If continuing brain research does in fact show biochemical differences between the brains of those who help others and the brains of those who do not, could this lead to a “morality pill” — a drug that makes us more likely to help? Given the many other studies linking biochemical conditions to mood and behavior, and the proliferation of drugs to modify them that have followed, the idea is not far-fetched. If so, would people choose to take it? Could criminals be given the option, as an alternative to prison, of a drug-releasing implant that would make them less likely to harm others? Might governments begin screening people to discover those most likely to commit crimes? Those who are at much greater risk of committing a crime might be offered the morality pill; if they refused, they might be required to wear a tracking device that would show where they had been at any given time, so that they would know that if they did commit a crime, they would be detected.Läs hela artikeln och fundera lite.
If there are already biochemical differences between us that can be used to predict how ethically we will act, then either such differences are compatible with free will, or they are evidence that at least as far as some of our ethical actions are concerned, none of us have ever had free will anyway. In any case, whether or not we have free will, we may soon face new choices about the ways in which we are willing to influence behavior for the better.
2 feb 2012
Är vi redo för ett moralpiller?
Frågan ställs av Peter Singer och Agata Sagan i en forum-artikel i New York Times.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inlägg
27 kommentarer:
Ja, det är en intressant fråga. Men den faller egentligen tillbaka i biopolitikens snårskog. Jag undrar snarare hur pillret skulle klassificeras: kosttillskott eller läkemedel? Annorlunda uttryckt: är omoral en brist eller en sjukdom? Hej igen, relevanta kyrkofäder. :-)
Förutom semantiska krumbukter, how about biverkningar? Är det moraliskt att göra mågon annan mer moralisk och samtidigt lite sjukare?
Naturligtvis; "Du sköna nya värld" är äntligen i antågande. Innan generell moraldoping sätts in kommer några individer att lämnas som de är som en referens för framtiden ifall moralen går snett. Jag kommer att göra applikation för att ingå i kontrollgruppen ;-)
Knäck denna moraliska nöten, om ni kan!
Antag att det finns ett par som älskar varandra men där den ena (enligt den andra) har stor brist på sympati och inte heller, trots bedjan, vill ta detta nya piller. Antag sedan att den ena smyger ner sympatipiller i den andres mat några veckor i följd och som resultat blir personer väldigt sympatisk.
Händelsen kommer till en rättegångs kännedom (din kännedom, säger vi) och personen som blivit lurad till att ta dessa piller får detta berättat för sig. Men, personen är numera en så sympatisk människa att denna förstår motiven bakom och vill därför fortsätta att ta dessa piller.
Hur skall domstolen/du besluta? Om pillret får personen att vilja fortsätta att ta pillret, och personen blir mer sympatisk som följd; har vi moralisk rätt att fysiskt hindra personen ifrån att ta fler piller? Är det vår skyldighet att ta pillren ifrån denna? Vad tycker ni?
Eric,
Är inte allt som får människor att bete sig mer kärleksfullt mot varandra av godo (så länge vi inte har några biverkningar att tala om - det komplicerar frågan avsevärt). Låt personen äta pillren.
Mattias I,
Vad gäller frågan om biverkningar så beror det förstå på vad dessa biverkningar är. Så som den är formulerad är frågan omöjlig att besvara.
BBM,
Frågan är om du vill tillhöra kontrollgruppen även efter att ha provat pillren... ;-)
Mattias I (igen),
Vilken kyrkofader har diskuterat detta?
Det är egentligen ingen knäckfråga. Det är i slutändan en fråga om vad samhället vill. De i samhället beslutande alltså.
De kommer nämligen inte att ta pillret.
Och de kommer alltid att motivera sitt icke tagande av pillret, med att det behövs en objeltiv grupp som övervakar det hela.
När vi alla är som tjuren Ferdinand är det bara att hoppas att det finns en och annan geting kvar!
Med andra ord: Pillerstyrkan får anpassas så att provokationer ännu har effekt.
På sätt och vis är massdoping redan känd. I Jemen och angränsande del av SA tuggar "alla" männen khat; startande vid 10-tiden är alla män vid 14-tiden lyckligt onåbara. Våldsamheterna kommer vid abstinens.
Patrik,
Nu gör du det för lätt för dig;)
-"Låt personen äta pillren". Det handlar inte om att "låta" någon göra något. Exempelvis: är det rätt eller inte rätt att grannens föräldrar slår sina barn? Svar: Låt dem gör som de vill.
Då åberopar du en frihetsprincip för att kringgå själva moraliska frågeställningen (vilket man har rätt att göra, men det missar lite poängen).
Dilemmat ligger i att han blivit lurad till att bli mer sympatisk och att det är drogen i sig som gör att han vill fortsätta att ta drogen. Som konsekvens av ditt resonemang så borde staten exempelvis lägga detta ämne i dricksvattnet för att lura hela befolkningen till att bli mer sympatisk till att sedan ta pillret självmant (jag menar -"Är inte allt som får människor att bete sig mer kärleksfullt mot varandra av godo?). Förstår jag dig korrekt då, eller är detta en halmgubbe?
Eric,
Krångla inte till det - det var ju så lätt i mitt huvud!
Nej, det är väl inte rimligt att staten tvångsmedicinerar sina invånare. Inte ens om det har goda konsekvenser. Konstigt nog. Den personliga integriteten borde väl vinna i ett sådant här fall...
Eric,
Krångla inte till det - det var ju så lätt i mitt huvud!
Nej, det är väl inte rimligt att staten tvångsmedicinerar sina invånare. Inte ens om det har goda konsekvenser. Konstigt nog. Den personliga integriteten borde väl vinna i ett sådant här fall...
Om vi tänker oss att ett ämne av okänd anledning har spridits i atmosfären. Detta har en negativ inverkan pa alla människors sympati.
För att motverka denna utveckling, sa kan staten lägga detta moralpiller i dricksvattnet.
Om detta är acceptabelt, ser jag inte hur det skulle vara fel att förbättra moralen fran nuvarande niva med samma metod.
Egentligen inte en principiellt ny fråga även om de drar det till sin spets i artikeln.
Om man med "moralbrist" menar en "empatisk funktionsnedsättning" så görs redan självklart försök att bota eller lindra detta inom ex. kriminalvården.
Flera terapimetoder försöker (än så länge inte särskilt effektivt) hjälpa personer (ex. med anti-social personlighetsstörning) att förändra sitt sätt att relatera till andra människor och förhoppningsvis öka deras förmåga att känna empati.
Enda skillnaden mot ett eventuellt framtida piller är att behandlingsmetoden kanske skulle vara mer effektiv än de vi har i dagsläget.
Sen är det alltid en otroligt svår fråga det här med tvångsmedicinering. Antar att man skulle få använda sig av de redan rådande riktlinjerna för detta (Ex. att man är ett hot mot sitt eget eller andras liv om man inte får medicinering).
Kanske är jag för tråkigt pragmatisk men jag förstår inte att det skulle vara någon skillnad mellan egenskapen 'moralitet' jämfört med någon annan kognitiv karaktäristika.
Patrik,
-"Den personliga integriteten borde väl vinna i ett sådant här fall..."
Så... för att inte släppa dig så enkelt ifrån mitt dilemma... domstolen borde alltså fastställa att pillren skall tas ifrån personen som fått dem i sin mat trots att personen blivit mer sympatisk tack vara dem och trots att detta är mot personens nu uttryckta vilja?
Mitt svar:
Låt personen fortsätta ta pillen om den vill. Ett nytt övergrepp från statens sida kan inte kompensera det första övergreppet.
Men ge ett hårt straff till personen som stoppade piller i maten från första början.
En analog:
En kvinna blir våldtagen, detta är ett övergrepp. Kvinnan blir gravid och väljer att behålla fostret. Hon ser sitt barn som något underbart, trots att det skapades på ett så hemskt sätt.
Att tvinga någon att sluta med snäll-pillren skulle vara som att tvinga kvinnan att genomgå en abort.
Att inte straffa den som gav pillren skulle vara som att inte straffa våldtäktsmannen, bara för att pillertagaren/kvinnan var övervägande nöjd med resultatet.
Jag svarar det Daniel sa. ;-)
Patrik L,
jag tänker på Augustinus, som stipulerade att ondska inte är ett eget ting, utan en brist på något gott. Denna negativa bestämning av ondskan återkommer genom idéhistorien.
Till exempel menade den romantiske filosofen Schelling att ondskan ständigt bar inom sig fröet till sin egen undergång. Den saknade en egen identitet och kunde bara existera som en parasit på andra existenser.
Nietzsche menade å andra sidan att det finns något djupt förfelat i själva avståndstagandet från det upplevt "onda" - att detta avståndstagande var något ont i sig självt. Hans idé om ondska visade sig i en aktiv, självuppfyllande kraft, som egentligen saknar moralisk (intellektuell) dimension.
Så innan vi börjar med att PEKA UT omoralen (vilket är en svag form av definition) vill jag gärna veta vad som är omoralens essens - eller åtminstone dess diskursiva funktion. Pratar vi omoral som aktiv handling eller passiv icke-handling?
Ah, den kyrkofadern. Då är vi på stabil grund. Men i just det här fallet var han väl ute och cyklade? om jag till exempel plågar ihjäl en hundvalp så har jag väl inte bara valt bort det goda utan faktiskt valt att utföra en ondskefull handling?
Jag menar alltså att omoral kan vara både aktiv handling och passiv icke-handling. Att definiera bort aktiv ondska är bara ett trolleritrick som behövs om man vill lösa teodicéproblemet. Men det behöver vi ju inte (eftersom Gud inte finns). ;)
Patrik L 2012-02-03 02:47
Å, bra kommentar! Är det inte "skojigt" hur troende målar in sig genom att till varje pris undvika kätteri?
Å andra sidan tror jag MI börjar vackla...
"/.../inte/.../någon skillnad mellan egenskapen 'moralitet' jämfört med någon annan kognitiv karaktäristika. (M.I. 2012-02-02 17:45. Röjer sig då och då.
Patrik och Daniel,
Tack för "era" svar!
-"Att inte straffa den som gav pillren skulle vara som att inte straffa våldtäktsmannen, bara för att pillertagaren/kvinnan var övervägande nöjd med resultatet."
Jag tycker "våldtäkt" är för för uppenbart grovt fall för att göra exemplet intressant. Ta istället ett fall där en man konstgjort inseminerar kvinnan för att göra en henne gravid och att hon sedan blir lycklig över att vara gravid och då inte vill straffa personen som inseminerade. Det är ett bättre exempel.
Det finns dock en väldigt stor skillnad på ifall man skall "tvinga henne till abort" eller "tvinga personen att sluta ta pillren" mot deras vilja. I det första fallet har personens hjärnfunktion inte ändrats av någon utomstående. Det är en kvinna i samma "normala" mentala tillstånd som annars som nu beslutar att vilja fortsätta med graviditeten. MEN(!) så är det inte i fallet med personen och "empati-pillren", där har personens hjärnfunktion ändrats av utomstående krafter och det är denna ändring som gör att personen vill fortsätta att ta pillren.
Med andra ord: jag tycker fortfarande inte att ni riktigt har givit er i kamp med själva dilemmat utan snarare sökt en snabb flyktväg.
BBM 2012-02-03 03:14
Tagit Mattias L för Mattias I. Sorry!
@BBM
Ledsen att jag förvirrar debatten genom namnet. Jag ska skaffa mig en avatar så att man tydligare ser skillnad.
@Eric
Det kan vara så att jag är lite väl pragmatisk men jag förstår inte riktigt var du tycker att det stora dilemmat ligger i.
Jag får nog anta att en del av det kan bero på att du anser 'moral' som en alldeles särskild egenskap, som är speciell och annorlunda än alla andra av våra karaktäristika. Förmodligen också kopplat till att en förhoppning att det finns någon typ av fri vilja som inte påverkas av våra hjärnors fysiska attribut.
Mitt svar är: Självklart ska inte partnern straffas och självklart ska personen ifråga fortsätta med medicineringen.
Jag gör förresten antagandet att den "osympatiske" i exemplet har STORA problem med sin empatibrist(dvs. inte bara lite grinig och sur), att det påverkar omgivningen och honom själv i hög grad.
Låt mig ge ett exempel.
Ove har en schizofreni-diagnos. För att inte hans vanföreställningar ska ta övertaget behöver han kontinuerligt ta neuroleptika. Ibland har Ove svårt med insikten om sin sjukdom och slutar då ofta ta medicinen. På detta följer att hans vanföreställningar växer och att han efter en period blir psykotisk. Han blir fullständigt övertygad om att hans släktingar håller på att gasa ihjäl honom. På väg att konfrontera en av de han misstänker försöker förgifta honom stöter han på polisen. De upptäcker att han är psykotisk och kör honom till psykakuten. Där bedöms han LPT-mässig (dvs. i så dåligt skick och att han är en sådan risk för sin egen och andras hälsa att han får tvångsvårdas).
Ove själv vill inte ta några neuroleptika på avdelningen, för i hans upplevelse så är det ju alla andra som är sjuka eller vill honom illa, inte han själv. Han tvångsmedicineras därför och efter en ganska kort tid så avklingar vanföreställnigarna. Ove börjar kunna se hur tokigt allt blev, att han nu blev psykotisk igen och vilken tur det var att polisen tog in honom till psyket innan han hann konfrontera sin släkting.
Nu när Ove, som fortfarande har en schizofrenidiagnos men, inte längre är psykotisk är han motiverad att fortsätta sin neuroleptikabehandling.
Menar du då att han ska avsluta behandlingen eftersom det är på grund av den han kan få sjukdomsinsikt och vilja fortsätta att leva utan psykotiska episoder?
'moralbrist' måste, anser jag, ändå ses som vilken annan psykisk sjukdom i sig.
Varför skulle just den egenskapen vara speciell?
Nu utgår jag från att vi definierar moral utifrån att ex. medvetet orsaka andra lidande och inte att man måste följa några godtyckligt uppsatta uppfostringsregler (Ex. gifta sig före sex, inte äta gris, etc).
Om man definierar onska som avsaknad av empati, så behöver kyrkofärdernas beskrivning inte falla särskillt långt från vetenskapens hypotesträd.
Håller med dig Ulf. Augustinus kanske var något på spåren. :)
@Eric
Jag kom på det efter jag skrivit och funderade på att omformulera till din variant: mannen hade medvetet hål på sin kondom så att kvinnan blev gravid. Jag tycker inte det förändrar mitt resonemang. Det var inte var våldtäktsaspekten jag var ute efter i min analog.
Mer generellt:
Det är inte samhällets uppgift att återställa saker till sitt forna tillstånd efter ett brott begåtts. Däremot är det samhällets uppgift att hjälpa brottsoffret fortsätta sitt liv på bästa möjliga sätt för den individen. Samt att straffa personer som begick brottet, för att förhindra att liknande brott upprepas.
Så att tvinga någon att sluta med pillren eller genomgå en abort är uteslutet. Där har jag svarat på ditt ursprungliga dilemma.
Jag är inte säker på hur just vårt rättsväsende fungerar när det gäller straff mot personer när brottsoffret inte vill få igenom ett straff. Jag tänker mig att det är rimligt att det inte är upp till brottsoffret att bestämma, när det ligger i samhällets intresse att avskräcka från sådana påhitt. Men det kanske inte är så Sveriges rättssystem fungerar?
Just med moralpillret är det lite fler saker vi måste veta för att kunna avgöra hur allvarligt vi ska se på att lura någon att äta dem. Om det t.ex. har en pacificerade effekt så är det extra känsligt. Om det till exempel kan användas av en part i ett förhållande för att dominera/utnyttja den andra parten. Eller om det kan användas för att neutralisera arga folkrörelser som blir försvarslösa mot icke-medicinerad polis/militär.
@Mattias L
jag hoppas innerligt att din kommentar om att äta grisar var menad som ett skämt. Att skada försvarslösa djur är ett arketypiskt exempel på en moralstörning. Om ett barn systematiskt skadar och dödar djur så är det redan idag full fart till en psykundersökning. Att det ändå är acceptabelt att plåga och döda grisar är den godtyckliga uppfostringsregel som de flesta av oss växt upp med, trots att det är en helt irrationell gränsdragning (om man inte är religiös: då är det Gud som dragit gränsen). Med mer moral i människor så är det en av de stora förändringar vi skulle se: en ovilja att skada andra tänkande, kännande varelser.
@Daniel
Point taken. Jag håller med. Det var ett väldigt antropocentriskt uttalande jag gjorde om grisarna. Även om det inte alls var poängen i resonemanget så har du i sak rätt. Vi borde nog, i sann Singersk anda, tänka mer utifrån individ och person än arter.
Poängen jag ville göra kvarstår dock! :)
yay :)
Skicka en kommentar