12 nov. 2012

Humanisternas höstkonferens

I helgen arrangerade Humanisterna en medlemskonferens i Stockholm. Ett åttiotal medlemmar deltog och ämnet var Sverige i Europa, Europa i Sverige. Det var andra året denna höstkonferens genomfördes.

Inledningsvis informerades Magnus Timmerby kort om arbetet med Humanisternas etiska plattform och idéprogram. Den etiska plattformen skall behandla ett etiska förhållningssätt för organisationen, både i det interna och externa arbetet. Arbetet med den etiska plattform kan följas på Humanisternas forum, där också synpunkter på arbetet kan lämnas. Det reviderade idéprogrammet föreslås bestå av ett manifest och ett idéprogrammet, och skall skickas ut på remiss runt årsskiftet.

Den första riktiga programpunkten behandlade spänningen mellan Humanisterna som livssynsorganisation och som människorättsorganisation. Staffan Gunnarsson beskrev först kort humanismens historia, grundläggande idéer, samt gav exempel på hur förbund i andra europeiska länder arbetar. Speciellt intressant att se var den omfattande sociala verksamhet som det tyska humanistförbundet i Berlin bedriver.

Därefter tog Per Dannefjord vid och redogjorde för två möjliga vägar för Humanisterna: Politiskt arbete med utgångspunkt i ett rationellt och förnuftigt tänkande eller en livsåskådningsgemenskap. Dannefjord medger att det finns behov för det senare, men detta är inget han vill ingå i. Han beskrev också uppenbara problem med att blanda dessa, t.ex. är det olyckligt om Humanisterna får statligt stöd till trossamfund och står med på en lista tillsammans med religiösa trossamfund. Humanisterna är och bör framstå som något helt annat än ett trossamfund, enligt honom.

Dannefjord påtalade att det finns problem med livsåskådningar rent allmänt. Det är skillnad på att företräda en organisation och att företräda en livsåskådning som är identitetsskapande. Det senare innebär att man delvis har lämnat det kritiskt och rationella förhållningssättet, man ingår i en gemenskap, vilket gör det svårare att vara kritisk och ändra åsikt. Enligt Dannefjord är det stora problemet med religionerna inte föreställningar om gud, utan att de är gemenskaper som inte kan ifrågasättas.

Sedan lyft Dannefjord dilemmat med att beskriva den humanistiska livsåskådning i termer som "vi tror på människan". Detta blir bara hyfsat tomma fraser. Även ett positivt budskap, i form av omformuleringar av det vi är emot skaver. Det är rakare att kalla det för vad det är, religionskritik. Detta var ett tankeväckande budskap som togs emot med blandade reaktioner bland åhörarna.

Nästa programpunkt var ett föredrag av EU-minister Birgitta Olsson. Hon talade om människorättsbrott i Europa, med utgångspunkt i Ungern. Värderingar som åsidosätter vissa mänskliga rättigheter, är odemokratiska eller ovetenskapliga växer i kraft inom Europa. Eurobarometern visar t.ex. att en majoritet av européerna tror på lyckonummer. Även en majoritet anser att samhället förlitar sig för mycket på vetenskap och för lite på religion. Olsson sa också att abortmotståndet blir tydligare, samt att stora grupper diskrimineras och trakasseras inom EU, och Sverige: romer, hbtq-personer, muslimer, judar och flyktingar/immigranter. Olsson pekade på problemet att så få kvinnor är närvarande i EU:s beslutande forum, t.ex. ingår ingen kvinna i ECB:s styrelse. Hon avslutade "Vi ser på oro på utvecklingen i Europa, men det var inte bättre förr."

Vid efterföljande frågestund berättade Birgitta Olsson att hon inte tror att ett förbud mot omskärelse av pojkar är rätt väg, de negativa konsekvenserna blir stora, förändring måste ske inifrån de grupper som praktiserar detta. Olsson sa också att hon har en barnatro och att religionerna har bidragit positivt i Europa, t.ex. i kampen mot kommunisterna i Polen och med hjälp till utsatta människor.

Därefter kom en presentation av Dr Willem Blokland, som arbetar med andligt rådgivning på humanistisk grund vid ett sjukhus i Utrecht. Han redogjorde för den historiska bakgrunden i Holland, där samhället varit uppdelade i katoliker och protestanter, vilka hade två parallella system (två pelare) för samhällsservice. Den humanistiska agendan har handlat om att få jämlika rättigheter även för icke-religiösa, den tredje pelaren. Det holländska humanist förbundet bildades 1946 och har idag ca. 16.000 medlemmar.

Humanistiska rådgivare på sjukhus, i fängelser etc. betalas av staten och de är idag 160 st. Vid sjukhuset i Utrecht ingår de i Department of orientation in life, vilket innehåller representanter från flera olika livsåskådningar. Religiositeten har förändrats snabbt i Holland, blivit mer differentierat och mindre styrt av gamla strukturer. Idag är 46% sekulära, 26% andliga (ej religiöst anslutna) och 28% traditionellt religiösa.

Lördagen avslutades med att Eduardo Grutzky talade om hedersrelaterat våld mot barn och ungdomar. Den förklaring han föredrar är socioekonomisk och innebär att avsaknad av fungerande välfärdssystem och avsaknad av upplysning leder till hederskulturer. När ett samhälle saknar ett allmänt utbyggt välfärdssystem, tar familjen hand om den funktionen och detta sker med krav på lydnad. Avsaknad av upplysningens idéer innebär låg utbildningsnivå för kvinnor, liten jämställdhet och låg ekonomisk självständighet för kvinnor.



Under söndagförmiddagen genomfördes grupparbeten inom ämnena humanistisk identitet, hedersvåld, värderingarnas Europa och andlighet. Den sista leddes av en holländsk humanistisk rådgivare vilken beskrev hur de kartlägger andliga behov med hjälp av en enkät, detta för att kunna hjälpa patienter på sjukhuset. De andra grupperna diskuterade ämnena som tagits upp dagen innan.

Konferenshelgen avslutades med Humanismens dag och utdelning av Hedeniuspriset. Lise Bergh, general sekreterare Amnesty International, talade om mänskliga rättigheter och yttrandefrihet. Dessa rättigheter är enligt henne odelbara, alla är lika viktiga. Det finns dock oroande tecken på att omtolkningar av de mänskliga rättigheterna sker religionalt, t.ex. inom ASEAN, och då tas stor hänsyn till traditioner. Detta kan leda till tveksamma och otydliga skrivningar som kommer skapa ett undermåligt skydd för de mänskliga rättigheterna och undergräva universaliteten.

Bergh beskrev också hur yttrandefrihet är begränsad i många länder och även rädsla för terrorism har används som skäl att minska yttrandefriheten sedan 11 september. Hon pekade på rätten till religionsfrihet, att få tillhöra och praktisera sin religion, och att detta hotas även i Europa, t.ex. genom burkaförbud. Amnesty utreder och dokumenterar allvarliga kränkningar av mänskliga rättigheter, de utövar påtryckningar, ger  information och utbildning. Bergh avslutade med att påtala vikten av att de som begår brott mot mänskliga rättigheter ställs inför rätta.

Hedeniuspriset delades ut till årets pristagare, statsråd Nyamko Sabuni. Innan prisceremonin gav Eduardo Grutzky en motivering av valet av pristagare: Sabuni har bidragit starkt i kampen mot hedersvåld och arbetat för mänskliga rättigheter för barn och ungdomar i Sverige. Han berättade också att det i dagarna är 38 år sedan han fängslades som politiskfånge i Argentina. Han släpptes efter 7 år tack vare hjälp från Amnesty.

Nyamko Sabuni tackade för utmärkelsen och berättade att hon är glad för att vi ändå har kommit så långt sedan hon skrev boken Flickorna vi sviker 2006. Många problem kvarstår. Ungefär 70.000 ungdomar i Sverige lever i en situation där de förmodligen inte kommer få själva välja sin livspartner och fortfarande är de möjligt att få dispens för barnäktenskap. Sabuni hoppades vi snart kan lagstifta mot barn- och tvångsäktenskap, samt hade förhoppning om att vi en dag kan leva upp till mänskliga rättigheter och barnens rättigheter, oberoende av deras kulturella, religiösa eller etniska bakgrund.

7 kommentarer:

Patrik N sa...

Tack för en bra rapport, Ulf!

Anonym sa...

Fin sammanfattning av en toppen konferens. En eloge - och stort tack - till Astrid Moëll och Anna Bergström som arrangerade samt till alla som medverkade.

Lokatt sa...

Ja allt var intressant, kul att ha varit med! Nu ska bara hjärnan smälta och sortera alla intryck. Lite snopet kändes det dock att vår kompetenta EU-minister deklarerade att hon har "nån sorts barnatro". Och att den inflytelserika Lise Berg när hon talade om kampen för religionsfrihet bara nämnde rätten att bekänna sig till vilken religion man vill och rätten att byta religion om man så önskar. Men hon sa ingenting om rätten att avstå från all sorts religion. Fast hon kanske bara glömde den rätten.

Gunnar Lindholm sa...

Fin rapport!

Synd att man inte var där och fick höra hela Per Dannefjords inlägg.

Mikael sa...

Gör ett nytt försök här! Tack för en utomordentlig sammanfattning! Ville man att vi skulle bli fler? Om ja vad krävs? Idag är vi lika många som Frälsningsarmen, men H är på väg uppåt. Om vi vill bli lika många som i Norge( i relation till vår folkmängd ) så skall vi upp från 5.000 till 150.000. Är Dannefjords inlägg lösningen?

Benzocaine sa...

Lokatt: Birgitta Olsson har tidigare sagt att hon är kristen, men att hon stödde Humanisternas ansökan om trossamfund. (Själv tyckte jag det var ett dåligt beslut av flera anledningar).

Som tidigare kommentarer tackar jag för en trevlig redovisning och vad som tycks ha varit en trevlig tillställning.

Svante sa...

Jag har skrivit lite om detta ämne på webforumet, i kategorin om föreningsdemokrati.

Jag ser en viss liten poäng i det Per D sa om att för mycket gemenskapskänsla kan hämma rationalitet, förnuft och kritiskt tänkande. Men man kan ju ha gemenskapskänsla kring bl.a. detta att ha kritiskt tänkande. Sen är åtminstone en viss gemenskapskänsla bra för att motivera och engagera människor. Jag ser det inte som att de vägar PD beskrev står i motsättning till varandra.

Jag är emot att Humanisterna ska söka statsbidrag, p.g.a. risken att man ”inte biter handen som föder en”, alltså en risk att vi gör oss beroende av och blir ofria gentemot staten. Detta om något borde vara hämmande för kritiskt tänkande.

Sen om vi står med på ”samma lista” som religiösa samfund, beror på vad för slags lista det är. Jag ser det som att Humanisterna är en livssynsorg./livsåskådningsorg., så som de religiösa är. Men vi är inte en religiös organisation, till skillnad från de religiösa så är vi ju något helt annat, vi är ju bl.a. ateister (i vid mening) och religionskritiker. Bra att PD sa att han såg religionskritik som ”renhållningsarbete”, detta m.m. gjorde att jag blev lite förvånad och besviken när PD senare sa att det var ok med religiösa som medlemmar i Humanisterna.

Sen är jag lite förvånad över att Birgitta Ohlson tydligen har gjort en kovändning nu sista dagarna och nu accepterar Tonio Borg som EU-kommisionär. Så lät det inte tidigare.

 
Religion Blogg listad på Bloggtoppen.se