Prästen Annika Borg skriver i Kyrkans tidning apropå kränkningar av krinnors rättigheter i religionens namn och Sans Magasin.
För ett antal år sedan diskuterade jag de människorättsbrott som begås mot kvinnor i världen med publicisten och journalisten Arne Ruth.
[...]
Det första numret av tidskriften Sans – existentiellt magasin i upplysningens anda, med Christer Sturmark som chefredaktör, tar ett grepp om dessa frågor och låter religion utgöra förklaringsmodellen. Och med en ryggmärgsreflex riktades omedelbart kritik mot tidskriften: En kvinna i burka på framsidan var islamofobiskt och innehållet i texterna rasistiskt. Som hyfsat påläst teolog med genusinriktning har man lite svårt att hänga med i de kullerbyttorna. Burkan är ju en tydlig symbol för kvinnoförtryck. Kvinnor blir mördade för att de vägrar bära den, den påverkar rent konkret synfält, hörsel och hud. Från krav på heltäckande klädsel och begränsade rättigheter i religionens namn flyr människor, såväl män som inte vill se sina döttrar växa upp utan makt över sina liv som kvinnor som vill ha det självbestämmande vi åtnjuter. Det kan svenskar med iransk bakgrund berätta om. Så vems ärenden går man när man beskriver tidskriften Sans som kritikerna gör? Ja, knappast alla de människors som kämpar för att få åtnjuta de frihetens frukter vi tar för givna.
Teologerna och även kyrkan har svikit sin religionskritiska uppgift, och initiativet till debatt kommer nu från andra håll.
Inlägg
2 kommentarer:
Det är trevligt att höra om viljan att se över de heliga skrifterna och uppfattningar om vilken rangordning eventuella gudar har gett män och kvinnor (och andra grupper med).
Ser fram mot att få läsa en "helig skrift" som är könsneutral.
Jag läste med glädje ditt inlägg och kan bara konstatera att vi humanister måste gå samman med sekulära krafter inom världsreligionerna för att bekämpa kvinnoförtryck och annan omänsklig behandling i religionens namn.
Skicka en kommentar