12 dec. 2010

Det är skillnad på hokus och pokus

Antje Jackelén, biskop i Lunds stift, skriver i Sydsvenskan om en otroligt uttjatad fråga: skolavslutningar. Tyvärr är frågan ständigt aktuell, trots glasklar lagstiftning: den offentliga skolan ska vara icke-konfessionell. Passar det inte biskopen så är det lagstiftningsvägen frågan bör drivas. Så här skriver Jackelén:
Enligt P1:s Kaliber satsar nära hälften av landets kommuner tid och pengar på det icke-obligatoriska ämnet livskunskap. Och coacher tjänar pengar på aktiviteter i skolan som kan betraktas som integritetskränkande för eleverna.

Vetenskapligt vilar mycket av detta på lös grund och beprövad forskning saknas.

När barn förbjuds att se julkrubban i kyrkan – samtidigt som de i skolan utsätts för något som liknar psykologiskt kvacksalveri – kan man då tala om en konfessionslös skola?
Nej, det kan man förstås inte. Men att rätta ett fel (psykologiskt kvacksalveri) med ett annat (kristet hokus pokus) är att försöka bota pest med kolera. Det skulle fungera lika dåligt om man införde obligatorisk hinduisk tillbedjan eller koranstudier som skolavslutning. Det är inte formen av konfession som är problemet, det är att det överhuvudtaget förekommer konfession i skolsammanhang.

Sen finns det en del godbitar för den som gillar argumentationsanalys.
Slänger man ut en beprövad bekännelse genom framdörren kommer en annan, ofta mindre beprövad, in genom bakdörren.
Hoppsan? Pratade vi inte om vetenskap alldeles nyss? Hur i hela friden kan man tala om en "beprövad" bekännelse?
Mötet med julkrubban och dess berättelse är ett sätt att träna barnens föreställningsförmåga. Vem tar ansvar om de hämmas i sin utveckling i det hänseendet?
Här är jag osäker på vad som avses, men går det inte lika bra med Emil i Lönneberga om man vill träna barns föreställningsförmåga?
Så fort det talas om religion ringer diskrimineringsklockan i vårt land. Hur kan det ha blivit så, när kristendomen manar till kärlek till medmänniskan, även när hon visar sig vara provocerande annorlunda?
Det är nog bögarnas fel. (Med kristendomens historia är det faktiskt inte "kärlek" det första man kommer att tänka på när man tänker på kristendom. Men Biskop Jackelén fick kanske dålig religionsundervisning en gång i tiden.)

4 kommentarer:

Ulf Gustafsson sa...

Det finns likheter mellan kristendom och "livskunskap", båda är läror som många använder med föresatsen att det skall resultera i något gott. I båda lärorna kan, och blir ibland, det omvända.

Det finns dock en avgörande skillnad. "Livskunskap" kan utsättas för vetenskapliga studier och sedan förbättras eller avföras.

Tills den dag Biskop Jackelén går med på att kristendomen får utvärderas på samma sätt skall hon låta skola vara ifred.

Anonym sa...

Livskunskap är flum. Läser man de lokala kursplanerna så får man veta att kunskap i ämnet handlar om att lära sig undvika konflikter och för att få bra betyg krävs att eleven kan tillämpa universaliserbarhetsprincipen.

Själv hade jag fått icke godkänt eftersom jag både har åsikter och anser att god moral inte behöver vara universell.

Benzocaine sa...

När barn förbjuds att slippa se julkrubban i kyrkan – samtidigt som de i skolan utsätts för något som liknar psykologiskt kvacksalveri – kan man då tala om en konfessionslös skola?

Kan man över huvud taget tala om ett sekulärt samhälle med tanke på kristendomens särställning över världens mest sekulariserade folk?

Lokatt sa...

Tack Patrik Lindensfors för det (som vanligt) kloka inlägget. Just det - man kan inte bota pest med kolera. Låt oss slippa julkrubbor, och famförallt, låt barnen slippa dem.

 
Religion Blogg listad på Bloggtoppen.se