________________________________________________________________________________
Imorgon är det kyrkoval i Sverige. För oss som inte är medlemmar i kyrkan är detta en icke-fråga. Icke desto mindre har kyrkovalet fyllt en viktig funktion: Det har lockat Sverigedemokraterna att avslöja sitt verkliga ansikte på ytterligare ett område.
Ett av Sverigedemokraternas grundläggande tankefel känner vi till sedan tidigare: De har en essentialistisk människosyn där de tror att människor definieras av sin kategori, att varje kategori har en statisk och medfödd essens. Så resonerar de om kvinnor respektive män, så resonerar de om invandrare respektive svenskar.
De tycks tro att egenskapen att vara kvinna, man, invandrare eller svenska säger något om den människans grundläggande essens. Problemet med denna vanföreställning är, bortsett från dess moraliska tveksamheter, är att det är rent pseudovetenskapligt nonsens. Det saknar empirisk evidens.
Nåväl, detta är ”old news”. Men inför kyrkovalet har SD nu meddelat att de i tanken slår följe med islamisterna, de troende muslimer som dessutom vill se en islamistisk stat, snarare än en sekulär stat. Sverigedemokraterna skriver på sin hemsida att “den svenska staten kan och bör inte vara religiöst neutral”. De säger alltså, precis som islamister, nej till den sekulära staten.
Detta är häpnadsväckande nyheter. Ett riksdagsparti i ett land som Sverige, där en överväldigande majoritet av medborgarna tror att idén om Gud är skapad av människan, vill alltså att staten ska ta ställning för en speciell religiös livsåskådning.
För alla förnuftsstyrda människor är det uppenbart att den sekulära staten är den enda statsform som garanterar lika respekt för alla människor, oavsett livsåskådning. Detta vill SD alltså inte acceptera. De vill pådyvla medborgarna en kristen ideologi, oavsett om medborgaren är buddhist, hindu, jude, muslim eller sekulär humanist.
I själva verket handlar detta förstås om något annat än kristendomen: SD försöker kamouflera sitt främlingsförakt i form av ett vurmande för kristendomen och ett religionskritiskt förhållningssätt till islam. Det hela är alltför lätt att genomskåda.
Projektet blir pinsamt inkonsekvent: Religionskritik är givetvis ofta befogad, men det gäller kristendomen likväl som islam och alla andra religioner. Men SD:s kombination av en essentialistisk människosyn och kravet på en kristen stat är livsfarlig. Det går överhuvudtaget inte att tala om muslimer som en definierad grupp. Sverigedemokraternas enögda syn på muslimer bygger på missuppfattningen att religion är en egenskap – som hudfärg eller kön – snarare än ett självständigt ställningstagande som kan diskuteras, ifrågasättas och potentiellt förändras.
Sverigedemokraternas intellektuella haveri bygger också på missuppfattningen att muslimer är en folkgrupp, men så är inte fallet. Muslimer kan vara indier, indoneser, afrikaner, araber eller konverterade ursvenskar. De behöver inte ha något mera gemensamt än att de betecknar sig själva som muslimer.
När en religion ur statens eller samhällets perspektiv betraktas som bättre eller överordnad andra uppfattningar, då är inte staten sekulär.
Sverigedemokraternas desperata försök att formulera en antites till islam lyckas inte dölja det faktum att de ideologiskt går hand i hand med islamisterna.
Liksom islamisterna vill Sverigedemokraterna se ett monokulturellt samhälle byggd på religiös etik och värdegrund. I islamisternas fall bygger det på islam, i Sverigedemokraternas fall på kristendom. Båda ideologierna menar att tron ska ligga till grund för samhällets politiska spelregler.
Sverigedemokraternas och islamisternas motsats är istället den sekulära humanismen. I humanisternas sekulära samhälle är både kristna och muslimer välkomna. I ett sådant samhälle har de mänskliga rättigheterna och den mänskliga friheten alltid företräde framför religiösa dogmer eller kulturella traditioner.
Bara en sekulär stat kan leva upp till detta. Därför sänder jag en tacksam tanke till kyrkovalet imorgon: Det har lockat ut Sverigedemokraterna på banan, där de vandrar hand i hand med islamisterna.
Christer Sturmark
Inlägg
