22 dec. 2012

Ska vi vara snälla mot alla?

Den senaste tidens diskussion om humanisternas relation till religion och religionskritik, representerad av å ena sidan Per Pettersson och Jessica Schedvin mfl och å andra sidan Staffan Gunnarson, ger en bild av att det finns två positioner att välja mellan, hård religionskritik eller inte. Schedvin och Pettersson tycker att vi ska fokusera på det som förenar oss och de troende medan Gunnarson vill driva en religionskritisk linje utan gemenskap med troende.

Jag menar att det finns åtminstone en tredje linje, som jag själv företräder. Jag känner alltså inte helt igen mig i någon av de bilder som presenteras. Enligt min mening har Schedvin och Pettersson rätt i att många religiösa personer delar så många uppfattningar med mig att samarbete ter sig helt naturligt. Det finns ingen anledning att utesluta vare sig respekt, samarbete eller gemenskap med någon bara för att hen är troende. Däremot tycker jag att de har fel i sin allmänna inställning. Jag engagerar mig för att förändra saker. Det hade inte behövts om det inte funnits personer som tycker annorlunda än jag. Därmed har jag motståndare, eller fiender, om man spetsar till det lite. Schedvin och Pettersson tycks inte kunna peka ut några motståndare alls, utan vill vara kompis med alla och får därmed inget intressant sagt eller gjort. Jag är helt enig med Staffan G i att Humanisternas uppgift inte är att söka gemenskap med troende och han gör flera viktiga religionskritiska anmärkningar vars poäng jag helt delar. Jag tycker dock att han drar en helt onödig gräns gentemot troende personer. Att humanisterna ska vara ett alternativ och en motkraft till religionerna är vi eniga om, men det behöver inte utesluta någon som delar denna strävan, troende eller inte. Problemet är nämligen inte människors tro, utan de konsekvenser denna tro får. I de fall konsekvenserna är oproblematiska ser jag inga skäl att bekymra mig över vilka föreställningar om världen människor har.

Jag betraktar inte människors tro som särskilt viktig att diskutera. Pettersson och Schedvin har fel om de placerar in mig bland "religionshatarna". De har emellertid också fel när de invänder mot den hårda religionskritiken. Den är nödvändig därför att religioner alltför ofta skyddar, motiverar och legitimerar såväl dumheter som vidrigheter av olika slag och det är kampen mot dessa som är Humanisternas viktigaste uppgift, enligt mig. Om Pettersson och Schedvin inte håller med mig om detta är vår oenighet djup och grundläggande. Om de håller med måste de inse att man inte kan vara vän med alla. Vi har motståndare och fiender och bör inte låtsas som något annat.

Det betyder emellertid inte att jag vill fjärma mig från troende personer och jag ser inte heller varför Humanisterna skulle göra det. Den som vill bidra i kampen mot de dumheter och vidrigheter vi pekar ut bör välkomnas. Jag ser inte varför en viss typ av irrationella föreställningar skulle ha någon betydelse. Vi bär alla på sådana i någon mån och de blir inte värre eller viktigare för att de kan kallas religiösa. De blir värre och viktigare om de ger stöd eller legitimitet åt oacceptabla handlingar, men det finns inget som säger att det sker med automatik bara för att någon är troende. Att sådana föreställningar inte ska ges något som helst utrymme i förbundets verksamhet är för mig självklart, men det gör också att vi inte behöver fråga efter dem om någon vill vara med och arbeta för det sekulära samhället.

18 kommentarer:

Isidor sa...

En av de klaraste och mest välformulerade texter jag läst här på länge, som uttryckte det jag själv känner om det här, var gränsen går, och vad som är det viktiga.

Tack!

Lars Torstensson sa...

Hellre en kristen dom försvarar sekularism, och fördömer religiöst förmynderi, än en ateist som gör motsatsen!

Carl Gustaf Olofsson sa...

Välformulerat och bra! Jag delar i princip Pers hållning!

StaffanG sa...

Den här diskussionen är viktig och välgörande för Humanisterna, men tycks föregå litet på olika plan. Det är helt klart att den organiserade humaniströrelsen, som både Unga Humanister och moderförbundet ingår i internationellt, inte formulerar sin policy eller kritik i olika frågor med tanke på att tillmötesgå några religiösa intressen. Den som vill stödja humaniströrelsens program eller samarbeta med oss för att uppnå våra mål torde vara varmt välkommen - med förbehållet att vissa grundläggande värderingar måste föreligga, så att våra långsiktiga strategiska mål inte äventyras, så att anti-humnanistiska krafter gynnas. (Kontakt med extrema politiska rörelser för att bedriva religionskritk är t ex uteslutet.)

I praktiken kan som exempel en pragmatisk inställning leda till att en humanistorganisation i kampen mot rasism och antisemitism samarbetar med och stödjer vissa judiska intressen, för att nästa dag rikta hård kritik mot praxisen att låta omskära minderåriga pojkar, vilket judisk sed påbjuder. I bägge fallen handlar det om att tillerkänna judar (inkl. barn i judiska familjer) samma rättigheter och skyldigheter som alla andra. Humanisterna gör ingen skillnad och drar sig aldrig för att stå upp för sina ideal och principer.

Frågan om tro eller icke-tro verkar också något oklar i denna diskussion. På Svenska Kyrkans hemsida kan man läsa:

"Kristen tro är en tro på en Gud som av kärlek har gett dig och världen liv. I Jesus Kristus visar Gud sin kärlek, här och nu fortsätter Gud att genom sin Ande ge kraft och hopp. I vardagens glädjeämnen och svårigheter lever Gud med oss. Gudstjänsten påminner om Guds kärlek och ger oss kraft att leva vardagens liv med Gud. Av kärlek har Gud gett dig och världen liv. Meningen i livet är knuten till det och inte till din egen prestation".

En tro som liknar detta är svår att mena allvar med skulle kunna förenas i en humanistisk livsinställning. Det blir något slags förnekande i så fall. Grunden på vilken man bildar sina åsikter säger en del om hur man tänker och vad man lägger vikt vid. Sedan kan troende och humanister säkert umgås privat hur mycket som helst eller mötas i olika fora. Inget hindrar detta.

Religions- och livsåskådningsfriheten är fundamental och det betyder att alla inte behöver uppnå samförstånd i dessa frågor, bara alla själva får en chans att välja väg. Man ska nog inte ha några illusioner om att troende och icke-troende kan finna någon gemenskap i sin livåskådning och frågan är varför man skulle ha det? Demokratin och rättstaten kan man vara enig om, men livsåskådning handlar om så mycket mer än det.

Det bästa vore om humanister helt enkelt koncentrerade sig på att tala om vad de själva står för, så kan alla ta del av detta och så löser sig nog resten automatiskt. En sekulär livsåskådning är en sekulär livsåskådning. Det är väl egentligen inte så mycket mer att säga ?

Björn Bäckström sa...

Lars T 2012-12-22 22:25

"Hellre en kristen som försvarar sekularism, och fördömer religiöst förmynderi, än en ateist som gör motsatsen!"

Naturligtvis. Men då är inte den kristne kristen och ateisten inte ateistisk!

Frågan är om vi måste vänta på en trosbekänd kristens eventuella atypiska åsikt i specifika frågor för att "bedöma" honom eller om vi kan förutsätta att han är den vidskepliga antisekulära person som trosbekännelsen kräver.

Björn Bäckström sa...

Jag förstår inte detta resonemang om samarbete Humanister - religiösa.

Låt "samarbete" i betydelsen lika åsikter i aktuella frågor komma eller inte komma beroende på hur andra rörelser agerar i jämförelse med vårt "humanistiska/sekulära program! Skit i att snegla på de religiösa! Det är de som ska komma till sitt förnuft. Vi har inget att vinna på någon "accomodation."

Björn Bäckström sa...

BBM 2012-12-22 23:23

"Det är de som ska komma till sitt förnuft."

Det vill säga till vårt förnuft! Vi har ingen anledning att jämka!

Per Dannefjord sa...

Staffan. Jag är enig med dig i det mesta. En skillnad tror jag dock är att du är "argare" på religioner än vad jag är. Jag bryr mig inte om det där särskilt mycket. Åtminstone inte moraliskt. Jag är arg på handlingar. Ofta hänger oacceptabla handlingar ihop med religion, men när så inte är fallet struntar jag i religionen och fokuserar på handlingen. Jag har inte heller något särskilt problem med att förena oförenliga livsåskådningar eftersom det begreppet inte har någon särskild betydelse för mig. Jag är övertygad om att det i praktiken finns många oförenliga livsåskådningar inom humanisterna redan.

Per Dannefjord sa...

Björn. Jag jämkar inte.

Patrik N sa...

Utmärkt skrivet!

Lars Torstensson sa...

Björn.

Vi ska naturligtvis inte kompromissa med vår övertygelse för att nå åsiktsgemenskap med religiösa. Men en del av dem tycker som vi, t ex i frågor som rör fundamentalism, sekularism och mänskliga rättigheter. Om vi samarbetar ökar chanserna att våra gemensamma åsikter slår igenom.

Lars Torstensson sa...

Många vetenskapliga bibelforskare har visat att Bibeln innehåller en mängd sakfel och motsägelser, och uppgifter som motsägs av arkeologisk och historisk forskning. En del av dem är kristna. Det bör givetvis inte hindra oss från att använda deras rön i kampen mot dem som påstår att Bibeln är sann, och därför måste vara ett rättesnöre i allt.

Lars Torstensson sa...

Björn Bäckström skriver:

>>"Hellre en kristen som försvarar sekularism, och fördömer religiöst förmynderi, än en ateist som gör motsatsen!"

>Naturligtvis. Men då är inte den kristne kristen och ateisten inte ateistisk!

Jodå! Det finns t ex många ateister i Svenska kyrkan - förmodligen fler än i Humanisterna - och en del medlemmar i Humanisterna står religionen ganska nära.

I hbt-organisationen RFSL håller vissa avdelningar gudstjänst, trots att det strider mot stadgarna, som föreskriver religiös obundenhet. RFSL:s kongress har dessutom klargjort att obundenheten innebär att RFSL inte kan göra religiösa ställningstaganden.

En av dem som ivrigast försvarade RFSL:s religiösa förmynderi, när det kritiserades av mig, bl a på en RFSL-kongress för några år sedan, var Håkan Andersson, övertygad ateist och f d ordförande i RFSL, samt i Socialdemokraternas hbt-grupp. Han gjorde gällande att motståndet mot RFSL:s stadgebrott var uttryck för religionshat!

En annan som stödde förmynderiet satt med i Humanisternas förbundsstyrelse!

Medan en av dem som protesterade var stiftsadjunkt! Han ville inte att hans religion skulle användas för att stöta bort kristendomskritiska medlemmar ur RFSL. (Dock var de kristna "protestanterna" rätt lätt räknade.)

RFSL-gudstjänsterna pågår fortfarande.

Björn Bäckström sa...

Lars T 2012-12-23 11:18

Om "de religiösa" någon gång har samma åsikter som "vi" är det ju bra och meningarna riktade mot någon gemensam motståndare i en viss fråga. "Rösterna" räknas var för sig och läggs tillsamman i det specifika fallet.

Det betyder inte att vi ska ordna eller acceptera något pusskalas med individer som andra gånger förfäktar vidskepelser. I stället, "Mock them, ridicule them" när så sker. Inga allianser, strategiska eller andra med individer som inte är konsekventa i medmänsklighet. Inte ens ad hoc, tack!

Lars Torstensson sa...

Björn.

Jag menar att vi ska kunna liera oss med religiösa personer i bestämda sakfrågor, där vi tycker lika, även om de i andra frågor förfäktar vidskepelse, och alltså inte är konsekventa.

Björn Bäckström sa...

Lars T 2012-12-23 12:00

"liera oss"

OK; ska vara snäll mot en Humanist som dig . En eftergift i traditionens anda ;-)

"Liera" då i den uttunnade betydelsen att vi trycker på Ja-knappen eller Nej-knappen på samma gång ;-)Ha det i dagarna!

Henrik sa...

Jag antar att det här, bland annat syftar på newsmill-artikeln av Per Pettersson mfl (dock inte Jessica Schedvin) från 12-12-14. Där skriver de att risken för att "briljanta hjärnor utesluts från vetenskapen är stor", om vi diskvalificerar religiösa från vetenskaplig verksamhet. Det har de i och för sig rätt i, men det är ett sidospår från debatten. Lindenfors och Sturmark hade angripit chaphaminstitutet och, kanske i väl hårda ordalag, hävdat att dogmatisk kristendom inte är förenlig med vetenskap. Det är helt rätt att det går att vara kristen och bedriva värdefull forskning. Det är å andra sidan lika uppenbart att de forskare chaphaminstitutet vill ska få vetenskapligt erkännande inte är de "briljanta hjärnor" som kommer att fattas oss i framtiden. Kristna forskare kan utföra storverk. Vetenskapsmän som grundar sin forskning i kristendomen kommer inte att komma någonstans alls.

Vi humansiter ska förstås inte diskvalificera kristna forskare. Däremot behöver vi absolut inte samarbeta mer med chaphaminstitutet, eller för den delen visa mer respekt för deras åsikter.

Patrik Lindenfors sa...

Henrik,
Du uttrycker i kortform min åsikt exakt.

 
Religion Blogg listad på Bloggtoppen.se