15 mars 2012

Xenofobi: Massiv okunnighet bakom kampanjartad kritik av humaniströrelsen

Humanisterna i Sverige har på senare tid mött en ytterst besynnerlig åsikt hos en del debattörer, om att vi skulle spela högerextrema krafter i händerna eller rent av själva vara främlingsfientliga i delar av vår hållning. Denna oförsvarbart undermåliga analys kan bara bygga på en total okunskap om av vad den organiserade humanismen står för internationellt och historiskt. Humanismen i sig själv är per definition för universella värden, såsom jämställdhet mellan alla medborgare i alla länder, internationell solidaritet och samarbete för demokrati och medmänsklighet. Att koppla detta till fascism eller rasism går inte ihop.

Varför denna diskussion har kunnat uppstå i Sverige beror troligen på att Humanisterna till skillnad från många andra av våra systerorganisationer från övriga länder i Västeuropa etablerade sig ganska sent. Förbundet bildades här inte förrän 1979 och har först det senaste decenniet börjat bli mer känt och synligt i samhällsdebatten. Djupet och bredden i rörelsen är därför ännu inte allmänt uppfattad av medier och befolkningen i stort. Vår egen ”image”, vad vi har kommunicerat utåt, har också hittills varit något smalare än hos många av våra Europeiska vänner. Man har kanske pga detta ännu inte fullt ut förstått vilken värdegrund vi har eller vilka motiv som leder oss i arbetet.

Obegriplig debatt
I länder som Holland, Tyskland, Belgien och Norge vore denna debatt sannolikt över huvud taget inte möjlig att föra. Ingen skulle komma på idén att misstänka humanister för xenofoba böjelser. Där har den organiserade humanismen varit stark sedan tiden efter andra världskriget och våra systerförbund oftast varit självklara diskussionspartner även på regeringsnivå i frågor om kultur, etik och livsåskådning.

I Norge blev som exempel Human-Etisk Forbunds ordförande, förra kulturministern Åse Kleveland, utsedd att leda det nationella arbetet med att ta fram minnesmärken för offren efter Anders Behring Breiviks terrordåd den 22 juli ifjol. Den som till äventyrs skulle framföra misstanken att Kleveland, denna socialdemokratiska kulturpersonlighet - eller hennes humanistorganisation, världens största nationella sekulära livsåskådningssamfund - skulle vara främlingsfientlig eller vilja fiska i grumliga högerpopulistiska vatten, skulle bara mötas av ett gapskratt. Ingen skulle någonsin ta det på allvar. I Norge tilldelas i stället på ett naturligt och alldeles okontroversiellt vis humanistledaren regeringsuppdraget att skapa nationens officiella symboler mot högerextremismens avgrund.
(Läs mer: http://www.human.no/Aktuelt/Nyheter/2012/Januar/Ase-Kleveland-far-ansvar-for-22-juli-minnesmerker)

I Nederländerna kan man inte räkna med något annat än att humanister tar rakt och tydligt avstånd från Geert Wilders politik, liksom man i Frankrike nog skulle få leta förgäves efter aktiva humanister med något som helst till övers för Le Pens Front National. I Polen är humanisterna inte bara emot katolska kyrkan, utan givetvis även allt vad fascism och rasism heter. I Norge finner man en mycket liten grupp av Human-Etisk Forbunds medlemmar som röstar på Fremskrittspartiet, som ändå med upp till runt 30% av väljarna bakom sig i perioder räknats som landets största parti, före Socialdemokraterna (Arbeiderpartiet). Precis som svenska humanister, trots att man officiellt är partipolitiskt neutrala, gärna bryter denna princip när man vänder sig emot Sverigedemokraternas världsbild – ett parti som är kraftigt underrepresenterat när det gäller väljare bland våra medlemmar jämfört med befolkningen i övrigt.

Antifascistisk kampanj
På 90-talet bedrev norska humanistförbundet ett intensivt upplysningsarbete mot nynazism, antisemitism och högerextremism, där svenska förbundet också var med på ett hörn. Vi hade kontakter med bl a anti-facistiska brittiska tidskriften Searchlight och medverkade i debatter och seminarier i Sverige och utomlands. Vår tidskrift Humanisten publicerade artiklar och intervjuer på temat med bl a Heléne Lööw och Stieg Larsson. Under hela förbundets existens har markeringen mot nazism och fascism varit solklar – alltså alldeles oavsett skrivningarna om politiskt oberoende i program och stadgar. Avståndstagandet till alla auktoritära och totalitära läror har alltid varit tydlig, såväl gentemot de religiösa, som de politiska.

Inte bara har humaniströrelsen internationellt sett fascismen som en absolut fiende, utan marginalen högerut har varit betdligt mer vältilltagen än så. Även vanliga, demokratiska och parlamentariska partier och politiker har ibland med rätt eller orätt räknats in i den höger man tagit avstånd ifrån. Amerikanska humanister har t ex ofta känt sig tvingade att vid världskongresser inleda med ett beklagande över sin sittande president, om sedan denne hetat Nixon, Reagan eller Bush.Man har tveklöst utgått ifrån att auditoriet bestått av liberala och socialistiska sympatisörer, som delat denna aversion mot Republikanerna.

Samhällsanalytiker i USA skulle aldrig finna på att omtala humanister som främlingsfientliga eller protofascister. Däremot har många kristna motståndare där velat utmåla de amerikanska humanisterna som alltför liberala och vänstervridna, som socialister eller t o m kommunister. Att betecknas som anhängare av humanism, sekularism, FN och mänskliga rättigheter fungerar där som ett notoriskt skällsord för vissa troende på högerkanten.

Demokratisk sekularism
Var den svenska debatten kan ha gått fel är möjligen i det att vi alltför ofta betonar sekularismen som vår ledstjärna, utan att samtidigt tillräckligt betona nödvändigheten av att försvara det demokratiska rättsamhället, med religions- och livsåskådningsfrihet och mänskliga rättigheter, lika för alla. Ibland framförs litet slarvigt att sekularismen i sig själv skulle utgöra ett försvar för mångfald och frihet, men utan demokratin och rättsstaten uppstår inte detta av sig själv.

Sekularismen kan lika gärna vara totalitär, som i det Sovjetunionen och andra kommunistdiktaturer, där den ”vetenskapliga ateismen” och (den okritiska) rationalismen var ledstjärnan. Man brände kyrkor, mördade präster (”ju fler desto bättre”, ansåg Lenin) och diskriminerade, trakasserade, torterade och förnedrade de troende på ett alldeles förskräckligt sätt. Denna erfarenhet skrämmer många kristna bara vid minsta hänvisning till ett ”sekulärt samhälle”, man misstänker utrensningar och utestängning av troende minoriteter. Därför kan vi aldrig vara nog precisa i att förklara exakt vad vi menar och inte menar när vi försvarar sekularismen, för att undvika alla onödiga missförstånd.

Med detta sagt är det minsta man kan förvänta sig av våra kritiker att också de går till källorna, läser våra program och orienterar sig om vår historia och internationella sammanhang, innan de uttalar sig. De skall då finna att xenofobin är otänkbar i humanismens själva essens. När vi granskar och kritiserar olika kulturer och livsåskådningar, så är det aldrig för att vi ser andra som främlingar, utan tvärtom som individer med samma intressen och behov som vi, som människor med samma rättigheter och skyldigheter.

Det är svårt att se annan orsak än lättsinne eller medvetet planlagda kampanjer till påståenden om något annat. Sådan slapphet eller populistisk jakt på nidbilder av motståndare är alltid lika tragisk och beklämmande att ta del av. Vi hoppas få se mindre av detta i framtiden.

Staffan Gunnarson, idéhistoriker och vicepresident i den Europeiska Humanistfederationen

33 kommentarer:

Eric Wadenius sa...

Hear hear!

Anders sa...

Mycket bra! Bara en fundering: Det humanisterna i vår svenska debatt anklagats för har väl mer varit att "spela främlingsfientliga krafter i händerna", inte att själva stå för främligsfientlighet. Att debatten handlat mer om hur debatten uppfattats eller kunnat uppfattas än vad som de facto sagts. För övrigt är det lysande bra skrivet!

Malin Jonason sa...

"... vi alltför ofta betonar sekularismen som vår ledstjärna, utan att samtidigt tillräckligt betona nödvändigheten av att försvara det demokratiska rättsamhället, med religions- och livsåskådningsfrihet och mänskliga rättigheter,..."
Ett MYCKET bra inlägg. Den här hållningen i debatten vill jag se mer av från Humanisterna.

Björn Bäckström sa...

Staffan Gunnarsson:

"/...med religions- och livsåskådningsfrihet och mänskliga rättigheter,..."/"

Enligt den här skrivningen ingår inte religionsfrihet i de mänskliga rättigheterna. Bra i så fall! ;_)

Lars Torstensson sa...

Mycket värdefulla synpunkter!

Visst är religions- och livsåskådningsfriheten en mänsklig rättighet, även om den ibland definieras på ett diskutabelt sätt, så att den ger religiösa människor rätt att göra en del betänkliga saker som de inte skulle få göra om de inte vore religiösa.

Lars Torstensson sa...

Islamofobi-fobi, kulturrelativism, mångkulturalism, guilt by association

Jag skulle vilja lägga till några synpunkter, grundade på mina erfarenheter som skribent på hbtq-sajten QX Qruiser. Där informerar jag fortlöpande om olika utspel och aktioner från Humanisternas sida. Följden har blivit att Qruiserklubben Humanisterna kraftigt har ökat sitt medlemsantal. Men Humanisternas motståndare har också gått till angrepp. Den vanligaste beskyllningen är att Humanisterna är främlingsfientliga. Den har oftast framförts av icke-religiösa "antirasister" på vänsterkanten.

Bakom den ligger ofta föreställningen att man inte får kritisera islam, eller att man bara får göra det "med silkesvantar". Ett slags "islamofobi-fobi". Den närs av uttrycket islamofobi, som kan uppfattas som att det är fördomsfullt att kritisera islam, Om man påtalar islamistiskt hat så anklagas men för att själv sprida hat, om man kritiserar fundamentalismen i moskéerna så anklagas man för att själv vara fundamentalist, o s v. Det är givetvis ett extremt ohederligt sätt att argumentera. Emellertid har det på senare tid trängts tillbaka i sin mest långtgående form, eftersom det är svårt att försvara sakligt, och den kritik det har mött har varit massiv.

Det värsta exemplet på islamofobi-fobi stötte jag för några år sedan på i Qruiserklubben Expo. Jag kritiserade där den "radikale muslimen" Mohamed Omar. Han är homofob och antisemit, har ayatolla Khomeini som sitt ideal och samarbetar med rena nazister. Då blev jag åter beskylld för främlingsfientlighet, och den som framförde beskyllningen var RFSL:s egen expert på rasism! Alltså ett rent profascistisk uttalande, gjort av en företrädare för den ledande hbt-organisationen!

En orsak till vurmen för islam inom vänstern är, tror jag, att antirasismen i stor utsträckning har blivit vänsterns nya projekt, sedan proletariatets diktatur råkat i vanrykte. Många extremister inom vänstern menar med detta begrepp helt andra saker än det vanligen står för: revolutionär socialism, antikapitalism, i värsta fall antidemokrati. Och utifrån sådana vanföreställningar blir givetvis Humanisterna en måltavla.

Man ser också gruppen muslimer som förtryckt arbetarklass, som ska bygga socialismen. Ett angrepp på islam blir därför ett angrepp på vänsterns ideologi.

Lars Torstensson sa...

Nära förbunden med islamofobi-fobin är givetvis också kulturrelativismen - tillspetsat uttryckt föreställningen att alla kulturer är lika bra, eller att man bara får kritisera "främmande" kulturer om man själv tillhör dem. Kulturrelativismen konserverar missförhållanden i andra kulturer och främjar rasism mot undergrupper inom dessa. Den är mest utbredd inom vänstern, men finns inte bara där.

Utbredd är också den mångkulturalistiska ideologin, föreställningen att det är kulturer och religioner som har rättigheter snarare än individer. Ett utslag av den är att staten ger stora belopp i bidrag till både kristna och islamiska organisationer som undergräver samhällets värdegrund. Det sker idag med en borgerlig regering och det skedde tidigare under socialdemokraterna.

Kritiserar man detta som humanist så får man medhåll - vad gäller de islamiska sammanslutningarna - från sverigedemokraterna, men inte mycket medhåll från andra partier. Här finns alltså en likhet mellan humanism och sverigedemokrati, och den tar man från "antirasisternas" sida fasta på, utan att beakta att utgångspunkterna för kritiken är helt olika. Sverigedemokraterna är främlingsfientliga, och vill helst ha bort alla muslimer, medan Humanisterna välkomnar muslimer, men vill se ett mindre frihetsfientligt och fördomsfullt islam, och vill främja mänskliga rättigheter även inom denna religion.

Om man ger uttryck för upprördhet över att islamister stenar kvinnor och hänger homosexuella så kan man också få höra att man har en "främlingsfientlig retorik": Även sverigedemokrater har nämligen gett uttryck för sådan upprördhet, och man hyser ett slags "beröringsskräck" inför sd. "Guilt by association" kan man kalla det sättet att resonera. Med hjälp av det kan man göra vem som helst till "främlingsfiende". Och de som använder det kastar sten i glashus, eftersom de själva sällan stödjer alla islamisternas dåd.

Björn Bäckström sa...

Lars Torstensson 2012-03-15 13:06

Mycket bra genomgång!

Nils sa...

Ja, Lars T beskriver precis vad det handlar om. Problemet för Humanisterna är att när man så lätt låter sig kränkas av falska anklagelser innebär det att man accepterat de grundläggande spelreglerna om guilt by association. Humanisterna är ju själva snabba att anklaga andra för främlingsfientlighet.

Jag anser att man ska ignorera falska anklagelser om främlingsfientlighet, men det innebär samtidigt att man avsäger sig möjligheten att själv använda detta dödliga vapen. Och ingen kan överleva en debatt i Sverige i dag utan att ha denna formidabla anklagelse i sin vapenarsenal.

Det är detta striden handlar om, att kunna uppvisa lucka till SD och återfå rätten att anklaga andra för främlingsfientlighet. Det är så man bevisar att man är på den goda sidan.

Redan i samband med burka-omslaget i Sans förutspådde jag att Humanisterna skulle få lägga det mesta av sin energi på att försvara sig mot anklagelser om islamofobi och främlingsfientlighet och det är också vad som skett.

Har ni förresten noterat att islamofobi så gott som helt försvunnit från diskussionerna. Främlingsfientlighet trålar bredare och anses antagligen därför som effektivare.

Kristian sa...

Jag tror att man kan beskriva det i termer av ett närsynt svartvitt tänkande; en oförmåga att se mer än två sidor i en debatt. Om motståndaren inte håller med, måste denne tillhöra "den andra sidan". Den som inte är med oss är emot oss.

Det har ju blivit lite grann så att högern har adopterat USA, Israel, Judendom och kristendom, medan vänstern har adopterat Palestina, arabvärlden och islam.

Inte för att kristendomen är mer höger eller islam mer vänster, utan det har bara blivit så av olika skäl. Om vår motståndare stöder det ena måste vi försvara det andra.

Om två olika grupper kritiserar något som vår sida försvarar, då klumpas dessa ihop oavsett om de kritiserar från helt olika perspektiv. Såsom Sverigedemokrater och svenska humanister.

Detta är tyvärr ett vanligt mönster i politik, särskilt i situationer där det bara finns två alternativ. Se den polariserade situationen i amerikansk politik. Det handlar då inte längre så mycket om argument, utan om grupplojalitet. Man ska säga de rätta sakerna för att visa att man tillhör rätt grupp. Allt är Obamas fel, eller Bushs fel, beroende på sida. Det är en signal om grupptillhörighet snarare än diskussion. Egentligen inte annorlunda än att man ska bära de rätta färgerna vid ett fotbollsderby.

Det är också ett framträdande mönster i de religioner som ser tro som det avgörande. Det finns de rättfärdiga som har rätt tro, och de orättfärdiga som inte har den.

Men ateister och sekularister är inte heller immuna mot det svartvita tänkandet. Uppdelningen mellan å ena sidan rationella, intelligenta icke-troende och å andra sidan korkade, naiva sagotroende känns alltför ofta som en sådan. De är si, vi är så, och därmed radikalt olika.

Jag köper inte riktigt den uppdelningen. Jag tror att delar av våra hjärnor helt enkelt gillar att vara övertygade. Att byta åsikt innebär att man måste ta sig igenom en period av tvivel och osäkerhet, något som av de flesta människor upplevs som otrevligt. Vilka åsikter som har lagrats in i våra hjärnor beror på vår uppväxtmiljö, våra erfarenheter och vilka intryck vi tagit emot. Gener spelar säkert också roll, men oavsett om det är arv eller miljö, tycker jag att man måste konstatera att om vi har förnuftiga och välgrundade övertygelser, så är detta i stor utsträckning ren tur. Med andra gener, andra uppväxtbetingelser och andra grupplojaliteter hade det kunnat vara förvirrade och ogrundade övertygelser som blivit inlagrade och sedan blockerat bort konkurrerande influenser.

När man funderar över detta och så att säga höjer blicken, tycker jag att man får ett annat perspektiv på de svartvita konflikter man är van att ha framför näsan. Motståndaren är inte längre ond, och jag kan inte på samma sätt berömma mig själv om det är jag som verkar förnuftigast. Under andra betingelser hade jag kunnat vara den andre.

På sätt och vis tycker jag att detta med att uppmana människor att höja blicken över den egna övertygelsen och dess orsaker är viktigare än att bekämpa specifika övertygelser. Sådant bekämpande leder snarare till mer av svartvitt tänkande än ändrade åsikter. Men ett minskat inflytande för religionerna kommer ändå som en bonus. När man ser hur godtyckligt det egentligen är vilka åsikter människor har, blir också idén att någon Gud skulle ha utvalt dem som har en specifik övertygelse, för att sedan straffa övriga, allt mer bisarr.

Björn Bäckström sa...

Kristian 2012-03-15 20:14

Herregud (!) vilket epos! Jag tog dig först för Kristian G och tänkte; nu får jag sätta honom i karantän!

I alla fall välskrivet!

Trollbjörn

Patrik N sa...

Oj, oj, oj BBM!

Jag gjorde samma misstag och tänkte precis gå in och hylla "Kristian G:s" inlägg!

Björn Bäckström sa...

Patrik N 2012-03-15 20:34

;-)

Kristian sa...

Tack för det.

Jag tror också att ett annat perspektiv på egna åsikter och övertygelser skulle kunna bidra till något som ett annat inlägg nyss tog upp: en känsla av självtranscendens. Med hjälp av neurovetenskap och psykologi kan vi se på våra åsikter, vårt sätt att tänka och våra konflikter från ett helikopterperspektiv, ett ”högre plan”, och jag tror att denna nya utsikt kan kännas lite transcendental.

Jag tänker så här och gör så där på grund av de här mekanismerna. Men genom att bli uppmärksam på dessa processer kan jag välja något annat. Det blir lite som att lägga ett nytt lager ovanpå det gamla lagret av tänkande, som om vi kunde bygga på våra medvetanden. Sedan kan man börja analysera det nya lagret också, och till överjaget läggs ett över-överjag. I praktiken saknar vi oftast både tid och kunskaper för att genomföra detta. Men att det alls är möjligt, och det utan att blanda in något sekteristiskt new age-mumbo-jumbo (se där en signal för att markera grupplojalitet :-)!), är på många sätt en svindlande och fascinerande tanke.

Björn Bäckström sa...

Kristian 2012-03-15 21:17

Jag är också fascinerad av neurovetenskapens fynd när det gäller hur hjärnan arbetar speciellt bäringen på frågan om det "medvetna" medvetandets integritet; om den finns eller inte.

Jag uppfattar det (paradoxalt nog) som att jag får en ny, större frihet fast neurovetenskapen säger mig att vi är automater i större utsträckning än vad vi i allmänhet anser, när jag lär om förhållandet. Eller kanske det hänger ihop med ”tillåtelsen” av en skön smitning från ansvar när man lär hur lite vi egentligen kontrollerar?

Slutar nu för tillfället innan den väldige Kristian G kommer dundrande med beskyllningar för gymnasiala funderingar.

Lars Torstensson sa...

Visst är det bra att vara nyanserad, och sätta sig in i motståndarens sätt att resonera. Men att ignorera falska anklagelser om främlingsfientlighet tycker jag inte är någon bra strategi. Då tror folk att anklagelserna är befogade, och att vi saknar motargument.

Inte heller bör vi, tycker jag, låta bli att kritisera andras främlingsfientlighet, när sådan visar sig. Väljer vi att inta en så passiv inställning så blir vi dåliga humanister.

Samtidigt är det förstås så att det går att vara antirasist i vissa avseenden, och rasist i andra. Liksom det går att vara både rationalist och naivt sagotroende.

Björn Bäckström sa...

Lars t 2012-03-15 22:21

"Samtidigt är det förstås så att det går att vara antirasist i vissa avseenden, och rasist i andra."

Kräver nog utveckling. Har samma åsikt; vill jämföra!

Kristian Grönqvist sa...

Jag har inget alls att invända. Jaa...kanske.
Det rör mera användandet av ordet anti.
Antiislamsk, antisemitisk, antishiitisk, antisunnitisk, antifeministisk, antirasistisk, antireligiös osv.

Själva behovet att använda anti, ger läsaren omedelbart uppfattningen att författaren vill visa en tillhörighet till det motsatta, alltså polarisera problematiserandet. Fast vapnet numera används så allmänt att det börjar devalveras.
Det ger en svartvit värld,tom utan gråskalor, vilket är detsamma som en overklig, osann värld, där egentligen ingen hör hemma.
Ungefär:"Om Du inte är Djurgårdare så är Du AIK:are och skall ha en snyting."
Lite trist för det mesta.

Kristian sa...

Lars, jag menar alls inte att man ska ignorera sådana anklagelser. Istället ska man förklara varför de är fel, OCH peka på det svartvita tänkandet som ligger grund till anklagelsen, så att det blir tydligt för alla.

Genom att visa att anklagelserna bygger på ett trångsynt resonerande blir det _extra_ tydligt att de saknar grund. Inte mindre tydligt.

Samma sak med främlingsfientlighet. Varför det är fel, OCH varifrån det kommer psykologiskt. Att man kan påverka rasistiskt tänkande och chauvinism genom att justera nivåer av propanolol eller oxytocin gör ju knappast rasistens position starkare.

Kristian Grönqvist sa...

Jag såg nyss en debatt på TV där Kurdo Bakshi använde sig av alla dessa förenklande tekniker."Om du inte är med mig, så är Du emot mig"

Vad är det som gör att problemen alltid förs in på den puerila svartvita nivån, när kloka människor som Bahareh Andersson inte behöver det...?

Lars Torstensson sa...

"Antirasistisk rasism

är det enligt min mening frågan om när man exempelvis fördömer sd:s främlingsfientlighet, och all fientlighet mot muslimer, men samtidigt urskuldar hedersförtryck, som framför allt orskar kvinno- och hbt-diskriminering i "främmande" kulturer, samt islamistisk antisemitism.

Björn Bäckström sa...

Lars T 2012-03-16 08:17

Bra! Instämmer.

Kristian Grönqvist sa...

Jag har ju som sagt snöat in på det här med anti-, vilket gör att mitt förslag blir intelligensbefriad argumentation.

Nils sa...

Larst T,

"ignorera falska anklagelser om främlingsfientlighet tycker jag inte är någon bra strategi."

Grejen är att du kan aldrig rentvå dig från anklagelserna med rationella argument eftersom anklagelsen inte är rationell. Sturmarks agerande är ett bevis på det. Efter att utan framgång i ett otal artiklar försökt skaka av sig anklagelserna, går han nu i desperation ner på knä och vänder sig till Guds domstol för att bli rentvådd.

Grundproblemet är naturligtvis att begreppet inte är definierat, men det hör till sakens natur. Om det ska användas som guilt-by-association-tillhygge måste det vara vagt för bred användning.

Du talar om "sd:s främlingsfientlighet" och Seglora om Humanisternas främlingsfientlighet. Du vill ha den reserverad för SD, men med den accepterade användningen är Humanisterna främlingsfientliga.

Jag menar, hur ska vi veta att det inte bakom islamkritiken, alla vackra ord till trots, döljer sig en främlingsfientlighet. I Norge infiltrerade den norska motsvarigheten till Expo högerextrema grupper och organiserade rasistiska demonstrationer. Tänk om SD infiltrerat Humanisterna...

Lars Torstensson sa...

Det är lätt att visa att Humanisterna är emot främlingsfientlighet

Nils.

Jag kan inte se några hinder alls för att rationellt bemöta anklagelserna om främlingsfientlighet. Att Humanisterna inte är främlingsfientliga framgår av att vi vill ha ett kosmopolitiskt samhälle, där människor av olika kultur och etnicitet blandas. Vi vill också att muslimer ska ha samma religionsfrihet och samma övriga rättigheter som andra. Sd:s inställning är helt annorlunda.

Du skriver att "med den accepterade användningen är Humanisterna främlingsfientliga". Vilken accepterad användning syftar du på?

Vidare gör du gällande att Sturmark nu i desperation går "ner på knä och vänder sig till Guds domstol för att bli rentvådd". Det är en alldeles felaktig verklighetsbeskrivning. Anmälan till domkapitlet syftar inte till att bli rentvådd utan till att ta reda på om domkapitlet står bakom Seglorasmedjans vildsinta beskyllningar eller ej.

Bo sa...

Lars T

"Anmälan till domkapitlet syftar inte till att bli rentvådd utan till att ta reda på om domkapitlet står bakom Seglorasmedjans vildsinta beskyllningar eller ej."

Kanske märker jag ord.
Om domkapitlet inte dömer eller lämnar anmälan utan anmärkning är väl inte samma sak som att de ställer sig bakom?

Jag gillar tilltaget och ser fram mot vad domkapitlet kommer fram till.

Nils sa...

Larst T,

du kan bemöta hur rationellt som helst, men när du en gång blivit anklagad för islamofobi eller främlingsfientlighet är det ingen som lyssnar längre. Då skulle det varit tillräckligt med en enda av de artiklar Sturmark skrivit.

Den accepterade anändningen är att kritik mot islam är främlingsfientlighet. Att "underblåsa främlingfientliga krafter" ligger bara en bit bak på det sluttande planet och glider lätt. Annars skulle inte Humanisterna sitta i klistret, eller hur?

Om Domkapitlet skulle ta avstånd från artikeln skulle det väl i någon mån "rentvå" humanisterna.

John Lönnmyr sa...

Aqurette kommenterar inlägget här: http://aqurette.com/journal/2012/03/swedish-humanism-and.html

Lars Torstensson sa...

Det finns olika läger i denna diskussion. Du tycks mena att "islamofobi-fobikerna" har vunnit debatten, och inte går att besegra. Det är inte min uppfattning.

Visst kan man säga att Humanisterna i viss mån blir "rentvådda", om Domkapitlet fäller Seglorasmedjan. Men gör det inte det så betyder det inte att vi accepterar domslutet, och medger "skuld".

Lars Torstensson sa...

Föregående inlägg var riktat till Nils.

Lars Torstensson sa...

Universalism är inte konformism

John Lönnmyr/Aqurette.

Du beskyller Humanisterna för att göra oss skyldiga till fördomsfullt förtal av judar och muslimer, men själv drar du dig inte för att förtala oss på ett fördomsfullt sätt. Det är ingenting annat än hyckleri!

Huvudfelet med din artikel är att den förväxlar universalism med konformism. Humanisterna vill ha mänskliga rättigheter för alla. Det betyder inte att vi vill stöpa alla i samma form!

Lars Torstensson sa...

Vi anser att djurplågeri är förkastligt, även när det sker av religiösa skäl

Du skriver: "Det enda sättet för en jude eller muslim att få gillande av de svenska humanisterna är att överge sin religion och kultur, äta fläsk, klä sig västligt och delta i förkastandet av sitt eget folk."

Det är ett befängt påstående! Humanisterna har självfallet aldrig krävt att judar och muslimer ska omvända sig. Inte heller att de ska äta fläsk. Däremot har vi tagit avstånd från sådan religiös slakt som sker utan bedövning. Vi anser nämligen att djurplågeri är förkastligt, även när det sker av religiösa skäl.

Vi anser också, i likhet med många muslimer, att det är fel, och ett uttryck för kvinnoförakt, att tvinga kvinnor att bära burka eller niqab, som sker i vissa islamistiska diktaturer. Många av oss tycker också att det är fel att tillåta heltäckande slöja i skolor, där det försvårar kommunikationen med andra elever, och med lärarna. Det undergräver också jämställdheten, som skolan ska stå upp för, eftersom sådana slöjor signalerar kvinnors underordning. Men hur de klär sig privat är en annan sak.

När det gäller omskärelse av pojkar så anser vi, i likhet med många barnläkare och barnrättsaktivister, att även judiska och muslimska gossebarn ska ha rätt att själva bestämma om de vill ha kvar sin förhud eller skära bort den. Vi sätter barnens rätt till kroppslig integritet före föräldrarnas rätt att "märka" pojkarna till sin egen religion. Det har inget med främlingsfientlighet att göra.

Det är alltså när religiösa bruk inkräktar på andras rättigheter som vi vill ha bort dem. Men flertalet religiösa bruk är inte av den karaktären.

Lars Torstensson sa...

Man gör muslimerna en björntjänst om man försvarar fundamentalismen och homofobin i islam

Vidare skriver du: "Ett antal röststarka svenska humanister har på senare år hävdat att kulturell kristendom är alltigenom god, medan däremot kulturell judendom och kulturell islam är barbariska och omoraliska."

Jag vet inte någon humanist som genomgående har dömt ut någon kulturell religion. Tvärtom är kulturell religion, eller religiös kultur, något som även humanister och ateister ofta kan uppskatta oavsett i vilken religion det handlar om (musik, arkitektur, konst).

Vad Humanisterna däremot har uttalat sin uppskattning av är den frigörelse från fundamentalismen som har skett framför allt i delar av kristendomen och judendomen, och som har gått särskilt långt i den på många sätt jämförelsevis extremt liberala Svenska kyrkan. Den har gjort det möjligt för kyrkan att tillåta kritiskt tänkande, och egna tolkningar av texterna, och att göra upp med många fördomar, som man tidigare satte högt, t ex mot homosexuella.

I moskéerna är däremot fundamentalismen och homofobin fortfarande rätt kompakta.

Men du tycker kanske att kritskt tänkande är något som bör förbehållas icke-muslimer? Och att hbt-muslimerna bör finna sig i imamernas förkastelsedomar?

Vem är det då som är främlingsfientlig?

 
Religion Blogg listad på Bloggtoppen.se