Sagan om Valentius och fångvaktarens dotter

Idag gästbloggar Bitte Assarmo med anledning av att det är Alla Hjärtans Dag, eller som den också kallas: Valentindagen.

Alla hjärtans dag den 14 februari - en vacker liten högtidsdag mitt i veckan eller kommersiellt trams för att affärsmännen ska kunna tjäna än mer pengar på onödiga pryttlar? Ja, det är frågan. Och svaret ligger väl någonstans mittemellan. För visst är det så att krassa affärsmän gärna utnyttjar denna dag till att försöka marknadsföra allt från hjärtmönstrade temuggar till spetstrosor, men samtidigt är det också en gammal högtidsdag som är väl värd att firas.

Alla hjärtans dag kallas också Valentindagen och många tror att ursprunget till denna dag står att finna hos en präst vid namn Valentius. Valentius levde och verkade i Rom ett par hundra år efter Kristus, då dåvarande kejsaren hade förbjudit äktenskap mellan unga människor. Anledningen? Han hade tydligen svårt att få ihop unga, starka män till sina arméer, och skyllde detta på att gifta män inte ville lämna sina kvinnor.

Den gode Valentius tyckte att kejsaren hade fel för hur skulle man kunna hindra människor från att bejaka kärleken? Därför vigde han i yttersta hemlighet förälskade unga par, något han senare fick ångra bittert. Valentius fängslades och dömdes till döden, men under sin tid i fängelset blev han förälskad i fångvaktarens dotter. Det sägs att han skrev kärleksbrev till henne; brev som han undertecknade med ”Din Valentin”…

Om sanningshalten i denna historia tvistar de lärde, men Valentinfirandet är faktiskt en riktigt gammal sed. Redan på 1300-talet började man fira denna dag, då i Frankrike och England, och sedan dess har seden spritt sig alltmer. Till Sverige kom den dock mycket sent – inte förrän på 1950-talet började man uppmärksamma denna dag. Då var det varuhuset NK i Stockholm som annonserade om denna speciella dag i kärlekens tecken. Men bland allmänheten slog inte Alla hjärtans dag igenom förrän på 1990-talet.

För många är Valentinfirandet fortfarande en ganska suspekt sed, skapad av affärsmän för att göra sig pengar på vårt sinne för det romantiska och ljuva. Och visst – man kan bli rejält trött på hjärtformade vykort och puttenuttiga dikter. Själv ser jag dem inte ens, utan går glad i hågen förbi alla försök att fånga in mig i konsumismens garn. Men lite fika är aldrig fel, så i morgon letar jag nog fram den hjärtformade gamla sockerkaksformen i alla fall och gör, om inte en rosa Valentintårta, så åtminstone en saftig sockerkaka :-)