21 dec. 2012

"Humanisternas ambition är inte en gemenskap med troende"

Staffan Gunnarson har skrivit en replik till inläggen från de unga humanisterna som förespråkar en mer positivt humanism. Samtidigt ger han en grundlig och omfattande beskrivning av humanismen som livsåskådning, i sitt inlägg på Newsmill - Humanisternas ambition är inte en gemenskap med troende.
Vad som tycks brista i analysen från de unga humanisternas sida är en klar insikt om humaniströrelsens huvuduppgift, nämligen att utgöra det tydliga livssynsalternativet till religion för sekulariserade människor och att företräda deras intressen. Ambitionen har aldrig varit att söka gemenskap med de troende. Tvärtom har man alltid på goda grunder kategoriskt avvisat gudstron som en framkomlig väg till en sund, människovänlig och logiskt hållbar livsåskådning. Erfarenheten av att vid tron går en gräns för hur vi ser på etiska och existentiella spörsmål har varit utgångspunkten för humaniströrelsens tillblivelse. Detta har gällt allt ifrån vår tankefrihet och sexualitet till de yttersta frågorna om liv och död. Det är alltså en fullt utvecklad livsåskådning som står i fokus, inte bara frågor om vetenskap eller politisk sekularism. 
Den primära insatsen från humanister världen över har bestått i att hjälpa icke-troende att träffa likasinnade och kunna hävda sin ofta hotade rätt att leva fullvärdiga liv på humanistisk grund, att kunna erbjuda service och stöd i livets olika faser (t ex genom sekulära ceremonier, utbildning, sociala projekt och humanistisk rådgivning) och inte minst att representera humanister politiskt, bevaka lagstiftning etc, så att inte ateister och fritänkare diskrimineras. Detta är ett unikt uppdrag humanister måste ta på sig, eftersom behovet är så stort och ingen annan kan förväntas göra det. 

29 kommentarer:

Björn Bäckström sa...

Bra! Som Weinberg:

"I am all in favor of a dialogue between science and religion, but not a constructive dialogue."

Min rekommendation:

Mock them, ridicule them!

Hört det förut? Förtjänas att upprepas!

Lennart Widlund sa...

Sektbeteende.

Munken sa...

Artikelförfattaren verkar glömma att det är främst de troende själva som globalt sett behöver skyddas från religiösa dogmer och lagstiftning som diskriminerar oliktänkande.

Ulf Gustafsson sa...

Lennart W,

Björn visar klart sektbeteende.

Patrik N sa...

Håller med Ulf och Lennart om sektbeteendet.

Mattias sa...

Håller med föregående talare. Men det är inget nytt under solen.

Björn Bäckström sa...

Patrik N 2012-12-21 13:30

Naturligvis Patrik N. Kliat länge, förstår jag!

Björn Bäckström sa...

Och Mattias I! Har det inte slagit er att just min sekt är på uppgång? Ni är dåliga på att tyda samtidens tecken.

Mattias sa...

Björn,

jag har aldrig trott på att någon haft mer rätt bara för att hen har haft många kompisar.

Bra att du ändå erkänner att du fastnat i något sektliknande. Den insikten kan gagna dig i det långa loppet.

Björn Bäckström sa...
Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.
Björn Bäckström sa...
Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.
Björn Bäckström sa...

Mattias I 2012-12-21 16:24

"jag har aldrig trott på att någon haft mer rätt bara för att hen har haft många kompisar."

Jag vet. För dig räcker det med en på låtsas!

Ostronmannen sa...

Helle K skrev:
"För oss i Dagens Seglora handlar det om att tillåta religionens språk precis som kulturens, vetenskapens, poesins och politikens språk i skolan och att öppna upp för det mångkulturella samhället inte genom att ta bort allt vad religion heter utan genom att släppa in fler trosåskådningar än bara den kristna. Att få möta religiösa högtider av olika slag hör till bildningen. Gärna skolsamlingar under Advent i kyrkan, under Yom Kippur i Synagogan och under Eid i Moskén."

Ja, jösses.
Vi lär ju inte hoppa upp på listan över tex mattekunskaper och NO kunskaper om elevers tid ska användas till att fira religiösa högtider jämt och ständigt.

Nu ska Jan B se över om detta går att göras.

Det kanske blir så att vi får bilda ett nytt aggressivt förbund med Björns ledord eftersom Helle K och andra inte förstår det milda språket.

Håkan W sa...

"Humanisternas ambition är inte en gemenskap med troende"

Självfallet inte. Som ett egenvärde.

Jag hoppas och tror (naivt?) att Humanisternas främsta ambition är att främja och värna yttrandefriheten, religionsfriheten, jämställdheten, människovärdet, demokratin, mångfalden… och att bekämpa religiöst förtryck, inskränkningar i de mänskliga rättigheterna osv. I alla sammanhang.

Effektivaste sättet att göra det på är – tror jag - att driva dessa frågor i egen kraft och i egen regi, OCH – i sakfrågor man kan enas kring (OBS!) – SAMARBETA med andra grupperingar och föreningar av olika slag. Religiösa, politiska… you name it.

Om Humanisterna menar allvar i sin kamp för en bättre, tryggare, människovänligare och människovärdigare värld, förstås.

Svante sa...

Väl talat Staffan Gunnarson!

Ulf Gustafsson sa...

Stefan Gustavsson, Svenska Evangeliska Alliansen och CredoAkademin, har kort kommenterat inlägget.
http://www.stefangustavsson.se/?p=1429

StaffanG sa...

Tack, Ulf för att du snappade upp Stefans kommentar på sin blogg.

Nu jag jag även lagt in ett svar där, vilket börjar med:

"Hej Stefan, en gång för länge sedan (1992) debatterade vi på Kåren i Göteborg. Det hela spårade närmast ur på slutet, när du på en publikfråga vägrade ta avstånd från stening av homosexuella under biblisk tid. Jag tror detta talar för sig själv vad gäller synen på att prioritera arbetet med att minimera människors lidande resp. att hellre tillfredsställa en tro, spekulationer om viljan hos övernaturliga väsen, som det saknas all trovärdig evidens för. (Du kanske också skulle modifiera dig idag.)"

De som är intresserade kan alltså läsa resten här:

http://www.stefangustavsson.se/?p=1429



StaffanG sa...
Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.
Daniel W sa...

Staffan,
Det verkar som att du tror att Humanismen är evidensbaserad.

Det är inte friskt.

StaffanG sa...

Daniel W,

Så här: Humanismen utvecklar sina idéer med utgångspunkt från den objektiva evidens vi har för handen - eller kanske rättare det som är intersubjektivt (dvs. gemensamt mellan människor, kunskap vi alla delar). Hur vi sedan vill använda denna kunskap och gemensamt tillgängliga världsbild, beror på våra humanistiska värderingar, vår etik. Vi spekulerar aldrig i något övernaturligt, någon evigt bestämd mening, mystiskt eller hemligt fenomen eller annat oåtkomligt för rationell analys. Värderingarna går självklart att diskutera, sådana är alltid relaterade till något subjektivt, även om det i detta fall är allmänmänskligt; vår arts och alla dess enskilda individers förmåga, behov och intressen.

En person som är troende, t ex anser att man kan ha ett kall från en gud, få en uppenbarelse från Jesus, tala med andar, motta bönhörelse, styras av stjärnorna eller något annat irrationellt (i meningen ej verifierbart), baserar inte sin livsåskådning på evidens, utan fantasier, önsketänkande eller subjektiva, ej generaliserabara upplevelser.

Skiljelinjen går alltså här mellan människor som vill bygga ett samhälle eller lösa problem pga evidens eller myter, tro e likn. När en fysiker som är ateist säger att vi saknar anledning att förutsätta någon personlig skapande kraft bakom universum, så är detta helt förenligt med vetenskaplig evidens. En kristen fysiker som säger att han tror att hans gud ligger bakom världsalltet, talar däremot inte baserat på någon evidens, utan därför att han har en religiös, dogmatisk uppfattning.

Man målar i det senare fallet upp en bild av verkligheten, som går utanför vad vi vet och man anstränger sig heller inte för att uppställa någon hypotes som skulle kunna hjälpa till att bekräfta antagandet. Detta är typiskt irrationellt och i någon mening i sin exklusivitet inhumant och odemokratiskt. Det inkluderar inte människor i en gemenskap på samma villkor.

Daniel W sa...

Staffan,
Det är ett billigt knep att peka på irrationellt religösa för att själv framstå som mer rationell.

Den dagen ni börjar med att kritiskt arbeta på er egen livsåskådning istället för att till största delen peka finger åt andra så börjar ni närma er den kritiska rationalism du talar om.

Dock fungerar inte kritisk rationalism tillsammans med naturalism och stark ateism. Så om ni seriöst vill bli mer rationella så måste det ena eller andra ge vika. Jag föreslår att ni lägger ner stark ateism och dogmatisk naturalism. De positionerna saknar evidens.

Ulf Gustafsson sa...

En kommentar till Gunnarsons inlägg från Dan-Raoul i norska Human-Etisk forbund:
http://tankeferd.no/2012/12/humanismekritikk-og-ein-hyllest-til-hedningsamfunnet/

Innehåller kritik liknande den Schedvin, Pettersson m.fl. framför.

Situationen i Norge är annorlunda först finns det en aktiv anti-religiös förening som tar en del strider, vilket HEF då slipper och därför kan odla en mjukare profil. Sedan har HEF liknande rättigheter och statligt stöd som religiösa samfund. På gott och ont gör det att man blir en del av staten. Man behöver ta större ansvar, men riskerar då att bli för försiktig för att inte stöta sig med andra.

StaffanG sa...

Ulf,

Den norska situationen är litet svår att jämföra med Sverige. Hedningasamfundet är marginaliserade och mer åt det studintikosa hållet, man upplevs öht inte som någon seriös livsåskådningsorganisation, anordnar inte ceremonier eller annat och har därför aldrig fått rätt att ta del av det statliga livssynsstödet.

Den kristendomskritik som Human-Etisk Forbund alltid bedrivit är betydligt mer genomgripande, tyngre och t motiverad gentemot kyrkan. Däremot har man nog varit snällare mot judendom och islam, vilket många tycker är inkonsekvent.

Samtidigt är det alltså så, att jag för min del vill bredda verksamheten mot en norskt modell och kvantitativt, men inte kvalitativt tona ned religionskritiken, för att utveckla vår livsåskådning teoretiskt och praktikst. Det tror jag även ger bättre resultat i vår opinionsbildning, genom större intresse och legitimitet hos befolkningen, vi uppfattas mer som konstruktiv kraft i samhället etc. Vår profil måste dock i alla delar vara sekulär.

Ulf Gustafsson sa...

StaffanG,

Tack för tilläggen, du vet mer om HEF.

Jag tror dock att HEF är lite "snällare" eftersom de sitter vid samma bord som de religiösa samfunden. Det är mänskligt att man avstår en del kritiska utfall om man skall sitta ner och samarbeta och fatta gemensamma beslut veckan efteråt.

Håller ändå med om att vår verksamhet behöver breddas och att det finns mycket att lära från Norge. Jag önskar dock att det kan ske utan statligt stöd.

StaffanG sa...

Daniel, jag är 100% enig med dig om att "charity begins at home" och att humanister först och främst bör ägna sig åt att utveckla och problematisera sina egna idéer om etik och livsåskådning. Ditt övriga resonemang är jag nog inte helt med på. Ateism och naturalism är inget jag själv brukar direkt propagera. Poängen med att avvisa begreppet gud är för mig å andra sidan att det är odefinierat och oanvändbart i den fluffiga, moderna filosofiska varianten eller så primitivt (inom äldre religioner) att det lätt kan avslöjas som en bild av himlakroppar eller våra förfäder och ett simpelt trick för att utan hänsyn til folket kunna legitimera makt, lagar och regler.

Den rationella insikten att människan inte idag kan förklara och förstå allt och att det kan finnas faktorer vi inte känner, har inget med klassisk religion att göra (där är gudarna tvärtom högst kända faktorer, som uppenbarar sig för och talar till människor).

En okänd x-faktor vet vi inget om vad det skulle vara och inget om mening, moral eller hur människor ska leva, vilket alltid religiösa föreställer sig. Om något medvetet, utanför universum låg bakom dess tillblivelse, så skulle detta kunna vara helt neutralt eller något ondskefullt och behöver alls inte vara gott. Min viktigaste invändning är dock att universum måste inkludera allt, så något som förklarar detta måste även förklara sig själv, vilket brukar saknas i alla religiösa cirkelresonemang, medan en skeptiker kan leva med osäkerheten.

F ö anser jag att Dawkins resonemang om en sannolikhetskalkyl för guds existen är nonsens. Jag är alltså en ateist kategori 7 (minst) enligt hans skala i The God delusion. Detta är emellertid inte något väsentligt för humanister att driva, det räcker att vara agnostiker, så frågan om guds existens faller helt enkelt.

Ulf, visst riskerar man att bli litet korrupt med statliga pengar och nära kontakter med religiösa samfund. Principiellt borde alla livssynsorganisationer avstå tilldelning av skattepengar för verksamhet för egna medlemmar, men så länge miljoner går till kyrkor och samfund måste humanister kräva detsamma för att den orimliga, odemokratiska snedvridningen ska fortgå.

Norska HEF har också fört krig via domsstolsprocesser mot staten för att kristendomsundervisningen i skolan bryter mot Mänskliga rättigheter. Så alldeles snälla har man inte varit, utan tar gärna strid när det krävs.

Nils sa...

"Däremot har man nog varit snällare mot judendom och islam"

Precis som Humanisterna.

StaffanG sa...

Nils,

Jo, så är det nog, men som Michel Onfray säger, apropos de tre monoteistiska, abrahamitiska religionerna: "En olycka kommer sällan ensam".

Det finns många problem inbakade i hela det komplexet och ingen går fri, som bygger sin världsbild på denna tradition. Bl a är den i hög grad misogyn och misantropisk, dvs misstror människans förnuft och omdöme, särskilt kvinnans. (Dessa religioner kan dock ha varit ett relativt framsteg med den tidens mått mätt, då de etablerades, men det är en annan sak.)

Nils sa...


Men varför ska då den olycka vi drabbats kritiseras hårdare än de andras?
Det har aldrig varit så tydligt som nu inför julen. Samtidigt som humanisterna slår ner på julen för att visa att firandet enbart är ett uttryck för främlingsfientlighet påbjuds införande och firande av muslimska högtider.

Man anar att bakom allt ligger framväxten av SD som visar att vi i Sverige är trots allt inte bättre än alla andra. SD har blivit vårt dåliga samvete och underblåser skuldkänslor och självförakt. Det måste påvisas att allt "svenskt", alla traditioner är minsann inte våra utan influenser från andra, rikare och mindre inskränkta kulturer.

Mönstret går igen från det som filosofen Pascal Bruckner skriver om i sin bok The Tyranny of Guilt. Ånger, gottgörelse, botgöring är budskapen bakom den påstådda hedonismen hos den västerländska filosofin det senaste halva århundradet.

"What it injects into us in the guise of atheism is nothing other than the old notion of original sin, the ancient poison of damnation. In Judeo-Christian lands, there is no fuel so potent as the feeling of guilt, and the more our philosophers and sociologists proclaim themselves to be agnostics, atheists, and free-thinkers, the more they take us back to the religious belief they are challenging. As Nietzsche put it, in the name of humanity secular ideologies have out-Christianized Christianity and taken its message still further."

Vi behöver en ny Nietzsche som kan göra upp med det kväljande självföraktet och godhetismen.

Ulf Gustafsson sa...

Nils,

Kristendomen har en maktposition, statsstöd och privilegier i Sverige. Det berättigar till extra kritisk granskning. Det handlar inte om självförakt, kristendomen har ingen del i något "själv" jag bryr mig om.

 
Religion Blogg listad på Bloggtoppen.se