10 jan. 2013

Gudgubbar: Lena Andersson

Har väntat på tillfälle att tipsa om poddsändningen Gudgubbar. Nu dök det upp. Emanuel Karlsten och Andreas Ekström intervjuar Lena Andersson i senaste avsnittet. Teamat för samtalet är om ateister kan lära något ur Bibeln för att kunna leva ett gott liv.

9 kommentarer:

Camilla Grepe sa...

Utan att ha lyssnat på sändningen, är mitt spontana svar: Varför gå en sådan omväg för att uppnå detta syfte? Mitt standardsvar är att man med större framgång läser Emil i Lönneberga.

Anders Hesselbom sa...

Camilla, du har alltid en nykter och sund infallsvinkeln. Varför skulle man vilja ta omvägen via just den dumma boken? Inte ens troende vill ju kännas vid eländet som står i den, och odlar vattendelande termer som "fundamentalist" eller "bokstavstro" för att komma undan.

Ulf Gustafsson sa...

Det finns absolut anledning att vända sig till Bibeln. Lena Andersson tar upp berättelsen om den förlorade sonen. Det är en berättelse som är väl spridd över en ganska stor del av världen. Gemensamma sagor har en betydelse för att vi skall känna samhörighet etc.

Emil är också en bra saga, i många hänseenden bättre, men den har inte samma spridning. (Tyvärr tror jag den tappar relevans i Sverige också med tiden.) Men det är intressant att jämföra Emils dygdetik mot utilitaristen Anton och de kommunikationsproblem som därigenom uppstår.

Camilla Grepe sa...

Ulf, kan inte du som fattat poängen förklara berättelsen om den förlorade sonen för mig?

Ulf Gustafsson sa...

Camilla,

Lena Andersson förklarar det som ett exempel på att vi visar större uppskattning för den som har svikit, men sedan finns där för oss, än de personer som finns till vår hjälp hela tiden, de vi alltid kan lita på.

Något som många förmodligen känner igen ifrån sina egna liv och något att reflektera över.

Patrik Lindenfors sa...

Nejnejnej. Berättelsen handlar egentligen om husrenovering. Att vara sådär bokstavstrogen är att begå våldtäkt på texten.

Ulf Gustafsson sa...

:D

Eric Wadenius sa...

Husrenovering!? Det är så ni fundamentalister tolkar det hela.

Jag, som Tolkande Teolog™, tolkar det som att det betyder exakt vad det står i texten, ord för ord. Bara fundamentalister tolkar det som husrenovering!

Lennart Widlund sa...

Jaha, så fadersgestalter är något problematiskt? Kul att höra för oss fäder. Lite plus får hon för attityden att det kanske ändå finns någon poäng i berättelserna. Men varken hon eller någon annan här får till det särskilt bra om den förlorade sonen. Och då menar jag just MINUS det religiösa. Bedrövligt.

Fråga: Hur hade föräldrarna här själva agerat om ni var fadern i den historian? Eller iaf, hur önskar ni att ni hade agerat? (För att göra det man tror/vet är rätt är ju faktiskt ofta ganska svårt, pga bitterhet, stolthet, prestige..)

 
Religion Blogg listad på Bloggtoppen.se