28 aug. 2013

Noorjahan

av Taslima Nasrin
They have made Noorjahan stand in a hole in the courtyard. There she stands submerged to her waist, her head hanging.
They're throwing stones at Noorjahan,
stones that are striking my body.
I feel them on my head, forehead, chest, back, and I hear laughing, shouts of abuse. 
Noorjahan's fractured forehead pours out blood, mine also.
Noorjahan's eyes have burst, mine also.
Noorjahan's nose has been smashed, mine also.
Noorjahan's torn breast and heart have been pierced, mine also. 
Are these stones not striking you? 
They're laughing aloud, laughing and stroking their beards. Even their caps, stuck to their heads, are shaking with laughter. They're laughing and swinging their walking sticks. From the quiver of their cruel eyes, Arrows speed to pierce her body, My body also. 
Are these arrows not piercing your body?
 Från taslimanasrin.com

3 kommentarer:

Kristian Grönqvist sa...

Den här typen av poesi borde svenska tyckare läsa istället för DN... Ingen nämnd ingen glömd.

Liksom friheten att flyga mot döden...från en balkong

Istället handlar samtalet om en snusande Mohammed.

Skillnaden mellan teoretisk och praktisk filosofi...eller välfärdsproblem och felfärdsproblem

Lokatt sa...

Jo, den här tortyren känner också jag.
Jag tycker inte riktigt att föreningen Humanisterna verkar känna den. Men visst, ok, dikten står ju faktiskt här.

Jag vet inte i vilken utsträckning den här sortens söndagsnöje är av religiös art - jag ser det som en sexuell hämndakt av män som hatar kvinnor till döds.
Visst kan man upprörd kämpa för att homosexuella ska få bugga likställt, men den legitima harmen över den orättvisa behandlingen borde i alla fall få spilla över lite mer än nu på grymt särbehandlade svenska systrar till de stenade i de mörka medeltidsländerna.

Lars Torstensson sa...

Noorjahan - en kvinna stenad till döds

De har ställt Noorjahan i ett hål i trädgården utanför domstolsbyggnaden. Där står hon, nedsänkt till midjan, med hängande huvud.
De kastar stenar på Noorjahan.
stenar som träffar min kropp.
Jag känner dem på mitt huvud, panna, bröst, rygg, och jag hör skratt, kränkande tillmälen.

Noorjahans sargade panna sprutar ut blod, min också.
Noorjahans ögon har brustit, mina också.
Noorjahans näsa har krossats, min också.
Noorjahans slitna bröst och hjärta har genomborrats, mina också.

Träffar inte dessa stenar dig?

De skrattar högt, skrattar och stryker sina skägg. Även sina mössor, klistrade vid huvudena, och skakar av skratt. De skrattar och svänger sina promenadkäppar. Från deras grymma ögons skälvning skjuter pilar ut för att genomborra hennes kropp. Min kropp också.

Genomborrar dessa pilar inte din kropp?

Så lyder Taslima Nasrins dikt i en översättning som jag har försökt mig på.

 
Religion Blogg listad på Bloggtoppen.se