20 sep. 2012

Hedningarnas förgård

Cortile dei Gentili kallades förgården utanför det judiska templet i Jerusalem. Där möttes de rättrogna och hedningarna. I denna anda anordnar Vatikanen seminarium runt om i världen där trosfrågor diskuteras och i förra veckan var turen kommen till Stockholm, här i samarbete med Sveriges ambassad vid Heliga stolen.

I första seminariet, som kretsade runt tro och vetande, höll George Klein en briljerande inledning. Därefter utmärkte sig fysikprofessorn Ulf Danielsson genom att med yttersta tydlighet förklara den vetenskapliga metoden, vad vi vet och det vi inte vet. I jämförelse var biskop Antje Jackelén fullständigt oklar när hon hoppade fritt mellan olika betydelse av ordet "tro", med citat som "Vad är tro? - Inte en mindervärdig kunskapsform" och "Tro är kunskapens resonanskropp". Under detta seminarium hjälpte också PC Jersild och filosofen Åsa Wikforss till att bära vetenskapens och det rationella tänkandets fana. I avslutningen försökte Kardinal Ravasi rädda situationen genom att hänvisa till Goulds NOMA, men då protesterade Jackelén och hävdade att religion och vetenskap är starkt överlappande.

Det andra seminariet handlade mer om personlig tro och otro, och hur detta påverkar livet. I detta samtal deltog Jessica Schedvin och Christer Sturmark. Inledningen av Tomas Hammarberg om mänskliga rättigheter och FN:s delvis misslyckade försök att involvera religiösa företrädare i detta arbete var den stora behållningen.

Se i SVT Play “Världen med eller utan Gud”: Del 1 från Kungliga Vetenskapsakademin och Del 2 från Fryshuset.

Foto: Tim Lundqvist
------------------------------------------------------------------------------------------------------------
Carl Gustaf Olofsson har skrivit en längre reflektion utifrån seminariumen på sin blogg, denna återges nedan:

Tro och icke-tro

När det gäller det första seminariet så hade diskussionen av begreppen “tro” och “icke-tro” en framträdande plats. Det fanns även med på Fryshuset. Trots den tunga filosofiska och teologiska kompetensen på Vetenskapsakademin blev det tunt. Min femton år gamla text “Existentiell tro” (ingår som kapitel 6 i boken Existentiell livssyn – kristen tro”) framstår i all sin amatörmässighet som ett under av djup i jämförelse. Den är ett försök att förstå vad det är för tro (livshållning – övertygelser) som har betydelse för en utveckling och fördjupning av hopp, upplevelse av mening, delaktighet i livet, ansvar, hemhörighet i tillvaron. Den infallsvinkeln var man inte i närheten av trots kompetenser som biskop Antje Jackelén, kardinal Gianfranco Ravasi och en duktig kristen författare som Ylva Eggehorn i panelen.

Jag ger i texten “Existentiell tro” tunga argument för att det finns ett speciellt område av föreställningar och övertygelser som just tenderar att fördjupa eller urholka dessa kvaliteter beroende på vilken hållning vi intar. Och att detta inte har att göra med huruvida vi tro på Gud eller inte! Eller några andra bortommänskliga krafter eller verkligheter. Texten har en tydlig teologisk sida genom att den tar sin utgångspunkt i kristen tradition både i positiv och negativ, kritisk mening. Den är en bearbetning och kritik av ett traditionellt kristet trosbegrepp och visar på en existentiell trosproblematik som är helt oberoende av traditionella religiösa föreställningar. Min amatörteologiska gissning är att det är denna existentiella sida som varit kristendomens positiva och skapande sida fram till modern tid. Och som modern teologi och modern kristenhet, den liberala såväl som den evangelikala, gör sitt bästa för att dölja. Och tyvärr så bekräftades den dystra bilden. Då för femton år sedan skrev jag utifrån en vild idé om en levande ateistisk kristendom. Den idén har jag lagt på hyllan. Men trosanalysen är lika giltig idag. Det gäller en allmänmänsklig grundproblematik som vi alla är indragna i och inte kommer undan oavsett om vi är ateister eller kristna, muslimer eller judar eller är fullständigt ointresserade av livsåskådningsfrågor.

Finns det en verklighet som inte är materiell?

En annan intressant fråga var ”finns det en icke-materiell verklighet”. Men det blev aldrig någon riktig stuns i den diskussionen. Kanske berodde det på att man inte i utgångsfrågan gjorde en tydlig åtskillnad mellan en icke-materiell verklighet som har den materiella verkligheten som grund och en som är helt oberoende av den materiella verkligheten. Jag tror inte att det finns en icke-materiell verklighet som är oberoende av den materiella verkligheten. De flesta religioner menar att det finns en sådan verklighet, t.ex. gud.

Men frågan om en icke-materiell verklighet är förstås inte avklarad med det. Professor Ulf Danielsson kom in på en viktig problematik när han tog upp att en matematisk formel som beskriver viktiga fysikaliska samband är ett exempel på en icke-materiell verklighet. Men det följdes inte upp. Boken och texten är det mest handfasta exemplet på en materiell verklighet – pappret, trycksvärtan – som bär en icke-materiell verklighet, bokens innehåll, dvs det som berör oss, kan få oss att gråta, skratta, ändra våra liv.

Forskaren förhåller sig till hypoteser och ideér nedteckande i text eller formler. Dom förhåller sig inte till pappret och trycksvärtan utan till den icke-materiella verklighet som bärs av tecknen och texten! I dagens värld har vi datorer med hårddiskar och USB-minnen, CD-skivan med musik, fotot, DVD-skivan med film mm. Jag saknade här också en referens till kunskapsfilosofen Karl Poppers begrepp ”värld 3” som är den enda systematiska filosofiska reflektionen kring detta problem som jag känner till. Kunskapens växt, vetenskapens utveckling är en ständigt pågående dialektik mellan materiell verklighet och icke-materiell verklighet.

Sedan finns det för oss människor ytterligare en helt grundläggande verklighet som man kan kalla en ”existentiell verklighet”. Även den är icke-materiell. Det är den handfasta aspekt av våra liv som konstitueras av vår vetskap om att vi ska dö, att vi behöver mat för dagen och en trygg plats att sova på, vetskapen om att vi när som helst kan drabbas av sjukdom och olyckshändelser etc etc. Den sammanfattande benämningen är våra existensvillkor. Det är inte samma sak som vårt medvetande, men det mänskliga medvetandet är en nödvändig grund. Denna problematik berördes inte. Jag diskuterar denna viktiga och svårfångade icke-materiella verklighetsaspekt i avsnitt 3 ”Kunskapsanspråk och verklighetsförankring” i det avslutande kapitlet i boken ”Existentiell livssyn – kristen tro?”. Det görs då mot bakgrund av bokens diskussioner och analyser som i stor utsträckning gäller denna både handfasta och samtidigt svårfångade verklighetsaspekt.

Det var också lite märkligt att de stora ödesfrågorna om klimat, miljö, resurser och jordens överlevnad var frånvarande. Trots mina kritiska anmärkningar tycker jag att det var ett intressant seminarie och ett lovvärt initiativ. Den här typen av frågor behöver diskuteras i en bred offentlighet. Detta med två seminarier och två paneler var bra. Den ena panelen med professionellt folk, den andra panelen med representanter för ideella organisationer och engagemang gav en speciell bredd.

För min del skulle jag väldigt gärna se denna typ av engagerade och kvalificerade paneler som de på Vetenskapsakademin och på Fryshuset ta sig an den lite speciella kunskapsfråga som formuleras under rubriken ”Kunskapsfråga och vision” på min blogg. Kanske ett framtida arrangemang av Humanisterna?

1 kommentar:

Benzocaine sa...

Intressant med så många hedningar i ett seminarium anordnat av Vatikanen. Jag är positivt överraskad - bra gjort av KK!

(Ja Lennart, jag kan ge kyrkor beröm när de gör något positivt).

 
Religion Blogg listad på Bloggtoppen.se