Den franske matematikern och filosofen Blaise Pascal gjorde en berömd sannolikhetskalkyl som på engelska går under namnet "Pascal's wager" (vilket enligt Wikipedia översätts med Pascals trossats): Man kan inte veta om Gud finns eller inte, men om man tror på Gud och han finns blir man belönad efter döden. Finns Gud däremot inte har man inte förlorat någonting på att tro. Därför, menade Pascal, bör man tro på Gud.
Det finns många problem med resonemanget, men ett uppenbart sådant är att det inte ger någon vägledning om exakt vilken Gud man ska tro på. Tänk om man spenderar hela sitt liv med att tro på den kristne Guden och så träffar man på Shiva efter döden? Och trossatsen gäller väl inte enbart Gudar...
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inlägg
9 kommentarer:
Christer vet var Halloween kommer ifrån:
http://www.apg29.se/index.php?artid=4235
Vi vet inte om gud finns eller inte. Om man tror på gud (välj valfri gud) bör man också följa denna guds befallningar och bud. De medför i allmänhet kostnader i form av uppoffring, tidsåtgång för dyrkan och underkastelse. Denna kostnad betalas direkt i detta liv och ska ställas i relation till en möjlig senare intäkt i ett eventuellt liv efter döden. Cost/benefitanalysen ger därför vid handen att man inte bör tro på gud.
Patrik N, du glömmer att livet efter detta är evigt = oändligt, vilket matematiskt ger positiva effekter för den troende hur liten än chansen än är.
En katolsk debattör öppnade med Pascal i en paneldebatt (där Sturmark deltog) för några år sedan. Nästan så att man skämdes lite å hennes vägnar...
Poängen är väl just att understryka "argumentets" karaktär av "cost/benefitanalys" som Patrik säger, dvs ett ytterligt "krasst" förhållningssätt, vilket ju är ironiskt med tanke på vilka "höga hästar" troende ofta sätter sig på i retoriken mot icke-troende (icke-tro leder till moralupplösning och nihilism etc etc....)
Vem är det som säger att vampyrer inte finns. Själv känner jag vid varje fullmåne en stark längtan efter blodplättar, en ev reminiscens av en vampyrbesläkthet.
En kommentar från A Hughman:
http://youtu.be/wg1zg_uHOQw
Om en annan sak men intressant vad ni Humanister tycker.
WWW.carolinajohansson.wordpress.com
Ulf,
Den matematiska ansatsen förutsätter (och det måste Pascal i sin trossats medvetet eller omedvetet ha förutsatt) att lyckan/nyttan/glädjen som man får i himmelen ackumuleras i oändlighet och jämförs med det totala ackumulerade värdet av lyckan/nyttan/glädjen som man får under jordelivet.
Om man istället jämför de "enskilt högst uppmätta värdena" mot varandra ser situationen annorlunda ut.
Jämför exempelvis ett fantastiskt jordeliv som vid några tillfällen når ett extatiskt tillstånd som "högsta värde" med en oändlig tillvaro som i oändlighet varje dag i himmelen med minsta möjliga värde skiljer sig positivt från en helt neutral, varken positiv eller negativ, tillvaro. Om man acukumulerar varje dags minimalt positiva men oändligt långa tillvaro i himmelen skulle denna tillvaro, trots att den bara minimalt överstiger en fullständigt neutral tillvaro, efter en tid totalt sett uppnå mer än extatiska tillstånd. Om man däremot inte ackumulerar varje dags minimalt "positiva värde" till föregående dags minimalt "positiva värde" så ser situationen annorlunda ut. Då måste man jämföra livet på jorden med det oändliga livet i himmelen på annat sätt.
Patrik, absolut - jag tycker det mesta talar gör att lycka och glädje inte ackumuleras och att de som gör människor verkligt lyckliga är positiva växlingar i livet. Himmelriket, som jag känner det, ryktesvägen, verkar mest vara en oändlig tristess av må ganska bra. Lite som Sverige, alla som har det bra tar det för givet och klagar på vädret. Så tror jag det är i himmelen också, man sitter och klagar på att fingertopparna ömmar och att fjädrar kittlar i näsan.
Skicka en kommentar