15 aug. 2013

Professor Jonssons etniska blick

Både Sakine Madon och Sanna Rayman har nu kommenterat Stefan Jonssons artikel i DN i måndags. Sakine Madon:
Professor i ohederlighet
[...]
"Sakine Madon menar att jag är "hedersvåldets nyttige idiot". Debatter där man idiotförklarar varandra är tröttsamma, men om vi nu ska köra den linjen kan man undra vem som egentligen är idiot. Tar man en titt på den rasistiska sajten Avpixlat ser man att en hyllning av Sakine Madon legat i topp hela sommaren."
 
Som om det inte vore illa nog med den pinsamt desperata guilt by assosiation-argumentationen och felciterandet, stämmer inte påståendet om Avpixlat. 
Någon borde ha varnat professorn om internets fantastiska möjligheter. Man kan ta reda på så många saker. Men DN:s kulturchef Björn Wiman, som jag har växlat mejl med, tycks nöjd med publiceringen.
Sanna Rayman:
Faktum är att det finns opinion och debatt kring ett antal olika sorters våld. En sort som vi inte talar om är ett, med Jonssons ord, ”svenskt våld”. Jag har då aldrig hört det, annat än när kulturrelativister av Jonssons kaliber försöker fula ut hedersfrågan av för mig helt obegripliga skäl. Men i övrigt finns det gott om våld som skärskådas och debatteras. Några exempel: 
Vi talar om våld mot kvinnor och våld mot män/relationsvåld. Vi talar om våld i hbt-relationer. Vi talar om läktarvåld. Vi talar om extremistvåld. Vi talar om barnmisshandel. Vi talar om krogvåld. Vi talar om hedersvåld. Det enda våld som alltid leder till att figurer som Stefan Jonsson poppar upp och ifrågasätter och problematiserar själva begreppet är det senare. Jag är så utled på detta att jag vill skrika.
[...]
Jag tycker inte att det är rimligt att säga att allt utom mörkhåriga skådespelare som porträtteras som hjältemodiga motståndare till hedersvåld är en bekräftelse på en stereotyp. Det är ett helt bakvänt resonemang. Vad är kravet här, att informationsfilmen ska skildra ett scenario där hederskulturen råkar ha slagit rot i familjen Blondkvist i Svennehult?
 
I den film som Jonsson kritiserar för stereotypiserande finns skolkamrater runtomkring den utsatta flickan. Skolkamrater som även de har mörkt hår och utländskt utseende, men som ändå badar och som frågar om hon ska med på festen. Varför kan inte Jonsson se dem? Vilken stereotyp bekräftar då deras roller, med Jonssons glasögon?
Stefan Jonsson är professor i etnicitet vid Linköpings universitet.

2 kommentarer:

Kristian Grönqvist sa...

Jag har försökt bena ut vad Johansson egentligen vill ha sagt och det är inte enkelt alls. Han talar som Annie Lööf. En massa fina ord efter varandra utan egentligt sammanhang och man står med förvåningens finger i häpnadens mun efter att ha läst.

Jag håller med Einstein.

Kan man inte förklara så folk förstår, kan man överhuvudtaget inget om saken.

Kristian Grönqvist sa...

Men i relativistträsket är vi...lika förb-nat.

 
Religion Blogg listad på Bloggtoppen.se