13 okt. 2012

Det här måste vara himmelriket

Hjärnkirurgen Eben Alexander skriver in Newsweek om hur han besökte himmelriket när han hamnade i koma. Han har till och med skrivit en bok om sin upplevelse och försökt ger en vetenskaplig förklaring till att det han upplevde verkligen var livet efter detta.

Detta är en historia som kommer tragglas av dem som söker med ljus och lykta efter halmstrån som bekräftar de mer spekulativa aspekterna av sin livsåskådning. Därför är det bra att Sam Harris snabbt bemöter de vetenskapliga påståendena i artikeln. Harris skall läsas i sin helhet - This must be heaven - nedan ett exempel på varför hans texter alltid är läsvärda.
... this issue of Newsweek is best viewed as an archaeological artifact that is certain to embarrass us in the eyes of future generations. Its existence surely says more about our time than the editors at the magazine meant to say—for the cover alone reveals the abasement and desperation of our journalism, the intellectual bankruptcy and resultant tenacity of faith-based religion, and our ubiquitous confusion about the nature of scientific authority. The article is the modern equivalent of a 14th-century woodcut depicting the work of alchemists, inquisitors, Crusaders, and fortune-tellers. I hope our descendants understand that at least some of us were blushing.
Harris är extra intressant att läsa i detta ämne, eftersom han både relaterar till relevant forskning och egna erfarenheter om andlighet och meditation.
As many of you know, I am interested in “spiritual” experiences of the sort Alexander reports. Unlike many atheists, I don’t doubt the subjective phenomena themselves—that is, I don’t believe that everyone who claims to have seen an angel, or left his body in a trance, or become one with the universe, is lying or mentally ill. Indeed, I have had similar experiences myself in meditation, in lucid dreams (even while meditating in a lucid dream), and through the use of various psychedelics (in times gone by). I know that astonishing changes in the contents of consciousness are possible and can be psychologically transformative. 
And, unlike many neuroscientists and philosophers, I remain agnostic on the question of how consciousness is related to the physical world. There are, of course, very good reasons to believe that it is an emergent property of brain activity, just as the rest of the human mind obviously is. But we know nothing about how such a miracle of emergence might occur. And if consciousness were, in fact, irreducible—or even separable from the brain in a way that would give comfort to Saint Augustine—my worldview would not be overturned. I know that we do not understand consciousness, and nothing that I think I know about the cosmos, or about the patent falsity of most religious beliefs, requires that I deny this. So, although I am an atheist who can be expected to be unforgiving of religious dogma, I am not reflexively hostile to claims of the sort Alexander has made. In principle, my mind is open. (It really is.)
Harris avslutar:
Let me suggest that, whether or not heaven exists, Alexander sounds precisely how a scientist should not sound when he doesn’t know what he is talking about. And his article is not the sort of thing that the editors of a once-important magazine should publish if they hope to reclaim some measure of respect for their battered brand.
Glöm nu inte att läsa hela artikeln, så ni ser att Harris har mer än god retorik att komma med när han avfärdar Alexander - This must be heaven.

15 kommentarer:

Benzocaine sa...

Varför inte helvetet? Det han upplevde var kanske hur livet (döden?) ter sig utan gud - rena nirvana.

Eller så blev han bortrövad av aliens? Xenu kanske försökte föra bort honom och stänga in honom i en vulkan tillsammans med andra thetaner?

(Om det nu inte bara var en fullt naturlig reaktion i hjärnan.)

För övrigt undrar jag hur någon som lever kan ha upplevt livet efter detta?

Björn Bäckström sa...

Alexanders (och andras) erfarenheter av NDE fenomen har tycker jag - eller åtminstone borde ha - en lugnande effekt på oss vid tanken på döden. Jag tror inte man behöver ifrågasätta äktheten i upplevelserna; bara tolkningarna. Det är ju också Harris uppfattning.

Det verkar ju vara så inrättat att den sista resan - den till den slutliga förintelsen av kropp och medvetande - lättas upp av kemin i hjärnan på så sätt att vi i de sista sekunderna av levnaden får en "himmelsk" upplevelse just före utslocknandet.

Man kan ju fråga sig vilken evolutionär "nytta" som bestås levande varelser med detta arrangemang. Varför ska det vara "lätt" att dö när man ändå inte kommer tillbaka? Varför är evolutionen "barmhärtig" i de sista minuterna? Någon?

Det har iakttagits att hos bytesdjur, som blivit tagna av en predator, och som "inser att allt är förlorat", det stora lugnet infinner sig. Liknande mekanism?

Presentationen i Newsweek av artikeln som "sanning" är bedrövlig. Ur led är tiden; tidningen var en gång min favorit.


Patrik Lindenfors sa...

Björn,
Det finns ingen möjlighet till att hjärnans upplevelser vid slutet är en produkt av naturligt urval. Tänk så här. Vilken tänkbar fördel vad gäller överlevnad och reprodukkion skulle den ha som upplevde ett himmelst avslut i jämförelse med den som inte upplevde någonting? Eftersom man har någon sekund kvar att leva måste svaret bli: ingen. Istället är den trovärdigaste förklaringen att upplevelserna bara är något som händer, en biprodukt av hjärnans funktion. Det låter i alla fall bra mycket trevligare än att uppleva en sakta nedåtfärd mot det allt varmare innandömet av jorden...

Björn Bäckström sa...

Patrik L 2012-10-13 11:01

I och för sig håller jag med dig. Jag ställde bara frågan...

Men jag har i alla fall en förklaring ;-)

Under utvecklingens gång måste dessa medvetslösheter ha inträffat väldigt ofta, oftare än nu, med grottmännens träklubbor i åtanke. När offren med NDE mutationen kom till medvetande igen erinrade de sig "de sälla jaktmarkerna" (senare Valhalla!)de just visiterat, fick en kick av upplevelsen, krigade utan rädsla, våldtog alla kvinnor och fick mången avkomma som alla hade NDE förmågor!

A long shot?

Kristian Grönqvist sa...

Jag hade en fantastisk dröm i natt. På gränsen till supervåt. Men jag tror inte idag att jag flyttades till ett parallellt universum, som jag skulle få uppleva om jag sprängde ihjäl Reinfeldt.

Gör man det, är man ganska desperat...

Unknown sa...

Björn, Å andra sidan kan det vara tvärtom. Just dessa personer skulle vara mindre rädda för döden och lättare finna sig i rollen som kanonmat.

Björn Bäckström sa...

Johnny L 2012-10-13 12:24

Förmodligen!

Men till fenomenet: Det "normala" är väl att man dör efter att ha haft en NDE och kan inte rapportera den, som Patrik L påpekat. Har ingen betydelse för överlevnaden för den som har en NDE.

Då är den en nyck av hjärnans "design", en slump.

Men jag spekulerar i om fenomenet i alla fall har haft betydelse för tron på ett liv efter detta (och i förlängningen uppkomsten av religioner). I de gamla vidskepliga tiderna (Nåja, gamla och gamla...vi har ju KD, KK och annat skit, still) var kanske en NDE med överlevnad, en intäkt för något övernaturligt.

Det vanliga är ju annars att uppkomsten av de religiösa vidskepelserna tillskrivs människans behov av förklaring av alla naturfenomen; irrationella förklaringar hellre än inga alls.

Kanske en "övernaturlig förklaring" av NDE bidrog till eländet som fortfarande terroriserar oss. Inlägget med Alexander är bara ett ytterligare sånt tecken på livskraften av eländet.

Lennart W sa...

Hade nog varit intressantare om man först även hade kunnat läsa Newsweekartikeln, och inte bara Harris kritik mot den. Så vitt jag förstår är det den här:

Heaven Is Real: A Doctor’s Experience With the Afterlife

Benzocaine sa...

Lennart: Själv kommenterar jag bara blogposten.

Björn: Jag tror mer på att föreställningar om att livet fortsätter hänger samman med sorg över saknade släktingar, rädsla för döden och kärlek till livet. Man vill helt enkelt inte föreställa sig att livet tar slut med döden.

Benzocaine sa...

Och till och med små barn har ju frågor om vad som händer när man dör. Som Lemmy Kilmister säger "nobody fucking knows, so we make shit up to feel better".

Många religiösa verkar inte kunna leva med agnosticism, utan måste hitta på Fred som svar när de inte vet.

Lennart W sa...

Benzo: Min kommentar handlar om bloggposten, och även om Harris egen bloggpost som länkas till härovan och som vi uppmanas att läsa. Nu har jag inte själv läst ordentligt i någotdera, så det är möjligt att Harris har helt rätt om Alexanders artikel även enl. min mening. Vilket då iaf är möjligt att bilda sig en egen uppfattning om man även läser artikeln. Eller också litar man bara på någon mer eller mindre väl vald auktoritet..

Ulf Gustafsson sa...

Lennart W,

Om du bara gjorde som jag skrev - läste Harris artikel - och sedan gjorde vad Harris skrev i inledningen - då hade du också läst Alexanders text.

Gör som du själv förespråkar, innan du mästrar andra.

Lennart W sa...

Ulf: OK, mitt fel. Den länken kom ju faktiskt fast ganska långt ned i artikeln och kanske aningen osynligt att det var en länk.

Mästrar? Föreställde mig i så fall snarare att jag hjälpte till med ett förbättringsförslag, dvs att du t.ex. skulle kunna peta in den där länken själv i din bloggpost på väl synlig plats. Men OK för att leva som man lär.

Per Ewert sa...

Även jag lämnar bara kommentar på bloggposten. Men ska med stort intresse sätta mig in i artiklarna som länkas till.

Kan bara kort konstatera att Harris har en tro som tycks klart starkare än min egen. Även om det skulle visa sig att han har fel, kommer han ändå inte att ändra uppfattning. Spännande inställning, den där ateismen.

Sebbe sa...

Per Ewert, vissa av oss "spännande" ateister ställer sig mer eller mindre kritiska till alla åsikter som kastas ut tills det debatterats och nåtts vetenskapliga slutsatser om ämnet i fråga.

Det faktum att du kan förundras och tillskriva det du så löst kallar "tro" till skepticism är verkligen mind-blowing! Att inte acceptera något som sanning bara för att du eller någon annan säger det är varken "tro" eller något jag kommer be om ursäkt för.

Men det är klart, projektion är och förblir den desperata människans sista verktyg...

 
Religion Blogg listad på Bloggtoppen.se