19 dec. 2013

Den frivilliga julavslutningen besöker få

I går deltog jag i sonens julavslutning. Det var en enkel, men stämningsfull tillställning, som genomfördes i deras julpyntade klassrummet. Att kalla det en ceremoni vore kanske att överdriva. De två lärarna tackade för terminen och läste ett avsnitt ur Jul i Bullerbyn. Eleverna fick en lite julgåva och en lånebok att läsa under lovet. Även lärarna fick presenter. Sedan var det en lite frågelek ihop med parallellklassen och det hela avslutades med att barn, föräldrar och lärare fikade ihop. På den skola där sonen går, genomförs inte någon gemensam samling inför jul, vare sig i gymnastiksalen eller kyrkan. Julavslutningen är ändå en högtid, den markerade början på ett efterlängtat lov.

För de barn och föräldrar som vill gå till kyrkan anordnar Svenska kyrkan barnverksamhet i Tullinge och den hade julavslutning dagen innan. Men denna verksamhet har ingen koppling till skolan. Den är helt frivillig och endast de som är intresserade deltar. Hur många vet jag inte. Men en stor majoritet prioriterar annat när kyrkobesök är frivilliga.

Om denna aspekt i debatten om skolavslutningar i kyrkan skriver Camilla Grepe på svt Debatt - Björklunds julklapp till ateisterna.
Björklunds geniala lösning är alltså inte att fösa in kyrkan till obligatoriska aktiviteter inom ramen för skolans närvarotvång, utan tvärtom att släppa ut eleverna till kyrkan utanför skolans närvarotvång. Det geniala ligger i att elever faktiskt aldrig någonsin har varit förhindrade att frivilligt gå i kyrkan. Inte heller har kyrkan någonsin varit förhindrad att ordna dessa frivilliga skolavslutningar utanför skolans hägn. 
Om man för ett ögonblick ägnar sig åt kyrkans bevekelsegrunder i den här frågan, så förstår man varför Björklunds enkla och geniala lösning aldrig tidigare fått något större genomslag: Ingen går ju till kyrkan frivilligt! 
Björklund presenterar en lösning som i förstone ser ut att leda till fler kyrkobesök. Men det är ingen avancerad gissning att utvecklingen inom några år, och utan alltför stor dramatik, kommer att leda i den rakt motsatta riktningen. 

9 kommentarer:

Lars Torstensson sa...

Skolan är ingen kyrka!

Jag tror att Camillas bedömnng är alltför optimistisk. Om skolan bestämmer att skolavslutningen ska vara i kyrkan så kommer flertalet elever att gå dit, även om det är frivilligt, och även om deras kyrkointresse är minimalt. Det är nämligen få elever som har den mognad, självständighet och initiativförmåga som krävs för att gå emot läraren i en sådan här fråga.

Det mest betänkliga med Björklunds ordning tycker jag dock är att den gör det möjligt för skolan att lura eleverna, och sprida villfarelser, genom att ge sken av att kunna garantera att det som sägs under andakten är sant. Det innebär att skolan främjar ovetenskap och okritiskt tänkande, och framställer religiösa spekulationer som fakta. Och det är oförenligt med skolans uppdrag att sprida tillförlitlig kunskap,

Nu behövs det motstånd mot den kristna missionen i skolan. Skolan är ingen kyrka, och den ska inte heller agera som en sådan!

Lennart W sa...

Olika skolor har olika traditioner. Jag tycker seriöst att de som verkligen tycker att skolarrangemang i kyrkor är ett problem ska lösa det genom att välja en annan skola där de istället använder t.ex. en egen aula. Och vice versa. T.o.m. Humanister måste ju kunna tåla att inte alla andra gör precis som de vill ha det om allting. Antagligen för mycket begärt, men man kan ju iaf önska, iaf så här års. Och så önskar jag även fred på jorden..

Nils sa...

Lars,

”Det är nämligen få elever som har den mognad, självständighet och initiativförmåga som krävs för att gå emot läraren i en sådan här fråga.”

Det är en springande punkt i den här diskussionen som gör att folk i allmänhet och Björklund tycker att det här är trams. Det är inga elever som blir religiösa av skolavslutningar i kyrkor. De lyssnar lika lite på prästen som på läraren, har tankarna på helt andra håll inför stundande lov, fingrar på sina smartphones och har glömt vad prästen sade när de passerar kyrkoporten på väg ut.

Det är bara en tradition.

Då är islamism och de profana ideologierna som socialism, fascism och nazism oändligt mycket farligare. De producerar fanatiker som går ut och misshandlar motståndare. Kristna fanatiker som slår folk i skallen har jag inte sett mycket av.

Ulf Gustafsson sa...

Lennart W,

I alla orter i Sverige finns det inte en andra skola som är lätt att byta till. Men även är där det finns tycker nog ingen (ok, kanske finns det en) förälder att detta är en så viktig fråga att den byter bort en annars fungerande skola. Det är nog bättre att avstå avslutningen i kyrkan, när den är frivillig.

Camilla Grepe sa...

Min text kan förefalla märklig och jag kan förstå om många oroar sig för hur det ska se ut i framtiden med indirekt socialt tryck på elever och föräldrar att ställa upp på kyrkliga avslutningar. Detta kan mycket väl vara fallet. Jag har kontakt med vuxna i Småland som vittnar om att det är stigmatiserande att överhuvudtaget inte gå i kyrkan. Vi kommer inte runt det problemet, utan måste fokusera på den juridiska aspekten för att nå en lösning.

Det jag tar fasta på är att frivilligheten nu kommer att eliminera problemet att religiösa inslag på obligatorisk skoltid kan anses vara ett grundlagsbrott i strid med RF 2:2. När den juridiska rågången är klarlagd återstår för skolans rektor att följa styrdokumenten för skolans ansvarsområden. En rektor kan inte abdikera från uppgiften att ordna en avslutning.

Den sannolika utvecklingen är att man på många platser kommer att ordna två avslutningar efter varandra. Detta har alltid varit möjligt och det är en lösning som jag argumenterat för i flera år. Poängen är att det inte är populärt hos kyrkan: Kyrkan vet av bitter erfarenhet att dessa frivilliga aktiviteter har en tendens att rinna ut i sanden. Men det är inte skolans problem. Det är inte heller vårt problem.

Kärnfrågan om vad som ska tillåtas ske inom skolobligatoriet är löst under förutsättning att Björklund håller fast vid löftet om frivillighet. Därför är det mycket viktigt att snabbt anamma och betona frivilligheten i kommande debatter. Hur detta kommer att uttryckas i lagtext blir intressant att se. Vi brukar inte behöva lagstifta om det som är frivilligt.

Att överhuvudtaget tala om att ändra i skollagen är hädanefter att sparka in en öppen dörr. Det står redan att skolan ska vara icke-konfessionell. Uppdraget skulle likaväl kunna gå direkt till Skolverket, med direktiv att ytterligare skärpa de juridiska riktlinjerna. Frivilligheten placerar kyrkobesöken utanför skolans ansvarsområde, till att bli en aktivitet på elevernas fritid. Där har det alltid funnits frihet att gå i kyrkan.

Lars Torstensson sa...

Det är fortfarande grundlagsbrott

Camilla Grepe.

Jag kan inte se att Björklunds lagändringsförslag eliminerar problemet med grundlagsbrott enligt RF 2:2. Ty enligt RF är det inte bara förbjudet att tvinga någon att delta i religiös sammankomst, utan också att tvinga något att ge sin åsikt i religiösa frågor till känna. Den elev som inte vill gå på en frivillig kristen skolavslutning tvingas ändå att ge denna sin åsikt till känna genom att utebli, eller byta skola.

Lars Torstensson sa...

Skolan ska inte missionera

Frivilliga kristna skolavslutningar är givetvis att föredra framför obligatoriska sådana, men jag kan inte se att frivilligheten "placerar kyrkobesöken utanför skolans ansvarsområde". Ty skolan är ju ändå medarrangör till de frivilliga, kristna avslutningarna, och därmed också delaktig i, och medansvarig för, den bekännelse till kristendomen som görs under dessa. Därmed har den överskridit gränsen mellan kunskapsförmedling och mission. Det är oacceptabelt.

Lars Torstensson sa...

Skolan ska sprida kunskap, inte religiös propaganda!

Nils.

Oavsett hur många elever som tar eller inte tar intryck av kristen propaganda på skolavslutningar så är det fel av skolan att ägna sig åt sådan. Den ska förmedla tillförlitlig kunskap, lnte missionera!

Lennart W.

Ditt svar visar att du bejakar religiös indoktrinering, och religiöst förmynderi, i skolan. Det gör inte Humanisterna, som står för religionsfrihet för alla.

Camilla Grepe sa...

Lars, jag är mycket väl medveten om att det här inte löser hela problemet. Jag tror ändå att det är en bättre lösning med frivillighet än att skolan skulle totalförbjudas allt samröre med kyrkan inom annars obligatorisk närvaro. Det hade fungerat om man startat i tid. Nu har många vant sig vid detta och det skulle troligen bli väldigt aggressiva reaktioner mot ett förbud.

Visst kan man med fog hävda att de som uteblir på det sättet ger sin åsikt tillkänna. Jag är medveten om det. Förhoppningsvis kommer det inte att bli större problem med det, än att många inte går i kyrkan på söndagen. Men det är avgörande att det blir just en reell frivillighet och inte en möjlighet att begära befrielse!!

Visst har väl du flugit drake? Tänk på hur svårt det är att styra den när linan inte är spänd. Det som händer nu är att linan kapas. Ursäkta min allegori, men det är så jag tolkar situationen: Draken behöver en spänd lina för att hålla sig uppe. Utan den spända linan kommer den obevekligta att singla mot marken.

 
Religion Blogg listad på Bloggtoppen.se