3 apr. 2013

Religionskritisk rekursion

Vad anser Humanistbloggens läsare om mitt förslag till religionskritisk rekursion? Jag tänker mig att religionskritik av ordning n definieras rekursivt som kritik av religionskritik av ordning n-1, och att rekursionen fortsätter tills vi är nere i ordning 0, vilken definieras som rätt och slätt religion.

15 kommentarer:

Lars Torstensson sa...

Fattar ingenting.

Anders Hesselbom sa...

Om inte annat så påminnde skribenten om Roland Poirier Martinssons text som parodierar religiösa argument. Elakt, men klassiskt korkat.

Mattias sa...

Några problem inställer sig:

1) Hur designeras de fall då religionen i sig är religionskritisk - exempelvis muslimsk kritik av kristendomens korsfästelseberättelse som absurd, eftersom Gud är god och inte kan vara skyldig sig själv något?

2) Hur avgörs kritikens potens i sammanhållna kritiker med flera adressater? I en föreläsning kritiserar Žižek i ett och samma resonemang Dawkins för att sakna filosofisk förståelse, några icke namngivna katolska präster för att sakna svar på Dawkins grundläggande religionskritik, och även korsfästelseberättelsen själv som absurd. Bedriver han då på samma gång religionskritik, religionskritikkritik och religionskritikkritikkritik?

3) Hur sker avgränsningen för vilka fall där religion faktiskt kan stipuleras som samtalets horisont och yttersta objekt? Exempel: Kritiken mot omskärelse av spädbarn har kommit att kallas en religionskritik, men den har bedrivits med argument som vidgar kritiken till att omfatta också ett kulturellt bruk i USA. Är det bruket i alla dess former, eller är det religionen som kritiseras, och hur meningsfull är en distinktion däremellan för samtalet?

4) På vilket sätt främjas min övergripande förståelse för innehållet i en text av att veta att det är kritik av, säg, tredje ordningen? Alltså, på vilket sätt är uppställningen relevant?

5) Vad händer med inre kritik i ett linjärt system som det ovan stipulerade? Exempelvis kan vi landa i en punkt i diskussionen där en kontrahent menar att det som framförts av motparten inte är kritik alls i ordets rätta bemärkelse, utan snarare ett utslag av missförstånd, psykologi, eller självdestruerande logik. Den stipulerade rekursiva modellen skulle till sin uppbyggnad tendera att diskreditera dylika resonemang eftersom de går emot modellens rekursivitet. Vore inte en dialektisk modell att föredra i ett dylikt scenario?

Olle Häggström sa...

Tack Mattias för din religionskritiksrekursionskritik! Jag har inte klockrena svar på allt, men kan i alla fall försöka:

1) Detta verkar vara ett fall av att simultant tillhöra ordning 0 och ordning 1.

2) Žižek är en läskig typ, men förtjänar måhända här ett erkännande för att simultant klara av ordningarna 1, 2 och 3.

3) Jag tror inte att din avslutande fråga kan besvaras bestämt med mindre än att exemplet preciseras ytterligare.

4) Här närmar du dig en tänkbar svaghet i min föreslagna rekursion, och är möjligen rentav en mörk hemlighet på spåren: kan det vara så att min bloggpost i själva verket har ett helt annat syfte än den uttalade ambitionen att bringa ordning och reda i religionsdebatten?

5) Om det som framförts av motparten är religionskritik av ordning n, så är kontrahentens påstående att detta "inte är kritik alls i ordets rätta bemärkelse, utan snarare ett utslag av missförstånd, psykologi, eller självdestruerande logik" ett klockrent fall av religionskritik av ordning n+1 - något som kontrahenten i och med detta samma påstående dock förnekar.

Lokatt sa...

Va?

Mattias sa...

Hej Olle!

Bra, här är vi en intressant diskussion på spåren. Fortsätter gärna lite till.

1) Jag föreställde mig inte att din modell skulle tillåta för en och samma kritik att ha olika värden samtidigt. Jag är ju inte matematiker utan har läst logik. Där kunde mitt exempel ses som en variant på Russells paradox, och vore då en svaghet i resonemanget. Gillar dock tanken att texter kan operera på flera nivåer samtidigt.

2) Om vi fortsätter med hydran Žižek för en liten stund, Hur står sig den rekursiva modellen vid exempelvis någon som kritiserar Žižek i sin tur? Bör kritikens element namnges och brytas loss ur sina respektive större resonemang så att de kan inordnas som partikulära utsagor inom respektive potens av kritik? I så fall, enligt vilken logik?

Exempel: Žižek framför ett argument för att religionen, Dawkins och präster som kritiserar Dawkins alla begår samma grundläggande fel på språkfilosofisk/psykologisk nivå. Om någon nu kritiserar Žižeks språkfilosofi, vilken metanivå hamnar denna kritik på?

4) Ser gärna fram emot att höra vad det skulle kunna vara för mörk hemlighet. :)

5) Här har vi att göra med en intressant syn på vad kritik i själva verket är.

Kritik kan ju till exempel omtolkas till något helt annat än vad som var avsikten: Nietzsches berömda försök att kritisera nihilismens innersta väsen tolkades ju länge som ett flammande försvar för just nihilismen. Och tvärtom: Marx försvar av Hegel förstås ännu idag rätt ofta som antihegeliansk kritik.

Vad jag kanske egentligen vill ha sagt är att "kritik" i ordets vardagliga bemärkelse kanske inte är det bästa ordvalet för det du vill beskriva. Ett offentligt samtal är oftast betydligt vanskligare än så. Samtidigt kan vi kanske instämma i att det vore för lamt att bara döpa om "kritik" till "utsaga". Kanske vore "kommentar" ett bättre ordval?

Sedan är det naturligtvis stor skillnad på att beakta ordvalet i utarbetandet av deskriptiva system för nomenklatur, och på att i pågående diskussion faktiskt våga sig på att benämna saker utifrån sin egen position och förståelse.

Olle Häggström sa...

Jag tvekar inför hur mycket en fördjupning i detta ämne kan ge, Mattias, men OK då, ett varv till!

1) Min modell är konstruerad på en kvart eller så, och utan djupare eftertanke, vilket har fördelen att jag kan precisera/modifiera den ad hoc och lite hur jag vill.

2) Det låter som att kritiken i exemplet hamnar på nivåerna 2, 3 och 4.

5) Du är antagligen mer litteraturteoretiskt bevandrad än jag, men jag tänker mig att "kritik" betyder något i stil med "värderande utsaga om argument/text/konstverk/etc, helst inbegripandes något inslag av analys", vilket jag tycker att kontrahentens utsaga i ditt exempel verkar uppfylla.

Björn Bäckström sa...

Olle Häggström och Mattias Irving.

Inlägget och era kommentarer:

Haddeduttan då! Vilket fjanteri. Ansträngda även som skämt om skämt var menat!


Kristian Grönqvist sa...

Jag kan förstå tanken Häggström, men vad tillför det själva frågeställningen om religionens relevans egentligen...?

Snus är ändå alltid snus...även i gyllne dosor.

(Poetisk allegori)

Man kan ersätta snus med ljug tex.... och dosor med pärmar...

För den riktigt korttänkte skriva Bibeln på pärmarna.

Anonym sa...

Min kritiska ståndpunkt här är nog att det ibland är lite otydligt om det som kallas religionskritik verkligen är det. Om vi tar exemplet med gossebarnens snoppar så är jag kritisk till att man skär i dessa. Denna kritik uppfattas av somliga som religionskritik. Men, jag kritiserar skärandet i gosebarnssnoppar oavsett vem som gör det och varför så länge det görs utan medicinska skäl. Följaktligen så är kritiken oberoende av ett eventuellt religiöst inslag och kan väl därmed inte vara religionskritik oavsett hur det sedan uppfattas, eller? Så, frågan blir vem som skall bestämma vad kritiken kritiserar. Den som kritiserar eller den som kritiseras.

Björn Bäckström sa...
Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.
Björn Bäckström sa...

Måns Tånneryd 2013-04-03 23:01

"Så, frågan blir vem som skall bestämma vad kritiken kritiserar. Den som kritiserar eller den som kritiseras."

Varför klyva hår på detta akademiska sätt?

Om ett fenomen kritiseras siktar man väl mot det fenomenet i vilken omgivning det än förekommer; mannamån ska väl inte begås. (Såvida det inte gäller att knuffa en tjockis på spåret för att rädda tio magra ;-). Ändamålet helgar medlet!). Vidare, den som känner sig kritiserad är väl den som känner sig träffad var han än befinner sig?

Nils sa...

”Žižek är en läskig typ”

Det må han vara, men även såna säger ibland vettiga saker, som det här från en intervju i Salon:

“Also, I really hate all of this politically correct, cultural studies bullshit. If you mention the phrase “postcolonialism,” I say, “Fuck it!” Postcolonialism is the invention of some rich guys from India who saw that they could make a good career in top Western universities by playing on the guilt of white liberals.”

Kristian Grönqvist sa...

"Det är bara civiliserade människor som har ett så omfattande samvete att deras eget intellekt störs av det"

Gammalt Djungelordspråk

Lennart W sa...

Exakt. Religionskritikkritik är inte alls med nödvändighet samma som religion. Bara just kritik mot religionskritik när den är t ex ignorant och enfaldig och ändå utges för att vara rationell och vetenskaplig. Väldigt kul. Och när man får in en rejäl träff förbaskat "otrevlig" och garanterad att kallas för "trolleri". Dvs här.

Mao ställer jag mig här på den matematiska abstraktionens sida. Fast det är nog bra om man försöker ortogonalisera de olika nivåerna, typ med Gram-Schmidt. Dvs så att nivå n verkligen inte har något element av lägre nivåer.

 
Religion Blogg listad på Bloggtoppen.se