31 okt. 2010

En beskrivning av ett sekulärt samhälle

I går genomfördes Rally to restore Sanity i Washington då mer än 200.000 människor samlades under ledning av Jon Stewart. Manifestationen var en reaktion på Glenn Becks Restoring Honor rally som genomfördes i augusti. Jon Stewarts slutanförande innehåller ett flertal retoriska höjdare och en längre sekvens som ypperligt beskriver hur ett sekulärt samhälle fungerar. Vi är alla olika individer med massor av olika starka övertygelser och åsikter, men vi måste jobba tillsammans för allas bästa. (Sekvensen börjar efter 8:45)

Söndagsdebatten: Fredens religion?

Islam påstås ibland vara fredens religion. Andra menar att det är en krigisk religion. Är den både och? Varken eller? Christopher Hitchens och Tariq Ramadan debatterade frågan i New York härmomdagen. Här är en video av diskussionen.

I och med att Humanisterna blivit anklagade i veckan för att vara främlingsfientliga - trots att vi är raka motsatsen - så bör jag kanske påpeka några saker. Det är inte främlingsfientlighet att diskutera religion, inte ens om det gäller en religion som inte är ens egna kulturarv. Det är däremot främlingsfientlighet att inte ta andras tro på allvar och vägra diskutera den. Det är därför debatter som den här nedanför är så viktiga. Håll tillgodo!

Carolina Johansson har en fråga

Carlolina läser om splittring mellan "nya ateister" och "tillmötesgående ateister" som utspelar sig på en konferens med Council for Secular Humanism. Hon refererar till lång och varaktig söndring inom kristna kyrkan och undrar:
Visst tycks samma typ av splittring blivit uppenbar i de svenska Humanistiska leden under hösten? Eller? Å ena sidan Christer Sturmark som upprepade gånger har tvingats tillstå att vad enskilda humanister uttrycker inte är Humanisternas agenda. Å andra sidan Humanister som ondgör sig, som tycks störda, varje gång en människa uttrycker sin tro.
Gå in på hennes blogg och kommentera inlägget: Splittring pågår

30 okt. 2010

Inför Halloween: om Pascal hade känt till vampyrer...

Den franske matematikern och filosofen Blaise Pascal gjorde en berömd sannolikhetskalkyl som på engelska går under namnet "Pascal's wager" (vilket enligt Wikipedia översätts med Pascals trossats): Man kan inte veta om Gud finns eller inte, men om man tror på Gud och han finns blir man belönad efter döden. Finns Gud däremot inte har man inte förlorat någonting på att tro. Därför, menade Pascal, bör man tro på Gud.

Det finns många problem med resonemanget, men ett uppenbart sådant är att det inte ger någon vägledning om exakt vilken Gud man ska tro på. Tänk om man spenderar hela sitt liv med att tro på den kristne Guden och så träffar man på Shiva efter döden? Och trossatsen gäller väl inte enbart Gudar...

29 okt. 2010

Bjereld fortsätter

Ulf Bjereld svarar på mitt blogginlägg i en kommentar på sin egen blogg. För enkelhetens skull citerar jag hans svar här och bemöter det på min blogg.

Bjereld skriver:

“Sturmark menar att jag likställer livräddande hjärtoperationer med omskärelse av pojkar. Så är det förstås inte. Syftet med jämförelsen är att uppvisa det orimliga i Sturmarks ståndpunkt att "barnets vilja" är ett nödvändigt villkor för operativa ingrepp. Nu nyanserar sig Sturmark och menar att livräddande ingrepp inte behöver förlita sig på "barnets vilja". Det är bra.”

Ulf Bjereld låtsas att jag har nyanserat mig, från att ha haft uppfattningen att varje sorts ingrepp skulle kräva barnets medgivande. Problemet är bara att jag aldrig hävdat detta. Av någon anledning väljer Bjereld att medvetet missförstå vad jag skrev. Min åsikt var och är att ingrepp av icke-medicinska skäl borde kräva medgivande. I ärlighetens namn tror jag Bjereld har förstått det hela tiden.

Vidare skriver han:

Men vilka fler undantag kan han tänka sig? Och vem skall ha rätten att bestämma över vilka undantag som skall göras? I abortdebatten riskerar hans argument om "barnets vilja" som grund för handling att bli ett monumentant självmål - om ett aborterat foster/ofött barn själv fått välja hade det sannolikt valt att inte bli aborterat.

Nej, det är inget “monumentant självmål”. Hela idén bakom de etiska överväganden som ligger bakom behovet av en veckogräns för rätten till abort bygger på att abort endast får ske innan fostret utvecklat ett medvetande och blivit en människa. Var den gränsen ska gå exakt överlåter jag till den medicinska kompetensen, men jag vill sannerligen inte att den ska bygga på den religiösa föreställningen att “människosjälen” införs av Gud vid befruktningsögonblicket, ett vanligt religiöst argument mot tex stamcellsforskning.

Bjereld skriver:


Jag stöder svensk abortlagstiftning fullt ut. Men kom inte och säg att det är enkla frågor.
I frågan om omskärelse av pojkar vill Christer Sturmark ändra svensk lagstiftning. Varsågod. Men så länge svensk lag gäller så måste Sturmark också ta ställning till om en svensk läkare skall ha rätt att av moraliska skäl vägra utföra en omskärelse. På den frågan duckar Sturmark. Det är inte så konstigt, för han vet att om han svarar ja så underminerar han sin egen position i abortfrågan. Svarar han nej så talar han mot sin övertygelse.

Vem har sagt att det är enkla frågor? Men Bjereld tycks vara tvärsäker på sina enkla lösningar. Jag duckar inte för frågan utan säger att de två exemplen inte är jämförbara. I det ena fallet handlar det om huruvida man ska tillmötesgå patientens önskan eller inte. I det andra fallet bryter man mot Barnkonventionen och struntar i att sätta “patienten” (som inte ens är patient!) i första rummet.

Notera att Bjereld duckar för de flesta av mina frågor i mitt tidigare inlägg. Jag repeterar dem därför här och ser fram emot klargöranden:

  1. På vilket sätt är jag mer “tvärsäker” än min motdebattör i Svt Debatt och Bjereld själv?
  2. På vilket sätt är det extremt att en vegetarian av djurrättslig övertygelse inte vill arbeta med att laga mat bestående av kött?
  3. På vilket sätt är exemplet med omskärelse mindre extremt än exemplet med öronsnibbarna?
  4. Varför ska omskärelse tillåtas enligt svensk lag, med inte öronsnibb-ritualen?

Bjereld avslutar:


Christer Sturmark avslutar med det citat jag själv anfört: "Jag säger som René Descartes: Dubium sapientiae initium - Tvivel är början på visdom." Det gläder mig att Christer Sturmark kommit till denna insikt. Nu återstår bara för honom att ta steget från ord till handling.

Det är fascinerande att Bjereld inte lyckas se sig själv i den spegel jag höll upp framför honom när jag repeterade hans citat från Descartes. Men jag försöker igen: Det gläder mig att Bjereld kommit till insikt om Descartes uppmaning. Nu återstår bara för honom att ta steget från ord till handling.

Ulf Bjereld och samvetsklausulen

Ulf Bjereld skriver om min medverkan i SVT Debatt den 29 oktober på sin blogg. Programmet kan ses i sin helhet här. Han gör flera märkliga påståenden om mig: Han säger att jag “alltid är så tvärsäker”. Jag undrar på vilket sätt han menar att jag var mer tvärsäker än min meningsmotståndare i programmet, den kristna läkaren Patrick Vigren? Han säger att jag tog upp “extrema exempel”. På vilket sätt är det extremt att en vegetarian av djurrättslig övertygelse inte vill arbeta med att laga mat bestående av kött?

Bjereld skriver vidare om omskärelse, med anledning av att jag anser att vården inte ska omskära pojkar av icke-medicinska skäl. Bjereld skriver;

“Sturmarks argument att pojken "inte bett om att få bli omskuren" är djupt problematiskt. Läkare utför mängder av ingrepp på barn som "inte bett om det", allt från livsräddande hjärtoperationer till enklare saker som t ex sammanvuxna tår. Här är det således inte barnets vilja som kan stå i centrum, utan snarare vad läkaren eller föräldrarna tror att barnet skulle vilja eller vad de menar är moraliskt rätt i någon absolut mening.”

Analogin är förstås fullständigt ohållbar, och det förvånar att den analytiskt skolade Bjereld inte ser det. En livräddande hjärtoperation genomförs inte på grund av religiösa rituella övertygelser. Hjärtoperationer genomförs just för att de är livräddande. Eller menar Bjereld att hjärtoperationer också ska genomföras på beställning av religiösa skäl?

Bjereld skriver vidare:

"I vår Twitter-växling frågar Christer Sturmark mig om huruvida en religiös sekt i Värmland vill låta skära öronsnibbarna av sina barn, ska de få göra det då? (angående Sturmarks förkärlek för extrema exempel). Här är svaret enkelt - svensk lag gäller och en sådan operation vore olaglig.”

Min fråga blir då: På vilket sätt är exemplet med omskärelse mindre extremt än exemplet med öronsnibbarna? Våra öronsnibbar klarar vi oss ganska bra utan, och de fyller ingen medicinsk funktion. Bjereld duckar för frågeställningen genom att säga “svensk lag gäller” men min fråga är ju: Varför tillåts omskärelse enligt svensk lag, med inte öronsnibb-ritualen? Exemplen är helt jämförbara.

Bjereld skriver också:

Skall läkare ha rätt att vägra utföra aktiv dödshjälp även om patienten vill och staten tillåter? Ja, där tycker jag att läkaren skall ha rätt att vägra. Skall en läkare ha rätt att vägra delta med att sammanställa gift som skall användas vid avrättningar i länder som fortfarande har kvar dödsstraffet? Ja, utan tvekan.

Bjerleds tvärsäkerhet förvånar. Jag säger som René Descartes: Dubium sapientiae initium - Tvivel är början på visdom.

Magnus Hagevis frikyrkliga “forskningsprojekt”

Häromdagen kunde vi läsa en debattartikel i Svenska Dagbladet av docenten i statsvetenskap Magnus Hagevi. I den påstår han att hans forskning visar att “religionskritiker ofta är främlingsfientliga”.Och givetvis gör han en koppling till Humanisterna.

Problemet är bara att hans påstående är ren bluff. Den forskningsrapport som han refererar till, visar inte ens något som är i närheten av detta påstående. Detta utreds i en replik av Anders Bergdahl.
Det är anmärkningsvärt att den frikyrkligt aktiva Hagevi kommer undan med att producera denna partsinlaga, utan att någon i universitetsvärlden reagerar. Borde inte sådan forskning vara neutral och opartisk?

När det gäller Humanisterna som organisation så har vi svart på vitt att Hagevis påstående är falskt. Vi genomförde nyligen en omfattande anonym enkät bland alla våra medlemmar. Närmare 60% av förbundets medlemmar har besvarat enkäten. Bland annat frågar vi efter partisympatier bland våra medlemmar, dvs vilket parti de röstar på i valet.

Vi kan konstatera att Sverigedemokraterna är underrepresenterade bland våra medlemmar, jämfört valresultatet. SD är inte bara lite underrepresenterade, utan mycket kraftigt underrepresenterade bland våra medlemmar.

Allt tyder på att religionskritiker välkomnar ett kosmopolitiskt samhälle i större grad genomsnittet. Detta är dessutom en rimlig hypotes: Den som värnar det sekulära samhället, där religiösa dogmer och normer inte får styra samhällets lagstiftning och politik, eftersträvar ju ett samhälle där alla människor är välkomna oavsett deras personliga livsåskådning. Detta är ett av humanismens kärnvärden.

Tanken, som av somliga debattörer ihärdigt framförs, att det sekulära samhället skulle innebära ett förbud mot religiösa yttringar är förstås helt absurd. Det är just det sekulära samhället som välkomnar och respekterar alla människor.

Att de existerar människor som är främlingsfientliga och som försöker gömma sina främlingsfientliga värderingar bakom religionskritik är förstås ett faktum. Men den statistiska korrelationen är snarare negativ och sådana värderingar är oförenliga med den sekulära humanismen.

Att Hagevi så uppenbart producerar “forskning” med en dold frikyrklig agenda är en skandal för universitetsvärlden.

Sorry, vad du tycker är härefter irrelevant

På många bloggar förs nu efter gårdagens debatt i SVT diskussioner om det är rätt eller fel att låta läkares egna moraluppfattningar få genomslag på den vård som läkarna förväntas ge. Abortfrågan är i sig den sakfråga som mest verkar debatteras. 

Olika tänkta scenarier ställs upp ("om X är rätt, är då också Y rätt eller ger det istället att Z är rätt")  och jämförs och utvärderas mot varandra för att vi ska kunna dra slutsatser om vad som är moraliskt riktigt eller moraliskt felaktigt handlande. Precis som igår i SVT ställs omskärelse av unga pojkar mot abort som motsatspoler. Som vanligt spretar uppfattningarna i sak på hela skalan. Något annat vore inte att förvänta heller. Moraliska ställningstaganden är svåra att göra och de varierar minst lika mycket som vi människor varierar i förhållande till varandra. 

Låt mig upplysa er alla om ett förhållande ni missar - från och med ett införande av en "samvetsklausul" är det ingen som längre bryr sig om vad ni tycker och vilka moraliska ställningstaganden ni gör. 
Era moraliska uppfattningar om tänkta "x, y och z fall" är helt irrelevanta om en samvetsklausul får genomslag i svensk lagstiftning på sjukvårdsområdet. Den enskilde läkaren har då nämligen enväldig rätt att få igenom sin egen högst personliga moraluppfattning, i sig grundad på precis vad som helst. Vad ni och jag tycker är det då ingen som längre bryr sig om.

Idag är det inte irrelevant vad du och alla andra har för moraluppfattning då det i vår lagstiftning är så att även etiska och moraliska ställningstaganden påverkar lagstiftningens utformning. Självfallet är det då "majoritetens moraluppfattning(ar)" som får störst genomslag och det hoppar tydligen en del högt för (i och för sig borde väl de flesta kanske hoppa än högre om minoritetens moraluppfattning(ar) fick större genomslag på vårt samhälle än majoritetens). "...om jag inte får bestämma över de moraliska principer som gäller för mig då är det staten kvar" utropade till exempel den religiöst troende läkare som utgjorde Christer Sturmarks främsta motdebattör igår kväll. Nej, inte sjutton ska staten bestämma över de moraliska principer som ska gälla för dig, men du måste vara beredd på att inte kunna "leva ut" din moral fullständigt i alla lägen och det måste alla vi andra också vara beredda på att inte kunna göra. Så är det att leva i ett samhälle där det ska finnas plats även för andra och den platsen garanteras bland annat genom vår lagstiftning och i den återspeglas även moraliska ställningstaganden. 

Hur skulle det förresten vara om vi i vår lagstiftning inte bakade in vår moraluppfattning utan lät alla frågor som krävde ett moraliskt ställningstagande avgöras av den enskilde? Skulle stöld reduceras till en fråga om moral? Skulle poliser som är för fri invandring och global rörlighet (som jag själv är) inte behöva frihetsberöva personer som lever utan uppehållstillstånd i Sverige och dessutom inte behöva delta i utvisningsprocessen av desamma? Skulle läkare som verkligen (av någon anledning) avskyr homosexualitet kunna vägra att behandla en homosexuell människa som drabbats av en könssjukdom? Jag minns fallet med åklagaren i Gävle som gick ut och hotade med att åtala all vårdpersonal som skulle skriva ut p-piller till flickor under 15 år för medhjälp till våldtäkt därför att dessa flickor inte kan ha sexuellt umgänge utan att pojken per definition gör sig skyldig till brottet våldtäkt mot barn. Detta ställningstagande var, upplevde många av debatten att döma, inte enbart och i första hand grundat i juridik utan i någonting annat. 

Vilka religiösa eller andra ideologiska uppfattningar ska kunna ligga till grund för de moraliska ställningstaganden som i sin tur leder till att en läkare avstår från en viss vårdåtgärd? Sannolikt precis vad som helst, något annat vore ju svårt att tänka sig och vi har då öppnat för precis alla tänkbara moraliska överväganden hos läkare som helst, och alla ska de få genomslag på den vård som ges av vår offentliga sjukvård. Inte någon annanstans i samhället har en yrkesgrupp i det allmännas tjänst en sådan rätt att låta den egna moralen få verkan på det arbete man utför eller inte utför. 

Läkaren är i en framtid med en tillämpad "samvetsklausul" den som allsmäktigt och utan ifrågasättande avgör vad som är moraliskt riktigt eller inte och den lilla människan, patienten, har bara lydigt att anpassa sig till dessa moraluppfattningar mot vilken en diskussion inte kan föras. Vänta nu, det där låter ju bekant..?

Samvetsklausul

SvtDebatt.se tog upp frågan om samvetsklausul för sjukvårdspersonal. Christer Sturmark deltog och gjorde en bra insats. Han sa bl.a. "samvetsklausul är ett dåligt namn, då det antyder att de som inte använder denna rätt saknar samvete". Ett tydligt tecken på att EU direktivet är påverkat av Katolska kyrkan. En fråga besvarades dock inte under debatten, så den måste lösas här:

Är dessa exempel likvärdiga?
1. En barnmorska vill inte genomföra aborter p.g.a. sin religiösa övertygelse
2. En läkare vill inte genomföra manlig omskärelse på barn p.g.a. sin livsåskådning
(För diskussionens skull, låt oss utgå från att båda exemplen är lagliga och ingår i sjukvårdens uppgift.)

Här kan man ha två ståndpunkter (a) Ja, det är samhället som beslutar vilka uppgifter sjukvårdspersonal skall utföra (b) Nej, dessa två exempel är inte moraliskt likvärdiga och kan inte behandlas likvärdigt.

Eftersom (b) för mig är godtyckligt och vi har en demokratisk process som beslutar vilka sjukvårdens uppgifter är, så måste (a) alternativet gälla. Om någon inte gillar läget så får den personen byta jobb eller demokratiskt verka för att regelverket ändras.

Men om vi kräver att en person lägger vissa övertygelse åt sidan när den genomför sitt arbete så gäller det alla typer av övertygelser, under förutsättning att jobbet blir fullgott utfört.

Jämför följande exempel:
3. En barnmorska som tror abort är synd utför aborter
4. En läkare som tror på reinkarnation utför vård i livets slutskede

Våra resonemang måste vara konsekventa.
Skall läkare ha rätt att neka manlig omskärelse av barn?
Skall Robert Hahns läkargärning dömas utifrån hans personliga tro eller hur han utför sitt jobb?

"Pre-blessed food!"

28 okt. 2010

Svar till Magnus Hagevi

Det är inte bara medlemmar i Humanisterna som upprörs över Magnus Hagevis skeva tolkning av sina forskningsresultat. Anders Bergdahl har också reagerat och skrivit ett svar som nu finns att läsa på SvD Brännpunkt.

Humanisterna är antirasistiska

Henrik Arnstad skriver en debattartikel om ett möte arrangerat av Humanisternas lokalavdelning i Stockholm på ABF den 6 oktober under rubriken “Fascismens olika ansikten - att identifiera och definiera fascismen idag". Arnstad säger sig ha upplevt mötet som rasistiskt och fientligt mot muslimer och använder uttryck som "rasistfestival". Jag svarar honom idag på Newsmill.

Ny spökutdrivning på kommunalt boende

I våras berättade vi att Kalmar kommun använt ett medium för att driva ut ett spöke från ett äldreboende. Det som inte framkom då var att spöket egentligen omplacerades till ett annat kommunalt boende i Bräcke. Tyvärr kunde inte spöket hålla sig lugnt där heller, vilket resulterat i att ett nytt medium tillkallats och att en Lex Sara anmälan lämnats in. Spöken är svårhanterliga övernaturliga väsen, som till och med medium har svårt att få bukt med.

Lyssna på P4 Morgon - Det är fascinerande hur seriöst något så oseriöst behandlas av SR och kommunen.

Oetisk forskningstolkning

Av säkra källor har Humanistbloggen fått veta att Magnus Hagevi är varmt troende kristen, vilket en snabb googling verkar bekräfta. Inget fel i det, förstås. Hagevi drev en gång i tiden bloggen "Gärningsmannen" som hade som självpåtagen uppgift att "granska den politiska ateismen" (vad är det?). Inget fel i det heller, förstås. Bloggen har numera allt sitt innehåll raderat, men den som vill kan gå in och titta på på cachade sidor här. "Gärningsmannen" var en sorts motsvarighet till Humanistbloggen, men från den "andra sidan" (så att säga). Allt det här är oproblematiskt.

Intressant blir den här informationen bara i relation till Hagevis Brännpunktsartikel i SvD: Religionskritiker ofta främlingsfientliga. Där försöker Hagevi smutsa ner Humanisterna med rasiststämpeln utifrån en undersökning han utfört för att titta på "religionskritik bland svenska folket". Han har alltså inte studerat Humanisterna, Humanisternas medlemmar, eller ens människor som säger sig sympatisera med Humanisterna.

Trots detta är det Humanisterna han kritiserar: "I den allmänna debatten har förbundet Humanisterna relaterats till fenomenet religionskritik och främlingsfientlighet. [...] I samband med den kampanj som förbundet Humanisterna lanserade 2009 – ”Gud finns nog inte” – kom kritik för att budskapet skulle kunna ge bränsle åt främlingsfientliga föreställningar (se t ex SvD 29/6 2009). Företrädare för förbundet Humanisterna bedyrade motsatsen och ställde sig frågande till sådana beskyllningar (se t ex SvD 2/7 2009). Ett resultat i den nu presenterade studien är att xenofobisk religionskritik har en stor plats i den svenska befolkningen."

Magnus Hagevi har en agenda. Det är ok. Han drar sig inte för att misstolka forskningsresultat för att misskreditera sina meningsmotståndare. Det är inte ok. Det är tvärtom riktigt, riktigt oetiskt. Det förvånar förstås inte oss som betraktar religion från utsidan - det är precis den här typen av oetiska ageranden, där man låter ändamålen helga medlen, som stark religiös övertygelse kan leda till, det har vi sagt hela tiden.

Men vad tycker Hagevis trosfränder? Är det här verkligen ett ok sätt att bedriva debatt på?

Seglora Smedja om Humanisterna

Seglora smedja är min personliga kristna favoritblogg. De representerar den mest toleranta sidan i världens mest toleranta kyrka, Svenska kyrkan. Nu har en av smedjans skribenter, Mattias Irving, skrivit en betraktelse över Humanisterna med anledning av den senaste tidens anti-humanisternakampanjande i medierna. Irving menar att vi människor inte är alltigenom förnuftiga, vilket förstås är sant. Men hur man går därifrån till att försvara en speciell form av oförnuft - religion - förklaras inte. Men låt inte mina åsikter avskräcka, utan läs själva.

Bra forskning - dålig tolkning

Här presenteras ett forskningsprojekt: Religionskritiker ofta främlingsfientliga av Magnus Hagevi, statsvetare på Linnéuniversitetet i Växjö. I ingressen kan man läsa följande: "Nu visar vetenskapliga studier att det bland svenska folket finns en koppling mellan och negativa attityder till islam och främlingsfientlighet." No shit, Sherlock. Menar du att människor som inte gillar främlingar gillar inte heller egenskaperna hos dessa främlingar?

Med den ansatsen är det på något sätt givet att det är Humanisterna som är målet för tolkningen av forskningsresultaten. Och visst försöker Hagevi göra den kopplingen. Inte särskilt subtilt heller, så här börjar artikeln:
I den allmänna debatten har förbundet Humanisterna relaterats till fenomenet religionskritik och främlingsfientlighet. På Svenska Dagbladets Brännpunkt (23/10) har Malin Jonason – som hoppat av från förbundet Humanisterna – jämfört förbundets religionskritik med främlingsfientlighet och intolerans. På DN debatt (11/9) har etikforskaren Elisabeth Gerle länkat förbundet Humanisternas och Sverigedemokraternas renhetsideal om ett enhetssamhälle till varandra. 
Malins avhopp har varit en intressant resa och den debatten är långt ifrån avklarad, men att referera till Gerles bok, som inte ens Svenska kyrkans egen recensent tycker håller måttet? Redan här är det uppenbart att Hagevi vill påstå mer än vad hans forskningsresultat medger.

Om Hagevi vill kunna påstå att det finns en koppling mellan Humanisterna och främlingsfientlighet måste han förstås intervjua ett antal Humanister. Men det har han inte gjort. Han har istället intervjuat ett stort antal människor i största allmänhet. Hos den allmänna populationen har han lyckats hitta en koppling mellan religionskritik och främlingsfientlighet. Men han har utifrån detta ingen aning om hur det ser ut hos Humanisterna, den undersökningen återstår att göra.

Det här är en gravt oärlig presentation av i och för sig intressanta forskningsresultat. Humanisterna är uppenbarligen lovligt byte. Men just nu staplas lågvattenmärkena på varandra.

This pamphlet is blank

Den som är ateist (a-teist) är i avsaknad av tro på eller har tagit ställning till frågan om en eller flera påstådda gudars existens och kommit till slutsatsen att någon av dessa gudar inte existerar eller att sannolikheten för dessas existens är försvinnande liten. Så liten att den exempelvis kan jämföras med sannolikheten för att något annat övernaturligt väsen, som till exempel ett flygande spaghettimonster, existerar någonstans.

Något mer än detta innebär det inte att vara ateist. Att vara ateist innebär alltså inte att man "vet mer" (eller mindre) än andra och det innebär inte att man "är bättre" (eller sämre) än andra människor. Man måste heller inte vara kritisk mot religion för att man är ateist. Man kan vara ateist och fullständigt ointresserad av religion. Ibland kan människor trots det använda ordet ateist som ett nedsättande invektiv. Inte sällan handlar det då om att man inte förstått innebörden av ordet eller att man tror att a-teist är liktydigt med anti-teist. Så är det inte. Så gott som alla anti-teister kommer förstås att vara ateister i förhållande till en, flera eller mest troligt samtliga påstådda gudar men bara av att man är ateist följer inte att man också är anti-teist.

Då ateism bara innebär att man saknar tro på en eller flera påstådda gudars existens är ateism heller inte en livsåskådning. Avsaknad av tro på gud innebär ju inte att man därmed med automatik har en viss syn i livsåskådningsfrågor eller i några andra frågor heller för den delen. Att vara ateist innebär bara att man är i avsaknad av tro på en eller flera gudar eller att man tagit ställning till frågan om dessas existens och att man kommit till slutsatsen att det är mycket sannolikt att de inte existerar. Ordet sannolikt måste man använda då det aldrig går att bevisa icke-existens och man får stanna vid att exempelvis säga "Gud finns nog inte" oavsett hur låg man anser att sannolikheten för guds existens är. Det går alltså aldrig att bevisa att olika påstådda gudar inte existerar och lika lite går det någonsin att bevisa att det flygande spaghettimonstret inte existerar.

Utifrån den enda kunskapen om en människa att den är ateist kan man inte dra några som helst slutsatser om den människans moraluppfattning eller uppfattningar och egenskaper i något annat avseende. Ateister kan vara ödmjuka eller inte så ödmjuka, intelligenta, ointelligenta, långa, korta, trevliga eller otrevliga. Ungefär som människor med religiös tro alltså.

27 okt. 2010

Ryska kyrkan rasar mot Europadomstolens utslag

Europadomstolen har hävt beslutet mot att fira Pride i Ryssland. Det gillar inte ryska kyrkan. Så här säger till exempel Vadim Kvyatkovsky från Rysk-ortodoxa kyrkans ungdomsförbund:
Formuleringarna i den Europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna innebär inte samma rättigheter och friheter för vilken grupp människor som helst att hålla möten. Faktum är att den ursprungliga formuleringen av konventionen har förändrats. Det är omöjligt att föreställa sig att människor som tycker om att bajsa offentligt skulle ha ett möte i någon av Europas städer.

Ni har väl något lila på er idag?

Läs mer i The Moscow News. (Tack till Lars Torstensson för tips.)

Vad som hände på Humanisternas seminarium om fascism

Henrik Arnstad har på Newsmill farit ut i de mest fasansfulla anklagelser mot ett humanistmöte i Stockholms lokalförening häromsistens. Jag efterlyste fler personers berättelser om vad som hände på mötet och nu har det trillat in en hel del versioner. I korthet går de flesta ut på att Arnstad i mötets början avbröt föredragshållarna och var allmänt svårmodererad vartefter han och ytterligare en person gick. Efter det fortsatte mötet städat. De åsikter som uppfattades som främlingsfientliga uttrycktes av personer i publiken. Det verkar inte a varit frågan om någon "rasistfestival", men en öppen diskussion om fascism - något Arnstad påstår sig vara intresserad av.

Här är Staffan Gunnarsons version av vad som hände. Staffan sitter i Humanisternas styrelse, han är aktiv humanist sedan länge och en av de minst fascistiska personer jag träffat. Han var tillika en av arrangörerna av de omdiskuterade mötet:
Jag kan väl säga så mycket som att det är en smula märkligt hur en person som redan efter 20 minuter lämnar ett två timmar långt möte kan bedöma hur det utvecklade sig och vilka slutsatser som drogs. Hans beskrivning av stämningarna är också uppenbart subjektiva och verkar utgå ifrån ganska så förutfattade meningar om vad Humanisterna är - likt vad Elisabeth Gerle nyligen uttryckt i sin ökända skrift.

Arnstads vida begrepp om fascism kunde man ta del av i en debatt i AB för någon vecka sen: Sådan är Fascismen. Har fick svar direkt: Missvisande att kalla SD fascister

Med hans definition blir snart stora delar av borgerligheten och halva socialdemokratin protofascister, men är en sådana analys meningsfull och hjälper den oss att motverka verklig främlingsfientlighet och rasism?

Jag tror att han borde ta och lugna ner sig och lyssna till vad folk verkligen säger och gärna ta del av Humanisternas historia och program. Vi har i själva verket genom hela vår existens tagit mer blankt avstånd mot rasism än vad vi har gjort mot religion och gudstro, vilket inte säger litet. Till skillnad mot rasismen hyser vi ju en viss förståelse och tolerans gentemot religionen och vill garantera dess rätt att existera.
[...]
Målet med mötet var att genom ett öppet samtal hitta verksamma strategier mot högerextrema och fascistiska tendenser. Arnstads metod var i stället att på ett möte arrangerat av Humanisterna ilsket skrika och tysta ned folk för att därefter lämna lokalen. Hur han tror att detta skulle kunna lösa några som helst problem är för mig en gåta.

/Staffan G
Arnstad har alltså format sin åsikt om mötet efter att ha varit där i 20 minuter av två timmar. Under dessa 20 minuter har han själv obstruerat diskussionen. Dessa 20 minuter ligger sedan till grund för en grav anklagelseakt på Newsmill. Arnstad har förut förut bedrivit historierevisionism med dålig källkritik vad gäller Finlands ageranden under andra världskriget och verkar vilja definiera om fascismen så halva Sverige skulle klassificeras som brunskjortor. Ni får dra era egna källkritiska slutsatser.

Nu är det kris

Religion och gudstro har för mig länge varit en icke-fråga. Jag växte upp i en familj som inte hade något som helst intresse av religion. Min mamma ville visserligen gärna att jag skulle gå i söndagsskola men det var nog mest för att hon själv då och då skulle få ett par avkopplande timmar i lugn och ro med en tekopp på söndageftermiddagarna. Inte för att jag missunnade henne den koppen men söndagsskolan  var så väldigt tråkig att jag högljutt krävde att få slippa och uppenbarligen medförde mina  krav mer obehag för min mamma än den ro och njutning som tekoppen skänkte henne så  efter bara några veckor i söndagsskolan fick jag återigen ägna mig åt sådant jag  tyckte var mycket roligare och viktigare, som att smyga på cowboys eller att jaga indianer.

Religion blev inte heller senare i livet någon fråga som i någon större utsträckning  alls intresserade mig. Av ren tillfällighet blev det så att jag inte konfirmerades men det berodde mer på att vi flyttade just den sommar i de tidiga tonåren som anmälningarna  togs upp och jag hamnade nog mellan ett par pastorats stolar tror jag. Jag har gift mig i en kyrka med en kristen präst som vigselförrättare och mina tre, för övrigt  världens allra finaste, barn är alla döpta i samma kyrka som jag och min hustru gifte oss i. Att jag och min hustru gift oss i en kristen vigselakt och därtill döpt våra barn i samma kristna församling är inte ett resultat av ett medvetet val utan ett resultat av frånvaron av ett medvetet val. Vi har, som så många andra och utan närmare eftertanke, följt sociala traditioner som varit så självklara att vi inte ifrågasatt dem eller ens reflekterat över dem.

Sent ska ju syndaren vakna och jag ska villigt erkänna att jag inte förrän relativt sent i livet börjat fundera på vilka värden jag står för, vilken min moral är och vilken typ av människa jag vill vara. Den process som inneburit att jag skapat min livssyn, min moral och mitt sätt att förhålla mig till mina medmänniskor är en ständigt pågående process. För några år sedan hade jag dock kommit till en punkt där jag kände att jag hade lyckats skapa i alla fall en del av de grundläggande fundament som bär upp mig som människa. Min livssyn har bland annat gjort att jag tagit ställning emot påståenden om existens av övernaturliga fenomen som gudar och min livssyn harmonierar väldigt starkt med det synsätt som Förbundet Humanisterna anlägger på den fria människan. Som en naturlig konsekvens av min avsaknad av gudstro har jag, liksom min hustru, lämnat Svenska Kyrkan. Precis som Förbundet Humanisterna vill jag sätta människan och människovärdet i centrum. Människans rätt att leva, utvecklas och vara den hon vill vara. Tro på det hon vill tro på och anta det hon vill anta. Jag har för min del valt att inte tro på några övernaturliga fenomen som exempelvis gudar och jag vänder mig idag starkt mot det sätt som högst jordiska ledare ibland använder religion på för att styra och kontrollera sina likaså högst jordiska medmänniskor.

Ett par av mina religiösa vänner har ställt sig frågande till framförallt två saker. Dels har de uttryckt en förundran över hur jag kan formulera min moral utan tro på gud (mina vänner är av uppfattningen att moralen med fördel kan hämtas från gud genom bibeln eller koranen) och dels har de också ifrågasatt hur jag klarar av livskriser utan en tro på ”en högre makt” som tar hand om oss och skänker tröst när det verkligen krisar. De första gångerna jag fick dessa frågor blev jag verkligen förbryllad. Varför trodde de att det skulle vara svårt att skapa sin moraliska uppfattning utan en tro på gud, eller att klara livskriser utan samma tro? Hur kunde de tro det? Jag hade ju redan skapat min moral som jag kände mig både nöjd med och trygg i och jag hade ju inte heller skonats från livskriser och dessa hade jag ju uppenbarligen både gått igenom och ”klarat av” helt utan någon som helst tro eller ens tanke på gud. Det var först efter många timmars diskussioner och utforskande av mina vänners tankar som jag kunde förstå hur lika vi var men också på hur olika sätt vi löste de utmaningar vi ställts inför i livet. Mina vänner som hade, och än idag har, en religiös tro hade hämtat sin styrka och sin kraft i de stärkande och tröstande ord som bibeln och koranen erbjuder medan jag som aldrig någonsin intresserat mig för dessa skrifter hade hämtat min styrka någon annanstans.

Jag accepterar mitt eget ansvar för att ordna mitt liv, mitt ansvar för att göra det bättre och mitt ansvar för att bidra till att göra andra människors liv bättre. Att ta ansvar är att göra något, att inte sitta passiv. För mig som saknar tro på gud är det fullständigt meningslöst att knäppa händerna och be till gud om hjälp i svåra situationer. När jag är i kris vet jag att jag har ansvar för min egen situation. Ansvar för att lösa min situation eller för att be någon annan levande och närvarande människa om hjälp att lösa min situation. När naturkatastrofer drabbar människor på andra sidan jorden tänder jag inte ljus för dessa, jag ber inte för dem och jag hoppas inte passivt att de ska få det bättre. Jag skickar istället, efter min förmåga, pengar eller konkret hjälp på annat sätt. Hjälp som de drabbade behöver där och då.

Livet är inte alltid vare sig särskilt enkelt att leva eller att förstå en eventuell mening med och humanismen ger inga snabba svar eller falska förhoppningar. För mig har en livssyn utan förekomst av gudar eller andra övernaturliga fenomen i sig inte i något avseende någonsin varit problematisk eller särskilt komplicerad. Jag har dock fått möta utmaningen att klara av kriser, grunda min moral, skapa min livssyn och skapa min syn på mina medmänniskor utan de genvägar som en religiös åskådning kan innebära. Alla väljer vi vår egen strategi att hantera det vi gemensamt kallar livet. Jag har för min del gjort det utan tro på gud.

En del säger att humanismen inte är mycket att ha när det krisar för humanismen kan inte, som religion kan, ge tröst i krissituationer. Jag tror att de som säger så faktiskt har helt rätt. Humanismen ger inte i sig tröst eller lindring i krissituationer men människor gör det och människor kan ge sådant stöd, sådan tröst och sådan lindring med humanismen som inspiration och ledstjärna. För mig är det inte argument emot humanismen att humanismen inte ger snabba och bekväma svar på svåra frågor som vad meningen med livet är, vad som händer med oss efter döden eller hur vi ska bygga vår moraluppfattning. Det är inte argument emot humanismen, det är argument för humanismen.

Humanisterna skänker bok till gymnasieskolor

I Iran riskerade Sakineh Mohammadi Ashtiani stening för ett påstått äktenskapsbrott. I Afghanistan flydde nyligen 18-åriga Aisha från sin man och fick som straff näsan och öronen avskurna. Här i Sverige minns vi fortfarande hedersmorden på Fadime och Pela. Humanisterna skänker nu boken ”Hatar Gud kvinnor?” till gymnasieskolor i Sverige, som ett led i Humanisternas projekt ”Kvinnors utsatthet i religiösa kontexter”.

I stora delar av världen lever kvinnor under fasansfulla förhållanden. De behandlas som mäns egendom. De tillåts inte utbilda sig, tvingas in i äktenskap, hålls som fångar i sina hem. De får inte rösta, nekas medicinsk be­handling och misshandlas om de ifrågasätter sina förtryckare. Som barn är de bördor som ska giftas bort så fort som möjligt. Som vuxna är de sexredskap, fortplantningsmaskiner och hushållsarbetare.

Boken Hatar Gud kvinnor? tar upp en av Europas mest omdiskuterade och kontroversiella frågor. Boken är högaktuell, inte minst på grund av det nyligen lagda förslaget om burkaförbud i svenska skolan. Författarna Ophelia Benson och Jeremy Stangroom kartlägger religionens och kulturens roll i det systematiska kvinnoförtrycket. I boken granskas kvinnohatets många mani­festa­tioner, från uttalanden av Vatikanen till Sharia­lagens påbud om stening. Här ställs också brännande frågor om hur omvärldens respekt för religion sanktionerar könsförtrycket – den mest uppseendeväckande kränkningen av mänskliga rättigheter i vår tid.

En stor del av det kvinnoförtryck som existerar i världen, och även i Sverige, har sin grogrund i religiösa normer. Humanisterna driver med stöd av Ungdomsstyrelsen projektet Kvinnors utsatthet i religiösa kontexter sedan 2009. Syftet är att höja medvetenheten om religionens betydelse vid detta förtryck.

Nu vill Humanisterna uppmärksamma även gymnasieungdomar på denna könssegregering och hoppas att boken kan vara en utgångspunkt för diskussioner om jämställdhet och mänskliga rättigheter.

Hatar Gud kvinnor? (Läs mer om boken på Adlibris)
av Ophelia Benson och Jeremy Stangroom
Fri Tanke förlag 2010
Översättning: Lars Åberg

26 okt. 2010

"Humanisternas möte i Stockholm urartade till rasistfestival"

Jag har just blivit uppmärksammad på en artikel Henrik Arnstad på Newsmill med de mest avskyvärda anklagelser. Min första fråga är: Är det här sant? Kan någon som var med på mötet antingen bekräfta eller avfärda anklagelserna? Vad var det som hände egentligen?

Den förlorade dottern

Nu har Malin Jonasons slutreplik kommit i Svenska Dagbladet. Och tyvärr blev hennes kritik nu mycket mindre intressant. Hon har ju missförstått vad Humanisterna står för! Nu kommer man kunna peka på missförståndet istället för att ägna sig åt självrannsakan (vilket alltid är nyttigt). Så här skriver Malin:
I ett samhälle med en sekulär stat ska olika trosuppfattningar och livsåskådningar kunna finnas, synas och mötas. Ett helt sekulärt samhälle är däremot något helt annat. Där tillåts inte människor att uttrycka sina religiösa uppfattningar, det är också en sorts förtryck som står i direkt motsats till de mänskliga rättigheterna.
Var - jag bara frågar var?! - har Humanisterna propagerat för att människor inte ska få uttrycka sina religiösa uppfattningar? Vi är ju FÖR tankefrihet och att människor ska få utöva sin religion, bara den utövningen inte går ut över någon annan. Men vi är också FÖR att alla trosuppfattningar och ideologier ska kunna diskuteras och kritiseras, särskilt när dessa får konsekvenser i samhället. Vad vill Malin? Locket på?

En välmenande tystnad när människors lika rättigheter ifrågasätts kan aldrig vara rätt recept.

Lite skön musik i "profan" anda

Jag tänkte bryta av lite grand från bloggens huvudsakliga spår och posta lite skön musik i "profan" anda.

Den blinde musikern Raul Midon berättar om, spelar och sjunger två låtar på TED-mötet 2007. Den första låten handlar om dagens teknologi och den andra låten om en fantasivärld som Raul själv hittade på som barn.

Raul Midon växte upp med sin far och bror. Hans bror Marco Midon är också blind och idag en framstående ingenjör vid NASA.

Bär något lila imorgon!

För att visa att homosexualitet är något ok. Här lite inspiration:

Beautiful Blogger Award!

Glada nyheter! Humanistbloggen har nu fått del i ett ett pris, nämligen vandringspokalen Beautiful Blogger Award. Jag har fått priset personligen ifrån Vetenskap & Allmänhets blogg för mitt skrivande här och på min egen blogg. Jag tackar Vetenskap & Allmänhet så mycket för priset!

Beautiful Blogger Award är en slags vandringspokal. Med den följer ett antal motprestationskrav:
  • kopiera in awardbilden i bloggen för att visa att du har fått den
  • tacka och länka till den som nominerade dig
  • nominera sju andra bloggare och länka till dem
  • berätta sju intressanta saker om dig själv
De två första motprestationerna är avklarade, så nu återstår bara de två sistnämnda. Här kommer mina nomineringar av andra bloggare. De är personliga, även om jag tror att flera av er kan uppskatta dem.
  1. Nonicoclolasos. Skriver intressant om ekonomi och politik (från ett högerperspektiv), religion och homosexualitet.
  2. Biology & Politics. Skriver intressant om ekonomi och politik (från ett vänsterperspektiv) och vetenskap, främst biologi.
  3. Vem i helvete? Skriver roande och skruvat om bland annat religion.
  4. Seglora Smedja. Religiös blogg med löst samband till Svenska kyrkan som skriver om dagsaktualiteter utifrån ett kristet perspektiv.
  5. orsakverkan. Om kritiskt tänkande, pseudovetenskap och del underligheter.
  6. emretsson.net. Journalisten Anders Emretsson dryftar miljö, politik och samtidskommentarer.
  7. Forskning & Framstegs blogg. Den mest läsvärda svenska proffsbloggen, i mitt tycke.
Slutligen de sju (mer eller mindre) intressanta sakerna om mig själv.
  1. Jag gillar att lära mig om andra kulturer och har haft förmånen att få bo i Kenya, Indien, Tanzania, USA (några år på varje ställe, och dessutom några månader på Sri Lanka).
  2. Under samtliga dessa utlandsboenden (utom Sri Lanka) är det någon annans kompetens som möjliggjort utlandsvistelsen (syster, flickvän, fru).
  3. Mitt naturintresse är inte sådär jättestort, trots att jag är biolog, men jag älskar logiken och kraften i evolutionsteorin.
  4. Jag är däremot väldigt intresserad av historia - och religion.
  5. Jag har ingen blindtarm och har således vetenskapen att tacka för att jag lever. Tack! Jag mår precis lika bra utan blindtarm. Därmed är jag också ett levande bevis på att människokroppen är dåligt designad - eller att vi har evolverat.
  6. En personlighetstest jag gjort karaktäriserade mig som "learner" vilket är en bra beskrivning - jag älskar att lära mig nya saker.
  7. Min favoritsysselsättning förutom familj och vetenskap är musik, både att lyssna och att spela.

    25 okt. 2010

    Humanisternas styrelse svarar Malin Jonason

    Idag kom Humanisternas syrelses officiella svar i SvD på Malin Jonasons debattartikel. Här nedan är svaret i sin helhet.

    Privat tro ska bemötas med respekt

    Det är när trosföreställningar eller ideologiska ställningstaganden drabbar andra människor på ett negativt sätt som vi är kritiska. Det skriver förbundet Humanisternas styrelse i en replik.

    En före detta medlem, Malin Jonason, skriver att hon stött på medlemmar i Förbundet Humanisterna som har uttryckt sig intolerant mot religiösa människors trosuppfattningar. Först vill vi säga att vi beklagar att hon har upplevt det så. Det är nämligen inte acceptabelt och inte i enlighet med Humanisternas program att uttrycka sig föraktfullt om människors trosuppfattningar. Men vi vill också betona att man inte kan döma en organisation efter enskilda medlemmars uttalanden.

    Humanisternas absoluta övertygelse är att privat tro skall bemötas med respekt på samma sätt som andra typer av privata övertygelser eller ideologiska ställningstaganden. Det är när trosföreställningar eller ideologiska ställningstaganden drabbar andra människor på ett negativt sätt som vi är kritiska. Ibland har religiösa trosuppfattningar sådana konsekvenser. Till exempel steningsstraff, hederskultur eller de katolskt motiverade abortlagstiftningar som leder till närmare hundratusen kvinnors död varje år. Sådana trosuppfattningar bör man, menar vi, vara starkt kritiska till, ja kanske till och med intoleranta mot och det tror vi Malin Jonason instämmer i.

    Humanisterna är en organisation med snart 6000 medlemmar. Människor söker sig till Humanisterna av många olika skäl. Somliga är intresserade av filosofiska och existentiella frågeställningar och finner i Humanisterna en samvaro som stimulerar sådan reflektion. Andra söker sig till Humanisterna för att de är engagerade i en politisk strävan efter ett mera sekulärt samhälle. Ytterligare en kategori medlemmar söker sig till oss för att de haft starkt negativa erfarenheter av en religiös uppväxt i någon frikyrka, eller från ett land som präglas av religiöst förtryck. Engagemanget bottnar ofta i en oro över att religioner får ett stort inflytande över politiken i många av världens länder.

    Vi som leder Humanisterna kan aldrig garantera att någon medlem inte uttrycker sig på ett olämpligt sätt på bloggar, webbforum eller i insändare i tidningar. Vi som förbundsstyrelse kan bara ta avstånd från sådana saker när de kommer till vår kännedom. Denna situation gäller för alla organisationer och inte minst för idéburna organisationer med starkt och emotionellt engagerade medlemmar.

    Malin Jonason reagerade också på att Christer Sturmark i Aktuellt påtalade att Jan Björklunds resonemang bygger på ”två tankefel”. Jonason upplevde det som arrogant och skriver att Sturmark istället borde sagt att han var ”av en annan åsikt”. Om Sturmark bara hade meddelat att han är av en annan åsikt, så blir debatten meningslös. Ingen tittare är intresserad av att veta detta, utan att han förklarar varför. Att som Malin Jonason gör bygga en generell kritik mot Humanisterna på detta ordval är inte speciellt lyckat.

    Humanisternas politiska projekt är ett sekulärt samhälle, där alla människor är välkomna oavsett deras kulturella bakgrund eller tro. I ett sådant samhälle är alla såväl muslimer som kristna och ateister/agnostiker välkomna och respekterade. Muslimer, liksom kristna, kan vara allt från fundamentalister till helt sekulära. Gränslinjen går inte mellan de som tror och de som inte tror, gränslinjen går mellan de som bejakar ett sekulärt samhälle och mänskliga rättigheter och de som inte gör det.

    Tyvärr finns det krafter i världen och i Sverige som vill se ett annat samhälle. Islamister, somliga konservativa kristna och Sverigedemokrater strävar åt ett annat håll: De vill se ett monokulturellt samhälle på religiös värdegrund. De vill skapa ett normativt enhetligt samhälle där människor ska inordnas under religiösa och/eller kulturella normer.

    Humanismen är i detta samhällsklimat en viktig rörelse för ett sekulärt samhälle. I den frågan borde vi få stöd av moderata kyrkor, samfund och eftertänksamma religiösa människor i allmänhet eftersom ett sekulärt samhälle är det enda som kan erbjuda verklig religions- och trosfrihet för individen.

    För förbundet Humanisternas styrelse
    ANNA BERGSTRÖM, EDUARDO GRUTZKY, FREDRIK IDEVALL, URBAN JANSSON, NOOMI LILJEFORS, GUNILLA KVARNSTRÖM, ANDERS MARTINSSON, ANDREAS PALMQVIST, CHRISTER STURMARK, ELLIS WOHLNER
    _________________________________________________________________________
    Tycker du också att det är viktigt med ett sekulärt samhälle med lika respekt för alla människor och livsåskådningar? Bli medlem i Humanisterna! Du kan anmäla dig på vår hemsida.

    Vill du läsa mer innan du bestämmer dig? Varför inte något av följande?

    Bortbjuden

    Idag är jag gästbloggare på Per Ewerts blogg "Vem tänder stjärnorna". Ämnet jag fick att skriva om var "Därför tror jag att Gud inte finns." Per Ewert har tidigare gästbloggat här på Humanistbloggen, han fick då ämnet "En kristen ser på Humanisterna." Jag och per Ewert tycker olika om mycket men är helt eniga på en punkt: det goda samtalet är centralt. Gästa gärna hans blogg och se vad mer han har att säga.

    24 okt. 2010

    Den missriktade tystnaden

    Humanisterna har drabbats av ett avhopp. Ett! Det är tydligen av riksintresse. SvD toppade under några timmar på lördagen sin nätbilaga med Malin Jonasons debattartikel och Dagen plockade upp artikeln som nyhet. På SvD har antalet kommentarer i skrivande stund just passerat 600 och 20 bloggar länkar till artikeln (däribland Humanistbloggen, genom Ulf Gustafssons försorg).

    Varför? Vad är det som gör att ett enskilt avhopp från en liten människorätts- och livsåskådningsorganisation orsakar sådant rabalder på riksplanet?

    Enligt Malin Jonason utger sig Humanisterna för att vara någonting vi inte är. Vi menar att vi kämpar för tolerans. Jonason menar att vi är intoleranta. Vi menar att vi kämpar för allas rätt att tro vad de vill. Jonason menar att vi ser religionskritik som vår främsta uppgift. Vi menar att vi värnar alla människors lika värde. Jonason menar att vi med vår islamkritik spelar mörka krafter i händerna. Vi menar att vi respekterar oliktänkande. Jonason menar att vi har "en närmast religiös övertygelse" om att ensamma äga sanningen.

    Personligen håller jag med om väldigt få delar av Jonasons beskrivning. Men så är Humanistbloggen förmodligen en del av det som Jonason betraktar som problemet: religionskritik före livsåskådning. Varför detta envetna fokus på de negativa sidorna av religion? Här är mitt svar:

    För många av oss religionskritiker handlar frågan om att belysa ett förtryck som under århundraden och ibland årtusenden fått växa sig starkt i skuggorna. Här är exempel på några frågor man kan fråga sig.
    • Är religion ett tillräckligt skäl för att få skära bort kroppsdelar av spädbarn?
    • Är religion ett tillräckligt skäl för att tvinga halva befolkningen att gömma sig under tygsjok?
    • Är religion ett tillräckligt skäl för att förtrycka människor som älskar andra människor av samma kön?
    • Är religion ett tillräckligt skäl för att propagera mot kondomer, även då det kostar liv?
    • Är religion ett tillräckligt skäl för att ljuga för barn i skolan om hur livet utvecklades?
    • Är religion ett tillräckligt skäl för att inte informera barn i skolan om hur de skyddar sig mot könssjukdomar?
    • Är religion ett tillräckligt skäl för att förneka kvinnor rätten till fri abort?
    • Är religion ett tillräckligt skäl för att förneka åldringar dödshjälp?
    Jonason verkar tycka det. Och då gör hon väl rätt som lämnar förbundet. För viker man ner sig inför förtryck i någon sorts missriktat försök att visa tolerans så missar man i mitt tycke det centrala i humanismen som livsåskådning. Alla människor har lika rätt att leva sina liv enligt sina egna önskemål så länge det inte går ut över någon annan. Ingens livsåskådning ska få inkräkta på andras frihet.

    Är det intolerans? Ja, absolut! Det är intolerans mot förtryck! Och det tillhör väl en människas skyldighet att stå upp mot förtryck i alla dess förklädnader? Onskan sprids inte så mycket över samhället för att onda människor gör onda saker. Ondskan får bara fritt spelrum om vi slutar försöka sätta stopp för den. Det är därför Humanisterna är religionskritiska.

    Vad förespråkar då Jonason istället? Det hon skriver mest om är det hon betecknar som islamofobi.
    Islamofobin är enligt diskrimineringsombudsmannen, DO, det största hotet mot mänskliga rättigheter i Europa idag och Humanisternas attityd riskerar att spela mörka krafter i händerna. Jag skulle välkomna initiativ till öppna samtal mellan oliktänkande för att skapa respekt för varandra och för mänskliga rättigheter. Om Humanisterna verkligen ville arbeta för jämställdhet vore det rimligt att skapa samtalsforum om patriarkala strukturer i globaliseringens tid istället för att ensidigt anklaga islam och religioner i allmänhet för att förtrycka kvinnor. Men så länge religionskritiken är Humanisternas huvuduppgift nöjer de sig med att kritisera dem som tycker annorlunda än de själva. För mig är det en attityd som inte har med humanism att göra och ett lika märkligt som misslyckat sätt att skapa tolerans.
    Sluta "att ensidigt anklaga islam och religioner i allmänhet för att förtrycka kvinnor"? Jonason måste ha polariserade glasögon som filtrerar bort förtryck som har sin grund i religionen. Kan jag få rekommendera boken "Hatar Gud kvinnor?" av filosoferna Ophelia Benson och Jeremy Stangroom? De har gjort en systematisk genomgång av religiöst kvinnoförtryck. Förskräckande men nödvändig läsning.

    Nej, bättre än att vända bort blicken är att se verkligheten i vitögat. Det är inte att visa respekt att klappa människor med annan världsbild på huvudet och ängligt säga "Vad ni håller på." Det är en omvänd slags fientlighet att inte ta inte ta människor på allvar. Se dem i ögonen och säg istället "Förtryck är fel. Det du gör är förtryck. Det du gör är fel." Öppna upp för dialog. Ta debatten, vare sig det gäller Sverigedemokrater eller islamister, fundamentalister eller missionärer. Visst löper vi då risken att islamister ser uppskattande på vår kritik av Sverigedemokraterna och att rasister missuppfattar vår islamkritik, men då måste vi bara bli tydligare.

    I den andan har jag tidigare bjudit in Per Ewert som gästbloggare här på Humanistbloggen. Ni kan läsa hans gästinlägg här. Per Ewert är varmt troende kristen som tycker den väg vi ateister vandrar leder i fördärvet. Han tvekar inte att säga detta till oss. Och varför skulle han det? Fast det är obekvämt för oss att höra är det Per Ewerts fulla rätt att säga det.

    I samma anda har Per Ewert nu bjudit in mig att gästblogga på hans egen blogg. Ämnet jag fick mig tilldelat var "Därför tror jag att Gud inte finns". Varför skulle han vilja ha ett sådant inlägg på sin blogg, som går stick i stäv med det han själv anser? Därför att både han och jag anser att dialog är den verkliga vägen till förståelse. Det går inte att väja från frågor som är obekväma bara för att de är obekväma. Här nedan en liten filmsnutt på ämnet.



    Läs även Magnus Perssons kloka och reflekterande tankar om händelsen.

    Söndagsdebatten: Är islam fredens religion?

    Is the rise of terrorism and violence justifiably traced to the teachings of Islam, or is this call to war a twisted interpretation of the true Muslim faith? Most of the world's 1.5 billion Muslims are moderates who see Islamic terrorism as a violation of their sacred texts. Is it wrong to let a radical minority represent authentic Islam? Has fear blinded us to its lessons of tolerance and peace?

    For the motion: Zeba Khan and Maajid Nawaz
    Against the motion: Ayaan Hirsi Ali and Douglas Murray


    ISLAM IS A RELIGION OF PEACE from Intelligence Squared US on Vimeo.

    Debatten är 1:46 lång. Tack till Thomas för tips

    23 okt. 2010

    Allvarlig kritik av Humanisterna

    Malin Jonason skriver på SvD Brännpunkt: Intolerans präglar Humanisterna. Malin lämnar nu förbundet efter att ha varit medlem i 14 år.
    Bland Humanister finns ett ohöljt förakt för troende människor. Jag har mött en oreserverad beundran för den som på ett verserat sätt kan uttrycka förakt för religiösa människor. I ett aktuellt inlägg på Facebook menar en styrelseledamot och tidigare distriktsordförande, att det är rätt för en Humanist att ”förakta religiösa människor just för deras religiösa ställningstagande”. Attityden är oförenlig med en humanistisk människosyn men inlägget applåderas av flera respekterade företrädare, bland annat en ledamot av förbundsstyrelsen.
    Om den beskrivning är sann vet jag inte, men jag har vid något tillfälle upplevt liknade nedsättande uttalande av medlemmar i Humanisterna, så jag finner inte beskrivningen osannolik. Dock är Jonansons inlägg lite väl generaliserande och drar alla medlemmar över en kam, exakt det hon kritiserar förbundet för.

    Här på bloggen kritiseras vi ibland för att kategoriskt sabla ner troende. Detta är överdrivet, men en slagsida av religionskritik med låg förankring i vår egen livsåskådning är farlig. En organisation som lägger för stor del av sin verksamhet på att kritisera de andra, löper risken att utveckla det förakt som Jonasons inlägg beskriver.

    För att Humanisterna skall kunna vara en positiv kraft för ett sekulärt samhälle krävs det en större intern debatt om vår egen livsåskådning och våra värderingar.

    Lena Andersson om "Farliga förenklingar"

    Lena Andersson skriver i dagens DN: Krock i kunskapssyn
    I ett öppet friktionssamhälle pågår en ständig förhandling om gränser. Humanisterna deltar genom opinionsbildning. Vad de då brukar eller borde framhålla är att gud inte är ett giltigt argument i tvister som rör samhällskontraktet. Gud, heliga texter och profeter måste i det samtalet ersättas med världsliga argument som kan bedömas med förnuftet. Detta gäller endast förehavanden som på rimliga grunder kan ifrågasättas, inte harmlösheter och ornament.
    Detta är en bra beskrivning av Sverige idag, men att säga det rakt ut retar upp troende som inte vill se sina religiösa uttryck som harmlösheter och ornament.
    Ett väsentligare bekymmer är att många kristna har så kolossalt svårt att trovärdigt förklara hurdan den gud är som de tror på, och dennes ontologiska status. Det kan bero på att när de väl gör det blir den mosad av den analytiska filosofin. Därför är det fullt begripligt att de är tvungna att tänka bort denna som förlegad och förenklad.
    Ännu en bra formulering, men det skapar inga broar till andra sidan...

    Länk till Vlaclav Havels tal på Forum 2000

    Iran protesterar mot film om stening

    22 okt. 2010

    "Sturmark diskriminerar religiös tro"

    I svallvågorna av Gerle och Claphaminstitutet kommer nu kritik av Humanisterna från Vesa Annala i Dagendebatt. Teologen Annala kritiserar det sekulära samhället som det beskrivs i Sturmarks Tro och Vetande 2.0.

     "Humanismen kännetecknas också av sin strävan efter ett sekulärt samhälle, där alla människor bemöts med respekt och omtanke på lika villkor, oavsett kulturell bakgrund" (sida 29).
    Detta låter vettigt, förnuftigt och intellektuellt hederligt. Av någon anledning lämnar han dock de troende utanför beskrivningen (om han nu inte inkluderar troende under uttrycket "kulturell bakgrund"). Varför?

    När Sturmark i sin bok (sidan 259) skriver att "centrala värden är respekt för människors värdighet, frihet, demokrati, jämställdhet och rättstatsprincipen" undrar man var den troende människans frihet består av? Han/hon har ju inte som individ och likvärdig medlem i samhället rätt som troende att påverka det "strikt" sekulära samhällets värderingar, normer, lagstiftning, etcetera.

    Detta är ett exempel på hur troende känner sig kränkta om någon (oftast Sturmark) implicit innefattar religion/troende i begreppet kultur. Humanisterna gör detta eftersom vi inte ger religion någon högre värde än andra kulturyttringar.

    Hur Annala kan komma fram till att Sturmark diskriminerar förstår jag inte, men det syftar säkert på artikelns sista retoriska fråga:

    Är inte min och alla andra troendes livsåskådning lika mycket värd som din ateistiska livsåskådning?

    Mitt svar på detta är: Ja, de är lika lite värda. I samhället skall vi inte ta beslut utifrån livsåskådningar, utan beslut skall baseras på en demokratisk debatt med sakliga argument.

    ps. Vesa Annala anses sig vara en del av intelligent design rörelsen. Hör en intervju med honom här: "det finns inget samband mellan vetenskap och evolution" 26:30.

    Gerle "svarar" Sturmark

    Så har då Elisabeth Gerle (etiker vid Svenska kyrkans forskningsenhet och tillika adjungerad professor i etik vid Uppsala universitet) svarat på Christer Sturmarks kritik av hennes bok med (den något självrefererande) titeln "Farlig förenkling". Svaret är kort, så jag hoppas att tidningen Dagen ursäktar att jag publicerar hela här.
    Fel fokus, Sturmark
    I boken "Farlig förenkling" förekommer några skrivfel. (Ett ord är felskrivet i en fotnot där sammanhanget tydligt visar att det inte är avsiktligt. Några nätadresser har hamnat under fel rubrik i referenslistan och några personer jag uppgett som styresledamöter har hunnit lämna styrelsen för Humanisterna.) Detta är jag den första att beklaga.

    Men jag beklagar också att Christer Sturmark i Dagen (19/10) väljer att fortsätta fokusera på dessa fel trots att en erratalista har infogats. Min avsikt med boken har varit att diskutera några för vårt samhälle viktiga frågeställningar som rör hur vi talar om religion och vilka bilder vi skapar av det och dem som framstår som "annorlunda".
    Och det var allt. Klassisk "Blame the victim" med sitt "jag beklagar [...] att Christer Sturmark [...] väljer att fortsätta fokusera på dessa fel". Ingenting om att slutsatserna bygger på felaktiga antaganden och att bokens resonemang därmed faller ihop som ett korthus. Men på Humanistbloggen är vi förstås partiska och tycker att hennes bok mest är ett billigt försök till smutskastning. Läs istället Kyrkans Tidnings recension för en åsikt från den andra sidan. Den är betitlad "Gerles farliga fördunklingar".
    Över huvud taget präglas Gerles bok både av teoretisk grumlighet och väldigt svepande slutsatser. Hon är ärligt engagerad i frågorna om religionens plats i samtiden, men ett gott uppsåt räcker inte. Det är svåra frågor, och Farlig förenkling förblir en samling halvsmältna läsefrukter. Boken tycks hopkommen i viss hast och det intrycket förstärks av de korrekturfel man lätt kan hitta. Den är helt enkelt slarvigt skriven utifrån illa gjord research.

    Bär något lila den 27 oktober för att säga en självklarhet

    En Facebookuppmaning jag tycker är lovvärd, så jag vidarebefodrar den. Texten är skriven av Micke Kazarnowicz på bloggen Åsiktstorped.

    På senare tid har fem unga amerikanska pojkar begått självmord efter att ha blivit mobbade på grund av sexuell läggning. Det är lätt att avfärda som något som bara händer ”over there” i religiösa bibelbältet, men så sent som 2009 pratade FHI om unga HBT-personers hälsa. Fysiskt mår de bra, psykiskt mår de sämre. Självmordsförsök är 2,5 gånger vanligare bland unga kvinnor som är osäkra på sin sexualitet, och mer än 5 gånger vanligare bland dito unga män.

    På onsdag 27 oktober vill jag uppmana alla – och framför allt dig som jobbar med ungdomar – att bära något lila. Det räcker med en näsduk synligt virad om handleden, ett halsband eller en mössa. Det viktiga är att det syns. När jag var ung och inte öppet homosexuell önskade jag ibland att det syntes på alla som var homosexuella på något sätt, så jag kunde veta hur många andra som var som jag. Den önskan slog aldrig in, men det näst bästa hade varit om alla som inte såg homosexualitet som något sjukt, konstigt eller äckligt på något sätt visat det. Om så bara för en dag.

    Förhoppningen är att så många ska delta och att det ska bli så uppmärksammat att det syns och hörs över hela Sverige, och inte bara i storstäderna. Till dig som undrar vilken konkret skillnad det kommer göra, rekommenderar jag Elin Grelssons blogginlägg som på ett mycket bra sätt konkretiserar evenemanget. Tack Elin!

    Bär något lila den 27 oktober för att säga något självklart
    Evenemanget på Facebook. Gå gärna med där och tacka ja, och bjud in vänner.

    Här är min – vår – chans att göra det verklighet för ungdomar idag.

    Gå ur Svenska kyrkan nu!

    Om du går ur Svenska kyrkan före den 1 november slipper du att betala kyrkoavgift nästa år. Kyrkoavgiften är ca 1 procent av din bruttoinkomst, så det rör sig om en del pengar. Här kan du läsa hur du går ur. Gör det idag!

    21 okt. 2010

    Homer Simpson är katolik - inte

    Vatikanen meddelade i förra veckan att Homer Simpson var en sann katolik. Detta visade sig dock inte vara sant, då Simpsons tillhör den presbylutheranska kyrkan. Detta skadar Vatikanens trovärdighet, vilka fler lögner kan de ha spridit?

    De 33 borde tacka människan – inte gud

    Ett otroligt bra inlägg om räddningen av gruvarbetarna i Chile.

    -"Det har kallats miraklet i Copiapó.33 chilenska gruvarbetare räddades efter 69 dagar mer än 600 meter under jordens yta. Påven skickade välsignade radband, Chiles president förklarade att ”tron har förflyttat berg”, och katolska och protestantiska församlingar bråkade ilsket om vilkas böner det var som fick Gud att ingripa.2

    -"Jo, räddningen var ett mirakel, men det var människan som skapade det. Det var ett resultat av de instängdas väldiga disciplin under väntan, men först och främst av den remarkabla teknik som har utvecklats de senaste åren. Hade olyckan skett för 20 år sedan hade gruvarbetarna inte haft en chans, nu överöste företag från hela världen dem med teknik så avancerad att de flesta inte vet att den finns."

    Homofobi i lutherska kyrkan

    I Estland har prästen Heino Nurk blivit avskedad, sedan han bildat en kristen hbt-grupp. Det gillade inte den estniska, lutherska kyrkan.


    I Finland har protesterna mot kyrklig homofobi nu resulterat i ren massflykt. Hittills har 18 000 personer har utträtt ur den finska kyrkan, som beräknas ha förlorat 5,5 miljoner euro i skatteintäkter.

    Hur är det egentligen med inställningen till homosexuella i den lutherska kyrkan? Vad säger Eva Brunne som tjatar så om kristen tolerans och evangeliet i nuet?

    Tack till Lars Torstensson för tips.

    Tonåring och mobbad för att du är homosexuell? Det blir bättre!

    20 okt. 2010

    Vad får dig att stanna i ett dåligt förhållande?


    "Ibland blir jag så förundrad över hur folk klamrar sig fast i ett dödsdömt förhållande. Vad tänker de med egentligen? Vem tror de att de lurar egentligen, sig själva? Det är klart att det känns läskigt och jobbigt att behöva bryta upp ett förhållande som inte borde vara, men är det inte mest rättvist mot båda parter, mot alla parter, att leva ett liv som gör oss så lyckliga som möjligt? Är man inte skyldig sig själv det, är man inte skyldig sin partner det och framför allt, är man inte skyldig sina barn det? För vem mår bra av att leva i ett dödsdömt förhållande?"

    Jag har inte själv så väl formulerat ovanstående text, jag har hämtat den från ett blogginlägg om mer jordnära relationer än de som en del människor har till gudar och andra övernaturliga fenomen. Det är nog nyttigt för alla att från tid till annan fundera över de relationer man har så att man vet vilka som är värda att bygga vidare på och vilka man bör överväga att förändra eller kanske till och med avsluta.

    Under den första delen av min yrkeskarriär hade jag en tjänst som gjorde att jag ofta träffade kvinnor som farit väldigt illa i dåliga relationer. Vi var alltid väldigt noga med att inte ge pekpinnar och råd kring hur vi tyckte att kvinnorna skulle göra med sina relationer (vi hade ju inte alla fakta och kunde därmed inte fatta beslut åt andra om deras liv) men jag skulle ljuga om jag inte sade att i alla fall mitt inre ofta skrek "-Gå! Du skulle ha gått redan vid den första smällen, men det är inte för sent, gå nu, gå!".

    Och vem är jag att ge någon enda människa råd om hur den ska göra med sin relation till gud eller till andra övernaturliga fenomen, tro på verkan av homeopatiska läkemedels effektivitet, tro på healing per telefon för 19,95:- per minut eller tro på mediers utsagor? Jag vet bara att min inre röst fortfarande inte har tystnat.

    Bilden tillhör Freethinkers of the World som du hittar på Facebook.

    Om icke-tro

    Det verkar vara svårt det där med att förstå den ateistiska ståndpunkten. Vad är det egentligen för skillnad på "jag saknar tro på gudar" och "jag tror inte på gudar"?

    Jämför de här två meningarna så kanske det klarnar: "jag saknar tro på Fblrg" och "jag tror inte på Fblrg". Eftersom jag inte berättat vad en Fblrg är för något så kan du inte ha en åsikt om det finns eller inte. Du saknar helt enkelt en tro på Fblrg; det första utlåtandet gäller. Om jag nu berättar att en Fblrg är en rosa enhörning så kan du applicera den andra satsen. Du vet nu vad du förnekar; den andra satsen gäller.

    Att sakna tro på en gud är att vara ateist i den svaga betydelsen av begreppet.
    Att tro att en specifik gud inte existerar är att vara ateist i den starka betydelsen av begreppet.

    Alla människor är svaga ateister gentemot nästan alla mänsklighetens namngivna gudar. Det har funnits så många att det helt enkelt inte går att känna till dem alla. Vi saknar en tro på dem. Förnekar man istället ett speciellt gudsbegrepp, t.ex. den kristne guden, är man istället stark ateist i förhållande till denna gud. Är man kristen och har läst koranen är man stark ateist i förhållande till Allah.
     (Tror du att det är samma gudar så har du inte studerat de respektive gudsbegreppen tillräckligt noga - Allah är verkligen ingen treenighet och har aldrig återfötts som sann människa, sann Gud).

    Här en liten video på ämnet. Jag har helt ruttnat på att försöka förklara det här för diverse kommentatorer på bloggen och hoppas att en video är mer lättförståelig.



    Tack till Thomas för filmtips.

    19 okt. 2010

    Delegationen för mänskliga rättigheter

    I dag överlämnade Delegationen för mänskliga rättigheter sitt slutbetänkande till regeringen. Läs om detta på DNdebatt eller se presskonferensen nedan.

    Claphaminstitutet grundlurande av Gerles bok

    Den kristna tankesmedjan Claphaministitutet har låtit sig luras av Elisabeth Gerles bok “Farlig förenkling”. Det resulterar i en ganska besynnerlig debattartikel i tidningen Dagen. Gerles bok är som redan tidigare känt en salig (!) röra av faktafel och tankefel, men det bekymrade uppenbarligen inte Claphaminstitutet. Jag svarar dem i dagens nummer av Dagen.

    Att tjäna pengar på nödlidande

    Här en tidningsrekommendation för er som har (mycket) pengar att slösa på ... eh ... ja, att slösa med, helt enkelt. Det är tidningen Nära som erbjuder en närmast obegränsad uppsjö av ... humbug. Här har ni några lästips:
    • Res på en unik andlig resa till Kina ("ett land fyllt av ny, positiv kraft") med mediet Benny
    • Lär dig hur man änglamediterar ("Några kommer att se sin ängel. Andra kanske känner en stark närvaro men ser ingen ängel")
    • Läs om healern Thorbjörn som varje måndag healar på distans ("Thorbjörn Midwind har alltid haft en positiv inverkan på människor, djur och växter")
    I kommentarerna under reportaget om Thorbjörn kan ni också se den tragiska sidan av den här verksamheten. Människor som i sin desperation innerligt hoppas på en magisk lösning på sina högst verkliga problem. Tidningen Nära fungerar bra som forum för den som vill nå ut till dem.

    Tack till Magnus för tips.

    "Hälsofarligt och oseriöst"

    Ur en debattartikel i Svenska Dagbladet av Anette Nyman:
    Alternativterapeuter behöver inte följa hälso- och sjukvårdslagen. Insynen är minimal och det finns oerhört små möjligheter för myndigheterna att ingripa när klienter upplever att de blivit felaktigt behandlade.
    [...]
    Det går en skör gräns mellan personlig utveckling och psykisk ohälsa. En stabil person verkar kunna ägna sig åt djupdykningar i det egna psyket och med hjälp av kraftfulla övningar kasta sig från lyckorus och extas till djup förtvivlan – och tillbaka igen - utan att förlora fästet i vardagen.

    Men en person vars lidande är så stort att den har fått en psykiatrisk diagnos har helt andra förutsättningar att klara sitt dagliga liv efter en veckokurs med fysiskt och psykiskt uppslitande övningar.
    Läs hela artikeln här.

    Alternative medicine - the flowchart

    18 okt. 2010

    17 okt. 2010

    Is religion a force for good?

    Sam Harris: "...religion gives people bad reasons for being good where good reasons are available."

    Mark Oppenheimer: "To think about the common good, the purpose of life and how to live, it has proven useful to use religious stories or theology."

    Dessa är två av de argument Sam Harris och Mark Oppenheimer använde i en veckolång debatt på the Economist debates.

    Söndagsunderhållning: Life - gratisversionen



    Klippet ovanför är hela första delen. Resterande delar finns att titta på här.
     
    Religion Blogg listad på Bloggtoppen.se