23 feb. 2013

"Vaghet och kärnfrågor"

Lena Andersson skriver i dagens DN om essentialism och antiessentialism, ett svar på den kritik hon möttes av efter kolumnen som publicerades för två veckor sedan.

Ur "Vaghet och kärnfrågor":
Hyllandet av lösheten, eller oklarheten, eller om man så vill mångtydigheten, kommer med postmodernismen och är som allt annat en reaktion – på homogenitet, fasta sanningar och tydliga jaguppfattningar. 
Men det tycks mig ändå som att något går snett när man överför anti­essentialismen på idéernas område. Kanske menar man att man därmed blir mindre låst och friare i tanken på samma sätt som människan blir friare av att inte vara inlåst i en sort. Men fungerar det? Ja, som flykt in i mystiken och bort från ett gemensamt språk. Om idékonstruktioner inte kan definieras och avgränsas kan de heller inte dekonstrueras eller användas. 
Essentialism är uppfattningen att individer utgör ett äkta, entydigt och ”okränkbart” jag (vilket paradoxalt nog får till följd att man vaktar på sin heder och kränks lätt). Essentialism är också idén att könen, hudfärger och fysionomier motsvaras av särskilda essenser som hällts ner i dem av en skapare, en essens för varje kategori, som bestämmer deras gruppvisa beteende och behov och gör identiteten fast och oföränderlig. Äkthet och autenticitet är nära kopplat till essentiella föreställningar. 
Motsatsen är uppfattningen att en och samma person rymmer skiftande identiteter, inte är låst vid sitt ursprung, kan förändras och forma om sig efter nya omständigheter. Men från denna uppenbart emancipatoriska hållning följer inte att också teorier, religiösa läror eller berättelser saknar essens. 
Sociala konstruktioner utgörs av idéer och till dem knuten praktik. Idéer kan inte vara tomma eller blanka, de måste ha ett innehåll. De kan spreta och vara glesa, men inte hur mycket som helst för då övergår de till slut i en annan idé med annat innehåll.

5 kommentarer:

Mattias sa...

Andersson jämför nu Islam med en film eller en bok. Om de kan ha en "essens" så kan väl också Islam ha det. Som om graden av komplexitet vore densamma.

Skulle vi människor finna anledning att protestera mot den utomjording som konstaterade, "jordytan består ju till största delen av vatten. Det här är en vattenplanet"? Skulle vi kanske försöka förklara att det fanns betydligt mer att upptäcka än bara det första intrycket? Att det är omöjligt att fånga in livet på jordytan med några få enkla ord?

Och om utomjordingen sade att vadå, det är ju inte konstigare än att katalogisera en asteroid vilken som helst, lite större bara - skulle vi gå med på den analogin?

Ulf Gustafsson sa...

Mattias I,

Förstår mig inte alls på dig i detta ämne. Hävdar du att Islam helt saknar "essens", är ett tomt kärl som kan fyllas med precis vad som helst?

För mig är essensen (när det gäller kulturer, religioner, ideologier odyl.) den historiska traditionen som ger ett momentum in i framtiden, men också ett motstånd till förändring.

Den kan deskriptivt beskrivas, men i fallen med komplexa fenomen som islam (väljer att skriva med liten bokstav, just för att det inte är en monolit) blir beskrivningen ett nästan oöverstigligt arbete. Det är som att måla om Golden Gate-bron, när arbetet är klart är det bara börja om på nytt.

Så skillnaden mellan filmen och islam ligger endast komplexitet, inte i fenomens natur. ("Natur" en fin essensiell klyscha.)

Kristian Grönqvist sa...

Mattias

Komplexitet har ingen som helst korrelation med sanningshalt Mattias. Feltänk.

Nils sa...

Det är som Lena Andersson är inne på enbart en taktik för att undfly generaliseringar och alla försök till karaktärisering. In i skuggorna – "... som flykt in i mystiken och bort från ett gemensamt språk."

Och om någon försöker kan man alltid dra fram rasist-fascist-islamofob-kortet.


Irving-falangen försöker "överkomplexera" genom att lägga ut dimridåer och den andra sidan, t ex humanisterna, överförenklar.

Tror att man kan kommer undan med att kritisera koranen och inte muslimer. Det är klart koranen påverkar, men man får inte till ett mordförsök på Vilks eller Hedegaard genom att slänga en koran framför fötterna på dem.

Ett exempel på denna mekaniska förenkling eller uppdelning är det här med sak och person. Ett rekord i absurditet är Wallin Olssons "förlåt" till drottning Silvia. Hon ber privatpersonen Silvia om förlåtelse men inte drottningen. Man kan ju tänka sig hur det värmde.

Ulf Gustafsson sa...

Nils,

En tanke att reflektera över: Om islam är ett tomt kärl, så kan inget ont eller gott göras tack vare islam. Alla åsikter och handlingar (onda som goda) bär muslimerna med sig in i islam och något muslimerna själva är ansvariga för.

Detta upplever jag som en extrem position.

Och resonemanget fungerar lika bra på patriarkatet. Patriarkatet är ett tomt kärl, det är patriarkerna (män) som står för allt otyg i världen.

Själv försöker jag hålla mig på gungflyt i mitten, vilket gör att man är lovligt byte från två håll.

 
Religion Blogg listad på Bloggtoppen.se