25 dec. 2013

"Svenska kyrkan klarar inte skötseln av alla kyrkor"

Idag skriver professor emeritus Svante Beckman på DN Debatt om Svenska kyrkans bristande förmåga att förvalta vårt gemensamma kulturarv.
Svenska kyrkans läge är svårt. Det raskt minskande folkliga stödet är givetvis huvudproblemet, men man har dessutom, utan full kostnadstäckning, åtagit sig att förvalta Sveriges 3 381 kyrkor. Frågan är om det är hållbart i längden, skriver professor emeritus Svante Beckman och föreslår två alternativa lösningar.

[...]

Utan anspråk på politisk realism vill jag peka på två ytterlighetslösningar där man undanröjer den grundläggande osäkerhet om ägaransvaret för kyrkor, som den rådande regleringen fört med sig.

1. Det ena innebär att man gör ägaren, alltså Svenska kyrkan, till herre i sina egna hus. Det är kyrkans kyrkor. Användningen, inklusive avvägningen mellan antikvariska och pastorala hänsyn ska ägaren själv göra. Frågan om hur stor kyrkokostym man behöver, eller hur stor del av kyrkoherdarnas arbetstid som ska ägnas åt fastighetsförvaltning, ska avgöras av Svenska kyrkan, inte genom antikvarisk lagstiftning. Det generella lagskyddet för kyrkor byggda före 1940 avskaffas och kan lämpligen ersättas med byggnadsminnesförklaring av särskilt märkliga kyrkor.

2. Det omvända alternativet är en "resocialisering" av de lagskyddade kyrkorna. Den strategiska äganderätten – kontrollen över förändring, rivning och alternativanvändning är väsentligen redan socialiserad genom kulturminneslagen. Genom lagen om kyrkoantikvarisk ersättning är det ekonomiska ansvaret i princip socialiserat. Steget till att samhället övertar också det formella ägandet är kort. Svenska kyrkan får hyra de kyrkor man har användning för, och ansvaret för den antikvariska förvaltningen hamnar helt på samhällets bord, liksom allt som rör alternativ användning, avyttring, stängning och rivning. Det finns skäl för att samhällsägandet bör (som i till exempel Frankrike och Norge) vara kommunalt snarare än statligt. Ett är att det är i lokalsamhället som de konkreta förutsättningarna för alternativ användning av övertaliga kyrkor föreligger. Ett annat är att frågor om den lokala kulturmiljöns bevarande och omvandling, inklusive frågor om vad man ska göra med kyrkor utan användning, hellre bör vara ett lokalt politiskt medborgaransvar än ett ansvar för statliga expertmyndigheter.

I det första alternativet läggs hela ansvaret på Svenska kyrkan. Det klarläggs att kyrkorna tillhör samfundssfären – de är religiösa byggnader. Vill man i antikvariskt eller religiöst avseende påverka vad som sker med dem får man engagera sig i Svenska kyrkan. I det andra alternativet läggs hela ansvaret på samhället. Det klarläggs att kyrkorna tillhör den offentliga kulturmiljösfären – de är kulturhistoriska byggnader. Vill man påverka deras öde får man engagera sig politiskt. Det faktum att de flesta av Svenska kyrkans kyrkor har såväl religiöst som kulturhistoriskt värde ska inte motivera en ordning som på sikt hotar att undergräva bägge dessa värden.

Ingen av lösningarna undanröjer i sig det bakomliggande problemet: alltför många kyrkor. Men de öppnar för att det ska bli möjligt för någon att fatta de svåra kyrkoavvecklingsbeslut som den rådande regleringen i praktiken blockerar.
Egentligen borde frågan vara solklar. Kulturarvet är allas, betalt av mer eller mindre frivilliga förfäder. Vi har ett gemensamt ansvar för att förvalta detta kulturarv, men också en gemensam rätt till lokalerna. Kyrkorna åt folket!

5 kommentarer:

Munken sa...

"Men de öppnar för att det ska bli möjligt för någon att fatta de svåra kyrkoavvecklingsbeslut som den rådande regleringen i praktiken blockerar."

Menar han att det även bör bli möjligt att avveckla kyrkor? Alltså i betydelsen "riva" dem?

Patrik Lindenfors sa...

Jag tror han menar betydelsen "använda dem till något annat". Många kyrkor är ju kulturhistoriskt intressanta, så det vore synd att riva dem.

Gorel Gerdin sa...

Att avviga/avanmäla kyrkor och sen sälja är väl okej.

Skulle det bli rusning från diverse Humanister så är det väl mest pinsamt för dem, om vissa kommuner skulle köpa in dem till samlingssalar, är väl det okej. Men som sagt driften är dyr vem som än betalar och ställer RÄ krav på K-märkning blir det värre. Men visst varsågod. För pengarna kan vi köpa Gyldene Freden och ni lämplig kyrka. Lite skruvat men värst för er. Vi kan i princip låta viga in vilken lokal som helst till kyrka, och för all del klara oss utan vigda lokaler.
Vi har mest att vinna, ni mest att förlora (om vi väljer ett vi/dom-tänkande)

Ulf Gustafsson sa...

Man skulle kunna avskärma ett mindre utrymme längst fram i kyrkan för gudtjänst och kristna ceremonier. Och använda den övriga delen i kyrkan till andra verksamheter, t.ex. Humanistiska ceremonier eller samtalsaftnar.

Gorel Gerdin sa...

Det lär ju ändå bara sluta med att alla sitter i den kristna avdelningen och sjunger psalmer så varför inte. Men enklast är att sälja hela kyrkan.

 
Religion Blogg listad på Bloggtoppen.se