18 apr. 2013

Virtuellt vanhelgande

Gästinlägg av Henrik Ljungström.
_______________________________

Det nyligen släppta Bioshock: Infinite är ett spel som utspelar sig i den flygande staden Columbia i början av 1900-talet. Tidigt i spelet visar det sig att den bildsköna miljön förrädiskt täcker ett samhälle som präglas av religiös extremism och "den vita rasens överlägsenhet". Spelet har fått höga betyg av de flesta rescencenter, och erbjuder - precis som det ursprungliga Bioshock från 2007 - en historia där spelaren konfronterar snedvridna ideal som löpt amok och som dessutom är så finurligt berättad att inte ens spelaren själv kan vara säker på något förrän eftertexterna rullar (om ens då).

Spelsajten Kotaku rapporterar nu om en spelare som upprörts av spelets inledning, så till den grad att han ansåg det omöjligt att fortsätta spela utan att göra avkall på sin religiösa tro. Under spelets inledande minuter tvingas nämligen huvudpersonen, Booker DeWitt, döpa sig för att få komma in i staden Columbia. Breen Malmberg upplevde detta, för spelaren, påtvingade dop som blasfemiskt och han kände sig därmed tvungen att avsluta spelet innan det knappt hade hunnit börja. Därför begärde han att få sina pengar tillbaka, vilket han enligt egen utsago också fick.

Malmberg verkar inte vara emot innehållet som sådant; han menar dock att det borde funnits en möjlighet att komma undan dopet. Som jämförelse nämner han Call of Duty: Modern Warfare II, som innehöll en kontroversiell sekvens där spelaren (under täckmantel) tvingades delta i en terrorattack på en flygplats, vilket alltså innebar att man sköt ner civila. Spelskaparna insåg dock det minst sagt känsliga med sådant innehåll, och inkluderade därför möjligheten att helt enkelt hoppa över sekvensen. Ett liknande val borde även ha funnits i Bioshock: Infinite, menar Malmberg.

På ett sätt har han en poäng, men för mig belyser hans ståndpunkt framför allt ett narcissistiskt beteende som verkar blir allt mer vanligt, både på nätet och i samhället i stort. Att människor lätt blir förnärmade av de mest skilda företeelser är i sig inget nytt, och rätten att bli förnärmad är självklar. Men, man kan inte förvänta sig att allt och alla ska böja sig som strån i vinden så fort någon känner sig "kränkt"! Det religiösa trumfkortet har dock blivit så värdeladdat att många accepterar det utan eftertanke. Hade till exempel jag fått mina pengar tillbaka om jag hade klagat på att ett spel innehåller en sekvens där man som spelare äter en hamburgare, när jag själv är vegetarian?

Breen Malmberg har naturligtvis rätt att bli förnärmad av att han tvingas genomgå ett virtuellt dop, men vi andra har också rätt att tycka han är fånig. Samtidigt förvirrar det mig nämligen att han inte verkar ha något emot de otaliga virtuella dödsfall han kommer att ligga bakom. För att erbjuda perspektiv menar han att dopet i spelet är lika förolämpande för en kristen som det hade varit för en muslim att bli tvingad att spotta på Allah, vilket enligt samma logik förmodligen också hade varit värre än att bryta nacken av folk eller skjuta dem i bitar med hagelgevär. I våldsutövandet verkar Malmberg kunna skilja på sin egen person och den spelfigur han kontrollerar, men det virtuella dopet skulle alltså vara en omöjlighet för honom att (genom sin spelfigur) genomgå.

Djävulen finns i detaljerna, uppenbarligen.

Läs Kotakus artikel här.

Henrik Ljungström

5 kommentarer:

Björn Bäckström sa...

Religioner är precis som datorspel; virtuella konstruktioner, hittepå som spelarna - de troende- förväntas spela med i.

Den här Breen Malmberg var redan spelare av den virtuella Kristendomen och insåg omedelbart konflikten med Bioshocks krav på underkastelse till en annan vidskepelse. Endast personer som är medvetna om den virtuella karaktären av vad de tror på kan reagera som Malmberg. Sunda människor som inte är försvurna till någon virtuell "verklighet" inser skillnaden och "döper sig" allt efter behov.

Eric Wadenius sa...

Bra skrivet!

Daniel W sa...

Björn,
Vad menar du är sunt? Om man "döper sig" efter behov, är det då också sunt att virtuellt döda, terrorisera och våldta efter behov?

Jag påminner om Sturmarks artikel innan han blev aktiv humanist. Det är ett av hans bättre bidrag till mänskligheten, imho.

Antingen har du viss sympati med Sturmark och i så fall kallar jag din syn på moral för en virtuell verklighet. Om du sympatiserar med Sturmark så låter du din virtuella moral trumfa en annan virtuell konstruktion.

Fast du kan ju förstås påstå att moraliska utsagor inte alls är virtuella. I så fall är du välkommen att förklara att den moraliska verkligheten mycket väl kan trumfa virtuella konstruktioner.

Eller så kanske du tycker att Sturmark talar strunt.

Henrik Ljungström sa...

Daniel,

Tack för länken till Sturmarks artikel; den hade jag inte läst förut. Som frekvent datorspelare reagerar jag dock kluvet på det han skriver.

Rent allmänt håller jag med om den avtrubbning som Sturmark beskriver. Det går inte att förneka att spelen, i takt med tekniska förbättringar, har blivit mer och mer grafiskt våldsamma. Jag håller också med om att jag, med all sannolikhet, hade uppfattat ett våldtäktsspel som väldigt obehagligt. Personligen vill jag tro att jag inte hade avtrubbats till att acceptera sådant, men det är ju lätt att säga, på samma sätt som många påstår att de absolut inte påverkas av reklam.

Det "sunda", som Björn kallar det, är för mig förmågan att försjunka in i en fiktiv värld och begå fiktiva handlingar utan att låta dessa sippra över till verkligheten. Men, återigen talar jag ur ett personligt perspektiv, och kan ej förneka att det säkert finns gott om människor som ej håller isär de olika världarna lika effektivt. Med det i åtanke är det självklart att speltillverkarna har ett ansvar.

Dock står jag kvar i min uppfattning att det är märkligt att reagera på just dopscenen i Bioshock: Infinite, men inte på dess våldsscener.

Lokatt sa...

Utan att någonsin varit i en virtuell spelvärd (men jag kan ju föreställa mig) tycker jag att det är en enorm skillnad mellan att låta låtsasdöpa sig, och att låtsasmörda och låtsasvåldta virtuella människor. När man "döper sig" lurar man ju bara spelkonstruktören eller kanske någon man spelar mot - sen avdöper man ju sig precis när det passar, med ett grymt Där lurade jag dig! -skratt.

 
Religion Blogg listad på Bloggtoppen.se