2 juli 2014

Siewert Öholm gav mig hårdrocken

Siewert Öholm var under 1980-talet Livets Ords "voice of reason" i SVT, och den enda anledningen till att han inte var en prominent representant för sekten i fråga, var att han i egenskap av "journalist" kunde driva deras agenda i Public Service-media. Det kunde bl.a. handla om hårdrock.

Hårdrock, ja... Det är den typ av rock som Siewert Öholms generation läst rätt mycket om i tidningarna, bl.a. det amerikanska bandet WASP ["Vi är satans folk", Öholms anm.]. Jag var ung under 80-talet, och läste (förmodligen) inte samma tidningar som Öholm, men organisationen Hem och Skola höll sig uppdaterade i var Livets Ord ansåg att djävulen huserade, och berättade detta för föräldrarna under föräldramöten. Deras uppgift var i sin tur att berätta vilka 45-varvare man inte fick köpa om man ville komma till himlen.

För oss unga var detta lite av en gratis inköpslista. (Nej, vi hade inte tillgång till Internet eller World Wide Web.) Vi växte upp i en tid då den kommunala skolan användes som rekryteringsgrund för pingströrelsen, under en täckmantel som handlade av drogavvänjning. Vi hade grundligt lärt oss att vara misstänksamma mot 35-åringar (alltså 20 år äldre än oss) i hockeyfrilla som agerade som oss - talk the talk - utan att vara en av oss - walk the walk. För att illustrera hur långt rekryteringsarbetet tilläts gå, kan jag nämna att blotta namnet på en organisation fick min vän Klas att skriva "Ät knark!" på svarta tavlan inför ett av grundskolans välsignade sektrekryteringsmöten, vilket givetvis resulterade i kvarsittning.

Hemma vid köksbordet presenterades nya låtar på löpande band. Vissa var nya för mig, vissa kände jag till sedan tidigare. Men jag hade ingen aning om att låtarnas cool factor hade så mycket att vinna på att spelas baklänges! Även om jag hade haft tiden att leda baklängesmeddelanden, så hade jag definitivt inte tålamodet. Men det behövdes inte! Ena dagen fick jag höra att The Eagles var satanister, vilket fick mig att köpa skivan Hotel California - något som aldrig någonsin hade hänt utan Hem och Skolas lobbyarbete. Andra dagen fick jag höra att Queen uppmuntrade till marijuanarökning, vilket var uppskattad information, trots att jag förmodligen hade upptäckt Queen ändå, förr eller senare.

Trots allt, Queen var ett nyskapande progressivt rockband medan The Eagles var ett country-band som råkat få en hitlåt som tilltalade vem som helst - Hotel California (1976).


Idag är Hem och Skola mest kända för att de betalat miljontals kronor till Pool Media, för en anmärkningsvärd liten avkastning som ändå mest supits upp istället för att användas till någon verksamhet av intresse. Bland de mest prominenta bidragen till min ungdomskultur, från Livets Ord via Hem och Skola, återfinns följande 10 bidrag:

1. Bark at the moon (Ozzy Osbourne) är skitfarlig. Han förvandlas ju varulv i videon - ett av Livets Ords genuina farhågor från den tiden.

2. Vilken låt som helst med WASP - de är satans folk och "världens äckligaste band". Någon av dem har visst suttit på torken enligt Öholm.

3. Looks that kill (Motley Crue) är en genuin protest av etablissemanget. Hårdrock av outsiders.

4. Another brick in the wall (Pink Floyd) - förklaringar är överflödiga. När ett psykedeliskt band gör samhällskritisk musik, kan man vara helt säker på att den som köper skivan får brinna för alltid.

5. Better by you, better than me (Judas Priest) är nedlusad med uppmaningen "do it" (givet att man spelar den baklänges), vilket tydligen handlar om en uppmaning till lyssnaren att ta sitt liv. Om detta stämmer, har rockbandet i fråga inget vidare långsiktigt förhållande till sin publik.

6. Vilken låt som helst med Twisted Sister - första plattan innehöll en förmodad sadomasochistisk låt, "Under the Blade", och under mitten av 80-talet protesterade man mot vuxenvärlden genom att låta Mark Metcalf skälla ut den kuvade ungdomen.

7. Vilken låt som helst med Kiss - de är riddare i Satans tjänst, och (precis som allt annat som konkurrerar med uppmärksamhet från vuxenvärlden) skitfarliga.

8. Stormbringer (Deep Purple) - svordomar! Baklänges förvisso, men svordomar!

9. Another one bites the dust (Queen) är ("uppenbarligen") en uppmaning att röka marijuana. Baklänges.

10. Hotel California (The Eagles) låter harmlös, men texten är psykedelisk och suggestiv och kanske har en demon fastnat på konvolutets baksida. Uppe på balkongen.

Idag kan jag fundera på varför aldrig The Beatles nämndes, men det kanske låg för nära apologeternas egen musiksmak. Nåväl, idag är jag glad att ha upptäckt även dem, men det var inte Hem och Skolas förtjänst, utan ett gammalt ex.

10 kommentarer:

Ulf Gustafsson sa...

Detta är verkligen inte mitt ämne. Gjorde ett försök med Guns N´Roses, men det blev inte mera.

Fick dock igår reda på att Siewert Öholm skrivit förord till boken Hårdrock.
http://www.bokfabriken.se/index.php/bocker/alla-bocker/item/h%C3%A5rdrock-rundg%C3%A5ng-nitar-och-nacksp%C3%A4rr.html

Lokatt sa...

Haha! Sjuttiotalet- det bästa talet!
Jag missade gubben i hatt, såklart är det Satan. Förstod inte heller att spela låten baklänges för underjordisk kontakt. Men framlänges är den bara så bra.

Krister V sa...

Siewert Öholm har lagt ut det på sin blogg, där han beskriver hur det (ö)kända programmet kom till och passar på att slå tillbaka:

"Det är möjligt att man skall söka andra förklaringar till sakrifieringen av WASP, som fick varje invändning att framstå som hädelse. Fansen verkar ha dominerats av 60-talister och tidiga 70-talister. Den generation som hamnade lite vid sidan, de blev idrottsstjärnor eller programmerare, inga ledare, och de lät kanske WASP uttrycka deras frustrationer. Många av dem verkade komma från en då växande ”hel och ren” medelklass i Sverige (inte ur fattigprotest som Sex Pistols- fansen i England). De hamnade inte i maktkorridorerna, men blev möjligen journalister, pr-folk eller byråkratslavar."
http://blogg.varldenidag.se/siewert/hardrock-melodifestivalen-wasp-och-jag/

Var tid har väl sin moralism. Är någon förvånad över folk på motsvarande sätt blir allergiska mot allt som liknar politisk korrekthet?
Själv har jag tvingats ransonera mitt P3-lyssnande för att inte riskera att drivas i armarna på Svenskarnas Parti... ;)

Jocke Mejsel sa...

En ypperlig bloggpost! All kärlek och respekt till författaren.

Siewert Öholm, Barnjournalen, Hem och skola, Barnmiljörådet, klasskamraters oinformerade föräldrar, och många andra välmenande krafter, var under min uppväxt stora inspirationskällor för att utforska världen.

Om jag får säga det själv, så blev jag ändå en hyfsat välanpassad individ.

Anders Hesselbom sa...

Jocke, att skriva på Humanistbloggen är ett sadomasochistiskt äventyr, och eftersom jag saknar böjelsen i fråga, har jag all anledning att tacka!

Nils sa...

Måste protestera när du anklagar mina favoriter The Eagles för att var ett country-band.

Möjligtvis i de tidiga upplagorna men inte sedan Joe Walsh kom med.

Anders Hesselbom sa...

Ok, jag katigoriserar dem som "rock" i min skivsamling, men med tanke på annat som Livets Ord varnade för, var Eagles de som låg närmast. Om Eagles vore country, så vore de det bästa som någonsin kallats country. Tack för kommentaren!

Lennart W sa...

Nils, skivan "Desperado" (en personlig favorit) tycker jag nog iaf lite kan beskrivas som country. Men det var ju innan Walsh ser jag nu. Ser också att Leadon som han ersatte t o m har spelat med John Denver.

Anders (ursäkta ännu en ovälkommen kommentar), kan inte låta bli att undra om det var innan, under, eller efter din kristna period som du på det här sättet såg varje mer eller mindre ogrundad misstanke om satanism som en musikrekommendation.

Nils sa...

Lennart,

ska erkänna att jag gillar även de tidigare plattorna. Kan nämna att jag såg dem i Scandinavium i Göteborg den 18 maj 1977. Jag har kvar biljetten som kostade 35 kronor...

Anders Hesselbom sa...

Lennart W, under! Någon gång ska jag prata om min tonårsrevolt, men det kommer inte ske i detta forum.

 
Religion Blogg listad på Bloggtoppen.se