30 juni 2010

Dance Monkeys Dance

27 juni 2010

Genesis - Jesus He Knows Me

25 juni 2010

Glad midsommar!

En riktigt sekulär helgdag som midsommar är väl värd att fira! Men ta det lugnt med alkoholen.

24 juni 2010

SvD tror att vi fortfarande har en statskyrka i Sverige

Lennart Sacrédeus skriver en upprörd artikel i Svenska Dagbladet med en obegriplig argumentation varför kungafamiljen inte ska ha religionsfrihet, eftersom deras “egen önskan” är att tillhöra kristendomen. Dessutom upprörs Sacrédeus över att vi kallar tillställningen i domkyrkan i lördags för en “tillställning”.

Idag skriver pastor Stefan Swärd och jag ett slutreplik i Svenska Dagbladet. Det är uppenbart att SvD själva tror att vi fortfarande har en statskyrka i Sverige: Då de publicerade en gästlista till bröllopsfesterna inför kungabröllopet så placserades ärkebiskop Anders Wejryd, domprosten Åke Bonnier liksom biskoparna Eva Brunne och Antje Jackelén i kategorin gäster från myndigheter.

En mycket talande symbol för tillståndet i Sveriges i praktiken obefintliga kyrka-stat-separation.

23 juni 2010

Islam och Koranen - hur det hela började

Christopher Hitchens berättar om Koranens och Islams ursprung.

20 juni 2010

En biologs yrkesrisker

Det har sina sidor att arbeta med djur. Här är en av de mindra vanliga yrkesriskerna.

17 juni 2010

Rå eller bakad?

År 1978 gjorde den spanske musikern Javier Krahe en satirisk video där han ugnsbakade en Jesus lösplockad från ett krucifix. Häromveckan visades klippet på spansk TV i samband med en intervju av Krahe (som var helt ovetande om att klippet skulle visas) och det tog hus i helvete. Krahe är nu anklagad för blasfemi och riskerar 192 000 € (!) i böter.

Den katolska organisationen som står bakom stämningen av Krahe, Centro de Estudios Jurídicos Tomás Moro (Thomas More Law Studies Center), har nog aldrig hört talas om internet. En Facebookgrupp bildades snabbt under namnet "Jag äter Kristus rå" och nu har den 3:e juli utropats till "Alla bakar Jesus-dagen".

Här nedanför är det blasfemiska klippet, fullkomligt okänt och ouppmärksammat tills för bara några dagar sedan. Nu handlar det plötsligt om yttrandefrihet vilket gjort klippet till ett internetfenomen.



Det finns även ett blogginlägg på Pharyngula om frågan.

Gud är inte en

The Colbert ReportMon - Thurs 11:30pm / 10:30c
Stephen Prothero
www.colbertnation.com
Colbert Report Full EpisodesPolitical HumorFox News

(Bara en liten kommentar. Religioner är många och dåliga. Prothero bygger en liiten halmgubbe där.)

16 juni 2010

Djur är också (som) människor

Gästinlägg av Daniel Dunér.

När vi diskuterar hur djur bör behandlas så lyfts väldigt sällan enskilda djurs situationer och behov. För det mesta talas det om arter som ska skyddas eller så efterfrågas förändringar i djurindustrins rutiner. De gånger vi istället väljer att se djur som unika individer kan vi ofta upptäcka spännande och överraskande saker.

Nyligen diskuterades djurs värde i kommentarssektionen här på Humanistbloggen. Under diskussionen ställdes en intressant fråga, som handlade om en enskild individ:
"Varför ska jag bry mig det minsta om hur en gris skriker när den slaktas?"
För att kunna svara på frågan måste vi först svara på den mer allmänna frågan:
"Varför ska vi bry oss det minsta om hur någon skriker när den dödas?"
De flesta är överens om att vi bör bry oss om människor, så uppenbarligen har vi alla någon anledning att bry oss. Beroende på vilken grund vi har för att bry oss om människan, så blir svaret på gris-frågan olika.

Vi använder oss därför av detta tankeexperiment:
Vi antar att vi har en individ framför oss. Vi ska bedöma om vi ska bry oss om den eller inte. Det kan vara vem eller vad som helst, så som en människa, en gris, en rymdvarelse eller en tänkande maskin. Genom att utgå från en anledning att bry oss om andra, kan vi också få reda på om vi bör bry oss om den skrikande grisen.

Nedan följer en lista över olika anledningar att bry sig, som jag stött på i diskussioner genom åren. De olika punkterna är fristående från varandra så det går bra att hoppa i texten.


En svensk gris.• Vi bör bry oss om individer som kan uppleva lidande, som smärta eller ångest.
Konsekvens: Vi bör bry oss om människor. Vi bör även bry oss om andra varelser som kan uppleva till exempel smärta. Vetenskapliga studier har visat att de flesta ryggradsdjur har den förmågan. Grisar hör definitivt dit. Även fiskar har visats ha förmåga att uppleva både smärta och stress ¹. Jag tror även bläckfiskar och humrar har bevisats uppleva smärta. Med största sannolikhet har även fler djur den förmågan.
Slutsats: Vi bör bry oss om den skrikande grisen, då den kan uppleva smärta och lidande.

• Om en individ kan uppleva glädje, lycka eller njutning bör vi bry oss.
Konsekvens: Vi bör bry oss om både människor och djur. Vem som helst som lekt med en hund vet hur glada och uppspelta de kan bli. De flesta som klappat ett djur vet nog hur de njuter av det.
Slutsats: Vi bör bry oss om den skrikande grisen, då den har förmågan att njuta.

• Vi bör bry oss om individer som är tillräckligt intelligenta.
Konsekvens: Beroende på var vi drar intelligens-gränsen får vi olika resultat. Något är dock solklart: intelligens-spridningen människor emellan är enorm. Från barn och förståndshandikappade till genier. Samma sak gäller för olika djur. De smartaste djuren är intelligentare än de minst intelligenta människorna.

Oavsett var vi drar minimum-intelligens-gränsen kommer vissa människor utestängas eller så kommer vissa djur inkluderas.

Det finns många exempel på varierande intelligens hos djur. Bin kan räkna till fyra (men inte fem)². Vissa fiskar förstår att “om A>B och B>C så är A>C”¹. Sedan är det en glidande skala hela vägen upp till primater, som kan lösa många komplicerade problem.

Det finns ingen IQ-skala för olika arter så istället kan man jämföra olika förmågor. Till exempel har många djur förmågan att “tänka sig fram till lösningar”, inklusive till problem som ligger utanför ett barns förmåga att lösa ³.
Slutsats: Om vi bör bry oss om alla människor bör vi även bry oss om många djur. Om vi inte bör bry oss om några djur, bör vi inte heller bry oss om vissa människor. Eftersom grisar räknas som högintelligenta djur är chansen god att vi ska bry oss om grisen.

• Vi bör bry oss om individer som ingår i ett socialt sammanhang.
Konsekvens: Vi bör bry oss om de flesta människor och (åtminstone) sociala djur/flockdjur. Forskning har visat att får kan komma ihåg ansikten på vänner i minst två år och reagerar känslomässigt när de återser dem ⁴. Vi bör dock inte bry oss om till exempel eremiter eller människor som saknar ett socialt sammanhang.
Slutsats: Eftersom grisar är sociala flockdjur bör vi bry oss om den skrikande grisen.

Grisar är sociala djur, som lever tillsammans i grupper och flockar.

• Vi bör bry oss om individer som är medvetna om sin egen existens.
Konsekvens: Vi kan inte säkert veta hur djur tänker kring sin egen existens. Vi vet dock inte heller hur barn, (vissa) förståndshandikappade och språklösa tänker kring sin existens. Vissa djur kan dock känna igen sig själva i en spegel, vilket är ett sätt man försökt mäta självmedvetenhet på ⁵.
Slutsats: Om vi inte bryr oss om grisen har vi heller ingen anledning att bry oss om ovannämnda människor. Om vi bryr oss om människorna bör vi även bry oss om grisen.

• Om vi inte brukar bry oss om en individ, ska vi inte göra det nu heller.
Konsekvens: Om vi brukar göra på ett visst sätt, så ska vi fortsätta göra så. Om vi gjorde på ett visst sätt förr bör vi återgå till att göra så. Exempelvis skulle det då vara eftersträvansvärt med kvinnoförtryck, krig, religion och slaveri.
Slutsats: Vi bör inte börja bry oss om grisen, men vi bör inte heller försöka förändra något annat.

• Om Gud har sagt att vi ska bry oss, ska vi bry oss.
Konsekvens: Eftersom Gud nog inte finns, så är det problematiskt. Det innebär att bestämma andras öden, baserat på antaganden som med största sannolikhet inte är sanna. Att blint förlita sig på auktoriteter är problematiskt. När det rör sig om påhittade auktoriteter är det katastrof.
Slutsats: Genom att hänvisa till godtyckligt påhittade regler kan man motivera vad som helst. Till exempel att vi ska bry oss om grisen, eller att vi inte ska bry oss om grisen. Välj själv.

• Vi bör bry oss om individer som kan använda verktyg.
Konsekvens: Det finns fiskar som använder växtblad som verktyg, för att transportera sina ägg ¹. Det finns många exempel på fåglar som använder verktyg. Till exempel finns det darwinfinkar som använder kaktustaggar (som de omformar) för att peta fram insekter ⁶. Vi behöver dock inte bry oss om små barn, som ännu inte börjat använda verktyg. Vi behöver inte heller bry oss om förlamade personer som inte kan använda verktyg.
Slutsats: Vi ska inte bry oss om grisen (tror jag), men däremot om vissa fiskar, fåglar och apor (antagligen fler). Vi ska bry oss om de flesta människor, men inte små barn och totalförlamade personer.

Fiskar kan känna smärta, uppleva stress, resonera, lära av varandra och använda verktyg.

• Vi bör bry oss om individer som har en kultur.

Konsekvens: Att en grupp har en kultur innebär att det finns beteenden eller kunskaper som går i arv. Men istället för att arvet är genetiskt, så sker det genom att individer lär av varandra. Människor är extremt duktiga på kultur. Forskning har dock visat att många andra djur har kulturer. Ett exempel är en grupp fiskar som lärt sig att bita av taggar från havsborrar för att kunna äta dem ¹. (Det finns även fiskar som lärt sig höra skillnad på olika musikstilar, om vi pratar mänsklig kultur ¹). Intelligentare djur har naturligtvis mer komplicerade kulturer.
Slutsats: Vi ska bry oss om grisen, eftersom vi ska bry oss om djur med kulturella förmågor.

• Om en individ är en människa bör vi bry oss.

Konsekvens: Vi bör bry oss om människor, men inga andra, eftersom de har “fel” DNA. Exempel på konsekvenser:
  1. Om vi träffar en högteknologisk art (till exempel från rymden eller havsbottnen) så bör vi inte bry oss om dem. Det är då inget problem att döda och tortera dem, om vi kan tjäna på det. Detta oavsett om de fungerar precis som vi: om de tänker som vi, känner smärta som vi, njuter som vi. Inget sådant spelar roll, eftersom de tillhör fel art.
  2. Eftersom det visat sig att vissa människor har neandertalar-DNA men inte andra, är det inte självklart att den ena gruppen bör bry sig om den andra. Om vissa ras-DNA-skillnader visar sig vara “tillräckliga”, blir det helt plötsligt rätt med rasism.
  3. Om mänskligheten, eller en grupp av mänskligheten, genomgår evolution och blir en annan art bör vi inte bry oss om denna nya art. Dessa kan då användas som slavkraft eller mat av de "riktiga" människorna.
Slutsats:Vi bör inte bry oss om grisen, men inte heller om andra som råkar ha för annorlunda DNA.

Inte mänsklig - inget värde?

• Vi bör bry oss om individer som vi kan nå en moralisk överenskommelse med.
Konsekvens: Eftersom det finns många möjliga tolkningar av överenskommelse-baserad moral finns det inget enkelt svar. Det går att bygga outtalade överenskommelser med de flesta sociala djur. Exempelvis katter är ganska våldsamma djur, men om du blir vän med en katt så kommer den inte medvetet skada dig. (Sannolikt sett, precis som med människor; inga garantier). Om outtalade överenskommelser inte räcker, så kan vi inte heller nå moraliska överenskommelser med barn och vissa förståndshandikappade. Vi kan inte heller nå överenskommelser med personer/grupper som hatar oss eller inte är intresserade av att komma överens med oss.
Slutsats: Om outtalade överenskommelser räcker så ska vi bry oss om den skrikande grisen, eftersom grisar är sociala djur. I annat fall kan vi antagligen strunta i grisen, men då bör vi inte heller bry oss om individer eller grupper som inte kan eller vill kommunicera verbalt med oss.

• Vi bör bry oss om individer som har planer för framtiden.
Konsekvens: Huruvida djur har framtidsförhoppningar är väldigt svårt att mäta. Det finns åtminstone dokumenterade exempel på fåglar och primater som planerar ⁷ ⁸. Ett av dessa exempel är en schimpans som högg loss, samlade och gömde stenar, för att använda som framtida ammunition mot zoobesökare. Vi bör därför bry oss om dessa djur. Människor utvecklar en förståelse för framtiden kring två års ålder och en förmåga att planera när de är fyra till fem år ⁸. Innan dess behöver vi inte bry oss om dem.
Slutsats: Då det inte verkar finnas några studier om grisars förmåga att planera vet vi inte om vi bör bry oss om grisen. Dock behöver vi inte bry oss om små barn.

För mig som humanist
Det är nu tre år sedan jag systematiskt tänkte igenom varför jag bara brydde mig om just människor. Jag lyckades då inte hitta någon rationell anledning till att göra en strikt uppdelning mellan människa och djur.

Jag kom fram till att om jag skulle fortsätta att döda djur, så hade jag ingen egentlig anledning att fortsätta bry mig om vissa människor. Det kändes inte som ett trevligt alternativ, eftersom jag alltid passionerat brytt mig om andra människors rätt till liv.

Jag har sedan dess valt att bli vegan, vilket innebär att jag inte använder djur som produkter eller produktionsmedel. I Sverige dödas 16-17 miljoner ryggradsdjur varje dag⁹, vilket blir ungefär två djur per person och dag. Genom mina vardagliga val kan jag varje dag rädda två unika individer från att dö. Det är stort!

Daniel Dunér
Humanist och djurrättsförespråkare

Källförteckning
  1. Sammanfattande rapport om fiskar från Djurens Rätt. Vidare referenser till specifika forskningsresultat finns i rapporten.
  2. Forskning om bin genomförd i Lund, sammanfattad på forskning.se
  3. Kort Wikipediaartikel om djurs problemlösningsförmågor, som hänvisar vidare till forskningsrapporter.
  4. Forskning av bland annat Keith Kendrick
  5. En slarvig Wikipediaartikel om spegeltestet. Den hänvisar dock till riktig forskning.
  6. Sammanfattande hemsida om djurs förmågor, som i sin tur hänvisar till forskningsrapporter.
  7. Sammanfattning av rapport om kråkfåglars förmåga att planera.
  8. Artikel i Sydsvenskan om schimpansen Santino. Den vetenskapliga publikationen gjordes i tidskriften Current Biology.
  9. Djurens Rätts faktabas. Innehåller siffror på hur många djur som dödas i Sverige varje år.

15 juni 2010

Ekumenisk kris

Min debattartikel i Svenska Dagbladet tillsammans med pastorn i Elimkyrkan Stefan Swärd har upprört prästen Åke Bonnier så till den milda grad att han kallar vårt gemensamma ställningstagande för en “ohelig allians.

Tidningen Dagen har rapporterar om denna ekumeniska kris i dagens Dagen. Åke Bonnier är oroad av att en icketroende som undertecknad och en pastor i frikyrkan kan ha samma åsikt i någon fråga. Han utvecklar sitt resonemang i sin egen blogg.

Men faktum kvarstår: Två unga människor i Sverige år 2010 får inte gå med i förbundet Humanisterna med mindre än att de förlorar sina jobb. Hur kan vi acceptera detta? Därom tiger både prästen Åke Bonnier och tidningen Dagen.

Ungdomsförbunden om homosexualitet

Gästinlägg av Anders (från bloggen Vem i helvete?!)

Apropå religion och homosexualitet ...

Jag läser en artikel om P1-programmet Kalibers granskning av de religiösa ungdomsförbunden.

(Märk väl: ungdomsförbund. Vi snackar alltså inte mossiga gubbar och tanter som dras med förlegad moralism från svunna tider.)

Det här är vad de enligt Kaliber hade att säga om homosexualitet och HBT-personer:

"Vi skulle inte ge [en homosexuell person] en roll där den personen lär ut katolsk tro, vilket är en viktig del av vårt arbete, i och med att den personen då uppenbarligen inte lär ut katolsk tro utan vad den själv tror."
- Alexander Kegel, Sveriges unga katoliker

"Homosexualitet är något som är i grunden fel. Det finns ju en mängd olika saker som har gått snett i världen, och en sak som vi tänker är homosexualitet. Vi uppmuntrar homosexuella att söka själavård och be för att komma över sin homosexualitet."
- Christian Svahn, Evangeliska frikyrkans barn– och ungdomsorganisation

"Från den högsta ledningen så hade det varit med all respekt och kärlek att försöka tillrättavisa och förklara att även om du är homosexuell så ska du försöka hålla dig borta från den synden och leva ditt liv för Gud i stället eller leva ett fläckfritt liv"
- Robert Ablahad, Ungdomsinitiativet inom Syrisk–ortodoxa ärkestiftet

"Sveriges unga muslimer har ingen tydlig åsikt om homosexualitet, däremot är det ju självklart att kärnfamiljen är en central fråga för oss."
- Mohammed Kharraki, Sveriges Unga Muslimer

"Homosexuella bör leva i celibat och avråds från att leva ut homosexualiteten. Själva beteendet kan vi inte acceptera, men vi accepterar människorna."
- Edward Sköllerfalk, Pingst Ung

"Jag tänker att homosexualitet är en synd"
- Peter Lewin, Pingst Ung

I år betalar den statliga myndigheten Ungdomsstyrelsen ut drygt 48 miljoner kronor till de religiösa ungdomsorganisationerna. Under de senaste fem åren har de fått över 238 miljoner i bidrag.

Grundkravet för bidragen är att organisationen verkar för alla människors lika värde och är fri från diskriminering.

Hmm.

Shermer om mönster och människor

Michael Shermer talar på TED om hur vi luras av vår mönstersökning och hur vi letar aktörer.

Etik är en överenskommelse

Möt Belgiens stolthet. Är detta etiskt?



Från Pharyngula (vars kommentatorer mest verkar bli hungriga av inslaget).

14 juni 2010

En annan sorts tradition

"I Sverige är det tradition med skolavslutning i kyrkan", säger en del, "därför bör det fortsätta vara så". Precis som om "tradition" vore ett argument. I Indonesien har de en annan tradition som orsakar problem. Är den här traditionen värd att bevara bara för att den är en del av kulturarvet? Eller är det bara andligt bondfångeri det är frågan om?



Från Al-Jazeera English.

Religionsfrihet någon?

Jag skriver idag i Svenska Dagbladet tillsammans med pastorn i Elimkyrkan Stefan Swärd. Ämnet är den absurda ordningen att kungafamiljen inte får ha en sekulär livsåskådning utan att bli av med sitt ämbete. Religionsfrihet någon?

Sekularism

Smaka på det här citatet:
Sekularismen är en bland andra religioner, och den är inte tolerant mot den andre.
Citatet är Elisabeth Gerles, vars försåtliga retorik vi uppmärksammat tidigare här på Humanistbloggen. Hon kunde ju orkat slå i en uppslagsbok innan hon uttalade sig. Här Nationalencyklopedins version:
sekularism, inomvärldslig åskådning som utesluter all transcendens. Inom politiken avses med sekularism att samhället bör styras utan påverkan av religiösa principer, t.ex. i islamiska länder. 
Man bör alltså skilja på sekularism som livsåskådning och sekularism som politiskt begrepp.
  • Sekularism som livsåskådning är en "åskådning", inte religion. Skillnaden ligger just i det där med transcendens - att sekularister inte tror på övernaturligheter. Slå på religion i Nationalencyklopedin och försök hitta minsta referens till sekularism, den som vill.
  • Sekularism är ett politiskt begrepp som hävdar "att samhället bör styras utan påverkan av religiösa principer". Detta innebär på intet sätt intolerans. Tvärtom är politisk sekularism enda sättet att göra ett samhälle neutralt - och därmed tolerant - i förhållande till alla människors livsåskådningar. Så fort man väljer att basera samhället på en religion framför en annan har man valt en godtycklig övernaturlig förklaring över en annan. Bättre då att basera samhället på sådant alla - oavsett religiös tillhörighet - kan vara överens om: verkligheten.
Någon jag däremot börjar bli intolerant emot är Elisabeth Gerle. Kan hon inte ens slå i ett uppslagsverk? Slarvig "forskning", illa maskerade personliga åsikter - eller teologi?

13 juni 2010

Varför jag inte vill ha skolavslutning i kyrkan

Den som till äventyrs skulle ha för sig att skolavslutningen är tänkt som en tillställning för alla elever och deras föräldrar, den får tänka om. Det framgår tydligt varje gång man uttrycker ett önskemål om att ha avslutningarna i någon annan vacker lokal, en neutral plats där alla kan känna sig hemma, gärna en utsmyckad aula. På ledarsidor och i kyrkan blåser det upp till folkstorm: varför skall alla som vill ha avslutning i kyrkan få lida för att några (rabiata, fundamentalistiska, ateistiska föräldrar) inte trivs där? De kan väl stanna hemma om det är så hemskt! Till och med Björn Ulvaeus sällar sig till den skaran, som en indikation på hur djupt rotad föreställningen om kyrkoskolavslutningens helgd är.

Ja, vi kan stanna hemma. Är det det ni vill, ni som reagerar med ont blod inför vår kritik? Nej, självfallet vill ni att vi kommer till kyrkan och känner oss välkomna där. Men det är inte så enkelt. Många av oss trivs inte i kyrkobyggnaden – det är vackert och finstämt, men under den harmoniska ytan skönjer vi det budskap som får oss att vända om: att här hyllar och tjänar vi den kristna guden, vars son hänger uppspikad på korset längst därframme, han dog för dina synders skull, du otacksamme. Hur skall vi kunna känna oss hemma i det, vi som tror att människan står stark i sig själv, utan hjälp av gudar?

Låt mig berätta ur mitt eget liv. Jag minns inte exakt hur gammal jag var, i de tidiga tonåren kanske, då jag bevistade en konsert i kyrkan där morfar sjöng i kören. Någon gång under dess förlopp vände jag mig till mormor och viskade: ”Tror du det finns några hedningar här inne?” Ja, det finns det säkert, svarade mormor, varpå jag nickade och pekade stolt på mig själv. ”Här sitter en!” Tänk om Ulvaeus hade varit min morfar och skrivit att ingen får ta ifrån honom det att höra sina barnbarn sjunga "Den blomstertid"? Tack för den lojalitetskonflikten...

Skolavslutningarna minns jag som något som inte angick mig. Man var ditkommenderad till sista anhalten innan ledigheten, för att lyssna på prästen och sjunga psalmerna, trevliga så länge de handlade om sommaren men ofelbart hoppade den där ”Gud” upp i texten som gubben i lådan och gjorde det konstigt och ointressant. Jag har aldrig kunnat bortse från vad texten jag sjunger handlar om. När jag någon gång vill sjunga med i en psalm så ändrar jag orden - ”Gud” kanske blir ”Liv” och ”Herren” blir ”Kärlek”. För så mycket respekt har jag ändå för kyrkobyggnaden att jag inte vill sitta och hyckla i den.

Men tänk! om vi hade haft avslutningarna i någon lokal där man inte behövde känna sig som en främling. Då kanske jag hade kunnat känna mig delaktig i mina egna skolavslutningar. Kanske hade det bidragit med några fler positiva minnen av skolan, som inte bjöd på så mycket i den vägen i övrigt (jag var hackkyckling). Men den möjligheten stod aldrig öppen. Det var i kyrkan det skulle vara. Ändå till i åttan, då jag bytte skola till en som faktiskt använde sin aula. Då blev skolavslutningarna istället ett tillfälle då jag kunde känna att där ändå fanns något för mig också. Jag minns särskilt den gången några äldre elever sjöng och spelade Depeche Modes "Enjoy the silence", då en av mina favoritlåtar.

Men visst, vi kan komma till era skolavslutningar i kyrkan och låtsas att vi trivs där. Eller vi kan stanna hemma och känna oss ännu mer utanför. Men tyvärr, vi kan inte komma och ta del av er underbara kristna gemenskap, ity vi icke äro kristna (är ni det? Är eleverna?) Nej, vi är humanister till livsåskådningen. Låt oss mötas på en plats där vi alla kan känna oss hemma. Om det inte finns, så får vi väl ordna det. Finns det oanvända kyrkor som vi kan bygga om till ett hela mänsklighetens hus? Aulor som kan rustas upp och smyckas ut till inspirerande, upplyftande mötesplatser? Hur svårt kan det vara för kommunen att få loss pengar till detta, som skulle kunna ge medborgarna så mycket mervärde?

Men till dess får vi väl finna oss i att utmålas som surmagade och småsinta varje gång vi dristar oss till att lufta vår åsikt. Det känns i och för sig märkligt när vi har en konfessionsfri skola, i ett land där majoriteten av befolkningen inte går i kyrkan, att den som vill ha skolavslutning på en neutral plats är den som utmålas som udda. Men oroa er inte, vi låter inte det tysta oss. För oss själva är det försent, men vi vill ju kunna känna oss delaktiga åtminstone i våra barns skolavslutningar. Så vi hörs igen till jul.

Vetenskapen kommer att vinna, för den fungerar

12 juni 2010

Troende för resten av livet?

Dagens Arena skriver avslöjande om Världskulturmuseet i artikeln Ett fegt museum, som nu har backat i frågan. I artikeln noterade jag dock en sak som egentligen var ett stickspår i artikeln:  Journalisten hävdar att Elisabeth Ohlsson Wallin är religiös. Samma sak skriver EU-minister Birgitta Ohlsson i Expressen den 9 juni. Jag undrar om dessa skribenter verkligen har frågat Wallin om hennes livsåskådning innan de påstår detta?

I november 2009 mottog hon Hedeniuspriset från förbundet Humanisterna, för hennes ihärdiga kamp mot religiöst förtryck. Jag lyssnade på hennes föredrag i samband med prisutdelningen och fick ett helt annat intryck av hennes livssyn. Men oavsett vilken livsåskådning Wallin eller någon annan har, borde inte en artikelförfattare göra en enkel faktakontroll innan man tillskriver en människa ett så pass viktigt ställningstagande?

Att vara troende är inget statiskt tillstånd. Även om det skulle finnas gamla citat av Wallin där hon kallar sig religiös, så kan ju faktiskt en människa gå vidare i sin existentiella utveckling och lämna religionen eller barnatron bakom sig.

Jag tänker inte spekulera i Elisabeth Ohlsson Wallins livsåskådning, men de journalister eller skribenter som skriver om henne kanske borde ställa frågan?

Farlig förvanskning

Från ett pressmeddelande från Svenska kyrkan:
I boken Farlig förenkling, som kommer ut i sommar, granskar etikforskaren Elisabeth Gerle retoriken i budskap som framförs av Sverigedemokraterna och av förbundet Humanisterna.
Va?? Inte utan att man sätter kaffet i halsen. Humanisterna har ungefär lika mycket gemensamt med Sverigedemokraterna som Svenska kyrkan har gemensamt med Sverigedemokraterna. Den enda skillnaden är att Sverigedemokraterna försöker liera sig med kyrkan (men det är ett vänskapsförhållande som är högst ensidigt).

Hur får hon ihop det här då? Inte alls, vad det verkar:
I den offentliga debatten knyter Humanisterna ord som ”religion” till något förlegat, vidskepligt och irrationellt i motsats till upplysning, framsteg och välfärd. Det svenska blir sekulärt, till och med antireligiöst. I Sverigedemokraternas motioner till kyrkomötet knyts ord som folk och folkkyrka till svensk etnicitet och nationalism.
Först en observation om Humanisterna, sen en observation om Sverigedemokraterna. Observationerna har ingenting alls med varandra att göra, men i och med att de står i samma stycke kan man få det att verka att de hör ihop.

Så här presenteras Elisabeth Gerle i pressmeddelandet:
Elisabeth Gerle, Lund, är professor i etik vid Uppsala universitet och präst/forskare vid Svenska kyrkans sekretariat för teologi och ekumenik.
Det är möjligen god teologisk forskningsmetodik att bunta ihop separata företeelser på det här sättet, men det är sannerligen inte god etik. Här är ett annat fult retoriskt knep:
Senast hörde vi i Ekot Humanisternas ordförande hävda att prästerna bör ta ledigt vid skolavslutningarna. Varför inte be en imam och en rabbin medverka om det är ett mångreligiöst samhälle man vill värna? Kanske vill man göra om kyrkorna till sädesmagasin som man gjorde i gamla Sovjet?
Ja, varför inte bjuda in fler religioner till kyrkolokalerna, det har bland annat jag själv föreslagit. Men just skolavslutning är till för eleverna, inte som reklamtillfälle för religion. Nej, vi vill inte göra om kyrkorna till sädesmagasin, det har hon hittat på själv.

Eller det här? Elisabeth Gerle frågar sig "om inte Humanisterna snarare borde betraktas som en religion eller livsåskådning bland andra." Som religion? Nej, då krävs en tro på något övernaturligt. Som en livsåskåding bland andra? Ja, självklart, vem har hävdat något annat?

Den här boken berör redan illa. Hela ansatsen är förfelad. Men det är förmodligen Gerles avsikt att smutsa ner snarare än att inbjuda till en seriös diskussion. Mot de som ifrågasätter religioner är alla medel tillåtna.

11 juni 2010

Svenska kyrkan tar i med hårdhandskarna

Kommer ni ihåg prästen i Bjästa? Han som fann det lämpligt att ta våldtäktsmannens parti när en flicka i församlingen blivit våldtagen? Han som tyckte att "det var starkt att se" den anklagade pojken dela ut blommor till sina klasskamrater och lärare under skolavslutningen i kyrkan? Han har nu fått sitt straff från Svenska kyrkan: en skriftlig erinran.

En lapp, alltså, där det står att han inte gjorde rätt.

Så kan han fortsätta sitt värv i kyrkans regi. (Känns bekant på något sätt.) Men en av ledamöterna reserverade sig, gudskelov. Förutom det att ledamoten tyckte straffet var för strängt(!). Reservationen hade motiveringen att prästen "inte i avsevärd mån har skadat det anseende en präst bör ha." Talat av någon som uppenbarligen inte anser att präster har något vidare anseende.

Ärendet belyser på ett intressant sätt skolavslutningsdebatten. Så här skriver Kyrkans tidning:
Erinran gäller enbart prästens bemötande av flickan och hennes familj, inte alls hans omdebatterade agerande under skolavslutningen eller uttalandena efteråt.
-När församlingen upplåter kyrkan till en skolavslutning så är det helt och hållet skolans ansvar. Så var det i Bjästa och så är det på alla andra håll, understryker Tuulikki Koivunen Bylund.
Så det är skolans ansvar om prästen uppför sig som ett praktarschle? Ännu en anledning att ge prästen ledigt om man nu vill ha skolavslutning i en kyrkolokal.

Skit också!

10 juni 2010

Är du beredd att lova att rädda ett liv?

En fråga till dig från Peter Singer:


Vill du läsa Singers bok om världsfattigdom så finns den att köpa här. Vill du ta löftet, gör det här.

9 juni 2010

Världskulturmuseet har rätat på ryggen

Efter massiv kritik har Världskulturmuseet backat från sitt tidigare beslut att inte visa Elisabeth Ohlsson Wallins Jerusalemutställning. Det presenterar de på sin hemsida i ett pressmeddelande idag. Något annat beslut hade varit omöjligt. Ännu en hel pudel har lagt sig med tassarna i vädret.

Kritiken mot museet har varit massiv, mina egna bidrag finns på Newsmill här och avslöjadet om deras direkta bluff på Newsmill här.

Argumentåtervinning

Gästinlägg från Lars Nilsson:

Ett år senare verkar Jan Björklund och Maria Lundqvist-Brömster nu ha skickat samma insändare en gång till till Västerbottens kuriren, för att försvara skolavslutningar i kyrkan.
Skolavslutning i kyrka är inget problem
Sommaravslutningen är en av skolans finaste traditioner. Också om den sker i kyrkan. Tolerans främjas inte genom att avskaffa kulturella traditioner, risken är snarare att människor då vänder sig emot invandring. Vi måste både kunna vara ett land som är tolerant mot de människor som kommer hit och samtidigt vårda vårt kulturarv.
Jämför gärna med förra årets insändare.

Så här skrev Humanistbloggen om denna insändare för ett år sedan och så här skrev Umeå humanistbloggen

Hälsningar,
Lars Nilsson, Umeå

Äntligen gör de kristna något åt oljeläckan!

Hjälper inte det här så hjälper inget.

Ett tidningsomslag som inte har någonting som helst med pedofili att göra



Tack till Niclas Berggren för tipset.

8 juni 2010

Jämför debattartiklar

Två sidor av samma mynt? Inte kan det väl vara så enkelt att det finns två sidor i den här konflikten som uppför sig illa?

Från Aftonbladet kan ni läsa Åsa Linderborgs artikel USA har varit Israels medbrottsling i alla år.
Från Expressen kan ni läsa Sakine Madons artikel Fredsaktivister i dåligt sällskap.

Kollektivt ansvar?

Filosofiprofessorn Torbjörn Tännsjö, en av det svenska samhällets mer kontroversiella debattörer, hävdade häromdagen i en artikel på Newsmill att judar kollektivt bör ta avstånd ifrån staten Israels ageranden då den begår brottsliga handlingar. Varför då? Har man kollektiv skuld? Han motiverar sig i en replik på SvD.
Varför skulle inte judar ta avstånd? Som socialist har jag ofta varit i motsvarande situation. Vad tänker jag om Stalins terror? Den utövades i socialismens namn. Frågan till mig är därmed högst befogad. Jag har alltid varit villig att besvara den. Vad är det för konstigt med detta?

Om jag tiger tänker folk förstås att jag samtycker.
Jag har stark sympati för den här åsikten. I inlägget om Mattias Gardell här nedanför är det exakt det jag är ute efter. Begås det brott i en läras namn som man tillhör eller publikt sympatiserar med (islam, sionism, kristendom, socialism, judendom, ateism, Humanism) så får man antagligen ta avstånd från läran eller ta avstånd från brottet. Att tiga still är en form av samtycke.

Andra håller förstås inte med. Läs till exempel Willy Silberstein i SvD, Ramona Fransson på Newsmill, eller Per Bauhn på Newsmill. Vad tycker ni? Ge er åsikt i kommentarsfältet.

(Så jag tar avstånd från Stalins mord på präster. Det är mig veterligen de enda systematiska brott som begåtts i ateismens namn. Sekulär humanism har dock aldrig åberopats som skäl för våld, vad jag vet. Men för allt i världen, rätta mig om jag har fel.)

Världskulturmuseet ljuger om turena kring Wallins utställning

Yttrandefrihetsskandalen med statliga Världskulturmuseet i centrum fortsätter att växa. Dagens Arena belyser frågan i artikeln Ett fegt museum. Museet har valt att inte visa Elisabeth Ohlsson Wallins bilder, efter att ha konsulterat ett antal religiösa ledare i frågan. I Arenas artikel ställer journalisten från Arena den befogade frågan till intendent Klas Grinell: ”Brukar ni bjuda in religiösa företrädare för att diskutera det ni ska ställa ut?”

Klas Grinell, intendent på Världskulturmuseet svarar: ”Vi försöker alltid hålla diskussioner med berörda parter. Men det är inte religiösa ledare vi har bjudit in, vi har bjudit in personer med ett religiöst engagemang i hbt-frågor. Det skulle inte komma ut. Vi kommer inte berätta vilka de är.”

Detta är en ren lögn.

Man ska inte fara med osanning, därför avslöjar jag här Klas Grinells ”rådgivare”som bjöds in till statliga Världskulturmuseet för att delge sina synpunkter på Elisabeth Ohlsson Wallins utställning.

Den 7 maj inbjöds Zana Muhammad , tidigare förbundssekreterare i organisationen Sveriges Unga Muslimer. Ordförande Mohammed Amin Kharraki säger i radioprogrammet Kaliber att man inte kan ha en förtroendepost i organisationen om man är homosexuell. Organisationen har flera gånger uppmärksammats för sina kontroversiella gäster på olika konferenser i Sverige. Nyligen planerade de att bjuda in den radikala islamisten Abdullah Hakim till sin årliga konferens i april, men efter kraftig kritik ställdes hans besök in. Abdullah Hakim anser att homosexuella är en av de farligaste grupperna i samhället. Han försvarar dödstraff för homosexualitet. Förra året bjöd Unga Muslimer in Khalid Yasin till Sverige. Han har bland annat påstått att AIDS är ett västerländskt påhitt, att hustrumisshandel är rimligt och att jämställdhet är en vanföreställning.

Den 11 maj inbjöd Världskulturmuseet pingstpastorn Urban Ringbäck från Smyrnakyrkan i Göteborg. Pastor Ringbäck representerar bland annat ståndpunkten att religiösa skrifter är en bättre källa till kunskap om världens beskaffenhet än den vetenskapliga metoden. Det innebär bland annat att man förkastar evolutionsteorin till förmån för kreationismen, skapelseberättelsen, i Bibeln. Dessutom representerar han ståndpunkten att homosexuella handlingar är synd och ett brott mot naturen.

Inbjuden vid samma möte var också Åke Samuelsson, pastor i Svenska Alliansmissionen. På deras hemsida kan man läsa att ”Vi tror på hela Bibeln som Guds omistliga ord” och ”Vi tror att Bibeln, Guds ord, är den yttersta auktoriteten för lärouppfattningar och etik.”

Den 21 maj inbjöds också Peter Borenstein, rabbin vid Judiska församlingen i Göteborg. Rabbinen vägrar att viga homosexuella, liksom hans kristna pastorskollegor ovan. Dessutom vägrar han att viga en jude med en icke-jude. Judar får inte blandas med icke-judar i äktenskap enligt rabbinen Borenstein.

Världskulturmuseet påstår att dessa herrar inte är religiösa ledare. Att en pastor eller rabbin inte kan definieras som religiösa ledare torde vara en nyhet för de flesta. Anser Världskulturmuseet att dessa personer är lämpliga rådgivare till en utställning om religioners syn på de som inte följer normerna? Och på vilket sätt menar Världskulturmuseet att Borenstein inte är en religiös ledare?

Är det överhuvudtaget rimligt att tro att den vanliga och relativt sekulära kristna, judiska eller muslimska mannen eller kvinnan på gatan verkligen vill representeras av dessa personer som Världskulturmuseet har rådfrågat?

I sammanhanget är det värt att notera museets uppdragsformulering:

”Världskulturmuseet vill vara en arena för diskussion och reflektion där många och olika röster kommer till tals, där kontroversiella och konfliktfyllda ämnen kan tas upp, samt en plats där människor kan känna sig hemma över gränser.” (Min kursivering.)

De ansvariga på Världskulturmuseet måste sluta bluffa och dessutom ompröva sitt beslut. Alternativet är att ta konsekvenserna av sin oförmåga att förvalta sitt uppdrag och lämna sin post.

7 juni 2010

Islamolog = islamofil?

I min naivitet trodde jag "Islamolog" betydde "någon som vet saker om Islam". Lyssnar man på Mattias Gardell blir det mer "någon som trivialiserar problem som har med Islam att göra". Han använder statistik på ett speciellt förrädiskt sätt.



  • Det finns svenska hustrumördare - alltså är hedersmord inget problem inom Islam? (Eftersom A finns så finns inte B?)
  • I princip alla terrordåd i Europa har begåtts av ickemuslimer - alltså finns inte muslimsk terrorism? (Varför väljer han bara den världsdelen som exempel tror ni?)
  • Avslutningen om karriärvägar för muslimska kvinnor är bara smaklös. Han försöker med ett snabbt retoriskt grepp ifrågasätta alla muslimska kvinnor som kritiserar Islam.
Klippet är från Sveriges Unga Muslimers konferens i Stockholm.

Det verkar inte bättre än att Mattias Gardell försöker släta över problemen med islam. Man undrar varför? Den pålitliga tidningen Världen Idag - Livets Ords inofficiella husorgan - har frågat sig samma sak och kommit fram till det självklara svaret: för att han är asatroende och har föreläst för djävulsdyrkare. Där ser man. Han kanske till och med är besatt? Undrar hur en exorcism hos Livets Ord ser ut? (Äsch, nu kommer jag se konstiga seanser med Ulf Ekman och Carola framför mig resten av dagen...)

Är inte Israel-Palestinakonflikten tillräckligt infekterad för att slippa inblandning av asatroende, djävulsdyrkare och tokkristna?

Det är sådant här Mattias Gardell försöker trivialisera

Om ni nu behövde någon påminnelse. Från Al Jazeera.

6 juni 2010

Så här kan man ha skolavslutningar i kyrkan

  • Sverigedemokraterna vill tvinga tillbaka skolavslutningarna till kyrkan. Förmodligen inte för att de är så särdeles kristna eller för att Svenska kyrkan vill ha med dem att göra, utan för att de längtar tillbaka till något drömt förflutet. Dream on.
  • Stockholms biskop Eva Brunne försvarar i SvD skolavslutningarna i kyrkan. Kyrkan är del av allas kulturarv menar hon. Det har hon givetvis rätt i, men det gör inte att kyrkorna är rätt plats för skolavslutningar. Kyrkogårdar och fattighus är också del av allas kulturarv. Och?
  • Expressen menar på ledarplats att "fobin" för skolavslutningar i kyrkan är "tramsig". Förutom det felanvända ordet "fobi" (som betyder rädsla, vilket inte alls är vad det handlar om) så har de rätt. Hela diskussionen är tramsig.
Skolavslutningar är till för alla barn. Därför kan man inte inkludera en ceremoni bara för några. Det är en väldigt enkel princip. Att det inte bara är valet av lokal det är frågan om visar Eva Brunne tydligt:
Att bli förtrogen med den levande tradition i exempelvis bön, ord, ton och rum som varit livstolkande för generationer människor före oss. Bön kan också förena över religionsgränserna. 
Så man ska passa på att introducera bön för barnen, när de ändå är där? Men det är faktiskt inte alla som tycker att bön är en bra idé. Låtsaskompisar i all ära, men att försöka tuta i barnen att det går att lösa problem genom att mumla önskemål ut i tomma luften är bara passiviserande och - ja, dumt.

Men det hela går att lösa väldigt enkelt. Problemet med att ha skolavslutningar i kyrkan är inte lokalen utan prästerna och de religiösa inslagen. Kyrkorna har alla svenskar tvingats betala för under statskyrkans tid, så de tillhör egentligen oss alla - inte bara Svenska kyrkan. Ge oss alla del av våra lokaler!

Så har man löst problemet i Knäred i södra Halland där prästen helt sonika tog semester. Rektorn på orten menade att skolavslutningen skulle vara religionsfri och prästen - som var en principfast präst - ville då inte vara med. All heder åt dem båda! Det går att äta kakan och ha den kvar.

Knäreds kyrka - folkets kyrka.

Något att bevara


Vår yttrandefrihet och vår rätt att provocera genom konsten.

Fortsatt glad Nationaldag!

Nationaldagsbön?

Allt amerikanskt kommer även till Sverige. Förmodligen inspirerat av den i USA så omdiskuterade National Day of Prayer finns sedan förra året även sverigebönen.se. Självklart är Gud på Sveriges sida? Självklart måste även sekulära helgdagar få en religiös inramning?
Nationaldagen 6 juni, numera helgdag, skall vara nationell bönedag för Sverige. 
Tack, men nej tack. Idag är det dagen då alla - oavsett åsikt i religiösa frågor - tillsammans kan fira Sverige. En dag att fira det som förenar, inte det som söndrar.


Ha en bra nationaldag!

4 juni 2010

Helvetiskare helvete för pedofilpräster?

Äntligen tar Katolska kyrkan tag i problemen med pedofilprästerna!

Vatikanens egen utredare av pedofilärendena, Charles Scicluna, framförde i sambande med en bönestund i Peterskyrkan att pedofilpräster som fortsätter att vara präster hamnar i dödsrikets mörkaste del efter döden. Straffet blir alltså mer helvetiskt om prästen fortsätter att vara präst än om prästen blir av med sitt ämbete.

Rätta åtgärden att straffa pedofilpräster är således att göra ingenting! Vilket är precis vad påven gjort!

Som stöd för sin tolkning anför Scicluna påven och helgonet Gregorius den store, från 500-talet, som enligt DN "ställde upp regler för hur präster borde agera för att bli goda förebilder." Fantastiskt! Gregorius var alltså nere i helvetet och tog reda på djävulens egen sorteringsalgoritm, eller hur fick han annars reda på det?

Läs mer i DN.

Sverigemokraterna vill tvinga fram skolavslutningar i kyrkan

Svenska kyrkan är förmodligen extremt obekväma med det politiska parti som mest verkar vilja associera sig med dem: Sverigedemokraterna.

SD har nu lagt ett förslag om skolavslutningar. De tycker nämligen att skolavslutning i kyrkan och kristna psalmer är en viktig del av kulturarvet. Inte så att man vill tvinga någon dit eller så. Nejdå.
Däremot så menar vi att skolorna, antingen ensamma eller tillsammans med närliggande skolor, bör vara skyldiga att anordna en traditionell avslutning senare samma dag om minst tio procent av eleverna och deras föräldrar önskar detta.
Det hade varit lite klädsamt om SD åtminstone hade anammat den demokratiska principen att majoriteten bestämmer istället för den mer godtyckliga siffran på tio procent. Men till och med det hade varit fel, för här handlar det om alla individers rätt till religionsfrihet. Och då räcker det faktiskt med att en enda elev känner sig obekväm och utanför för att det blir lämpligare med skolavslutningar på neutrala platser som inte associeras med någon speciell livsåskådning.

Läs SDs pressmeddelande här, eller SvD om frågan.

Skolavslutningsdags nu igen...

Så här när det stundar för skolavslutning kan det vara värt att påminna om att skolavslutningen tillhör alla barn. Det är därför faktiskt högst olämpligt med uttalat religiösa inslag under cermonin, till exempel predikningar.  Skolinspektionen skriver så här om avslutningar i kyrkan:
Enligt läroplanen ska undervisningen i skolan vara icke-konfessionell. Den ska vara saklig och allsidig. Trots det kan en avslutning som hålls i kyrkan vara tillåten om annan lämpligt lokal saknas och tonvikten läggs på den gemensamma samvaron och inte på religiösa traditioner.
Kyrkolokaler är ju ofta väldigt vackra och stämningsfulla, och i och med att vi under lång tid hade statskyrka i Sverige tillhör ju egentligen kyrkorna alla, inte bara de kristna. Så varför inte? Bara prästerna håller sina fingrar och läror borta från barnen (de bör nog hålla sig borta helt och hållet). Och det gäller förstås att tänka efter om lokalvalet är lämpligt, det är inte enkelt för en enskild elev att backa ur situationen ensam.
Det kan upplevas som svårt för en elev att säga nej till deltagande i avslutningen om det är obligatoriskt att delta. Bland annat av det skälet bör en skola noga överväga om det är lämpligt att hålla skolavslutningen i kyrkan. Och kommer man fram till att man vill ha avslutningen där vara noga med utformningen så att alla känner sig välkomna,
Glad sommar till alla barn! Tack till Jonas för tipset om Skolinspektionens rekommendationer.

Hitlers värsta hantlangare var alla homosexuella?

Sanningen skall göra er fria? Äsch, vilken kristen bryr sig om Jesus ord nuförtiden.

3 juni 2010

Nyhetsinslag om Elisabeth Ohlson Wallins "Jerusalem"



Så här skriver Världskulturmuseet i sitt pressmeddelande:
Det är inte odemokratiskt att vara religiös, det är snarare odemokratiskt att vägra andra en röst i diskussionen. Vi har i beredningsarbetet kring Jerusalembilderna sett fantastiska möjligheter till öppna och konstruktiva samtal.
Jomenvisst ska man ge förtryckarna en röst! I demokratins namn! Det här öppnar för oanade utställningsmöjligheter! Nazisterna måste få komma till tals vid skildringar av koncentrationslägren, lägervakterna vid skildringarna av Gulag, apartheidregimen vid utställningar om ANCs befrielsekamp, slavhandlarna när det gäller slavhandeln, varför bara ta underifrånperspektivet hela tiden? Trampa på HBT-personerna en gång till i toleransens namn; gör klart vem som är underst i hackordningen!

De som är ansvariga vid Världskulturmuseet agerar så enbarmligt fegt och korkat att de snarast bör bytas ut till några som rätt förstår sin uppgift.

Du kan även läsa Christer Sturmarks artikel på Newsmill, eller artiklar i exempelvis SvD, Sydsvenskan, eller varför inte Elisabeth Ohlson Wallin själv i Expressen.

2 juni 2010

Världskulturmuseet kröker rygg

Många av oss har sett den på Internet utlagda videoupptagningen från Lars Vilks försök till föreläsning vid Uppsala universitet om yttrandefrihet och konst. Han visade bland annat en film av den iranska videokonstnären Sooreh Hera, vars budskap är en stark kritik mot den iranska regimens behandling av homosexuella. Men filmen fick aldrig visas klart. Vilks avbröts av en skränande mobb. En grupp på 15-20 personer bestämde sig för att med våld och hotelser sätta stopp för en universitetsföreläsning om yttrandefrihet. Ett fåtal poliser var på plats och tappade snabbt kontrollen. Om mobben hade valt att verkligen iscensätta en tragedi, hade polisen inte haft en chans.

Den svenska kulturelitens reaktion på incidenten är splittrad och räddhågsen. Visserligen hörs röster till försvar för Lars Vilks, men det finns alltid förbehåll. Vi känner igen dem från Rushdieaffären på 80-talet. Somliga kulturskribenter presterar rent akrobatiska övningar i sitt ryggkrökande inför de påstått kränkta. Argumenten lyder ungefär så här: ”Visst ska man protestera mot Irans behandling av homosexuella, men detta är fel sätt. Kritiken måste framföras med hänsyn och respekt. Varför kränka troende muslimer?”

Gör följande tankeexperiment: En dissident under Stalintiden i Sovjetunionen protesterar mot Stalins mord på oliktänkande genom att karikera Stalin och skapa provocerande bilder där kapitalister trampar på flaggor med den sovjetiska hammaren och skäran.

Skulle vi resonera på samma sätt? ”Visst är det viktigt att ta avstånd från de mord som begås i kommunismens namn, men det är fel att kränka Stalin, stalinisterna och den kommunistiska symbolen. Man måste visa hänsyn.”

Alla hör hur absurt det låter.

Men sådan är tidens melodi i Sverige 2010. I veckan sällade sig också den statliga myndigheten Statens museer för världskultur till censurivrarna.

Världskulturmuseet har planerat en utställning av fotografen Elisabeth Ohlson Wallin, känd för sitt kontroversiella projekt Ecce homo. Hennes nya fotoprojekt ”Jerusalem” ska skildra de tre abrahamitiska världsreligionernas förhållningssätt till kvinnor och homosexuella. Världskulturmuseet finansierade hennes resa till Jerusalem, religionernas gemensamma knutpunkt, med 30 000 kronor.

När hon nu återvänder efter fullbordat uppdrag bestämmer sig museet för att konsultera ett antal ”religiösa ledare” innan utställningen förverkligas. Dessa avråder från att visa bilderna. Man frågar sig stillsamt – hade museet väntat sig applåder? Museet har nu beslutat att avstå utställningen helt, eller möjligen arrangera en visning av bilderna i en Powerpointpresentation ”med religiösa ledare närvarande så att de kan försvara sig”.

I sammanhanget är det värt att notera museets uppdragsformulering: ”Världskulturmuseet vill vara en arena för diskussion och reflektion där många och olika röster kommer till tals, där kontroversiella och konfliktfyllda ämnen kan tas upp, samt en plats där människor kan känna sig hemma över gränser.” (Min kursivering.)

Jag hoppas vi slipper höra en enda röst som ifrågasätter konstens kvalité i detta sammanhang, för det är fullständigt irrelevant, precis som i fallet Vilks. Denna myndighet är skyldig att åtminstone i teorin stå upp för yttrandefriheten och att inte hyckla med sina motiv. Väljer man att inte visa Ohlson Wallins utställning ska man berätta varför. Det är inte av ”respekt” för troende, utan av rädsla.

Det politiska samtalet har hamnat i en återvändsgränd där vissa centrala begrepp fått helt nya betydelser. En gång innebar ”religionsfrihet” och ”tolerans” att alla människor skulle ha rätt att behandlas lika, oavsett sin religiösa tro eller kulturella och etniska bakgrund. Nu betyder det att människor har rätt att behandlas olika just på grund av sin tro eller bakgrund. ”Tolerans” har blivit hänsynslös tolerans. ”Respekt” betyder acceptans av respektlöshet.

De fundamentalistiska religionsuttolkarna, de som själva saknar all respekt för grundläggande mänskliga rättigheter – bör vi värna om och respektera dem? Trots att de själva dagligen i ord och handling kränker människor av ”fel” kön och ”avvikande” sexualitet?

Massmedia orkar inte söka de verkligt intressant rösterna i det mångkulturella Sverige. I stället söker man sig till schablonerna, för att inte säga karikatyrerna i form av s.k. religiösa ledare. Politiker försöker bunta ihop det annorlunda i väl avgränsade kollektiv och kategorier. Människan, individen försvinner in i sin etnicitet, kultur eller religion.
Det kan inte fortsätta så här. Jag vill se tre nödvändiga attitydförändringar till hela problematiken:
  • Att politiker och medier slutar vända sig till skäggiga (eller oskäggiga) män som kallar sig ”religiösa ledare” och agerar representanter för alla judar, muslimer och kristna. Det är inte klart hur många troende som verkligen känner sig företrädda av dessa män. Det vi vet är att dessa män desperat försöker slå vakt om sina egna reaktionära dogmer. Vi ska inte lyssna till dem. Vi ska i stället lyssna till dissidenterna, de modiga som vågar bryta uråldriga traditioner och ta strid mot en människofientlig dogmatism.
  • Att de verkligt toleranta bland kristna, judar och muslimer, de som respekterar alternativa livssätt och bejakar sekularismen, själva bryter tystnaden och bemöter patriarkerna som säger sig agera i deras namn.
  • Att Världskulturmuseets chef, liksom alla andra kulturinstitutioner och medier som böjt rygg för den religiösa censuren, slutar hyckla och faktiskt berättar varför de inte fullt ut tar Lars Vilks i försvar eller visar Elisabeth Ohlson Wallins bilder från Jerusalem. Jag vill höra dem säga till fundamentalisterna: ”Orsaken är att vi är rädda för er. Vi är rädda för era hot om våld. Vi böjer oss för rädslan. Tro inte för ett ögonblick att det är på grund av respekt för er.”
Jag begär inte av någon att riskera livet eller hälsan för yttrandefriheten, men det får vara slut på hyckleriet. Det får vara slut på att individer sammanbuntas – och låter sig sammanbuntas – i förment enhetliga kollektiv ledda av patriarkala män med en medeltida världsbild. Det får vara slut med den hänsynslösa toleransen där sexism, homofobi och censur tillåts passera i religionens eller kulturens namn. ”Religion” och ”kultur” är inga genetiska defekter som behöver behandlas med sårsalva. De är frivilliga ställningstaganden som måste granskas lika kritiskt, lika oupphörligt som alla andra fria val. Bara genom debatt och öppet ifrågasättande kan de förändras.

Se vuxna människor, inte omyndiga barn. Stå upp för upplysningstraditionens sekulära samhälle utan eftergifter. Annars går det illa.

Christer Sturmark, ordförande för förbundet Humanisterna

Den här artikeln finns även på Newsmill. Läs även vad SvD har att säga.
 
Religion Blogg listad på Bloggtoppen.se