15 apr. 2014

Ett sekulärt samhälle kan inte ha religiösa högtider

Gästinlägg av Catarina Thestrup:
------------------------------------------------------------------------------------------------------------

Om vi ska ha statligt understödda högtider, det vill säga röda dagar i almanackan, bör det som högtidlighålls vara av universell karaktär och inte vara kopplat till en speciell grupps religion, kultur eller tradition. Tankar och handlingar som klassificeras som kulturella, religiösa eller traditionsbundna åtnjuter idag en särställning och anses på grund av sin klassificering vara värda att värna och bevara. Varför?

Tydliga definitioner för och gränsdragningar mellan begreppen religion, kultur och tradition finns inte. När man efterfrågar definitioner får man luddiga svar – vilket bara är att vänta; religion, tradition och kultur (liksom ideologi) är omöjliga att definiera, eftersom begrepp som innefattar tankar och handlingar, vilka endast existerar på individnivå, inte kan definieras på gruppnivå. Religioner, kulturer och traditioner utgår från dogmer det vill säga från att det är förpliktigande och på förhand bestämt av någon eller något annat än individen vad som är rätt att tänka och att göra. Upphöjandet av religion, kultur och tradition som något som ska värnas (ibland till och med på individens bekostnad) och definitions- och gränsdragningsproblematiken gör att fokus flyttas från sakfrågan, att rätten och ansvaret förskjuts från individen, och att kritik av religion omöjliggörs; religiösa är till exempel snabba att hävda att tradition och inte religion ligger till grund för kvinnoförtryck och omskärelse.

Men spelar det någon roll vad en handling eller tanke grundar sig i? Förändrar det på något sätt tanken eller handlingen? För att citera Shakespeare: “What’s in a name? that which we call a rose. By any other name would smell as sweet; “ Det är inte religioner, kulturer och traditioner som tänker och begår handlingar utan det är alltid individer som gör det. Därför kan endast individer vara berättigade till skydd och ställas till svars för tankar och handlingar. Och precis som en ros skulle lukta lika gott om den kallades något annat är tankar och handlingar desamma oavsett vad de definieras som. Det är alltid själva tanken eller själva handlingen som är bra eller dålig – exkluderande eller inkluderande. Ett sekulärt samhälle som värnar den fria tanken måste ifrågasätta och bekämpa alla former av dogmer eftersom alla dogmer har sin utgångspunkt i något annat än individen, och ett gott, rättvist samhälle måste alltid utgå från just individen. Det är individer och individers rätt som ska värnas, inte religioners, kulturers eller traditioners.

Jag tror att gemensamma nationella ledigheter och gemensamma högtidlighållanden kan vara bra för sammanhållningen och gemenskapen, men då måste de kopplas till något som förenar oss och som alla vi som lever på den här platsen upplever och har gemensamt. Ett mångkulturellt, sekulärt och globaliserat samhälle kan inte och bör inte bygga sammanhållning på majoritetens religion, kultur eller tradition. Det exkluderar. Sammanhållning som inkluderar alla kan endast byggas på universella värden, såsom demokrati, jämställdhet mellan män och kvinnor, rätten till liv, frihet, egendom och strävan efter lycka och på att uppmärksamma för alla gemensamma upplevelser, såsom dem av naturen och årstidsväxlingarna. Så lika självklart som att politik och stat ska värna universella värden och vara separerade från religion, ska också våra nationella högtider, om vi ska ha dem, högtidlighålla universella upplevelser och händelser och inte vara kopplade till en speciell grupps religion, kultur eller tradition.

Eftersom våra nuvarande stora religiösa högtider sammanfaller med midvinter och vårens ankomst skulle vi, utan att behöva ändra de röda dagarna i kalendern, kunna ta bort den religiösa kopplingen och istället officiellt fira årstiderna. Och de som även fortsättningsvis vill koppla sitt firande till religion kan göra det. Men ett tydligt offentligt ställningstagande att det nationella firandet handlar om årstidsövergångar vore önskvärt, så att alla som bor här och lyder under svenska lagar skulle känna sig inbjudna i firandet och berättigade till ledigheten. Detta tror jag är en mycket bättre lösning än att som nu försöka anamma och uppmärksamma andra religioners högtider i Sverige. Det blir också en välbehövlig markering att stat och religion är separerade.

Glad vår!

Catarina Thestrup

12 kommentarer:

Patrik Lindenfors sa...

Håller inte med. Jag ser däremot kristendomens dominans i helgdagskalendern som olyckligt. Men visst kan man ha allmänna helgdagar som bara firas av vissa. Som första maj och

Catarina Thestrup sa...

För egen del bryr jag mig inte ett dugg om själva firandet. Var och en får fira hur den vill och vad den vill eller inte alls. Själv vill jag bara ha ledigheten. Och får jag ledigt för att andra vill fira något är det ok. Anledningen till att jag vill knyta ledigheterna,de röda dagarna, till universella händelser, såsom årstidsväxlingar, är för att det annars blir omöjligt att rättvist tillgodose olika gruppers önskningar om vilka dagar som ska vara röda. Det är enklare att hävda att inga grupper tilldelas röda dagar.

Peter sa...

Det allra enklaste är att ta bort alla röda dagar helt och omvandla dom till semesterdagar. Då kan vi ta ut dom när vi vill, fira vad vi vill eller bara vara lediga om vi vill. Som det bör vara i ett sekulärt samhälle.

Det känns märkligt att ha statligt proklamerade helgdagar, oavsett om dom är av universell karaktär, sekulära eller religiösa.

Lokatt sa...

Jag tycker själva grundidén är bra.
Religiösa röda dagar känns förlegade.
I vissa fall rent fåniga, som Kristi Himmelsfärdsdag. Ta bort den!
Men även Sveriges nationaldag känns fånig, påklistrad, konstlad. - Vem hittade på den?

Fast vi måste ju få ha vår välbehövliga ledighet då och då. Våren ska firas med ägg som hönsen äntligen börjat värpa efter vintermörkret, och vi ska fortsätta att elda brasor på hedniskt vis så att vi blir av med riset och får anledning att sjunga.
Och midsommar, vår underbara ljusa sommarnatt.
Mycket eldande och många stearinljus mitt i vintern förstås, och lika lång ledighet som nu, fast utan att skylla på något imaginärt jesusbarn.
Vi kanske kan ta tillbaka skurlovet mitt i höstterminen?
I Norrland vill somliga redan nu ha ett Jaktlov, då större skolbarn får följa med i skogen. De skulle kunna få det, samtidigt som skåningarna återfår det gamla potatisupptagningslovet. Vi andra kan bara vila oss de här dagarna.
Låt oss arbeta bort de officiella religiösa högtiderna, bit för bit så folk inte blir chockade.
Men den som vill använda Långfredagen till att sitta sysslolös och sucka på gammalt vis ska naturligtvis göra det. Eller flagga och stå i giv akt honnör på Nationaldagen. Men mera privat då, likt hur man firar sin födelsedag.

Lokatt sa...

Patrik L

"Jag ser däremot kristendomens dominans i helgdagskalendern som olyckligt"

Jag kanske tolkar dig helt fel, med jag uppfattar din kommentar som att du tycker att det är orättvist att vi bara har kristna religiösa högtider i almanackan och inte andra religioners religiösa högtider, i någon sorts rättvisas namn.
Jag tycker verkligen inte att just Humanisterna ska kämpa för att vi ska få ha (flera) religiösa officiella högtider. Det vore absurt! Låt de religiösa grupperna kämpa för detta.
Nej bort med alla religiösa ursäkter för att få vara ledig!

Jonah sa...

Jag håller inte heller med men:

Om man ska vara petig så har ju Sverige ca 500 år av protestantisk kristendom bakom sig och bara 14 av dessa har kyrkan inte varit del av staten (dock är ju många statliga partier fortfarande del av kyrkan). Det vore nog svårt att göra denna ändringen speciellt fort.

Om man ska vara ärlig så är det väl inte så många som firar de kristna högtiderna för att de är kristna? Frågar du en normal 10-åring vad påsk eller pingst innebär och vad de gör då så lär det ju bli ägg och vårkänslor överallt.

Att påsken kopplas till den judiska kalendern och en mans död och uppståndelse spelar nog väldigt liten roll nuförtiden. Är det ordet påsk du skulle vilja byta ut i denna högtid?

Annars så tog ju Katolska kyrkan och använde sig av att Romarna firade vintersolståndet i slutet av december och bytte ut vad som firades till att vara Jesu födelse (vilken ingen vet när det egentligen skulle ha varit). Eftersom ordet Jul inte är kopplat till krstendomen så kan du väl fira vintersolståndet igen. Det finns väl inget som hindrar som jag ser det.

På ett sätt håller jag med Peter att det vore bättre att inte ha några röda dagar, om man skulle ta bort de vi har nu, eftersom vi aldrig skulle kunna komma överens om vad som skulle vara värt att fira utan att stänga ute någon. (1:a Maj och borgare, sportlov och de som inte är sportiga) Dock antar jag att det finns ekonomiska anledningar att alla tar ledigt samtidigt.

Pike sa...

Mycket bra idéer Lokatt!

Det finns naturligtvis en poäng med att vissa ledigheter är lite mer "koordinerade" med det finns ju så mycket annat än kristna högtider att hänga upp dem på.

Catarina Thestrup sa...

Visst är det så Jonah att de flesta inte firar jul och påsk religiöst. Men det finns en idé om att det religiösa sättet att fira på är "det rätta" sättet. Det pratas alltid om, speciellt i skolor, om julens och påskens verkliga budskap. Det är det jag tycker att vi bör komma ifrån i ett sekulärt Sverige 2014. I Smp i veckan har det varit reportage om förskolebarn som gått påskvandringar i kyrkorna där vuxna kyrkomänniskor har varit utklädda till Jesus och lärjungar och burit kors och visat lidande för att, som kyrkorepresentanterna säger, "barnen ska förstå vad påsken verkligen handlar om" och indirekt säger de ju att de små barnen (och deras föräldrar)gör fel om de "bara" äter ägg och godis och njuter av våren under ledigheten. Det är detta jag vill komma ifrån. Och jag tycker inte att det är samma sak med t ex första maj.(Och sportlovet är ju inte röda dagar). Jag tror att det både för ekonomin och för gemenskapen med släkt och vänner är bra med röda dagar, så jag vill inte att de ska tas bort. Men jag tycker att officiellt (i skolan t ex) bör man sluta kalla jul och påsk för religiösa högtider.

Peter sa...

En verkligt sekulär stat ska, enligt mig, inte tala om för sina medborgare vad som ska firas. Oavsett om det är ett religiöst firande eller inte. Det ska vi bestämma själva. Det finns frågor där staten ska lägga sig i, det här är inte en sådan fråga.

Om vi verkligen vill träffa nära och kära så ska vi väl göra det när vi själva vill, inte när staten tycker att det är passande.

Och inte ska vi väl låta ekonomiska intressen få styra om vi ska fira helg eller inte? Om det nu finns ekonomiska vinster med dom röda dagarna.

Jonah sa...

Peter

Bestämmer vi inte själva nu? Är inte statens röda dagar bara ett erkännande att det är då de flesta vill vara lediga?
Fina det något statligt dikret som säger att vi ska fira något alls?

Varför ska vi inte låta ekonomiska intressen styra? Företaget jag jobbar på har bestämt att vi måste ta semester v29-31 i år. Detta p.g.a. ekonomiska anledningar.
Staten är ju den entitet som förfogar över mest pengar i sverige. Då borde de väl få bestämma (eller iaf leda mot) vilka dagar som passar.

Anders Bergdahl sa...

Om vi tänker efter har vi, i stort sätt, bara en större religiös ledghet, påsken.
JUL har inget med religion att göra, sportlov är helt enkelt "vinterledighet" sporta om du vill.. det kom till för att spara på koks..
Midsommar är rent hednisk.. SKÖNT..
Så döp om påsken till "vårlov" och låt den infalla när kristna och judar firar påsk..

Peter sa...

Jonah:

Nej visst, jag bestämmer själv om jag vill fira eller inte. Men jag kan inte styra över när staten tycker att jag ska fira, och vad jag ska fira. För på något sätt är det ju ändå så att staten väljer ut vad som anses viktigt och vad som inte är det. Det är en väldigt märklig ordning.

Semestrar är något som bestäms lokalt efter dom förutsättningar man jobbar utefter. Dom spridda röda dagarna som bestäms av staten något helt annat. Jag är säker på att väldigt få företag skulle stänga ner tex. kristi himmelsfärdsdag om det inte var en röd dag.

Utöver det, varför ska vi låta ekonomiska intressen få styra över vårt välbefinnande? Vårt välbefinnande är det viktigaste av allt. Vi människor mår bättre i större utsträckning om vi själva får bestämma över våra liv. Så långt det går. Dessutom rör det sig om bara några få dagar per år.

Sen har jag svårt att se att det skulle finnas några direkta ekonomiska vinster med dom röda dagarna. Ställer dom inte mest bara till problem med klämdagar och annat?

Det finns många människor som inte är intresserade av att fira en eller flera av våra helger. Får vi bestämma själva så kommer vi säkert att få se andra helger firas och vissa kommer säkert mer eller mindre att dö ut. Traditioner förändras, och ska förändras, det är grejen med dom.

Att ge oss människor större möjligheter att fira det vi vill, när vi vill, eller bara vara lediga när det passar oss skulle vara ett steg framåt mot ett modernt samhälle.

 
Religion Blogg listad på Bloggtoppen.se