I artikeln påstås [en fundamentalistisk bibelsyn] innebära att "Bibeln är Guds ord och därmed felfri i allt". Men det är inte det karakteristiska för fundamentalismen. Det är sant att det första ledet - Bibeln är Guds ord - inom fundamentalismen ofta lyfts fram på ett sätt som förminskar eller förnekar den mänskliga sidan i bibeltexternas tillkomsthistoria. Men det andra ledet - därmed felfri i allt - är inte ett fundamentalistiskt kännetecken, utan är allmänkristen tro. Alla kyrkor, historisk sett, har delat den uppfattningen och det är den som kommer till uttryck i Lausannedeklarationens ord "utan fel i allt den påstår".Jag tror inte att Svenska kyrkan skulle skriva under på detta för det skulle få förskräckande konsekvenser. Ska Gustavsson ut och stena barn och döda homosexuella? Hela det "moderna" i den "moderna kristendomen" går ju ut på att bortse ifrån sådana bibelpassager.
Vad är då en fundamentalistisk bibelsyn enligt Gustavsson?
De verkliga kännetecknen på fundamentalismen är, för att följa John Stott, en generell misstänksamhet mot akademiskt tänkande, en mekanisk syn på Bibelns inspiration (diktamen), ett förnekande av mänskliga och kulturella element i texterna, ett avfärdande av vetenskaplig bibelforskning och noggrann hermeneutik (texttolkning) och en naiv, bokstavlig förståelse av Bibeln, med otillräcklig hänsyn till förekomsten av poesi, metaforer och symboler.Eftersom "akademiskt tänkande" bland annat innebär ett ständigt ifrågasättande kan vi bekvämt klassa in Gustavsson som fundamentalist. Att hävda en text som "felfri i allt" går emot allt vad fritt tänkande innebär.
Inlägg
2 kommentarer:
Tack Patrik för tipset om Stefan Gustavssons artikel "Felfri Bibel är allmänkriswten tro" i Dagen. Jag har just varit inne och skrivit en lång kommentar. Jag kör den i repris här. Någon skulle ju kunna bli inspirerad att arrangera en debatt!
Kommentarsfältet på Dagen:
"Idag kan jag inte annat än med stor bestämdhet hävda att det finns två artskilda sätt att tolka och använda Bibelns berättelser (t.ex. om Jesu uppståndelse), begrepp (t.ex. synd, frälsning, dom, nåd och försoning), rituella handlingar (t.ex. nattvarden och dopet) och ord som Gud, Djävul, himmel och helvete, evigt liv och talesätt (t.ex. att uppleva Guds välsignelse) - dvs det i vid mening kristna trosspråket. Å ena sidan kan det tolkas existentiellt och å andra sidan teistiskt-metafysiskt. Det innebär att Bibelns auktoritet motiveras och förstås på två mycket olika sätt. Detta är inte på något sätt originellt. Inom 1900-talsteologin är detta närmast allmängods."
Citatet är från texten "Innehåller den kristna Bibeln två olika heliga skrifter?" Om man är nyfiken på en utförligare diskussion kring detta får man googla rubriken eller följa denna länk: http://www.existentiell-tro.net/ekt-98/kapitel9.htm#k9.6
Texten är en del av kapitel 9 i boken "Existentiell livssyn - kristen tro?"
Om mig kan sägas att jag medlem i Humanisterna och styrelseledamot i Kalmaravdelningen och uppvuxen i en diskuterande fribaptistisk miljö. Jag karakteriserar mig numera som "ateistisk frilansteolog" och driver sedan hösten 2010 "Gustafs videoblogg" (kan googlas).
Det är tolv år sedan ovanstående text skrevs. Idag betraktar jag den typ av bibeltolkning som Stefan Gustavsson uttrycker, och väldigt många med honom, som en form av avgudadyrkan. Det är väldigt tuffa ord! Att gudifiera texter - Bibeln, Koranen, Mormons bok - eller gudifiera människor, som Jesus, är från mitt existentiella, ateistiska perspektiv att skapa avgudar! När det gäller att göra Jesus till en avgud är den moderna liberala, tolkande teologin och de evangelikala lika duktiga. För mig finns det bara en helig sak: det är att allt bättre förstå förutsättningarna och hindren för kärlekens, medkänslans, omsorgen och förnuftets människotillblivelse. Jag inbillar mig att denna kunskapsfråga var kristendomens hjärtesak i begynnelsen - och att man genom viktiga insikter, berättelser och riter lyckades skapa en gemenskapsform som stödde denna sköra livsprocess. Och att det var just detta som gav kristendomen dess enastående kraft i begynnelsen. Men det mesta talar för att detta är utprojicerad drömbild. Hur som helst, i vår tid tror jag att denna kunskapsfråga bara kan få full kraft och skärpa inom ramen för en uttalat sekulär, ateistisk, humanistisk livstolkning. Ju fler människor som gör denna kunskapsfråga till centrum i sitt liv desto bättre är förutsättningarna för jorden och den globala kulturens överlevnad och utveckling. Och ju mer levande och öppna diskussioner kring detta i olika sammanhang desto bättre!
Hälsningar Carl Gustaf Olofsson.
PS. Jag ställer gärna upp på en offentlig debatt kring detta. DS
Varför skulle en Allsmäktig Gud bry sig om "dåtida kultur"?
Skicka en kommentar