27 juni 2014

Prata om Satan?

... det är obegripligt att kyrkan inte tar chansen att anlägga ett andligt perspektiv på ondskan i världen. Att prata om Satan, helt enkelt.
Så avslutades en ledare i DN av Susanna Birgersson. Men så enkelt är det inte.

För en tid sedan fick vi höra av Antje Jackelén att i Svenska kyrkan hade man aldrig trott på djävulen. Hon menade då att man aldrig haft tillit till djävulen. Självklart var det inte Satanistkyrkan som tidigare var svensk statskyrka. Om kyrkan idag tror, i den vanliga betydelsen håller för sant, att djävulen finns (bokstavligen eller metaforiskt) fick vi inget klart svar på.

Katolska kyrkan har, som Svenska kyrkan, aldrig haft tillit till satan. För påven finns dock Satan, i någon form. Franciskus gjorde nyligen följande jämförelse för att förklara hur allvarligt han ser på pedofili inom kyrkan:
Sexuella övergrepp är ett fruktansvärt brott...därför att en präst som gör detta bedrar Herren. Det är som en satanisk mässa.
Men är inte detta bara en fördom? En kränkning av satanisterna? Detta frågade sig Nordegren i P1 och tog hjälp av religionshistorikern Per Faxneld för att reda ut vilka satanisterna är.



Faxneld säger att satanister gör en positiv omtolkning av den traditionella satansgestalten och Satan ses, konkret eller symboliskt, som det goda. I en satanistisk mässa hädas heliga kor, t.ex. kvinnans roll och synen på sexualitet. Någon belagd koppling mellan Satanism och pedofili saknas. Det är endast illvilliga rykten, spridda bland annat av kristna.

Påvens är med sitt uttalande i bästa fall okänsligt mot de som har en annan religiös tradition och kan nog endast förstås om det tolkas i en katolsk kontext.

Och frågan är om det inte ändå finns lite satanism inom Svenska kyrkan. Jag ser i alla fall likheter: Omtolkning av de kristna texterna, en metaforisk gudsbild, jämlikhet mellan könen och en friare syn på sexualitet. Det skulle vara nästan paradoxalt om Svenska kyrkan idag började tala mer om Satan som symbol för det onda.

Som metafor för ondska finns det bättre alternativ.
Nu tystnar allt, nu slocknar alla ljusen,
där sitter Mårran ensam som ett berg
och runt omkring är hela marken frusen
och själva månen tappar all sin färg.
Tove Janssons texter fungerar utmärkt även i sekulära sammanhang.

6 kommentarer:

Trash sa...

Morran är ingen bra metafor för ondskan. Allt fryser där hon går, men den som fryser mest är hon själv och anledningen att hon smyger runt huset och kikar in genom fönstren är att hon så gärna vill vara med där inne, men vet att hon inte kan.

Hon är snarare som den snälle pedofilen, som aldrig haft sex för att hen vet att motparten tar skada.

Ulf Gustafsson sa...

Håller inte med, Trash. Ser Mårran som den ondska som finns där empati saknas och rädsla finns. Släpper man in Mårran i gemenskapen, in i ljuset, då försvinner hon.

Lennart W sa...

När Humanister talar sig varma för en religion anar man en gravad hund.

Trash sa...

Kul att vi tolkar skriften så olika.

Jocke Mejsel sa...

Som framgår av intervjun med Per Faxneld så handlar Satanism ganska lite om just ondska. Ondska som begrepp är möjligtvis mer relevant för dem som tror på en övernaturlig varelse som t ex Gud. Men för någon som sympatiserar med "Church of Satan", så är tron på Satan som en antropomorfisk varelse lika besynnerligt som tron på Gud som världsalltets skapare.
En satanist är utan tvivel en ateist, så begreppet religion är kanske aning missvisande (även om både LaVey och moderna CoS använder begreppet religion i en ganska generös tolkning).
Men, en teist kan inte vara satanist enligt LaVey's ursprungs-Satanism (den tolkning en stor del av intervjun handlar om.)

Ibland är en satanist också en humanist. Utan att man för den sakens skull kan generalisera om satanister, humanister eller människoapor.

Jocke Mejsel sa...

I boktips i ämnet "Satanism" är Per Faxnelds "Mörkrets Apostlar : Satanism i äldre tid". http://www.bokus.com/bok/9789197410243/morkrets-apostlar-satanism-i-aldre-tid/

 
Religion Blogg listad på Bloggtoppen.se