24 nov. 2011

En kristen humanist

DNs ledarskribent Erik Helmerson har skrivit en läsvärd krönika inför advent: Advent: Ny strid inför fredens högtid.
Jag själv, som definierar mig som kristen och har firat advent, jul och påsk i skolan med kristna inslag i hela mitt liv, låg länge nära denna uppfattning. Kristendomen är i sina stunder en mycket estetisk religion som har 2 000 års erfarenhet av att skapa stämning och samhörighet. Den har mycket skönhet att erbjuda skolan och, tyckte jag, liten skada.

Detta har jag börjat ompröva. Inte utan vånda. Hjärtat säger en sak, hjärnan en annan. Jag tycker att jag har de emotionella argumenten på min sida. Men jag måste motvilligt erkänna att de rationella argumenten går åt ett annat håll. Min samhörighet är någon annans utanförskap. Min mysiga adventsstämning med mitt tända ljus är någon annans påtvingade religiösa rit.

Varför ska en sekulär skola fösa barnen åt ett visst religiöst håll? Hur känns det för ett ickekristet barn att veta att varje gång en kristen högtid närmar sig måste man göra ett aktivt val: följa normen, majoriteten, eller gå hem på egen hand?
Nästan exakt min åsikt. Helmerson följer upp med en direkt fråga till Humanisterna.
En urvattnad fest är en meningslös fest. Själva högtidlighållandet sköts nog bäst av de samfund som specialiserat sig därpå.

Så ska vi alltså avskaffa luciatågen på dagis? Slopa de tända ljusen och lussebullarna till advent i skolan? Eller är dessa företeelser så fjärmade från sina kristna urbudskap att de övergått till den där kulturella sfären och därför är okej även i en sekulär skola? Vad säger Sveriges ickekristna, vad säger föreningen Humanisterna som organiserat sin ickereligion så hårt att den blivit en religion i sig?

Var går gränsen? Hjärtat säger en sak, hjärnan en annan.
Katolsk Lucia, med ögon på
fatet istället för Lussebullar.
Jag kan inte svara för Humanisterna, men som person är mitt svar detta:

Julen är inte enbart - eller ens i första hand - en kristen högtid, utan en årstidshögtid. Samma sak med Lucia. (Att trycka dit ett obskyrt syditalienskt helgon är bara ett försök att smygkristna en långt äldre tradition.) Så med lite bättre information i skolan om vilka rötter dessa högtider egentligen har så finns faktiskt inget problem. Att lysa upp den mörka årstiden angår alla som så önskar.

Tomtar, julgranar, ljus och musik är inga religiösa symboler. Och vem tänker på ett italienskt helgon som slet ut sina egna ögon och gav till sin trolovade när man ser Luciatåget? Så varför avskaffa Luciatåg? Varför slopa tända ljus och lussebullar? Ljus och bakverk är inte kristna påfund.

De kristna påhängen kan man spara till hemmet och egna kyrkobesök. Jul och Lucia tillhör oss alla. Eller rättare sagt, de borde tillhöra oss alla.

Tack till Therese Strand för artikeltips!

7 kommentarer:

BBM sa...

Julskinka och lussekatter tillhör mina favoriter. Skinkan kan härledas hedniskt till Särimner och lussekaten till åminelse av övergången från från jakt till jordbruk. Håller med om att skolan kunde göra mer för att klargöra de ickekristna ursprungen.

Lennart W sa...

Är det OK att fira religiösa högtider bara om man kan visa att de inte är just kristna? Verkar iaf vara kontentan här. Varför?

Isidor sa...

Lennart har en poäng. Varför är Särimner ok om inte Jesus är det?

Lussekatten som markerar övergång från jakt till jordbruk, däremot, verkar ju vara oreligiös.

Ljus och en stunds lugn och ro, däremot, är jag helt för i skolan!

Är det måhända hårklyverier?

Eller är det så, att vissa saker, vilket ju stod i inlägget/artikeln, har kommit så långt från religonen, att de nu bara är en kulturell/historisk sak, helt utan religiös koppling kvar? Ganska få tillber idag Tor och Oden på allvar.

Grisen kan också, om man vill, härledas till det faktum att ungefär i slutet på december var det slut på foder till djuren, och alltså läge att slakta dem och äta dem istället för att göda dem. Det är en praktisk sak, snarare än en religiös, men det är ju såklart kul att göra en högtid av det, och passa på att dikta en fin saga om en gris som aldrig tar slut. Särskilt om man är hungrig i vintermörkret.

Kristian Grönqvist sa...

För en antireligiös person tror jag Särimner känns bättre bara för att ingen tar Särimner på allvar lägre, precis som tomtar. De är mao oskadliggjorda som aktivt religiösa symboler.
För mig är Kalle Anka eller Tage Danielssons Karl Bertil Jonssons julafton betydligt viktigare symboler än julotta eller julbön, samt snö i mängder, mat åt räven och rådjuren, småfåglarna, hackspettarna, lavskrikorna, skatorna kråkorna och korparna.
Det är stor risk att ingen gran kommer in i år heller. Men mycket ljus utomhus.

Lokatt sa...

Hos mig kommer ingen gran in, skönt! Och Lucia tycker jag ska stappla hem till Sicilien. Rätt pinsamt att vi firar ett katolskt helgon! Skönsång, stämning och brasa kan vi ordna ändå, det behövs ingen sinnesförvirrad nattlinnedam med gravt självskadebeteende för att få ljus i mörkret. Vem hittade på det här tramset med en skönhetsdrottning i fårpäls? Nej, led den stackars blinda flickan hem för gott, någon!

Ostronmannen sa...

Läste att man firade gårdsanden Lusse för i tiden. Att man tog gödkalven den 13 december på en tur runt huset innan slakten inför blotet. Att man tända halm i dess horn så det brann vackert.
Sant?
Ingen aningen om men det ger en trolig bakgrund till varför vi skulle fira Helgonet från syracusa den dagen hör i norr.
Läste även att man söp som fan den 13 dec förr. En tradition som tyvärr är vanlig bland ungdomar än idag ( i alla fall 1986)

Erik M sa...

Vår gamle vän Per Ewert håller oväntat nog inte med:

http://samvetsfrihet.blogspot.com/2011/11/skolverket-slacker-hogtidens-och.html

 
Religion Blogg listad på Bloggtoppen.se