25 nov. 2012

Skolverket förtydligar: Gud får inte vara med

En ganska ny jultradition är att debattera skollagen i fråga om att ordna samlingar i kyrkan. Lagen är ganska tydlig på den punkten (se t.ex. detta dokument från Skolverket) men för att förtydliga så skriver idag Anna Ekström och Claes-Göran Aggebo (generaldirektör respektive undervisningsråd vid Skolverket) i DN om vad som gäller.

Vårt svar är ja – om det inte finns några religiösa inslag i ceremonin. Ytterst är det rektorn som ska hantera situationen.

Det som kan finnas kvar att diskutera är vad "religiösa inslag" innebär. Det är ju inte precis fritt från kors och andra kristna symboler. Som humanist ser jag personligen den enklaste lösningen i att använda andra lokaler än en kyrka.

I sin debattartikel nämner de 

Det stämmer att elever ska lära sig om kristendomen och andra religioner i skolan. Men det är stor skillnad på att få kunskap om religioner i undervisningen och att tvingas delta i religiös utövning.

Notera den väsentliga skillnaden mellan "...kunskap om religioner ..." kontra "...delta i religiös...".

Uppdatering: Artikeln var i DN, inte SvD.

36 kommentarer:

Patrik N sa...

Oj, vad ambivalenta de är. I sista stycket skriver de att rektor beslutar om "adventsfirande i kyrkan". Tidigare skriver de om skolavslutningar i kyrkan "i adventstid". Och med präst närvarande men "utan konfessionella inslag". Att det blir en motsägelse är dagens understatement... Vad besvikna alla präster ska bli när de får höra att de inte ens är konfessionella inslag längre.

Hoppas att Humanisterna skriver ett svar på den här debattartikel och mosar den utifrån Skolverkets ologiska tänkande och självmotsägande resonemang.

Anders Hesselbom sa...

I de nya direktiven från Skolverket står att konfessionella skolor får ha religiösa inslag i de obligatoriska delarna. Detta är helt huvudlöst, och innebär i praktiken att det är upp till föräldrarna om barnen ska få ett religiöst tänk eller inte. Lite som att säga att astrologi är trams till alla utom dem vars barn ska bli astrologer.

Patrik N sa...

Gud får inte vara med på skolavslutning i kyrkan i adventstid. Men prästen får vara där i hans ställe. Om han bara håller tyst. På adventsfirandet i kyrkan. Och därmed har Skolverket förtydligat vad som gäller.

Grattis. Alla. Rektorer.

Ulf Gustafsson sa...

Jag tycker de är tydliga, även om gränsdragningen blir lite godtycklig. En viss logik finns dock om man tänker sig skillnaden mellan ett besök vid en gudstjänst och ett turistbesök i en kyrka. En skolavslutning i kyrkan skall vara som det senare.

Rubriksättningen är dock kul. Som om de som tror på Gud tror han hindras av skolverket att besöka kyrkan, som om bön eller välsignelser är besvärjelser som framkallar Gud.

Anders Hesselbom sa...

Jag ställer lite motfrågor här.

Camilla Grepe sa...

Helt klart pågår en maktkamp mellan Skolverket och Svenska kyrkan. Tydligast syns det i Skolverkets ändlösa försök att ringa in under vilka betingelser skolan får vara i kyrkan.

Avslöjande nog svarar kyrkan med att utöka antalet tillfällen som eleverna infinner sig i kyrkan överhuvudtaget. Kreativiteten är påfallande: FN-dagen, advent, lucia, höstterminsavslutning, påsk, skolavslutning på våren och ett oräkneligt antal besök på temat orgelskoj, titta på kistor etc.

Det handlar inte om att få ungarna att tro på gud. Det handlar om att få dem att tro på Svenska kyrkan och bli betalande medlemmar.

Camilla Grepe sa...

(Något avkortat för att få plats)
Skolkyrkan i Vaxholm

Förskola/förskoleklasser
Barn i åldrarna 0-6 år erbjuder Vaxholms församling följande:
Konsert för 6-åringar.
Studiebesök i kyrkan/kapellen,

År 1
Tema: Bygga en krubba.
Syfte: Aktualisera julevangeliet på ett annorlunda sätt.
Besök: Vi besöker er i ert klassrum.
Inbjudan: Ett introduktionsbrev till klassen samt inbjudan till krubbutställning och gudstjänst för små och stora, till varje elev i åk 1.

Utställnings tid: I samband med decembers gudstjänst för små och stora i Vaxholms kyrka.

År 2
Tema: Mose vandring
Syfte: Varför vi fått etiska regler och lagar, visa på samarbete, välsignelsen.
Plats: Vaxholms kyrka


År 3
Tema: Det här är kyrkan
Syfte: Låta eleverna bekanta sig med sin hemkyrka samt träffa en präst, en vaktmästare och en organist och få reda på vad de gör i kyrkan.
Besök: Ni besöker oss i Vaxholms kyrka eller i Resarö kapell.
Inbjudan: Ett introduktionsbrev till läraren
Tidpunkt: Hösten
Tidsåtgång: 60 minuter
Gruppens storlek: Hela klassen, som delas in i tre grupper när de är på plats.
Övrigt: Alla elever får ett vykort på Vaxholms kyrka/Resarö kapell. De kan skicka kortet till någon som är viktig för dem. Klassen får en barnbibel och ett informationsblad om församlingens barnverksamhet.

År 4
Tema: Påskvandring
Syfte: Låta eleverna följa Jesus sista vecka och uppleva påskens under.
Besök: Ni besöker oss i Vaxholms församlingsgård.
Inbjudan: Januari/februari, med ett introduktionsbrev till läraren
Tidpunkt: 1-2 veckor före påsklovet
Tidsåtgång: 40 minuter
Gruppens storlek: En klass, max 25 elever.
Övrigt: Eleverna får rita/ skriva något till oss om vandringen. Vi kan komma till skolan och träffa eleverna igen om de har frågor.
christina.bursjo@svenskakyrkan.se

År 5
Tema: Möte med kyrkohistoriskt viktiga personer.
Syfte: Levandegöra några personer som haft inverkan på vår kyrkas utveckling, som till exempel Gustav Vasa, Käthe Luther, Lina Sandell och kyrkbyggaren.
Besök: Ni besöker oss i Vaxholms kyrka eller i Resarö kapell.

År 6
Tema: Kyrkogårdsvandring
Klassvis besöker alla 6:or Vaxholms Nya kyrkogård.
Vad händer när någon dör? Hur går en begravning till? Hur djup är en grav? Vad är skillnaden mellan att bli begravd i minneslunden eller i en grav? Vad är ett kvarter? Hur ser en kista ut inuti?
Vandringen erbjuds också elevernas föräldrar (på kvällstid) och en inbjudan skickas med eleven hem.

År 7
Tema: Medmänniskovandring
Klassvis besöker alla 7:or Vaxholms församlingsgård för denna vandring. Samarbete, respekt och att lyssna är tre ledord som används. Vandringen handlar om hur vi är och bör vara mot oss själva och mot varandra.

År 8
Tema: Kyrkans traditioner och symboler
Klassvis besöker 8:orna Vaxholms församlingsgård för att gå på utställning. Den handlar om ljuständning, dop, konfirmation, vigsel, begravning, nattvard, musik, bön och olika symboler.

År 9
Tema: Förintelsens minnesdag
Samling för 9:orna i Vaxholms kyrka.
Förintelsens minnesdag, den 27 januari, är en dag för att uppmärksamma och hedra förintelsens offer, för de anhörigas och vår egen skull. Allt eftersom tiden går tystnas vittnenas röster. Det som hände då händer fortfarande och det slutar aldrig om vi inte gör något...

tema: Sex och samlevnad
Varje år har 9:orna sex och samlevnadsdagar. Under dessa dagar ansvarar Svenska kyrkan i Vaxholm för ett av inslagen.

Övrigt
Adventssamlingar, omkring Första söndagen i Advent.
Luciafirande.
Skolavslutningar till jul och inför sommaren.
Kyrkobesök kan bokas.
Öppen förskola på Resarö och i Vaxholm
Vaxholms församling är en naturlig resurs vid kris på skolan eller i samhället. Ta kontakt.

Svante sa...

Det enklaste och bästa för alla vore om man separerar rakt av. Skolan har en avslutning som inte har med kyrka eller religion att göra. Om kyrkan, vissa föräldrar och vissa elever absolut vill vara i kyrkan i tidsmässig anslutning till skolterminens avslutande så får de organisera kyrkobesök helt utan skolans medverkan och helt utanför skoltid.

Förhållandet mellan skolan och kyrkan funkar inte, låt de gå skilda vägar, skola och kyrka sköter sitt på varsitt håll. Så slipper kyrkan problemet med vad deras egna präster ska få och inte få säga i deras egna lokaler. Att ”vi” har betalat för kyrkorna genom ”våra” skattepengar genom lång tid är att hänga upp sig på vad våra förfäder gjorde för att de var tvungna när de inte hade något eget val, och de ska vi inte behöva vara styrda av idag. Att ha religionsfria skolavslutningar är inte ett hot mot de kyrksammas vilja till att gå i kyrkan, de kan gå i kyrkan av egen kraft på sin lediga tid utan att åka snålskjuts på skolplikten.

Bara Humanisterna inte kommer dragandes med den uttjatade men misslyckade ramsan om att ”ge prästen ledigt” och att själva kyrkorummet inte är något problem. En onödig kompromiss. Motståndet mot att ha religionsfria skolavslutningar är visserligen hårt, och vi kommer nog att få dras med skiten i något decennium till minst. Men någonstans måste man börja. Vi har argumenten på vår sida. Hur man än ser på det så är skolavslutningar i kyrkan ett sätt att socialisera in människor i det som i praktiken tyvärr fortfarande är en statsreligion, ett avsteg från religionsfriheten.

Lennart W sa...

Tvingas delta i religiös utövning = höra en präst säga "Gud"?

LOL.

Eric Wadenius sa...

LennartW,

-"Tvingas delta i religiös utövning = höra en präst säga "Gud"?

LOL."

Föreställ dig följande tankeexperiment. Anta att elever i grundskolan hade haft obligatoriskt firande av 1:a maj i Socialdemokraternas partilokaler och, även fast större delen av ceremonin vara icke-politisk, där stått en ideolog som under 5-10 minuter berättat om och marknadsfört socialismen.

Motiveringen från Socialdemokraterna och Vänsterpartiet är att arbetarrörelsen och socialismen har haft ett mycket stort inflytande på Sverige och är en del av vårt kulturarv.

Hade ditt svar på kritiken av ett sådant fenomen varit ett trollaktigt "LOL"?

Tvivlar jag på. Det är bara när det handlar om religiösa privilegier som reglerna skall undantas...

Patrik Lindenfors sa...

-"Tvingas delta i politisk utövning = höra en Sverigedemokrat säga "Heil"?

LOL."

Lennart W sa...

Just det. Att höra någon tala för sin sak är inte att tvingas att delta. Att t.ex. kolla på Expressens SD-videos förra veckan var inte att vara med på ett SD-möte. Det är det ena.

Det andra är att en präst som säger "Gud" inte är en religiöst utövande. Om man faktiskt tror det, vet man nog faktiskt inget alls om religion, oavsett hur mycket man har läst och diskuterat om det. Religiöst utövande är t.ex. att be själv.

Lennart W sa...

Och att stå och titta på en 1:a maj-demonstration är inte en socialistisk aktivitet. Att titta på en militärparad är inte att vara soldat. Osv.

Patrik N sa...

Då föreslår jag att alla skolavslutningar firas med militärparader, det blir stämningsfullt.

Eric Wadenius sa...

LennartW,

-"Och att stå och titta på en 1:a maj-demonstration är inte en socialistisk aktivitet. Att titta på en militärparad är inte att vara soldat. Osv."

Tack för att du inte anstränger dig att bemöta syftet med jämförelsen.

Syftet var att få dig att fråga dig själv ifall du hade uttryckt ditt gillande för mitt tankeexperiment eller om du motsatt dig en sådan ordning.

Vilken är din uppfattning, Lennart? Hade du motsatt dig att barn hade obligatoriskt firande av 1:a maj i Socialdemokraternas partilokaler med en ideolog som berättade om och marknadsförde socialism, även fast detta, enligt dig, inte räknas som att delta i en socialistisk aktivitet?

Lennart W sa...

Eric, din jämförelse är irrelevant. Tack själv att du inte bryr dig om att bemöta det JAG hade att säga. Att höra "Gud" nämnas någon enstaka gång är inte en religiös aktivitet, var det än sker, lika lite som att ett besök i LO-huset är en socialistisk aktivitet, ens om någon säger där nämner Branting någon enstaka gång.

Men tänk om ungarna istället fick skriva socialistiska plakat mot privata vinster i sjukvård och skola, och om de sedan fick ge sig ut på gatorna och skandera under de röda fanorna. DET hade varit för jävligt.

STRECK. Det debattförstörande T-ordet har ju nämnts.

Benzocaine sa...

Frågan är om kyrkan ställer upp på Skolverkets regler? Jag har sett att många kyrkor stänger portarna när utövandet av kristen tro måste bedrivas utanför skoltid. Då blir det plötsligt inte lika intressant att ha eleverna där längre.

Det lustiga är att när kyrkan stänger portarna får vi andra skulden. Som om det var vi som valde att inte bjuda in folk på frivillig basis.

Det hela demonstrerar med all tydlighet att om man inte kan tvinga folket till kyrkan så är det ingen som kommer frivilligt.

Benzocaine sa...

Lennart, nu väljer du att misstolka igen. Det handlar inte om att vara åskådare, utan att vara deltagare.

Viss skillnad i att titta på en gudstjänst och att medverka på en gudstjänst, eller?

Annars kan vi ju förbjuda att folk deltar i gudstjänster. Vill de titta på en gudstjänst kan de se en inspelad sådan på DVD.

Eller varför inte skrota alla skolavslutningar helt och hållet? Man kan titta på en inspelad skolavslutning i klassrummet, om det är samma sak som att delta.

Kyrkan beter sig precis som bolsjevikerna på sin tid. Det gäller att hjärntvätta barnen i den rätta läran - tvinga in dem på den rätta ideologins massmöten.

Eric Wadenius sa...

LennartW,

Med andra ord hade du inte haft något emot en sådan ordning vilket är konsekvent av dig (även fast jag inte riktigt tror dig fullt ut då jag tror att du hade protesterat).

Jag hade däremot haft något emot det. Jag tycker inte att det är den obligatoriska skolans uppgift att normalisera en specifik form av religiös organisation eller partipolitisk ideologi, framför andra.

Johnny Lilja sa...

Här har jag lite svårt att förstå Lennert Ws definitioner. Att gå till kyrkan och åhöra en predikan är alltså inte religionsutövning?

Camilla Grepe sa...

5816Lennart W,
Varför är ni så förbålt pigga på att ha in skolungarna i kyrkan??

Nils sa...

Efter vad jag läser på texttv har Björklund och Hägglund förtydligat: Gud får vara med på julavslutningen.

Camilla Grepe sa...

Vilken gud?

Patrik N sa...

Åh, Herre Gud... http://www.dn.se/nyheter/politik/hagglund-ok-med-o-helga-natt

Johnny Lilja sa...

Tur att skolverket är mer kompetenta än de där skämten till ministrar.

Nils sa...

Johnny,

"Tur att skolverket är mer kompetenta än de där skämten till ministrar."

Möjligen, men här finns också stoff för konspirationsteoretiker. Tänk om uppsåtet är ett annat än det verkar? Tänk om syftet med att göra en extremt bokstavlig tolkning av skollagen är att få den att framstå som absurd; att syftet i själva verket är att driva fram en opinion för en lagändring vilket både Björklund och Hägglund "hotade" med.

Johnny Lilja sa...

Också en ide, Nils. Men varför skulle man vilja ändra en lag om man lika gärna skulle kunna tolka den på det sätt som lagändringen skulle syfta till?

Benzocaine sa...

"Man ska absolut få sjunga psalmer i kyrkan på skolavslutningen, prästen ska få läsa upp julevangeliet, referera till Bibeln och berätta varför vi firar denna kristna högtid, säger utbildningsminister Jan Björklund till TT"

Varför ska vi lära oss om varför de firar jul?

Och varför skulle tolkningen av skollagen vara absurd? Jag förstår att den är det i SD:s och KD:s ögon (och kanske en och annan neokonservativ moderats), men varför skulle den vara det för andra?

Jag kräver rätten att slippa indoktrinering från kristna och bolsjeviker!

Gunnar Lindholm sa...

Intressant att se Björklund sälla sig till KD och SD linjen.

Är kristendomen så passé att de måste lagstifta för att få folk att besöka kyrkorna?

Johnny Lilja sa...

Vill Björklund att man ska berätta om Julablotet också? Nja, skulle inte tro det. Det ligger bortom hans horisont. Han vill bara hysteriskt gärna backa allting i skolan till 40-talet.

Benzocaine sa...

Björklund borde sättas i skolbänken och få lära sig om julens historia, helt klart. Han och hans gelikar får gärna fira kristen jul, och asatroende fira förkristen jul. Själv firar jag postkristen jul.

Angående SD:s syn på kristendomen så står det så här på deras websida (länk):

"Den svenska staten kan och bör inte vara religiöst neutral. Sverige har varit ett kristet land i över tusen år. Kristendomen är intim sammanvävd med den svenska kulturen och identiteten. Få andra idéer och institutioner har varit lika betydelsefulla för formandet av den svenska kulturen som kristendomen och den svenska kyrkan. Det svenska språket, konsten, litteraturen, filosofin, moralen, traditionerna, arkitekturen, musiken m.m. är alla exempel på samhällsområden som varit och är starkt färgade av vårt kristna arv. Påverkan har dock också varit ömsesidig. Förhållandena, förutsättningarna och kulturen i vårt land gjort att den svenska kristendomens historia innehåller vissa särdrag i jämförelse med andra kristna länder. Många kristna högtider och traditioner är fortfarande en självklar del av vår nationella kultur och utgör viktiga inslag även i många icke troendes liv. Att känna till och förstå det svenska kristna kulturarvet är en viktig nyckel till att förstå vårt lands historia, kultur och samtid. Bevarandet av detta kulturarv är således en angelägenhet för alla svenskar, troende såväl som icke-troende. För att kunna förhålla sig strikt religiöst neutral skulle staten behöva fjärma en betydande del av det svenska kulturarvet ifrån de offentliga verksamheterna och det offentliga rummet och detta är ingenting som Sverigedemokraterna ser som önskvärt. Kristendomen bör i kraft av sin historia tillåtas att inneha en särställning i förhållande till andra religioner i Sverige."

SD använder kristendomen som en maginotlinje mot islam. (Ett uttryck som ibland har tillskrivits mig, men som jag tror att jag har fått från Camilla Grepe.)

Svante sa...

Jämförelsen med 1:a maj-tåg är högst relevant. Lennart W blandar ihop att vara åskådare och att delta. Jag var på 80-talet med om åtminstone en gång då jag tvingades lära mig en psalm utantill inför skolavslutningen, jämfört med det som LW skriver så kan det jämföras med detta att tvingas skriva plakat till 1:a maj-tåg.

Anonym sa...

Varje år blir det likadant, men det är aldrig någon som svarar på den egentliga frågan. Varför skall skolans ungdomar fira sin skolavslutning tillsammans med en präst? Prästen har ju ingenting alls att göra med skolan och som skolbarn har de ju ingen som helst relation till vare sig kyrka eller präst. Är det inte rimligt att de som deltar i firandet av skolårets slut är de som varit involverade i skolans verksamhet och att rektor som är ytterst ansvarig är den som håller i det hela. Är det inte ganska förminskande att rektor plötsligt inte duger att sköta avslutningen själv? Jag förstår inte varför detta är en fråga över huvudtaget faktiskt. Om vi har firmafest efter ett lyckat år på jobbet och det plötsligt dök upp en präst som tackade oss för vårt goda arbete skulle ju folk undra vad chefen trippat på, om man nu inte jobbade i kyrklig verksamhet förstås. Varför är det så självklart för vissa att vi skall ha avslutning i en lokal som inte har ett jota med skolan att göra och med en person som inte heller har det. Jag begriper det inte, det är helt sinnesförvirrat. Det fanns en tid då statskyrkans verksamhet var nära kopplad till skolan men den tiden är förbi. Lika lite som jag vill bli avtackad av min mormors första arbetsgivare när jag slutar på mitt jobb bör barnen i skolan bli avtackade av en institution som var relevant för deras förfäders skola men inte är det för deras egen.

Att vi sedan har ministrar som argumenterar för att vi skall fortsätta med skolavslutningar i kyrkan och använder argument som är så menlösa att en tioåring skulle skämmas för dem är för mig en mycket, mycket stor besvikelse. Jag trodde att vi kommit längre än så, men tydligen inte.

Camilla Grepe sa...

Gunnar Ståldal menar att det skolfirande i kyrkor som vi ser på olika håll i landet, startade i en romantisk våg på 80-talet. Det stämmer med mina egna erfarenheter.

Under det tidiga 50-talet började skolbyggandet att gå som en våg över landet och utrymmesbehovet för krigsårens rekordkullar med barn var väl tillgodosett för lång tid framåt.
Fram till 50-talet var befolkningen kollektivansluten till kyrkan under tvång. På de radikala 60- och 70-talen var det sällsynt med skolavslutning i kyrkan. Möjligen kunde det ske i någon avlägsen och underutvecklad landsände.

Hela 80-talet blev en kraftig motreaktion mot 70-talet. Pastellromantiken invaderade på bred front. Glitter och glam, paljetter och strass blev legio. Kyrkan var nu tandlös och ofarlig, men gjorde omstart som harmlös, trevlig och rar feelgoodkonsult, utan krav på vare sig tro eller katarsis. Dessutom en strålande inramning för guldkantade familjehögtiders utrymmesbehov. Suget efter glamour och tjusig inramning var stark efter det föregående årtiondet, präglat av gröna vågen, linsgrytor och rödtjut.

Kyrkan fann successivt nya anledningar att bjuda in en barngeneration vars föräldrar i oroande grad börjat lämna sitt medlemskap. Men för många gav dessa kyrkobesök ändå en handfast behovstillfredsställelse. Den eviga flickdrömmen om att få vara ”prinsessa för en dag” kunde nu förverkligas flera gånger om året, med både publik och stilfull inramning. En dörr i det allmänna medvetandet slog i samma stund igen med en tung duns och återtåget till gympasalens oglamorösa avslutningar blev känslomässigt omöjligt att genomföra. En ”urgammal tradition” var född.

Svensken är ett vanedjur. En gång är ingen gång, två gånger och en tradition är född. Med tiden länkade den här utvecklingen ihop med en helt annan förändring av samhället. Men det som började som en romantiserad guldkant på vardagens torftighet, blev snabbt politik när omvärldens hårda verklighet började tränga sig på. Skolavslutningar i kyrkan upphöjdes till medel mot en befarad islamisering.

De nya svenskarna började anlända i stora skaror. Motståndet mot islam växte och vi har idag något som mest liknar en religiös kapprustning. Som hand i handske följde detta Sverigedemokraternas retorik och omorientering från Ultima Thule till Fädernas kyrka. Idag utspelas kriget på det enda slagfält som står till förfogande: Skolan.

Jag använde uttrycket "En Maginotlinje över kyrkbacken" första gången i en debattartikel i Botulfbladet nr 2-2008: "Skolavslutningar i kyrkan, är det en kränkning av ateister eller xenofobins sista utpost i det mångkulturella Sverige?" Jag menar att det förmenta uppsving som kyrkan fått, i de flesta fall bara är en masspsykos där folk triggas att hålla på rätt lag. Djupare än så går inte intresset för kyrkan. Intresset för religionen som sådan, är närmast obefintlig.

Faran i den här utvecklingen ligger i att vi lär oss att använda religionerna för att markera en konstlad skillnad som de flesta lämnat till förmån för ett sekulärt liv. Idag är det genom Svenska kyrkan som islam gör sina viktigaste landvinningar. Därav min liknelse med Maginotlinjen. Den som kan historien vet varför.

Camilla Grepe sa...
Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.
Nils sa...

Camilla,

”Idag är det genom Svenska kyrkan som islam gör sina viktigaste landvinningar. Därav min liknelse med Maginotlinjen. Den som kan historien vet varför.”

Maginot var ju ett föråldrat försvarsverk som tyskarna med ny krigsföring rundade på några timmar. Humanisternas Maginot-linje mot religion är om möjligt ännu ihåligare och var ju en enkel match för islam. Medan Humanisterna jagar väderkvarnar behövde islam inte ens runda Maginot, de bara gick rakt igenom för vända upp och bilda front tillsammans med kyrkan.

Christer och Helle är kanske inte kompisar men i undervegetation kan vi hur Humanistbloggen och Seglora ofta faller varandra i armarna under ömsesidiga ömhetsbetygelser. Så det innebär väl, antar jag, att SD är enda ”Maginot-linjen” kvar mot islam.

 
Religion Blogg listad på Bloggtoppen.se