8 juni 2010

Kollektivt ansvar?

Filosofiprofessorn Torbjörn Tännsjö, en av det svenska samhällets mer kontroversiella debattörer, hävdade häromdagen i en artikel på Newsmill att judar kollektivt bör ta avstånd ifrån staten Israels ageranden då den begår brottsliga handlingar. Varför då? Har man kollektiv skuld? Han motiverar sig i en replik på SvD.
Varför skulle inte judar ta avstånd? Som socialist har jag ofta varit i motsvarande situation. Vad tänker jag om Stalins terror? Den utövades i socialismens namn. Frågan till mig är därmed högst befogad. Jag har alltid varit villig att besvara den. Vad är det för konstigt med detta?

Om jag tiger tänker folk förstås att jag samtycker.
Jag har stark sympati för den här åsikten. I inlägget om Mattias Gardell här nedanför är det exakt det jag är ute efter. Begås det brott i en läras namn som man tillhör eller publikt sympatiserar med (islam, sionism, kristendom, socialism, judendom, ateism, Humanism) så får man antagligen ta avstånd från läran eller ta avstånd från brottet. Att tiga still är en form av samtycke.

Andra håller förstås inte med. Läs till exempel Willy Silberstein i SvD, Ramona Fransson på Newsmill, eller Per Bauhn på Newsmill. Vad tycker ni? Ge er åsikt i kommentarsfältet.

(Så jag tar avstånd från Stalins mord på präster. Det är mig veterligen de enda systematiska brott som begåtts i ateismens namn. Sekulär humanism har dock aldrig åberopats som skäl för våld, vad jag vet. Men för allt i världen, rätta mig om jag har fel.)

17 kommentarer:

JemyM sa...

Jag är nog på Tännsjös sida.

I tystnaden definieras "judar" som kollektiv av några få vars makt och legitimitet bygger på den uppfattningen.

I avståndstagandet från "judar" bryts bilden av "judar" som kollektiv.

Följande artikel skänker ett perspektiv;
http://www.haaretz.com/print-edition/news/anshel-pfeffer-in-its-hour-of-need-israel-was-let-down-by-diaspora-1.294126

Det är bristen av individer villiga att offentligt bryta bilden av ett kollektiv som bidrar till problemen.

Lennart W sa...

Man ska alltså inte ens kunna tala positivt om en grupp i fem minuter (som Gardell i klippet), utan att flika in ett avståndstagande till avarter inom gruppen? Blir rätt jobbigt. Speciellt med tanke på hur MÅNGA olika grupper man tillhör. Män våldtar kvinnor. Vita är och har varit rasister. Europeer har kolonierat över hela världen. Fotbollsintresserade slåss och förstör. Föräldrar misshandlar och dödar sina barn. Stockholmare är dryga mot lantisar (och smartare.. LOL). Och judar dödar palestinier. Osv, osv. Det blir jobbigt med det här kollektivistiska (socialistiska) perspektivet, om man ska vara konsekvent!

Men OK för att JemyM har en poäng om just att bryta såna där kollektivbilder. Frågan är om det funkar iofs, eller om det snarare är kontraproduktivt. "Han erkänner!"

Per Ewert sa...

Nej, jag håller inte med Tännsjö. Inte här heller. Visst ,det kan ibland finnas en poäng även för mig som kristen debattör att offentligt ta avstånd från yttringar som jag vill klargöra att jag inte ställer mig bakom.

Men just i detta fall känns det väldigt osmakligt av Tännsjö att pådyvla judarna ett slags "guilt-by-association", just på grund av att antisemitism nästan alltid har förts just på det sättet. Jag läste i våras Henrik Bachners "Judefrågan" som visar hur 30-talets retorik byggde på att judarna minsann inte tillräckligt tydligt tagit avstånd från myterna om "penningjuden", "östjuden" etc, och att detta gjorde angreppen på dem mer eller mindre legitim.

Vi kan aldrig igen tillåta oss att hemfalla till den retoriken. Ingen kan kräva av judar att de tar avstånd från det ena eller det andra för att "hålla ryggen fri". Den retoriken har vi hört förr. Den ledde inte till något gott.

Ulf Gustafsson sa...

Debatten om Tännsjös artikel handlar om två skilda synsätt, vilka framträder ganska ofta i diskussioner på Humanistbloggen.

a) Om jag ingår i en grupp, tycker jag inte om när andra i gruppen kritiseras för deras åsikter/beteenden, om kritiken antyder att det är gruppens värderingar/åsikter som är problemet.
b) Om jag ingår i en grupp måste jag tala om då andra i gruppen har åsikter/beteenden som jag inte håller med i. Annars riskerar jag att kritiker behandlar gruppen som homogen m.a.p. åsikter/beteenden och att det är gruppens värderingar/åsikter som är problemet.

För mig är detta inte en frågan om antingen eller som gäller, utan både och.

Att avstå från att rösta i ett demokratiskt val är också ett ställningstagande, ett som gynnar de som har makten.

JemyM sa...

Jag är öppet kritisk till ateism, humanism och feminism och säger ifrån om någon antar dessa etiketter och uttalar sig om något jag inte står för. Jag ingår i alla dessa grupper.

Jag tror det är bäst att vara rak och värdera idéer över ideologier och i den mån att någon vill definiera alla som ingår i en etikett är det värt att säga till. Jag tar t.ex. avstånd från grenen inom ateism som gjort ateism till en identitet som gör att innehavaren av identiteten trumfar alla som hör till teismen, jag tar en präst i Svenska Kyrkan över en AFA-medlem varje dag. Jag tar avstånd från grenen inom humanismen som förklarar humanismen som "individen är myndig för sina egna val" vilket är ett steg som går längre än "mänskligheten är myndig för sina egna val". Extremliberalism är inte det samma som humanism enligt mig. Jag tar avstånd från grenen inom feminismen som ser "patriarkatet" som deterministiskt och naturligt betingat och därefter för ett socialdarwinistiskt resonemang kring mäns och kvinnors påstådda biologiska egenskaper.

I min kritik av det jag står för håller jag mitt tänkande rent och bidrar till att ingen kan bygga dogma eller vilseleda de grupper jag ingår i. Precis som vetenskapen hålls bra i sin självkritik.

Är det något fel på att jag "erkänner"? Jag tror inte det. Jag tror ärligheten leder till en stabilare kontinuitet i det axiom man står för.

Eric Wadenius sa...

Ulf,

"Att avstå från att rösta i ett demokratiskt val är också ett ställningstagande, ett som gynnar de som har makten."

Neee, det är inte sant. Det beror helt på vilka du annars hade röstat på ;)

Lennart W sa...

Dvs man har skyldighet att tala om allt man INTE är och INTE står för?

Stämmer inget vidare med mitt frihetsideal och min uppfattning om MR. Man har både negativa och positiva friheter. Det man inte har sagt, det har man faktiskt inte sagt. Det är den som antar något annat som gör fel.

En annan sak är att man alltid kan fråga folk om saker. Men de kan förstås ändå välja att svara "det har du inte med att göra", eller inte svara alls. Fråga är iaf alltid bättre än att anta saker utan att fråga.

Lennart W sa...
Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.
Unknown sa...

Man måste väl ändå göra skillnad på judar och israelsympatisörer?

Lennart W sa...

Det sista var alltså till JemyM. Hur ska man förresten tolka att du som man inte tar avstånd från våldtäktsmän? Kanske bara glömde just den detaljen.

JemyM sa...

Lennart W, det är inte juridiskt krav, men en god sed. Ens tystnad för tyvärr sin egen talan.

Skall jag ta avstånd från "Våldtäktsmän"? "Män" syftar till ett biologiskt tillstånd, jag tar då och då upp att "män" inte är ett socialt kollektiv med samma åsikter och jag tar aktivt avstånd från könssterotyper vid de tillfällen som ges. Jag kämpar emot fördomar inom feminismen medan jag fortfarande arbetar med den.

Lennart W sa...

JemyM, i det fallet är alltså din metod att vägra att klumpas ihop i samma grupp som våldtäktsmän. Bra. Är nog bara det att gäller i så många fler fall än så. T.ex. alla kristna är inte heller likadana, vad du än säger om det.

Det är de som drar alla över samma kam som gör fel.

JemyM sa...

Lennart W, det var länge sedan jag generaliserade individer av kristen identitet (upphört med ordet "kristna"), om jag någonsin gjort det.
Jag kritiserar idén om kristendom som enhetligt kollektiv med enhetliga åsikter, samt dem som bär en sådan uppfattning. Jag har på senare tid även aktivt börjat kritisera begreppet religion och hur begreppet generaliseras till vilt oberoende rörelser (så att bilbombare och insamlingar för behövande). Bättre att plocka ner dessa begrepp och titta på vad folk gör, inte vad de kallar sig.

Ulf Gustafsson sa...

Om man skall ta avstånd från något eller inte, beror (på ett personligt plan) på hur starka man förknippar sin identitet med det kollektiv som man tycker bryter mot de värderingar man själv har.

Skulle det parti jag röstar på diskutera ett samarbete med SD, så skulle jag sluta rösta på det. Men om jag hade varit medlem i partiet, så skulle jag försöka påverka beslutet först, innan jag sa upp mitt medlemskap.

Eric W, du har rätt bisatsen jag skrev är inte generellt sann.

Ulf Gustafsson sa...

För övrigt förstår jag mig inte på begreppet Jude.
Detta inleder Wikipedia artikeln Jude:
"Judar är beroende definition ett folk eller en religiös grupp som har spridits över världen från det område öster om Medelhavet som benämns Kanaan, Palestina eller Israel. Enligt judisk religiös (halachisk) tradition är en jude någon som fötts av en judisk mor eller konverterat för en erkänd rabbin."

I min verklighetsbild är konsensus uppfattningen om judar överensstämmande med det som står ovan. D.v.s. "vi" anser att det finns judiska barn.

Jmf med Wikipedia artikeln Kristna: Den finns inte, utan omdirigerar till Kristendom.

Om det är så att vi inte ser på judar på samma sätt som kristna, så finns det all anledning att förändra detta.

Håller ni med?

Anonym sa...

Precis som Ulf skriver så är just "judar" ett inte helt enkelt begrepp. Judar kan beskriva de som tillhör judendomen, men det är ochså en etnicitet, en folkgrupp helt enkelt.

Man kan (i de allra flesta fall)välja att tillhöra eller inte tillhöra en religion, men man kan inte välja vad man föds till. Det är helt orimligt för mig att någon som exempelvis bor i Sverige ska förväntas be om ursäkt för vad Israel gör bara för att dennes mamma var judinna.

JemyM sa...

Judendomen för judarna är som asatron för Svenskarna, skillnaden är bara att fler judar tror på berättelserna. Det finns dock dem som trots att de känner viss stolthet och relation till berättelserna öppet erkänner att de inte är tänkta att tas som sanning och det finns många judar som ganska öppet gör narr av det (Bill Maher, John Stewart, Lewis Black).

http://www.youtube.com/watch?v=LGrlWOhtj3g

 
Religion Blogg listad på Bloggtoppen.se