Philip Pullman sammanfattar yttrandefriheten

Under en frågestund från publiken i Sheldonian Theatre, Oxford, blev Philip Pullman tillfrågad om hans senaste boktitel The Good Man Jesus and the Scoundrel Christ (Den Goda Mannen Jesus och Banditen Kristus) var stötande. Hans svar sammanfattar yttrandefrihetens princip på ett ovanligt välartikulerat sätt.

http://www.boingboing.net/2010/03/29/philip-pullman-on-ce.html

"Det var en chockerande sak att säga och jag vet att det var en chockerande sak att säga.
Men ingen har rätt att leva utan att bli chockerad. Ingen har rätt att leva ett liv utan att bli stött. Ingen behöver läsa den här boken. Ingen behöver ta upp den. Ingen behöver öppna den. Om du öppnar den och läser den så behöver du inte tycka om den. Om du läser den och ogillar den behöver du inte hålla tyst. Du kan skriva till mig, du kan klaga, du kan skriva till min förläggare, du kan skriva till tidningarna, du kan skriva din egen bok. Du kan göra allt det där, men där slutar dina rättigheter. Ingen har rätt att hindra mig skriva den här boken. Ingen har rätt att hindra den bli publicerad, eller köpt, eller såld, eller läst. Det är allt jag har att säga i det ämnet."

Det finns dem som ser yttrandefriheten som ett privilegium för den som sköter sig, men yttrandefriheten är en grundlagsskyddad princip för att skydda den med ovanliga och främmande åsikter. Att ifrågasätta, även på ett stötande eller kontroversiellt sätt, eller rent av göra satir, har varit tätt sammanlänkad med demokrati. Det har bara hört till ovanligheten att även religiösa föreställningar fått utstå samma behandling som politiska grupper, fotbollslag eller recenserade kalkonfilmer.

Fram till 1970 var det även i Sverige förbjudet att "störa" religiösa grupper, lagen kallades då trosfrid, tidigare "hädelse" eller "blasfemi". Det kan förvisso varit okej att skydda judar som kommit till Sverige efter andra världskriget men upptakten till dess upphörande var att lagen utnyttjades som ett kristet maktverktyg för att straffa ett radioprogram som uttryckt sig på ett illojalt sätt mot tron. Lagen togs bort med motivering att den inskränker yttrandefrihet och tryckfrihet. Dessutom kan lagar som hets mot folkgrupp, förargelseväckande beteende, ärekränkning, störande av förrättning eller störande av allmän sammankomst tillämpas vid behov.

I en demokrati lutar värderingar inte på fasta eviga regler utan på öppen dialog och ett dynamiskt lagverk som förändrar sig i takt med nya erfarenheter. I diskussion överlever de värderingar som har bäst argument. Yttrandefrihet garanterar att ovanliga men kanske genuina åsikter får ge sina argument utan att gärningsmannen straffas. Om en enda person i en stor skara människor gör en riktig snilleblixt som kanske i början låter kontroversiell så är det ju viktigt att man får höra vad denne har att säga.

Om åsikterna som uttrycks är falska ger yttrandefriheten en utmärkt möjlighet att i en offentlig debatt försvara värden inför en ny generation. Risken med värden som aldrig diskuteras och aldrig ifrågasätts är att ingen argumenterar för dem. Människor glömmer med tiden bort varför vi har de värderingar vi har. Även de viktigaste värderingarna som aldrig försvaras blir med tiden bara tomma ord. Att motta och bemöta kritik håller dem vid liv. Man kan säga att goda värderingar är av silver och yttrandefriheten är silverputs. Då och då behövs putsen för att silvret skall skina.

Till sist är det människor, inte åsikter som behöver skydd. När vi försvarar åsikter istället för människor så har vi begått synd, vi har missat målet. Att kasta en människa i fängelse eller rent av döda dem för deras åsikters skull är en större kränkning än att angripa symboler.

Ovanstående är skrivet av Staffan Bengtsson. Åsikterna som presenteras överensstämmer inte nödvändigtvis med alla medlemmar i förbundet humanisterna.