21 maj 2014

Nytt hijabupprop?

13 kommentarer:

Jonah sa...

Heja Christer.

Detta borde ju läggas som ett faktiskt förslag till F!.
För ni tror väl inte att det förra hijabuppropet var för att ställa sig in hos en viss grupp människor som bär hijab, eller?
Det måste vara svårt för F! när deras vurmande för feminism och islam går emot varandra. Då släpper de genast på sina feministiska ideal.

Christopher Aqurette sa...

Nu var det ju så att svenska MR-aktivister tog på sig en slöja i solidaritet med de slöjbärande muslimska kvinnor i Sverige som får utstå våld, hot och diskriminering. Att kvinnor i Iran på motsvarande sätt utsätts för repressalier för deras val av kläder är naturligtvis lika illa men betydligt svårare för svenska MR-aktivister att markera mot eftersom de flesta som bor i Sverige faktiskt inte har någon slöja att ta av. Problemet i Sverige är att man inte får praktisera sin religion utan att riskera livet (länk).

Patrik Lindenfors sa...

Det är klart att man kan visa sin solidaritet även med människor i utlandet.

Christer Sturmark sa...

Bäste Aqurette, hur menar du egentligen? Varför skulle det vara svårt för svenska MR-aktivister att markera mot förtrycket mot kvinnorna i Iran? Jag förstår inte varför du bagatelliserar de iranska kvinnornas situation. I Sverige finns det massor med kvinnor med muslimskt ursprung, som med stolthet, och helt frivilligt, bär slöja som en kulturmarkör eller helt enkelt för att det är snyggt.
Givetvis vore det en fantastisk markering i solidaritetens tecken, om ett nytt svenskt hijabupprop kom till stånd, när sådana kvinnor, kanske under en dag eller så, tog av sina slöjor för att visa solidaritet med kvinnorna i Iran. Det vore en häftig och vacker manifestation.
Jag tillhör förvisso inte kategorin ”kvinna med slöja”, inte du heller. Men det tycker jag inte ska hindra att vi uttrycker sympati med de iranska kvinnorna. I ett civiliserat samhälle ska man inte bara behöva tala i egen sak. Förstår inte varför du tycker det är så svårt.

Nils sa...
Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.
Christopher Aqurette sa...

Patrik: Naturligtvis bör man visa solidaritet med människor i andra länder, men det är betydligt svårare för svenska MR-aktivister att manifestera för Irans kvinnor genom ett »hijabupprop« när det slöjlösa så att säga är normen i vår del av världen. Däremot kan man naturligtvis tänka sig att de svenska kvinnor som normalt bär slöja manifesterar genom att ta av sig den. Men eftersom det är en liten och utsatt minoritet lär det inte få samma genomslag som när Gudrun Schyman och Mona Sahlin gör det omvända.

Christer: Problemet i dagens Europa är snarare att allt fler ägnar för mycket tid åt att diskutera fel och brister hos andra istället för att visa upp egna goda exempel. Kvinnors klädsel har ju exempelvis åter blivit föremål för lagstiftning i flera europeiska länder, men argumentet att »vi« måste hjälpa »de andra« att utöva sin frihet. Så omdefinieras mångfald till en ofrihet som måste bekämpas.

Jimmy sa...

Christer:

Problemet är väl att en sådan symbolisk manifestation riktar en uppmaning (plikt, skyldighet?) till en särskild grupp (kvinnor med slöja) - till skillnad från hijabuppropet där alla uppmuntrades att visa solidaritet. Det kan tolkas som att slöjbärande kvinnor som kollektiv har en särskild sorts ansvar för att visa solidaritet med kvinnor i Iran som utsätts för opåkallade klädregler. Det tycker jag låter orimligt.

Vi borde väl snarare alla visa att vi inte accepterar förtryckande anti-liberala regler i exempelvis Iran. Kanske inte lika symboliskt slagkraftigt (eftersom alla inte bär en slöja som man kan ta av) - men mer korrekt. Kanske kan man försöka sig på någon annan typ symbolisk manifestation med samma solidariska mål.

Lokatt sa...

Christopher A

". Men eftersom det är en liten och utsatt minoritet.."
Beslöjade kvinnor som bor i Sverige anser jag inte är "utsatta".
Jag har visserligen endast liten erfarenhet av hur det ser ut i mindre städer och på landsbygden, men i Stockholm har jag verkligen kunna studera hur utsatta de beslöjade verkar vara. Aldrig, inte en enda gång har jag sett något som andats diskriminering, förföljelse, hån eller hot mot någon beslöjad kvinna. Jag åker ofta tunnelbanans blå linje eftersom jag bor invid den, och har som nöje att studera folk.
Den omtalade "Slöjdragningen" av den gravida flerbarnsmamman t ex var ett påhitt konstruerat av en framåt aktivist som har som motto "Vår uppgift är att chocka". Allt, precis allt tyder på att "överfallet" var en bluff. Men ända talar folk om stackars dagligen kränkta och våldsamt utsatta slöjbärande kvinnor som om det var en tragisk självklarhet. Varför? Har du bevittnat slöjkränkningar? Berätta!

Lokatt sa...

Förlåt, ni alla som inte bor i Stockholm och som inte självklart vet vad "Blå linjen" är för tågsträcka. Korkat av mig, sorry.
Några hållplatser på "min" blå tunnelbanelinje är Husby, Akalla, Rinkeby och Tensta. Det är invandrartäta förorter med väldigt många hijabbärande kvinnor, även många kvinnor i niqab samt de somaliska täckande dräkterna som jag inte vet namnet på.

Nils sa...

"om ett nytt svenskt hijabupprop kom till stånd, när sådana kvinnor, kanske under en dag eller så, tog av sina slöjor"

Jag inbillar mig att den stund dessa kvinnor kan tänka sig att ta av hijaben ens för en dag kommer de att ta av den för gott.

Christopher Aqurette sa...

Lokatt: Det var just för att jag vet att »humanister« gärna förnekar diskriminering, förföljelse, hån och hot mot muslimer och andra minoriteter som jag bifogade en länk med ett exempel i min förra kommentar.

Lokatt sa...

Christopher A
Ok, jag har missat din länk, ska läsa.

Likt Nils tror jag att de muslimska kvinnor som utopiskt för en dag får lov att ta av sig slöjan, känna vinden i håret och solen mot nacken kommer aldrig att ta på sig den igen. Utom i vinter kanske, när en sjalett eller en yllemössa verkligen behövs.

Lokatt sa...

Christopher A
Nu har jag läst det mesta i den omfattande länken.
Jag tänker vädra några av mina fördomar:
Det är olämpligt att placera somalier och andra invandrare med främmande framtoning på orter som Tomelilla, Teckomatorp, Kävlinge etc (se gärna den smått osannolika dokumentären "Plötsligt i Vinslöv"). På sådana skånska små orter finns nedärvt (oj, nu blir det hets mot inhemsk folkgrupp men det får jag ta)en utbredd misstänksamhet och avoghet mot allt som inte kommer "från hemmavid".
Som till Skåne inflyttad stockolmare har jag fått höra föraktfulla tillmälen som "spisstrut" ="spetstrut", syftande på mina tungspets-r som alltså inte är de för skåningar normala tungrots-, och att jag är "spansk i truten" av samma dumma skäl.
När jag vänligt frågade en granne i lilla Ängelholm om han visste varför de äldre grannarna inte hälsade tillbaka på vår familj, mumlade han efter besvärat hummande: "Det för att ni är stockholmare". Min kattunge dog på ett oförklarligt sätt, man behövde inte vara Sherlock Holmes för att räkna ut vad som hänt, den grannen var dessutom en urusel skådespelare.
Så bosätt er inte på en liten ort om ni inte ser exakt likadan ut som ortsbefolkningen! Och lär er snabbt byns speciella idiom (se filmen Äta sova dö, och studera hur Bjuvs unga invånare bemöter unga göteborgare)
Så javisst, att vara mörkhyad och avvikande är säkert svårt på småorter i Skåne.
Reportern är känslomäsigt engagerad, han skriver att "rektorns blick slocknar" när trakasserierna av invandrarna kommer på tal. En aning överdrivet, kanske, liksom stenar som yr och slår hål i offrens huvud.
Vad jag vill säga är att vissa småorter i vissa landskap är olämpliga för alla som inte är födda just där.
"Islam" och "muslim" är svåra ord, (mindre krångligt då med "gardin") men "stockholmare" och "göteborgare" är enkelt att reta upp sig på.

 
Religion Blogg listad på Bloggtoppen.se