31 okt. 2012

Avsnitt #32 av Radio Houdi - Snobbar som jobbar



NYTT AVSNITT AV SKEP-HUMANISTISKA PODCASTEN RADIO HOUDI

Ett Skyfall av glädjetårar för nya James Bond-filmen påminner om att Torka aldrig tårar utan handskar när du är Snobbar som jobbar i dessa Halloweentider.

Välkommen till halloweenavsnittet av Radio Houdi där John Houdi och Anders Hesselbom dessutom pratar om att Steve Jobs har det lite bökigt i sitt efterliv, det där om “före kristus” eller “före vår tideräkning”, om hemskolning och nya skräpprogram om spöken på TV och varför Halloween borde vara Jehovas Vittnens stora högsäsong..
John berättar om mikrofonen från helvete som skapade blodflöde under en show.

Framför allt hedrar John och Anders en av tidernas bästa TV-serier – Snobbar som jobbar- med Roger Moore och Tony Curtis. Inte bara för den makalösa temamusiken, utan för kemin Moore och Curtis hade.

Här lyssnar du on-line eller laddar ner en MP3-fil av programmet:
http://www.radiohoudi.se/avsnitt/32-snobbar-som-jobbar/

Eller så kan du gratis prenumerera via iTunes på den här länken.

Eller lyssna via gratis mobilapp till din smartphone

Människooffer


Glad Halloween!

Halloween har förmodligen sitt ursprung i den gammal keltisk festlighet Samhain, vilken firades i övergången mellan skördesäsongen och vintern. Det finns en del som talar för att den kristna högtiden allhelgona flyttades till 1 november under 800-talet för att matcha Samhain.

Helt har inte de kristna lyckats utplåna de förkristna traditionerna, men det jobbar på det. I södra Ryssland protesterar ledare för ortodoxa kyrkan mot halloween och i USA försöker kristna lansera JesusWeen. De skickar ut sina barn för att missionera genom att dela ut biblar eller kort med bibelord.
Led den unge in på den väg han bör gå, så följer han den även som gammal. [Ords 22:6]
Fira halloween eller allhelgona eller både och eller ingen ting alls. Välj det som passar er!

30 okt. 2012

Vår berättelse på drygt en minut

Hedeniuspriset 2012 tilldelas statsrådet Nyamko Sabuni

Förbundet Humanisternas styrelse har valt att tilldela statsrådet Nyamko Sabuni 2012 års Hedeniuspris. Hon tilldelas priset för sitt outtröttliga arbete för att barn och ungdomar oavsett ursprung eller religion ska ha tillgång till samma mänskliga rättigheter.

Sedan år 2000 har Humanisterna årligen delat ut Hedeniuspriset. Syftet med utmärkelsen är dels att hedra minnet av filosofen, författaren och kulturdebattören Ingemar Hedenius (1908-1982), som redan 1949 startade en intensiv debatt om kristendomen i Sverige med sitt mest kända verk ”Tro och vetande”, och dels att stödja och uppmärksamma personer som arbetar och verkar i Hedenius anda.

Prismottagaren ska under året ha främjat humanism, rationalism och vetenskaplig kunskap. Särskild vikt skall fästas vid insatser som befrämjat en kritisk granskning av religion i dess olika former, pseudovetenskap, irrationella och inhumana föreställningar och traditioner.

Ingemar Hedenius-priset utdelas varje år vid Humanismens dag. Tidigare mottagare av Hedeniuspriset har bland andra varit barnläkaren Gunnar Göthberg, professor i internationell hälsa Staffan Bergström, fotografen Elisabeth Ohlsson Wallin och musikern och textförfattaren Björn Ulvaeus.

Styrelsens motivering för 2012 års Hedeniuspris:

”Nyamko Sabuni har under sitt politiska arbete, först som riksdagsledamot, sedan som integrationsminister och nu som jämställdhetsminister, outtröttligt strävat efter att skapa förutsättningar för att barn och ungdomar oavsett ursprung eller religion, ska ha tillgång till samma rättighetskatalog, Nyamko Sabuni har i synnerhet tagit initiativ till insatser som har inneburit en historisk vändpunkt i kampen mot hedersvåld och tvångsäktenskap. Hon drivs av en djup humanistisk övertygelse. För sina insatser för barn och ungdomars rättigheter i Sverige tilldelas statsrådet Nyamko Sabuni 2012 års Hedeniuspris.”

Prisceremoni med närvaro av Nyamko Sabuni sker på Humanismens dag söndagen den 11 november på ABF Stockholm, Sveavägen 41 kl. 14-16. För ytterligare information kontakta pressansvarig Emilia Ericsonemilia.ericson@humanisterna.se eller mobil +46 722 09 99 74.

I samband med att Hedeniuspriset delas ut kommer även Lise Bergh, Sveriges generalsekreterare för Amnesty International, att hålla ett föredrag om mänskliga rättigheter ur ett globalt perspektiv.

En kvinna levde enligt bibeln i ett år

Rachel Held Evans, evangelikal kristen amerikanska, levde som en kvinna skall göra enligt Bibeln.

Tro hopp och kärlek, och minst av dem är tron...

29 okt. 2012

Prepare, prepare, prepare

Återpublicerar denna klassiker från förra årets orkan Irene. Hoppas de flesta på amerikanska östkusten gjort som Silverman - planerat, förberett sig och håller ögon och öron öppna.

Sluta skattefinansiera människoförakt!

Pressmeddelande från Humanisterna:

Smyrnakyrkan i Göteborg nekar homosexuella medlemskap om de vill gifta sig. En förening får naturligtvis själva bestämma vem som har rätt att bli medlem, men vi andra har också rätt att betrakta deras människosyn som motbjudande.

Däremot är upprörande är att de varje år får flera hundra tusen i statsbidrag. Smyrnakyrkans människoföraktande inställning är alltså inte bara tillåten utan också skattefinansierad.

Stefan Attefall, ansvarig minister, hänvisar till att Smyrnakyrkans agerande inte strider mot lagstiftningen och tycks inte ens fundera över att det är dags för en förändring av den lagstiftningen.

Lagstiftningen markerar att man inte prövar samfundens teologiska inställning. Om detta innefattar hur samfunden agerar mot människor är det fritt fram för ganska mycket obehagligheter. Då kan samfunden och dess företrädare, utan indraget statsstöd, driva exempelvis rasåtskillnad, att kvinnor är mindre värda än män eller att homosexualitet är syndfullt och föraktligt. Detta blir alltså helt lagenligt om det kan tolkas som en del i den teologiska inställningen.

- Detta är inte värdigt ett modernt samhälle och lagstiftningen bör givetvis ändras omgående. Möjligen är det så att Attefalls egna engagemang i pingstkyrkan är oförenligt med en neutral ställning i livsåskådningsfrågor. Då bör han inte ansvara för det statliga stödet till livsåskådningsorganisationer. Det är åtminstone tydligt att hans engagemang för jämställdhets- och diskrimineringsfrågor är allt annat än glödhett, säger Per Dannefjord, vice ordförande Humanisterna.

Varför humanistsamfund?

James Croft, Humanist Community at Harvard, berättar om varför humanistiska samfund är viktigt, vad som gör dem starka och ger några tips om vad som kan göras för att få dem att växa och utvecklas.

Biblisk moral


28 okt. 2012

27 okt. 2012

"Humanisterna: mer människorättsarbete än gudsförnekelse"

Här nedan följer ett svar på den internkritiska artikeln som är publicerad precis här nedanför. Svaret är skrivet av Emilia Ericson, ledamot i Humanisterna Stockholm, och Anna Bergström, ledamot i Humanisternas förbundsstyrelse.

Humanisterna: mer människorättsarbete än gudsförnekelse

Emilia Ericson
Två före detta förtroendevalda i Humanisterna och Unga Humanister, Rebecca Hybbinette och Jessica Schedvin, har i ett märkligt blogginlägg formulerat vad de tycker är fel med Humanisterna. Det är svårt att se någon relevant överensstämmelse med verkligheten i deras beskrivning och några konkreta exempel ges inte.

De tycks tro att Humanisterna huvudsakligen ägnar sig åt frågan om det finns någon Gud eller inte. I själva verket är den frågan mycket sällan på agendan på vårt initiativ. Istället arbetar vi med frågor som till exempel barns rätt till kroppslig integritet, hoten mot stamcellsforskningen i Europa, ungas rätt att gå i en skola som inte präglas av religiös undervisning, de många utrycken för kvinnoförtryck i bland annat de stora världsreligionerna judendom, kristendom och islam.

Anna Bergström
Det är möjligt att vissa har missat vårt opinionsbildande kring omskärelse av pojkar, trots dess massmediala genomslag. Det är möjligt att en del inte uppmärksammat Humanisternas engagemang mot hedersnormer, tvångsgifte av barn och homosexuellas rättigheter. Detta är beklagligt och kan möjligen förklaras med att vi har mycket begränsade resurser. Brist på engagemang i frågorna finns det dock inte. Just nu arbetar Humanisterna med ett omfattande skolprojekt där rasism och intolerans diskuteras utifrån ett humanistiskt och kosmopolitiskt perspektiv. Sådana frågor är oerhört mycket viktigare än att diskutera eventuella gudars vara eller icke vara. Det är även själva anledningen till att vi, två unga kvinnor, gick med i Humanisterna och här har vi fått möjligheten att jobba med dessa frågor utan att motarbetas det minsta.

Detta för oss till Hybbinette och Schedvins andra kritiska punkt om att Humanisterna och dess ordförande inte skulle släppa fram unga kvinnor. Detta känns om möjligt ännu mer verklighetsfrämmande, och några sakliga exempel på detta ges inte heller.

Vad som är riktigt är att Humaniströrelsen har en övervikt av manliga medlemmar. Förhållandet är ca 70 % män och 30 % kvinnor. Samma förhållande gäller inom unga Humanister. Detta är i sig egentligen ganska märkligt, då det tyvärr oftast är kvinnor runt om i världen som drabbas hårdast av religiöst förtryck.

Vi vet att Humanisternas ledning i högsta grad skulle välkomna fler kvinnor i organisationen, både som medlemmar och förtroendevalda. Dock är det viktigt att komma ihåg att Humanisternas ledning inte själva väljer sina förtroendevalda eller styrelseledamöter. Dessa väljs på kongress eller lokala årsmöten i demokratisk anda. Men vi som är både unga och kvinnor har hittills aldrig stött på några försök att hindra oss från att vara aktiva i Humanisterna, snarare tvärtom.

Emilia Ericson, ledamot i Humanisterna Stockholm
Anna Bergström, ledamot i Humanisternas förbundsstyrelse

Jesus förlorar mark

Nu tar det norska uppslagsverket Store norske leksikon bort uttrycket "före Kristus" i sitt uppslagsverk. Jesus förlorar mark.

"Humanisterna – Manna(en) från himmelen?"

Här nedan följer en internkritisk bredsida av Rebecca Hybbinette, fd ordförande Humanisterna Stockholm, och Jessica Schedvin, fd ordförande Unga Humanister. Håller ni med dem eller inte? Ge era åsikter i kommentarerna.

Humanisterna – Manna(en) från himmelen?

Rebecca Hybinette
Humanisterna i Sverige har under de senaste åren utvecklats snabbt. Organisationen har gått igenom många stadier, men man har nu fastnat i frågan huruvida det finns en gud eller inte.

Humanisterna är idag en organisation som vi inte känner igen. En karismatisk ledare som envetet försöker bevisa att det inte finns någon gud. Medlemmar som tror att går man tillräckligt många gånger för att höra ledarens antigudstema så kanske man slipper gudsskavsåret. Men det finns också de som under åren undrat över detta och ställer frågan om vilken väg bör Humanisterna gå?

Humanisterna har hävdat vid flera tillfällen att man vill skapa en folkrörelse, men för att göra det måste man omfatta och nå folket. För att uppnå detta, har Humanisterna valt att det mest väsentliga är att försöka motbevisa guds existens.

Jessica Schedvin
Människan har funntits på jorden i några tusen år och människan har sökt lösa de problem som hon har funnit på vägen. Hon har försökt förklara företeelser och skapat riter och förklaringar till omvärldens förändringar. Allt efter förmåga. Platon försökte förklara skillnaden mellan kropp och själ och han menade att själen fanns någon annanstans och att den där var oförstörbar och sökte en annan kropp att finna boning i. Så som hinduisterna långt innan hade kommit fram till.

Platon och hans efterföljare, har utvecklat genom sekler den syn som inom filosofin kallas för objektiv idelaism och som ligger till grund för bland annat kristendomen.

Samma diskussion förs även idag, men varför så energiskt av Humanisterna? Varför vill Humanisternas karismatiske ledare försöka ”motbevisa” guds existens? Vad är det egentliga syftet?

Vi tror att det finns så mycket viktigare frågor för Humanisterna än att försöka övertyga redan troende personer om att det inte finns någon gud.

Ateister är de som motsätter sig att det finns en gud. Teister är de som tror på en gud. Humanister bör se längre än så. Vår främsta uppgift borde vara att kämpa för att få ett mer humanistiskt samhälle. Vi har ökad social oro, arbetslöshet, utslagning och ett ökat våld och kriminalisering.

Att stärka ett humanistiskt civilsamhälle borde väl vara det centrala i Humanisternas arbete?

Som humanister tror vi på ett humant och demokratiskt samhälle med en sekulär lagstiftning. Vi tror på de mänskliga rättigheterna och att alla människor ska få tro på vad de vill. Vad vi inte vill är att dessa trosuppfattningar skall styra samhället.

Vi tillhör de inom Humanisterna som uppfattar förbundet vara hierarktiskt och stumt, med avsaknad av värme och välvillighet. Det saknas ett demokratiskt sinnelag och öppenhet inför den som inte är en snarlik kopia av sig själv. Humanisterna är snarare en akademisk ankdam, men kunde med en öppen och välvillig inställning, vara en intellektuell oas och stimulera den humanistiska debatten och verksamheten.

Det råder en rädsla för kritik och varje kritisk tanke eller uttryck möts av härskartekniker och ifrågasättande i hur det kritiseras eller varför och med vilken rätt.

Vi har märkt hur kritik från kvinnor behandlas annorlunda. Skiljer man ut sig från mängden kallas inte kritiken för kritik. Då är det någonting annat som inte är välkommet inom Humanisterna. Metoden mot de som ihärdigt fortsätter att väcka frågor och kräva debatter är att frysa ut dem. Poängen med härskartekniker är att de är subtila och håller sällan i rättegångar, därför så effektiva och välanvända.

Det finns attityder och beteenden som aldrig har ifrågasats och ej heller gjorts synliga. När det väl kommer till organisationsarbete faller man in i gamla hjulspår. Humanisterna består till största del av män i medelålder och av medelklass. Det har gått så långt att detta har blivit norm i förbundet. Problemet med Humanisterna är, att alldeles för många har varit alldeles för passiva och okritiska under en alldeles för lång tid. De få kvinnor som finns försvinner genom att de blir antingen passiva eller lämnar.

Vår främsta uppgift borde vara att fokusera på rätt saker.

Den politiserade religionen är reaktionär politik, vars arbete leder till undergrävande av demokratin och ett ökat våldsinslag i samhället. Man måste göra en pragmatisk skillnad mellan religion och politisk religion. I politisk religion är det politiken som är det viktiga och som utnyttjar människors känsla för religion. Istället för att fokusera på detta väljer Humanisterna att blunda.

Det är lätt att skylla allt på Christer Sturmark. Vi utgår från att han gör så gott han kan, men i frågan att möta nya målgrupper har han misslyckats. De få kvinnor som har försökt engagera sig har mött motstånd. Det har alltid funnits något fel på dessa  kvinnor. De duger aldrig och deras kunskaper och erfarenheter räknas inte. Det som är utmärkande, är misstänkliggörandet.

Vi vill inte att Humanisterna ska vara ett förbund med män för män. Vi vill ha en dynamisk organisation som är öppen för alla. Humanism för oss är inte det kvinnoförakt som vi har känt på möten hos Humanisterna. Humanism för oss är öppenhet, inkluderande och välvilja.

Det event som under året har varit mest besökt hos Humanisterna Stockholm var en diskussion som arrangerades den 8:e mars. Frågan gällde om det finns någon plats för kvinnorna. Den frågan återstår för Humanisterna att besvara.

Rebecca Hybbinette, fd ordförande Humanisterna Stockholm
Jessica Schedvin, fd ordförande Unga Humanister

Vetenskap är en barnlek

26 okt. 2012

Hatspråk i Pakistan

Glad Eid al-Adha!

Idag är det ledigt på många ställen i världen för att fira Eid al-Adha i åminnelse av Abrahams villighet att offra sin son Isaac till Gud. Det är en bra dag att fundera över vart auktoritetstro och villighet att lyssna på röster som talar i huvudet leder. Här har ni berättelsen i Robert Crumbs fantastiska version. Klicka på bilderna ifall ni behöver se dem större. Denna fruktansvärda saga ligger i botten för Judendom, Islam och Kristendom.


Så här kan kvinnor köra bil i Saudiarabien


Efter tips från Hans Arvidsson!

25 okt. 2012

Humanistpodden: Martin Rundqvist


Humanistpodden – Sveriges bästa podd inom Nyheter, samhälle och ekonomi – är tillbaka! I detta avsnitt diskuteras relationen mellan skepticism och humanism med Martin Rundkvist, ordförande i Vetenskap och Folkbildning.

Den heta frågan som tas upp i intervjun är om det går att vara en kristen skeptiker.

Dessutom får du en uppdatering om musikprojektet A Concert for Humanism: https://www.facebook.com/groups/Humkonserten

Regeringen avslår Waldorflärarhögskolans ansökan om offentlig finansiering

Goda nyheter når mig via Facebook. Nedanstående är skrivet av rektor Caroline Bratt.
Regeringen har idag beslutat att studerande vid Waldorflärarhögskolans (WLH) förskollärar- och lärarutbildningar ska ha rätt till studiemedel fr.o.m. den 25 oktober 2012. För att studiestöd ska kunna lämnas krävs att en utbildning är ställd under statlig tillsyn. Därför har regeringen också beslutat om att WLH ska ställas under Högskoleverkets tillsyn. Regeringen har beslutat avslå WLH:s ansökan om offentlig finansiering/utvecklingsbidrag. WLH kommer efter sitt styrelsemöte 29 oktober att informera om vilka konsekvenser regeringens beslut får för WLH:s fortsatta verksamhet.

"Behöver ateister katedraler?"

Läsvärd artikel i DN, av Susanna Birgersson, som frågar sig om ateister behöver katedraler.
Personligen uppskattar jag de så kal­lade nyateisterna. Det är en fröjd att lyssna på Dawkins, framlidne Christopher Hitchens eller den amerikanska versionen, Sam Harris. Också om man inte delar deras livsåskådning kan resonemangen kring fri vilja, moral, förtryck, godhet och ondska bidra till att man ser sin egen hållning tydligare. 
Alain de Botton delar dessa ateisters ontologiska utgångspunkt. Någon Gud finns inte, inga andar, änglar eller demoner som från en annan dimension påverkar den tillvaro vi lever i. Ändå har de Botton lyckats bli osams med Dawkins och hans gelikar genom att vilja inrama den sekulära humanismen med religiöst inspirerad praktik. Trams och nonsens, tycker Dawkins.

Skvaller på kyrktrappen

Via bloggen Seglora Smedja blir vi informerade om att kyrkoherden Christer Hugo lämnar bloggen Kristen Opinion. Var det måhända den senaste tidens rabalder kring Annika Borgs oavsiktliga medverkan i Dispatch International som fick strået att rinna över droppen att knäcka kamelens rygg? Först avgår Kyrkans tidnings chefredaktör och nu detta. Vinden blåser Smedjans väg. För att inte detta ska stiga dem åt huvudet ("Högmod går före fall"  Ords 16:18) så vill vi påminna om den mycket kritiska granskning av Smedjans verksamhet som presenterades i maj.

Oacceptabelt att föräldrar får hemskola sina barn av religiösa skäl

Pressmeddelande från Humanisterna:

Kammarrättens dom att judiska föräldrar får hemundervisa sina barn av religiösa skäl är ett stort bakslag för den svenska skollagen.

Ett par ortodox judiska föräldrar i Göteborg har av Kammarrätten fått rätt att undervisa sina barn hemma. Skälen som anges är att de på grund av sin tro har mycket strikta regler vad gäller böner, kost, beteende och kläder. Undervisning utanför hemmet skulle därför inte fungera. Att kammarrätten nu, till skillnad från Stadsdelsnämnden, accepterar familjens argument är en kränkning av barns mänskliga rättigheter.

Argumentet att barnen kan utsättas för mobbning går helt vid sidan av de argument som faktiskt blev avgörande i det aktuella fallet. Vi kan inte tillåta hemundervisning för alla som riskerar att utsättas för mobbning, eftersom det inkluderar de flesta av oss. Det spelar ingen roll hur god kvalitetet undervisningen i hemmet håller. Det är inte det som är poängen utan problemet med kränkningar av barnens rättigheter kvarstår. Att föräldrarnas strikta och isolerande regler ska gå ut över barnen är i grunden upprörande.

Humanisterna menar att det är viktigt att alla barn, i enlighet med skollagen, ska omfattas av skolplikten. All undervisning ska inkluderas i detta, även simundervisning och sexualkunskap. Anpassning av detta slag till föräldrars tro är inte ett acceptabelt agerande. Kammarrättens beslut är ett tydligt exempel på att föräldrarätten och de vuxnas religionsfrihet tillåts köra över barnens rätt till religionsfrihet.
- Gränser är svåra att dra, men extremindoktrinering och isolering av barn kan inte accepteras. Det är ett svek mot dessa barn som likt alla andra barn ska ha rätt att få ta del av all den information och kunskap som finns där ute, utanför hemmets väggar och det är nu också ett hot mot många barn vars viktigaste kontakt med samhället är just skolan. Det kan aldrig, ur ett barnperspektiv, vara rätt att frånta barn rimliga möjligheter att fritt bilda sig egna uppfattningar om världen, att fritt söka efter sanningar om hur världen är beskaffad och inte minst få umgås med oliksinnade som står för andra perspektiv på livet, säger Per Dannefjord, vice ordförande Humanisterna

Avsnitt #31 av Radio Houdi - Ät kalk och brinn i helvetet


NYTT AVSNITT AV SKEP-HUMANISTISKA PODCASTEN RADIO HOUDI


John Houdi och Anders Hesselbom noterar att Gry och Anders på Mix Megapol normaliserar vidskepelsen och tron på spöken. Mickan i Solsidan går till medium och Loreen äter kalk för att hon är “försurad” som en insjö.
Radio Houdi, din rationella tröst i podcastbruset, pratar hellre verklighet som Windows 8, den maskerade trollkarlen som avslöjar trolleritrick på TV, helvetet, forumtroll och en humanistisk konsert.
Och kommer John och Anders krypa till korset?
Detta är inte HELLenius Hörna, detta är Radio Houdi avsnitt 31!
Häng med.

Här lyssnar du on-line eller laddar ner en MP3-fil av programmet:
http://www.radiohoudi.se/avsnitt/31-at-kalk-och-brinn-i-helvetet/

Eller så kan du gratis prenumerera via iTunes på den här länken.

Eller lyssna via gratis mobilapp till din smartphone

Babels läror

Woooow!


Rebecca Watson om sexismen i skeptikerrörelsen

Rebecca Watson berättar om sina upplevelser i en artikel i Slate. Är den här frågan början till slutet på skepticismens trovärdighet eller kommer vi kunna hantera den? Jag är, faktiskt, pessimistisk. Men, som Rebecca Watson skriver, så är det bästa botmedlet att utsätta sörjan för soljus. Läs artikeln och informera er.
I know that this article will only rile up the sexist skeptics. I’ll hear about how I’m a slut who deserves whatever I get, about how I’m a liar who made everything up, about how I’ve overreacted, and about how I should just ignore the trolls and they’ll go away. I’ve written this article anyway, because I strongly believe that the goals of skeptics are good ones, like strengthening science education, protecting consumers, and deepening our knowledge of human psychology. Those goals will never be met if we continue to fester as a middling subculture that not only ignores social issues but is actively antagonistic toward progressive thought. 
I also believe that old line about sunlight being the best disinfectant. Ignoring bullies does not make them go away. For the most part, the people harassing us aren’t just fishing for a reaction—they want our silence. They’re angry that feminist thought has a platform in “their community.” What they don’t get is that it’s also my community.

En prins i en bagarbod


Arbetet med denna bok var en fröjd. --- nu läste jag en massa (teologisk litteratur). Det var en ljuvlig känsla att sitta med humbug ända upp till halsen och kalasa på den. Jag kände mig som en prins i en bagarbod.
- Ingemar Hedenius

24 okt. 2012

Livets skönhet


23 okt. 2012

Religiösa förklaringar är inte värda att veta

"The problem with the religious solution [for mysteries such as consciousness and moral judgments] was stated by Mencken when he wrote, "Theology is the effort to explain the unknowable in terms of the not worth knowing." For anyone with a persistent intellectual curiosity, religious explanations are not worth knowing because they pile equally baffling enigmas on top of the original ones. What gave God a mind, free will, knowledge, certainty about right and wrong? How does he infuse them into a universe that seems to run just fine according to physical laws? How does he get ghostly souls to interact with hard matter? And most perplexing of all, if the world unfolds according to a wise and merciful plan, why does it contain so much suffering? As the Yiddish expression says, If God lived on earth, people would break his window." - Steven Pinker ur How the Mind Works

Frihet


Inomkyrkliga strider

Ni bör inte missa den senaste slagväxlingen mellan de båda svenskkyrkliga bloggarna Seglora Smedja och Kristen Opinion (KO). Det hela började med att Annika Borg (KO) blev intervjuad i den rasistiska tidningen Dispatch International (nej, jag länkar inte dit - vill ni läsa så googla). Det här fick Smedjan att gå i taket. Annika Borg svarade på på anklagelserna med ett öppet brev där hon förklarade att hon trodde intervjun - som genomfördes av en frilansjournalist med gmail-adress - var för tidningen Dagen. Borg har sedermera helt tagit avstånd från sin oavsiktliga medverkan. Smedjan svarade något lite svävande att de inte ägnar sig åt förtal utan granskning. Saken utagerad?

Inte då. I en något underlig manöver bad Kyrkans Tidning - på ledarplats - de två bloggarna att sluta skriva om varandra. Intern debatt? Nej, locket på. Mattias Irving har skrivit en syrlig kommentar om detta. Igår meddelade Kyrkans Tidnings chefredaktör Anders Ahlberg att han avgår. Tillfällighet? Självklart. Som VD och chefredaktör har jag haft det fulla ansvaret inför ägarna, både för ord och för pengar. Nu har styrelsen beslutat att dela på uppgifterna och jag har tackat nej till att vara enbart chefredaktör. Det känns rätt att kliva av under de omständigheterna, säger Anders Ahlberg. Vi önskar Ahlberg lycka till i hans nya värv, vad det nu blir

För övrigt är vi glada över att Smedjans (Kleins) "granskande" blickar skiftat från Christer Sturmark till någon annan. Det är inte lätt att tvätta bort en stämpel att vara främlingsfientlig, hur osann den än är. Detta har tyvärr Humanisterna erfarenhet av.

Planetarisk sekularism

22 okt. 2012

Paul Kurtz är död

Paul Kurtz, amerikansk humanist och skeptiker, dog i helgen. Han blev 86 år gammal. Kurtz var en av medförfattarna till Humanist Manifesto II, från 1973. Må hans minne och hans goda gärningar leva länge. Läs mer om honom hos Friendly Atheist.

Bristen på språk för livets allvar

Carl Gustaf Olofsson har skrivit ett flertal inlägg på sin blogg utifrån de som sagts under Sverigesradios temavecka "Vad skall man tro på?". Nedan återges ett av dessa i sin helhet.
------------------------------------------------------------------------------------------------------------

Bristen på språk och sociala sammanhang för livets allvar

Mycket tyder på att ett växande antal människor i dagens västerländska kultur lever i en påtaglig bristsituation när det gäller tillgången till socialt uppburna och fungerande språk för tillvarons viktigaste sidor. Det innebär att leva i varierande mått av stumhet, tystnad och ensamhet kring sina mest grundläggande livsangelägenheter.

Hur pass allvarlig och handikappande denna språklöshet är blir man medveten om först när man på allvar börjar få tillgång till ett fungerande språk. När man lever mitt i denna spåklöshet är det inget man reflekterar över i dessa termer. Den ger upphov till diffusa och svårgripbara upplevelser av hemlöshet, ensamhet och sammanhangslöshet som tenderar att framstå som ‘livet i sig’ eller att de är uttryck för någon sorts fel och brister i ens personlighet.

Jag har allt tydligare kommit att förstå denna nutida ‘bristsituation’ som just avsaknaden av såväl fungerande sekulärandliga språk i sig som bristen på gemenskapsformer som bär upp ett sådant språk. Detta därför att det i den nutida västerländska kulturen uppenbarligen är svårt för ett växande antal människor att ta till sig och använda de traditionella religiösa språken och formerna därför att de till synes är så intimt sammanbundna med en räcka bortomvärldsliga metafysiska föreställningar. Detta gäller inte minst kristendomen. Som jag förstår situationen är denna brist en kulturell realitet med djupgående betydelse för många människor i vår tid.

Mina egna personliga erfarenheter av denna speciella moderna språklöshet och hemlöshet och den riskabla livsbelägenhet det medför är djupt och outplånligt inristade i mig. De utgör en del av grunden för mitt engagemang i denna problematik.

För en ung människa som ofta med stort allvar och engagemang söker efter sin identitet och sin plats i tillvaron är det livsviktigt att ha tillgång till ett socialt sammanhang utanför familjen som bär upp ett fungerande språk kring de stora existentiella livsfrågorna. Det är förutsättningen för att dessa fortlöpande ska kunna utforskas och diskuteras efterhand som de träder fram i tonåren. Om ont och gott, rätt och orätt, meningen med livet. Om betydelsen att försöka lyssna på sitt hjärta och samvete och försöka stå upp för det man uppfattar som rätt även om det väcker rädsla och innebär risker – och även om det närmast oundvikligen också kommer att medföra upplevelser av nederlag, misslyckanden och skuld. Om svårigheterna att vara ärlig och öppen i viktiga relationer – och inför sig själv. Om betydelsen av en intellektuellt prövande och redbar grundhållning. Om kärlek och ensamhet. Om hat, vrede och våld. Om en uppvaknande och påträngande sexualitet, manligt och kvinnligt. Om moral och ansvarighet i förhållande till medmänniskan och det samhälle man tillhör lokalt och globalt. Det blir än viktigare i en situation med alltmer påträngande problem kring klimat, resurser och ett långsiktigt hållbart sätt att leva om vi vill ha en levande jord och ett fungerande globalt samhälle om 100 år, om 1000 år.

Angelägenheten i dessa frågor gäller i lika hög grad när man kommit fram till att man inte tror på någon personligt ingripande gud som har en avsikt med våra enskilda liv, inte tror på det personliga livets fortsättning efter döden etc. Jag vill till och med hävda att dessa frågor blir än mer påträngande när man inte längre kan falla tillbaka på en livssyn med en tydliga övernaturliga inslag eftersom skörheten, utsattheten och oförutsägbarheten i vår tillvaro då tenderar att framträda tydligare och naknare. Och i detta perspektiv kan vi aldrig komma undan vårt ansvar för framtida generationers möjligheter att leva på vår enda jord.

Om man inte kan och inte vill acceptera föreställningar om självständigt handlande makter utanför och oberoende av människan, av en personlig fortvaro bortom döden etc blir det traditionella religiösa språket, det kristna såväl som det muslimska och judiska, oanvändbart i samma mån som man förbinder det med denna typ av övernaturliga föreställningar. I det breda folkliga medvetandet är denna förbindelse oftast strängt etablerad.

För den människa som letar efter språk och sammanhang som kan hjälpa henne att förstå och formulera centrala erfarenheter och frågor i hennes människovarande och människotillblivelse ter sig traditionella och existentiella användningar av de religiösa språken identiska. De använder samma ord, symboler, ritualer etc. På ytan är de förvillande lika trots en djupgående skillnad i sitt förhållande till det religiösa språket.

Det finns idag inte några sammanhållna och kulturellt uppburna sekulärandliga språk som hjälper den livsengagerade, skeptiska människan att artikulera och ge ord åt de frågor, problem, kriser och konflikter som vi som människor oundvikligen möter på vår livsväg. Det finns inga tydliga sociala gemenskaper som ser som sin uppgift att stödja och hjälpa den skeptiska människan i hennes sökande och i mötet med livets prövningar och utsatthet. Och som stödjer en personlig mognadsprocess. Det är ofta tillfälligheter som avgör vad som råkar komma i hennes väg. Det finns viktiga och användbara aspekter i poesi, filosofi, livsåskådningslitteratur, djuppsykologi, film, skönlitteratur, konst. Men de är ofta svårfunna, inte minst för att hon ofta inte vet riktigt vad hon söker eller vad hon ska fråga efter. Om hon hittar saker som engagerar, berör, hjälper henne att få lite bättre syn på sig själv som människa, vad som fungerar och bär, vad som stödjer personlig växt och mognad, är hon ändå utan tillgång till ett socialt sammanhang där hon kan diskutera sina upptäckter och insikter och de nya tankar och frågor som det i sin tur ofta ger upphov till. Har hon tur har hon en intim vänkrets som bejakar hennes sökande och där hon kan överbrygga den känsla av skörhet som ofta finns kring våra mest viktiga och angelägna erfarenheter och livsfrågor. Många har inte det.

För en stor och växande grupp människor medför dagens kulturella och religiösa situation att det finns stora risker att hamna i socialt utanförskap, ensamhet och tystnad kring just dom viktigaste och mest centrala livserfarenheterna och livsfrågorna. Det innebär att vara hemlös i kulturen när det gäller den mest fundamentala aspekten av vårt människovarande. För många kan denna situation vara svårhanterlig. För sköra människor som lever i mera utsatta livsomständigheter kan denna brist vara förödande.

Carl Gustaf Olofsson, Humanisterna Kalmar

Om teleportering

På en annan blogg skrev jag i januari i år ett inlägg om teleportering (i tillägg till en fiktiv historia inbegripandes mig, min käresta, en teleporteringsmaskin och en finkrog på planeten Mars, som jag lät undslippa mig månaden innan). I kommentarsutrymmet till den bloggposten utvecklades en längre debatt mellan mig och en läsare vid namn Tobias Malm rörande den centrala filosofiska frågeställningen i samband med teleportering: överlever den som låter sig teleporteras, eller dör vederbörande och ersätts av en ny individ med samma psykologiska egenskaper som den gamla?

Tobias tipsade mig nyligen om en bra och underhållande animerad kortfilm av den kanadensiske mångsysslaren John Weldon. För den som inte orkar läsa mina långrandiga bloggposter i ämnet förklarar filmen elegant den filosofiska problematiken kring teleportering. Håll till godo:

Bakom slöjan: smygfilmade hemliga mormonritualer

Islam betyder underkastelse


Livets träd

Jag hoppas ni ursäktar lite nördighet, men det här är spektakulärt häftigt (om man har mina intressen...)

Religionsfrihet? Inte för barn

Kammarrätten har i ett domstolsutslag gett ett par extremreligiösa föräldrar rätten att hemskola sina barn. Religionsfrihet gäller tydligen bara för vuxna.
Religion eller filosofi är inte skäl nog att hålla sina barn borta från skolan enligt den nya skollagen. Men ett par beslut i Göteborgs stad och förvaltningsrätten rivs nu upp när kammarrätten säger ja till hemundervisning för fyra ortodoxt judiska barn.
Bön upp till 30 gånger per dag, lov på judiska högtider, koshermat och fullgod säkerhet mot antisemitism i Göteborg.
Läs hela artikeln hos Svenska Dagbladet.

21 okt. 2012

Nima Dervish prisbelönt

Nima Dervish och Shilan Saidi har fått utmärkelsen "Årets livräddare" av SMDA, Svenska vänföreningen till Magen David Adom

Motiveringen lyder: "I en region plågad av krig, våld och olösta konflikter har pristagarna visat hur människor av olika etnicitet och religion kan arbeta tillsammans för att hjälpa hjärtsjuka barn till hälsa. De har speglat människorna bakom dessa humanitära insatser med både värme och skärpa. Filmen väcker hopp där hopplöshet och hat alltför länge fått råda".

Ett stort grattis!

Ateism är för dårarna


Dårarna tänker: ”Det finns ingen Gud.”
 
De handlar fördärvligt och skändligt, ingen gör det goda. [Ps 14:1]
Jag har inga problem med att ha samma uppfattning om Guds existens som "dårarna" (vilka de nu är?). För även om dåre i Bibeln används som ett skällsord, innebär detta inte att författare syftar på mig. Bara för att dårarna inte tror på Gud, innebär det inte att alla som inte tror på Gud är dårar.

Detta kan vara bra att tänka på för dem som lätt blir upprörda över blogginlägg som "Gud är för idioter...". I det standupklippet var det uppenbart att avsändaren skämtade. Någon man inte kan säga till försvar av Psalm 14.

Sex, död och meningen med livet. Del 1

Richard Dawkins är värd för en ny serie i tre delar som går just nu på Brittiska Channel 4. Första delen sändes i måndags och kan nu ses här nedanför. Mycket nöje!

Antisemitiskt parti på väg att etablera sig i Sverige

Tidningen Expo rapporterar om ett antisemitisk parti som är på väg att etablera sig i Sverige.
Den antidemokratiska islamistgruppen Hizb ut Tahrir är på väg att etablera sig i Sverige. Organisationen som är förbjuden i flera länder är känd för sitt demokratiförakt och för att sprida antisemitism.
[...] 
Hizb ut Tahrir är ett internationellt islamistiskt parti. Det uttalade målet är att återupprätta kalifatet och införa ett muslimskt rike där sharialagar genomsyrar hela samhället. Partiet är motståndare till demokratin, som ses som ett västerländskt påfund i strid med islams värden.
[...] 
I Danmark spred partiet 2002 flygblad med uppmaningen till muslimer att döda judar. Det slutade med att ledaren Fadi Ahmad Abdul Latif dömdes för hets mot folkgrupp, en dom han senare beskrev som en som judisk konspiration för att stoppa kritik mot Israel. I Tyskland förbjöds partiet 2003, bland annat efter antisemitiska uttalanden.

20 okt. 2012

Om Dawkins syn på religon

I fredagens Människor och tro intervjuades Richard Dawkins. En vanlig kritik av Dawkins, som han även får denna gång, är att han har en torftig, snäv syn på vad religion är. Jag är inte säker på detta. Kritikerna riskerar att tolka Dawkins alltför bokstavligt och anstränger sig föga för att förstå vad Dawkins egentligen menar. Nedan följer det motsatta, en välvillig tolkning av Dawkins.

Mitt resonemang utgår från följande fråga och svar i intervjun:
- Så finns det ingenting vi kan lära oss av religionen?" 
- I don't think there is anything useful that can be learned from religion. There are certainly useful things that can be learned from individual religious people, many whom are very good, saintly, very delightful people.
Först ett stickspår. Detta svar av Dawkins inledde måndagens avsnitt av OBS i P1. Då valde dock redaktionen att endast klippa in första halvan av svaret. Programmet skulle visa på ett alternativ till Dawkins och nyateismens synsätt. Genom en ohederlig klippning framställde Dawkins på ett sätt som passade programmets syfte. Använde Människor och tro samma knep?

Lyssnar man på hela intervjun är det uppenbart att samtalet endast kretsar kring kunskap- och sanningsfrågor. Hela fredagens program inramas föresten av detta och inleds med: "Kan man vara religiös i en upplyst tid? Har vetenskapen alla svar vi behöver?". Dessa frågeställningar är endast intressanta om religion har med försanthållanden att göra. Radioprogrammet har sin agenda. Att Dawkins därför endast berör religion i denna aspekt är inte underligt, det är brukligt att svara på de frågor man får. Om intervjuaren hade varit intresserad av andra aspekter av religiös tro hade en följdfråga varit på sin plats. Dawkins är vetenskapsman, får frågor som en vetenskapsman och svarar som en vetenskapsman. Det är inte uppenbart att det är Dawkins som brister i religionssyn här.

I och för sig kan man fundera på om inte Dawkins borde dock vara medveten om att han upprepade gånger kritiserats för att endast behandla valda delar av vad religion representerar för dess utövare. Kunskapsfrågan är inte avgörande för alla religiösa. Han borde känna till att det inte nödvändigtvis behöver finnas en motsättning mellan religiös tro och vetenskapligt vetande. Detta kanske han är, men frågan är om vinner något på att bemöta den kritiken. Hans intresse ligger helt i att bemöta religiösa föreställningar som ifrågasätter vetenskapliga fakta och teorier. Självklart behöver Dawkins inte låta sig lockas bort från detta ämne och lägga sin tid på annat.

Ändå måste vi fråga oss om Dawkins inte har fel, vilket skulle innebära att det finns nyttiga saker vi kan lära av religion. Men ur ett religionskritisktperspektiv är det rimligt att förtydliga frågeställningen: Vad kan vi lära av religion som är nyttigt, men inte går att lära genom vetenskap eller andra kulturella fenomen?

Omformuleras frågan så är Dawkins svar självklart. Religion har ingen egen kanal till lärdomar, ingen kontakt med gudomliga svar. Inga vetenskapliga evidens talar i alla fall för detta. Att ändå låtsas om detta, vilket frågan: finns det inget vi kan lära av religionen? kan sägas göra, är behandla religion med extra vördnad och respekt jämfört med andra kulturyttringar. Gör man detta spelar man efter religionens spelregler. Detta gör så klart inte Dawkins.

Ovanstående är som sagt tolkningar och som alla tolkningar speglar de tolkarens person, föreställningar och avsikter. Detta faktum gäller även de tolkningar som är kritiska till Dawkins.

[Här finns intervjun och i kommentarerna till detta inlägg stimulerade till detta inlägg.]

Gästinlägg: "Pseudovetenskap i politiken - igen"

Gästinlägg av Simon Klein, Peter Lundin och  Linda Strand. Tidigare publicerat på bloggen 3ntangled.

PSEUDOVETENSKAP I POLITIKEN - IGEN
Frågan om eventuella faror med trådlös teknik har ännu en gång aktualiserats i svensk media. Den här gången efter att Lidingöpartisten Gunilla Dyfverman tidigare i veckan uttryckte sin vilja att förbjuda installationen av trådlöst internet i Rudboda skola på Lidingö. Dyfverman oroar sig, enligt ett reportage i Sveriges Radio[1], för att den trådlösa tekniken ska visa sig vara nutidens motsvarighet till cigaretter. Hon hänvisar till ospecificerade utländska rön som hävdar att elever kan få både huvudvärk och inlärningssvårigheter av den denna form av teknik.

Utan att veta specifikt vilka källor som hon hänvisar till är det självklart svårt att bemöta just hennes rädsla för trådlös teknik. Vad man däremot kan uttala sig om är den samlade vetenskapens resultat i frågan. Att som lekman försöka sig på att på egen hand göra en bedömning av den samlade forskningen inom ett område är långtifrån en enkel uppgift. Att någon som har genomgått en forskarutbildning har bättre förutsättningar att dra korrekta slutsatser kring vetenskapliga frågor än någon som inte har det är förhoppningsvis inget kontroversiellt uttalande. Den intressanta frågan i sammanhanget blir då självklart: Har Dyfverman anledning att oroa sig för barnens hälsa eller har eventuella hälsorisker redan undersökts och kartlagts?

För att varje enskild individ (politiker inräknade) ska slippa sätta sig in i varenda fråga har vi i Sverige såväl forskare som myndigheter vars uppgift är att specialisera sig och undersöka frågor inom sina respektive expertisområden. De myndigheter som är berörda i frågan om trådlösa nätverk är Strålskyddsmyndigheten (SSM) och Socialstyrelsen (SoS). I en artikel i Expressen[2] fick Dyfverman en fråga om huruvida hennes ställningstagande grundar sig i rekommendationer från någon av dessa myndigheter. Hennes svar var: “Nej, de har ännu inga sådana rekommendationer i nuläget. Det här är inget det pratas om i Sverige. Diskussionen förs främst utomlands”.

Den enda namngivna källa Dyfverman hänvisar till är en rekommendation som Europarådet gav ut år 2011, “The potential dangers of electromagnetic fields and their effect on the environment”[3]. Detta är dock ingen vetenskaplig rapport, utan ett politiskt dokument. Innehållet bestämdes inte av forskare och experter på ämnet utan av politiker utan krav på vetenskaplig skolning. Ett av de beslutsunderlag som Europarådet använde sig av är “The BioInitiative Report”, en skrivelse från 14 forskare som hävdar att det finns risker med trådlös teknik, främst mobiltelefoner. Denna rapport har dock åtnjutit stor kritik från andra forskare på grund av ensidig rapportering av resultat, dålig metodik i skrivandet av rapporten. Några kapitel i rapporten var inte ens skrivna av forskare. I rapportens inledande kapitel lyfts det dessutom fram att syftet med rapporten är att peka på de hälsorisker som man hävdar finns. Syftet var alltså inte att ge en rättvisande bild av vetenskapen, utan att väcka rädsla! Denna kritik framfördes bland annat utav Nederländernas Hälsoråds kommitté för elektromagnetiska fält[4]. Europarådets rekommendation, som har använt “The BioInitiative Report” i sin beslutsprocess, är alltså inte bara en skrivelse från lekmän i frågan, de har dessutom använt dåliga källor!

Hur ser det då ut med våra svenska myndigheter, SSM och SoS? De har båda gjort uttalanden i frågor kring trådlös teknik. Låt oss kolla på dem. SSM skrev till exempel ett brev till Sveriges Kommuner och Landsting (SKL) och Utbildningsnämnden (eller motsvarande) i alla kommuner, daterat till 2011-10-26. Vi citerar: “Det finns inga misstankar grundade på seriös vetenskap om att radiovågor från trådlösa nätverk skulle innebära några hälsoproblem. /.../ Den brittiska myndigheten, Health Protection Agency (HPA), som noggrant har utrett trådlösa datornätverk i skolor anser inte heller att nätverken innebär något strålskyddsproblem. /.../ Det finns därför ingen anledning att av säkerhetsskäl undvika att installera trådlösa datornätverk, vare sig på skolor eller i hemmiljö.”[5]

I SoS:s skrivelse från 2009 angående elektromagnetiska fält kan man läsa följande i avsnittet om elkänslighet (ett tillstånd som kännetecknas av icke-specifika symtom, såsom yrsel, huvudvärk, utslag, et.c., som den drabbade kopplar till exponering för elektromagnetiska fält[6]): “Det är uppenbart att symtomen är verkliga och att vissa drabbade lider svårt, men det finns i stort sett inga vetenskapliga data som bekräftar att exponering för elektromagnetiska fält orsakar eller bidrar till dessa symtom.”[7]. Efter detta stycke hänvisar SoS vidare till två dokument[8] från ytterligare myndigheter, World Health Organization (WHO) och Statens Strålskyddsinstitut.

WHO har även sammanställt en pedagogisk genomgång av elektromagnetiska fält och dess effekter på människor utifrån de senaste forskningsresultaten[9]. Man redogör för det faktum att det under de 30 senaste åren har skrivits över 25000 vetenskapliga artiklar som berör elektromagnetiska fält av de styrkor och frekvenser som trådlösa nätverk använder sig av. De skriver vidare att elektromagnetisk strålning därmed är bättre undersökt än de flesta kemikalier. När WHO gjorde en sammanställning och analys av dessa resultat kom de till slutsatsen att det inte går att hitta ett säkert samband mellan elektromagnetiska fält och eventuella hälsorisker.

Att det skulle saknas rekommendationer från SSM och SoS i frågor kring trådlösa nätverk och eventuella hälsorisker är alltså en tydlig osanning från Dyfvermans sida. Eller valde hon att blunda för de rekommendationer som faktiskt finns eftersom de talar emot hennes ställningstagande?

Allt fler skolor i Sverige väljer att utrusta eleverna med surfplattor eller bärbara datorer. Internet och modern informationsteknik har blivit en naturlig del av skolarbetet och en trådlös uppkoppling krävs för att samtliga elever ska kunna ta del av detta. Om man väljer att avstå från att utrusta en skola med trådlösa nätverk väljer man samtidigt att förhindra vissa barn från att ta del av de fantastiska virtuella verktyg som finns, då enbart barn med dator och Internet hemma får möjlighet att använda det. En fördel med att låta elever själva söka information på skoltid är att det finns utbildade pedagoger till hands som kan diskutera såväl problemen med Internet som föra källkritiska resonemang med de barn och ungdomar som använder datorn i skolan. I hemmet finns kanske varken tiden eller kunskapen och engagemanget hos föräldrarna. Tillgång till Internet i skolmiljön blir därigenom en jämlikhetsfråga. Genom att använda argument som ej förankras i den samlade vetenskapen utan hänvisa till ospecificerade källor utomlands väljer Dyfverman att helt bortse från barnens rättigheter och den samlade forskning som faktiskt finns på området.

Borde vi inte kunna förvänta oss mer än så här ifrån politiker? Vi förstår Dyfvermans och andras oro för eventuella hälsorisker, men tycker samtidigt att det inte kan vara för mycket begärt att politiker kontrollerar hos säkra och pålitliga källor innan de lägger fram förslag som kan påverka hela samhällets möjlighet till utveckling och framsteg. Är det kanske läge att införa obligatoriska kurser i källkritik och vetenskapsteori för politiker? Ska det än en gång slösas skattemedel, som i fallet Mora[10] - där kommunen, utan vetenskaplig grund, ville att mobiloperatörer skulle rikta om sina master på grund av en mans “elkänslighet”?

Vi förstår också Dyfvermans vilja att jämföra trådlös teknik med cigaretter, häftiga när de lanserades men hälsofarliga efter att de hade undersökts närmare. När man inte har bevisen på sin sida för tillfället kan man alltid hävda att de bara ligger några år bort i framtiden. Att associera till cigaretter och rökning i samband med en diskussion om skolbarn är ett fult retoriskt knep då få föräldrar vill utsätta sina barn för sjukdom och en kanske för tidig död, vilket cigarettreferensen antyder. Det är alltså troligt att Dyfverman förväntar sig stor uppslutning kring sitt förslag - ingen vill väl att barn ska få cancer? Liknelsen haltar dock, som vi har visat, kraftfullt. Vi tycker självklart inte att man ska utsätta skolbarn för en hälsofarlig skolmiljö. Däremot vill vi peka på att den samlade vetenskapen talar ett tydligt språk i den här frågan och att Dyfvermans oro är obefogad. Att utbildningen för eleverna på Rudboda Skola ska bli lidande därför att det finns politiker som saknar även de mest grundläggande kunskaperna i källkritik tycker vi är absurt. Barnens framtida möjligheter ska inte begränsas på grund av “vetenskapliga uttalanden” som mer är att likna vid rykten.

Simon Klein, http://vemvadhurvarfor.wordpress.com/ @Vemvadhurvarfor (Twitter).
Peter Lundin, http://3ntangled.blogspot.se/ @3ntangled (Twitter)
Linda Strand Lundberg, http://aquina.blogg.se @linda_strand (Twitter)

[1] “Trådlöst internet skadligt för elever”: http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=103&artikel=5315162
[2] “Vill förbjuda trådlöst internet på skolor”: http://www.expressen.se/nyheter/vill-forbjuda-tradlost-internet-pa-skolor/
[3] “The potential dangers of electromagnetic fields and their effect on the environment”: http://ecmplus.files.wordpress.com/2011/05/coe-int-edoc12608.pdf
[4] http://www.gezondheidsraad.nl/sites/default/files/200817E_0.pdf
[5] “Information om trådlösa nätverk i skolor”: http://www.stralsakerhetsmyndigheten.se/Global/Nyheter/2011/brevkommuner_ny.pdf
[6] Faktablad: Elöverkänslighet och folkhälsan, World Health Organization: http://www.who.int/peh-emf/publications/facts/ehs_fs_296_swedish.pdf
[7] Elektromagnetiska fält, Socialstyrelsen: http://www.socialstyrelsen.se/publikationer2009/2009-126-70/Documents/17.pdf
[8] “Environmental Health Criteria (EHC) Document on ELF Fields”, WHO (kan laddas ned på: http://www.who.int/peh-emf/publications/elf_ehc/en/index.html) samt “IEGEMF. Recent Research on EMF and Health Risks. Fourth annual report from SSI’s Independent Expert Group on Electromagnetic Fields, 2006, Statens Strålskyddsinstitut (SSI) (http://www.stralsakerhetsmyndigheten.se/Global/Publikationer/Rapport/Stralskydd/2007/ssi-rapp-2007-04.pdf)
[9] What are electromagnetic fields? : http://www.who.int/peh-emf/about/WhatisEMF/en/index1.html [10] Elöverkänslig man kan orsaka tv-skugga i Mora: http://www.dn.se/nyheter/sverige/eloverkanslig-man-kan-orsaka-tv-skugga-i-mora

"Fri migration inom världen borde vara lika självklar som fri migration inom Sverige"

Lena Andersson har idag ännu en lysande kolumn i DN, denna gång om fri invandring.
Begreppet ”generös invandringspolitik” vilar på föreställningen att ett land är ett hem. Ett hem som invånarna äger gemensamt och därför bestämmer över på samma sätt som en individ bestämmer vem som får och inte får komma in i den egna bostaden. Betraktar man Sverige som ett hem och svenskarna som en storfamilj är det följdriktigt att vi röstar om, och diskuterar i tv, hur många och vilken sort vi tar in i våra rum.
När familjer efter överläggningar släppt in främlingar i sitt hem blir de i samma stund personer man behöver ta hand om. I det goda hemmet tar man hand om sina gäster, dukar fram frukost och middag under stigande irritation. Det är tänkbart att denna inställning, ofrånkomligen ojämlik, avtar om man slutar se landet som sina ägor dit man släpper in folk efter att ha hållit familjeråd.
I medvetandet är Sverige en by, trots att Sverige är större än staden. I staden undrar man inte varför folk är där och hur länge de stannar. I byn ägnar man mycket energi åt vilka som kommer och går, vilka som hör dit och inte.

Påven drömmer om en lysande framtid



Den mesta statistiken motsäger förstås påven. Men önsketänkande är ju hans jobb...

...och nu blir det lite muslimsk numerologi



Som av en händelse drog jag ett slumpvis ord ur en engelsk ordbok 1618 gånger och fick fram ordet Bullshit.

19 okt. 2012

Fredagsmusikalen: All American Prophet

En musikal om en religion har potential att bli succé, musikalen The Book of Mormon har nu spelats ett och ett halvt år på Broadway, sprids över USA och kan nästa år ses i London. Mormonkyrkan förstår att man skall vara tacksam för uppmärksamheten och annonserar i programbladen till musikalen. Mycket trevligare än våldsamma protester.

Nyateism och religionens framtid

I Sverigesradios Människor och Tro debatterade Christer Sturmark, Humanisterna, och Per Ewert, Claphaminstitutet, aggressiv nyateism och religionens framtid. Mest intressant vara att Ewert använde ett inlägg på bloggen - "Gud är för idioter..." - som argument för att även Sturmark och Humanisterna är aggressiva nyateister.

Dawkins i Människor och tro

Veckans Människor och Tro innehöll en intervju med Richard Dawkins, gjord vid hans Sverigebesök i september.

Lyssna: Richard Dawkins - nyateismens fader

Plånboken är där hjärtat är

I november sker folkomröstningar i fyra amerikanska delstatet om samkönade äktenskap skall tillåtas eller inte. Som vanligt handlar val i USA också om pengar. HBQT-aktivistgrupper har satsat 4,4 miljoner dollar på dessa omröstningar.

Den organisation som spenderar mest pengar på att bibehålla diskriminering av samkönade par är Katolska kyrkan. De bidrar med 1,1 miljoner dollar. Förhoppningsvis upphör detta vansinne någon gång och kyrkan ändrar åsikt i ren självbevarelsedrift, mer än hälften av katolikerna i USA håller inte med sin kyrka i denna fråga. [HRC, HuffPost]

Prioriteringsordning


18 okt. 2012

Existentiell friskvård

Kultur- och idéprogrammet OBS i Sverigesradio sände igår ett avsnitt som anknyter till föredraget om existentiella samtal. I programmet resonerar cancerläkaren Pia Dellson om människors behov av att diskutera livets svåra och stora frågor. Den traditionella platsen för detta har varit kyrkan, men även icke-troende har detta behov och det finns ingen naturlig plats för detta i samhället.

Detta är en intressant fråga som borde vara en självklar del av Humanisternas intressesfär.

Lyssna: Obs : Vad ska man tro på? Del 3 20121017 13:45

Därför använder man inte katolska kyrkans sexualundervisning i skolan

Varför använder svenska skolor partisk och vinklad sexualundervisning från RFSU - som verkar tycka att sexualitet är något trevligt - och inte sexualundervisning från en neutral organisation som till exempel ... katolska kyrkan?

En liten ledtråd kan ni få från den här sexualundervisningsvideon gjord av en grupp katolska nunnor som kallar sig the Children of Mary order. Där kan man få lära sig (förutom den grammatiska nykonstruktionen "contracepting") saker som att män är långt mycket mer attraherade av kvinnor som inte tar p-piller än av supermodeller, att kvinnor som tar p-piller får män att bli homosexuella, och att det inte existerar något överbefolkningsproblem eftersom alla människor i världen skulle kunna leva tillsammans i Texas. Men godbitarna är så många att det vore en synd att inte se hela videon. Faktiskt.

Och faktiskt är den på riktigt. Nunnorna hoppas enligt Huffington Post visa den för katoliker i alla USAs 50 stater, innan valet.



Missa inte heller Världen Idags ledare på ett liknande tema som menar att användandet av ordet "hen" leder till "självskadebeteenden, destruktiva handlingar och psykisk ohälsa".

17 okt. 2012

Avsnitt #30 av Radio Houdi – Lyssnarfrågor upp till volym 11


NYTT AVSNITT AV SKEP-HUMANISTISKA PODCASTEN RADIO HOUDI! 

30 avsnitt av Radio Houdi. John och Anders firar detta med att göra just avsnitt 30 där de pratar om Spinal Tap, ficklampor i öronen, Stonehenge, kändisar ser spöken och skedböjning och volymen satt till 11 (och inte 10).
Förutom detta fokuseras avsnittet på både inkomna mail och livetweets från våra fantastiska lyssnare.
Vi svarar på bland annat frågor som:
Kan man köpa trolleritrick?
Är forskarnas dateringsmetoder undermåliga,
Har vi fri vilja eller inte?
Är de flesta skeptiker/ateister programmerare…och illusionister?
Smakar Motoheads vin kiss eller smakar Kiss vin motorolja?
Allt avslutas med ett tokigt heligt ord.
Välkomna till vårt första avsnitt med nummer 30 i rubriken.

Här lyssnar du on-line eller laddar ner en MP3-fil av programmet:
http://www.radiohoudi.se/avsnitt/30-lyssnarfragor-upp-till-volym-11/

Eller så kan du gratis prenumerera via iTunes på den här länken.

Eller lyssna via gratis mobilapp till din smartphone

Varför finns det någonting istället för ingenting? Gudshypotesen


Värd att ta på lika stort allvar som de andra gudshypoteserna. Eller vänta ett tag. Var kom den där katten ifrån?

För övrigt så protesterar nu en del Hinduer över att de inte får vara med på en konferens som pågår vid CERN: The Big Bang and the interfaces of knowledge: towards a common language? Rajan Zed, Ordförande för the Universal Society of Hinduism säger "Actually Hindu cosmology/timeline came comparatively closer to scientific timelines. Rig Veda, oldest existing scripture of the mankind, talked and questioned the origin of the cosmos and Puranas discussed it too."

Konferensen vid CERN, självklart betald av en kristen fond, verkar vara ännu ett försök för kristna apologeter att köpa sig relevans i en tid då vetenskapen gör allt större framsteg. Man har inga egna idéer att komma med utan hela syftet verkar vara att peka på vetenskapens gränser.

"Science in isolation is great for producing stuff, but not so good for producing ideas," säger till exempel konferensens förste talare Andrew Pinsent, ordförande vid Ian Ramsey Centre for Science and Religion vid Oxford University. Vad bor han på för planet?

Vi kan dock förvänta oss lite fyrverkerier då både John Lennox och Lawrence Krauss är inbjudna talare. Jag hoppas att det släpps nyheter från konferensen så småningom - den är endast för inbjudna. Ni kan läsa mer hos BBC eller på bloggen Why evolution is true.

Varför är för övrigt inte gurun Sri Sri Ravi Shankar invjuden (oooh, dubbel-Sri - det måste vara en väldigt upphöjd guru, fast förre kungen av Nepal hade i och för sig fem)? Han vet uppenbarligen mycket om "gudspartikeln"...

Det existentiella samtalet i vardag och vård

Humanisterna Kalmar arrangerade förra veckan ett kväll om "Det existentiella samtalet i vardag och vård" med Tulsa Jansson, filosof och ordförande för Svenska Sällskapet för Filosofisk Praxis.

Utan att ha någon erfarenhet av själavård kan jag tänka mig att detta är ett sekulärt alternativ.

Dear religion...

16 okt. 2012

"Gud är för idioter..."

Yttrandefriheten är inte helig

PZ Myers har skrivit ett viktigt inlägg om yttrandefrihet - Free speech is not freedom from responsibility - viktigt för att det problematiserar en avgörande fråga i vår samtid. Nedan följer en kort sammanfattning (inte alltid ordagrant översatt).

Myers inleder med att påpekar att vissa behandlar yttrandefriheten som något heligt och som alla vet är helighet inget han gillar. Han fortsätter med att lista fyra problem med en absolutistisk syn på yttrandefriheten.

1. Problemet med privilegier. När yttrandefriheten är okontrollerad, när det inte uppmärksammas att den kan förtrycka, då favoriseras de privilegade, de som kan skrika högst. Detta är ett generellt problem för demokratin och det måste finnas regler som skyddar minoriteter.

2. Problemet med att balansera rättigheter. Det finns andra rättigheter än yttrandefrihet också. Är inte rätten till privatliv värd att skydda? Underligt nog är de mest rabiata förspråkarna för yttrandefrihet, lika rabiata med att försvara sitt eget privatliv.

3. Problemet med ansvar. Yttrandefrihet är underbart och viktigt, men vissa av dess talespersoner är inte endast intresserade av att fritt få uttrycka vad de vill, utan de vill göra detta utan att behöva ta konsekvenserna. Detta ingår inte i avtalet, yttrandefrihet är en rättighet, men också ett ansvar.

4. Problemet med principer. Vilka kors är du redo att dö på? Yttrandefrihet kan användas för att skydda sanningen. Det kan användas för att skydda de svaga och ställa de mäktiga till svars. Och anonymitet är något de goda kan använda för att lura i skuggorna och göra gott, eller något de ondsinta kan använda för att, i från samma skuggor, göra ont

Myers avslutar:
Free speech is worth defending. But it is not to be defended unconditionally; it’s too complicated for that, and also, it needs to be defended from those who would cheapen and corrupt it as well as those who would silence it

En grekisk tragedi

I Grekland protesterar ortodoxa kristna (nunnor och munkar) tillsammans med nazisterna i partiet Gyllene gryning mot att pjäsen Corpus Christi spelas i Aten. I pjäsen, som handlar om kärlek, framställs Jesus och hans lärjungar som homosexuella. I fredags urartade protesterna och reportrar och teaterbesökare slogs ner medan polisen såg på. Premiären fick skjutas upp, men kunde genomföras i lördags. Gyllene grynings företrädare säger att de hädanefter kommer reagera "dynamiskt" så fort Greklands religiösa känslor förolämpas. [svt, vice]

Demokrati, yttrandefrihet och lika värde oberoende av sexuell läggning är en tunn fernissa i mänsklighetens historia. I Grekland krackelerar den och den ortodoxa kyrkan spelar med i denna tragedi.



Det har gjorts en film om när pjäsen Corpus Christi sattes upp i USA, Playing with Redemption, i trailern ges en kort introduktion av pjäsen och reaktionerna där.

15 okt. 2012

"Vad skall man tro?"

Carl Gustaf Olofsson har på sin blogg publicerat två reflektioner kring Sverigesradios temavecka Vad skall man tro på?:
Funderingar inför temaveckan “Vad kan man tro på?”i Sveriges Radio P1
En kort historik kring den svenska debatten om tro och vetande

Det senare inläggen innehåller flera intressanta referenser från första halvan av 2000-talet.
Nedan söndagens Filosofiska rummet, en intervju med filosofen Hubert Dreyfus, det första avsnittet i temaveckan.

Lyssna: Filosofiska rummet utblick: Livets mening i en sekulär kultur 20121014 17:03

Varför finns det någonting istället för ingenting?


Frågan om varför det finns någonting istället för ingenting är av typen som kan få den mest härdade forskare att börja fumla efter en övernaturligt förklaring. Således är det en väldigt populär retorisk fråga för gudstroende att ta till där de kan klämma in sin Gud som förklaring. Men, som många påpekat, är det inte att ta problemet på allvar. Att stoppa in "Gud" innebär bara en kapitulation inför frågan, inte ett svar. För varför finns i så fall Gud egentligen? Och är han verkligen inte del av "någonting"? Att vara "utanför tid och rum" är inte samma sak som att vara "ingenting" - vilket ju är det frågan gäller.

Med kvantfysiken till hjälp har fysiker nu tyckt sig börja se lösningar på problemet. Både Lawrence Krauss och Stephen Hawking har påpekat att någonting är en logisk konsekvens av de existerande naturlagarna. Men som flera filosofer påpekat är det här bara en förklaring av varför det finns materia/energi istället för ingen materia/energi. Det fattas några aspekter. Varför finns rummet istället för inget rum? Varför finns tiden istället för ingen tid? Varför finns naturlagar istället för inga naturlagar?

Ser man stint på problemet blir det klart att ingenting är ett förpliktigande begrepp. Det betyder just avsaknad av precis alla egenskaper. Förutom egenskapen att vara i avsaknad av alla egenskaper? Ja, som ni ser leder det här in i rätt luddiga tankemarker. Men vill man besvara frågan om varför någonting existerar istället för ingenting är det dit man måste vandra.


En som tagit problemet på fullt allvar är Jim Holt, en vetenskap- och filosofikunnig populärvetenskaplig författare. Han har skrivit boken "Why does the world exist? An existential detective story" där han beskriver sin jakt på tänkbara svar på frågan. Boken, som är oerhört läsvärd, beskriver en hel mängd teorier - fysikaliska, filosofiska, religiösa - och vad de har att säga om frågan. Holt intervjuar dessutom en mängd nyckeltänkare inom olika områden och ställer de frågor man undrar över. Forskare och tänkare som Adam Grünbaum (vem? läs boken), Richard Swinburne (jo, faktiskt), David Deutsch, Steven Weinberg, Roger Penrose, John Leslie, Derek Parfit och författaren John Updike intervjuas, medan andras åsikter sammanfattas.

Boken pryds av ett Christopher Hitchens-citat: "What makes you so sure that there's anuthing?" och avslutas med en diskussion av Buddhismens bild av verkligheten som en illusion. Däremellan är jakten på svar både informativ och underhållande.

Läs även New York Times recension.
No wonder the philosopher Robert Nozick said that “someone who proposes a nonstrange answer shows he didn’t understand the question.” Nozick’s own hypotheses were certainly strange. One was that the primal nothingness might have been so annihilating that it annihilated itself, thus producing being. This echoes a much-mocked line of Heidegger’s: “nothing noths” (“Das Nichts nichtet”). Silly as it sounds, this captures the sheer uncanniness of the Big Bang — and, as Heidegger said, the anxiety we feel in the thought of “nothing” brings us face to face with Being itself.
Several of Holt’s cosmologists explore the possibility of there being universes “as plentiful as blackberries” (C. S. Peirce’s phrase). Universes may be popping into existence right now: each moment may generate billions of new ones. Perhaps all possible universes have existed from the start, including one that contains nothing. Perhaps everything exists because of fluctuations in quantum particles, or because an initial zero separated itself into +1 and -1, forming matter and antimatter. Perhaps only mathematical entities are real, and our physical world is an “outcropping” of mathematics. Could the world be an outcropping of consciousness? Does all nature have a subjectivity of its own? Or is the universe a device for producing goodness?
There is no way to do justice to any of these theories in a brief review, but Holt traces the reasoning behind each one with care and clarity — such clarity that each idea seems resoundingly sensible even as it turns one’s brain to a soup of incredulity.
 
Religion Blogg listad på Bloggtoppen.se