1 juli 2014

"Vi var tvungna att dra en gräns nånstans och vi drog den vid dig"

En dikt av Martin Luuk, kan det va nåt? Det kan det. Från Expressens kultursida.

Vi var tvungna att dra en gräns nånstans och vi drog den vid dig
Du är för tjock för smal
För fin i kanten, för ful
Vi var tvungna att dra en gräns nånstans och vi drog den vid dig
Du har en skum doft som jag inte känner igen
Du är inte som vi, inte riktigt
Du kommer aldrig bli som vi
Du skrattar för högt
Vi var tvungna att dra en gräns nånstans och vi drog den vid dig
Vi ville inte ha bråk
Det var därför vi drog den vid dig
Vi är ett litet folk
Vi vill behålla våra kärnvärden
Vi vill inte bli som alla andra
Vi vill inte att det blir så utspätt
Vi var tvungna att dra en gräns nånstans och vi drog den vid dig
Du pratar konstigt,
liksom läspar,
smattrar med tungan, inte som vi
Vi var tvungna att dra en gräns nånstans och vi drog den vid dig
Det är inte riktat mot dig
Det är oss vi värnar om
Det handlar inte om dig
Vi var tvungna att dra en gräns nånstans och vi drog den vid dig
Vi hade kunnat dra den någon annanstans
Där, eller där, men vi drog den här
Vid dig

Du saknar de rätta koderna, du känner inte till referenserna
Det är inget personligt, det är en fråga om enkel matematik
Alla får inte plats här

Läs resten av dikten i Expressen.

29 kommentarer:

Lokatt sa...

Ni får försöka förlåta mig, allihop.
Men Kristian Luuk är i mina ögon inte trovärdig i detta sammanhang. Jag läste i Expressens nätupplaga om hur han "gjort ett miljonklipp" när han sålde Danderydsvillan och köpte paradvåningen på 168 kvadratmeter i Vasastan. Våningen är "ensam på sitt våningsplan", med "stor hörnbalkong med utsikt över Vanadislunden".
Jag tror att han och hans fru lever i en overklig lyxbubbla, dit endast noggrant utvalda kultur-teve- och bättre bemedlade höjdare har tillträde Jag tror inte att han vet vad han talar om. Men dikten ser ju tjusig ut, den ligger helt rätt i tiden och ger credibility med strålglans.

Patrik Lindenfors sa...

Det här är inte Kristian Luuk utan hans bror.

Även om det vore Kristian Luuk så bara för att man bor på ett specifikt ställe gör inte det att man automatiskt blir diskvalificerad från att ha åsikter. Sånt slutade vi med efter feodaltiden. (Trodde jag.)

Lokatt sa...

Patrik L
Ja där trodde du fel! :-)

Ok, då var det brorsan då.
Det är min rätt bestämda åsikt att Danderydsbor måste kvalificera sig för att slippa den tråkiga överklass-stämpeln - med överklass menar jag modern överklass, som antingen är kändisar eller har en massa pengar eller både och.
Erfarenheter från mitt ganska vilt spretande (yrkes)liv säger mig att det är på det här viset. Men det är ingenting man erkänner såklart.

Kulturmänniskor och konstnärer umgås bara med varandra och släpper ingen jävel över bron. Så är det.
Och ni akademiker, hur är det med er? Spelar du golf med städerskan?

Patrik Lindenfors sa...

Lokatt,
Jag är uppväxt i en vanlig Stockholmsförort men blev satt på invandrarskola (ekonomiskt väldigt blandad) för att skolan där jag bodde var så undermålig. Det här har nog präglat mig mer än jag förstått. Nu bor jag dock "fint" och har ett "fint" jobb. Spelar jag golf med städerskan? Nej, jag umgås mest med akademiker. Det är via min släkt jag "umgås med städerskan", för min familj är rätt blandad vad det gäller utbildning. Är jag godkänd att ha åsikter eller inte?

Krister V sa...

Lokatt,
man kunde tro att du försökte illustrera dikten... ;)
Läs hela istället!

Lokatt sa...

Krister V
Jag förstår inte vad du menar.. ärligt. Förklara!

Lokatt sa...

Patrik L
Alla får lov att ha åsikter, även nazister, maoister och såna som "bor fint"!
Egentligen förstod jag inte riktigt ditt svar heller. Det kanske är jag som är otydlig, saken är lite tabu och olämplig, nämligen den att människor inte lever som de lär, enligt mig.
Även jag hade turen att få gå i en speciell skola där ganska många kom från främmande länder, och där någon anlände i Jaguar med privatchaufför och några var verkligt fattiga och kom med spårvagnen, som jag till exempel.

Vi gick på skolan för att vi hade kvalificerat oss dit, inte för att vi var rika eller bodde på rätt ställe. Den skolan har format mig på ett särskilt sätt (naturligtvis), bland annat skulle jag aldrig drömma om att ha någon sorts "fobi" för någon form av "ras". Skolan var extremt elitistisk: Prestera eller försvinn. Därför har jag nog blivit en aning speciell, på gott och ont (nej inte ont,faktiskt).

Beträffande Luuks dikt, så står sånt mig upp i halsen - och jag är nog inte kapabel att förklara varför på ett sätt så att alla förstår. För mig luktar den förljugenhet, inställsamhet och opportunism. Kanske har jag fel.

Men varför golfar du inte med städerskan? Är du alltså för fin?
Jag har själv arbetat som städerska. Det var en upplevelse.

Patrik Lindenfors sa...

Dikten är inte förljugen, den är träffsäker. Läs hela.

Jag har också jobbat som städare. Vadådå?

Lokatt sa...

Hela dikten? Det har jag väl gjort? Hur många verser är det?

Att man som skolungdom på ett sommarlov jobbat på fabrik eller som städare gillas inte! Det är en rejäl merit, man visar att man är framåt och vill spara ihop till språkresan i USA som senare ska leda till pangjobbet som också kommer att föra med sig att man kan bo fint..
Att var städerska (kvinna) i rejält mogen ålder visar något helt annat, en sort stackars.. - äsch det där vet du, annars låtsas du bara.
Golfa nu med städerskan, visa att du inte är sån !

Lokatt sa...

Äntligen upptäckte jag att det fanns en fortsättning på dikten, i Expressen.
Men den orkade jag inte läsa mer än väldigt slarvigt, så jag förstod den inte. Jag tycker inte man ska publicera så långa dikter, det är att fresta på folks tålamod. Kanske är den bra, jag vet inte. Men Luuk verkar ha en släng av hybris "nu ska ni läsa min intressanta dikt här det tar bara en halvtimme". Plus har han bra kontakter, naturligtvis, se gärna det om jag skrev om kulturmänniskor som umgås med kulturmänniskor.

Patrik Lindenfors sa...

Men jag är sån.

Min upplevelse av en längre tids oakademiskt arbete kommer från att ha jobbat på ett lager. Det var den tröstlösa rädslan för att vara fast i detta yrke för resten av livet som gjorde att jag började studera.

Krister V sa...

Lokatt,
Den handlar ju just om folk som inte orkar läsa av andra mer än väldigt slarvigt, så de förstår dem inte.
Hybris och bra kontakter?
Nja, han "publicerade" visst sina första dikter på elskåp...

Lokatt sa...

Jag anar nu att Martin Luuk bör uppfattas som en särling, och att det kanske är sig själv han syftar på som varande den som inte passar in och inte accepteras.
Jag kände inte till brödernas infekterade förhållande, där den ene är särdeles framgångsrik och den andre skriver dikter på elskåp. Min första tolkning av (halva) dikten var att Martin Luuk syftade på främlingar från andra länder, inte sig själv. Kanske menar han både ock.
Jag erkänner att jag sällan vill "tolka" poeter, jag är för fyrkantig för det. Jag vill veta vad folk menar, jag har inte tid att grubbla över vad den aktuella skönanden egentligen syftar på.
Och jag tror inte att jag är ensam om det, särskilt många svenskar är det inte som ägnar dagen åt att tolka dikter.
Ett av skälen till att jag tror att diktläsande är ovanligt är att ingen här kommenterat Yahya Hassans diktsamling "Yahya Hassan". Är det bara jag som läst den? Den är lättläst, den behöver inte tolkas. Skriven med versaler också så att den blir ännu enklare att förstå. Den är en bomb.
Antagligen är det därför det är tyst som i graven kring boken, den försvann illa kvickt från debatten (det var ingen debatt).
Varför läser ni inte diktböcker grabbar?

Patrik Lindenfors sa...

Tyst som i graven? Det var ju jätteliv på alla kultursidor när han var här. Menar du tyst som i "ni skrev inte om den på Humanistbloggen"? I så fall begär du nog lite för mycket av oss. Vi hinner inte täcka allt...

Lokatt sa...

Jag menar både ock. Boken är så kontroversiell att det bästa är att låtsas ha missat den.
- Himla liv, vill jag inte kalla det... Hans bild fanns i alla tidningar ja, och det skrevs en hel del metainformation, om att han måste ha livvakter nu, att han var hotad till livet från flera håll, att han bara var arton år, att han alltså var ett underbarn (jag har synpunkter på det där, tyvärr otryckbara), att han är både palestinier och dansk, att han har haft det svårt, att han är tveksam till att ta den plats på skrivarskola som han erbjudits trots sin stora begåvning, att han har flera syskon... och yadayada.
Men om bokens explosiva innehåll -mini-minimalt.

Ulf Gustafsson sa...

Lokatt,

"jag har inte tid att grubbla över vad den aktuella skönanden egentligen syftar på."

Nej, du prioriterar annat. T.ex. skriva långa kommentarer här.*

* Förklaring så du slipper grubbla om vad jag menar med denna kommentar. Detta var en observation, inte en önskan om att du skall kommentera mindre. Du väljer själv vad du prioriterar. Liksom jag, när jag skriver onödiga kommentarer som denna.

Lokatt sa...

Ok, jag ska försöka korta ner mig.

Lennart W sa...

Lokatt: Måste erkänna att både diktläsning och golf är för "fint" för mig. Och opera är väl kanske inte heller ett typiskt arbetarklassnöje. Är det sånt du gör med din egen privata städerska?

Min enkla poäng är att det nog inte är svårare att servera några snabba mer eller mindre fördomsfulla omdömen om dig, än vad du så gärna serverar om alla andra. Lägg av med det.

Lokatt sa...

Bara helt kort ;-) ytterligare om Hassans bok.
Vad jag inte fick fram, inte vågade få fram, var att hans "Jag pissar på Allah" kom att framstå som det kontroversiella. Plus att han är tydlig med sitt hat mot fadern (undra på det),också det haram.
Vi ickemuslimer förstår ju hans dilemma och mod och fattar att nu är det livvakter som gäller.
Men blasfemin är bara en liten, liten parentes i sammanhanget.

Det verkligt kontroversiella är hans och hans släktingars kriminalitet. Alla hatar de Danmark och allra mest den danska polisen. Mamman utvecklar ett expertkunnande angående bidragsfusk och är rådgivare till de andra fruarna. Farbrodern "Hälarhassan" sköter omsättningen. Man får skrämselhicka av att läsa hur samvetslösa Yahya och hans gäng är. Jag återger en mening:
"Jag höll för den skrikande rullstolstantens mun medan min kusin länsade hennes handväska".
Jag har lämnat tillbaka boken, därför kan jag just nu inte säga på vilken sida detta står.

Yahya Hassan skolkar, stjäl, väskrycker och vandaliserar i en aldrig sinande ström tillsammans med sin bror och sina kusiner. Det enda han är försiktig med att skriva rent ut är om våldtäkt. Där får man faktiskt tolka, vad "jag har knullat en lite flicka blodig, hon grät mycket" står för är inte kristallklart.
Det här, vågade kultureliten inte skriva om.
Det är synd att ni inte kan läsa själva!

Lokatt sa...

Men försök ändå, Lennart!
På opera går jag med städerskan - det är ju jag själv :-)
Jag har så himla svårt att lägga av med att ha fördomar, som jag hellre vill kalla erfarenheter. Jättesvårt!

En gång följde jag med en envis kavaljer runt på golfbanan, det var på vackra Kullaberg. Aldrig mer sedan. Vad är vitsen?
Jag njuter av opera därför att jag är uppväxt i operamiljö, den var mitt hem och min tröst kan man säga. Precis som kyrkan är för dig? I så fall tror jag att du förstår.

Marre sa...

Ser att det uppstått en slags 'pigdebatt' här. Milda makter, är ni så säkra på att städerskan vill vare sig golfa eller gå på operan i ert sällskap? Som en fläkt från gamla memoarer och biografier där man talar om en 'fröken i köket'(Anna Sparre), som de fina flickorna kunde gå och tigga kakor och annat gottis av mellan måltiderna. Att fröken i köket skulle golfa eller gå på operan med unga Anna fanns inte på kartan. Synd bara att herrskap och tjänstefolk har ett uppsving igen så att en debatt som denna öht kan uppstå.

Patrik Lindenfors sa...

Jag känner tyvärr ingen som arbetar som lokalvårdare längre. För min del handlar det inte om någon motvilja mot yrket utan om det begränsade umgänget man får vartefter livet fortgår. De flesta jag umgås med numera lärde jag känna på olika universitet. Det är synd, för det blir begränsande. Har inte du samma problem, Marre? Eller är du någon sorts unikum.

Marre sa...

Patrik,

Jag är på intet sätt något unikum. Precis som du jobbade jag bl.a på lager(H&M)under studietiden men från dessa arbeten har jag inga vänner. Vännerna är från universitet och yrkeskår, några 'strövänner' från andra sammanhang.

Det jag reagerade för var att det skulle vara någon slags god gärning att golfa med städerskan. Låter dammigt, och då menar jag inte städerskan utan tänkandet.

Patrik Lindenfors sa...

Marre,
Det är faktiskt samma sak som jag försökt uttrycka, så vi håller med varandra.

Lokatt sa...

Patrik & Marre
Det är gulligt att ni är ihop, liksom!
Marre, "städerskan" står för mig för den grupp "vi" håller oss för goda för att umgås med. Vi skyller på att vi inte känner någon sådan, att vi inte har tid att bekanta oss med nya vänner, att vi bara hinner med vår egen grupp som råkar vara nästan precis likadana som vi själva - men det är en slump säger vi. För egentligen "gillar vi olika", jättemycket! Det har bara inte blivit av att umgås med busschaffisen från Kurdistan eller mannen i T-banespärren, som enligt uppgifter troligen har en minst lika fin akademisk examen som vi.
Marre, återigen: Sommarlovsarbete på lager eller i fabrik gillas inte, tvärtom visar sådana ofta att vägen är utstakad mot en karriär. "Städerskan" tar inte gärna sommarjobb, hon sliter så hårt ändå och har nog sällan drömmar om språkresor till USA. Precis som vi andra är hon fast i sin grupp, hon har sin grupps värderingar och är precis som vi nöjd med dem.(Nu generaliserar jag, det måste man få göra ibland för enkelhetens skull. Antagligen finns städerskor som blivit presidenter - men det är ovanligt).
Jag kommer att tänka på Jonas Sjöstedt, som lär bo på Östermalm och har sin dotter i någon sorts privat specialskola för begåvningar (rätta mig om jag har fel).
Men sånt, gillar jag inte.

Lokatt sa...

Detta med "blandat umgänge" intresserar mig mycket. I förlängningen handlar det om krig eller fred i världen.
Min granne är damfrisör, egen företagare.
Jag vet inte vad det beror på, men hon vill inte "umgås" med mig. Vi är jamngamla. Jag är alltid vänlig, ibland hjälpsam, jag försöker småprata men hon håller mig på armlängds avstånd.
Jag vet inte riktigt vad det beror på.
Nu anar jag hur ni skrockar menande - Nej det är klart, den megäran vill man helst undvika..
Men jag kan faktiskt vara trevlig.

Marre sa...

Lokatt,

Jag förstår inte riktigt vad du menar. Hur vill du att det ska vara då? Städerskan/frisören kanske inte VILL umgås med dig och mig! De har väl antagligen egna vänner. Kemin kanske inte stämmer, intressena är möjligen helt olika och om vi försöker samtala med dem kanske orden faller döda till marken, inte pga olika yrken men av brist på något gemensamt. Vänskap är en speciell sak! Bekantskap något helt annat.

Lokatt sa...

Marre
Ja, det var det jag menade, min granne vill inte umgås med mig. (Med umgås menar jag småprata etc, inte tränga mig på). Eller jo, ibland vill hon klaga, på det kalla varmvattnet, på utlänningarna som bor i källaren och diskar i tvättstugan, på den svarta prostituerade kvinnan som tar emot kunder längst ner.. När jag kommer med förslag till åtgärder (vi skulle t ex kunna gå samman och konfrontera värden) tappar hon intresset.

Det jag pratar om är att det finns osynliga väggar mellan människor och det är ju inte bara de välutbildade och "fina" som inte vill träffa "städerskan" - städerskan vill ofta inte prata med den välutbildade heller. Sånt här pratar man aldrig om, politiker och andra. Man pratar i stället om "rasifiering", "vithet" och annat strunt.
- Hur jag skulle vilja ha det? Utjämnande utbildning åt alla! :-)

Jag har lustiga grannar. En trevlig tjej som är mormon bjöd jag på saft (hon dricker inte kaffe eller te eller sprit), vi pratade hundförsäkringar, inte religion.
Men sen dess är hon liksom försvunnen, och promenerar sina hundar på andra tider och platser. Sa jag något som var fel - vad? Ack.
F´låt Ulf, nu blev det så där långt och pratigt igen. Ska bättra mig.

Marre sa...

Lokatt,

Ha ha, mycket intressant! Kanske råkar det bara vara så att dina grannar är skygga personer. Jag har själv varit med om liknande och blivit förvånad.

 
Religion Blogg listad på Bloggtoppen.se