4 apr. 2014

"Därför blev det ingen gayvänlig moské"

Mohamed Omar skriver på sin blogg Nya Il Convito ett längre blogginlägg som till stor del handlar om varför hans planer om en tolerant moské i Uppsala inte förverkligades. Nedan är ett längre stycke ur inlägget:
Det hände också någonting annat våren 2013. Jag och mina vänner tänkte öppna en gayvänlig moské i Uppsala. Gayvänligheten var inte huvudsaken utan en av flera saker. Det skulle behövas ett rum där unga muslimer otvunget kunde utforska sin tro. Vad innebär det att vara muslim i ett sekulärt, modernt samhälle. Måste man vara ”troende” för att ha rätt att kalla sig muslim eller kan man vara muslim och ateist eller muslim och agnostiker? Vad har det funnits för olika tolkningar av islam genom historien? Vad finns det för progressiva tänkare idag? 
Kvällen den 23 april var jag gäst i Jenny Strömstedts talkshow i TV4 för att prata om mina idéer. Jag berättade också kort om tiden 2009 till 2011 då jag var dum nog att kalla mig ”islamist”. Som avslutning sa jag: ”Jag är övertygad om att den mentala istid som Ebba Grön sjöng om kommer att smälta. Vi går mot mer tolerans och mer kreativitet, och jag vill bidra till den utvecklingen.” 
Dagen efter åkte jag till jobbet som vanligt. Jag körde taxi vissa nätter. Jag möttes av en orolig chef som förklarade att han hade kontaktats av arga muslimer som hotade med att bränna ner bolaget. De hade tagit reda på var jag jobbade och var jag bodde. Några ifrågasatte hur min chef, som var muslim, kunde ha en sådan pervers människa som anställd. Han menade att det hela måste vara ett missförstånd. Jag som var en sådan hyvens kille kunde inte ha kommit med en sådan vidrig och skamlig idé som en gayvänlig moské. Jag insåg att det inte gick att varken förklara eller försvara saken så jag instämde. Ja, det var ett missförstånd.
Detta var bara början. Sedan började hoten komma via Facebook och telefon. Jag fick hotfulla blickar på stan. Vänligt inställda muslimer kom fram och sa något i stil med: ”Ja, vi vet att du inte har sagt något sånt. Du är bra. Medierna förfalskar”. De som var mindre vänligt inställda haffade mig på gatan och förhörde mig under aggressiva former. Vissa av mina muslimska vänner och bekanta, som jag ansåg någorlunda toleranta, betraktade mig hädanefter som en fiende och slutade prata med mig. Finns många fler saker jag skulle kunna berätta, men det räcker med att säga att det blev ohållbart. Jag bor dessutom i ett område med en stor andel inte-så-progressiva muslimer. Jag hade inte kunnat leva där om mosképlanerna hade förverkligats. Tänk om nyheten hade hamnat på Al-Jazeera? 
Ett av mina argument för moskén var att den skulle kunna motverka den växande islamofobin i landet genom att visa att muslimer inte alls behöver vara intoleranta och reaktionära, utan att de tvärtom kan vara öppna och nyfikna. Det gick uppenbarligen inte hem hos alla.
Gå till Nya Il Convito och läs resten, samt andra intressanta inlägg.

16 kommentarer:

Henrik Larsson sa...

Jag tänkte under hela Omar Mustafa affären att han var fel snubbe att hänga. Ledsam läsning.

Lars Torstensson sa...

Henrik L.

Blandar du inte nu ihop Omar Mustafa och Mohamed Omar?

Lars Torstensson sa...


Sveriges förste öppet homosexuelle muslim blev svårt trakasserad

2009 hade Ardeshir Bibakadabi en artikel i Sydsvenskan där han kallade sig "Sveriges ende öppet homosexuelle muslim". (Numera finns det fler.) Han beskrev där hur svårt trakasserad han hade blivit av trosfränder för sin sexuella läggning:

"... muslimer kom fram till mig på stan. De hotade mig, skällde ut mig, skrek saker. Jag fick hotbrev.

En gång bjöds han in av en somalisk islamisk förening för att hålla föredrag om sex och hälsa. Han tvingades fly därifrån.
– Några i publiken blev vansinnigt arga. Jag var livrädd och tvingades förneka att jag var homosexuell.

Ardeshirs far är död. Numera vet hans mamma och hans sju syskon om att han är gay. Men de äcklas och vill inte höra talas om det.
– I början sade min mamma en massa elaka saker om att jag skulle hamna i helvetet. Nu låtsas hon inte om det ...

... hans pojkvän Zafer ... är 33 år och bor i Tyskland. Han kommer från en religiös muslimsk familj från Turkiet.
– Zafer är inte öppen. Han är livrädd för vad som kan hända om hans familj får veta. På riktigt: han vet inte om de skulle döda honom. Jag känner igen mig i honom.

Ardeshir har träffat hela Zafers släkt – i egenskap av 'vän' ”.

Han skriver också:

"– Svenska myndigheter är rädda att kallas rasister. Därför vill de inte bråka med muslimska församlingar. Men att blunda är ett svek mot alla homosexuella muslimer."

http://www.sydsvenskan.se/sverige/gud-vill-inte-att-man-lever-olycklig

Ardeshir har även haft planer på att bilda en gaymoské i Göteborg. Men mer än planer har det inte blivit.

Lars Torstensson sa...

Det framgår bl a av ovanstående att det är stor skillnad mellan att vara homosexuell kristen och muslim. Att vara islamisk homo är mycket svårare. Att vara kristen homo kan också vara svårt i vissa kristna miljöer. Men det kristna fördömandet är inte alls lika kompakt. Och i vårt land är som vi vet den största kristna sammanslutningen, Svenska kyrkan, numera homovänlig.

Trots detta har RFSL-basen Ulrika Westerlund förklarat att det är fel att säga att någon religion är mer homofobisk än någon annan. Förra RFSU-basen Lena Lennerhed har gett henne medhåll.

Det är beklämmande exempel på hur kulturrelativism och mångkulturalism kan grumla stora organisationers omdöme.

Henrik Larsson sa...

"Blandar du inte nu ihop Omar Mustafa och Mohamed Omar?"

Jepp. Slarvade där.. Men han kanske oxå var vård en chans? Hade en softspot för honom...

Lokatt sa...

Lars Torstensson
"Att vara islamisk homo är mycket svårare".

Men kanske inte alltid?
I vintras strölyssnade jag på ett radioprogram, ett och ett halvt program ca, av två-tre återkommande inslag i P3 om att vara bög (svensk) i Libanon. Jag vet än idag inte om det var ett skämt, med det framställdes inte så. Jag tror det var på riktigt, man skämtar knappast så här om sånt här.

En homosexuell ung man rapporterade från sin vistelse i en stad (Beirut?). Han sa att det var fullständigt underbart att vara bög där. Han beskrev målande hur han hela dagarna gick omkring i parker och ständigt fick sexuella förslag. Enligt honom vimlade det av homosexuella män i stan, det var bara att välja och vraka och försöka hinna med så många som möjligt.
Den unga P3-redaktionen ifrågasatte knappast någonting, men mannen förklarade spontant att i de här muslimska männens värld är de inte homosexuella: Det är bara "mottagaren", alltså den som spelar den passiva rollen som "kvinnan" i samlaget som är bög. Alltså var hans kärleksfulla vänner inte bögar- vilket det var förbjudet att vara.
Reportern beskrev sig som varande i himmelriket! Enda problemet tycks ha varit att lyckas hålla allt för många intresserade ifrån sig. Tydligen hotade inga sedlighetspoliser eller liknande.

Det där satte myror i huvudet på mig. Det kanske inte är så haram alltid, att vara homosexuell i ett muslimskt land. Om man bara spelar den aktives dominerande och penetrerande roll?
Någon som känner till det här?

Men, Libanon tycks inte vara helt och hållet muslimskt? Kanske ligger förklaringen delvis där.

Lars Torstensson sa...

Lokatt.

Jag har också hört att homosexualitet paradoxalt nog är vanligt i flera muslimska länder. Dels p g a att bara den "passiva" parten stigmatiseras, som du påpekar, och dels p g a att heterosex utanför äktenskapet är förbjudet. När ogifta unga män inte får gå till ogifta unga kvinnor, så går de till varandra i stället.

Men som jag har förstått det handlar detta om folkliga föreställningar, medan imamerna så gott som genomgående förbjuder alla former av homosexualitet. Ja, alla former av sexualitet utanför det heterosexuella äktenskapet. (Det kan å andra sidan på sina håll ingås med 9-åriga flickor!)

Och att ta homosexuella kontakter i islamiststater, där det finns en religiös moralpolis, kan givetvis vara livsfarligt.

Lars Torstensson sa...

Henrik L.

Jag vill mena att s hade goda skäl att dissa Omar Mustafa. Han hade bl a bjudit in antisemiter att föreläsa i Islamiska Förbundet.

Henrik Larsson sa...

Lars skrv:
"Jag vill mena att s hade goda skäl att dissa Omar Mustafa. Han hade bl a bjudit in antisemiter att föreläsa i Islamiska Förbundet."

Visst hade han det men t.ex. Yvonne Ridley och Azzan Tamimi hade ju även bjudits in att tala i bl.a. UD, riksdagen och Palmecentret och det visste naturligtvis S hela tiden. Hade benkoll på detta då, men inte nu.
Det var inte det han åkte på. Man kanske inte litade på att dialogen var den rätta och att man på t.ex. Palmecentret kritiserade de inbjudna snarare än hade dialog. Kan tänka mig att islamisterna i Sverige inte förstod en sådan skillnad tydligt. Sätter dock ett par spänn på att S inte heller kan redogöra för detta, för då hade dom rimligen gjort det.
Vad hände då med vågatadebattendebatten? Kanske gäller den inte vissa? Jag försvarar inte Omar Mustafa som islamist, men det var inte det han åkte för. Han blev inte rättvist behandlad. Gillar inte mobbing.

Lokatt sa...

Lars T
I alla de böcker som jag läst som skildrar den muslimska världen i roman- eller självbiografiform har det förekommit manlig homosexualitet.

I till exempel "Flyga drake" gruppvåldtar ett gäng afghanska gossar en pojke av lägre rang analt. Boken skildrar också "danspojkar". "Bokhandlaren i Kabul" nämner också fenomenet.
I den under många år förbjudna "Enkelt ursprung" återges (mer diffust) sexuell kontakt mellan marockanska män och unga pojkar.
Romanen "Yacoubians hus" skildrar en egyptisk långvarig homosexuell kontakt, där den ena parten är gift och barnafar, och där omgivningen, grannar och andra, känner till och accepterar förbindelsen.
Staffan Westerberg ("Vilse i pannkakan") skildrar i sin självbiografi, jag har glömt titeln, hur underbar erfarenheten med "araben" kom att bli.
Det här tycker jag är intressant, många frågor poppar upp. Som inte kommer att besvaras, i alla fall inte med statistik.

Lars Torstensson sa...

Lokatt.

Man kan väl säga att det officiella islamiska fördömandet inte alltid får genomslag i det samhälle där imamerna verkar.

Lars Torstensson sa...

Henrik L.

Islamiska Förbundet tillhandahöll under Omar Mustafa en plattform för talare med antisemitiska, homofobiska och kvinnoföraktande åsikter, och Mustafa hade givetvis ett ansvar för detta. Det var mindre debatt än propaganda. Har även riksdagen och Palmecentret bjudit in antisemiter? Mindre omdömesgillt i så fall, men det ursäktar knappast Islamiska Förbundets fadäser.

Mustafa "gillade" dessutom, avslöjande nog, vissa av dessa reaktionära skribenter på Facebook.

Mustafa hade också själv uttryckt homofobiska åsikter, vilket drog på honom stark kritik från hbt-debattörer.

Feminister pekade på Islamiska Förbundets nära band till det reaktionära och kvinnoföraktande Muslimska Brödraskapet. Nalin Pekgul, troende muslim och tidigare bas för s-kvinnorna, tyckte t ex att Mustafa var en belastning för Sveriges muslimer, och hon skrev att det "är oförenligt att samtidigt företräda två organisationer med så diametralt motsatta åsikter om hur samhället skall utformas". Och det var också den ståndpunkt som s kom fram till. Man insåg till sist att det var ett misstag att nominera Mustafa till partistyrelsen.

Mustafa försökte distansera sig från vissa av sina tidigare åsikter, men uppriktigheten i dessa försök ifrågasattes. De skulle kunna bero på att han tyckte att s-styrelsen "var värd en mässa".

Mustafas företrädare som Islamiska förbundets ordförande, Abdirizak Waberi, har förklarat att han helst skulle vilja leva i ett land med sharialagar. Han har också sagt att en man kan ha fyra fruar, men en kvinna inte fyra män. Nu sitter han som riksdagsledamot för moderaterna, och sprider skam över detta parti.

De övriga partierna borde ta lärdom av moderaternas klavertramp.

Mustafa uttryckte sig inte lika utmanande som Waberi, men det finns givetvis en ideologiska likheter mellan människor som båda har lett Islamiska Förbundet.

Lokatt sa...

Mina frågor gäller inte i första hand att människor inte lever som de lär, för det vet man ju att de inte alltid gör.
Och det är enkelt att komma på kryphål undan lagar och bestämmelser, som att "endast den passive är homosexuell". Ett annat exempel från området kan ses i dokumentären "Prostitution bakom slöjan" som ju skildrar hur denna strängt förbjudna aktivitet i Iran enkelt kan bedrivas genom att kunden snabbgifter sig med den prostituerade, det finns särskilda imamer som står till tjänst för detta - och efter en halvtimme eller vad det kan ta skiljer sig från henne. Då behövs ingen imam för att mumla en ramsa, kunden mumlar själv att hon är oönskad, till nästa gång.

Mina funderingar gäller mera om det faktiskt är vanligare, mycket vanligare ser det ut som, med homosexualitet i muslimska länder. Och vad det i så fall står för. Att kvinnans oskuld är en "juvel" som ska paketeras och bevakas, (och att juvelen ibland måste skäras sönder och sys ihop, eller bara "prickas" blodig med en vass sten) har naturligtvis mycket stor betydelse.
Men det finns något mer, tror jag.

Lokatt sa...

Att shariavurmaren "fyra fruar-Waberi" får representera Moderaterna är en skam. Min röst kan du glömma, Reinfeldt.

Lars Torstensson sa...

Lokatt.

Jag har inte själv varit i några islamiska länder, så jag kan inte säga om homosexualitet är vanligare där än på andra håll.

Lokatt sa...

Lars T
Jag har inte heller varit i muslimska länder.
Att jag blivit intresserad av just den här frågan beror bland en hel del annat på att jag från en person med intensiv kontakt med mellanstadie- och högstadeielever i skolor med många (alla) elever från Mellanöstern, sagt att "Bög" är det utan tvekan vanligaste skällsordet bland killarna.
Och att de på rasterna gärna spelar/leker "Bög", som går ut på att försöka stämpla "bögen" genom att med relativt obscena gester föra skammen att vara den utsedde "bögen" vidare till nästa person, som snabbt försöker bli av med "bögsmittan" genom att föra den vidare till nästa, osv.
Det här är något väldigt speciellt, som jag faktiskt inte tidigare hört talas om.
Att vara bög tycks högintressant och samtidigt oerhört förbjudet.

 
Religion Blogg listad på Bloggtoppen.se