31 dec. 2012

Nyårslöfte

2013 ska jag bli snäll har jag tänkt. Innan dess vill jag passa på att publicera detta oerhört vackra musikstycke. Det är Ave Maria ackompanjerad av muslimskt böneutrop. Stycket framfördes av Tania Kassis i Libanon i samband med att Maria Bebådelsedag utropades till nationell kristen-muslimsk helgdag. Dagens Seglora publicerade musikstycket på sin site den 21 december.

Med förhoppning om ett gott nytt år till er alla, förhoppning om ett samhälle där religiösa och icke-religiösa kan samexistera sida vid sida och där religionens skadeverkningar motarbetas samt förhoppning om en stat som fortsätter att utvecklas i sekulär riktning för att så småningom bli strikt sekulär.

Lyssna och njut.


P.S. De enda jag inte tänker vara snäll mot nästa år är människor som är dogmatiska och därigenom kränker andra människors rättigheter. Om de är ateister eller religiösa saknar betydelse, dogmatism är lika illa i båda fallen. D.S.

Skapelsens kaos

Phil Plait har sammanställt de bästa astronomiska bilderna från 2012. Gå till Slate för att se alla underbara bilder, ta er tiden att förundras. 30 Doradus, nedan, är en gigantisk stjärnbildande nebulosa, ligger 170.000 ljusår bort och innehåller uppskattningsvis 100.000 stjärnor.

Nyår hos talibanerna

30 dec. 2012

Moving Naturalism Forward

I oktober samlades några av de mest renommerade förespråkarna för en naturalistisk världsbild till ett tredagars gruppsamtal kallat - Moving Naturalism Forward.

Deltagare var: Sean Carroll, Jerry Coyne, Richard Dawkins, Terrence Deacon, Simon DeDeo, Daniel Dennett, Owen Flangan, Rebecca Goldstein, Janna Levin, Jennifer Ouellette, David Poeppel, Massimo Pigliucci, Nicholas Pritzker, Alex Rosenberg, Don Ross, and Steven Weinberg.

Samtalet fokuserade på de svåra frågor (se lista nedan) som uppstår när folkpsykologi och tro på övernaturliga krafter ersätts med en förståelse av verkligheten grundad i vetenskap.

Seminariet är dokumenterat i tio youtubefilmer om totalt 15 timmar. Utifrån att ha sett de första två avsnitten är det uppenbart att det är en intressant diskussion och att olika uppfattningar ryms bland deltagarna. För den som önskar en längre sammanfattning så har Massimo Pigliucci skrivit en i tre delar (1, 2, 3).

1. Introduktion av deltagarna
2. Fortsatt introduktion och "Vad är verkligt?"
3. Emergens och reduktion
4. Emergens och reduktion (fortsättning)
5. Moral
6. Mening
7. Fri vilja och medvetande
8. Fri vilja och medvetande (fortsättning)
9. Filosofi och naturvetenskap
10. Avslutande tankar

Dags för en rättelse till Bibeln?


Tack för tipset, Lars.

"Outside the region of even probably knowledge"

29 dec. 2012

Fortsatt tom retorik mot Humanisterna

Nu har ytterligare ett inlägg skrivits emot Humanisterna av Per Pettersson, André Frisk, Staffan Betnér och Gustav Åhlén*, de som säger sig vara för en positiv humanism. Inlägget på Newsmill är i stort en upprepning av det tidigare, utan förtydliganden eller tydliga argument för deras ståndpunkt. Bemöter här de delar som innehåller påståenden om Humanisterna:
Tyvärr ser vi allt oftare att Humanisterna drivs av en religionsfobi, där många företrädare i debattartiklar och andra kommentarer visar upp en dogmatisk ateism.
Detta påstås helt utan exempel. Att använda ordet religionsfobi är att sälla sig till de religiösa debattörer som saknar argument och endast förlitar sig på känsloväckande retorik.
Denna dogmatism, som hävdar tolkningsföreträde, är lika illa som den religiösa dogmatism som man kritiserar.
Här skulle det vara passande med ett exempel på ateistisk dogmatism och en förklaring av hur den liknar den religiösa varianten. Då även påståendet att Humanisterna hävdar tolkningsföreträde saknar belägg är det tillsvidare endast tom retorik.
Som utomstående har vi lättare att se vad Humanisterna har fått för bild inom media. Genom utspel som “Gud Finns Nog Inte” och en anmälan av prästen och debattören Helle Kleins personliga yttranden om Humanisterna på en blogg, har man skapat en bild av att Humanisterna framför allt sysslar med polemik gentemot troende.
Detta är de enda exemplen som ges i artikeln och de belägger inte vad som sagts tidigare. Det kan dock stämma att dessa exempel har bidragit till att skapa en mediabild av Humanisterna. Kampanjen "Gud finns nog inte" var viktig för att bryta den religiöspositiva norm som finns i media, det är ingen som klagar när religiösa samfund påstår "Gud finns". Anmälan mot Helle Klein var ett misstag.
Många företrädare för och medlemmar i Humanisterna visar på samma uttryckssätt i artiklar, uttalanden och kommentarer.
Förmodar att de här syftar på "polemik mot troende" och i så fall har de rätt. Humanisterna och religionskritiska debattörer tar ofta debatt mot troende och om de inte gjorde detta skulle oftast ingen göra detta. Inlägg som Våga värna det kristna kulturarvet skulle få stå helt oemotsagda.
Vi anser inte att det är förankrat i de grundvärderna som humanism står för och dessutom skrämmer bort potentiella medlemmar.
Vad är det som inte är förankrat i grundvärdena som humanismen står för? Att debattera när religiösa föreställningar hotar humanistiska värden är absolut en del av humanismen.
Humanism är på grund av detta inte ett odelat positivt ord i svensk diskurs.
Nej, för troende som vill behålla sina religiöst motiverade privilegier skall humanism ses som något negativt. För troende som i religionens namn vill förtrycka andra människor skall humanism vara något negativt.
Vi vill hellre prata människovärde, medmänsklighet, acceptans, vetenskap, förnuft och mänsklig nyfikenhet, än angripa varje kulturellt uttryck som har sin grund i religion på ett eller annat sätt.
Jag hoppas dessa debattörer kommer börja med detta någon gång. Först då kommer det bli uppenbart om det finns något mer än huvudsakligen tom retorik som skiljer dem från Humanisterna. Humanisterna angriper inte varje kulturellt religiöst uttryck, utan endast de som är hinder för människovärde, medmänsklighet, acceptans, vetenskap, förnuft och mänsklig nyfikenhet.

Om dessa debattörer verkligen är intresserade av att hjälpa Humanisterna till att bli bättre kan de, om de blir medlemmar, påverka förbundet demokratiskt. De kan också bidra med konstruktiv kritik i en öppen dialog.

* Det definierar sig i detta sammanhang som fristående, unga humanister och representerar ingen organisation, vare sig Unga Humanister eller Humanisterna."

En berättelse om en förhud

I juni 2012 erbjöd jag mig att klippa av Mattias Irvings förhud. Han avböjde. Bakgrunden till att jag frågade, var att han och jag hade haft en diskussion om rituell omskärelse av små barn. Irving var egentligen inte speciellt förtjust i att man utsatte barn för detta, men satte föräldrarnas rätt att praktisera sin religion framför barnens rätt att slippa utstå detta angrepp.

Detta var ett fult knep av mig, och jag kunde lika gärna ha skickat min retoriska fråga till någon annan, någon som betraktar omskärelse som något helt oproblematiskt, men eftersom detta var just en retorisk fråga och en uppmaning till tanke, är det bäst att fråga någon som är intresserad av att problematisera, ifrågasätta och tänka.

Mattias Irving har svarat väldigt korrekt när han blivit ifrågasatt för sin något liberala syn på omskärelse. Han säger att han drar gränsen vid barnkonventionen (FN) och påpekar att barn har rätt till sin religiösa identitet. Religionsfrihet stannar inte vid rätten till sin tro, utan används som slagträ för att försvara handlingar som i vilket annat kontext som helst skulle betraktas som avskyvärda, och för barnet som drabbas är föräldrarnas religiösa rättigheter en klen tröst. Men det mest anmärkningsvärda i omskärelsedebatten är att argumenten om barnets identitet är undermåliga, och förmodligen inte stämmer.

Den judiska traditionen säger att barnets förhud ska bort när barnet är åtta dagar gammal. Ett åtta dagars spädbarn rätt till sin religiösa identitet är ett åtta dagars spädbarns rätt till inget. Det som besvärar ett barn i den åldern är saker som hunger och magont. Barn som är åtta dagar gammalt socialiserar sig inte med andra barn genom att jämföra förhudar, och de är måttligt intresserade av religion.

Barnet har förvisso en religiös tillhörighet, om än ingen gudstro eller några religiösa dogmer. Föräldrarnas rätt att bestämma över vilken religiös tillhörighet de vill erbjuda barnet kommer med största sannolikhet att utnyttjas. För även om ordboksdefinitionen av "religion" är starkt förknippad med betydelsen "religiös tro", är många noga med att påpeka att deras religion är en kultur. Min bestämda uppfattning är att när man menar kultur ska man säga kultur, och när man menar religion ska man säga religion, men det är inte alltid syftesenligt för de religiösa. Vi lever i en värld där sådant som annars betraktas som förkastligt och rent av är olagligt, är tillåtet att göra i en religiös kontext.

Många kan vara överens om att blotta tanken på att jag skulle klippa av Mattias Irvings förhud, utan bedövning, mot hans vilka, är dum. Många kan vara överens om att sådant man inte gör mot vuxna, i respekt mot dem eller för att skydda dem från förnedring och smärta, inte är något som heller barn ska behöva utstå, och att man rent av bör ta större hänsyn mot barn än andra vuxna när det gäller kränkningar. Och när behandlingen i fråga är något så anmärkningsvärt som att klippa förhuden av någon, duger det inte att hänvisa till kultur. Det som är olagligt är olagligt, kulturer till trots. Religion däremot, ger ett viktigt frikort för den som vill göra förkastliga gärningar. Det som är så ironiskt med att just religionen innebär ett frikort, är att det är just religiösa föreställningar som kan få en god människa att vilja göra hemska ting.

Alltså, om jag vill klippa förhuden av Mattias Irving, begår jag ett brott. Det skulle kunna vara egenmäktigt förfarande, det skulle kunna vara misshandel, det skulle kunna vara något annat. Men om Irving vore min son, så passar mitt beteende in på en kulturell eller snarare religiös rit, och då är allt frid och fröjd. När barnet sedan växer upp utan sin förhud, åtnjuter barnet sin av FN givna rätt till sin religiösa tillhörighet. Han kan jämföra sin penis med andra, och direkt se vem som delar hans kultur... ja, eller religion.

Visst får man en känsla av att FN är duperade? Hade detta verkligen varit för barnens skull, hade man kunnat vänta tills barnet lyfte frågan. Men varken religiösa idéer eller tanken på att få sin förhud rituellt avlägsnad tenderar att framstå som speciellt lockande om man introducerar dem när barnet är större. Irving själv påstår att jag förespråkar alienation.

Givetvis nämner han inte att han själv förespråkar alienation. För det är tyvärr mellan dessa båda poler frågan pendlar. Å ena sidan ett kroppsligt ingrepp med både för- och nackdelar, men definitivt en fysisk kränkning. Å andra sidan att lagstifta bort en människas plats i samhället.

Om jag har rätt i att man berövar barnet sin identitet genom att låta vägen till den bortklippta förhuden gå via en förståelse om vad som kommer att hända, har man inte berövad barnet sin religiösa identitet, man har låtit barnet slippa ett övergrepp. Man skulle kunna tänka sig att fler än ett barn väljer att ha sin förhud kvar, och därför skulle utanförskapet inte vara så farligt, men jag är ganska säker på att förhudens roll är mindre viktig för barnets möjlighet att socialisera sig med andra barn.

När jag var liten på 70-talet fanns några få tillfällen där man umgicks nakna, främst i samband med duschningen efter skolgymnastiken, och där fanns ett slags kodex om att man inte tittade på varandras könsorgan för intensivt. De som möjligen var avvikande, var de som saknade förhud för de flesta barn på skolan jag gick, hade den kvar. Min uppfattning om hur lite förhuden betyder för barns socialiserande är möjligen aningen anekdotisk, men jag tror att Mattias Irving överdriver hur viktigt detta är för barnen. Om Irving har rätt, och barnets själva plats i samhället försvinner med en kvarvarande förhud, är det ändå inte ett argument för att acceptera rituell omskärelse på et åtta dagar gammalt spädbarn, för möjligheten att ta bort förhuden finns kvar så länge förhuden finns kvar. Men denna av FN givna rätt till barnen, verkar barnen vara måttligt intresserade av. Det är svårt att inte tänka på hur kristna har argumenterat för barnens rätt till välsignelse i skolan samtidigt som man vet hur få barn som begärt det.

Att rituellt få avlägsna förhuden från ett spädbarn, är alltså inte något som man gör för barnets skull, det är ett övergrepp man utsätter barnet för. Och anledningen till att detta över huvudet taget accepteras, beror på att det görs i ett religiöst kontext. Och om vi spinner vidare på den tveksamma idén att förhudens vara eller icke vara verkligen har betydelse för människans plats i samhället, väcker det frågan om hur man ska hantera att det omskurna barnet kanske vill ha sin förhud tillbaka? Jag vill alltså avfärda att detta är något man gör för barnens skull, och jag ifrågasätter styrkan i det kulturella argumentet, till den grad att jag anser att barnens rätt att slippa övergreppet väger tyngre.

Ingreppet är inte smärtfritt för barnet. Speciellt på undersidan av penis har man extra mycket nerver och är extra känslig. Jag själv har genomgått en operation av min förhud, initierad av medicinska skäl och utförd av en riktig läkare på ett riktigt sjukhus under bra förhållanden, med bedövning. Det var inte jättefarligt, men läkandeprocessen gav mig många tillfällen att fundera över hur det skulle vara om detta istället utfördes av en rabbin. Då helt plötsligt pratar vi om ett ingrepp som görs utan bedövning och som skördar dödsfall. Orsakerna kan t.ex. vara blodsförlust eller herpes. De rabbiner som suger ut blod från barnets penis under Metzitzah B'peh, utsätter nämligen barnet för ytterligare risker.

Om man intar barnets perspektiv i denna fråga, är frågan alltså ganska oproblematisk. Det är först när man bedömer föräldrarnas rätt till sina riter och att bestämma över sina barn som frågan är mångfacetterad, och att välja vilket perspektiv man bör inta i denna fråga, borde vara ett lätt val.

Missionsmotstånd

Prästen Ewa Lindqvist Hotz, redaktör och chef för Seglora Smedja, argumenterar i nättidningen Dagens Seglora i två välskrivna artiklar mot det missionsprojekt som Svenska kyrkan inlett. Jag instämmer i mycket av det som Hotz skriver och jag skulle gärna se att Humanisterna tar upp ett samarbete med henne under det kommande året, Hotz och Humanisterna har många gemensamma intressen och åsikter.


"Det handlar om ett anslag på 60 miljoner till en sexårig rikstäckande strategisk satsning på kristen mission i Sverige. Stift och församlingar runt om i landet förväntas delta i projektet som framstår som en räddningsaktion för ett kristet kulturarv.
Från ett kyrk-egoistiskt perspektiv är projektet begripligt. Men i den samhällssituation som vi nu befinner oss i måste det med nödvändighet problematiseras. Frågan bör ställas: Är verkligen den främsta uppgiften för svenskkyrkliga medarbetare och förtroendevalda att betona det kristna som något exklusivt separerat från det allmänmänskliga?
I en tid när västvärlden gör upp med ett kolonialt och imperialistiskt historiskt arv har Svenska kyrkan sedan länge problematiserat den missionsstrategi som tidigare utgjort grunden för kyrkans internationella arbete.
Mission handlar idag om att delta i Guds pågående försoningsverk i världen genom att upprätta och verka för skapelsen och det mänskliga. Missionens främsta syfte kan aldrig vara att göra människor mer ”kristna”, uppdraget är att i Jesu namn bidra till att genom ord och handling upprätta det mänskliga."

"Det dröjde inte många veckor förrän ett brev från Svenska kyrkan damp ned i brevlådan. Döm om min förvåning när jag såg att det var adresserat till mina muslimska vänner och inte till mig, prästen.
Brevets syfte var helt uppenbart att välkomna det nyinflyttade föräldraparet till församlingen och erbjuda dop av deras lilla dotter. Men mina hyresgäster, båda fromma muslimer, blev oroliga. Måste vi bli kristna om vi skall bli svenskar? Betyder det här att vi måste vi döpa vårt barn?
Jag insåg att det var helt begripligt att mina inneboende ställde sig dessa frågor. Det fanns ingenting i brevets innehåll som andades möjligheten att den som mottog brevet kunde vara av annan religiös tillhörighet än kristen. Som infödd svensk och kristen kunde jag läsa hälsningen från den svenskkyrkliga församlingen som en varm och välkomnande inbjudan. Men för mina muslimska vänner blev det annorlunda. Istället för att kommunicera kärleksfullhet förstärkte brevet mottagarnas upplevelse av ett främlingskap de redan känt av i en för dem ny verklighet."

Lördagsunderhållning: Vild sex

28 dec. 2012

Vetenskap och religion har mycket svårt att samexistera

Frågan om vetenskap och religion kan samexistera verkar bli mer och mer aktuell. Det vanligaste argumentet för att vetenskap går ihop med religion är att det finns religiösa vetenskapsmän, men detta undviker själva frågan. Argumenten säger bara att en människa kan hålla två saker i huvudet och hålla isär dem. Det intressanta är om det går att hålla fast i religiösa övertygelser och förhålla sig vetenskapligt samtidigt.

Lotta Knutsson Bråkenhielm, doktorand i religionsfilosofi, hävdade i ett inlägg på Newsmill att vetenskap och religion går att förena. (Inlägget är en kommentar till inläggen i SvD som tidigare kommenterats på bloggen.) Stora delar av hennes text är en bra problembeskrivning, men tyvärr framför hon inga argument för sitt ställningstagande, det blir mest en önskan om att en medelväg skulle finnas.

Även kandidaten till ett nobelpris i fysik, Peter Higgs, uttalade tog upp ämnet, i en intervju i El Mundo. Den handlar mest om att Higgs uttrycker oförsonlig kritik mot Richard Dawkins "fundamentalistiska" religionskritik, men han sa också:
The growth of our understanding of the world through science weakens some of the motivation which makes people believers. But that's not the same thing as saying they're incompatible. It's just that I think some of the traditional reasons for belief, going back thousands of years, are rather undermined.
But that doesn't end the whole thing. Anybody who is a convinced but not a dogmatic believer can continue to hold his belief. It means I think you have to be rather more careful about the whole debate between science and religion than some people have been in the past.
Higgs pekar på den utväg religionen har för att kunna samexistera med vetenskapen. Denna är att inte ha några dogmatiska övertygelser, utan att vara öppen för att ompröva allt. Att enskilda människor har denna förmåga tvivlar ingen på, men är det möjligt att vara en religion utan dogmer om hur vår värld fungerar?

Även om detta är möjligt, så återstår ytterligare ett hinder - den religiösa pedagogiken. Kännetecken för religioner är riter, ritualer och traditioner - övningar som bygger på upprepning, utan ifrågasättande. Detta, ihop med att auktoritetstro och tro utan evidens ofta anses vara dygder inom religioner, gör det svårt att inom religioner odla ett gott klimat för vetenskap.

En längre argumentation om varför vetenskap och religion hittills inte samexisterat väl ges av Jerry Coyne, i föreläsningen nedan. Den är mycket bra och väl värd att lyssna på.

Teologisk utväg

27 dec. 2012

Humanisten som gillar kyrkan

DN Insidan har idag ett längre reportage med Björn Ulvaeus om hans syn på religiösa ritualer och traditioner - Ateisten som finner ro i kyrkan.
Han tror inte på Gud eller något liv efter döden och ogillar alla former av religiös extremism. Men ateisten Björn Ulvaeus har inga problem med att det sjungs psalmer i kyrkan på skolavslutningar, och han uppskattar att sitta en stund i en kyrka och fundera över tillvarons mysterier.
– Människan har ett omättligt behov av sagor och myter för att förklara varför vi finns till. Så här i juletid njuter jag av de vackra berättelserna och legenderna, de har betytt och betyder mycket för många. Och vem skulle inte vilja vara Jesusbarnet i krubban?
Redan i inledningen är det många humanister som invänder, vem mer än Ulvaeus skulle vilja vara Jesusbarnet? Sedan är Ulvaeus oförbehållsamma gillande av skolavslutningar i kyrkan förvånande. Både naivt och ologiskt, eftersom han samtidig säger:
... jag är inte fast i gamla familje­traditioner, firandet får mer än gärna ske i nya och annorlunda former. Det kan uppstå en falsk trygghet i att hålla fast vid ritualer som blir så betydelsefulla att det inte går att klara sig utan dem.
Slutligen är det säkert många som håller med Ulvaeus om att katedraler och kyrkor är fantastiska byggnadsverk.
– Jag imponeras av den fantastiska arkitekturen och är ödmjuk inför insikten om att kyrkorna betytt så mycket för många. Jag förundras också över dem som satsat så mycket på att uppföra alltifrån stora katedraler till vackra kyrkor i små byar. Under stora umbäranden har de offrat nästan allt för något som ingen kan bevisa finns.
Men samtidigt borde insikten att det inte var biskopar och påvar som genomgick stora umbäranden, leda till en mera helhjärtad religonskritik än den Ulvaeus uttrycker. Om barn skolas in i ett religiöst tänkande, utan möjlighet till ett kritiskt ifrågasättande, då kan de fås att offrade nästa allt, oavsett i vilket syfte det sker.

Seminarium om aktiv dödshjälp

I november genomförde förlaget Fritanke ett seminarium om aktiv dödshjälp. Detta kan nu ses på UR Play. I en inledande föreläsning presenterar den kanadensiske filosofen L. W. Sumner presenterar sin bok Dödshjälp- etiska och juridiska aspekter, där efter sker ett panelsamtal i vilket även Torbjörn Tännsjö, Annika Borg och Göran Lambertz medverkar.

Länkar till föreläsning av Sumner och panelsamtalet.

Sumner är en mycket god pedagog och väl värd att lyssna på. Efterföljande samtal är intressant, eftersom de diskuterar möjliga tillvägagångsätt för att legalisera aktiv dödshjälp i Sverige. Annika Borgs position som passiv motståndare till aktiv dödshjälp är också viktig att förstå. Det är dessa som måste övertygas innan en lagförändring kan ske.

Kaxig fysiker

26 dec. 2012

25 dec. 2012

Ett God Skeptisk Jul

NÄR föddes Jesus?

Julpassionen, typ


På den här dagen för nästan 2000 år sedan blev tomten korsfäst. Eller, vi vet att det inte hände just på den här dagen, men vi firar det idag i alla fall. Och om man ska vara riktigt petig innehåller berättelsen en del historiska tveksamheter, men det är väl inte så noga? Det är kärleksbudskapet som är det viktiga! Och vilket budskap skulle kunna vara mer kärleksfullt?

Glad Kristmäss!

Kristna över hela världen firar nu kristmäss, en högtid för att minnas födelsen av deras frälsare. De har valt att förlägga denna högtid till den tid på året vi i Norden kallar juletid och då midvinter firas på norra halvklotet. Därför blandas dessa festligheter lätt samman och de kristnas högtid kan glömmas bort. Bloggen uppmärksammar därför kristmäss, såsom vi tidigare gjort med andra livsåskådningars högtider.
Vid den tiden utfärdade kejsar Augustus en förordning om att hela världen skulle skattskrivas.Det var den första skattskrivningen, och den hölls när Quirinius var ståthållare i Syrien. Alla gick då för att skattskriva sig, var och en till sin stad.Och Josef, som genom sin härkomst hörde till Davids hus, begav sig frånNasaret i Galileen upp till Judeen, till Davids stad Betlehem, för att skattskriva sig tillsammans med Maria, sin trolovade, som väntade sitt barn. Medan de befann sig där var tiden inne för henne att föda, och hon födde sin son, den förstfödde. Hon lindade honom och lade honom i en krubba, eftersom det inte fanns plats för dem inne i härbärget.
Ovan början på Julevangeliet enligt Lukas, nedan Nya julevangeliet enligt Galenskaparna.

24 dec. 2012

God Jul!


God Jul från alla oss på Humanistbloggen!

God humanistisk jul!


23 dec. 2012

Dawkins intervjuad om religion

Al Jazeera har gjort en mycket bra intervju med Richard Dawkins. Reportern Mehdi Hasan gör ett riktigt bra jobb och lyckas belysa de svaga punkter Dawkins har i sin argumentation, men Dawkins visar också klart sina styrkor.

Dawkins har kommenterat den kritik han fått utifrån hans skrivning i Illusionen om Gud att det är värre för barn att uppfostras till katolik, med hot om evig pina i helvetet, än att utsättas för sexuella övergrepp:
[H]orrible as sexual abuse no doubt was, the damage was arguably less than the long-term psychological damage inflicted by bringing the child up Catholic in the first place.

Traditioner förändras


Jorden gick inte under den här gången heller

Förre styrelseledamoten i Humanisterna, religionsforskaren Madeleine Sultán Sjöqvist, skriver med anledning av den inställda undergången intressant och initierat om undergångsmyter på Newsmill.
Föreställningar om världens undergång, människosläktets utplåning eller vad som händer den enskilde när hon dör återkommer med jämna mellanrum. Genren har gamla rötter och myterna verkar vara förhållandevis lätta att anpassa till olika religioners teologi vilket innebär att berättelserna traderats livskraftigt över både tid och rum. Historiker är i stort överens om att religionerna islam och kristendom har hämtat stoff om den stora förödelsen från judendomen som i sin tur övertagit tankegodset från Zoroastrismen. Men också inom så olika religiösa traditioner som mayakulturen, fornnordisk religion och nutida nyandlighet finns livfulla skildringar om det fasansfulla som man tror skall hända vid tidens slut. 
[...] 
Tyvärr finns det ingen quick-fix, en enkel lösning som gör att troende inser att apokalypser inte är korrekta skildringar av tidens gång, det finns heller inga enkla lösningar på problemet med de som hyser en konspirationsteoretiskt färgad världsbild. Eftersom de ser alla invändningar som attacker från djävulen är det svårt att nå de övertygade med hjälp av fakta.

22 dec. 2012

Ska vi vara snälla mot alla?

Den senaste tidens diskussion om humanisternas relation till religion och religionskritik, representerad av å ena sidan Per Pettersson och Jessica Schedvin mfl och å andra sidan Staffan Gunnarson, ger en bild av att det finns två positioner att välja mellan, hård religionskritik eller inte. Schedvin och Pettersson tycker att vi ska fokusera på det som förenar oss och de troende medan Gunnarson vill driva en religionskritisk linje utan gemenskap med troende.

Jag menar att det finns åtminstone en tredje linje, som jag själv företräder. Jag känner alltså inte helt igen mig i någon av de bilder som presenteras. Enligt min mening har Schedvin och Pettersson rätt i att många religiösa personer delar så många uppfattningar med mig att samarbete ter sig helt naturligt. Det finns ingen anledning att utesluta vare sig respekt, samarbete eller gemenskap med någon bara för att hen är troende. Däremot tycker jag att de har fel i sin allmänna inställning. Jag engagerar mig för att förändra saker. Det hade inte behövts om det inte funnits personer som tycker annorlunda än jag. Därmed har jag motståndare, eller fiender, om man spetsar till det lite. Schedvin och Pettersson tycks inte kunna peka ut några motståndare alls, utan vill vara kompis med alla och får därmed inget intressant sagt eller gjort. Jag är helt enig med Staffan G i att Humanisternas uppgift inte är att söka gemenskap med troende och han gör flera viktiga religionskritiska anmärkningar vars poäng jag helt delar. Jag tycker dock att han drar en helt onödig gräns gentemot troende personer. Att humanisterna ska vara ett alternativ och en motkraft till religionerna är vi eniga om, men det behöver inte utesluta någon som delar denna strävan, troende eller inte. Problemet är nämligen inte människors tro, utan de konsekvenser denna tro får. I de fall konsekvenserna är oproblematiska ser jag inga skäl att bekymra mig över vilka föreställningar om världen människor har.

Jag betraktar inte människors tro som särskilt viktig att diskutera. Pettersson och Schedvin har fel om de placerar in mig bland "religionshatarna". De har emellertid också fel när de invänder mot den hårda religionskritiken. Den är nödvändig därför att religioner alltför ofta skyddar, motiverar och legitimerar såväl dumheter som vidrigheter av olika slag och det är kampen mot dessa som är Humanisternas viktigaste uppgift, enligt mig. Om Pettersson och Schedvin inte håller med mig om detta är vår oenighet djup och grundläggande. Om de håller med måste de inse att man inte kan vara vän med alla. Vi har motståndare och fiender och bör inte låtsas som något annat.

Det betyder emellertid inte att jag vill fjärma mig från troende personer och jag ser inte heller varför Humanisterna skulle göra det. Den som vill bidra i kampen mot de dumheter och vidrigheter vi pekar ut bör välkomnas. Jag ser inte varför en viss typ av irrationella föreställningar skulle ha någon betydelse. Vi bär alla på sådana i någon mån och de blir inte värre eller viktigare för att de kan kallas religiösa. De blir värre och viktigare om de ger stöd eller legitimitet åt oacceptabla handlingar, men det finns inget som säger att det sker med automatik bara för att någon är troende. Att sådana föreställningar inte ska ges något som helst utrymme i förbundets verksamhet är för mig självklart, men det gör också att vi inte behöver fråga efter dem om någon vill vara med och arbeta för det sekulära samhället.

Andreas Carlson och Ola Mårtensson vill institutionalisera Gud

Jag vill börja med att tacka kristdemokraterna Andreas Carlson och Ola Mårtensson för att den dåliga retoriken man bjuder i artikeln somförsvarar julen som en kristen tradition och utropar den kommunala skolan till dess förvaltare. T.ex. ställs kyrkliga ceremonier mot julsamlingar i "svettiga gymnastiksalar", och vem vill inte fira i en fin kyrka framför en svettig gymnastiksal? Fina, och framför allt gamla jultraditioner ställs mot värdenihilism. Du som läser Carlsons och Mårtenssons text kanske börjar tänka i banor om falska dikotomier, för ingen utom möjligtvis skribenterna själva, kan rimligen tro att svettiga gymnastiksalar och värdenihilism är det enda tänkbara alternativet till att låta barnen utöva deras religion i skolan.

Poängen som görs, är att "vi" har firat jul till minne av Jesu födelse sedan mer än tusen år tillbaka, och nu när dessa tusen år passerat, ska denna specifika orsak till julfirande institutionaliseras genom den kommunala grundskolan. För att verkligen styrka att detta är rätt väg framåt, hänvisar man till religionsfriheten. Rätten att praktisera sin religion uppnås genom att skolan låter andras barn praktisera deras religion under skoltid. Underförstått, Carlsons och Mårtenssons religionsfrihet undergrävs av att inte skolan kopplas in och verkställer kollektivt kristet julfirande för samtliga skolbarn.

Både Kristdemokraterna och Sverigedemokraterna målar upp en bild av den att kulturella mångfalden utgör ett hot mot deras religionsfrihet. Alltså, det faktum att inte alla firar jul till minne av Jesu födelse betraktas som ett problem. Ett problem som skolan ska hjälpa till att lösa. Genom att ha en kristen närvaro i ett sammanhang där barn måste närvara tror sig Carlson och Mårtensson säkra religionsfriheten. Att det kulturella argumentet används i en debatt som handlar om andras barns religionspraktisering, avslöjar att skribenterna besitter en föreställning om Sverige som en nationalstat, alltså att alla inom rikets gränser delar och bör dela kulturarv.

Givetvis är det inte så att Andreas Carlsons och Ola Mårtenssons möjlighet att fira jul till minne av Jesu födelse, står och faller med att mina barn också gör det, och gör det som en del av sin skolgång. Jag vill tipsa Carlson och Mårtensson om att ta sina egna barn till kyrkan; julottan kan vara fin. Välsigna dem, ta dem till kyrkans barntimmar, sätt dem på söndagsskolan, läs för dem ut bibeln, skicka dem på konfirmation. Att detta är nämligen rätt sätt att föra sin kristna kultur vidare till sina barn. Visst kan man diskutera det moraliska i att introducera religiösa dogmer om en himmelsk alfahane och att man överlever sin egen död för barn som inte utvecklat sin förmåga att tänka kritiskt, men där har ni eran religionsfrihet. Det är sådant ni har den till. Att blanda in skolan och göra kristna ritualer till obligatoriska, är fel sätt att föra sin kristna kultur vidare. I det sekulära Sverige, är inte längre Svenska Kyrkan en institution, utan en församling bland andra. Och skolan har inte ett större ansvar mot kyrkan att intala barnen att Gud finns, än de har mot oss naturalister att intala barnen att Gud inte finns, och att kristendomen bara är just en religion bland många andra religioner.

Det barnen lär sig om religion i grundskolan, ska ske under objektiva former på religionsundervisningen, och om en religion favoriseras under högtidliga stunder, och hanteras som "det normala" har man inte agerat i enighet med Europakonventionen, utan snarare brutit mot religionsfriheten enligt Europakonventionens formulering. Om religionen och religionsfriheten verkligen är det viktiga, lyft blicken från skolan! Vi har varken att göra med en själajakt eller en nationalstat, och det finns inget i Carlsons och Mårtenssons text som legitimerar att naturalister och ateister är kulturlösa, och att deras barn därför måste kristnas av utbildningssystemet. Tanken på en nationalstat är, för mig, det absolut viktigaste anledningen till att jag tänker fira den dag då Kristdemokraterna försvinner ur riksdagen.


Den vetenskapliga metoden i juletid

21 dec. 2012

"Julen är stulen"

Man har hört att Grinchen stal julen, men nu är det tydligen ateisterna i USA som sägs stjäl julen. Vän av ordning undrar: Hur kan någon stjäla julen från kristna när de inte äger den. De kristna har delvis själva stulit julen och preskriptionstiden på julstöld är lång.

Studio Ett i P1 har gjort ett reportage från Santa Monica i Kalifornien där ateistaktivister har lyckats med att få sätta upp sina juldekorationer i stadsparken och därigenom brutit det privilegium som kristna tidigare haft.

Lyssna: Ateisterna stjäl julen i USA

"Humanisternas ambition är inte en gemenskap med troende"

Staffan Gunnarson har skrivit en replik till inläggen från de unga humanisterna som förespråkar en mer positivt humanism. Samtidigt ger han en grundlig och omfattande beskrivning av humanismen som livsåskådning, i sitt inlägg på Newsmill - Humanisternas ambition är inte en gemenskap med troende.
Vad som tycks brista i analysen från de unga humanisternas sida är en klar insikt om humaniströrelsens huvuduppgift, nämligen att utgöra det tydliga livssynsalternativet till religion för sekulariserade människor och att företräda deras intressen. Ambitionen har aldrig varit att söka gemenskap med de troende. Tvärtom har man alltid på goda grunder kategoriskt avvisat gudstron som en framkomlig väg till en sund, människovänlig och logiskt hållbar livsåskådning. Erfarenheten av att vid tron går en gräns för hur vi ser på etiska och existentiella spörsmål har varit utgångspunkten för humaniströrelsens tillblivelse. Detta har gällt allt ifrån vår tankefrihet och sexualitet till de yttersta frågorna om liv och död. Det är alltså en fullt utvecklad livsåskådning som står i fokus, inte bara frågor om vetenskap eller politisk sekularism. 
Den primära insatsen från humanister världen över har bestått i att hjälpa icke-troende att träffa likasinnade och kunna hävda sin ofta hotade rätt att leva fullvärdiga liv på humanistisk grund, att kunna erbjuda service och stöd i livets olika faser (t ex genom sekulära ceremonier, utbildning, sociala projekt och humanistisk rådgivning) och inte minst att representera humanister politiskt, bevaka lagstiftning etc, så att inte ateister och fritänkare diskrimineras. Detta är ett unikt uppdrag humanister måste ta på sig, eftersom behovet är så stort och ingen annan kan förväntas göra det. 

"Vad är fel med att fira vintersolståndet?"

Idag kanske ni firar vintersolståndet eller kanske till och med HumanLight. Tom Flynn på Center for Inquiry ger sex skäl till varför sekulärhumanister inte skall göra detta - What's wrong with HumanLight / Winter Solstice?
  1. Att fira vintersolståndet har rötter i hedniska traditioner. Ateister, sekulärhumanister och fritänkare är inte kristna, men inte heller hedningar.
  2. Att fira ett ordinärt astronomiskt fenomen och ger det kvasi-mytisk betydelse devalverar vår hängivenhet till en rationell förståelse av vetenskapen.
  3. För en global rörelse bör inte fokusera på att fira något som endast är betydelsefullt för de som bor i den tempererade zonen på norra halvklotet.
  4. Att fortsätta fira vintersolståndet devalverat värdet av verkliga mänskliga framsteg. För de flesta av oss är vinterkylan numera endast lite obekväm, inget existentiellt hot.
  5. Icke-religiösa gör sig osynliga om de firar en högtid i slutet av december. Istället borde vi öka vår synlighet genom att kräva att våra arbetsplatser hålls öppna under julhelgen.
  6. Genom att fira något samtidigt som kristna, vilket på håll ser snarlikt ut, bidrar vi till kristnas övertygelse att deras tro har en ohotad dominans under julhelgen.
Jag håller inte med Flynn. Det finns anledning att fira sekulära högtider och slutet av december är inget dåligt tillfälle. Men samtidigt är det kul att läsa hur man plockar isär en tradition.

Idag är det vintersolstånd och jordens undergång

Lycka till i efterlivet allihop. Hoppas ni slipper bli återfödda som New Age-troende.


En julhälsning från American Atheists

20 dec. 2012

Ett universellt passerkort till jul?

19 dec. 2012

Årskrönika ur ett barnrättsperspektiv

Emilia Ericson, Humanisterna, skriver på Newsmill - 2012 blev ett tufft år för barns religionsfrihet. Hon tar upp viktiga frågor som omskärelse av småpojkar, trohetsed i amerikanska skolor, häxanklagelser mot barn och hemskolning.
... barns önskan vad gäller sin religionsfrihet, tankesfrihet och samvetsfrihet antas vara den samma som deras föräldrars. Förr skulle sonen ärva sin fars yrke. Han skulle bli skomakare om pappa var skomakare. Detta tankesätt om nedärvda identiteter och intressen har uppenbarligen många vuxna människor år 2012 inte gjort sig av med. 
... 
Religiösa grupper brukar förövrigt vara ganska bra på att marknadsföra sin grupp och helt på egen hand hitta goda exempel på religionsutövning som för något gott med sig. Som engagerad i Humanisterna kommer jag emellertid alltid belysa de dalar som orsakas av så väl religiösa som kulturella attacker på de mänskliga rättigheterna. Tänk om mediernas årskrönikor för 2012 kunde uppmärksamma alla barn som under det gångna året blivit fysiskt brännmärkta in i en gemenskap, som isolerats från oliktänkande och som fallit offer för vidskeplighetens brutala sidor.

De tre vise männen

Tack vare skaparen till xkcd så har  nu även de tre vise männens färdväg (utifrån beskrivning som ges i boken Bibeln) tillkartlagts.

Gary Larson har även han sin tolkning av det hela.

Ständigt denne Birro

Så har den förvirrade Birro varit i farten igen. I dagens Expressen lyckas han med konststycket att få  angrepp på judar i Malmö till att vara verk av icke gudstroende. Vad jag vet har ingen fällts för dessa illdåd, men det torde inte vara långt ifrån sanningen om man skulle söka förövarna bland närliggande religioner. Det har så att säga hänt förr.

Gällande sakfrågan och orsakerna till massakern på 20 barn i Newtown, Connecticut, så har han lyckats få en mening rätt, nämligen "Denna ondska har ingenting med Gud att göra". Varför han har rätt lämnas som en övning till läsaren.

Det sorgliga i hela affären är att Adam Lanza verkar vara uppväxt under just de gudsbejakande förhållanden Birro vurmar för. 

Säsongsavslutning av Radio Houdi: #39 - Undergången i podformat



SÄSONGSAVSLUTNINGEN AV SKEP-HUMANISTISKA PODCASTEN RADIO HOUDI

Jorden ska ju gå under (igen) och John och Anders samlar sig till säsongsfinal och berättar hur de firar jul, hur julkalendern plötsligt visar sig skeptisk och vad som händer om man nämner några kritiska ord om en skeptisk förening.
Ett tokigt helig ord förkunnas och John berättar anekdoten om när han blev lurad av Darin att dricka sprit på scen samt hur det känns att trolla fram Borat.

Detta och MYCKET mer kan du lyssna på i detta säsongsavslutande program av Radio Houdi!

VI SES OCH HÖRS SNART IGEN!

Dawkins utfrågas om religion

Richard Dawkins har intervjuats, av Al Jazeeras utmärkta journalist Mehdi Hasan, om hans syna på religion. Programmet skall sändas på Al Jazeera 22 december kl. 21:00 och verkar blir riktigt god lördagsunderhållning - se de korta klipp de släppt (nedan och 1, 3, 4). Dawkins syn på religion behöver granskas och han verkar inte ha haft det helt lätt.

Perspektiv

18 dec. 2012

"Älska Livet" rekryterar barn för att förbjuda aborter

Jessica Schedvin har undersökt ungdomsorganisationen "Älska Livet" och skriver om dem på sin blogg - Kristna högerns ungdomsförbund växer i tysthet. Att en statsstöd organisation med starka kopplingar till Livets ord och kristen höger rekryterar medlemmar bland barn ner till sju år är problematiskt. Att Älska Livets profilfråga är att förbjuda aborter gör det skrämmande.
Jag värnar det sekulära mångkulturella samhället och de framsteg som har gjorts för kvinnors rätt till sin kropp. Till skillnad från Älska Livet och Sverigedemokraternas medeltida syn på Sverige som ett kristet land där kvinnan inte själv äger sin kropp. Jag blir upprörd när Älska Livet, med sina kopplingar till den kristna fundamentalismen, hyllar SD som strävar efter att Sverige ska bli ett monokulturellt kristet land. Ett första steg som Älska Livet kan ta är att ta avstånd från Sverigedemokraterna, att de slutar att slutar ha barn som medlemmar, att de tar öppet avstånd från de ökända abortbilarna samt att de svarar på vilken koppling de har till Kristdemokraternas mörkblåa falang.

"Myt att julavslutning i kyrkan är en svensk tradition"

Staffan Gunnarsson skriver idag på Newsmill - Myt att julavslutning i kyrkan är en svensk tradition - en text som till stora delar tidigare publicerats här, men nu fått aktuell inramning som debattartikel och blivit ännu bättre.

Konstruktiv kritik och öppen dialog

Under en tid har det på olika punkter riktats kritik mot förbundet Humanisterna från personer inom vad vi kan kalla ”den humanistiska rörelsen”. Den senaste kritiken riktad emot oss publicerades på Newsmill. Artikelförfattarna anklagade där Humanisterna för att bedriva oförsonlig religionskritik. Den artikeln är dock bara det senaste av sitt slag. Det dessa kritiska röster har gemensamt är tre saker. För det första är kritiken så vag och abstrakt att den inte ger oss något att arbeta med om vi vill förändras - det tycks nästan finnas en motvilja mot tydlighet och rak kommunikation. För det andra framhäver de alltid betydelsen av öppenhet och dialog. För det tredje söker de aldrig dialog, utan publicerar sin kritik i sammanhang som inte inbjuder till konstruktiva samtal.

Humanisterna har fiender och motståndare som på olika sätt vill skada, försvaga eller förminska förbundet i debatten. Då är ovanstående strategier rimliga och begripliga. Den som vill ha en konstruktiv dialog agerar inte så. Då är det rimligt att istället ta en diskussion med oss om vad man anser vara fel, eller åtminstone presentera kritiken med en konkretion som ger oss möjlighet att bedöma om det ligger något i den och vad vi i så fall vill göra åt saken.

Vi vill därför uppmana de som känner att de vill bidra till en förbättrad "humanistisk rörelse" och ett bättre debattklimat att antingen konkretisera sin kritik så att vi vet vad det är ni vill förändra, eller kontakta oss så att vi kan föra den dialog ni efterlyser.

Anna Bergström                            Per Dannefjord
anna.bergstrom@humanisterna.se  per.dannefjord@humanisterna.se

Svarte Petter - En annan tveksam tomtebild

I Holland har jultomten (Sankt Nikolaus, Sinterklaas) en ytterst tveksam hjälpreda, Zwarte Piet (Svarte Petter). Svarte Petter följer med jultomten vid Sinterklaas årliga högtid i början av december, busar med barn och delar ut kakor och godis.

Zwarte Piet har med sin blackface-sminkning och roll som betjänt till Sankt Nikolaus en historisk koppling till slaveriet och bär ett tungt rasistiskt arv. Underligt nog har denna tradition hittills accepterats utan större protester i Holland, men nu uppmärksammas och kritiserar den tydligare, i alla fall utanför landet*.

Den kristna jultomten bära på en säck som bland annat innehåller rasism. Sådana klappar vill vi slippa, speciellt vid jul.

SvD, Guardian, the Independent, Al Jazeera sänder program om Zwarte Piet ikväll.

Vuxenblivande

17 dec. 2012

Den ateistiska folkräkningen

Atheist Alliance International (AAI) genomför just nu en folkräkning bland ateister runt om i världen. Ateister kan anonymt registrera vilken personligen beteckning man föredrar (ateist, agnostiker, humanist, fritänkare etc), vilken religion man växt upp i, vilken utbilningsnivå man har, när man föddes, könsidentitet och vilket land man är ifrån. Syftet är att skapa ett underlag för hur många ateister det finns i olika länder och deras demografi. Statistiken är fri att nyttja för de som vill på visa att ateister finns.


Hittills har 43.000 personer registrerat sig och 335 av dessa bor i Sverige. Bättre kan vi.

 
Religion Blogg listad på Bloggtoppen.se