30 nov. 2009

Till kyrkans försvar

Katolska kyrkan har det inte lätt. Den ena pedofilskandalen löser av den andra, inställningen till kondomer skördar människoliv i Afrika. Handlar nyhetsrapporteringen inte om förintelseförnekande präster så rör det fördömelser av en våldtagen 9-årig flickas abort.

Vill man hävda att kyrkan ger någon som helst vägledning i etiska frågor får man därför antingen fara med osanning eller ta fram stora rökmaskinen. Roland Poirier Martinsson gör det sistnämnda i en kolumn i SvD.

Det är svårt att inte häpna över en text som på ett så konsekvent sätt inte tar tag i problemet utan försöker få det att att verka handla om något annat. Gör katolska kyrkan sunkiga etiska ställningstaganden? Propagerar man för levnadsregler som kändes omoderna redan under senmedeltiden?

Nej. Allt handlar om att svenska medier förföljer katolska kyrkan. Se bara på nyhetsrapporteringen om Jonas Gardell (!).

Det enda problemet med ett sådant sätt att argumentera på är att det är alldeles för lätt att genomskåda. Problemen med katolska kyrkan rapporteras i global media. Hela världen läser om dessa nyheter. Att få det att handla om Sverige är så uppenbart provinsiellt att det bara kan lura den mest önsketänkande katolik.

Synd på en så bra ansats. Så här skriver Roland Poirier Martinsson i början av artikeln:
Kyrkans ansvar är tungt. Det är enormt viktigt att hon bär det med moralisk auktoritet.

En katolsk kyrka med ansvar och moralisk auktoritet? Det var kanske något sådant Petrus hade i tankarna. Men det var länge sedan nu.

29 nov. 2009

Idiotiskt minaretförbud i Schweiz

Islamism - att applicera islam i den politiska sfären - är en reell fara. Islam - att tro att det inte finns någon Gud förutom Allah och att Muhammed är hans profet - behöver inte vara det. Men då islam i sig är farligt gäller det saker som dödsstraff, amputeringar, steningar, kvinnoförtryck, könsstympning och förhinder för yttrandefriheten.

Något som däremot är komplett ofarligt är den byggnadsdetalj på moskeerna som går under namnet minaret, det torn varifrån muezzin (böneutroparen) traditionellt kallar de troende till bön. Minareten är enbart en symbol, av samma kaliber och funktion som ett kyrktorn.

För att bekämpa islamismen har Schweiz nu - via folkomröstning - belutat att förbjuda minareter. Det är svårt att ens fantisera ihop ett beslut som mer motverkar sitt syfte än detta.

I och med beslutet har man inte bara gjort alla muslimer till offer för främlingsfientlighet, utan även alla islamister till offer för diskriminering. Nu kommer debatten - med rätta! - att handla om rasism och islamofobi istället för repressiv religion och islamism. För det är ingenting annan än xenofobi det handlar om.

Vi behöver en riktig diskussion om islam och politisk islam i Europa, så det här bakslaget är tragiskt. Att tro att man kan komma åt de farliga delarna av islam genom att förbjuda minareter är som att tro att man kan stoppa katolska prästers pedofili genom att förbjuda kyrktorn.

Läs mer i DN, SvD eller Dagen.

Ett järn med Herren

Ännu ett tecken från Gud! För att hjälpa de nödlidande på jorden och övertyga oss icke-troende har Jesus nu uppenbarat sig för oss - på ett strykhjärn i Massachusetts!

Kvinnan som fann uppenbarelsen är - enligt DN - en djupt religiös katolik. Hon skildes nyligen från sin man och fick sparken från jobbet. Strykhjärnsbilden ser hon som ett tecken på att "han lyssnar på oss".



Tack till Lars Nilsson för tipset.

RFSU-reportage från Römosseskolan i Göteborg

RFSU rapporterar från en kul skola, den muslimska Römosseskolan i Göteborg.
Bland annat handlar undervisningen om islams syn på jämställdhet. Ett synsätt som inte alls stämmer överens med värdegrunden för den svenska skolan.
Ni undervisar bland annat om att mannen enligt Koranen får ha fl era hustrur?
– Ja, mannen kan ha fyra hustrur, säger Abdirisak Waberi och visar pedagogiskt med handen.
Men följer ni då värdegrunden för den svenska skolan?
– Vad är värdegrunden? frågar Abdirisak Waberi.
Jag räcker över en sammanfattning från Skolverket: De värden som lyfts fram och som skolan ska gestalta och förmedla är: Människolivets okränkbarhet, individens frihet och integritet, alla människors lika värde, jämställdhet mellan kvinnor och män, samt solidaritet med svaga och utsatta”.
– Vi har inga problem med värdegrunden, konstaterar Abdirisak Waberi när han läst igenom.
Läs hela reportaget här.

27 nov. 2009

Glad Eid-al-Adha!

Idag firar muslimer runt hela världen Eid-al-Adha för att komma ihåg Ibrahams (Abrahams) lydnad mot Allah (Gud). Ibrahim var ju villig att offra sin förstfödde son för att Gud sa det till honom. Värt att fira?

Gott råd till mänskligheten: Hör du röster som säger åt dig att knivmörda din förstfödde son - lyd inte!

Darwindagen

Igår var det Darwindagen på Stockholms universitet. Ni kan läsa en kort recension hos föreningen Vetenskap och Allmänhet. Jag hade personligen uppdraget att prata om förhållandet mellan vetenskap och religion. På slutet kom jag fram till fyra sätt att hantera detta förhållande som jag hittat bland mina medmänniskor. Frågan jag vill ställa är om jag missat någon aspekt? Tipsa i så fall i kommentarerna:

Går vetenskap och religion ihop?
  1. Ja! Gud använder naturlagarna. Det vore korkat att skapa naturlagar som man behöver bryta emot.
  2. Nej! Religioner påstår saker som inte är sanna. Religion har redan visats vara falsk.
  3. Ja! Vetenskap handlar om det naturliga. Religion handlar om det övernaturliga.
  4. Nej! Det står i MIN bok att Gud gjorde alltihop. Vetenskap som inte håller med är falsk.
Det är för övrigt kul med gymnasieelever som omväxling till universitetsstudenter. Vi fick frågor som sträckte sig från "Varför är urin gult" till "Var kommer all materia ifrån". Svaret på den senare frågan fick vi hjälp med utav en astronom (vi var bara biologer i panelen), som svarade föredömligt att vi inte har ett vetenskaplig tillfredställande svar på frågan - ännu. Detta fick frågeställaren - en uppenbarligen intelligent ung flicka i hijab - att le triumferande mot sina kompisar.

För att förtydliga den vetenskapliga världsbilden: vi har inte svar på allting. Att svara "Det vet vi inte" är en hederssak. Men det triumferande leendet hos flickan kommer sig förmodligen av att någon annan inte varit lika ärlig. Någon annan har gett henne förklaringen att "Allah skapade världen". Frågan är om denne någon undersökt frågan lika ingående som vår astronom. Jag tror inte det. Jag tror istället att tron på Allahs skapande hand baserar sig på ett påhitt från bronsåldern som lever vidare på grund av många generationers auktoritetstro. Tragiskt.

    Blind fläck

    Anita Goldman resencerade boken "Blind spot" av Paul Marshall, Lela Gilbert och Roberta Green Ahmanson i Expressen häromdagen. Boken handlar enligt Goldman om den oförmåga som finns i västerländska sekulära samhällen att se religiös tro som bevekelsegrund för människors handlingar, på både gott och ont.

    Som Goldman påpekar har många människor som gjort storartade goda insatser för mänskligheten varit motiverade därtill av sin religiösa tro, t.ex. Desmond Tutu, Martin Luther King, Mahatma Gandhi, Moder Teresa och Dalai lama. (Hon kallar dem intressant nog för "ljusbärare" vilket får mig, som inte läst Goldmans bok, att undra varför hon alluderar till Lucifer? Med tanke på Goldmans religiositet måste det vara medvetet.) Vi Humanister lyfter å vår sida ofta fram religion när den motiverar till dåliga handlingar, men det är samma andas barn - religion kan vara en starkt motiverande faktor till handling.

    Västerländska journalister och intellektuella ser dock inte detta. För en genomsekulariserad människa är det förstås obegripligt att religiös tro spelar roll i det dagliga livet. Detta gör ibland analyserna parodiska i sin oförmåga att inkludera religionen. Goldman beskriver det bra:
    Förväntningarna på hur moderniseringen och demokratiseringen per automatik skulle leda till en sekulariserad värld har kommit på skam. Det är till och med så att demokratiseringsprocessen kan leda till en ökning av religionens politiska roll – inklusive radikal religion – över hela världen, menar författarna till en av bokens essäer: ”God is winning: Religion in global politics”.
    Andra essäer i volymen betitlas, här översatta: ”Religion och terrorism: hur man missade al-Qaida”, ”Tre decennier av felrapportering från Iran och Irak”, ”Påvarna”, ”Underskattandet av religionen i 2004 års presidentkampanj”, ”Förstå religionen på redaktionen”.
    Det har nog inte undkommit någon att den religiösa kopplingen till världens konflikter gått från att betraktas som perifer eller anakronistisk – ”Är Gud död?” frågade Times omslag 1966 – till att inta en central ställning i den globala politiken.
    Dagens västerländska journalistkår – uppvuxen med det sekulära paradigmet, vad en av bokens författare kallar ”den sekularistiska vanan” – missar eller missförstår stora händelser. På grund av sin bakgrund och sin attityd gör de helt enkelt inte ett bra jobb.

    "Det handlar inte om religion - det handlar om politik" är en tröttsam felanalys av många av världens konflikter. Man måste inte vara eller ha varit religiös för att förstå att människor kan motiveras av tro. Väl?

    Goldman drar dock en märklig slutsats. Hon skriver så här:
    Men minst 80 procent av de tillfrågade i folkrika länder som Indonesien, Filippinerna, Indien och Bangladesh och i en rad afrikanska länder har i stora globala attitydundersökningar angett att religionen är ”mycket viktig” för dem.
    Eftersom födelsetalen är långt högre i dessa länder än i våra kommer religionen att växa av rent demografiska orsaker.
    Skum slutsats, för inte är väl religion en genetisk egenskap? Var kommer i så fall alla atister i västerlandet ifrån? En ateistisk sekt som förökat sig som kaniner? Frågan är om inte den här kampanjen behövs även i Sverige.

    26 nov. 2009

    Naturlig bibeltolkning

    Det förekommer en del diskussioner här på bloggen om bibeltolkning. Det finns ett liknande problem inom vetenskapen. Vi människor räknar två arter som våra närmaste släktingar, bonobos och schimpanser.

    Schimpanser har den tveksamma äran att vara den enda människoapan där man har observerat beteenden som liknar regelrätt krigföring. Det var Jane Godall som i slutet av 70-talet rapporterade om händelserna. Kriget utspelade sig över fyra år och utgjordes av att gäng med hannar drog runt och letade upp ensamma hannar i en angränsande flock. Dessa dödades.

    Bonobos å andra sidan brukar beskrivas som nästan översexuella. Problem i gruppen? Löses bäst med sex. Glad att träffas? Sex. Tråkigt? Sex. Det finns ännu inga rapporter från deras naturliga habitat om dödligt våld mellan bonobos. (Många menar dock att vår bild av bonobos inte är helt riktig.)

    Betyder det här att vårt naturliga arv präglas av sex och våld? Låt oss vidga våra vyer.



    Nästa släkting är gorillorna. Där härskar en enväldig silverrygg över ett harem med honor. Sedan kommer orangutangen, "skogsmänniskan". Orangutanger lever ensamma hela livet. Och glöm inte gibbonerna, en hel radda med arter som lever i livslånga monogama förhållanden.

    Skulle man drista sig att dra slutsatser om människans natur från dessa observationer av våra närmaste släktingar så skulle vi alltså få reda på att vi är våldsamma och sexfixerade, samt att vi helst vill leva i harem, antingen i par eller ensamma.

    När jag beskriver det här sättet att resonera på i den här formen så förmodar jag att tankefelet blir uppenbart. Man kan välja och vraka ur de exempel naturen tillhandahåller och finna exempel på i princip vad som helst. Vad vill du att människans natur ska vara? Det finns en art för varje åsikt.

    Men enbart bonobos är översexuella. Enbart schimpanser krigar. Enbart gorillor har harem. Enbart orangutanger lever solitärt. Enbart gibboner lever i parförhållanden. Det går inte att extrapolera någon av dessa egenskaper till att gälla någon av de andra arterna - varför skulle de då gälla människor?

    Det här är bibeltolkning, fast i naturen. Har du en åsikt så går det att välja och vraka bland Bibelns alla verser, det går att sätta verser i sitt sammanhang, att förstå i sitt kontext, att tolka utifrån något generellt budskap man tycker sig se i Bibeln. Allt för att vrida Bibeln att passa en på förhand given slutsats.

    Men det är en dålig metod. Problemet uppstår så fort man försöker dra en enhetlig slutsats ("Bibeln är mot homosexualitet" - "Kärleksbudskapet genomsyrar Bibeln") ifrån en källa som skrivits av många människor över lång tidsrymd, alla med sin egen agenda, alla med sitt eget budskap.

    Det finns inget enhetligt budskap i Bibeln - varken kärlek eller homofobi. Om Gud har ett tydligt etiskt budskap till mänskligheten så har han ett extremt otydligt sätt att förmedla det.

    Bibeltolkarna själva vill gärna skilja på exegetik (objektiv tolkning där man blottlägger den "sanna" meningen i texten) och eisegetik (subjektiv tolkning där man blottlägger sina egna åsikter genom texten). Men hur man skiljer på dessa två är subjektivt. Ett exempel på detta är debatten om homosexualitet mellan Kenyanska och Svenska kyrkorna.

    Liberala teologer menar att kristna fundamentalister ägnar sig åt eisegetik. Katoliker menar att protestanter ägnar sig åt eisegetik (Bibeln måste ju förstås med hjälp av den katolska traditionen) och vice versa. Judiska lärde menar å sin sida att alla kristna ägnar sig åt eisegetik när de försöker få textsnuttar från Gamla Testamentet att passa in på Jesus.

    Uppenbart? Alla som drar etiska slutsatser från Bibeltexter ägnar sig åt eisegetik.

    Läs Bart Ehrman istället.

    24 nov. 2009

    Grattis på födelsedagen Evolutionsteorin!

    Evolutionsteorin var i och för sig klar för Darwin redan 1837 - 22 år innan hans bok publicerades. Dessutom hade Darwin och Wallace (som också upptäckte det naturliga urvalet) gemensamt publicerat två korta artiklar om teorin redan 1 juli 1858 - som dock väckte föga uppmärksamhet. Tvärtom skrev Thomas Bell, ordföranden för Linnésällskapet (som publicerat artiklarna) att "Året har gått utan att någon sådan upptäckt som revolutionerar sin vetenskap har skett."

    Men aldrig har en bok så revolutionerat både en vetenskap och människans förståelse av sig själv såsom "On the Origin of Species" gjorde. Så den 24:e november, utgivningsdagen, är en födelsedag värd att fira. Grattis till oss alla!

    Här är det berömda slutstycket från boken.
    There is grandeur in this view of life, with its several powers, having been originally breathed into a few forms or into one; and that, whilst this planet has gone cycling on according to the fixed law of gravity, from so simple a beginning endless forms most beautiful and most wonderful have been, and are being, evolved.

    Allt liv är ett.

    Ny kampanj - nya missförstånd

    Engelska Humanisterna (British Humanist Association) har en kampanj igång igen. Den här gången handlar det om religionsfrihet för barn. Ett nog så aktuellt ämne så här 20 år efter formuleringen av FNs barnkonvention. Affishen, som syns nedan, har som slogan "Snälla, ge mig ingen etikett. Låt mig växa upp och välja själv."


    Times religionsreporter Ruth Gledhill missar dock budskapet på någon sorts fundamental nivå och utropar skadeglatt att "De två barnen som är på affishen är evangeliska kristna!" Hon har dessutom grävt fram pappa Brad, som påstår att barnens kristenhet lyser igenom.
    Uppenbarligen är det någonting i deras ansikten som är annorlunda. Så de bedömde att barnen var lyckliga och fria utan att veta att de är kristna. Det är en verklig komplimang. Jag antar att det visar att vi har uppfostrat våra barn på ett bra sätt och att de är lyckliga.
    Vad menar karln? Barn till ateistika föräldrar kan inte vara lyckliga? Eller att barn inte kan vara lyckliga som ingen berättat för att "Nej nej, den HÄR sagan är sann, den DÄR är på låtsas"?

    Ingen har ifrågasatt om barnen är lyckliga. Frågan lyder istället: "är de verkligen kristna?" Har de fått möjlighet att lära sig om andra religioner och alternativa livsåskådningar? Har de fått möjligheten att värdera dessa läror mot varandra? Har de fått utöva sin rätt till religionsfrihet?

    Vi Humanister tycker inte det. Vi tycker att det krävs större intellektuell och känslomässig mognad att fatta ett sådant beslut. Att man därför bör vänta tills man närmar sig vuxen ålder.  Det är skrämmande att det finns vuxna som ser något gott i att förvägra sina barn denna frihet.

    21 nov. 2009

    Hedeniuspriset 2009 till Elisabeth Ohlson Wallin


    Elisabeth Ohlson Wallin

    Motiveringen lyder:
    “Med insikt, medkänsla och djupt engagemang har hon visat hur religionen påverkar vår vardag när människofientliga dogmer blir till okritiskt anammade sanningar. Hennes orädda berättelse har lämnat avtryck i sammanhang där ingen trodde det var möjligt. Hon har tagit strid för minoritetsgrupper även när det stormat. Hennes kraftfulla visuella ställningstaganden har berört och bidragit till att förändra synen på förtryck, utanförskap och mänsklig frihet såväl i Sverige som internationellt."

    "Pieta" från utställningen "Ecce Homo".

    Så här presenteras Elisabeth på sin hemsida (där ni även kan se fler av hennes makalösa bilder):
    Elisabeth Ohlson Wallin född 1961 och började arbeta som fotograf 1980. Hennes genombrott var fotoutställningen Ecce Homo 1998 som blev Sveriges mest omdiskuterade fotoutställning. Utställningen Ecce Homo visades två månader efter vernissagen under kulturnatten i Uppsala Domkyrka som resulterade i bombhot och att Påven ställde in sveriges dåvarnade ärkebiskop K-G Hammar planerade audiens.  Ecce Homo turnerade i Sverige och i Europa under två år. Många utställningar ledde till upplopp och demonstrationer.

    I sitt konstnärsskap arbetar hon oftast med en dokumentär tradition i botten och adderar bilden med fiction och genom att minutiöst regissera och arrangera modellerna så att hennes budskap ska gå fram. Hennes stora inspirations källa finns i Barockens bibliska målningar.

    Tydligt är det i hennes senaste utställning ”In Hate We Trust” som just nu turnerar i Sverige där bilderna är starkt inspirerade av konstnärer som Carravagio och Artemesia Gentileschis.

    Efterhärmningen av Barockens lek med ljus och skugga drar betraktaren i bilden och mitt i den bländande skönheten berättas sanna historier om de mest brutala skeenden.

    Elisabeth arbetar även kommersiellt och redaktionellt. Där har hon specialicerat sig på att ta starka porträtt. Elisabeth arbetar mot bokförlag, tidningar, företag och organisationer.

    Förbundet Humanisterna instiftade Hedeniuspriset 2000. Priset är uppkallat efter Ingemar Hedenius, religionskritiker och professor i praktisk filosofi som redan 1949 startade en intensiv debatt om kristendomen i Sverige med sitt mest kända verk ”Tro och vetande”. Syftet med priset är att dels hedra minnet av Ingemar Hedenius och dels uppmärksamma personer som arbetar och verkar i Hedenius anda. Till mottagare utses en person som i Sverige under året främjat humanism, rationalism och vetenskaplig kunskap. Särskild vikt skall fästas vid insatser som befrämjat en kritisk granskning av religion i dess olika former, pseudovetenskap, irrationella och inhumana föreställningar och traditioner.

    Tidigare pristagare är: Per Kornhall (2008), P C Jersild (2007), Björn Ulvaeus (2006), Lena Andersson (2005), Barbro Westerholm (2004), Hans Alfredson (2003), Georg Klein (2002), Sholeh Irani (2001) och Dan Larhammar (2000).

    Copyright samt bildrättigheter tillhör Fotograf Elisabeth Ohlson Wallin, publicerade med tillstånd.

    Höstbetraktelse

    Jag satt just ute i det vackra höstvädret, den första soliga dagen på länge, och blickade ut i det blå lufthavet vi lever i. Föreställde mig det oändliga svarta där bortom, där kanske inget annat liv bor. Vände så blicken till björktopparna, där solen gjöt sitt guld över de likaledes gyllene löven. Sparvar, trastar och skator pilade av och an emellan dem. Tänkte att detta är så vackert i sig självt, blott för sin egen skull. Men ändå kände jag att jag kunde förstå lockelsen i att se allt detta som besjälat av en välvillig ande – kanske bara fåfängan i att vilja bli lika älskad tillbaka av allt detta liv som jag älskar det? Så jag försökte smaka på känslan, försökte föreställa mig att här fanns en gud som vakade över mig.
    Det smakade angenämt en kort stund, men så sprang jag som alltid på det gamla teodicéproblemet. Om denna ande som besjälar naturen är välvillig, vad betyder det då när naturen vänder upp och ner på sig, tar livet av och rubbar tillvaron för hundratusentals människor i ett enda slag, med en jordbävning, tsunami eller orkan? Vari består då välviljan?
    Svaret kom omanat inifrån och det löd också: inifrån. Det är i betraktarens, det vill säga mitt, öga som välviljan sitter, det är ur mitt känsloliv som den springer fram. Ett känsloliv som jag ärvt av mina föregångare tillsammans med mina medjordlingar – inte bara medmänniskorna utan även fåglarna där i trädtopparna, grannskapets harar, katterna och hundarna som bor i husen runt omkring... Med maskarna i jorden och andra småkryp delar jag kanske inte just dessa känslor, men kärleken till livet, denna mest grundläggande drivkraft i livets egen utveckling, den har allt levande gemensamt om den än inte upplevs medvetet av våra minsta släktingar.

    Genast vände min håg åter bort från gudstanken. Om välviljan som med den strömmat emot mig från naturen (den flyktiga, bedrägliga!) smakat angenämt vid första insupandet, så var det dock ingenting mot den nektardoftande välvilja, den kärlek som jag kunde känna strömma ut ur hela mitt väsen, rotat både i tidernas begynnelse och i här-och-nuets ständiga vandring mot framtiden. En livskärlek som är en del av själva färgen i den rumstidsväv som jag är en tråd i.
    Tro nu inte att jag bara vill skryta med hur god och kärleksfull jag är. Nej, jag liksom alla andra har skuggsidor som jag inte är stolt över, som jag helst hade varit utan men som då och då pockar på uppmärksamhet ur sina mörka skrymslen, där mina förfäders vildhet och mitt livs törnar och misstag dröjt sig kvar. Men dessa sidor kan jag tygla just genom att vilja det goda, genom att vilja vara en livets tjänare och träna mig till att göra gott närhelst ett tillfälle ges.
    Ensam förmår jag dock intet av detta. Ensam får jag ingen kunskap som hjälper mig att se vad som är gott för människan och livet och vad som endast är skengott. Ensam har jag ingen styrka att göra det goda jag vill även om jag förstår vad det är. Min styrka och min kunskap ligger i min egen mänsklighet och i mina medmänniskors, ingen annanstans. När jag sitter så här, allena, begrundande naturens skönhet, kan jag göra det enkom för att jag inte är ensam i mitt liv.
    Alla ni mina medmänniskor, vare sig ni hatar eller älskar mig, och den levande jord vi bor på, livad av solen som just sjunkit under hustaken – låt mig bara stanna upp ett ögonblick i denna tillvarons karusell och tacka just ER, sådana som ni är och för ingen annans skull, för att ni finns och gör mig till den jag är: en levande människa som förmår att sitta här och njuta av tillvaron.

    Tack.

    20 nov. 2009

    Vad är humanism?

    Humanism och humanist är ord som används i flera betydelser. Men humanismen som livssyn står för ett tydligt ställningstagande. Den sätter människan och människovärdet i centrum. Den förenar medmänsklighet och förnuft i en strävan att skapa ett bättre samhälle, där ansvaret läggs på människan själv. Demokrati och mänskliga rättigheter är universella värden som måste gälla alla människor, oavsett var man råkar leva.

    En sekulär livssyn
    Grundläggande för humanismen är kritiskt tänkande och en vetenskaplig kunskapssyn. Humanismen är en sekulär - icke-religiös - livssyn som anser att det inte finns några förnuftiga skäl att tro på religiösa dogmer, gudar eller övernaturliga förklaringar av tillvaron. Humanister har en kritisk inställning till alla former av religion, nyandlighet och ockultism.

    Humanismens rötter
    Humanismens idétradition kan spåras tillbaka till antika filosofer som Sokrates och Epikuros. Humanismen som filosofi började växa fram under renässansen och fick ett uppsving i och med upplysningstidens idéer om frihet, jämlikhet, broderskap, rationalism, tolerans och humanitet. Viktiga namn i humanismens historia är Voltaire, David Hume, John Stuart Mill, Bertrand Russell, Julian Huxley, Richard Dawkins och i Sverige Knut Wicksell, Elise Ottesen-Jensen, Ingemar Hedenius, Georg Klein.

    Den befriade människan
    Den internationella humaniströrelsens symbol är "happy human" - den befriade människan. Humanismen vill befria människor från kunskaps- och livsfientliga föreställningar, från religiösa skuld- och skamkomplex och tron på gudomliga hot och straff. Istället för religiösa påbud och dogmer vill humanismen främja en etik byggd på medmänsklighet och tolerans såsom den bland annat uttrycks i FN-deklarationen om de mänskliga rättigheterna och Barnkonventionen.

    Ett sekulariserat samhälle
    Humanister vill ha en klar åtskillnad mellan kyrka och stat, respektive religion och skola. Religionen är en privatsak och skall inte blandas in i det offentliga samhället. Den internationella humaniströrelsen slår vakt om det sekulariserade samhället som en omistlig grund för demokratin.

    Global etik
    Humanistorganisationer över hela världen arbetar för att främja en global etik på humanismens värdegrund, vilket innebär frihet och självbestämmande för individen och ett samhälle utan politiskt och religiöst förtryck. Det ger de bästa förutsättningarna för ett människovärdigt liv.

    IHEU
    Humanisterna grundades 1979 och är anslutna till International Humanist and Ethical Union (IHEU). IHEU grundades 1952 och är officiellt representerat i FN, UNESCO, UNICEF, EU och Europarådet. IHEU är en sammanslutning av humanister över hela världen och fungerar som paraplyorgan för cirka 100 organisationer i 40-talet länder.

    Läs mer om Humanisterna på vår hemsida, där kan du även bli medlem.

    19 nov. 2009

    TV-programmet Existens om Humanisterna

    Hela TV-programmet Existens från den 19 november handlade om Humanisterna. Ni kan se programmet till och med den 16 januari på SVT Play. Programmet är intressant eftersom det tar upp den ena sidan av kritiken som riktas mot Humanisternas nuvarande framtoning, men inte den andra.

    De som kommer till tals i programmet tycker att Humanisterna för närvarande ägnar sig för mycket åt religionskritik och för lite åt att presentera Humanismen som livsåskådning. De tycker att Humanisterna är för dogmatiska och för lite lyhörda. De tycker att man inte bör argumentera så att det verkar som att religion är det mindre förnuftiga alternativet - något som inte minst den här bloggen är skyldig till.

    De kritiker som inte kommer till tals i programmet tycker att Humanisterna går alldeles för mjukt fram mot religionen. Det är ofta - men inte alltid - fråga om medlemmar som råkat mycket illa ut i olika religiösa sammanhang, t.ex. sektmedlemmar som hoppat av, människor som växt upp i olika frikyrkor, eller flyktingar från religiöst förtryck. De här kritikerna tycker att man aldrig ska backa en millimeter vad gäller individens rättigheter gentemot kollektivet och barns rättigheter att själva få välja sin egen livsåskådning.

    Mellan dessa kritiker har Humanisterna som förbund att navigera. För båda synvinklarna är förstås riktiga. Och båda måste få rymmas i förbundet. Det går att vara principfast religionskritiker och samtidigt framföra sin egen livsåskådning. Det är också det Humanisterna försöker göra, men en förbättring får väl bli utmaningen att ta med sig från programmet - det går ju alltid att bli bättre.

    Att hävda - som man gör i programmet - att det inte går att framföra kritik inom Humanisterna är dock tack och lov felinformerat. Tvärtom är diskussionens vågor ofta vilda inom förbundet, vilket både gör det roligt och jobbigt att vara aktiv medlem. Men påståendet baseras på en enstaka kommentar från den avhoppade medlemmen Rolf Hersson - och den grundar sig på att han inte fick med en artikel i Humanisten.

    Hersson bedriver av någon anledning en personlig kampanj mot Humanisterna, okänt av vilken anledning. Den som tycker det är roligt med sådana kampanjer kan själv följa det hela (och göra sin egen bedömning) på Newsmill. Här är länkarna till Herssons alla inlägg och Sturmarks svar (och mer). För att "inte lyssna på kritik" lägger Sturmark ner väldigt stor möda på att svara.

    Christer Sturmark skriver för övrigt om programmet själv på Newsmill. Han kommenterar jämförelsen med norska Humanisterna så här:
    De norska humanisternas framgångar kan främst tillskrivas det faktum att de sedan 80-talet har fått statsbidrag på samma villkor som gudstroende livsåskådningar i Norge. Det innebär idag ett statligt stöd på över 60 miljoner norska kronor per år. Det har möjliggjort en utveckling av omfattande verksamhet runt om i Norge, samt en stor projekt­ledande och administrativ stab i Oslo. De norska humanisterna gör ett fantastiskt jobb under ledning av den norske ordföranden Åse Kleveland.
    I Sverige, där den svenska regeringen fortfarande diskriminerar den humanistiska livsåskådningen i förhållande till andra livsåskådningar, får vi inget stöd för vår verksamhet. Vi driver förbundet Humanisterna med i stort sett enbart ideella krafter.

    Norska och svenska Humanisterna är inte riktigt jämförbara storheter helt enkelt, vilket gör den nuvarande medlemsutvecklingen i Sverige än mer makalös.

    SVT Existens om Humanisterna

    SVT Existens handlande ikväll om Humanisterna. Med anledning av programmet har jag skrivit följande artikel på Newsmill.

    Vetenskap och konst

    Läs om 3D-fraktaler i NyTeknik. Wow. Mer info finns på matematikerns/konstnärens egen hemsida.

    Så bestals Iran på sin revolution

    I en artikel i DN beskriver Haideh Daragahi den närmast euforiska stämningen efter att Shahen störtats.
    – Det var en otrolig triumf. En gång i livet har jag sett total frihet, och det var då!
    Men segerns sötma varade inte länge. De religiösa tog makten med Ayatollag Khomeni i spetsen.
    Ett par veckor senare dök militanta islamister upp på Teherans gator. Prästerna hade gripit makten, och de ville snabbt islamisera Iran. Den 7 mars 1979, dagen före internationella kvinnodagen, beordrade ayatolla Khomeini alla kvinnor i landet att bära slöja; ingen fick ”gå naken”, som han sade.
    Dagen därpå drog en av världens största kvinnodemonstrationer genom Teheran. Tiotusentals kvinnor protesterade mot slöjtvånget och mot det religiösa förtryck som de såg sänka sig över landet, och manifestationerna fortsatte i flera dagar.
    Daragahi flydde till Sverige och möttes av svensk "tolerans".
    Hon var för alltid svuren motståndare till all religiös fundamentalism när hon via iranska Kurdistan flydde till Sverige i november 1984. Hon var också utled på den stenhårt patriarkala tradition som fortfarande härskade på många håll i Mellanöstern.
    I hennes kretsar i Teheran och Kurdistan var det självklart att fördöma hedersmord, tvångsgifte, slöjtvång och andra former av kvinnoförtryck som en avskyvärd del av kulturarvet. Men när hon i Sverige uttalade denna kritik mot sin egen kultur – då blev hon kallad kulturförrädare, även av svenska feminister och vänsterdebattörer.
    – Fast det är jag stolt över, säger hon. Alla personer i historien som jag respekterar har varit kulturförrädare, och jag tänker särskilt på de kvinnor som har trotsat de traditionella könsrollerna.
    Läs hela artikeln här, eller läs mer av DNs rapportering från Iran här. Det finns även en äldre intervju med Haideh Daragahi från Humanisten här.

    Upprop för yttrandefriheten

    Idag publiceras ett Upprop för yttrandefriheten av Peter Englund samtidigt i 91 svenska tidningar.
    Yttrandefrihetens flerhundraåriga princip bygger dels på tanken att var mänska, på grund av det förnuft hon är född med, har rätt att bestämma inte bara över sig själv, utan även över styrseln i det land hon lever i. Dels faller den tillbaka på en enkel men bara långsamt uppdagad insikt: att det inte är tvivel, ifrågasättanden och avvikande åsikter som gör ett samhälle svagt, utan i stället från­varon av detsamma.

    Läs hela uppropet hos exempelvis DN.

    18 nov. 2009

    Mass: We Pray - tv-spel



    Via Pharyngula.

    Kenyansk homofobi riktas mot svensk biskop

    Den Evangelisk-lutherska kyrkan i mitt gamla hemland Kenya har inte samma åsikt som den svenska vad gäller homosexualitet. Nu när Sverige fått en öppet homosexuell biskop skickar de inget gratulationstelegram, utan ett uttalande. De skräder inte orden.

    Så här lyder valda delar ur fördömandet (jag har fetstilat centrala passager):
    Vi i den Evangelisk-lutherska kyrkan i Kenya tar med chock, avsky och besvikelse emot nyheterna om den nuvarande utvecklingen i vad vi kan kalla världens stora kyrkosamfund, när de så hårt och outtröttligt verkar för att leda världen mot ett religionslöst samhälle (för att inte tala om kristendomen). [...]
    1. att vi i starkast möjliga ordalag fördömer denna olyckliga och obibliska utveckling i ett kyrkosamfund som bär den store reformatorn Martin Luthers namn;
    2. att dessa kyrkosamfund har avvisat den tro som kristendomen har bekänt allt sedan apostlarna och kyrkofäderna och som än i dag bekänns i de tre ekumeniska trosbekännelserna;
    3. att dessa kyrkosamfund fullständigt har avvisat Skriftens auktoritet som Guds Ord;
    4. för lutheranerna förde Martin Luther kyrkan ut från att vara under mänsklig auktoritet och mänsklig filosofisk spekulation till att vara under Skriftens auktoritet;
    5. att vi vill påminna dessa lutherska kyrkor och andra som viger kvinnor till Ordets och sakramentens ämbete att denna olyckliga ordning är en nyhet som infördes för endast omkring femtio år sedan och verkligen är central för den andliga lesbianismen i dagens kyrka;
    6. att vi fördömer sexuella avarter i alla former;
    7. att likakönad äktenskaplig gemenskap inte endast är mot Guds vilja, som den tydligt kommer till uttryck i den Heliga Skrift, utan också är frånstötande enligt den naturligt skapade sociala ordningen;
    8. att Guds vilja och mening med äktenskapet fullföljs endast i heterosexuell (en man – en kvinna) livslång ansvarsfull gemenskap;
    9. att Svenska kyrkan genom denna handling kärlekslöst och kallsinnigt bortser från det andliga läget för dem som hamnat i homosexuell bundenhet;
    10. att det, mest allvarligt, inte innebär något mindre än ett förnekande av den omvandlande kraft som finns i den kärlek som vi känner i vår Frälsare Jesus Kristus, som söker syndare för att återföra dem till gemenskapen med Fadern genom den Helige Andes verkan i Ord och sakrament.
    [...] I vår korsfäste och uppståndne Herres Jesu Kristi namn uppmanar vi Svenska kyrkan att göra bot för sitt avfall från sanningen. Vi känner medlidande med dem bland oss som har hamnat i homosexuell bundenhet och önskar att de lär känna Guds förlåtelses och kärleks omvandlande kraft.

    Det här är förstås inget annat än homofobi förklädd till kristendom. Till skillnad från Svenska kyrkan som mest verkar vara ängslig agnosticism förklädd till kristendom.

    Läs mer i Dagen. Läs hela uttalandet hos Evangelisk Luthersk Mission - Bibeltrogna vänner.

    17 nov. 2009

    Drottning Silvia ger ut bok med formler för telepatisk kontakt med övernaturliga väsen

    Drottning Silvia ger sig nu in i religionsdebatten genom att släppa en manual för telepatisk kontakt med övernaturliga väsen, eller "Bönbok" som Svenska kyrkan kallar det.



    Det finns olika avsnitt beroende på om man önskar komma i kontakt morgon, middag eller kväll. Silvia har inte valt alla magiska formler själv, men har önskat att det skulle finnas med en "om hur det är att åldras". Där finns också de som handlar om "oro för jordens framtid, sorg, FN-dagen, internationella barndagen och ”När den jag älskar inte känner igen mig längre”.

    Skulle det inte vara skönt, på något sätt, om det gick att nå kontakt med ett väsen utanför tid och rum som
    skulle kunna fixa till allt detta, bara man önskade att det var sant tillräckligt mycket? Prova kan man ju alltid (jag provade vilt som barn - och ibland vann faktiskt Sverige!). Men om ni vill prova det här hemma, det är inte farligt, så kom ihåg en sak: ingen utomjordisk telepati på söndagar - då har Gud sin vilodag.

    Under tiden tar vi andra itu med problemen på riktigt. Verklighetsflykt i all ära, men inte gör det mycket nytta.

    Läs mer i SvD och Dagen.

    Nalin Pekgul står upp mot den religiösa extremismen...

    ...och det är förstås något vi alla måste göra. Läs hennes debattartikel i DN idag.

    Kursplanen för religionskunskap i grundskolan

    Tidningen Dagen rapporterar att den nya kursplanen i religionskunskap i grundskolan (som är ute på remiss) inte nämner ordet "kristendom". Det verkar lite underligt, minst sagt. Det är som om biologiundervisningen inte skulle nämna ordet "evolution". Man måste väl prata om det man ska lära sig och nog ingår kristendom i det man borde lära sig om på religionsundervisningen?

    Det hela verkar dock vara ganska oskyldigt. Enligt Dagen står det i kursplansförslaget att "elever efter nian [ska] kunna redogöra för världsreligioner och ursprungsfolks religioner." Eftersom kristendom är världens största religion kan nog de kristna lugna ner sig. Det blir kristendom i skolan även i fortsättningen.

    Dock verkar fokus flyttas en aning. I den förra kursplanen stod det så här: "Västerländsk kultur och samhällsutveckling har under lång tid påverkats och påverkas av kristendomen och dess värderingar. Det svenska samhället är starkt influerat av kristendomen i värde- och normsystem, lagstiftning och rättsystem, kultur och traditioner. En viktig grund för denna förståelse är kunskaper om Bibeln och kyrkoåret."

    Man gav kristendomen en överdrivet stor roll, helt enkelt, vilket inte är historiskt korrekt. Därför behövs en ny skrivning. Maria Weståker, ämnesansvarig för religionskunskap på Skolverket, säger att "Det kommer inte heller i nya versionen stå att kristendomen har en framträdande roll, men tanken är inte att utesluta, läraren kommer att ha sitt friutrymme. Vi har dock en ickekonfessionell skola, vi undervisar inte i religion utan om religion."

    Halleluja! Upplysningen har nått skolverket! Undrens tid är inte förbi. (Eller det är den ju, javisst ja.)

    Några detaljer i sammanhanget att haka upp sig på. Man vill nu även undervisa om "nyandlighet, naturvetenskap och sekulär humanism som livsåskådning". Och det är ju trevligt att den miljard människor som enligt Encyclopaedia Britannica inte har någon religion också får bli representerade på ett hörn eller två. New Age är ju också tyvärr en del av samhället numera.

    Men kan man verkligen ha naturvetenskap som livsåskådning? Var skulle man få sin etik ifrån då? Den är ju inte en av naturvetenskapens domäner. Man kanske behöver gå i skolan för att få reda på det? Eller kan man ha en livsåskådning utan etik??

    Maria Weståker säger även att "I vårt tredje förslag kommer alla fem världsreligionerna med namn."

    Fem världsreligioner? Kristendom, islam, hinduism, buddhism och vad?

    Konsulterar man Encyclopaedia Britannica borde den femte (enligt antal bekännande) vara något som kallas "Chinese universists", som inte står som uppslagsord i EB (!), men som man kan hitta information om i World Christian Database.
    Chinese universists are 'followers of a unique complex of beliefs and practices that may include: universism (yin/yang cosmology with dualities earth/heaven, evil/good, darkness/light), ancestor cult, Confucian ethics, divination, festivals, folk religion, goddess worship, household gods, local deities, mediums, metaphysics, monasteries, neo-Confucianism, popular religion, sacrifices, shamans, spirit writing, and Taoist and Buddhist elements.
    Krånglig religion det där. Eller så är det som pytt-i-panna, det blir något alldeles eget när man slänger ihop det. Nationalencyklopedin ger å sin sida följande svar om man slår på "världsreligioner":
    världsreligioner, sammanfattande benämning på de religioner som har världsvid utbredning eller som p.g.a. sitt stora antal anhängare är kända runtom i världen. Till världsreligionerna brukar räknas: med ursprung i Indien hinduism och buddhism, med ursprung i Östasien konfucianism och daoism (ev. även shinto), med ursprung i Främre Orienten judendom, kristendom och islam (ev. även zoroastrism). Numerärt mindre betydande religioner med universell utbredning kan också räknas till världsreligionerna, t.ex. bahai.
    Mellan sju till tio världsreligioner alltså, beroende på hur man räknar, och ingenting alls om några "Chinese universists" (varför då?).

    Så vilken är den religion som skolverket menar är den femte? Får man gissa? Jag gissar i så fall att skolverkets femte religion är judendom, som dock bara är på nionde plats om man räknar antal bekännande (efter t.ex. sikherna).

    Det kan eventuellt betraktas som riktigt av historiska skäl att räkna judendom som nummer fem, men skulle det inte vara bättre om skolverket höll sig till EBs eller NEs mer vaga listor? De verkar bättre informerade på något sätt, framför allt för att de är glasklara med att klassificeringen är oklar.

    16 nov. 2009

    Missa inte årets Humanismens Dag, lördagen den 21 november!

    Tema Darwin 200 år: Darwin och religionen, människan och kulturen

    Medverkande: Arne Jarrick, Birgitta Forsman, Dan Larhammar, Patrik Lindenfors

    Hatbrott i religionens namn: Föredrag och bildvisning av Elisabeth Ohlson Wallin

    Utdelande av 2009 års Hedeniuspris.

    Tid: kl. 12-16, Plats: ABF-huset, Sveavägen 41 i Stockholm,
    entré 50 kr

    Läs mer och anmäl dig här.

    Ladda ner programmet som PDF här.

    /Humanisterna

    15 nov. 2009

    Söndagsmys...

    "Låt barnen komma hit till mig och hindra dem inte"
    Matt 19:14, Mark 10:14, Luk 18:16

    14 nov. 2009

    Ett moraliskt dilemma - typ

    Här är ett moraliskt dilemma. Du bor i det nazistiska Tyskland och råkar veta var en familj judar gömmer sig undan förintelsen. Det kommer en nazistpatrull och knackar på dörren till ditt hem och frågar vad de är.

    Vad gör du?

    Svaret för en Humanist är givet: ljug dig blå. Det är bra mycket mer moraliskt förkastligt att sända en grupp människor till en för tidig plågsam död än att fara med osanning gentemot en grupp mördare.

    Även för den mest bokstavstroende kristen är svaret förmodligen självklart detsamma. Men orsaken till att jag över huvud taget tar upp "dilemmat" är att det är en autentisk diskussion från en amerikansk bibelstudiegrupp: Answers in Genesis (AiG).



    Det AiG rekommenderar är: ljug aldrig, berätta var de gömmer sig. Och det beror inte på att Bibeln är antisemitisk (vilket den delvis är) utan på att de menar att det är den rätta moraliska handlingen enligt skriften. För att förstå det här hjälper det (kanske) att läsa deras resonemang.
    If we love God, we should obey Him (John 14:15). To love God first means to obey Him first--before looking at our neighbor. So, is the greater good trusting God when He says not to lie or trusting in our fallible, sinful minds about the uncertain future?

    Consider this carefully. In the situation of a Nazi beating on the door, we have assumed a lie would save a life, but really we don't know. So, one would be opting to lie and disobey God without the certainty of saving a life--keeping in mind that all are ultimately condemned to die physically. Besides, whether one lied or not may not have stopped the Nazi solders from searching the house anyway.

    As Christians, we need to keep in mind that Jesus Christ reigns. All authority has been given to Him (Matthew 28:18), and He sits on the throne of God at the right hand of the Father (Acts 2:33; Hebrews 8:1). Nothing can happen without His say. Even Satan could not touch Peter without Christ's approval (Luke 22:31). Regardless, if one were to lie or not, Jesus Christ is in control of timing every person's life and able to discern our motives. It is not for us to worry over what might become, but rather to place our faith and obedience in Christ and to let Him do the reigning. For we do not know the future, whereas God has been telling the end from the beginning (Isaiah 46:10).
    Det här med Bibeltolkning verkar svårt på något sätt. Finns det inte någon kurs man kan ta? Javisst ja, det gör det. Statsfinansierad och allt.

    Via Pharyngula.

    13 nov. 2009

    Statistik för människor med dödsångest


    Via Nonicoclolasos.

    Medlidande? Nej, först kontroll över andra människors sexliv

    Som en bizarr kommentar till Karen Armstrongs "Urkund för medlidande" meddelar katolska kyrkan i Washington DC att de förmodligen inte vill fortsätta sitt samarbete med staden om att hjälpa stadens hemlösa.

    Varför? För att Washington DC med största sannolikhet snart kommer att anta en könsneutral äktenskapslagstiftning och också förbjuda diskriminering av homosexuella. Katolska kyrkan skulle inte tvingas viga homosexuella, det är inte det som är problemet. Det är på den sista punkten skon klämmer, för kyrkan skulle vara tvungen att ge lika anställningsförmåner till homosexuella som till heterosexuella. Och vissa av dessa förmåner går för närvarande specifikt till gifta par.

    Nu står inte katolska kyrkan för någon större del av hjälpen till Washington DCs hemlösa, även om de i vanlig ordning försöker få det att låta så. Stadens ledning ignorerar därför huvudsakligen påtryckningsförsöken. En medlem i stadens styrelse kallar kyrkans agerande för "rätt barnsligt". En annan medlem säger att "Om de finner det så förtryckande att leva under våra lagar att de inte längre kan ta emot stadens resurser [staden finansierar hjälp till hemlösa genom att ge pengar till enskilda organisationer], då kommer vi finna en alternativ utförare av det här arbetet."

    Att begränsa människors kärlek är viktigare för kyrkan än medlidande. Kan det bli tydligare?

    Läs mer i Washington Post.

    12 nov. 2009

    Urkund för Medlidande

    Så har den nu kommit, Karen Armstrongs "Urkund för medlidande" (jag ansvarar inte för den styltiga översättningen, den är gjord av någon annan). Så här lyder texten i sin helhet:
    Medlidande som princip finns i grunden för alla religiösa, spirituella och etiska traditioner, och uppmanar oss att ständigt behandla andra såsom vi själva vill bli behandlade. Medlidande förmår oss att oupphörligt sträva för att bistå i våra medmänniskors strävan, att avsäga oss en central position i våra egna liv och istället sätta någon annan först, och att ständigt ära varje individs okränkbarhet genom att behandla alla, utan undantag, med absolut rättvisa, rättfärdighet och respekt.

    Det är även nödvändigt att konsekvent, privat såväl som i samhället, undvika att åsamka andra skada. Att agera eller tala häftigt av illvilja, chauvinism eller egoism, att förneka, exploatera eller förneka någon person grundläggande mänskliga rättigheter, eller att uppmana till hat genom nedsättande beteende – även mot våra fiender – är ett förnekande av vår gemensamma mänsklighet. Vi erkänner att vi har misslyckats med att visa medlidande och att vissa individer rent av har intensifierat det mänskliga lidandet i religionens namn.


    Därför vill vi uppmana alla män och kvinnor ~ att återupprätta medlidande som det centrala i religion och moralitet ~ att återgå till den uråldriga principen att alla tolkningar av religiösa skrifter som uppmanar till våld, hat och avsky är illegitima ~ att se till att ungdomar får ta del av sanningsenlig information som respekterar andra traditioner, religioner och kulturer ~ att uppskatta kulturell och religiös mångfald ~ att kultivera en upplyst empati för mänskligt lidande, även för de människor som kan kallas våra fiender.


    Vi behöver omedelbart göra medlidande till en klar, vidsynt och dynamisk kraft i vår polariserade värld, Om grundat i en strävan för att överkomma själviskhet kan medlidande överkomma politiska, dogmatiska, ideologiska och religiösa avgränsningar. Medlidande är absolut nödvändigt i förhållanden mellan människor, och tvunget för en fulländad medmänsklighet. Medlidande är vägen till ett upplyst leverne och vitalt i skapandet av en rättvis ekonomi och därmed en fridfull global gemenskap.
    Fagert tal, nästan så man vill skriva under. Förutom att den öppnar med ett falsk faktautlåtande. "Medlidande som princip" finns inte alls "i grunden för alla religiösa, spirituella och etiska traditioner". Vissa religiösa önskar att det vore så, men andra religiösa önskar sig helt andra, mindre trevliga, saker.

    Detta, att inte stå för svagheten i den egna ursprungspunkten, är tankefällan i Armstrongs dokument. Att basera hela sin världsbild på ett önsketänkande om verkligheten istället för ett faktautlåtande eller en överenskommen startpunkt gör att hela "urkunden" faller platt.

    Det finns redan ett bättre dokument för mänskligheten att organisera sig efter. Det är ett så starkt dokument att Armstrong till och med refererar till det.

    Deklarationen om de mänskliga rättigheterna är ett mer opartiskt alternativ. Ingången är ingen sanning, utan en en överenskommelse: Alla människor äro födda fria och lika i värde och rättigheter. Utifrån en så enkel utgångspunkt formuleras sedan mänsklighetens mest imponerande urkund så här långt. Läs den istället. Där finns en verklig utmaning för oss alla och en uppmaning om vad som behöver göras.

    Nalin Pekgul protesterar mot svenska talibaner

    Nalin Pekgul reagerar mot islamismens anspråk att begränsa friheten för unga tjejer.
    - Islamism är en totalitär ideologi som försöker begränsa friheten för människor, framförallt för kvinnor. Det måste vi våga debattera utan att bli stämplade som islamofober. Om vi inte gör det kommer vi bara att förstärka ytterligheterna. Kampen är inte längre mellan kristna-muslimer, svenskar-invandrare eller vi – dom. Kampen är mellan dem som tror på toleransen, jämställdheten och mänskliga rättigheter och de som inte gör det.
    Här ett inslag i frågan från Agenda:


    Tack till Seglora smedja för tipset.

    Studie blandar ihop tro på begrepp och tro på entiteter

    Studien (som du kan läsa här och här på DN) som Patrik skrev om i ett tidigare inlägg (och som jag refererade till i ett inlägg på min egen blogg) har jag nu djupdykt i och jag vill passa på att kommentera Del 2 "Tro och religiositet", som jag anser är otroligt missvisande. Detta är också problematiskt då mycket av resten av undersökningen bygger på de kategorier som etableras här.

    Varför är Del 2 missvisande?

    Avsnittet blandar ihop tro på begrepp och tro på faktiska "entiteter", vilket är ett väldigt vanligt knep i teologisk diskurs, men det är en distinktion som jag trodde att de som gjort undersökningen skulle kunnat se.

    I Del 2 ställde de fem frågor till urvalsgruppen. Dessa var ifall de tror:
    • på en personlig gud (10 %)
    • på någon slags ande eller livskraft (22 %)
    • att gud är något inom varje människa snarare än utanför (26 %)
    • inte alls (17 %)
    • Jag är osäker på vad jag tror på (24 %)

    "Totalt uppger alltså en majoritet, nästan sex av tio, att de på ett eller annat sätt är troende."

    Slutsatsen är helt åt skogen, tyvärr. Problemet är att i första frågan så är gud "en faktiska entiteten" men i alla de andra frågorna så är "ande", "livskraft" och "gud är något inom varje människa" inte längre en fråga om faktiska entiteter utan om begrepp. Att tro på en "mänsklig ande" eller en "inneboende kraft" är inte att tro att det existerar övernaturliga entitet som påverkar oss människor (religiös tro). Att tro på ett begrepp är alltså inte alls samma sak som att tro på den faktiska existensen av entiteter. Tro på begrepp är inte religiös tro.

    Det blir helt enkelt missvisande. Jag själv som humanist skulle exempelvis kunna skriva under på alla påståenden ovan utom det första och jag är definitivt inte "troende" i någon religiös mening.

    Senare vill jag omformulera inledningarna på frågorna ifrån "tror (inte) på..." till "tro att det (inte) finns...". Jag måste i samband med detta fråga mig om inte de som först formulerat frågorna medvetet har velat att formulera sig klantigt för att generera missvisande svar. Deras formulering uppmuntrar onekligen läsaren att tolka det kommande som " tro på begrepp" och inte som "tro på existensen av entiteter". Hade de inlett som jag föreslår så hade de undvikit detta.

    Nej, detta var mycket slarvigt gjort av Vetenskap och Allmänhet. Kanske hade det varit bättre ifall de hade konsulterat en humanist och en teist om vilka frågor som vore lämpliga? Jag tror garanterat att två så olika uppfattningar hade kunnat bringa fram bättre frågor.

    Jag själv har fyra, i mitt tycke, mycket bättre alternativ till frågor. Tror de:
    • att det finns en personlig gud
    • att det finns en slags övernaturlig ande eller kraft.
    • inte att det finns en personlig gud, övernaturlig ande eller kraft
    • Jag är osäker på vad jag tror på

    Jag var tvungen att helt ta bort alternativet "att gud är något inom varje människa snarare än utanför" (vilket 26% ansåg). Det då det är en fråga om ifall man tror att begreppet gud beskriver egenskaper inom människan, vilket jag tror att varenda ateist också hade hävdat att det gör. Att då kategorisera de som instämde i påståendet som religiöst troende är helt enkelt fel, det är inte en slutsats som man dra ur den frågan.

    Resten av studien är hyfsat intressant läsning och mer generella kommentarer hittar du i mitt föregående inlägg och i inlägget av Patrik.

    Avslutningsvis, vad kan vi dra för korrekta slutsatser ifrån Del 2 av studien? Bara en:

    "10 av 10 svenskar är troende men enbart 1 av 10 tror på en personlig gud"

    Tro eller vetenskap

    Föreningen Vetenskap & Allmänhet har genomfört en intervjuundersökning som visar att religiösa har en mer negativ syn på vetenskap än icke-troende. Bloggaren Scaber Nestor fäller följande kommentar om resultatet:
    No shit Sherlock.... Nästa vecka ska de undersöka om påven bär en lustig hatt och om björnar skiter i skogen...
    Förutom det uppenbara finns det dock andra resultat att kontemplera. Så här står det i pressmeddelandet:
    Nära åtta av tio menar att det finns fenomen som vetenskapen aldrig kommer att kunna förklara. Drygt fyra av tio instämmer i att ”den bästa kunskapen finner man om man lyssnar inåt” och tre av tio i att ”det är bättre att lita till sin egen erfarenhet än till forskningen”.
    Om det första är det inte mycket att säga; det är riktigt att vetenskapen inte kan förklara allt. Men vad menas med "den bästa kunskapen finner man om man lyssnar inåt” och ”det är bättre att lita till sin egen erfarenhet än till forskningen”. Det måste väl i rimlighetens namn bero på frågan? Om jag undrar vilken livspartner som är rätt för just mig eller om jag verkligen kan gå med på att göra det där jobbet, då har jag ingen vidare hjälp av vetenskapen. Men om frågan är vad universum är gjort av eller hur det kommer sig att människor har just fem fingrar, då kan jag lyssna inåt hur mycket som helst utan att komma närmare ett svar.
    De som tror att en högre makt var involverad i människans uppkomst anser oftare än andra att vetenskap och teknik är för svårt att förstå.
    Ett hoppfullt resultat! Allt är en fråga om bättre pedagogik.
    Det finns en tydlig koppling mellan förtroende för forskare och förtroende för olika samhällsinstitutioner. Även de som är tillfreds med sig själva och sina liv har högre tilltro till vetenskapen, liksom de som regelbundet skänker pengar till hjälporganisationer.
    Ungefär vad man kunde misstänka, tycker ni inte?

    Varför finns ondska?

    Frågan om hur det kan finnas ondska i världen om Gud både är allsmäktig och god (teodicéproblemet) har gjort många människor till ateister. Det är ett i grunden olösligt problem, även om kreativa teologer har gjort många försök att gå runt det. Det är dock bara teodicéproblemet som försvinner när man plockar bort Gud, ondskan finns kvar.

    Hur ska man förstå ondska? Olyckor är en sak, de bara händer, men varför gör människor onda handlingar? Föds man till ond eller god - är förklaringen att finna inne i individen? Eller blir man kanske ond på grund av sin uppväxtmiljö - är förklaringen att finna i miljön?

    Psykologen Philip Zimbardo (mannen som en gång designade The Stanford Prison Experiment) har studerat frågan och föreslår en tredje förklaring: Alla har kapacitet att göra onda och goda handlingar, vilket det blir går bäst att förklara utifrån situationen. Och situationer skapas ofta av någon - det är de människorna vi ska påverka för att minska ondskan i världen.

    Vi vet genom psykologers arbete numera en hel del om vilken typ av situationer som lockar fram onskan hos människor. Dessa går i alla fall delvis att undvika. Det här inger hopp. Det går faktiskt att ändra på samhället till det bättre, det går att mindska onskan i världen. Ännu ett skäl för Humanisterna att fortsätta arbeta för att stärka vetenskapens roll i samhället.

    Zimbardo presenterar sina idéer i ett föredrag från 2008 från TED-konferensen. (En liten varning, dock. Föredraget innehåller ett avsnitt med bilder från Abu Ghraib som är väldigt starka.)



    Tack till Staffan Bengtsson för tipset.

    11 nov. 2009

    Mr Deity och treenigheten

    Mr Deity har en identitetskris.

    10 nov. 2009

    Claphaminstitutet läser kvalitetslitteratur

    Ibland blir man förvånad. Nu har Claphaminstitutet kommit ut med en artikel som har sin utgångspunkt i en artikel i Humanisten skriven av Christer Sturmark. Visserligen var Sturmarks artikel från 2005, men ändå. (Fortsätter man läsa kanske institutet kommer ifatt samtiden? Förlåt, billigt skämt.)

    Clapham"fellowsen" skriver om en vetenskaplig studie som visar att "religiös tro ger positiva effekter för fysisk och mental hälsa". De undrar sedan om "Humanisterna och Sturmark [är] alltför fastlåsta i sin religionskritiska grundsyn, eller är man beredda att omvärdera sin inställning till gudstron utifrån vetenskapens rön?"

    Det är en högst väsentlig fråga. Dock måste man nog be om lite mer information för att kunna svara. Går det bra med vilken religion som helst eller har vissa religioner bättre effekt än andra? Det är inte helt klart utifrån "fellowsens" (varför har de gett sig själva en så fånig titel på utländska?) sammanfattning om det ger bättre effekt att offra en get till Kali eller gå runt Kaba-stenen i Mecca. Innan vi ska förändra vårdsystemet måste vi nog faktiskt veta det.

    Sen är det ju det här lilla problemet med vetenskap och religion. Det finns ju inget vetenskapligt stöd för att religion är sann, så om man ska basera vården på vetenskap (vilket var deras förslag) så får ju inte religionen vara med i alla fall. Släpper man på sanningskravet blir fältet annars fritt för alla virrläror som gör att människor känner sig bättre. Smeka enhörningshorn utklädd till Bamse? Ja, bara det funkar för dig så betalar landstinget.

    Nej, det var nog inte en av de mer genomtänkta artiklarna från Claphaminstitutet.

    Är katolska kyrkan en kraft för det goda i världen? Svar: Nej

    En enkel tumregel för alla som vill argumentera för religionens positiva roll i samhället? Ställ aldrig upp på en debatt mot Christopher Hitchens.

    Tyvärr verkar ingen ha informerat den katolske ärkebiskopen i Abuja, Nigeria, John Onaiyekan, eller före detta parlamentsledamoten för de konservativa, Ann Widdecombe om detta. De två ställde upp mot Hitchens i den klassiska BBC-anordnade debattserien "Intelligence Squared" för att debattera huruvida katolska kyrkan är en kraft för det goda i världen. På sin sida hade Hichens Stephen Fry.

    Vad gäller ojämna debatter måste denna ändå ta priset. Dels har kyrkoförsvararna redan från början nackdelen att inneha den defensiva rollen ("vi är visst snälla, så det så"), dels har de historien emot sig ("ni bara tjatar om samma gamla oförrätter, antisemitism, inkvisition, vetenskapsfientlighet, kondommotstånd, etc."), men sen är både Hitchens och Stephen Fry slipade retoriker på ett sätt som de båda andra inte kommer i närheten av; både passionerade och sakliga.

    Resultatet talar för sig själv. Innan debatten röstade 58,6% för att katolska kyrkan är en kraft för det goda i världen. Efter debatten röstade 86% mot. Se den och njut av god talarkonst i det godas tjänst. Den är på 46 minuter och finns att se på nätet här.
    ___________________________________
    Edit: Det förekom två omröstningar, en på plats och en på nätet. Resultatet jag redovisar här ovanför gäller omröstningen på nätet. Omröstningen på plats resulterade i 31,9% för innan debatten och 88,2% mot efter. Tack till JemyM som noterade att mina siffror inte stämde med de som rapporteras i videon.

    9 nov. 2009

    It was 20 years ago today...

    Det är idag på dagen 20 år sedan Berlinmuren rasade. Historiens lektion till oss alla en sådan här dag är att det går att vinna över totalitära läror, att diktatur är ett svagare alternativ än demokrati, att det går att vinna frihet.



    Människor tillsammans är en ostoppbar kraft.

    Mängdlära

    6 nov. 2009

    Alan Sokal om ateism

    Alan Sokal var mannen som drog ner byxorna på postmodernisterna på ett sätt som de aldrig riktigt hämtat sig ifrån. Enligt en intervju i TPM (The Philosphers' Maxazine) väljer han i sin bok: Beyond the Hoax sida till förmån för den typ av publika ateism som Dawkins, Harris och Hitchens står för. Här ett citat ifån intervjun:

    What does he make of the criticism that such strident atheism alienates more than it persuades?

    “I’m not trying to be strategic. I’m not a politician. I’m a physicist, an academic, and, if you want, an amateur philosopher. I’m trying to say what I think is true as clearly and unemotionally as I can, and leave it to people to judge if my arguments are right or wrong. I don’t think my tone is strident.

    “People sometimes unjustly accuse Harris and Dawkins at least of being strident when in fact all they’re doing is refusing our culture’s double standard for religion. The double standard is you can say more or less anything you want about Tories or Labour, about Republicans or Democrats; about capitalists or socialists; but you can’t say anything even remotely critical about a religion. Now why not? If you read Harris’s book or Dawkins’s book – certainly if you read what I’ve written – you don’t find anything half-way as harsh about religion as you read everyday in the paper about politics.”

    Här är artikeln som gjorde Sokal världsberömd: Transgressing the Boundaries: Towards a Transformative Hermeneutics of Quantum Gravity. Den som själv önskar att producera en postmodern text på engelska, komplett med referenser, kan med fördel besöka The Postmodernism Generator. Varje gång man laddar sidan så genereras en ny text med komplett meningslöst postmodernt innehåll.

    (Via Björn Östbring)

    5 nov. 2009

    Vi vet inte vad 95% av universum består av

    Genom en detaljerad bild av den kosmiska bakgrundsstrålningen - en vagt glödande rest av det heta, täta, unga universum - har forskare nu bekräftat att mörk materia och mörk energi utgör 95% av allt som existerar. Vanlig materia utgör endast 5%. Det innebär att vi inte riktigt vet vad huvuddelen av universum är gjort av.

    Bilden (NASA/ESA/Richard Massey) är en 3D-karta över den storskaliga fördelningen av mörk materia, rekonstruerad från mätningar av Hubble-teleskopet.

    Som biolog är jag rätt vilsen i den fysiska spetsforskningen, men så här står det på Wikipedia:
    Vad mörk materia består av är fortfarande ett mysterium. De två vanligaste förklaringarna är MACHO:er (MAssive Compact Halo Objects) och WIMP:er (Weakly Interacting Massive Particles). MACHO:er tänks vara makroskopiska objekt liknande bruna dvärgar (Jupiter-liknande kroppar utan massa nog att bli stjärnor). WIMP:er tänks vara elementarpartiklar av exotisk materia, med stor massa men med endast svag växelverkan med normal materia förutom den gravitationella växelverkan. Supersymmetriska partiklar är ett exempel på teoretiskt föreslagen exotisk materia. Neutriner var också länge på grund av sitt stora antal en kandidat, som skulle kunna förklara de konstaterade gravitationella effekterna. Tidigare hade de ansetts masslösa, men nya rön tydde på att de hade massa om än liten. Man har numera lyckats fastställa gränsen för hur stora de tre olika neutrinernas massa kan vara och det visar sig då att de trots sitt stora antal bara kan ge ett litet bidrag till den mörka materiens sammanlagda massa. Nyliga experimentella resultat visar även att MACHO:er bara på sin höjd kan förklara en liten del av den mörka materien, och WIMP:er är därför det föredragna alternativet.

    Det här resultatet är vetenskapsfilosofiskt högintressant. För inte alltför många år sedan trodde vi att vi hade en rätt bra (om än inte komplett) bild av universum. Nu visar det sig en enorm lucka i den vetenskapliga förståelsen av alltet. Av det här kan man dra en del slutsatser:
    • Vissa delar av den vetenskapliga världsbilden är inkompletta.
    • Det här vet vi med hjälp av vetenskap.
    Det här resultatet kommer en del att försöka använda för att försöka minska förtroendet för hela den vetenskapliga världsbilden. Men då har de inte förstått vad som har hänt. Det är så här vetenskap går framåt - genom ständiga förbättringar av vår världsbild, det är det som gör den överlägsen, att vi kan ändra oss. Ett sådant här resultat gör inte att en alternativ världsbild från bronsåldern har blivit troligare.

    Vetenskap är roligt på det sättet. Man blir aldrig fullärd och måste ständigt vara öppen för nya fynd.

    (Tack till Lennart W för inspiration)

    4 nov. 2009

    Alf Svensson hittar på sin egen historia

    Det är inte lätt att vara kristen alla gånger. Samhället har förändrats och kristendomen släpar sakta och sprattlande efter. Vad göra?

    En vanlig taktik är att hävda att alla goda beslut som tagits under århundradena har varit sprungna ur kristendomen, eftersom det var den vanligaste religionen då besluten fattades. Senaste personen att hävda detta är Alf Svensson, som reagerar på Nyamko Sabunis önskan att begränsa det religiösa inflytandet över politiken. Svensson säger så här, enligt tidningen Dagen:
    - Jag trodde ju att en minister i alliansregeringen var bättre historiskt bevandrad och hade mer klart för sig om vad religionen, för mitt vidkommande kristendomen, betytt i att bygga upp social välfärd, sjukvård, skolväsendet och att skapa respekt för människors integritet.
    Wow! Social välfärd, sjukvård, skolväsendet OCH respekt för människors integritet! Han försöker få det att låta som att Sabuni är oinformerad, men det är ju han själv som bara hittar på.
    • Social välfärd - Naj, jag tror socialdemokrater och liberaler runt om i Europa har en ganska stor rätt att ta åt sig större delen av äran för detta. Eller menar han Frälsningsarméns soppkök och liknande? Det kallas välgörenhet och är inte ett sätt att förändra människors situation, utan att rädda dem för stunden. Nog så vällovligt, men social välfärd är det inte.
    • Sjukvård - När den väl började fungera så var det tack vare kompetenta forskare som tog fram botmedel. Vetenskap och kristendom är inte samma sak.
    • Skolväsendet - Vad menar Svensson? Är det folkskolan han vill lägga beslag på? Eller den moderna grundskolan?
    • Respekt för människors integritet - Hit har kristendomen inte ens kommit. Eller varför låter inte en av världens mest moderna kyrkor - Svenska kyrkan - myndiga människor själva fatta beslut om att bli medlemmar? Andra kyrkor ska vi inte tala om.
    Kristendomen har en rik och varierad historia med både framåtsträvare och bakåtsträvare väl representerade i sina led. Man kan lika lite framhålla kristendomen som grunden för allt gott som man kan hävda att den är grunden för allt ont. Den råkade bara vara den vanligaste religionen under en dynamisk fas av människans kulturhistoria. Men att gå från samtidighet till att hävda ett orsakssamband kräver mer än så. Det vore väl inte för mycket begärt att EU-politikern Svensson kunde föra ett sådant resonemang. Vidare:
    Alf Svensson tar FN-stadgar, mänskliga fri- och rättigheter som exempel
    Det finns inga religiösa inslag i dessa stadgar och rättigheter. Det är liksom en del av grundidén, att de ska vara till för alla, inte bara för kristna - och det är sannerligen inte en del av den kristna läran.

    Ska vi skramla till en historiebok åt den gode Alf?
    _____________________________________
    Edit: Som ett brev på posten kommer anklagelserna om historielöshet från dem som tror att kristendomen är roten till allt gott. Men så är det faktiskt inte. Kristendomen är heller inte roten till allt ont. Kristendomen har bara råkat existerat parallellt med västerlandets utveckling. Att påstå att kristendomen därför orsakat alla de saker som hänt under västerlandets utveckling är att förväxla samtidighet med ett orsakssamband, en felaktig slutledning helt enkelt.

    Ett exempel: Skolan
    Vi akademiker räknar vår historia tillbaks till Platons akademi, grundad år 385 innan Jesus födelse. Lärdom och vetenskap har sin grund i den grekiska idévärlden, inte i den "judeo-kristna traditionen". Under den här perioden gick elitens barn i skolor och lärde sig om antik filosofi. Det är i den här idétraditionen skolning har sitt ursprung.

    Skolväsendet hade ingenting med kristendomen att göra ända fram till Romarriket antog kristendomen som statsreligion. Sedan "föll" den västra delen av Romarriket samman pinsamt nära i tiden efter att de övergett polyteismen för den kristne krigarguden (in hoc signo vinces). Det betyder dock inte att kristendomen orsakade Romarrikets fall - det är samma typ av felaktig slutledning som Alf Svensson gör sig skyldig till.

    Var tog lärdomen vägen? Länge är frågan ganska svår att svara på, men sedan dyker den upp - i kyrkans regi. Riktig fart får den dock inte förrän under skolastiken som försökte förstå kristendom med hjälp av förnuft. Problemen inträffade när Aristoteles "återupptäcktes" - via den muslimska världen (nej, det innebär inte att Islam är orsaken till skolväsendet heller) - och man förstod vilken lärdomsskatt hans skrifter innehöll. Men han var ju en hedning! Kyrkan försökte förbjuda läsningen av Aristoteles, sedan förbjuda vissa delar av hans skrifter, men sen gav man upp och försökte få ihop hans läror med kristendomen. Här kan man hävda att kyrkan var motvillig och försvårade, eller så kan man hävda att all lärdom skedde i kyrkans regi - båda perspektiven är riktiga.
    • Renässansen: uppstod då de "hedniska" filosoferna återupptäcktes. Detta ledde till en blomstringstid. Kyrkan var både motsträvig och pådrivande.
    • Upplysningstiden som vi Humanister vurmar lite extra för. Orsakades av naturvetenskapliga framsteg. Kyrkan var både för och emot.
    • Den industriella revolutionen var ej heller den kristendomens verk, utan orsakades av tekniska framsteg. Kyrkan stod återigen inte helt ivägen.
    • Slutligen kommer vi då till nutiden då kyrkornas makt äntligen bröts. I och med detta kunde en skola för alla förverkligas. Men inte på grund av kristendomen.
    Hade kyrkorna skolor under de här epokerna? Givetvis, det hade de det. De var den maktfaktor som människor som var intresserade av lärdom var tvingade att vända sig till. Men hade kristendom varit orsaken till skolväsendet hade vi haft en skola för alla för 1500 år sedan. Det hade vi inte. Skolan har sitt ursprung i den grekiska idétraditionen och omvandlades till allmän skola först då kyrkornas makt avtog. Historien visar på något annat än vad Alf Svensson påstår.

    I vilken ekvation finns Emréns "skaparkonstant"?

    En doktor i fysikalisk kemi vid Chalmers, Allan Emrén, har uttalat sig i Dagen om att gudstro är det enda vetenskapliga. (Observera att han menar biblisk gudstro, tro på Zeus, Oden, Shiva eller den Himmelske Kejsaren lär fortfarande vara ovetenskapligt…) Han menar att "Bibelns skapelseberättelse på många punkter stämmer med vetenskapliga slutsatser". Nå, då antar jag att han tror på Nostradamus profetior också. Alla texter måste ju tolkas av läsaren, och en text som är skriven på symbolspråk kan tolkas på många olika sätt. Tacka för att det går att tolka bibeln, Nostradamus eller koranen, för den delen, i överensstämmelse med vetenskapliga rön. Men att tolka texter är inte ett vetenskapligt arbetssätt, om man inte är litteraturhistoriker, vilket ju Emrén inte är.

    Emrén anser vidare att "Det finns alltför mycket som är oförklarligt utan en skapare." Det finns förvisso mycket som är oförklarligt utifrån dagens vetenskapliga teorier, men vilka luckor i teorierna förklarar man enligt Emrén med en skapare och hur? Einstein införde på sin tid den "kosmologiska konstanten", en storhet som han själv inte trodde på men som var nödvändig för att ekvationerna skulle gå ihop och som idag är grundläggande inom fysiken. Vill Emrén göra på samma sätt med en skapare – införa en "skaparkonstant"? Var i ekvationerna platsar i så fall denna konstant? Om Emrén kan utveckla en hållbar teori kring detta vore det tämligen sensationellt.
    Nej, vad han menar är nog snarare att eftersom han inte kan stå ut med att det finns något som är oförklarat så inför han skaparen som en privat konstant som "förklarar" allt det oförklarade. Inte för att ekvationerna kräver det, utan för att han själv kräver det. Vetenskapligt?

    Jag kan på sätt och vis förstå varför Emrén kommit dithän att han inte kan tänka sig en värld utan skapare. Det avslöjas redan tidigt i artikeln ovan: "Jag kallade mig ateist eftersom naturvetenskapen verkade ha svar på alla frågor…" Detta är ett synnerligen dåligt skäl till att kalla sig ateist. Själv kallar jag mig ateist för att naturvetenskapen har trovärdiga svar på många frågor om varför universum och livet ser ut som de gör, medan religionen i slutändan rotar alla sina svar i en eller annan outgrundlig gudomlig vilja, vilket är en mer raffinerad variant av den vuxnes eviga icke-svar till det frågvisa barnet: "Det bara är så, sluta fråga nu." Att som Emrén gjorde som elvaåring tro att naturvetenskapen har svar på alla frågor bäddar för en besvikelse som lätt jagar en i famnen på religionen. Kanske samma besvikelse som omvänt kan drabba sektbarnet när det börjar inse vilken härva av lögner det snärjts i redan med modersmjölken?

    Men Emrén, jag har aldrig hört någon naturvetare påstå att naturvetenskapen har svar på alla frågor. Det kraftfullaste ställningstagande man kan sträcka sig till är att allting i naturen är potentiellt förklarbart, men att människan säkert aldrig kommer att kunna nå den insikt som krävs. Dessutom är universum så ofantligt komplext att även om vi en dag lyckas med konststycket att förklara allt som ligger inom vår nuvarande begreppshorisont, så kommer troligtvis vår horisont att ha vidgats så vid det laget att det finns lika mycket kvar att förklara igen. Naturen saknar sannerligen inte mysterier utan att man behöver klistra på dem en gudomlig etikett.

    Numera kan Emrén "inte ens tvivla på Gud". Den som förlorat förmågan att tvivla på sin egen uppfattning skall inte kalla sig vetenskapligt sinnad. Ty som en vis man sade: Utan tvivel är man inte riktigt klok. Detta är en god förhållningsregel i såväl vardagsliv som vetenskap.

    Som om vi inte hade nog av kristen självömkan

    Enligt DN och SvD uppmanade Europadomstolen på tisdagen Italiens skolor att avlägsna krucifix från sina klassrum eftersom de kan vara stötande för barn som inte är kristna. Italienska regeringen hade förstås åsikter och använde ord som "skamligt", "stötande", "absurt", "oacceptabelt" och "hedniskt" i sina fördömanden. Utrikesminister Franco Frattini sade att domstolen "utdelat ett dödligt slag mot de värderingar och rättigheter som Europa står för".

    Så nu vet ni vilka värderingar och rättigheter "Europa" står för.



    Om detta domslut går det att ha många välgrundade åsikter.
    • Krucifix är ju bara en trevlig del av vårt kulturarv, de kan väl inte störa någon? (Jaså, jaha, de gjorde det.)
    • Ska man inte få ha några religiösa symboler någonstans? (Jaså, jaha, det gällde bara allmänna skolor.)
    • I länder med andra religioner har de ju sina symboler, ska inte vi få ha våra? (Nähä, de länderna kanske inte är några föredömen).
    • Ska vi låtsas som att vi inte har någon historia? (Jaja, det finns förstås annat kulturarv att hålla fram)
    • Men religionen är ju vår gemensamma värdegrund! (Jaså, inte allas).
    • Är det något att gå till domstol om egentligen, det där med religionsfrihet? 
    • Finns det inte viktigare saker att bråka om, än det där med religionsfrihet?
    Frågan är förstås en petimeterfråga, en symbolfråga, utan egentlig vikt för samhället. Ändå gjorde väl Europadomstolen principiellt rätt i sin bedömning? Fast nu har de gjort de kristna till offer - som om vi inte hade nog av självömkan från den sidan. Vad tycker ni?

    3 nov. 2009

    En vänlig uppmaning från några imamer

    Egyptiska imamer uppmanar till martyrskap i Gaza. Från Al-Rahma TV and Al-Nas TV 2, 8 och 11 januari 2009. Det här är riktiga tokfanatiker och det är bara att beklaga att de får bre ut sig i TV. Att de inte spränger sig själva istället, om nu martyrskap är så fantastiskt som de påstår?


    ______________________________________________________

    Edit: Det verkar som om videon är översatt av ett Israeliskt propagandainstitut, MEMRI (Middle East Media Research Institute) som har blivit kritiserat för att ha en politisk agenda med sina översättningar. Jag har genom att lägga upp videon därför agerat som ett lydigt verktyg för något jag inte tror på. Det betyder inte att det hat som videon förmedlar inte existerar. Men det innebär att jag genom att förmedla videon gett en vinklad bild av konflikten i mellanöstern, jag har förmedlat en partsinlaga. För balansens skull efterlyser jag därför något liknande från Israelisk TV att också lägga ut. Under tiden kan ni roa er med de här tokerierna från några rabbiner.

    Varifrån kommer Claphaminstitutets människosyn?

    I två artiklar på Newsmill gör Claphaminstitutet konststycket att felrepresentera Judeo-Kristna idéer och Peter Singer på en och samma gång.

    Farlig utveckling att abortera barn med Downs syndrom
    ”Möjligheten att välja bort barn med vissa sjukdomar eller andra medicinska defekter leder till att personer med dessa defekter betraktas som mindre värda i samhället. Det skriver Alma-Lena Andersson, Bengt Malmgren, Anna Sophia Bonde och Ivar Gustafsson, alla medlemmar vid Claphaminstitutet.”

    Människa - vad är du värd?
    ”Den sekulariserade västvärldens abortideologi har gradvist lett till förakt för svaghet. Endast det perfekta fostret anses värt att få födas, och ropen på dödshjälp för de åldriga och svårt sjuka ljuder allt högre, skriver medlemmar vid Claphaminstitutet.”

    Vad Judeo-Kristendomen aldrig gjorde var att införa moralregeln att ”inte döda”. Den har vi istället från Hippokrates (en grekisk ickekristen). Det är hans läkared som säger att man inte bör döda. De Judeo-Kristna källorna har aldrig varit emot dödande utan motiverar istället dödande av många olika skäl. Det klassiska budordet säger "du skall inte MÖRDA". Mord innebär olovligt dödande, vilket så gott som alla kända kulturer har i sitt lagverk. Strax efter budorden introduceras, samlar Moses sina män och tvingar dem döda 3000 av sina egna bröder, vänner och släktingar för att visa sin trogenhet (2 Moseboken 32:26-29). Detta agerande är alltså helt okej inom kontext för budorden.

    Claphaminstitutet anser sig stå för kristna värderingar, men kristendomens urkunder kan inte ses som moraliska i vår tid. När Judeo-Kristen tro var som störst under 1600-talet avrättades och torterades människor i Sverige med en intensitet som aldrig tidigare eller senare överträffats. Skillnaden från då och nu var att man då utgick från Bibeln som moralisk inspirationskälla. I Nya Testamentet kommer människovärdet från att ha bett vissa auktoriteter om nåd. Skulden ligger i arvssynden, att ha blivit född. Alternativt kan man ha blivit född i en av de många grupper för vilken Bibeln kräver våldsam och fruktansvärd död. Judar, kvinnor, homosexuella och de som inte underkastat sig har hört till de vanligaste offren genom historien.

    Med det i bagaget, när Claphaminstitutet går ut med att predika moral ser vi att deras värderingar inte härstammar från kristna idékällor. Vi måste alltså ställa frågan, var kommer deras värderingar ifrån?

    Genom att spåra idéhistoria kan man se hur mycket större människovärde varje enskild människa har efter andra världskriget som före. Detta mycket tack vare att den sekulära mänskliga rätten blev norm. Mänskliga rättigheter är en vidareutveckling av idén kring naturrätten, en idékedja som spåras tillbaka till Aristoteles. Målet var att etablera en universell moral, oberoende av dogmer. Kristendomens bidrag till denna tankekedja var att Thomas av Aquino under högmedeltiden försökte förena tro och vetande. Hans resultat var att släppa in den trojanska hästen i Europa, han lät kristna läsa ickekristna antika författare, något som snabbt påverkade opinionen. Bland annat introducerades Aristoteles moralfilosofi och mellanösterns utveckling av densamme. Hade inte denna dörr öppnats hade vi förmodligen haft en gammaltestamentlig lag idag, underställda en samhällkonstellation motsvarande de strukturer man kan finna i islamistiska teokratier. Alternativt hade vi varit kinesiska kolonier då kineserna förmodligen överträffat både Europa och mellanöstern i utveckling.

    Judeo-Kristendomen har ända från början handlat om att glorifiera lidandet. Man utgick från vad man trodde om världen då och försökte förklara varför människor far illa. Förklaringen man kom fram till var att lidande är gott. Lidandet bevisar arvssynden och den förlåts genom att underkasta sig Jesus. Kristendomen blir samtidigt en smärtstillare och den främsta agendan mot att försöka minska lidande i världen. Detta kan ju vara en tröst i sig, men när man kräver att lidande bör öka för att öka kristendomens relevans, då är det dags att säga ifrån.

    Peter Singers slutgiltiga mål är annorlunda, hans mål är att minska själva lidandet i sig. Man behöver en grundläggande moralisk skolning för att förstå moralfilosofi likt den Peter Singer lägger fram. Målet för honom är att ta itu med tuffa moraliska frågor en dogmatiker finner allt för obekväma att ge sig in på. Genom att undvika att ta i frågan sopar man hellre problemet under mattan. Ett exempel på en tuff moralfråga som Peter Singer ställer, som Claphaminstitutet också felrepresenterar, är hur vi skall bete oss när ett barn föds med Spina Bifida. Detta är ett medfött sjukdomstillstånd som innebär att barnet med bästa läkarhjälp kommer att leva upp till två år för att sedan dö då deras egen ryggrad spräcker dem inifrån. Att nonchalera detta lidande visar vare sig på moral, empati eller ansvarskänsla. Det är ett beteende som endast kan uppstå när man sätter dogma över förstånd och medmänsklighet.

    Nu behöver jag också göra en kommentar kring kristendomen och barn. Det ligger inte i kristna urkunder att motivera mot abort. I kristendomens urkunder dödas barn av många skäl, något som Jesus inte tar avstånd från.

    I Markus 7:9 & Matteus 15:4 anklagar Jesus Fariséerna att bryta mot Guds lag, specifikt det gammaltestamentliga straffet för att inte lyda sina föräldrar: alla män i staden skall stena barnet (5 Mosebok 21:18-21).
    I Matteus 19:29 erbjuder Jesus "hundrafalld belöning" och evigt liv till den som lämnar sin familj, inklusive sina barn.

    Här följer exempel på biblisk barnasyn:
    Psalm 137:9 "Salig är den som griper dina späda barn och krossar dem mot klippan."
    Jesaja 13:15-16 "15 Var och en som påträffas skall bli genomborrad, var och en som grips skall falla för svärd.
    16 Deras SPÄDA BARN SKALL KROSSAS inför deras ögon, deras hus skall plundras och deras KVINNOR VÅLDTAS."

    Fler barnamord och motbjudande barnasyn här:
    2 Mosebok 12:29-30
    2 Mosebok 20:5 & 5 Mosebok 5:9
    3 Mosebok 26:21-22
    1 Samuelsboken 15:2-3
    2 Kungaboken 2:23-24
    Jesaja 14:21-22
    Jeremia 51:20-23
    Hesekiel 9:5-7
    Hosea 9:11-16
    Domarboken 11:29-40

    Claphaminstitutet predikar om moral utan anknyta till vare sig verkligheten eller kristendomens egna urkunder. Problemet ligger framförallt i deras historiesyn eller avsaknad av densamme. När man pratar om abort lägger man ingen vikt i hur situationen för kvinnor och barn var för endast 200 år sen, då barn av kyrkan dömdes ut som "horungar" och "oäktingar". Man har inte heller någon förståelse för de psykologiska processer en graviditet innebär och vad en kvinna kan tänka sig göra för att bli av med den. Man funderar inte på varför vi har fri abort och vilka konsekvenser det ger eller hur situationen var då fri abort infördes. Abort är en fråga som inte kan behandlas med dogmatiska normer, det är en värderingsfråga som kräver att man tar itu med frågan med målsättning att minska lidande. Utan vare sig Bibeln eller argument i ryggen ber jag dem att tänka om vad man står för, och varför.

    Skrivet av Staffan Bengtsson för Humanistbloggen.


     
    Religion Blogg listad på Bloggtoppen.se