell över sakers tillstånd. I alla fall i dessa tre länder, i alla fall i nutidshistorien. Men mer försökte han heller inte förklara.*

Det var lite väl mycket konsensus på sista dagen för min smak. Nog är väl religiösa friskolor så pass problematiska att deras existens i alla fall behöver ifrågasättas? Inte bara "problematiseras", enligt känt manér inom humaniora?

En annan sak som förtjänar att lyftas fram i det här sammanhanget är Waldorf-skolorna. Dessa skolor ingick inte i diskussionen om de religiösa friskolorna utan avhandlades separat. Detta visar på stor okunskap om hur Waldorf-skolor fungerar. Som så ofta påpekas av Waldorf-anhängare undervisar man inte i antroposofi i Waldorf-skolor. Det är så skolorna klarar sig undan sin rätta klassificering.

Men tittar man närmare på hur Waldorf-skolorna fungerar ser man snabbt att hela verksamheten genomsyras av den antroposofiska läran. Varför annars inte lära barnen läsa förrän de tappat tänderna (en fullkomligt godtycklig tidpunkt i barns psykiska utveckling), lära barnen eurytmi, inte tillåta svarta kritor, praktisera vått-i-våttmålning, och så vidare och så vidare. Waldorf-barn är utsatta för ett pedagogiskt experiment utav det obehagligare religiösa slaget, och så har skolorna inte ens ryggrad nog att skylta med sin religion. Det enda dessa skolor förtjänar är förakt (och att läggas ner).

Den mest heltäckande informationshemsidan om Waldorf är Open Waldorf där ni kan läsa mer, både positivt och negativt, om Waldorf. Framförallt kan ni där också läsa Rudolf Steiners texter. Steiner fungerade lite som Muhammed, fast istället för att ta emot Koranen fick Steiner den tveksamma förmånen att läsa i Akasha-krönikan. Förresten, om ni inte vet vad eurytmi är för något så har Anders och Måns gjort ett belysande reportage.



*Vill ni läsa mer om Berggrens triangelmodell så tror jag den korrekta referensen är Är svensken människa? Gemenskap och oberoende i det moderna Sverige. (2006) (skriven tillsammans med Lars Trägårdh)

2 juni 2009

Lama Tenzin Osel Rinpoche vill hellre vara Osel Hita Torres

Han blev utvald av Dalai Lama själv efter att hans föräldrar tagit honom till Tibet från Granada, Spanien, bara 14 månader gammal. "Det var som att leva en lögn", säger han. "De tog mig från min familj och satte mig i någon sorts medeltida situation där jag led en hel del."

Osel Hita Torres, som han egentligen heter, studerar nu i Madrid och har avsagt sig all kontakt med sin Buddhistiska rörelse. Vid 18 års ålder hade han aldrig dansat eller sett ett par kyssas. Men nu lever han ett normalt studentliv.

Enligt de Tibetanska buddhisterna är Torres en reinkarnation av Lama Tenzin Osel Rinpoche, som valt att återfödas på jorden för att hjälpa människor till upplysning. Frågan är om det inte är precis det Torres gör då han lämnar religionen bakom sig.

Läs mer i The Guardian.

1 juni 2009

Religion in an Open Society

Just nu pågår konferensen Religion in an Open Society i Helsingborg. Första dagen handlade om intelligent design. Intressant. Ett litet problem, dock. Inte en enda professionell biolog stod på talarlistan! Vad är väl lite fack-kunskap?

Istället fokuserade hela dagen på en viss Steve Fuller. Han fick hålla sitt anförande följt av flera talare med annan åsikt. Sen fick Fuller försvara sig varefter en gemensam diskussion avslutade dagen. Korrektare beskrivet handlade första dagen alltså om Steve Fuller.

Fuller är ökänd för att som forskare ha ställt upp som expertvittne och försvarare för Intelligent Design i en rättegång i USA nyligen, Det visade sig inte så lätt att samtidigt både hålla sig till sanningen och försvara intelligent design, så hans anförande citerades av båda sidor som försvar för deras åsikter.

Precis så var det att lyssna på Steve Fuller prata. Intressanta och vettiga åsikter blandade med rent dravel. Allt avhandlat i raketfart så att man inte hann med att notera alla felaktigheter.

Den här typen av argumentation är oerhört effektiv på en oförberedd publik. Den är ofta använd av t.ex. kreationister, klimatförändringsskeptiker och New Age-anhängare. Profesionella akademiker har väldigt svårt att hänga med i svängarna eftersom metoden är så bedräglig – den är inte gjord för att uppmuntra till ett utbyte av åsikter utan för att köra över motståndaren.

Publiken på konferensen var dock förberedd och kunnig, så hans stil och argumentationsteknik hjälpte inte hans sak, om man säger så. Birgitta Forsman, professor vid Lunds universitet och författaren till Arvet från Darwin, var där och sågade Fuller längs fotknölarna. Upplyftande!

En annan talare var Mikael Stenmark, teolog från Uppsala universitet. Han försökte stega sig fram till ståndpunkten att tron på Gud och evolutionsteorin inte var ömsesidigt uteslutande. Det är förstås sant. Problemet är bara att han under vägs gjorde två felslut.
- Dels hävdade han att en ateist måste hålla sig till evolutionsteorin, det går inte att vara ateist och tro på någon annan förklaring av livets diversitet. Det här är självklart falskt. Vilken som helst förklaring som inte innefattar någon gudom är lika giltig. Ren slump, t.ex. Men nu råkar naturligt urval förklara verkligheten bättre. Därför är det den bästa teorin för tillfället.
- Dels hävdade Stenmark att en tro på Gud gör att man kan acceptera vilken som helst förklaring av hur livets diversitet. Det är dock bara sant om man har en religion som inte gör några som helst faktautlåtanden om verkligheten. Så fort religionen innefattar ett faktautlåtande så kan den inte acceptera vilken som helst förklaring av livets diversitet. Frågan är då om det finns någon religion som inte gör faktautlåtanden om verkligheten? Jag har i alla fall aldrig hört talas om någon.

En intressant första dag, således. Imorgon ska det debatteras religiösa friskolor.

 
Religion Blogg listad på Bloggtoppen.se