30 juni 2012

Kom igen - tigg om det!

29 juni 2012

Talet till de unga

I Norge deltar ca. 10.000 ungdomar årligen i humanistiska konfirmationer arrangerade av Human-Etisk forbund. Förbundet arrangerar, såsom svenska Humanisterna, sekulära ceremonier i form av barnvälkomnanden, konfirmationer, vigslar och begravningar. Lokaler för sekulära eller livsåskådningsneutrala cermonier är en bristvara. I Norge, där staten likabehandlar olika livsåskådningar i större utsträckning än i Sverige, har kulturdepartementet avsatt sju miljoner norska kroner för utformning av lämpiga lokaler. Lokaler som kan anpassas så de kan brukas av olika livsåskådningar. Svenska staten borde lära av den norska. Alla städer har inte ett vackert rådhus som kan användas vid en konfirmationsavslutning.

Lillia Hjort, styrelsemedlem i Human-Etisk Forbund, talar till konfirmander i Oslo rådhus. Se andra avsnitt från ceremonin på HEF:s youtubekanal.

Bibeln är etikens grund

28 juni 2012

Humanisterna i Almedalen

Från Humanisternas hemsida:

Missa inte att följa Humanisterna under Almedalsveckan. Här är de debatter vi arrangerar och medverkar i. Antingen kommer du och besöker oss på plats eller följer oss via Twitter på @SvHumanisterna. Onsdagens event i egen regi kommer också att livesändas.

Får staten ha ihop det med Gud?
Onsdag 4 juli – 17:00-18:00
Grasp Raw Norra Kyrkogatan 3
OBS: Livesänds här: Humanisterna Live

Hur ska gränsen dras mellan politik och religion? Vilket utrymme bör det finnas för religion och religiösa uttryck i en sekulär stat? Samtalet fokuserar på gränsytan mellan politik och livsåskådningar. Vilket inflytande kan religiös tro ha i politiken, och hur ska regering och riksdag förhålla sig?

Arrangör: Humanisterna
Medverkande: Finansminister Anders Borg, Prästen Annika Borg och Christer Sturmark, förbundsordförande Humanisterna. Staffan Dopping leder samtalet.

SVT 2 Debatt
Onsdag 4 juli - 20:00-21:00
Utanför Kårhuset Rindi på Donnersgatan

Christer Sturmark medverkar i direktsänd debatt.

Hur sekulariserat är Sverige?
Torsdag 5 juli – 10:30 – 12:00
Fartyg i Visby hamn, “Elida”

Sverige räknas som ett av världens mest sekulariserade länder. Samtidigt är många svenskar andligt nyfikna och det stora flertalet är medlemmar i Svenska kyrkan. Så hur sekulariserat är det svenska samhället egentligen? Och hur sekulärt vill vi att det ska vara?

Arrangör: Världen idag
Medverkande: Christer Sturmark, ordförande Humanisterna. Marcus Birro, författare krönikör och poet. Stefan Gustavsson, generalsekreterare Svenska Evangeliska Alliansen. Ulf Perbo, statssekreterare åt samfundsminister Stefan Attefall.

Humanisterna – hot mot religionsfriheten?
Torsdag 5 juli – 14:00-14:30
Axess-scenen, Tage Cervins gata 4

Hotar Humanisterna religionsfriheten genom att angripa olika religioner? Är det obehagliga rasistiska undertoner eller bara ett sätt att främja upplysningen och den individuella friheten?

Arrangör: Axess Publishing
Medverkande: Lotta Gröning, journalist. Göran Rosenberg, författare och journalist. Bengt Westerberg, styrelseledamot Humanisterna.

Dumskallarnas sammansväjning

Republikanska partiet i Texas skriver ett nytt idéprogram i vilket man kan läsa, under avsnittet kunskapsbaserad utbildning (fritt översatt):
Vi motsätter oss att avancerat tänkande: kritiskt tänkande, analys och problemlösning* lärs ut. Metoder som fokuserar på beteendeförändring och syftar till att ifrågasätta studentens fasta övertygelser och underminera föräldrars auktoritet.
The Young Turks ger det enda rimliga svaret: "Vore det inte fantastiskt om alla i Texas vore lika dumma som vi är, då skulle alla vara republikaner?".



Via Friendly Atheist
* HOTS

Birro och ett hållbart gudsbegrepp

Staffan Gunnarsson, vice president Europeiska Humanist Federationen, skriver:
_________________________________________________________________________________

Det är inte varje dag som en ateist kan vara rörande enig med en troende katolik om Guds rätta väsen. I söndags inträffade det emellertid. Vad som möjliggjorde denna oväntade samstämmighet är att i detta fall jag och Marcus Birro båda råkar vara fotbollsfrälsta Italienfantaster och att den fjärde och sista kvartsfinalen i pågående EM i Polen/Ukraina just hade avslutats. Gli Azzurri, det azurblå italienska landslaget, hade i en infernalisk kamp lyckats besegra engelsmännen efter förlängning och straffsparksläggning och guds namn kunde därmed avslöjas - och det var inte Jahvé.

Birro skrev på sin blogg: ”Gud är italienare och Gud är god. Gud har ett namn också. Andrea Pirlo. Det är Gud för mig denna natt…”. Visst var Pirlo gud! Självklart. Detta sagolikt eleganta mittfältsgeni, med sin hyperkänsliga passningsfot. Samma fot som denne fotbollsaristokrat nu hade använt till att hur coolt som helst och retfullt enkelt chippa in en lös straffspark mitt i mål och fullständigt kollra bort motståndarkeepern.
Gud har förekommit tidigare i fotbollshistorien. Under Mexiko-VM 1986 skyllde Diego Maradona på guds hand när han regelvidrigt hade boxat in ett mål i en match och Stefan Schwarz kallades sonika Gud efter att utan minsta protest ha gått rakt av planen, när han utvisats i VM 1994 (Gud som stoiker!). Denna profanering av gudsbegreppet är ganska intressant.

Det har gjorts vissa försök att dra paralleller mellan religion och fotboll - och likheter finns ytligt sett med rättrogenhet, idoldyrkan, ritualer och meningsskapande – men ska nog inte dras allt för långt. Religion är i regel något större, allvarligare och viktigare, men också farligare än den moderna fotbollen som del av en global underhållningsindustri.

Monoteismen har skapat ett skrämmande fantasimonster, som får även folk med filosofiska och vetenskapliga anspråk att vackla ibland (Gud finns nog inte, vi kan inget säkert veta etc), men när Birro namnger sin gud på detta sätt blir begreppet så mycket mer sympatiskt, klart och lättfattligt. Något vi kan älska, dyrka, beundra bara för att det är vackert, bäst eller gott, för att det motsvarar våra drömmar och behov. Såsom man benämnt symboler för alla möjliga attraktiva egenskaper eller företeelser genom historien.

Människor har kallat sina förfäder för gud, krafterna bakom naturens och årstidernas svängningar, väder och vind, krig och fred, kärlek och hat, musik och konst, allt väsentligt som spelat in i våra liv har haft sina egna goda eller mörka gudomar att hänvisa till, frukta eller tillbedja. Det man velat skydda, hålla för heligt, utan att någon skulle kunna ifrågasätta det, har man gärna gett namnet gud, som ofta angetts i plural. Man har haft många gudar av olika storlek och inflytande, allt efter tycke och smak. Eftersom denna djupt mänskliga, mer konkreta och praktiska användning av ordet är den ursprungliga, så blir den senare monoteismens definitioner (eller snarare brist på sådana) och bruk av Gud som egennamn förvirrande och undflyende.

Olympens gudar eller de som befolkade asatrons värld t ex, var mer mänskliga gestalter, som man kunde spela ut mot varandra på ett distanserat och lekfullt sätt. När antikens faraoner och kejsare samtidigt kunde tjänstgöra som gud för folket, så var det snarare som idealbilder av fullkomliga, odödliga människor, än som något egentligen mystiskt, magiskt, övernaturligt. Kungen sågs ibland som solens son, den högsta och finaste titel man kunde tänka sig i livets kretslopp. I takt med upplysning och demokratisering, vår ökade förståelse av hur världen verkligen fungerar och den förändrade uppfattningen om vad som bör legitimera makt, så har vi lämnat de här föreställningarna från äldre tider bakom oss.

Frågan är då om inte en fotbollsspelare som gud ligger betydligt närmare hur man en gång i tiden såg på sina gudar, när detta begrepp faktiskt skapades? Någon som kan göra det lilla extra, någon som kan rädda oss, någon att förlita sig på och se upp till som förebild. Marcus Birro skriver mycket om våra drömmar och behov av hopp och trygghet, om kärlek och värme. När förhoppningarna infrias sätter han namn på det, gud eller Pirlo. En känslomässig grej, utan direkt koppling till makt, politik, moralism, dogmatik och åsiktsförtryck, som religionen ofta också dragit med sig. Gud blir här i stället ett relativt oskyldigt ord för en upplevelse, för ens mening i livet och i nuet.

Under en diskussionskväll nyligen med Humanisterna ställde Marcus Birro frågan till förbundets ordförande vad han skulle säga om Gud plötsligt dök upp. Jag vet i alla fall vad jag skulle be om: ”Ciao Andrea, kan du visa oss hur du gjorde det där tricket igen? Gärna redan ikväll, i semifinalen mot Tyskland.” Till skillnad från Gud kan Pirlo sedan inte vila den sjunde dagen, utan först den åttonde, eftersom finalen spelas på söndag.

/Staffan Gunnarsson

Se aldrig bort

27 juni 2012

Humanisterna välkomnar den tyska domen

Presskommentar från Humanisterna:

Omskärelsedomen i Tyskland som kom igår är ett mycket viktigt och banbrytande beslut som tar ett markant ställningstagande för barnets mänskliga rättigheter. Föräldrars rättigheter ska ge vika för barns rätt till kroppslig integritet enligt domstolen. Fallet bakom domen är ett i raden av exempel där pojkar far illa på grund av sina föräldrars religiösa övertygelse och hängivelse till traditionella sedvänjor. Trots att omskärelsen utfördes av en läkare fick den fyraårige pojken vårdas på sjukhuset för kraftiga blödningar.
I mitten av maj i år dog en två veckor gammal pojke av komplikationer efter en omskärelse, även den utförd av en läkare, på en läkarmottagning i Oslo. Det är inte moraliskt försvarbart att blunda för de konsekvenser omskärelse kan få. Det handlar om liv och död, inte till följd av en sjukdom utan till följd av en trosövertygelse och sedvänja. Anna Bergström, styrelseledamot i Humanisterna kommenterar:
Nyligen har två små barn avlidit till följd av att deras familjer följer religiösa seder. Det var inget val. Stater har emellertid ett val. Det valet består av att antingen skydda alla barn lika eller att diskriminera mot vissa barn som helt ofrivilligt kategoriserats in i en religion innan de ens vet vad religion är. Sverige och andra länder borde givetvis resonera som den tyska domstolen.
Läs mer om fallet och domen här.

Djävulskt hot

26 juni 2012

Tysk domstol förbjuder omskärelse

Från DN:
Omskärelse av pojkar av religiösa skäl innebär att tillfoga dem allvarlig kroppsskada, anser en domstol i Köln i ett domslut som ses som vägledande i Tyskland.

Enligt domstolen väger barnets rätt till kroppslig integritet tyngre än föräldrarnas rätt till religionsfrihet.

Religionsfrihet ofta ett felaktigt argument

Peter Singer, professor i etik, skriver om religionsfriheten och dess gränser i gårdagens Sydsvenskan. Han anvser att argumentet 'religionsfrihet' används felaktigt i fall där rätten att utöva sin religion inte alls begränsad, ett av flera exempel i artikeln är att islam eller judendomen inte kräver att man äter kött:
Förbud mot rituell slakt av djur är däremot inget som hindrar judar eller muslimer från att utöva sin religion. I parlamentsdebatten om Partiet för djurens förslag sade överrabbinen i Nederländerna, Binyomin Jacobs: ”Om vi inte längre har folk som kan utföra rituell slakt i Nederländerna ska vi sluta äta kött.” Det är naturligtvis det man bör göra om man är anhängare av en religion som kräver att djur ska slaktas enligt en metod som är mindre human än modern slakteriteknik. Varken islam eller judendomen kräver att man måste äta kött. Judar och muslimer behöver bara göra det jag själv har valt att göra, av etiska skäl, i över fyrtio år.
Debattartikeln avslutas:
Det är inte alla konflikter mellan religion och stat som är lätta att lösa. Exemplen från Nederländerna, USA och Israel ger ständigt upphov till kontroverser. Men de handlar egentligen inte om inskränkningar i religionsutövning, och därför är det fel att ta upp religionsfrihet som ett argument.

Kulturrelativism

25 juni 2012

En omarbetad klassiker

Har svensk media religiös beröringsskräck?

Runt den frågan arrangerar Socialdepartementet ett seminarium i Almedalen den 7:e juli.
Sverige sägs vara ett av de mest sekulariserade länderna i världen. Trots att de religiösa samfunden i Sverige sammantaget har drygt 7,5 miljoner medlemmar, så bevakas religiösa aktiviteter, personer och händelser väldigt lite i media i jämförelse med andra former av föreningsliv, som till exempel idrott och kultur. De gånger svenska medier rapporterar om religion är det ofta i samband med fundamentalism och extremism, i vårt eget land eller utomlands. Har svensk media beröringsskräck för religion?
Man kan tycka att ett seminarium om media borde arrangeras av Kulturbepartementet, men hur skulle det se ut om regeringen försökte påverka mediebevakningen? Alternativt, om det vore en kunskapsfråga hos journalister, så vore Utbildningsdepartementet en möjlig arrangör. Men det är Kristdemokraternas departement som prioriterar denna fråga (men då inte för att beröringsskräck är ett sjukdomstillstånd). Det är Stefan Atterfall, minister med ansvar för trossamfundsfrågor, som lobbar för att media skall skriva mer positivt om religion. Till exempel deltog Attefall förra veckan i Evangeliska Frikyrkans Torpkonferens, utan att någon riksmedia rapporterade om det, inte ens Nerikes Allehanda verkar det som.

Medverkande i seminariet är, vid sidan om Attefall, Marcus Birro, Åsa Furuhagen, Erik HelmerssonFazeela Selberg Zaib och Roland Poirier Martinsson. Den sistnämnde har skrivit om och debatterat detta ämne tidigare i ett Timbro seminarium, i vilket några kloka reflektioner på frågan framkom.

Är detta ett ämne regeringen skall ägna sig åt? Det verkar mest som ett ämne som är viktigt för att Kristdemokraterna skall locka väljare.

Ett av Guds skapade odjur

Skotska tidningar [1, 2] uppmärksammar att Loch Ness-odjuret används, i offentligt finansierade skolor, i Louisiana för att motbevisa evolutionsteorin.
Are dinosaurs alive today? Scientists are becoming more convinced of their existence. Have you heard of the Loch Ness Monster in Scotland? ‘Nessie’ for short has been recorded on sonar from a small submarine, described by eyewitnesses, and photographed by others. Nessie appears to be a plesiosaur.
Detta går att läsa i Biologiboken 1099, ett lärmedel från Accelerated Christian Education.
From its beginning, Accelerated Christian Education® has maintained high Biblical and academic standards and remained committed to setting children on a path for success. The goal is the same today: to prepare children for the world today and give them the academic and spiritual tools necessary to achieve their God-given potential.
Hög akademisk standard? En myt, några anekdoter och så det idiotiska "det är nästan omöjligt att hitta Loch Ness-odjuret". Om ni vill höra argumenten Lyssna på kreationisten Chris Johnsons seminarium om Dinusaurier och Bibeln (Loch Ness-odjuret tas upp 40 minuter in).

Tydligen finns det kristna som anser att för att barn skall uppnå sin gudagivna potential måste man ljuga för dem. Knepig Gud de tror på.

Förklaringen

24 juni 2012

"Science: it's a girl thing!"

Europeiska Kommissionen är inga feminister. I ett försök att få fler kvinnor att ge sig på en forskarkarriär har de producerat följande reklam, som fått så mycket kritik att en talesperson sett sig tvungen att dementera att den var en parodi.

Livet efter

"Playing God: The Loving Psychopath"

23 juni 2012

Frälsningsarméofficer i Australien: Bögar borde dö

Det är inte bara i Sverige Frälsningsarmén har visat sig vara homofober, utan nu även i Australien. I en helt osannolik intervju har majoren i Frälsningsarmén Andrew Craibe förklarat att bibelns ord verkligen gäller: bögar borde dö. Läs och lyssna på det hela hos Truth Wins Out.

Är det inte dags att bojkotta Frälsis? Det är olustigt nog att de blandar ihop reklam och människohjälp (man får båda för samma pengar!), men att dessutom vara militanta (i ordets rätta betydelse) homofober eroderar all deras trovärdighet.

Alan Turing 1912-1954

Låt oss idag lyfta på hatten och skänka en tacksamhetens tanke till minne av Alan Turing (23 juni 1912 - 7 juni 1954) - datorns fader och en av 1900-talets främsta och mest inflytelserika tänkare, som därtill gjorde avgörande insatser för att bekämpa Hitlertyskland. Han fyller idag 100, eller skulle ha gjort om det inte vore för hans tragiska död, då han ännu inte 42 år fyllda plågades han ihjäl av ett barbariskt brittiskt rättssystem i något som liknar ett världsrekordförsök i otacksamhet.
http://upload.wikimedia.org/wikipedia/en/c/c8/Alan_Turing_photo.jpg

__________________________
Tillägg: Missa inte Olles länk till sin egen blogg, bara klicka här så kommer ni till Häggström hävdar där han förtjänstfullt sammanfattar Turings värv.

                                                          - Patrik -

Krauss hos Colbert

Samtal om Lawrence Krauss bok A universe from nothing. Colbert avslutar: Om Gud inte finns, som Krauss hävdar, då är hans skapelse A universe from nothing.

Verkligheten befriar

Om 50 år, kommer någon att tro på Gud då?

Frågan ställs av CNN med anledning av den snabbt försvinnande religiositeten i USA.

22 juni 2012

Debatt: Christer Sturmark och Peter Weiderud

Debatt på ABF-huset i Stockholm, 13 juni 2012.

Sex för nöjes skull lanserades 1980

Världen Idags ledare från i måndags är en makalös uppvisning i ofrivillig komik. Visste ni att sex för nöjes skull lanserades 1980?

En midsommartragedi: Olika mänskliga rättigheter för olika människor?

Fem representanter för Svenska kyrkan skriver idag på DN Debatt under titeln ”Vi måste visa respekt för rätten att vara annorlunda”. Titeln är något missvisande, för det de egentligen vill är att vi ska visa respekt för rätten att behandla våra barn annorlunda - det handlar helt enkelt om omskärelse av spädbarn. Är man mot omskärelse är man enligt dessa debattörer helt enkelt emot rätten att vara annorlunda.

I dag kan vi inte bortse från en samtid där extrema krafter i Europa vinner terräng genom att peka ut judar, romer och muslimer som avvikande och icke hemmahörande i vår kultur. I stora delar av Europa framträder en hållning som beskriver ”de andra” som omänskliga och med seder som innebär ett ”onödigt lidande”, seder de måste räddas från. Ett tydligt exempel i vårt land är förslaget att lagstifta mot omskärelse av gossebarn.
Ja jösses. Att förespråka samma rätt till kroppslig integritet för alla barn är alltså att jämföra med "att peka ut judar, romer och muslimer som avvikande och icke hemmahörande i vår kultur." Konstigt resonemang. Är det inte tvärtom? Att betrakta någon som så annorlunda att man inte bryr sig om vad de gör inom gruppen, är inte det att verkligen hänvisa människor till utanförskap? Hur får de ihop resonemanget?
Det är enligt vår mening missvisande att ställa barnets rättigheter gentemot föräldrarnas, eller religionsfrihet mot mänskliga rättigheter. I båda fallen handlar det om avvägningar mellan olika inslag i de mänskliga rättigheterna.
Eftersom det är fel att väga olika rättigheter mot varandra handlar det om avvägningar mellan olika rättigheter? Den här formuleringen är så dum att man nog inte har tänkt igenom den ordentligt, så det är väl synd att hacka på den. Här är en bättre formulering:
Ibland sägs debatten handla om ett val mellan universalism och partikularism, mellan att hävda universella rättigheter för varje människa eller att se människan som en del av sin grupp. Det senare framställs då som kulturrelativism eller kulturmarxism där människor låses in i sina identiteter och där man använder dubbla måttstockar. Men vi menar att varje människa är både individ och tillhörig en eller snarare flera olika grupper. Integritet i samband med religionsfrihet, som ingår i de mänskliga rättigheterna, innebär rätten att kunna vara och uppträda som en hel människa. När man i den svenska debatten talar om religiösa sedvänjor låter det ofta som om det handlade om tillbehör som enkelt kan läggas till eller dras ifrån identiteten. Ungefär som att ta av och på en kappa eller en klänning. Så enkelt är det inte. Vi lever med många överlappande identiteter som inte kan tas bort eller läggas till hur som helst. Kulturella inslag förändras långsamt i en lång process.
Bra - det är är exakt vad det handlar om - med en liten detaljskillnad. Ingen ifrågasätter någons mänskliga rättighet att utöva sin religion på sig själv. Det diskussionen handlar om är rätten att utöva sin religion på någon annan. Inget spädbarn väljer medvetet att bli omskuren. Den som så önskar bör förstås ha rätten att skära av sig vilka kroppsdelar den vill - som vuxen. Debattörerna bortser inte ifrån den här invändningen utan klämmer till med följande något krystade motivering.
Men det onödiga lidande som barn utsätts för på grund av vanliga svenska sedvänjor, som till exempel överdrivet bruk av alkohol, något som entydigt är skadligt för barn, kräver samhället inte förbud mot. Trots detta anser sig företrädare för det nya enhetssamhället ha rätt att peka ut det som är särskilt skadligt för ”de andras” barn. Det är ingen tillfällighet att det ofta är seder som hör samman med religion.
Nej, det är sannerligen ingen slump att det handlar om religion. Inom vilket annat område anser sig folk ha rätt att skära bort fullt friska kroppsdelar på sina barn? Men vad är det för typ av argumenterande, att bara för att barn far illa i alkoholistfamiljer så är det ok med kroppsmodifiering av bebisar. Hur man kan relativisera lidande på detta sätt är obegripligt.

Att de fyra företrädarna för Svenska kyrkan vill smeta främlingsfientlighet på sina åsiktsmotståndare är bedrövligt. Sedan när blev det främlingsfientlighet att hävda att universella mänskliga rättigheter är universella för alla människor?

Partytrick för vetenskapare

Glad midsommar!

21 juni 2012

Glad Världshumanistdag

Kristallklart

20 juni 2012

Internationella flyktingdagen

Idag är det den internationella flyktingdagen. I frånvaro av gudsingripanden har vi människor bara varandra att lita till. Vill du hjälpa dina medmänniskor i flykt finns en lista på hjälporganisationer nederst i det här inlägget - hjälporganisationer som är neutrala i frågor om livsåskådning och politik. Här är en bild från Läkare Utan Gränsers arbete i Sydsudan.


De här hjälporganisationerna kan rekommenderas:
Röda Korset
Rädda Barnen
Läkare Utan Gränser
UNICEF

Världen med eller utan Gud

Den 13 och 14 september anordnar Kungl. Vetenskapsakademien, Sveriges ambassad vid den Heliga Stolen, det påvliga kulturrådet och Fryshuset två idésamtal om tro och icketro med rubriken "Världen med eller utan Gud". Samtalen ingår i projektet "Hedningarnas förgård".
Datum
2012-09-13
Tid
13.30 - 16.15
Plats
Beijersalen, Kungl. Vetenskapsakademien
Adress
Lilla Frescativägen 4A
Arrangör
Kungl. Vetenskapsakademien i samarbete med Sveriges ambassad vid den Heliga Stolen, det påvliga kulturrådet och Fryshuset.
Avgift
Arrangemanget är kostnadsfritt och öppet för allmänheten men föranmälan krävs.
Beskrivning
Den 13 och 14 september anordnar Kungl. Vetenskapsakademien, Sveriges ambassad vid den Heliga Stolen, det påvliga kulturrådet, och Fryshuset två idésamtal om tro och icketro med rubriken "Världen med eller utan Gud". Samtalen ingår i projektet "Hedningarnas förgård".
I samtalet på Kungl. Vetenskapsakademien (KVA) den 13 september deltar kardinal Gianfranco Ravasi, ordförande i det påvliga kulturrådet, professorn och författaren Georg Klein, fysikern Ulf Danielsson, biologen Ingemar Ernberg, biskop Antje Jackelén, författarna PC Jersild och Torgny Lindgren och filosofen Åsa Wikforss. Arrangemanget är öppet för allmänheten men föranmälan krävs och görs länge ner på sidan.
Inledningar
Kardinal Gianfranco Ravasi, ordförande i det påvliga kulturrådet
Georg Klein, professor och författare
Samtal: 
Ulf Danielsson, professor i fysik, Uppsala universitet
Ingemar Ernberg, professor i tumörbiologi, författare till boken "Vad är liv?"
Antje Jackelén, biskop i Svenska Kyrkan, Lunds stift
PC Jersild, författare
Torgny Lindgren, författare
Åsa Wikforss, professor i teoretisk filosofi, Stockholms universitet
Samtalet 14 september äger rum på Fryshuset och inkluderar kardinal Ravasi, Europarådets före detta kommissionär för mänskliga rättigheter Thomas Hammarberg, Fryshusets grundare Anders Carlberg, ordföranden i Ung Kristen Vänster Linnea Jacobsson, ordföranden i Unga Humanister Jessica Schedvin, ordföranden i Humanisterna Christer Sturmark, författaren Per Wirtén och fredsagenten/bloggaren Fazeela Zaib.
Mer information om arrangemanget 13 september samt detaljerat program kommer publiceras här inom en snar framtid. Mer information om båda dagarna återfinns även på Sveriges ambassads vid den Heliga Stolen hemisda.
Observera att anmälan endast avser arrangemanget 13 september

Hörrni alla bögar, Jesus vill bara väl

19 juni 2012

18 juni 2012

De fyra ryttarna

Samtal mellan Richard Dawkins, Daniel Dennett, Sam Harris and Ayaan Hirsi Ali vid Global Atheist Convention, 13-15 april, i Melbourne. Diskussionen handlar huvudsakligen om Islam eller extremistisk våldsbejakande Islam (de rör sig ganska slarvigt mellan dessa begrepp) och hur ateismen skall besegra teismen.

Kontextberoende jämställdhet

17 juni 2012

Söndagsfunderingen: "End of Life Care Machine"

Här är en tänkbar lösning på personalneddragningarna inom vården.

16 juni 2012

I korsningen mellan feminism och icke-tro

Samtal mellan Sikivu Hutchinson, Rebecca Watson, Ophelia Benson och Jennifer McCreight vid Center for Inquirys konferens "Women in Secularism". Moderator: Annie Laurie Gaylor

Situationen i Sverige är inte helt lik den i USA, det är förhoppningsvis bättre, men inte helt bra. Kvinnor och individer från minoriteter behöver få mera plats även inom Humanisterna.

Lördagsnöjet: Tolerant bibeltolkning

Apropå våra ständigt pågående diskussioner om vad kristendom och islam "är" kommer här en sketch från en kristen hemsida.

15 juni 2012

En Humanistisk andlighet

Carl Gustaf Olofsson, Humanisterna Kalmar, har skrivit ett högst personligt svar till Marcus Birros senaste krönika. Det handlar om hans existentiella resa från tro till otro, från frikyrkan till Humanisterna och om hur andlighet och gudsbilder kan vara högst konkreta delar i en ateists liv - Gud och välsignelsen. Svar till Marcus Birro
[Humanisterna] fick väldigt mycket skit för att dom var tydliga med en grundsyn som var min egen, så jag tyckte det var läge att tydligt bekänna färg och dela den skiten.

"Skall Sturmark få styra över hela Sverige?"

Den frågan ställde Tuve Skånberg (KD) i debatt med Christer Sturmark i dagens Människor och tro i Sverigesradio. De debatterade om skolavslutningar skall få hålls i kyrkan. Ja, har man inga bra argument, såsom Skånberg, så får man komma med rena felaktigheter, osakligheter och uttryck som "militanta nyateisterna". Sturmark sopar banan med Skånberg. (Debatten börjar efter 2:20)

Lyssna: Debatt om skolavslutning i kyrkan: Skånberg-Sturmark

Om Humanisterna i den ahumanistiska blaskan

Tidningen Dagen publicerar idag en omfattande profil av Förbundet Humanisterna och Christer Sturmark, som de benämner ateistentreprenören. När Humanisterna beskrivs är artikeln saklig, en bra sammanfattning och god reklam, till och med Humanistbloggen nämns. Tackar!

I reportaget använder begrepp som missionerar, "budskapet skall ut", "predikningar om en gudlös värld", "karismatisk ledare". Först kan detta uppfattas som nedlåtande, men med tanke på detta är formuleringar kristna själv gillar när det gäller sin egen verksamhet, så är det nog inte detta.

Tråkigt är det dock att de nästan konsekvent klistrar på Humanisterna och Sturmark epitetet "ateist". I reportaget står det:
Ateist är inte ett begrepp de känner sig hemma i, för det berättar bara vad de inte tror på, det vill säga Gud. Christer Sturmark berättar att det är viktigare att kommunicera ut vad de faktiskt tror på. En naturalistisk verklighet utan övernaturliga inslag, den vetenskapliga metoden, människans moraliska kapacitet, mänskliga rättigheter, kärlek.
Ganska respektlöst av Dagen att helt strunta i hur en livsåskådning själva beskriver sig. De hade aldrig kallat en imam för akristen.

Läs reportaget: Han vill sudda ut Gud i samhället

Fredagsnöjet: Modern inkvisition mot onani och homosexualitet (jo, det är sant)



Tack till Thomas för tips!

Humanistiskt hopp

Jag väljer hoppet, i alla fall i små doser.
Jag väljer att ge mig själv ett syfte och att omfamna resan som leder till att detta syfte uppnås.
Jag erkänner risken att jag kan snava på vägen, att aldrig fullgöra vad jag avsåg göra eller att upptäcka att jag avsiktligen ändrat riktning.
Jag accepterar hypotesen att människor lever som bäst när de tillskriver mening till sina liv.
Jag tror att varje människa har förmågan, inom sig, att leva ett meningsfullt liv, att älska, att interagera och binda vänskapsband.
Oavsett hur långt och brett vårt inflytande på andra är, är detta alltid mycket mindre betydelsefullt än vilken väg vi beslutat gå.
Jag inser att jag kommer känna besvikelse, jag kommer komma insikter eller upptäckter sent i livet jag önskat nått tidigare. Men vad betyder det, det betyder bara att jag växt och lärt mig.
Det betyder också att jag är människa. Och att var en fullständig, hel människa kommer alltid vara min viktigaste uppgift.
 
Nikki Stern (min översättning från klippet nedan)

Lär ut alternativen!

14 juni 2012

Humanistiskt brev till skapelsen

Kristna galningar analyserar muslimska galningar

Vad tror svenska präster egentligen?

Vad tror svenska präster egentligen? Fråga inte Svenska kyrkan, för de har ingen aning. Detta vill de dock råda bot på genom ett forskningsprojekt där de genom att skicka ut enkäter till präster ska reda ut vad de tror egentligen.
Syftet med undersökningen, med arbetsnamnet ”Om prästers trostolkning”, är att få klarhet i hur präster tolkar delar i kristen troslära som tycks särskilt utmanade av naturvetenskapen idag. Det gäller framför allt frågor om Jesu uppståndelse, de dödas uppståndelse, försoningsläran och synen på under.

– Mitt intryck är att det både bland kristna och icke-troende finns väldigt bestämda uppfattningar om vad kristna faktiskt ”ska tro”. Men så fungerar det ju inte, säger Anne-Louise Eriksson, Svenska kyrkans forskningschef.

– Vi kristna tänker och tolkar de kristna berättelserna på många olika sätt. När jag nyligen analyserade ett antal predikomanuskript var det påfallande ofta omöjligt att avgöra hur bokstavligt eller bildligt prästerna tolkar till exempel berättelsen om den tomma graven. Det gjorde mig väldigt nyfiken, berättar Anne-Louise Eriksson, Svenska kyrkans forskningschef, i ett pressmeddelande.
Dagen skriver att "enligt Anne-Louise Eriksson finns det inga planer på att fånga upp ”den rätta” kristna tron."

När svenska kyrkan behöver enkätundersöka sina egna för att få reda på vad de tror och därmed förkunnar har det gått rätt långt. Och de är lite hjärtknipande att man är så ängslig att man inte vågar tala om rätt och fel. Finns det överhuvudtaget någon "kärna" i kyrkans budskap längre?

Debatt Sturmark mot Weiderud

13 juni 2012

Präster som inte tror

Intressant nog har vi ett flertal präster som läser här på bloggen. Förmodligen av samma anledning som vi själva läser på kristna hemsidor - gediget intresse och diskussionslusta. Eller finns det månne någon smygateist bland er? Marcus Birro har i en något förvirrad krönika i Expressen idag lanserat teorin att vi ateister är så absorberade av Gud för att vi egentligen längtar efter Honom:
Vad säger allt detta om Gud i vårt land? Att han bryr sig om oss också när vi tror att vi inte bryr oss. Grejen är ju ändå att vi bryr oss. Jag har inte träffat en enda människa som inte har andligt grubbleri. Alla när en längtan att lära känna Gud. Också ateisterna. Kanske allra helst ateisterna. De är helt absorberade av Gud.
Med samma logik har förstås Birro en gedigen ateismlängtan - han verkar ju fullkomligt absorberad av oss Humanister och av ateism. Gäller detsamma er präster? Det finns i så fall numera en organisation för er, en plats där aktiva präster som förlorat sin tro kan samtala med likasinnade: The Clergy Project. Men se upp. En präst kom ut som ateist till sin församling i Texas vilket fick hela församlingen att upplösas. Se nyhetsinslaget genom att klicka på bilden här nedanför (som tar er till en annan websida).


Ni kan läsa mer om the Clergy Project hos LaCrosseTribune.com.

KD om skolavslutningar

Civilminister Stefan Attefall (KD) gillar inte att skolavslutningar med präst, psalmer och välsignelse inte längre får ske i kyrkan [SvD Brännpunkt]:

När varje rektor och lärare ska tvingas ta ställning till enskilda psalmer eller i förväg gå igenom prästens tal för att värdera om det är traditionsenligt eller för religiöst har det gått för långt. Myndigheternas praxis skapar en osäkerhet som är oacceptabel. Därför anser jag att vi bör överväga en översyn av lagstiftningen för att garantera att traditionella högtider kan fortsätta firas även i kyrkor utan att det varje år ska bli den här märkliga diskussionen.
Attefall ogillar också debatten i sig, varför då?
[...] kravet på frihet från religiösa inslag i undervisningen får inte leda till en fullständig beröringsskräck för våra kristna traditioner. Man kan tycka vad man vill om det, men Sverige är ett land där allt ifrån lagstiftning till kultur och människosyn är präglad av dem.
Det Attefall inte förstår är att svensk kultur och svenska traditioner inte är statiska och att han inte får bestämma vad dessa är. Debatten handlar om att många svenskar önskar att de kristna inslagen i samhället minskar och att staten inte tvingar på någon kristna traditioner. Vad vill han då konkret?
Vi kristdemokrater menar därför att offentliga skolor vid enstaka tillfällen, förslagsvis i samband med firandet av traditionella högtider, bör kunna göra undantag från regeln som säger att utbildningen ska vara helt icke-konfessionell. Men det ska också vara tydligt att deltagande från elevernas sida ska vara frivilligt. På det sättet kan de skolor som vill fortsätta att fira traditionerna i kyrkan med präst göra det, utan att varje gång ha uppslitande diskussioner som många gånger splittrar både lärarkårer och föräldragrupper.
Okej, KD vill inte tvinga på någon det kristna traditionerna. Uppenbarligen skall det vara frivilligt att avstå från sin egen skolavslutning. Konsekvensen av förslaget blir att majoriteten i en skola beslutar var den sker och de elever och föräldrar som inte gillar detta får anpassa sig eller ... flytta till en annan skola där de kan ha gemenskap med sina vänner, över alla möjliga livsåskådningsgränser - en sekulär skola, inte sekteristisk.

Attefall beklagar sig också för att det i Sverige inte är som i USA, där offentliga företrädare kan säga "God bless you". Jag önskar Göran Hägglund i dagens partiledardebatt avslutar sitt anförande med "Gud välsigne er" och att Attefall och övriga kristdemokrater i kammaren då utbrister "Hallelujah!". Det vore en säker metod för att minska det kristna inflytandet i sveriges riksdag.

”Se över lagen om statligt stöd till trossamfund"

Humanisterna skriver idag på DN Debatt om att Regeringen behöver se över lagen om stöd till trossamfund:
För att möjliggöra religionsfrihet måste staten vara sekulär, det vill säga inom vissa ramar neutral i livsåskådningsfrågor. Varför ska då religiös verksamhet behandlas förmånligare än annan livsåskådningsverksamhet? Borde inte i stället kvaliteten på verksamheten vara avgörande?
[...]
Humanisterna [har] flera gånger fått avslag på sina bidragsansökningar. Samfundet har inte ansetts likvärdigt med trossamfund trots att det har omfattande social verksamhet och sammankomster där deltagarna ges möj lighet att reflektera över existentiella frågor. Detta är vad också buddisterna gör i sin verksamhet.
Själavård handlar om möten mellan enskilda människor i behov av existentiell reflektion och stöd, som grundar sig på en livsåskådning. I kristna samfund leds sådana samtal av till exempel en präst. Humanisterna erbjuder möjlighet till motsvarande samtal grundade i den sekulärhumanistiska livsåskådningens synsätt. Ur ett livsåskådningsneutralt perspektiv är dessa former av själavård likvärdiga och borde ha samma möjligheter till statsbidrag.
Undervisning är centralt i Humanisternas verksamhet, med ett stort utbud av seminarier, filosofiska studiecirklar och andra former av personligt utvecklande sammankomster.
Omsorg kommer till uttryck i Humanisternas olika former av hjälpverksamhet, till exempel ett projekt med stöd till ensamstående mödrar i Marocko. Förbundet Humanisterna bedriver således en omfattande verksamhet som i funktionellt hänseende är likvärdig med den som bedrivs av de organisationer som i lagtexten betecknas som ”trossamfund”.
Humanisterna erbjuder också allmänheten sekulära ceremonier såsom barnvälkomnanden, vigslar och begravningar.
Humanisterna organiserar sommarläger för ungdomar där de får diskutera etik, moral, mänskliga rättigheter och existentiella frågor med utgångspunkt i en humanistisk värdegrund. Dessa sommarläger fungerar som alternativ till de kyrkliga konfirmationslägren. Liksom till exempel de kristna samfunden deltar Humanisterna i opinionsbildningen i etiska frågor och andra värdefrågor i samhället. Mänskliga rättigheter och sekulär etik är centralt i humanismens samhällsvision.

Ni kan kalla mig Theo

12 juni 2012

Himlen, en riktigt kort historia

I sin senaste podsändning berättare Johann Hari om Himlen utifrån boken Heaven: Our Enduring Fascination With The Afterlife av Lisa Miller. Boken och sändningen beskriver hur den västerländska synen på Himlen evolverat fram och att den popoular versionen är en riktig nymodighet. Miller verkar vara huvudsakligen positiv till Himlen och försöker försvara att den kan finnas. Hari balanserar detta med lite välformulerad religionskritik.

Lyssna på Johann Hari: Imagine there's no heaven...
John Lennon urged us: “Imagine there’s no heaven/ It’s easy if you try/ No hell below us/ Above us only sky …” Yet Americans aren’t turning to Lennonism any faster than Leninism. Today, 81 percent say they believe in heaven—an increase of 10 percent since a decade ago. Of those, 71 percent say it is “an actual place.” Indeed, 43 percent believe their pets—cats, rats, and snakes—are headed into the hereafter with them to be stroked for eternity. Yet the heaven you think you’re headed to—a reunion with your lost relatives in the light—is a very recent invention, only a little older than Goldman Sachs.
Colbert Report intervjuade Lisa Miller när boken kom ut 2010.

Stening light: grusning

11 juni 2012

Kristen logik ... eller?



Tack till Thomas för tips!

Gammal visdom


Gud och moralen

Ett samtal mellan Marcus Birro och Christer Sturmark, inspelat på ABF-huset i Stockholm 29 maj.

10 juni 2012

Konfirmationen som Gud glömde – nu är det dags!

Pressmeddelande från Humanisterna
På fredag 15 juni börjar två annorlunda läger – nämligen konfirmationsläger helt utan koppling till religion. På Valla folkhögskola i Linköping och på Backagården i Höör kommer ungdomar och handledare att samlas för att tillsammans skapa sommarens viktigaste vecka.

Konfirmation betyder bekräftelse. Det humanistiska konfirmationslägret är en vecka långt och syftar till att bekräfta att ungdomarna håller på att bli ansvarstagande vuxna. Konfirmanderna diskuterar bland annat demokrati, etik, mänskliga rättigheter och vad det innebär att bli vuxen. Konfirmanderna tränas i att tänka kritiskt och att kunna förklara varför de tycker någonting, inte enbart att de tycker någonting.

- Tonåren är en brytningstid. Ungdomar behöver en plats där de kan få prata om saker som är viktiga för dem. Det är många som inte vet om att det finns ett alternativ till en religiös konfirmation, säger Kalle Persson som är koordinator för den humanistiska konfirmationen.

I år arrangerar Humanisterna två sommarläger för ungdomar. Dessa äger rum
15-21 juni i Linköping och i Höör i Skåne.

Kontakt och pressmaterial
Kalle Persson
Koordinator humanistisk konfirmation
0705 35 18 22
konfirmation@humanisterna.se
www.humanisterna.se/konfirmation
Twitter: @humkonf

Mer om kyrkliga skolavslutningar

1) Statsvetaren och broderskaparen Ulf Bjereld skrev först ett inlägg på sin blogg och försvarar en vanlig kristen position, kyrkan är inte farlig och kristendomen är betydelsefull, med dräpande argumentation: "Och vem är det egentligen som gör så att "blommorna blommar" i Idas sommarvisa? Jag har mina aningar". Christer Sturmark diskuterar frågan med Bjerled på twitter, vilket resulterar i en andra bloggpost, som Sturmark kommenterat.

2) Tidigare domprosten Johan Unger gör ett debattinlägg i Kyrkans tidning med slutsatsen:
Skolan ska vara neutral i betydelsen allsidig, men inte i betydelsen undvikande. 
I detta perspektiv bör man bejaka skolavslutningar i kyrkan. De är en självklar tradition sen skolorna grundades. De bör inte förbjudas av några falska neutralitetsskäl. De bör dock förnyas av globaliseringen. Avslutningar bör kunna hållas i alla olika religiösa rum och med olika religiösa representanter. Varför ska det uppväxande släktet inte kunna ta emot en välsignelse –av präst, imam eller rabbin? Ska skolan odla religiös beröringsskräck?
3) Prästen Ewa Lindqvist Hotz, från Seglora smedja, debatterade ämnet med generaldirektören på skolverket, Anna Ekström, i fredagens Aktuellt. (Kan ses i SVTplay t.o.m. 15/6, start 26:00). Lindqvist Holtz använder bland annat argumentet att kyrkan har ett tusenårigt arv av vad det innebär att vara människa och menar också att det skulle gå utmärkt att ha skolavslutningen i en moské.

Vad jobbigt det är med religiösa företrädare som verkligen tror att de har speciella insikter om vad det innebär att vara människa och som verkar tro att detta är något som icke-religiösa saknar. Sedan skulle jag önska att de som även vill ha skolavslutningar i andra religiösa lokaler formulerade ett konkret alternativ. Skall majoritetsbeslut avgöra var skolavslutningen hålls? Skall det ske enligt ett roterande schema, med olika ställen varje år? Jag tror det mest är ett oreflekterat försvar av religiösa privilegier. Icke-religiösa livsåskådningar marginaliseras som vanligt.

Slutligen ett meningsutbyte, vars koppling till avslutningar är svagt.

4) Prästen Dag Sandahl svarade på Carl-Gustaf Olofssons inlägg i Barometern. Sandahl skriver i ett smått sarkastiskt inlägg - Humanisten Olofsson - att Olofsson missförstått bibeltexten, Jesus skall ses som en 'konsumentupplysare'. (D.v.s. följer ni mina råd så slipper ni brinna i evigheter.) Olofsson svarar på sin videoblogg och undrar om det inte är Sandahls bibeltolkning som brister. Sandahl ger ytterligare en respons, i vilken han undrar om Ateisten Olofsson inte bär på en gudslängtan.

Konfessionella inslag i skolan

Något att tänka på inför skolavslutningarna...

Söndagspredikan: Kommer våra barn vara en annan art?

Family first!

9 juni 2012

Kort om hädelse

I Kuwait har Hamad al-Naqi dömts till 10 års fängelse för hädelse. Hans brott var att han, på twitter, förolämpat profeten Muhammed och regimerna i Saudiarabien och Bahrain.

I Spanien friades konstnären Javier Krahe. Han var anklagad för hädelsebrott och riskerade ett års fängelse för den mer än 30 år gamla kortfilmen om hur man tillagar Jesus.

I många arabländer är yttrandefriheten i stort obefintlig, men även i Europa finns det religiösa människor som vill begränsa det fria tänkandet.



Kyrkliga skolavslutningar: Populistiskt utspel skadar sekulära intressen

Många frågar sig kanske idag vilken som egentligen är Humanisternas hållning till skolavslutningar i kyrkan. Den är faktiskt mycket tydlig och har så varit under hela förbundets existens. Vid sidan om kravet på att skilja stat och kyrka åt har åtskillnad mellan skola och kyrka alltid legat främst hos oss.

I vårt idéprogram uttrycks detta också otvetydigt: "Religiösa inslag, som kyrkliga skolavslutningar, hör heller inte hemma inom undervisningsväsendet i ett sekulärt samhälle." Märk väl att det här inte handlar enbart om skolgudtjänster eller att en präst närvarar, utan det gäller även ett generellt avvisande av allt religiöst och kyrkligt i samband med t ex terminsslut. Kyrkorummet, hur vackert någon än kan tycka att detta är – eller kanske just därför - ska inte tillåtas att förföra ungdomen och i skolsammanhang känslomässigt knyta dem till symboler och byggnader tillhörandes någon särskild livsåskådning.

Uppenbart har någon i förbundsledningen vissa svårighet med att läsa innantill i programmet och 8 juni gick det ut ett pressmeddelande från Humanisterna som tvärtemot vår historiska och offentligt deklarerade åsikt i frågan påstod att kyrkor på många platser runt om i landet skulle vara de enda eller mest värdiga(!) lokalerna för skolavslutningar. Sanningen är i stället att kyrkobyggnader som ännu brukas som religiösa lokaler aldrig kan vara lämpliga att hysa skolavslutningar i ett sekulärt samhälle. Detta alldeles oavsett om någon präst närvarar eller ej. Det är de starka, betydelsebärande symbolerna och rummets välkända religiösa karaktär, som gör det så opassande i detta sammanhang. Ingen som inte vill ska behöva knyta sin skolgång till sådana minnen och ingen ska heller behöva tillkännage sin motvilja och tvingas avstå från den stund som andra i skolan deltar i. Skolan ska vara inkluderande, inte splittrande. Humanisterna har alltid varit de första att förstå detta.

Vi har ett stort ansvar att dels förstås följa våra egna programfästa och sedan länge klart genomtänkta och deklarerade ståndpunkter, dels att konsekvent försvara de sekulära principer vi allmänt säger oss omfatta – och som delas av hela vår rörelse internationellt. Man jobbar överallt och ständigt för att slippa kyrkotvång och religiösa inslag i undervisningen. I Italien, Tyskland, Polen och Rumänien m fl länder kämpar man förtvivlat för att få bort krucifix från klassrummen eller andra religiösa kopplingar mellan skola och kyrka. De sista våra Europeiska vänner önskar att höra är att vi frivilligt vill låta oss omfamna av kyrkans murar. Vårt norska systerförbund har drivit långa och dyra processer under många år, först nationellt och sedan i internationella instanser i Strasbourg och Génève – där man slutligen fick rätt - för att få en livssynsneutral skola i landet. Vi riskerar omintetgöra det solidariska samarbetet med spontana, strategiskt äventyrliga och ej förankrade utspel som det i fredags.

Vad vi givetvis konsekvent bör hävda är i stället att skolor och kommuner alltid måste se till att det finns värdiga profana och neutrala lokaler eller platser att vara på och att kyrkan aldrig kan få utnyttja lathet eller bristande kreativitet i samhället, för att locka folk till sig. Jag har aldrig förstått vad man ska in i en kyrka att göra en vacker försommardag. Glädjande nog håller man i min sons skola till på skolgården under öppen himmel, ett naturligt ställe att vara för alla barn – och där uppträder man och sjunger tillsammans, gärna ”Den blomstertid nu kommer”som en del av vår gemensamma kulturskatt.

Religiösa rum ska aldrig överhuvudtaget vara ett alternativ. Just positiva eller starka upplevelser i kyrkan kopplade till viktiga stunder i livet, som under den obligatoriska skolgången, är vad som i hög grad håller kvar människor i dess traditioner. Indirekt leder detta till att folk samtidigt omedvetet legitimerar religionens väsen, dess världsbild, moral och samhällsroll – något Humanisterna alltid har velat bekämpa. Vi kan inte spela vår motståndare i händerna på detta sätt. Det är en huvudlös och naiv, opportunistisk och kortsiktig strategi. En svårförklarad flirt med kulturkristna, som inte önskar annat än att kyrkan ska fortsätta att behålla greppet över allas våra själar.

Artikeln i Aftonbladet, som vår pressinformation hänvisade till, består dessutom av ett märklgt månande om Svenska Kyrkans väl och ve. Det är inte vår uppgift. Att församlingar vägrar att upplåta kyrkan till skolavslutningar om prästen inte får leda ceremonin är helt i sin ordning och närmast självklart – inte något vi kan beklaga oss över. Vidare skrivs att ”tvång och krav” skulle vara fel väg för Svenska Kyrkan att gå” och leda till att man ”vinner inga sympatisörer” – så bra då! Vi ska då rakt inte hjälpa dem att åter växa i medlemstal och stärka sin betydelse. Företräder vi oss själva eller går vi kyrkans ärenden? Önskar vi ökad och fullkommen sekularisering eller ej?

Denna förvirring i en principiell och symboltung fråga skadar oss. Människor måste veta att de kan lita på var vi står i sådana viktiga principiella frågor, särskilt då våra egna medlemmar ska alltid kunna lita på vårt stöd. Detta är väldigt stötande för många. När man möter kyrka och tro måste man göra det med kritiska, problematiserande ögon, inte i ritualiserade, formella sammanhang där idéerna och symbolerna står oemotsagda och bara ingår som en naturlig fond till begivenheterna. Det är en absurd tanke att humanister skulle kunna förespråka detta som en ”lösning” för värdiga skolavslutningar.

Alla som frivilligt vill besöka kyrkor och tempel kan göra detta närhelst de önskar – dessa brukar vara öppna för allmänheten och jag tar själv ofta tillfället i akt både här hemma och utomlands att beskåda och ta del av arkitekturen, konsten, historien och kulturen runt dessa byggnader, som ofta utgör en fantastisk källa till kunskap och inspiration. De är en omistlig del av människans världsarv. Elever ska självfallet också göra studiebesök i kyrkor, synagogor och moskéer för att förstå en viktig del av samhället, men skolan ska ändå inte förlägga sina officiella och obligatoriska tillställningar till sådana lokaler. Där ska alla elever i ett sekulärt samhälle vara välkomna, alla föräldrar med trygghet kunna sända sina barn och ingen behöva få associationer eller kopplas till en utvald religion vid dessa speciella arrangemang. Det vore ytterst nonchalant, inte minst mot våra egna medlemmar med starkt negativa erfarenheter av kyrkan, att säga okej till att de eller deras barn borde känna värdighet i en kyrka under en skolhögtid.

Sedan kan man naturligtvis heller inte kräva att samhället generellt ska kunna utnyttja en fristående kyrkas lokaler. Speciellt inte utan att i detta fallet Svenska Kyrkan är med och bjuder in och deltar på det sätt de själva väljer. (I alla fall inte så länge staten inte beslutat om att konfiskera alla kyrkor som folkets sedan århundraden gemensamt finansierade egendom, men så är nu inte fallet.) Att uttala oss om att präster bör ta ledigt och hålla sig borta från sitt eget hus är bara respektlöst.

Humanisterna måste fortsätta att hålla på vattentäta skott mellan skola och kyrka för att inte urholka sina egna intressen. Populistiska, ogrundade utspel för att ta billiga poäng i debatten gagnar inte våra syften.

Staffan Gunnarson

Sommarspecial: Virtuellt turistbesök hos skapelsemuseet i Kentucky.




Bilder från Skeptical Monkey där ni kan hitta fler roliga bilder.
Storleksjämförelse mellan människa och Sauroposeidon.

Jesus räddar

8 juni 2012

Fredagsnöjet: Bill Maher

Lösningen på problemet med skolavslutning i kyrkan

Pressmeddelande från Humanisterna
Lösningen på problemet med skolavslutning i kyrkan

Nu är det snart dags för skolavslutning i landets alla skolor. Som ett brev på posten blossar debatten om skolavslutningar i kyrkan upp igen. Givetvis är detta ett lyxproblem. Att våra barn har skolavslutningar i kyrkan är knappast det största problemet med religioners inflytande i världen. Men det finns enkla lösningar på problemet. Humanisternas ordförande skriver om detta i Aftonbladet idag.
_________________________________
Ytterligare information kan lämnas av pressekreterare Emilia Ericson: e-post: emilia.ericson@humanisterna.se. Förbundet Humanisterna (www.humanisterna.se), verkar för en sekulär livssyn byggd på förnuft, medmänsklig­het, tolerans och ansvar. Förbundet arbetar för ett samhälle som vilar på rationell och sekulär humanistisk grund med strikt åtskillnad mellan religion och politik.

Smakprov:
Nu är det snart dags för skolavslutning i landets alla skolor. Som ett brev på posten blossar debatten om skolavslutningar i kyrkan upp igen. Givetvis är detta ett lyxproblem. Att våra barn har skolavslutningar i kyrkan är knappast det största problemet med religioners inflytande i världen.

Men det finns enkla lösningar på problemet. Skollagen förbjuder uttryckligen religiösa inslag i skolan. Detta är ännu tydligare formulerat i den nya skolagen som trädde ikraft förra året. Elever ska inte på skoltid behöva höra välsignelser, böner eller andra former av religiösa predikningar.

Detta är naturligtvis riktigt. Alla människor har inte positiva erfarenheter av religion. Somliga har flytt från religiöst förtryck i andra länder, andra har vuxit upp i starkt religiösa miljöer i Sverige som de kanske kämpas sig fria ifrån först i vuxen ålder. För dem är det ingen positiv upplevelse att sitta med sitt barn på en skolavslutning och höra en präst tala om sin Gud. Andra har en ickereligiös livsåskådning och vill kunna njuta av en skolavslutning utan religiösa inslag.

Skolan, inklusive skolavslutningen skall vara till för alla. De som har behov av att höra ”Guds ord” eller representanter för en viss religion kan uppsöka detta alla andra dagar på året.

Religion är...

7 juni 2012

(S) på väg ut ur kyrkan

I höstas bestämde sig Moderaterna för att lämna kyrkopolitiken. Nu har två socialdemokrater, Rickard Bremer och Anders Härsbro, lämnat in en motion till Socialdemokraternas kongress 2013 där de önskar detsamma. Ur motionen som publicerats på Frihetssmedjan:
Den principiella frågan är huruvida de politiska partierna ska styra ett fristående religiöst samfund. I och med att dåvarande statskyrkan skildes från staten vid sekelskiftet, försvann också själva motivet med den politiska styrningen av det som blev Svenska kyrkan. Beskattningsrätten och myndighetsuppdraget upphörde och mantalsskrivningen hade redan 1991 förts över till Skatteverket. Det enda strikt samhälleliga uppdraget som kvarstår är att ansvara för begravningsväsendet, Stockholms och Tranås kommuner undantagna. Motivet för en partipolitisk styrning har således upphört. Av de åtta riksdagspartierna har ett redan valt att genom beslut på partistämma avsluta sitt engagemang i trossamfundet Svenska kyrkan från och med valet 2013. Även Socialdemokraterna bör enligt vår mening släppa taget om detta enskilda trossamfund. Det kvarvarande ansvaret för begravningsväsendet kan hanteras genom statlig uppföljning.
Förhoppningsvis kan denna utveckling leda till att Svenska kyrkans privilegier avvecklas. Det är på tiden.

Gud på hjärnan?

Upplysning

6 juni 2012

Redan de gamla grekerna hade nyateister

5 juni 2012

Svenskheten, vad är det?

Det kan vi fundera på under morgondagen när vi firar nationaldagen, eller låter bli.

Dilsa Demirbag Sten och Edna Eriksson diskuterar detta i SR Studio Ett.
Lyssna: Svenskhet

Qaisar Mahmood har skrivit boken Jakten på svenskheten.

För och emot relativism

Relativismen - idén att påståenden inte kan vara objektivt sanna utan på sin höjd "sanna" i meningen att de godtas i någon given social eller kulturell kontext - debatterades som intensivast på 90-talet i samband med Science Wars och Sokal-affären. Idéströmningen finns ännu kvar, men det är numera inte varje dag som dess förespråkare träder fram i explicit principdiskussion till relativismens försvar. Därför är det lite uppfriskande när Bosse Holmqvist, professor i idéhistoria vid Stockholms universitet, tar upp just den diskussionen i senaste numret av Arena, vilket fått efterdyningar i form av ett upphettat meningsutbyte Holmqvist och mig emellan på min blogg Häggström hävdar:

"De har tvättat sina kläder och gjort dem vita i Lammets blod" (Upp 7: 14)

4 juni 2012

Världen runt

I Turkiet väntar fängelse för pianisten Fazıl Say som tweetade "wherever there is a stupid person or a thief, they are believers in God. Is this a paradox?" Straffet för denna observation med medföljande undran är ett och ett halvt års fängelse. Det verkar som att Turkiet behöver se över sin hädelselagstiftning. I alla fall om man vill vara med i EU.

I South Carolina Herb Silverman utmanat lagen genom att kandidera för posten som guvernör och vunnit - (över lagen - inte guvernörsposten). Numera är det lagligt att vara ateist och försöka bli politiker.

I West Virginia har en pastor avlidit i den sakta utdöende sekt som tolkar Mark 16: 17-18 bokstavligt.
Den som tror och blir döpt skall räddas, men den som inte tror skall bli dömd. Dessa tecken skall följa dem som tror: i mitt namn skall de driva ut demoner, de skall tala nya tungomål, 18de skall ta ormar med sina händer, de skall inte bli skadade om de dricker dödligt gift, och de skall lägga sina händer på sjuka och göra dem friska.
Pastor Randy “Mack” Wolford dog av ett skallerormsbett.

I Saudiarabien har en muslimsk lärd, Sheikh Habadan, upprörts över det snusk och förfall som sminkade ögon är ett tecken på och uppmanar Saudiarabiska kvinnor att anamma en mer strikt version av niqaben som bara visar ett öga.

Slutligen har läckta dokument avslöjat utbredd korruption i Vatikanen. Men det är väl ingen egentlig nyhet.

Mystik på villovägar

Antoon Geels, professor i religionshistoria, skriver i SvD om en ny bok av Robert K C Forman: Enlightenment ain’t what it’s cracked up to be: A journey of discovery, snow and jazz in the soul
[Boken] är en självbiografi, och en mycket öppenhjärtig sådan, där han berättar om sina fyrtio års erfarenhet av meditation. Han diskuterar guruer som Maharishi, Swami Muktananda, Rajneesh med flera, som alla initialt betraktats som särskilt gudomliga men vars jordiska bindningar med åren kom att avslöjas: fina bilar, sexuell lättsinnighet, märkliga penningaffärer, fejkade mirakel.
Artiklen avslutas:
Vilka lärdomar kan vi dra av den diskussion som Forman har initierat med denna självutlämnande bok? Ja, det är att makt berusar. Makt tilltalar det narcissistiska och grandiosa drag som vi alla bär på och måste se upp med. Men självfallet ska vi akta oss för att dra alla över en kam. Och så finns det en dimension till. Det är viktigt att komma ihåg att en andlig ledare behöver lydiga och devota anhängare. I extrema fall avstår den hängivne allt de äger till gurun och dennes organisation. Jag vet av egen erfarenhet att en hängiven anhängare kan kasta sig raklång på golvet när han eller hon möter sin ledare. Som regel accepteras denna underkastelse av ledaren.
[...]
I ett fritt samhälle som vårt ska maktens företrädare ständigt granskas, bedömas och diskuteras. Det gäller naturligtvis också inom den andliga världen. En lärdom vi kan dra av ovan anförda böcker är denna: medan somliga guruer tycks vara berusade av Gud finns det andra som förefaller att vara fulla av fan. Desto mer angeläget för den andligt sökande människan att i alla lägen behålla sin kritiska hållning, inklusive självprövning.
 
Religion Blogg listad på Bloggtoppen.se