BBC Horizon. Nobelprisvinnaren Sir Paul Nurse undersöker varför det verkar som vetenskapen är under attack, och varför allmänhetens tilltro till vetenskapliga teorier verkar minska (i alla fall i den engelsktalande delen av världen).
13 feb 2011
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inlägg
11 kommentarer:
Dessvärre är det inte bara i den engelskspråkiga världen tilltron till experterna och vetenskapen brister, åtminstone inte vad gäller vaccin och klimatfrågan t ex.
Jag tycker Sir Paul Nurse verkar vara en klok o sympatisk person som helt riktigt ser forskarvärldens eget ansvar och menar att forskare måste kommunicera mer med allmänheten och själva popularisera sina resultat så vi vanliga dödliga förstår. Särskilt som vi idag kan "googla" allt möjligt med ofta tveksamt resultat. Även om man försöker vara källkritisk så är det inte alltid lätt. Särskilt inte när journalister inte fullgör sitt uppdrag.
I programmet säger journalisten James Dellingpole ogenerat att "det är inte min uppgift att läsa ursprungskällorna". Han hämtar sina "fakta" från andra (eller tredje-?)handsinformation.
Jag trodde att en vetenskapsjournalist var en mycket kunnig person inom sitt område, som kunde läsa och förstå komplexa forskarrapporter och i sin tur presentera resultaten i populär form för oss andra. Så är inte fallet numera uppenbarligen. Nu är det ju inte bara journalisternas fel, de får väl inte den tid och de resurser som krävs av sin uppdragsgivare. Ändå tycker jag att Dellingpoles uttalande är väldigt arrogant och visar på en stor brist på respekt gentemot presumtiva läsare.
Det är klart att för en vanlig lekman är det inte lätt att veta vem man ska tro på. Med vilken rätt kan jag ifrågasätta vad en professor med 50 års erfarenhet inom forskarvärlden säger (prof Singer)?
Då hoppas man att man känner någon som verkar inom något närliggande område och som man litar på och kan rådfråga.
Så, som Paul Nurse säger, fakulteterna och forskarna måste se till att nå ut till allmänheten med vad de gör och vad de får reda på på något mer effektivt och direkt vis, annars riskerar förtroendet fortsätta minska.
Jag hade för mig att i Sverige fanns det någon form av "tvång" att publicera sig populärt om man hade en forskartjänst men jag är inte helt säker. Någon som vet? Patrik L, du befinner dig i den världen väl? Du kanske kan svara på det?
Intressant BBC-program i alla fall.
Det var en bra dokumentär. Skulle önska mera diskussion om hur forskare når ut till allmänheten.
Hollywood är inte lätt att tampas med: Slate
Institutionerna borde definitivt ha högre krav på sig att förmedla kunskap.
Men jag vet inte om det hjälper mer än marginellt.. Jag är pessimistisk och mina tankar går åt det som klassas som "odemokratiskt".
Marie,
Det är inget tvång, men det är "den tredje uppgiften" av våra tre arbetsuppgifter. De första två är att forska och undervisa. Olika akademiker spenderar olika mycket tid på dessa tre, forskning anses definitivt som "finast" och är det som värderas högst vid utvärderingar.
Carl Sagan var den främsta i TV-åldern på att sprida vetenskap till allmänheten. Men han fick ta emot mycket kritik från forskare som menade att det han höll på med förminskade hans rykte som vetenskapsman. De hade självfallet helt fel och utan hans arbete hade vi nog inte sett presidenten för The Royal Society göra ett populärvetenskapligt program.
Paul Nurse riktar rättfärdig kritik mot att forskare och vetenskapsmän i allmänhet är mycket dåliga på att kommunicera med allmänheten. Jag tror att det kan bero på att den kritik som Carl Sagan fick, tankegångarna bakom den ligger nog kvar i den vetenskapliga delen av samhället – att välrenommerade forskare bör inte beblanda sig med sådana "simpla" saker som folkbildning.
Jag är dock inte pessimistisk: tilliten till forskare är fortfarande hög och även om internet har gett ett uppsving för pseudovetenskap finns det en ny våg av vetenskaplig skepticism där vi bara här vi Sverige har sett bloggar, skeptikerpoddar och nyligen har skepchick öppnat en svensk sida.
Ok Patrik, det innebär i praktiken då att man inte kan ägna tid åt sådant utan att förlora "mark" och minskar sina chanser till anslag i framtiden? Sedan är det väl så också att om man är duktig forskare inom något område så innebär ju inte det automatiskt att man har förmågan att kommunicera bra med allmänheten. Man diskuterar säkert det här inom universiteten. Har man inte en informatör, eller pressekreterare heter det kanske, anställd för uppgiften?
Kanske är en del av sanningen det som du säger BladeRunner. Jag har själv inte en aning om hur det är med den saken. Men jag tror också det är hoppfullt. Även om den undersökningen du länkade till var gjord innan svininfluensan. Vi får hoppas att svaren skulle bli likartade idag.
Sen är det väl inte riktigt sant heller att forskningen är så absolut fri? Ingen människa är väl fri egentligen? En hel del forskning är ju uppdragsforskning, i alla fall inom medicinen och tekniken. Det behöver ju inte betyda att resultaten är fel eller falska men man tittar ju efter det man har fått i uppdrag att studera eller leta efter.
Visst finns det väl skäl att läsa med lite kritiska glasögon ibland också? Eller?
Ktitiska glasögon är ett måste. Särskilt i fråga om det man själv håller för sant.
Populärvetenskap är ett sätt som forskare försöker kommunicera på med allmänheten. Men det är ett svårt sätt. Man kan då välja i princip två vägar, båda med sina problem och fördelar:
1. Försök hitta de potentiella läsarnas minsta gemensamma nämnare och håll dig till den. Alla ska kunna hänga med i allting. Förenkla, förenkla, småljug lite när förenkling inte räcker, förenkla mera, osv. Ett sätt som många har försökt för att förklara både kvantfysik och relativitetsteori. Och en del TROR att de förstår, men egentligen är de ju grundlurade. Exempel: alla Hawkings böcker i genren.
2. Förenkla här med, men gör ett ärligt försök att faktiskt ge någon sorts grundkurskunskap. I fysik drar man sig t.ex. inte för att då även ha med lite formler - därför att matematik ju faktiskt är fysikens språk (ett iofs märkligt faktum att förundras över). Inga tensorformler förstås, men iaf sånt som E=mc^2, plus kanske lite mer utmaningar i appendix. Men om Hawking har rätt i iaf första upplagan av hans "A brief history of time", halveras försäljningen med varje formel. Det blir alltså en liten skara men som iaf faktiskt lärt sig något. Exempel: "The first three minutes" av Nobelpristagaren S Weinberg.
Lösning? Jag vet inte - det heller. Men jag tror också det finns en verklig fara i strategi 1. Vissa frågor ÄR för komplicerade för att det ska gå att lära sig något alls av substans på bara några dagar. Vetenskap är till sin natur nästan sanslöst elitisk. Det är inte en demokrati. Har man t.ex. inte studerat och jobbat med klimatvetenskap i flera år har man faktiskt inte ett endaste dugg att tillföra.
Ett för beskt piller att svälja? Kanske. Eller kanske inte. I sport accepterar nog iaf de flesta att de själva inte skulle ha kunnat öka chanserna för Sverige att få medalj. Men man kan ju heja på ändå, trots allt man inte förstår i finliret.
Jag har några favoriter. "The Making of the Atomic Bomb" av Richard Rhodes för sin grundlighet. "Chaos" av James Gleick för att den öppnade en ny värld. "The Selfish Gene" av Richard Dawkins förstås. "Surely You're Joking Mr Feynman" av Richard Feynman för sin humor (men inte för sin vetenskap). "Jesus Interrupted" av Bart Ehrman för sin skolning. Flera av Simon singh. Sen har jag läst många många om kvantfysik och relativitetsteori för att försöka förstå vad det handlar om. Svårt svårt.
Bästa lösningen beror nog mest på författarens talang. En del kan förklara svåra saker enkelt, en del kan det inte.
Däremot är jag inte riktigt säker på vart du syftar med din kommentar om klimatvetenskap. Det finns en filosofisk sida på frågan som vem som helst som är vetenskapskunnig kan diskutera. Den sidan är i alla fall min ingång till frågan.
Jag tänker på alla dessa "klimatskeptiker" som på allvar verkar tro att forskarna bara inte har tänkt på solfläckarnas betydelse, eller vad det nu må vara.
Här är förresten ett klipp med en av våra riksdagsledamöter som har en genial idé om hur vi kan lösa energiproblemet. Alltså, vem behöver kärnkraft??
Peter Pedersen föreslår något som tar forskarna på sängen
Jag tror inte att folk behöver förstå nånting, jag tror att det är viktigare att de känner att de vill dela verkligheten med resten av människorna. Om man ville det så skulle man inte hitta på så mycket konstigheter.
Skicka en kommentar