25 maj 2011
Är kristen moral psykopatisk?
”... but this to me is the true horror of religion. It allows perfectly sane and decent people to believe by the billions what only lunatics could believe on their own.”
– Sam Harris
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inlägg
44 kommentarer:
Naturligtvis är den det. Grundar man sin moral på inbillade gudsord är man definitionsmässigt psykopat.
Underbart! Lysande. Jag önskar bara att fler än vi, de redan frälsta, ville lyssna till Sam Harris kristallklara dissektion av de många vilseförda miljonernas magi-och sagobok med tillhörande trolleritro.
Lokatt: skallträff på den spiken: "vi, de redan frälsta"
Ateism behöver/borde inte vara någon sorts religion, men mycket i det påminner ju ändå om rena väckelserörelsen, inklusive karismatiska predikanter. Genant.
Lennert W: Alltså, "de redan frälsta" är ett vedertaget uttryck...Vet du väl? Men annars förstår jag att det måste vara jättejobbigt att behöva försvara och inför sig själv försöka förklara den gode gudens Plan med de tusen och åter tusen oskyldiga småbarnen som dör varenda dag. Till exempel.
Lokatt: Snarare en Freudiansk felsägning. När ska du bli skeptisk på riktigt?
Väldigt bra att den här föreläsaren attackerar och ifrågasätter dem som skrämmer barn och dömer bögar. Det är viktigt att inte godkänna sådana dumheter.
Givetvis undrar jag lite försynt varför jag buntas ihop med dylika psykopater i rubriken?
Kristen moral kan vara KG Hammar och Dietrich Bonhoeffer, det kan även vara Åke Green eller Ulf Ekman.
Kan vi inte bara enas om att det ju är själva fundamentalismen vi vill åt (alltså de som angrips i denna film - tvånget, skrämseln, hjärntvätten, vidskepelsen), inte religioner som sådana?
Håller med Mattias I. Någon enhetlig kristen moral finns inte.
Minns allasjälvmotsägelser i bibeln.
Ulf,
-"Någon enhetlig kristen moral finns inte."
Finns det inget enhetligt i kristen moral så kan vi inte om kristen moral. Begreppet skulle då vara helt meningslöst.
Vad Sam Harris talar om är att i en världsbild där en gud "skapar moralen" så blir den godtycklig. Då kan normalt moraliska människor uppföra sig som och dela åsikter med psykopater. Folkmord (Noas flod osv osv) och människooffer (Korsfästelsen) blir ok, helt plötsligt, för Gud sanktionerar det.
... det senare är trosföreställningar som stämmer in på KG Hammar också (eller menar han att guden agerade omoraliskt när han skapade syndafloden och lät offra Jesus?).
Mattias Irving,
Det finns kristna som gör goda moraliska saker - självklart. Men finns det en tolkning av kristendomen som är moralisk? Hyr ser den i så fall ut?
- Inget blodsoffer?
- Ingen arvssynd?
- Inget teodicéproblem?
Etc, etc. Hur får man ihop det?
Mattias I
Jag vet inte om det är jag som blivit mera observant, eller om det blivit allt vanligare att troende säger:
- MIN Gud är ...” Och sen följer en räcka goda egenskaper. Främst kärlek.
eller
- ”JAG tror på en Gud som ...”
Om man inte enas om vissa grunder, för att kalla sig kristen, så måste det ju bli så, att varje enskild troende måste
försvara sin tro, så fort religionen (inte tron) blir ifrågasatt.
Jag VET att muslimer inte alls behöver stå till svars på samma sätt. Det tassas troligen mera kring den religionen. Men det kan ju också vara så, att vi vet mera om ”vår egen” religion.
Därför blir det förstås så att du buntas ihop med allehanda aparta kristna, som du inte vill bli förknippad med.
Hur kan man mena att det inte finns en enhetlig kristen moral? Det är väl bara att utläsa den ur Bibeln? Problemet är ju förstås att alla kristna tycks läsa lite vad de vill ur den och på lite olika sätt. Och de som börjar läsa Bibeln kanske plötsligt börjar känna att de inte vill stå bakom "kristen moral"? Det förvånar mig inte alls, det är ett sundhetstecken.
Håller med Ulf och Mattias här.
Erik,
"Finns det inget enhetligt i kristen moral så kan vi inte om kristen moral. Begreppet skulle då vara helt meningslöst."
Jag skulle säga att begreppet är i princip analytiskt och deskriptivt meningslöst. Det finns ingen enhetlig uppfattning om moral som förenar kristna i tid och rum. Men naturligtvis finns det normativa uppfattningar bland kristna om vad som utgör kristen moral.
Inga L,
"Om man inte enas om vissa grunder, för att kalla sig kristen, så måste det ju bli så, att varje enskild troende måste
försvara sin tro, så fort religionen (inte tron) blir ifrågasatt."
Frågan är väl vad religionen består av, oberoende av varje enskild troende?
Fel Jimmy. Frågan HÄR är vad HUMANISMEN består av oberoende av varje enskild medlem, och oberoende av vad alla som kallar sig själva för humanister står för. Tycker jag. Jag är humanist.
Fel Patrik N. Det är bara (vissa) protestanter som härleder hela sin tro på enbart Bibeln. För KK tillkommer Traditionen med samma vikt som Skriften, plus lite annat som gör de lite mer flexibla (trots allt). Du vet, den där katekesen det tjatas om här ibland. Läs den med om du är intresserad på riktigt.
Jimmy,
-"Men naturligtvis finns det normativa uppfattningar bland kristna om vad som utgör kristen moral. "
Och det finns normativa uppfattning bland brevbärare om vad som utgör kristen moral. Med andra ord blir både orden "kristen" och kombinationen "kristen moral" helt meningslösa termer, med det förhållningssättet.
Problemet är att det inte är något som varken den religiösa, eller dennes kritiker, skulle gå med på. Vi anser båda att man kan tala om "kristna" och "kristen moral".
-"Det finns ingen enhetlig uppfattning om moral som förenar kristna i tid och rum."
Jag tror du har fel. Tron på en gud som är rättvis och god, som offrade sin son (symboliskt eller fysiskt) för alla andras synder, och som dömer våra handlingar och tankar - är alla nödvändiga moraliska uppfattningar att inneha för att någon skall kunna kallas sig för kristen och någon mening skall förbli i ordet kristen.
Tror man inte på detta och likväl kallar sig kristen; då kan hinduer, muslimer och ateister kallas lika mycket kristna som Paulus eller Påven.
Lennart
Det talas ofta om Traditionen här och hänvisas till den, som om den var lika viktig som Skriften.
Jag är inte riktigt klar över vad Traditionen är. Är det ett förhållningssätt man har enats om tidigare, men som inte klargörs av Bibeln.
Det är alltså ungefär: Så här gjorde min farfar och det fungerade då...? Eller Konstantin eller någon...för tusen år sedan...
Visserligen inte sanktionerat av Gud, men han har inte protesterat på tusen år...så det verkar nästan vara sant.
Och det skulle man hålla viktigare än Bibeln...? Mycket spännande...
Koncilierna har bestått av en hög människor. Gud har inte suttit med.
Ändå kommer de fram till beslut som tom övertrumfar den sk Gudens egna ord.
Vem har sanktionerat det?
Jag skriver några olika svar till olika skribenter här.
Inga, som du skriver så har de enhetliga beskrivningarnas kyrka börjat att luckras upp på många håll. Det är fortfarande ofta så att en central förståelse och tolkning i en församling tillåts vara allenarådande, men trenden är ändå att flera själva väljer att skapa sig en förståelse utifrån de texter som är relevanta för dem själva.
Det är positivt tycker jag, som tror på något slags mänskligt sunt förnuft, men misstror grupptänkande och normbaserat tycke.
Jag tycker att Humanisterna fyller en viktig funktion i fördömandet av det reaktionära, icke fungerande - homofobin, antidemokratiska strömningar etc.
Däremot tror jag att man gör just dessa reaktionära röster en tjänst genom att definiera hela kristendomen eller någon av dess aspekter som till exempel "psykopatisk". För då har man gett dessa personers variant av kristendomen ett företräde framför andra typer av kristendom eller förståelse.
På den senaste Jesusdemonstrationen i Stockholm var det tiotusentals personer närvarande - en stor majoritet kom från karismatiska samfund eller reaktionära grupperingar. De kristna rösterna tar redan mycket plats, och när de får ännu mera (som till exempel i abortdebatten) så får folk ofta bilden av att alla kristna är på det sättet. Det påverkar i sin tur återväxten av ett mer modernt och människotillvänt släkte av kristna, negativt. Genom att nyansera tror jag att man lättare kommer åt de grupper som är problematiska på riktigt.
Jag är inte säker på att jag helt håller med dig om att islam slipper ifrågasättande i samma utsträckning som andra religioner. Däremot tror jag att ifrågasättandet ser väldigt annorlunda ut. Samhällsdebatten riktar inte lika tydligt in sig på olika frågor, som till exempel homofobi inom Frälsningsarmén.
Däremot så ser vi demonstrationer mot bygget av moskéer, vilket hade varit otänkbart vid byggen av kyrkor eller synagogor. Vissa typer av muslimskt trosutövande har det lagstiftats emot i andra länder: Burkaförbudet ex.v. Vill inte väcka debatten om burka är rätt eller fel, menar bara att diskussionen kring islam helt enkelt ser annorlunda ut än den om kristendomen.
Kristian G: LIKA viktig. Den saken är tydlig, men jag kan förstås ha missförstått en hel del annat om detta. Står mer i katekesen (googla) om du är intresserad på riktigt, och om du vill bilda dig en egen uppfattning. Om inte, är det ingen idé att jag skriver mer om det heller. Sola scriptura är ett protestantiskt slagord.
Patrik,
det finns många kristna trosinriktningar som helt enkelt väljer att tematisera andra problem än dem som du nämner. Jämför KG:s "det som vi kallar Gud" - en extremt lös term, avsedd för att dels mystifiera, dels befria Gudsbegreppet. Måhända finns det inte ens någon agens i det som vi kallar Gud. Kanske är det bara en känsla av närvaro. Det leder givetvis till att vi tolkar alla bibelns berättelser i en mer Spinozistisk riktning, där Gud inte ses som en aktör utan som en stämning, ett tillstånd, eller bara som ett adjektiv som betecknar storhet. "Guds vrede for över honom" kan då betyda att personen i fråga helt enkelt blev väldigt arg.
Det är alltså EN tolkning. Jag som är mer analytiskt inriktad har ofta svårt för de mer innerliga varianterna av kristendom, men av erfarenhet har jag också insett att det finns ett ofrånkomligt inslag av godtycke i allt när det kommer till etik. Man läser vissa bibelpassager, man struntar i andra. Man tolkar sällan saker helt bokstavligt. Ergo: inget propagerande för blodsoffer i rent fysisk bemärkelse. Däremot en text som diskuterar det mänskliga tillståndet utifrån en livskraftig berättelse.
Så sent som idag diskuterade jag med några kristna vänner om varför man inte håller fram några nyskrivna böcker som exempel på gudomlig inspiration. Varför tro att allt som är heligt skulle stå i bibeln allena? Om man har en Gudstro, varför inskränka sig till att just de som skrev bibeln skulle ha fått den gudomliga ingivelsen? Det verkar ju egentligen lite fånigt.
Men traditioner lever också sina egna liv, for better or worse. Vissa traditioner spolar jag gärna bort. Andra traditioner är användbara och värdefulla, enligt mig. En sådan är befrielseteologin.
Det finns helt enkelt en påtaglig bredd och, ja, godtycklighet om man så vill, i den kristna tron. Låt oss inte sticka under stol med att det är så.
En tänkande människa kan berikas och finna nya uttryck för sin förundran över tillvaron genom att diskutera bibelberättelser, om så på ett rent hypotetiskt plan. En inskränkt människa kan dras med av en oreflekterad och destruktiv tradition som graderar människor olika och helt bortser från budskapen om kärlek och solidaritet mot alla.
Mattias I
Dina resonemang påminner om "musen som röt"! Kristen tro är lite, lite större än den avart av protestantism som varit förhärskande i Svedala ankdam... Den superliberala antidogmatiska antitraditionella existentiella gröt som inte går att svälja utan att förlora all intellektuell redlighet och kristlig sanningslidelse (och normativa moralfilosofi som t.ex. katekesen.se återger)! Våga ta steget och kom ut som ateist; det hade varit ärligast för alla parter!
Glad påsk!
Mattias I,
Ett ärligt sökande har jag full respekt för. Dock menar vi i Humanisterna att det inte finns någon speciell anledning att begränsa sitt tänkande genom att hålla sig till "det kristna spåret" eller "det religiösa spåret". Som du märker på Annorzzz reaktion så kommer man då få ägna sig åt en massa pseudodebatter av typen "men det där är ju inte kristendom" som är rätt oväsentliga för det större målet: att hitta en anständig etik.
Sen har vi problemet att kristendom i sin majoritetsutövning faktiskt inte är särsklit trevlig. Jag tror att det ligger i själva grundidéns natur. Så jag vänder mig mot kristendomen som sådan.
För att parafrasera dig: Jag tror man gör dessa reaktionära röster en tjänst genom att identifiera sig som kristen. Du står för en helt annan moral än dessa bakåtsträvare gör. Ändå vill du höra till samma "klubb" som dem. Det legitimerar till viss del deras framfart.
Men vi behöver inte vara överrens om allt. Fundamentalism är dåligt, liksom homofobi och främlingsfientlighet. Sen tycker jag även kristendom i sig själv är problematisk. Gott så?
Mattias I
Det var jag som var otydlig!
När jag skrev om förhållningssätt mot muslimerna, avsåg jag ”vårt”, Humanisternas. Så vi är helt överens om hur illa många muslimer behandlas på sina håll, i samhället i stort. Inte alls som kristna.
Sen är ju alltså frågan vem som är ”kristen”? Är det Annorzzz eller är det du? Det är inte helt lätt för en utomstående att avgöra.
Du är en av mina absoluta favoriter inom Kristendomen, med ditt analyserande förhållningssätt. Annika Borg är en annan. Även Ann Heberlein gör att jag ganska bra kan förstå hur (vissa) kristna tänker. Även om hon nog är mycket mera djupt troende än vad du och Annika är. (Nog med analyserande från min sida.)
Jag har en hel del troende omkring mig rent privat. De säger sig vara kristna, men de är så pass osäkra att de flesta inte går att diskutera med. De går ner för räkning, långt innan vi hinner till 10. Eller rättare sagt jag ”slår” inte, när jag märker hur grund deras tro är. Det skulle vara övergrepp. Så vi brukar enas om att jag inte riktigt förstår, och de kan inte förklara ytterligare. De bara tror. Så då går vi vidare och pratar om annat.
Vet inte om det inspirerar några av dem att fundera vidare på vad de egentligen står för. Ett fåtal har gjort det, tror jag, vilket gör att vi kan gå en aning djupare i vårt resonemang om vad Kristendom egentligen är.
En har kommit fram till att hon nog inte är kristen, men vad är hon då?? Hon ”känner” ju att hon tror i alla fall. Hon har haft stora problem med skuldkänslor pga vad hon råkat ut för i livet. Och som hon alltid trott vara Guds straff. Den tron har hon växt upp med. (Jag också, under min skoltid.)
Alltså. Mycket av kritiken från ateister och Humanister träffar lite hipp som happ ibland. Beroende på var på skalan, som man definierat sig själv som troende.
Patrik L
Er anständiga etik är i mångt och mycket gemensam (för dig och Mattias I).
Det är anständigt att avlägsna cellklumpar om Mamman vill det!
Det är anständigt att ha sex med vem man vill, hur man vill och när man vill, (så länge man inte skadar någon; med dina egna definitioner på skador)!
Det är ansändigt att vräka ut sitt hat mot alla kristna som tror på något (om vi så ska konstruera massiva halmgubbar och karikatyrer av Lutherdignitet)!
Det är anständigt att förhåna en klassik kristen Gudsbild!
Ja ni är eniga. Join forces! Ändamålet helgar medlen!
Lennart
Naturligtvis har jag googlat och läst och förkovrat mig. Hur kan Du ens tro något annat?
Jag föredrar dock att tala i termer av barnförstånd. Och det enbart pga att filosofer och religionsfilosofer tenderar att förlora sig i dimmorna av sin egen retorik.
Jag har alltså problem med det LIKA viktiga.
Om vi utgår från att Nya testamentet är Jesu ord, förmedlade till oss via olika människor. Guds ord alltså. (Om treenigheten skulle stämma).
Annars kan det vara vilken Baader-Meinhof-stämma som helst.
Hur kommer det sig då, att i stort sett vilka människor som helst kan omtolka texten? Vem ger dem rätt till det? Speciellt om det sedan i en samling människor stadfästes som tradition.
(ett urtima sätt att göra saker, vilket inte har ett dugg med sanning att göra.)
När förvandlas en tradition till sanning?
Och när blir den lika med Guds ord?
Jag ville höra Din version av begripligheten, inte KK:s, det fattar Du väl, att jag har läst på.
Läst med inte förstått.
Jag tänkte att Du som tydligen förstår hur allt detta går till, är naturvetare, skulle kunna förklara dessa svåra passager för mig.
Enligt mitt förmenande har beviskedjan våldsamma luckor.
Katekesen förklarar ingenting, den påstår saker.
Hej Patrik,
precis. Det blir pseudodebatter av samma typ som redan har rasat i flera århundraden. Fullständigt irrelevant.
MEN, jag är ändå inte bekväm med att lämna walkover vad det gäller definitionerna - på samma sätt som SD inte får börja definiera vad "svenskhet" innebär, eller någon sittande regering får bestämma vad "demokrati" innebär.
Den kristendom som du ogillar kan te sig icke önskvärd, men man kan inte heller förbjuda den. Man kan låsa in den, göra tron till en privatsak, som många sekularister förespråkar, men kristendomen har överlevt värre saker genom århundradena.
Om de människofientliga tendenserna får stå oemotsagda kommer de att fortsätta existera i sitt nuvarande tillstånd och åläggas nya generationer av troende. En inre kritik och progressiv röst inom Kristendomen är helt enkelt livsviktig för att visa på alternativen inom rörelsen.
Humanismen kan givetvis bedriva en yttre kritik och även driva sitt övergripande människovänliga samhällsprojekt, men ingen rörelse kan tränga igenom den barriär till det privata som civilsamhället självt upprättar.
Det skapar potentiellt farliga villkor för inte bara kristendomens utveckling, utan för alla religioner och även politiska ideologier, att utveckla avarter i det fördolda.
En fungerande och öppen idédebatt är det bästa vi kan hoppas på, tror jag. Och en sådan skulle skadeskjuta sig själv om de progressiva rösterna osynliggjordes genom alltför svepande generaliseringar.
Men, gott så. Jag säger inte att jag har rätt i detta - jag är inte i första hand statsvetare. Drar mig tillbaka med mina tankar för den här gången.
Kristian G: Varför försöker du med en så genomskinlig bluff? Du har inte läst på någonting - om det här heller. Vad har du för problem egentligen? Hittar du inte www.katekesen.se? Fattar du inte inte hur sökfunktionen används där? (Hitta rutan där det står "sök på ord", skriv in "tradition" och klicka på "Sök!". Klicka på det första numret som dyker upp i underkanten. LÄS. Gå ev. vidare till nästa nummer osv.)
Det kanske vore lämpligt att inte tillskriva någon som kallar sig kristen några egenskaper, endast för att den kallar sig kristen. De få saker kristna är överens om har ju ingen bäring för hur de beter sig eller vilka åsikter de har.
Vi behöver därför mer information och får fråga eller observera om vi är intresserade.
Att kalla sig kristen är i stort sett lika tomt som att kalla sig ateist.
Nej, det är för enkelt. Att vara kristen är att bekänna sig till en tro på något övernaturligt. Det kan kritiseras.
Visst är det så. Därför valde jag skriva "i stort sätt".
Det övermaturliga är nog det enda som kristna är överens om: Att Jesus återuppstod och att god moral är det som behagar Gud.
Jag har dock förståelse för att Mattias I vill försvara begreppet, när någon vill inkludera egenskaper i det som han inte håller med om. Jag gör det samma när någon tillskriver Humanismem egenskaper.
Erik, (och till er andra också, spännande diskussion)
Jag tror det är viktigt att skilja
mellan en normativ uppfattning om kristendomen, dvs. vad kristendomen bör vara, från en empirisk förståelse av kristendomen. En empirisk förståelse utgår från att kristendomen är (och kan aldrig
vara något annat än) det som dess
anhängare gör den till: dvs.
anhängarnas religiöst förankrade
tankar, känslor, handlingar,
betenden, försanthållanden (samt hur dessa är institutionaliserade). Det
empiriska förhållningssättet står
i kontrast till vissa troendes (och vissa icke-troendes) normativa föreställningar om vad som förenar alla kristna.
Mot bakgrund av detta tror jag att ditt försök att abstrahera fram en kristen moralisk essens misslyckas:
"Tron på en gud som är rättvis och
god, som offrade sin son
(symboliskt eller fysiskt) för
alla andras synder, och som dömer
våra handlingar och tankar - är
alla nödvändiga moraliska
uppfattningar att inneha för att
någon skall kunna kallas sig för
kristen och någon mening skall
förbli i ordet kristen."
- kriterierna blir i princip
obegripliga om man inte sätter i
in dem i något teologiskt
sammanhang
- kriterierna handlar eventuellt
mer om kognitiva försanthållanden,
och inte speciellt mycket om etik.
- kriterierna ger inget förklaringsvärde till hur kristna rent empiriskt, de facto, på någon moralisk basis, handlar och agerar.
- uppställningen liknar mer ett teologiskt, religiöst anspråk, vilka ofta försöker utreda vad kristendomen "egentligen handlar om". Detta är en teologisk fråga.
"Tror man inte på detta och likväl kallar sig kristen; då kan hinduer, muslimer och ateister kallas lika mycket kristna som Paulus eller Påven."
Utifrån min utgångspunkt är alla som kallar sig för kristna, just detta. Däremot kan vi säga att individer eller grupper i en given social/kulturell/geografisk kontext rent empiriskt är, eller av vissa grupper uppfattas som, mer eller mindre typiska representanter för den kristna tradition som finns där och då.
Kristna individer, institutioner och konkreta organisationer är mer meningsfulla som föremål för kritik, förutsatt man vill sysselsätta sig med religionskritik.
Det gick visst lite snabbt där, ang. "kritik av kristna individer" menar jag förstås att man bör kritisera människors föreställningar (om man inte håller med om dem), inte personen i sig.
Ulf,
Mattias verkar vara rätt tydlig med att han inte ser något övernaturligt som något centralt i sin kristna tro. Det verkar som att han är öppen för att allt är naturligt (vad nu det betyder).
Så att kristna skulle ha någon övernaturlighet gemensamt motbevisas ju redan i denna tråd.
Lennart
Du läste inte ens texten.
Katekesen förklarar ingenting, den påstår...
Daniel W,
Jag håller med, det finns de som kallar sig kristna som inte tror på det övernaturliga. I så fall är det bara en mångskiftande kulturell tradition som förenar kristna.
Jimmy,
Jag håller om den empiriska beskrivningen av "kristna" = de som kallar sig kristna.
Angående den normativa, så ser den som en pallett med en färg för varje samfunds tolkning av kristendomen. Dessa olika tolkningar går utmärka att ifrågasätta och kritisera.
Kristian G: Den påstår i så fall något som är helt väsenskilt från hur du skriver om Skriften och Traditionen. Ergo, du har inte ens försökt att läsa och förstå det, men du försöker bluffa om det. Pinsamt.
Lennart
Den påstår något som varken Du eller KK har något belägg för. Det är det pinsamma.
Kristian G: Du frågade vad som menas med Traditionen. Det är snarare en definitionsfråga än ett teorem som ska bevisas. Vad KK menar står i katekesen. Det pinsamma är att du låtsas att du har läst på, fast det ju är helt uppenbart att du inte gjort det. Klant.
Christianus Dysterkvistianus
Att varken läsa eller absolut inte förstå är inga bra dygder. Antingen skaffar du dig några bra dygder eller så kan du väl sluta upp.
Allt gott i obygden!
Fel video. Den här inkluderar Sam Harris mer kliniskt korrekta förklaring av psykopatidiagnosen.
Psykopati är en personlighetsstörning som karaktäriseras av en brist eller total avsaknad av grundläggande sociala färdigheter och känslor som medkänsla och empati.
Själv kallar jag tillståndet amoraliskt snarare än psykopatiskt eftersom psykopati mig veterligen inte är ett inlärt tillstånd. Det amoraliska tillståndet kan läras in även i en frisk person.
För att utveckla moral behöver en människa använda sina moraliska fakulteter (rationalitet/empati) i frågor om vad som är gott. Religionen agerar som placeholder så att individen inte utvecklar moral alls. Den får människan att bli en maskin som utför ett program.
Både Lennart och Annorzz
Dygder är precis som åsikter knappast objektiva. De dygder Ni har i KK:s namn är tro på obekräftade sagor, något så exeptionellt som osynliga Gudar, helgon,treeninghet,transubstantiation, saker som vilken "kryddhandlare" som helst hade kunnat komma på.
I min värld borgar det inte för en tankeverksamhet värd vatten. Men det tillhör ju mina dygder, ur mitt perspektiv.
Ni får gärna ha en alternativ tankeverksamhet för mig och att Ni kryddar den med invektiv visar bara precis vilken nivå Ert intellekt står på.
Kristian G: Vilken genomskinlig avledningsmanöver. Du frågade om vad som menas med Traditionen och bluffade om att du hade försökt läsa på. Det och bara det har du och jag talat om här.
Skicka en kommentar