10 apr. 2014

Bra beslut av DO om barnmorskan som inte ville utföra aborter

Ett bra beslut av Diskrimineringsombudsmannen som lägger ner ärendet med barnmorskan som inte fick anställning för att hon vägrade utföra aborter av samvetsskäl.
Efter att ha utrett de anmälda händelserna gör DO bedömningen att omständigheterna i ärendet inte ger anledning att anta att kvinnan har diskriminerats av landstinget, och därför avslutas nu ärendet. [DO]
I beslutet står det (EG är personen som skall ha utsatts för diskriminering):
Som DO redan inledningsvis funnit finns det inte heller några omständigheter i ärendet som tyder på att landstinget vid sitt ställningstagande fäst avseende vid EG:s trosuppfattning och religiösa övertygelse i sig. Utredningen ger alltså inte anledning att anta att en annan barnmorska som sökt de aktuella tjänsterna, och som av andra än religiösa skäl förklarat att han eller hon inte var beredd att medverka vid utförandet av aborter, av landstinget skulle ha erbjudits anställning eller på något annat sätt behandlats annorlunda. Sammanfattningsvis gör DO i denna del således bedömningen att landstingets ställningstagande att EG inte kunnat komma ifråga för de aktuella tjänsterna inte utgjort direkt diskriminering som haft samband med religion eller annan trosuppfattning.
DO har även bedömt om det förekommit indirekt diskriminering:
[Det är] DO:s bedömning att det ingrepp i EG:s frihet att utöva sin tro som landstingets agerande inneburit inte varit mer långtgående än vad som framstår som rimligt i förhållande till de intressen som åtgärden tillgodosett. Någon kränkning av hennes rätt till religionsfrihet enligt Europakonventionen har enligt DO:s uppfattning således inte skett.
DO anser alltså att det, i detta fall, finns viktigare intressen, än den en enskild persons religionsfrihet.

21 kommentarer:

Jonah sa...

Så nu går frågan vidare till Europa. I en artikel i dagen, tror jag det var, skrev hennes advokat att det var bra att DO tog detta beslut så att EU kan se att Sverige faktiskt diskriminerar mot de som inte vill döda foster. Det hade visst varit svårt att bevisa att Sverige diskriminerar annars eftersom en dom från DO i ett fall som detta inte har förekommit här förut.

*Men det är ju skönt att våra överbemyndare i Europa, som vet bättre, kan komma med ett slutgiltigt svar på vad vi får göra i Sverige. Då kanske det blir rätt tillslut ändå.*

Anders Hesselbom sa...

Jonah, kliniken finns inte bara till för personalens skull. Patienternas behov är också en faktor. När två intressen står emot varandra, en patient som behöver en abort och en barnmorska som inte vill genomföra en abort, finns det inget som per automatik säger att barnmorskans intresse per automatik väger tyngst. Om barnmorskan hade sökt till en större klinik, hade det varit lättare att helt enkelt rotera resurserna, givet att det inte redan jobbade för många abortmotståndare där. Det positiva här är alltså att man även tar hänsyn till patienternas perspektiv.

Ulf Lundberg sa...

Jonah,

Stöder du principiellt samvetsfrihet?
Om ja, har jag följande frågor:

1. För vilka samvetsfrågor ska samvetsfriheten gälla?

2. Hur långt ska samvetsfriheten sträcka sig?

Jag har ställt dessa frågor tidigare på detta forum men inte fått något svar.

Om samvetsfriheten är fullständig och utan begränsningar uppstår problemet att vem som helst, när som helst, med hänvisning till sin samvetsfrihet, kan vägra att göra sitt jobb

Om samvetsfriheten är begränsad innebär det att lagstiftaren anser att vissa samveten/livsåskådningar är viktigare än andra.

Ingen förespråkare för samvetsfrihet jag hittills läst, har tagit upp denna fråga.

Lennart W sa...

Och samtidigt råder det brist på barnmorskor i stora delar av Sverige. T o m akut brist. Om det nu går illa vid någon förlossning och det kan förklaras med personalbrist, och att de inte har anställt någon/några barnmorskor som faktiskt ändå vill jobba med huvuduppgiften - att hjälpa barn att komma levande till världen - ja då räknar jag med att den lidande familjen får ett rejält tilltaget skadestånd av det landstinget.

Jonah sa...

Ulf

Vad innebär samvetet? Skulle det någonsin kunna leda till t.ex. att en läkare med viss hudfärg inte behandlade någon med en annan hudfärg? Eller samma med sexuella läggningar? Skulle detta ens kunna räknas som en samvetsfråga?

När det kommer till att göra det som är tvärt emot vad man som läkare har lovat (att rädda mänskligt liv) så borde detta väl vara en samvetsfråga. Säg att staten skulle bestämma att alla förståndshandlikappade skulle tvångssteriliseras. Skulle läkare då få, utifrån samvetsfrihet, avstå detta?

Detta hände ju i Sverige för inte allt för länge sedan. Tycker du läkarna gjorde rätt som följde statens order?

Säg att någon anser det självklara att ett foster är en människa och att denna människa har ett värde att fightas för. Varför är det så fel?

Jag förstår inte varför man inte bara inför en ny befattning som tar hand om dessa grejer som ligger i gråzonen av vad som är ok så slipper ju de som inte vill döda oskyldiga göra det. Och de behöver då inte heller hålla sina åsikter hemliga för att behålla jobbet.

Men för att försöka svara på din fråga så är det väl klart att det ska finnas gränser. Och det måste ju tas fram gränser. Precis som för abort. Jag gissar att vi båda vill se gränser när abort ska vara tillåtet. Det är bara gränsen som är olika satt. Likadant med samvetsfriheten.

Om du inte tycker att vi ska ha samvetsfrihet för att gränsen kan släppas för långt så borde du ju för att vara konsekvent i din argumentering säga samma sak om abort. Om det nu gäller allt eller inget menar jag.

Erik M sa...

Lennart W,

Snälla, du försökte med det där red herring-argumentet (svensk översättning?) tidigare, trots att din egen källa inte stödde ditt resonemang. Jag skrev då:

Lennart W,

Den där Dagens Arena-artikeln du länkar till säger följande: "Chefen för kvinnosjukvården på Sahlgrenska universitetssjukhuset Henrik Almgren, säger till programmet att skälet till den tuffa situationen är att resurstilldelningen inte ökat i samma takt som antalet förlossningar gjort."

Personalbristen beror alltså enligt din egen källa på resurstilldelningen, inte på att abortmotståndare inte vill arbeta i vården pga. bristen på "samvetsklausuler".

Kvinnan som inte fick vård i blogginlägget ovan drabbades dock uttryckligen av konsekvenserna av ditt föreslagna system, ett system som tillåter folk att på religiösa grunder sätta sina egna intressen före patienternas. Så jag slänger tillbaka samma fråga till dig:

Varför sitter du, Lennart, och fantiserar och funderar på hur färre ska kunna hjälpa patienter inom vården när verkligheten ser ut så här?

(Ps. Jag tror egentligen spontant att mängden abortmotståndare är relativt liten i Sverige och har därför svårt att se hur en "samvetsparagraf" eller frånvaron av en sådan skulle göra någon större skillnad i praktiken. Men om någon vill påstå att vi går miste om massor av bra vårdpersonal på grund av vår nuvarande lagstiftning får man allt ta och backa upp det empiriskt).

Lennart W sa...

Erik: Vad som än är den främsta orsaken till bristen blir det ju inte bättre av att man inte anställer folk som ändå vill ha jobbet. Det blir sämre. Eller hur? Förstår ärligt talat inte hur du tänker nu. Om du tänker?

Erik M sa...

Lennart W,

Om det inte finns nog med resurser för att anställa tillräckligt med personal så spelar det ingen roll om du utesluter enstaka mindre grupper, förutsatt att mängden du utesluter inte är så stor att det blir omöjligt att fylla de få platser som redan finns.

Säg att det finns tvåhundra potentiella sjuksköterskor, men du har bara råd att anställa hundra. Om fem av de där potentiella sjuksköterskorna dessutom kräver att få särskilda privilegier så är det uppenbarligen inte något stort problem i sammanhanget. Däremot vore det ju vansinne om du både fick personalbrist och samtidigt inte fick byta ut de som inte vill utföra vissa arbetsuppgifter (och därmed sätter ännu större tryck på patienter och kollegor) mot dem som faktiskt vill utföra sitt jobb.

Du kanske hävdar att det finns massor med potentiella sjuksköterskor som hålls tillbaka bara av sitt "samvete". Ok, det är möjligt, men då får du allt ta och styrka det.

Erik M sa...

Lennart W,

PS. Och kom ihåg, det jag just skrev är inget teoretiskt problem, den där artikeln om kvinnan i Italien som inte fick hjälp på grund av landets "samvetsklausuler" visar att din föreslagna linje potentiellt har rätt hemska konsekvenser den med. (Jag hoppas verkligen att den lidande familjen får ett rejält tilltaget skadestånd av den italienska motsvarigheten till landstinget).

Du har dock inte visat att ditt argument är annat än lågsökt och hypotetiskt ännu.

Anders Hesselbom sa...

Lennart,

"Erik: Vad som än är den främsta orsaken till bristen blir det ju inte bättre av att man inte anställer folk som ändå vill ha jobbet. Det blir sämre. Eller hur? Förstår ärligt talat inte hur du tänker nu. Om du tänker?"

En uppriktig fråga: Är detta ett argument för eller emot att jobbet gavs till en person som var beredd att utföra alla uppgifter som ingår i tjänsten? Min emfasering.

Ulf Gustafsson sa...

Lennart W,

När jag tänker efter, så kommer jag fram till följande. Om lanstinget har knappt med ekonomiska resurser, så de i te kan anställa tillräckligt många, då är det extra viktigt att de de anställer kan utföra alla uppgifter, så att en god flexibilitet finns på arbetsplatsen.

Jonah,

Om en läkare inte ville behandla svarta på grund av sitt samvete, så skulle jag resonera likadant som i detta fallet. Man kan inte begära en specialtjänst bara för att man har en viss personlig övertygelse.

Lennart W sa...

Nu är problemet alltså att det finns för få barnmorskor. Det hänger ihop med missnöje med lönen, mot vilket de på sina håll har protesterat med massuppsägningar. Men resultatet är iaf att det just nu finns för få barnmorskor. Utbudet ökar som bekant(?) med priset. Till den prislapp (lön) som landstingen betalar nu så finns det för få barnmorskor!

Det är alltså inte alls så att det finns typ dubbelt så många som det finns jobb. Det finns för få. Det är inte alls en ideal situation för att tacka nej till de som ändå vill ta jobbet för en usel lön.

F ö förstår jag inte egentligen att aborter och födslar ska ske på samma kliniker. Är ju ungefär som om alla läkare i Texas måste kunna ställa upp på att medverka vid dödsstraffen där. Helt absurt ju.

Ulf Lundberg sa...

Jonah.

Be mig inte svara på den fråga jag själv ställt.
Om du förespråkar samvetsfrihet är det upp till dig att definiera begreppet.

Det jag saknar från förespråkarna för samvetsfrihet är ett utkast till lagstiftning baserat på principer. Hittills har jag inte sett något sådant, bara krav på att vissa ska ha rätt att slippa utföra aborter.

Det gläder mig att du anser att det bör finnas gränser för samvetsfrihet. Vilka gränser? Definierade av vem?

Jag har hittills inte argumenterat för abort, så vi kan ta den diskussionen nån annan gång.

Nej, jag anser inte att det var rätt att tvångssterilisera förståndshandikappade. Jag anser att de läkare som eventuellt gjorde det mot sin vilja borde sökt andra tjänster och offentligt klargjort varför.

När debatten om samvetsfrihet kom upp för några månader sedan hade jag inte tagit ställning. Sen dess har jag hört många bra argument mot, men egentligen inga bra för.

Presentera ett genomtänkt principresonemang som stöder samvetsfrihet och ett praktiskt förslag hur det ska genomföras. Om argumenten är goda låter jag mig gärna övertygas.

Att en liten grupp människor ska få ett lagstadgat undantag för just sin övertygelse, kommer däremot inte att övertyga mig.

Erik M sa...

Det är alltså inte alls så att det finns typ dubbelt så många som det finns jobb. Det finns för få. Det är inte alls en ideal situation för att tacka nej till de som ändå vill ta jobbet för en usel lön.

Visst, om man vägrar fixa löneproblemet måste man kanske ta dem man kan få, Beggers can't be choosers. Och om man står i valet mellan att ge jobbet till någon som inte vill utföra alla de arbetsuppgifter som ingår i uppgiften och ingen alls så är det kanske bättre att göra någon privat deal med den enskilde. Men det är fortfarande inte det samma som en samvetsklausul, som skulle göra det förbjudet att ta hänsyn till den anställdes svagheter på denna punkt om arbetsmarknaden ändras i framtiden.

Det är därför intressant att läsa om att Barnmorskeförbundet och dess etiska råd säger nej till samvetsklausuler (tillsammans med samtliga riksdagspartier utom SD).


F ö förstår jag inte egentligen att aborter och födslar ska ske på samma kliniker.

Det är väll inte så konstigt. Förlossningar och aborter handlar båda om specialicerad sjukvård kring kvinnors reproduktiva hälsa. Att dela upp verksamheten och lägga dem på två olika ställen vore ett vansinnigt slöseri på kompetens och resurser. Och var inte du just indignerad över dina meningsmotståndares resursslöseri?


Är ju ungefär som om alla läkare i Texas måste kunna ställa upp på att medverka vid dödsstraffen där. Helt absurt ju.

Det förutsätter att man har en etik som jämställer abort och avrättningar. Vilket är lite som att jämställa menstration med vållande till annans död eller vägran att donera blod och organ som dråp. Du vet, sådant som i allmänhet kallas korkad etik.

Erik M sa...

Jonah,

Vad innebär samvetet?

Svenska wikionary definierar det som: en persons känsla av rätt och fel. Att ha gott samvete innebär att man (mår bra och) känner att man gjort rätt, och att ha dåligt samvete innebär att man (mår dåligt och) känner att man gjort fel.


Skulle det någonsin kunna leda till t.ex. att en läkare med viss hudfärg inte behandlade någon med en annan hudfärg? Eller samma med sexuella läggningar? Skulle detta ens kunna räknas som en samvetsfråga?

Visst skulle det kunna vara så, förutsatt att personens verklighetsuppfattning och / eller moral är tillräckligt skruvad kan man få dåligt samvete över lite vad som helst.


När det kommer till att göra det som är tvärt emot vad man som läkare har lovat (att rädda mänskligt liv) så borde detta väl vara en samvetsfråga.

I Sverige är det ovanligt att läkare svär några sådana eder. De som svär sådana nuförtiden svär sällan eder som uttryckligen förbjuder dem från att hjälpa patienter som vill avsluta sina liv, även om löftenas tolkning är en omdiskuterad fråga i många fall.


Säg att staten skulle bestämma att alla förståndshandlikappade skulle tvångssteriliseras. Skulle läkare då få, utifrån samvetsfrihet, avstå detta?

Om jag var läkare i en sådan situation skulle jag inte försvara samvetsfrihet, eftersom det vore en meningslös symbolhandling som inte faktiskt skulle göra slut på eländet. Om myndigheterna ville göra något djupt oetiskt så skulle jag protestera högljutt, berätta för massmedia vad som pågick och försöka organisera mina kollegor och facket mot myndigheternas policy. Om inget annat hjälpte vore det enda försvarliga att byta jobb. Men om jag valde att stanna på jobbet men slapp utföra bara den omoraliska uppgiften så skulle jag ju inte lösa problemet, jag skulle genom att jobba med en annan uppgift bara möjliggöra för en kollega att jobba dubbelt så mycket med den oönskade uppgiften.


Detta hände ju i Sverige för inte allt för länge sedan. Tycker du läkarna gjorde rätt som följde statens order?

Nej. Jag anser inte heller att abortmotståndarnas resonemang är moraliskt försvarbart. Men jag tar mig inte rätten att försöka tvinga den åsikten på patienter.


Säg att någon anser det självklara att ett foster är en människa och att denna människa har ett värde att fightas för. Varför är det så fel?

Därför att personen inte har rätt att tvinga sina åsikter på sina medmänniskor. Sedan är åsikten fel, men det är en annan debatt.


Jag förstår inte varför man inte bara inför en ny befattning som tar hand om dessa grejer som ligger i gråzonen av vad som är ok så slipper ju de som inte vill döda oskyldiga göra det.

Jag förstår inte varför folk envisas med att ta jobb som de av princip inte vill utöva till fullo.


Och de behöver då inte heller hålla sina åsikter hemliga för att behålla jobbet.

Det behöver man inte nu heller. Så länge man inte agerar på dem.


Men för att försöka svara på din fråga så är det väl klart att det ska finnas gränser. (...) Likadant med samvetsfriheten.

Och var exakt anser du att den ska dras? Själv anser jag att alla som av staten tvingas till att jobba inom vården ska ha rätt att vägra utföra vissa behandlingar. Som tur är tvingas ingen att jobba inom vården i Sverige, så det förekommer därför inga kränkningar av samvetsfriheten.

Anders Hesselbom sa...

Lennart, man hittade en annan. Det handlade inte om en fast anställning, och läget är till och med bättre nu när personen som fick jobbet faktiskt är beredd att bistå med aborter. Det var alltså rätt att tacka nej.

Lennart W sa...

Visst kan man ha den ordningen att människor med en viss sorts kompetens bara ska kunna jobba på ställen där denne måste använda alla områden i sin kompetens. T ex måste man ju inte ha speciella systembolag för alkohol, det går ju att sälja i vanliga affärer. Allt som öht kan köpas i affärer bör kanske kunna köpas i alla affärer. Och försvarsadvokater kan samtidigt vara åklagare. Och revisorer kan samtidigt vara företagsekonomer. Att dela upp verksamheterna som man gör nu är kanske bara korkad etik och ett vanvettigt slöseri med kompetens?

Annars är det iofs så att det kan finnas fördelar med specialisering också. Ffa kan man tycka att det är bra med konkurrens mellan olika företag och olika arbetsgivare (inte minst för löneläget) liksom att det ju alltid är konkurrens mellan arbetstagarna. Sååå himla konstigt är det nog faktiskt inte om det förutom ett utbud som idag även skulle finnas kliniker som bara har specialiserat sig på aborter eller bara på förlossningar. Nu kan jag iofs tänka mig att barnmorskeförbundet skulle motarbeta en sådan utveckling - men egentligen mer av politiskt ideologiska (planekonomiska) skäl än de egna medlemmarnas intressen. Varför blir en del så indignerade över tanken på lite mer variation i ägande och utförande?

Med tanke på hur många engagerade abortförespråkare som finns är det nog inget problem alls för t ex en privat abortklinik att fylla sina tjänster. Om det också finns kliniker som bara tar hand om förlossningar behöver de som jobbar där inte varva med att vara änglamakerskor. Undrar vilket av dem som skulle behöva konkurrera med högst löner?

Btw tillhör tydligen inte Jönköpings län bristlänen. Kanhända hade hon inte alls haft samma problem i t ex bristlänet Stockholm.

Anders Hesselbom sa...

Lennart, institutionen i fråga var en där det krävdes att abort skulle kunna utföras. Och när det gäller abortmotstånd, så praktiseras det bäst genom upplysning om och tillgängliggörandet av preventivmedel.

Erik M sa...

Lennart W,

T ex måste man ju inte ha speciella systembolag för alkohol, det går ju att sälja i vanliga affärer. Allt som öht kan köpas i affärer bör kanske kunna köpas i alla affärer. Och försvarsadvokater kan samtidigt vara åklagare. Och revisorer kan samtidigt vara företagsekonomer. Att dela upp verksamheterna som man gör nu är kanske bara korkad etik och ett vanvettigt slöseri med kompetens?

Åh, nej nej. I de av dig just nämnda exemplen finns det goda skäl att göra som man gör för att undvika intressekonflikter eller för att få mer kontroll över alkoholpolitiken. Några sådana intressemotsättningar finns dock inte inom mödravården.


Nu kan jag iofs tänka mig att barnmorskeförbundet skulle motarbeta en sådan utveckling - men egentligen mer av politiskt ideologiska (planekonomiska) skäl än de egna medlemmarnas intressen.

Visst Lennart, de kan omöjligen ha etiska eller principiella skäl till att de tycker så, det är uppenbarligen bara för att de är kommunister. Och tror du att de endast ska se till de egna medlemmarna eller bör de kanske även ta patienternas intressen i beaktande?


Varför blir en del så indignerade över tanken på lite mer variation i ägande och utförande?

Det blir vi inte och det vet du mycket väl. Du kan sluta försöka med den där red herringen (kan man kanske kalla det för ett "rött sillargument på svenska?). Vi blir indignerade av folk som tror att deras religion ger dem rätt att ställa sig över lagen och/eller patienternas intressen, inget annat.


Om det också finns kliniker som bara tar hand om förlossningar behöver de som jobbar där inte varva med att vara änglamakerskor.

Lennart W, änglamakerskorna var personer som låssades ta hand om men i själva verket dödade övergivna barn genom systematisk och utdragen svält, misshandel och vanvård. De var resultatet av ett samhälle som förbjöd preventivmedel och aborter och som såg ned på ogifta mödrar (dvs, ett samhälle som många av dina trosfränder är nostalgiska över). Så du är inte lite smaklös när du kallar dem som viger sina liv till att hjälpa kvinnor och barn för änglamakerskor.

Jonah sa...

Erik M

"Några sådana intressemotsättningar finns dock inte inom mödravården."

Så vad är det vi diskuterar egentligen?

Lennart W sa...

Akuta problem just nu i Stockholm rapporterades det igår kväll om i SVT Aktuellt. Det är väldigt vanligt att kvinnor avvisas från BB i sista stund och hänvisas till ett annat. Vad göra?

Kanske skulle testa med att låta Humanisterna definiera en mycket mer restriktiv kravlista på vilka som får jobba med förlossningar? Att t ex någon är en hejare på att hjälpa levande barn till världen kan väl aldrig i sig vara en tillräcklig merit, om man inte vill ställa upp på att döda foster (som det ju kallas efter vecka 9)? Ett Humanistiskt krav skulle t ex kunna vara att varje barnmorska SKA döda minst ett visst antal foster per år för att få behålla jobbet.

Då blir det nog mycket bättre.

 
Religion Blogg listad på Bloggtoppen.se