2 apr. 2014

Sokal om den vetenskapliga världsbilden

Alan Sokal har skrivit en omfattande essä i tre delar om vetenskap och den vetenskapliga världsbilden. Sokal är förmodligen mest känd för Sokalaffären, då han klädda av en aktad kulturvetenskaplig tidskrift med postmodern nonsens. Han forskar inom teoretisk fysik och är en ypperlig försvarare av den vetenskapliga världsbilden. What is science and why should we care? är en liten handbok i en av byggstenarna i den humanistiska livssynen.

I den första artikel definierar Sokal först vad han menar med vetenskap:
Thus, by science I mean, first of all, a worldview giving primacy to reason and observation and a methodology aimed at acquiring accurate knowledge of the natural and social world. This methodology is characterized, above all else, by the critical spirit: namely, the commitment to the incessant testing of assertions through observations and/or experiments — the more stringent the tests, the better — and to revising or discarding those theories that fail the test. One corollary of the critical spirit is fallibilism: namely, the understanding that all our empirical knowledge is tentative, incomplete and open to revision in the light of new evidence or cogent new arguments (though, of course, the most well-established aspects of scientific knowledge are unlikely to be discarded entirely).
Denna metod har, som Sokal skriver, de senaste 400 åren inneburit extraordinära framsteg. Framför allt för vår förståelsen av världen inom naturvetenskapernas domän, men även till viss del inom samhällsvetenskapernas områden. Det finns dock de som inte uppskattar den vetenskapliga världsbilden. Sokal finner de första meningsmotståndarna bland akademiska postmodernister och extrem socialkonstruktivism.
Such people insist that so-called scientific knowledge does not in fact constitute objective knowledge of a reality external to ourselves, but is a mere social construction, on a par with myths and religions, which therefore have an equal claim to validity.
Enligt Sokal är har det mest extrema idéerna inom detta område mildrats de senaste decenniet.

I den andra artikeln är det pseudovetenskap som kritiseras av Sokal och hans första exempel är homeopati, en behandlingsmetod som både saknar evidens och en hållbar vetenskaplig teori. Men om detta mot förmodan skulle presenteras skulle belöningen bli stor:
Extraordinary claims require extraordinary evidence. (And in the unlikely event that such convincing evidence is ever forthcoming, the person who provides it will assuredly win a triple Nobel Prize in physics, chemistry and biology — beating out Marie Curie, who won only two.)
Nästa exempel på pseudovetenskap är förnekandet av evolutionen. Något som framför allt sker inom religiösa kretsar, dock inte alla. Rent taktiskt är en allians med religiösa icke-fundamentalister möjlig när utbildning i evolutionsteorin skall försvaras, men detta är inget Sokal förespråkar. Han argumenterar istället filosofiskt för att vetenskap och religion på en fundamental nivå är icke-kompatibla. Den fundamentala frågan är vad som betraktas som evidens när vi skapar vår världsbild.
And here, it seems to me, is the crux of the conflict between religion and science. Not the religious rejection of specific scientific theories (be it heliocentrism in the 17th century or evolutionary biology today); over time most religions do find some way to make peace with well-established science. Rather, the scientific worldview and the religious worldview come into conflict over a far more fundamental question: namely, what constitutes evidence. 
Science relies on publicly reproducible sense experience (that is, experiments and observations) combined with rational reflection on those empirical observations. Religious people acknowledge the validity of that method, but then claim to be in the possession of additional methods for obtaining reliable knowledge of factual matters — methods that go beyond the mere assessment of empirical evidence — such as intuition, revelation, or the reliance on sacred texts. But the trouble is this: What good reason do we have to believe that such methods work, in the sense of steering us systematically (even if not invariably) towards true beliefs rather than towards false ones? At least in the domains where we have been able to test these methods — astronomy, geology and history, for instance — they have not proven terribly reliable. Why should we expect them to work any better when we apply them to problems that are even more difficult, such as the fundamental nature of the universe? 
Last but not least, these non-empirical methods suffer from an insuperable logical problem: What should we do when different people’s intuitions or revelations conflict? How can we know which of the many purportedly sacred texts — whose assertions frequently contradict one another — are in fact sacred?
Sokal tar inte upp att det finns religiösa vars religionsutövning inte på något sätt är en metod för kunskapssökande. Deras religionsutövning kan bäst beskrivas som ett kollektivt konstprojekt. Då finns det inte längre någon konflikt mellan religion och vetenskap, men ur Sokals perspektiv är denna variant av religion ett fenomen i marginalen.

den sista delen är det propaganda som tilldrar sig Sokals kritik. Enligt honom är den farligaste motståndaren till den vetenskapliga världsbilden politiker och företag som inte på ett ärligt sätt analyserar evidensen, utan istället manipulerar medborgarna med rena lögner eller halvsanningar. Hans exempel på detta är Bushadminstrationens vilseledande inför Irakkriget.

I avslutningen förespråkar Sokal att den vetenskapliga metoden appliceras på domäner utanför naturvetenskapen.
Conversely, the philosophical lessons learned from four centuries of work in the natural sciences can be of real value — if properly understood — in other domains of human life. Of course, I am not suggesting that historians or policy-makers should use exactly the same methods as physicists — that would be absurd. But neither do biologists use precisely the same methods as physicists; nor, for that matter, do biochemists use the same methods as ecologists, or solid-state physicists as elementary-particle physicists. The detailed methods of inquiry must of course be adapted to the subject matter at hand. What remains unchanged in all areas of life, however, is the underlying philosophy: namely, to constrain our theories as strongly as possible by empirical evidence, and to modify or reject those theories that fail to conform to the evidence. That is what I mean by the scientific worldview.
Sokals essä är väl värd att läsa i sin helhet. Den vetenskapliga världsbilden behöver fler förespråkare och användas på fler platser än på universiteten.

10 kommentarer:

Krister V sa...

Den gudom som är det absolut största hotet mot vetenskaplig sanning är väl ändå Mammon?

"It makes no sense to use one set of standards of evidence in physics, chemistry and biology, and then suddenly relax your standards when it comes to medicine, religion or politics."

Visst, fast även de "rena" naturvetenskaperna är ju faktiskt starkt beroende av företagsintressen och nationella ekonomiska intressen.

Ulf Gustafsson sa...

Krister V,

Att man är beroende av ekonomisk finansiering innebär inte att forskare generellt sett frångår den vetenskapliga världsbilden. Många finansiärer är istället noggranna med att deras pengar används evidensbaserat.

Problemet uppstår först när finansiärerna manipulerar såsom Sokal skiver i sin tredje del.

Henrik Larsson sa...

Sokal skrev:

"What remains unchanged in all areas of life, however, is the underlying philosophy: namely, to constrain our theories as strongly as possible by empirical evidence, and to modify or reject those theories that fail to conform to the evidence. "

Om man inte är 100% empiriker är detta även en bra beskrivning på konfirmationsbias. Den som fortfarande fäster någon vikt vid Hegel och Kant kan tycka att detta är delvis problematiskt.
...men bra artikel annars.


sedan kan man ju även ha åsikter om det Ulf skrev:
" Många finansiärer är istället noggranna med att deras pengar används evidensbaserat.
Problemet uppstår först när finansiärerna manipulerar såsom Sokal skiver i sin tredje del."

Att det är evidensbaserat är ju dock ingen garanti för etisk rigör och problem uppstår bland annat därför dessutom oftast långt innan Sokals tredje del.

Lennart W sa...

Kan nog vara värt att påminna om här att även teoretisk fysik har drabbats av en egen Sokalaffär. Eller iaf något liknande:

The Bogdanov affair av John Baez (välkänd bland matematiker och fysiker..).

Peter Woit har förstås också skrivit en del om detta både i sin bok och på sin blogg, båda med namnet "Not Even Wrong". Woit är en arg kritiker mot hur teoretisk fysik har blivit allt mer verklighetsfrämmande och allt mer frånkopplad från empiri, med strängteori som det främsta exemplet.

Så antingen kan vi skratta lika mycket åt teoretisk fysik som åt postmodernism, eller så får man dra någon annan slutsats om folk som luras medvetet eller omedvetet och om bristande kontroll i vetenskapliga tidskrifter..

Ulf Gustafsson sa...

Henrik L,

"Den som fortfarande fäster någon vikt vid Hegel och Kant kan tycka att detta är delvis problematiskt."

De som anser detta får gärna tas i sig an Sokals frågan: Last but not least, these non-empirical methods suffer from an insuperable logical problem: What should we do when different people’s intuitions or revelations conflict?

"problem uppstår bland annat därför dessutom oftast långt innan Sokals tredje del."

När menar du att problem uppstår?

Lennart W,

Kan man inte dra slutsatsen att all vetenskap som inte är empiriskt testbar/falsfierbar är problematisk, även teoretisk fysik?

Henrik Larsson sa...

Ulf,

Demarkationsproblematiken hägrar vid horisonten igen... Tror ingen orkar den debatten en gång till. Förlåt mig, jag borde inte skrivit eftersom jag inte har tid att följa upp.
Det fick bli en iakttagelse i förbigående bara.
Allt gott.

Bengt Andersson sa...

Jag blir väldigt imponerad av folk som kommenterar här och som har ambitionen att i stället för att ge sig in i diskussionen om vad Sokal skriver, i stället framhäver med selektiv och utstuderad terminologi hur väl skrudad kommentatorn själv är.
Jag läser Sokal och finner honom intressant men för att exemplifiera tänker jag ge er en (min) översättning av Noam Chomskys syn på vetenskapligt allmängods. Efter detta citat kommer ett citat av Alan Sokal.
Chomsky:
”Vänsterintellektuella tog aktiv del av arbetarklassens kultur. En del försökte kompensera för klassynen som de kulturella institutionerna uppvisade genom att genomföra kunskapsprogram för arbetarklassen eller genom att skriva populära böcker om matematik, vetenskap och andra ämnen just för allmänhetens bildning. Men besynnerligt nog, motsvarighetens vänster av idag försöker ofta beröva arbetarklassen denna typ eller dessa verktyg för emancipation eftersom ”upplysningsprojektet” [The project of Enlightement] är dött och att vi måste överge ”illusionen” om vetenskap och rationalitet” — ett meddelande som kommer att glädja makten som blir överförtjust för att kunna monopolisera verktygen för sitt eget behov!"
Sokal:
”Det finns många naturvetenskapare, framförallt fysiker, som fortsättningsvis motsätter sig tanken att de discipliner som sysslar med social och kulturell kritik har något som helst att bidra med , förutom, möjligen perifert, till deras forskning!”
No lullabies there!

Göran sa...

Undrar bara vad som är kvar när "postmodernister" "vänster" och för den delen konservativa kristna, alternativmedicinare och som vi såg teoretiska fysiker räknas bort. För att inte tala om hela området humaniora som han inte tar upp. Plus då området fusk inom vetenskapen som han tar upp men som vi inte vet vidden av.
Kolla även på YT på bröderna Bogdanoff som fortfarande verkar stora i Frankrike. Man förstår varför de bl a ljög om sin ålder.

Lennart W sa...

Bengt, din egen skrud med Chomsky-citat och allt är inte heller att förakta. C är inte en av mina favoriter men kör på bara, det kan nog bli intressanta samtal.

Sen är det ju inte bara Sokals egen text i den här bloggposten, utan även Ulfs presentation av Sokal med hänvisning till Sokalaffären, så jag tycker nog inte alls att min kommentar bara handlade om att påfågla sig.

Jimmy sa...

Nyfiken på om någon kan nämna en enda förespråkare för universell (social) konstruktionism? Skulle vara intressant att se hur de resonerar; själv har jag inget bra exempel.

 
Religion Blogg listad på Bloggtoppen.se