23 okt. 2013

Ateismfilosofi - Vad är det? Behövs det?

Humanisterna Kalmar har arrangerat denna föreläsning om ateismfilosofi. Föredragshållare är Ingvar Johansson, professor emeritus i teoretisk filosofi, och efter hans föreläsning samtalar han med Per Bauhn, professor i praktisk filosofi vid Linnéuniversitetet.

Ateismfilosofi är enligt Johansson en specialdisciplin inom filosofin som reflekterar över våra existentiella frågor och behov när man tagit avsked från alla föreställningar om bortommänskliga krafter och makter. Ateismfilosofi reflekterar över och kan kanske ta till vara de erfarenheter från de religiösa traditionerna som är oberoende av bortomvärldsliga förklaringar och föreställningar.

13 kommentarer:

Kristian Grönqvist sa...

Fascinerande...?
Som att sätta sig i ring runt en tom papperskorg och filosofera över varför den är tom...

Carl Gustaf Olofsson sa...

Kristian, jag blir fascinerad av din bild av en papperskorg. Som jag förstår dig menar du att teologer och religionsfilosofer ägnar sig åt att filosofera över innehållet i en full papperskorg. Jag lutar åt att du har rätt! Ateismfilosofin kan, som jag ser det, frimodigt ägna sig åt det som finns utanför papperskorgen. Det är där den största delen av den verkligt spännande och utmanande verkligheten finns.

Ulf Gustafsson sa...

Två saker håller jag inte med om angående Ingvar Johanssons föredrag. Först tycker jag det är det är fel att kalla det ateismfilosofi. Sekulärfilosofi vore bättre. Sedan tycker jag det är fel att utgå ifrån religiösa koncept och omforma dem till ateistiska. Överhuvudtaget är jag tveksam till att packetera alla dessa olika frågor under en hatt. Det blir som en livsåskådning.

StaffanG sa...

Ja, Ulf,

Ateismfilosofi är väl helt enkelt äkta filosofi, postreligiös, befriad från teologins ok.

När universiteten byggdes upp under medeltiden var filosofi grundkurs, sedan gick man vidare till högre studier i juridik eller främst teologi. Det var andra tider det.

Carl Gustaf Olofsson sa...

Ulf, jag måste argumentera mot dig. Först kan förstås sägas att det förstås är ytterligt osäkert om ”ateismfilosofi” har någon möjlighet att etablera sig som en specialdiciplin inom filosofin. Det skulle hur som helst inte bli mer av en livsåskådning än religionsfilosofin. Och det är väl ingen som hävdar något sådant vad jag vet.

Jag tycker för min del att tanken på ateismfilosofi som en speciell diciplin är både meningsfullt och spännande. Även om Ingvar i sin föreläsning i så pass stor utsträckning tog avstamp i traditionella religiösa begrepp så tror jag inte att hans primära poäng är att ge sekulära, ateistiska tolkningar av sådana begrepp.

Jag skulle vilja säga ungefär så här. Jag tycker det är viktigt att på olika sätt reflektera över våra grundläggande existentiella problem och frågor. Jag tycker också att det är viktigt att bättre förstå de viktiga, djupa erfarenheter som kan förändra våra liv på djupet på ett positivt sätt – och de som kan stjälpa oss. Den systematiska reflektionen av denna typ av frågor har hitintills i stor utsträckning skett inom religionerna och i sina akademiska sammanhang inom teologi, religionsfilsofi och religionspsykologi. Genom att använda begreppet ateismfilosofi ger man genom själva begreppet en tydlig paradigmatisk markering att man tar sig friheten att reflektera över samma typ av frågor men då utifrån grunden att dom är universellt mänskliga och oberoende av existensen av bortommänskliga krafter och makter. Att traditionellt religiösa begrepp ger oss ledtrådar till viktiga existentiella dilemman, belägenheter och erfarenheter är inte något konstigt. Det handlar inte om att omtolka, det handlar om att försöka förstå hur dessa erfarenheter uppstår. Och om man då hittar tydliga beröringspunkter, eller rent ut av direkt släktskap, med erfarenheter hos oss som sekulära, icke-troende människan som på olika sätt brottas med sitt liv så är det både viktigt och intressant. Dessutom på två sätt. Dels kan det hjälpa oss som på olika sätt tar livet och dess utmaningar på allvar och samtidigt avvisar alla föreställningar övernaturliga krafter och makter att få ord för viktiga upplevelser. Och att det finns en tydlig förståelse för dessa erfarenheter och upplevelser från detta sekulära perspektiv kan också minska riskerna för att vi ska frestas ta till övernaturliga förklaringar. Både sådana som är svåra och smärtsamma och sådana som lyfter våra liv och kanske till och med får det att “skimmra” (ett uttryck från den amerikanske filosofen Hubert Dreyfuss och hans bok “All Things Shining” - radion förra hösten). Men i den mån detta område utvecklas kan det också ge stöd för en fördjupad och delvis ny form av religionskritik.

Till detta kommer att efterhand som den ateismfilosofiska tankedomänen utvecklas och blir etablerad så kommer den, som jag ser det, att kunna ge impulser till intressant och viktig forskning kring den sekulära människans erfarenheter och möten med den grundläggande existentiella problematik som vi alla delar oberoende av om vi är ateister eller tror på övernaturliga krafter och makter.

Ulf Gustafsson sa...

Gustaf,

Om jag förstår det rätt är 'Ateismflosofi' den filosofi som handlar om "våra grundläggande existentiella problem och frågor".

Vissa av dessa frågor har sin filosofiska envist i etablerade kategorier som moralfilosofi och metafysik. Vissa andra frågor är mindre, kanske individuella, och de kan hanteras av filosofisk praxis.

Andra frågor som togs upp i föredraget kanske inte har en naturlig plats inom filosofin idag, utan hanteras t.ex. inom psykologin. (Att placera dem under filosofi skaver lite.)

Att samla dessa frågor i en övergripande kategori är inte fel i sig. Men när man skapar denna kategori, måste man göra ett grundligt jobb i att identifiera de viktigaste existentiella frågorna, och inte bara plocka in de frågor som religion historiskt hanterat.

Tycker jag inte om 'ateism'-stämpel. I sämsta fall kan det uppfattas som om man avfärdar religiösa svar dogmatiskt.

Existentiell filosofi på sekulär grund kan det heta istället.

Carl Gustaf Olofsson sa...

Ulf, du har flera poänger i dina invändningar. Vad gäller att namnge ett ämnesområde är det förstås grannlaga. Min främsta invändning mot det förslag du avslutar med - ”Existentiell filosofi på sekulär grund” - är att det är alldeles för klumpigt. Man skulle eventuellt kunna kalla det ”sekulär livsåskådningsfilosofi”. Men jag tycker att benämningen ”ateismfilosofi” på ett pregnant sätt tydliggöra själva den paradigmatiska grunden. På ett sätt kan man säga att denna grund är dogmatisk. Man gör tydligt att man reflekterar över såväl religiösa som sekulära livsåskådningar från en grund där man inte räknar med existensen av några övernaturliga krafter och makter. Detta handlar inte om att avfärda religiösa svar dogmatiskt, det handlar om att man tar sig friheten att ibland reflektera över samma typ av upplevelser och erfarenheter men då utifrån en medvetet sekulära, existentiella, naturalistiska utgångspunkter.

Intressant att fundera över hur ”ateismfilosofi” - jag fortsätter att använda den benämningen – förhåller sig till andra sekulära dicipliner. Tex inom filosofi, psykologi, sociologi. Jag får lust att spåna lite kring moralfilosofi.

Att analysera olika moraliska ståndpunkter och system, och att kanske utveckla och argumentera för en viss moralisk hållning som den bästa hör, som jag tänker, hemma inom den ordinarie moralfilosofin. Vad då en ateismfilosof skulle syssla med är dels att analysera och försöka förstå vilken plats en viss moralisk hållning har inom olika livstolkningar . Man skulle också ägna sig åt att försöka förstå hur olika moraliska hållningar utvecklas och får styrka i en personlig livstolkning och i olika livsåskådningar. Och då blir psykologi, existentiell filosofi, sociologi, socialpsykologi, neurologi hjälpvetenskaper. Och här ser jag ytterligare en aspekt jag skulle vilja se som en grundsten. Ett centralt intresse för en ateismfilosofisk analys av moral skulle, som jag just i detta ögonblick ser det, vara att försöka förstå vad det är för psykologiska, sociala, ideologiska mekanismer som gynnar utvecklingen av en livshållning och moral byggd på omsorg, medkänsla, förnuft och samarbete för vårt gemensamma, lokalt och globalt.

Ett annat närmast självklart område för en tänkt ”atesimfilosofi” är att synliggöra och analysera olika ateistiska livstolkningar. Ingvar Johansson antyder detta område i början av föreläsningen genom en grov uppdelning i fyra olika typer av ateism. ”Etisk-tolerant” (den Humanistiska rörelsen). ”Etisk-intolerant” (gamla Sovjet och DDR), ”nihilistisk-tolerant”, ”nihilistisk-intolerant”. Jag tror inte att han gav några exempel på de senare. Men jag föreställer mig ”nihilistisk-intolerant” i dess politiska form som den typ av diktaturer som under årtionden plågade Haiti under Papa Doc. Sedan finns detta förstås även i personliga tappningar. Jag tycker det skulle vara värdefullt med kompetenta filosofiska analyser av olika typer av ideologisk och personlig ateism. Detta är ett givet studieområde för ”ateismfilosofin” som jag ser det.

Detta är jungfruelig mark. Jag tycker det är spännande att spåna och diskutera kring det från olika infallsvinklar. Och då är det alltid nyttigt med motargument och problematiseringar.

Unknown sa...

Jag bara ler över att personer utan Gudstro inte bara trilskas med att ha en benämning som handlar om att "Vi är i alla fall inte troende, fast vi är ändå inte mer troende än en ickefrimärkssamlare är just frimärkssamlare.": Man kan varken fastna vid sekularist, sekulärhumanist, livssynshumanist, ateist (svag eller stark, aktiv eller passiv) Dessutom skall man nu skapa en icke-frimärkssamlarfilosofi som utgår ifrån att man absolut inte samlar på frimärken. Det är ju rent nonsens.

Varför inte bara filosofer personligt över olika teman, ex: abort, död, äktenskap, krig, vårdetik, slakt etc.

Jag är övertygad att om flera av er funderade på en valfri av dessa frågor och gav blanka sjutton i oss religiösa, gör inte ens en jämförelse utan utgå bara ifrån principer ni gillar, utan att placera dem i polemik med religion, skulle kunna nå bra filosofiskasvar - DET är "ateistfilosofi."

Någonstans visar ju ni, om ni hela, hela tiden väljer att relatera till oss religiösa att ni faktiskt fortfarande är "blöjateister".

En god filosofi etiketterar inte sig själv, utan bara är som den är när den svarar på vissa frågor. Om den utgår ifrån Gud eller inte spelar ingen roll, och om ni skapar förslag på god filosofi, utan Gud så är det god filosofi även för mig som religiös, eftersom Gud har lagt ner det goda även hos er.

Unknown sa...

Carl Gustaf.

Ska jag förstå dig som att vi religiösa befinner oss i den tomma papperskorgen och ni icke religiösa befinner er utanför den?

Kristian G.

Skall jag förstå dig som att Per Bauhns och Ingvar Johanssons tankar inte är värda mer än innehållet i en tom papperskorg (alltså något med så stort skräpvärde att det t o m övergått i en förtingligad tomhet likt Guds existens - en filosofi vars främsta egenskap just är "icke-existens"?)

Ulf G.

"I sämsta fall kan det uppfattas som om man avfärdar religiösa svar dogmatiskt.

Existentiell filosofi på sekulär grund kan det heta istället." (23:04)

Exakt. Så är det. Varför inte bara säga "existentiell filosofi", och om någon frågar:

"Men du Ulf, den här filosfiboken i existentiell filosofi som du skrivit, säger ju ingenting alls om religion?"

"Nä, varför skulle den det? Jag är ju inte religiös, men kolla om Görel Gerdin eller Stanley Sjöberg skrivit någon bok i existentiell filosofi om du vill ha den vinkeln, för de är ju religiösa."

Slutsats:
Kan ni inte leva ett liv utan att hela, hela tiden referera till oss religiösa och till religion, ens när ni har ett gyllene tillfälle med att skapa en egen filosofisk corpus, så verkar ni ju inte stolta eller ens övertygade om er egen verksamhets relevans, då är ju inte ateism annat än folk som jagas av Gud; vet om det och är smyg-religiösa utan att våga erkänna det och därför vänder på det. Alltså bittra exkristna!

Igen har Min älsklingsfiende Björn en poäng: Snart är väl hela familjen Elohim (pappa Jahweh, mamma Sofia och sonen Jesus) medlemmar i Förbundet Humanisterna.

Jag tror att vi kristna är tvungna att börja säga till er:

Now stop worrying, (..) enjoy life!

Kristian Grönqvist sa...

Görel

Religionen är den fulla papperskorgen. Alltså låtsade fakta som redan är överbevisade. Skräp alltså.
Det filosoferar teologer fortfarande om...
Filosofi om ateism är filosoferandet om innehållet i en tom papperskorg. Det KAN vara vad som helst, men också ingenting.
Värdet av det kan diskuteras...

Carl Gustaf Olofsson sa...

Görel, om man säger att kristendomen är en ”blöjjudendom”, lutheranismen och kalvinismen är ”blöjkatolicism” och frikyrkorörelsen är ”blöjlutheranism” respektive ”blöjkalvinism” så är det kanske inte så dumt att tala om ”blöjateism” eller varför inte tala om den Humanistiska rörelsen som ”blöjkristendom”. Självklart tar allt nytt avstamp visavi det som finns. När det gäller existentiella livsfrågor, problem, erfarenheter, dilemman är det inte det minsta konstigt att på ett eller annat sätt kommer att förhålla sig till den tradition som i vår kulturkrets har gjort så stora anspråk på dessa områden.

För mig är kristendomen en stor och viktig del av mitt kulturella och mentala arv. Det innebär både ett behov och en självklar rätt att reflektera över och kritisera detta arv och i detta också visa på bitar jag tycker är viktiga. Jag har ägnat en del möda genom åren åt just den saken. Jag trodde en gång att jag skulle kunna reformera kyrkan med en existentiell, gudlös tolkning av kristen tro. Kanske lite Monthy Pythonskt, men så är det. Artikeln ”Har kristen tro en framtid?” (kan googlas) från 1996 ger en bra ingång. Utifrån diskussionen här skulle man idag nästan kunna läsa artikeln som en ateismfilsofisk analys av kristen tro. Kul tanke!!

Kristian, bra med ditt klargörande om papperskorgen. Vi är överens om den fulla papperskorgen även om jag tillhör dom där som gärna rotar i containrar (papperskorgar) utifrån föreställningen att där kan finnas användbara saker som har slängts bort.

Men ditt klargörande pekar också på problem med just beteckningen ”ateismfilosofi”. Det kan snäva in tankebanorna på ett olyckligt sätt. Om nu ateismfilosofi primärt skulle handla om att filosofer över frånvaron av gud, den tomma papperskorgen så tycker jag att ämnet skulle vara ointressant. Poängen, som jag ser det, är att man skapar en tydlig tankedomän som reflekterar över existentiella livsfrågor, dilemman, erfarenheter, mening, hopp etc etc utifrån den paradigmatiska grunden att det inte finns någon gud eller några gudomligt dikterade texter som ger oss svaren. Och det är något helt annat än att ägna sig åt den tomma papperskorgen. Jag tycker att en tydlighet med denna paradigmatiska grund är viktig. Därför blir det riktigare att säga att man ägnar sig åt det som finns utanför papperskorgen. Där finns förstås en myckenhet av idéér och tankegods som så småningom kommer att hamna i papperskorgen. Och en kreativ ateismfilosofi borde kunna bidra till att fylla på papperskorgen med tankegods från den ateistiska tankesfären. Men den lämpligaste beteckningen för detta är en öppen fråga även om jag fortfarande tycker att ateismfilosofi är bra.

Ulf Gustafsson sa...

Gustaf,

Att använda ordet ateism har känns (som jag sagt) fel, men nu undrar jag om det är någon filosofi i ateismfilosofi. Verkar mer handla om folkligt "filosoferande". Inget fel med det dock, sånt behöver också göras (av ateister).

En reflektion de första filosoferna som tänkte på dessa frågor, gjorde detta innan någon teism fanns. Förmodligen uppkom teismen genom deras "filosoferande". Lite historielöst att kalla den uråldriga konst för a-teism-filosofi. Pre-teism-filosofi vore bättre.

Slut på fredagskvällsfilosoferandet.

Unknown sa...

Carl Gustaf.

Jag blir förvånad när du helt missar frågan när du räknar upp alla blöjor. Min vits var att på samma sätt som protestantismen inte behöver katolicismen, behöver inte ateismen oss religiösa för att göra ett gott arbete. Det är nästan genant å era vägnar att ni inte vågar vara rakare i ryggen när vi är frånvarande. Det räcker att ni eller jag komponerar god filosofi i olika viktiga frågor. Ni gör filosofi utan teistiska grundtankar, jag med.

Att försöka göra filosofi under beteckningen ateismfilosofi är som att sälja fläskkotlett med kött av soja och ben av porslin.

Strunta helt i oss och bevisa att ni klarar er utan oss religiösa, utan Gud och religion, eller kom tillbaka in i kyrkan och erkänn att ni aldrig slutat tro (också ett inlägg i träden om tvivel).

Kristian.

Klart och redigt framställda motsatta åsikter till mig. Du vågar i alla fall dra den gräns andra borde våga dra. Bra! Tack! Man kan lita på dig.

 
Religion Blogg listad på Bloggtoppen.se