20 apr. 2013

En fritänkares död

I onsdags gick Thomas Anderberg bort, endast 57 år gammal. Anderberg var musik- och litteraturkritiker, författare och professor i praktisk filosofi i Uppsala. Han drabbades av en tumör i hjärnan som ändade hans liv på några månader. I påskas publicerade DN utdrag ur hans kommande bok om att summera livet:

När jag läste teologi i Lund kunde dessa föreställningar mindre framstå som obegripliga än ogenomtänkta. Varför ge upp så mycket av livet för att slinka ut som en droppe i oceanen? Varför begränsa sig så för att ingå gemenskap med en fadersgestalt som velat pröva ens loja­litet på så gemena grunder? Inte för att jag var så bra på att pressa gränser eller avnjuta syndernas lön, men jag var säker på att de för­sakelser som krävdes i religionens namn inte var värda priset. Och för många praktiska frågor återstod. 
För när allt kom omkring var det väl den personliga överlevnaden som var det väsentliga? Inte var väl jag, med alla mina drömmar och förhoppningar om ett rikt liv, intresserad av att pressas ur hela processen som en droppe i en ocean? Inte heller var jag betjänt av att renas bort från min hopstuvade personlighet till ett rättroget mähä som kunde ingå i den gemenskap jag ändå inte trängtade efter. Det liv jag önskade förlänga måste bygga på det jag odlat under tiden här på jorden. 
Och då uppkom genast andra bekymmer, som jag undrade över att få troende bekymrade sig över. För även om man nu accepterade idén om den kroppsliga döden som dörren till en annan värld så återstod ju frågan i vilket tillstånd man skulle överleva. Det var förstås lätt ifall man dog i sin krafts dagar, med alla sinnesförmågor i behåll. Men då var det förstås lämpligast att förebygga den senilitet som skulle förvandla det eviga livet till en sömngångarvandring. Eller fanns det kretsar också för de dementa? Eller för dem som olyckligtvis avlidit som spädbarn, eller som sönderstungits av psykiska sjukdomar som vanställt deras inre? Att hänga på sitt liv på så osäkra förutsättningar framstod som en alltför osäker satsning, också efter Pascals eller William James principer. 
En slutsats som fortfarande gäller, när jag sitter här i väntan på de avgörande svar som ska ges i morgon, den här gången på frågor jag inte velat ställa.

Thomas Anderberg deltog i ett av Filosofiska rummets allra bästa program. I det diskuterades och kritiserade han, tillsammans med PC Jersild och Maria Küchen, Dawkins Illusionen av Gud. Ett program som är obligatoriskt för alla religionskritiker.

Lyssna: Den nya ateismen

3 kommentarer:

Lokatt sa...

Så grymt.Han var min lärare i filosofi en termin. Så stilig. Fan ta den där jävla gode guden.

Anonym sa...

Tomrum, tystnad och sorg.
En tänkare är borta.
CD-revyn i P2 är för alltid snöpt.

Inget annat kan sägas förutom.

Livet saknar alla former av rättvisa.

Hans essä i påskas var övernaturligt stark. Jag hade aldrig klarat det han klarade.

Samtidigt: En människa är som ett löv i vinden. Det gäller oss alla. Det känns ständigt.
Kvarten efter ens slutgiltiga resa pratar dom andra om ölsorter och tom kuddar.

Daniel W sa...

I radioprogrammet så förespråkade Maria Küchen den lugna och sansade diskussionen.

Thomas Anderberg:
- Men då lyssnar ingen, det är det som är problemet.

Küchen:
- Är du säker?

Anderberg :
- Ja, det är jag fullständigt övertygad om.

Jag gillar Anderbergs pessimism och jag uppskattar vad som kan hända om man tar den till sig.

 
Religion Blogg listad på Bloggtoppen.se