12 sep. 2014

Familjen och nationen är inte viktigare än andra gemenskaper

Ett av flera skäl att att inte rösta på Sverigedemokraterna är att de företräder en människoovänlig syn på nationen och familjens betydelse. Denna osunda värdering kan även, men i mindre omfattning, återfinnas hos andra partier, t.ex. i Kristdemokraternas familjesyn. I Sverigedemokraterna Principprogrammet (2014, avsnitt 4 om nationalism) står det:
En av konservatismens mest centrala uppgifter är att slå vakt om välfungerande och djupt rotade gemenskaper. Nationen är enligt vår mening, vid sidan av familjen, det främsta exemplet på en sådan gemenskap.
Familjer och nationen är förmodligen de två gemenskaper där individen i störst utsträckning fått underkasta sig och offra sin frihet och ibland sitt liv för ett "högre gott". (Kanske religioner kan konkurrera i detta hänseende.)

Nationalstaten var länge i Europa en gemenskap där människor var en resurs för konungens godtycke. En gemenskap där människoliv kunde offras för att insamla rikedom, bekräfta makt eller avgöra en gränsstrid. Även i dag lever människor delvis ofria och utlämnade till inkompetenta, maktgalna eller korrupta härskare. Nationsgränser är dessa människors bojor.

Familjen har historiskt haft och har ofta även idag liknande förtryckande effekt, framför allt på kvinnor och barn. När samhället utanför familjen inte ger trygghet och livsmöjligheter, då stängs individen lätt in i osunda familjeförhållanden, präglade av ofrihet och i värst fall våld. Familjen och släktens beteende inom hederskulturer är det värsta exemplet på detta.

För att upprätthålla nationen och familjen skapas det falska berättelser om dessa gemenskapers extra stora värde. Extra stort värde har familjen och nationen endast för dem som sitter på makten i dessa gemenskaper.

Självklart finns det nationer och familjer som fungerar bra. Där trygghet och gemenskap uppnås, utan förtryck. En förutsättning för detta är dock att en viss nivå av frivillighet att ingå i och möjlighet att lämna gemenskapen finns.

En humanistisk alternativ, till SD:s konservativa värdering, är att inse att individen kan ingå i massa olika gemenskaper t.ex.: en parrelation, en familj, en släkt, ett kamratskap, ett kamratgäng, en idrottsförening, ett trossamfund, en livsåskådningsorganisation, ett partipolitisk, en hembygdsförening, en arbetsplats, en stad, en nation, en etnisk grupp, en kulturgemenskap, ett världsmedborgarskap, en mänsklighet.

Att inse att varje person har en egen uppfattning om vilka av dessa gemenskaper som är mest betydelsefulla för hen. Samhället skall inte skapa normer kring detta. Staten skall inte gynna vissa grupptillhörigheter framför andra.

Historiskt har nationalstaten haft stor makt och använt denna till att bibehålla makten över människorna. Men för att frigöra människorna måste makt och beslutsfattade fördelas rättfärdigt mellan olika nivåer: Individen, familjen, kommunen, regionen, staten och överstatliga gemenskaper som EU och FN. Därför måste nationalstaten släppa ifrån sig makt, att göra sina gränser öppnare är en del av detta.

I ett samhälle där människan har stor möjlighet att välja vilka gemenskaper den kan ingå i, möjlighet att bryta med osunda grupperingar, där trivs en humanist. Det är en människovänlig syn på gemenskaper, vilken ger en person största möjlighet att leva ett gott liv.

16 kommentarer:

Krister V sa...

Har SD verkligen uttalat sig mot hobbygemenskaper?

För att ge någon som helst tyngd åt kritiken borde man föreslå några konkreta alternativ.

Visst kan man föreslå öppna gränser, men i såna fall måste man klargöra om man tänker montera ner den statliga välfärden som varit knuten till medborgarskapet.

Kristian sa...

Fast det är ett misstag att se ner på familjer och nationalstater bara för att SD gillar dem.

Jag tycker nog att du har fel; familjer och nationalstater är viktigare än många andra gemenskaper.

Vi håller nog alla med om idén om mänskliga rättigheter. Men vems ansvar är det att se till att en människas rättigheter upprätthålls? I dag är det statens ansvar, varje stat ansvarar för sina medborgare. Ibland händer det att stater inte fungerar i detta avseende, och då bör andra stater solidariskt dela på ansvaret för denna stats medborgare. Men det finns ett formellt ansvar. Sedan kan förstås en del ansvar delegeras till kommuner och liknande, men det yttersta ansvaret finns hos staten så länge den fungerar.

Samma sak med familjer. Föräldrar har ett särskilt ansvar för sina barn. Vad vore alternativet till detta? Att alla barn vore allas ansvar? Problemet med "allas ansvar" är att det i praktiken ofta blir "ingens ansvar".

Just eftersom stat och familj har ansvar för att tillgodose väldigt grundläggande rättigheter hos individer, så är de faktiskt viktigare än exempelvis hembygdsföreningar. De är praktiska nödvändigheter, så länge det inte finns några pålitliga alternativ.

Gemenskap är också viktigt, och inte bara för de som sitter vid makten som du påstår. Utan gemenskap blir det heller ingen solidaritet, så frånvaron av gemenskap drabbar de svagaste. Den som vill kan ju försöka smickra sig själv med tanken att hen känner lika stor gemenskap med hela världen, men det är med få undantag inte sant. Föreställ dig att du skulle skänka lika mycket till välgörenhet i andra länder som du betalade i skatt. Känns det som ett troligt scenario?

Utan gemenskap sjunker benägenheten att betala skatt och engagera sig i demokratin betydligt. Samma sak med fördelning till fattigare landsändar: "Varför ska vi betala till dem för?" Glöm inte att nationerna historiskt sett var ett steg mot en större gemenskap. I framtiden kanske vi kommer att ha ännu större, men sådana byggs inte på en dag.

Så att racka ner på familjer och nationalstater bara för att SD gillar dem är att kasta ut barnet med badvattnet. Skillnaden är istället bilden av hur dessa gemenskaper kan se ut. Vi kan känna för Sverige som ett gemensamt, demokratiskt projekt, som är öppet och välkomnar nya medlemmar. Vi kan påpeka att en familj kan se ut på många olika sätt. Vi bör påminna om större gemenskapers ansvar att gripa in när stater eller familjer blir dysfunktionella. Det är på dessa punkter SD bör motarbetas.

Ulf Gustafsson sa...

Krister V,

Förstår inte hur din fråga har med min text att göra. I texten ges det ett konkret alternativt förhållningssätt.


Kristian,

Dina två exempel kan vara viktiga funktioner för familjen och nationalstaten, utan att dessa gemenskaper blir viktigare än andra. Andra gemenskaper kan både fylla dessa funktioner och vara viktiga för andra funktioner.

Mänskliga rättigheter försvarar även idag av FN, EU och kommunerna, samt av ideella organisationer. Exakt var det största ansvaret skall ligga är endast ett praktiskt avvägande.

Föräldrarna är idag ansvariga för barn. Det är en bra grundregel. Om det behövs en familj utöver detta är omtvistat. Det behövs i alla fall flera människor runt barnet.

Den skatt vi betalar går till min egen pension, kommunen, landstinget, staten, EU, andra länder (bistånd). Hur mycket som går var beror på de geografiska omfånget av skattesystemet solidariska funktion är och var vilka uppgifter utförs. Detta är bara praktiska avväganden.

Jag säger inte att vi skall bara skall ha större gemenskaper. Vi skall bygga gemenskaper på alla nivåer och makten på olika nivåer skall vara mera jämt fördelad.

Jag är emot övervärderingen av familjen och nationen (den allmänna, inte att vissa människor anser dessa är mycket viktigt för dem) oberoende av vad SD tycker. Skulle de ändra sig skulle jag glädjas, inte byta åsikt.

Att SD nämns är för att göra texten aktuell och för att visa på att dåligt synsätt finns, d.v.s. för att göra texten relevant.

Kristian sa...

Ulf,

fast det praktiska spelar onekligen roll för vad som är viktigt... man kan göra sig alla möjliga föreställningar om vad hembygdsföreningen och andra gemenskaper skulle kunna göra rent teoretiskt, men om förmågan inte finns i verkligheten så spelar det mindre roll.

Du börjar texten med "Ett av flera skäl att att inte rösta på Sverigedemokraterna...", och jag tror inte att du hade skrivit den om det inte hade varit för SD.

Jag ser här ett mönster som går igen från 90-talet. Då handlade det om svenska flaggan och nationalsången, och huruvida man skulle sluta med dem pga rasisterna. Nu har det börjat uppstå liknande diskussioner om nationalstaten i sig. SD gillar nationalstaten - då måste vi ta avstånd; nationalstaten usch och fy så förlegat.

Men detta innebär ju i praktiken att man låter SD och liknande ta över saker som många uppskattar. Här, ta flaggan, nationalsången och nationalstaten och gör det till symboler för er.

Det var feltänkt då och det är feltänkt nu, även om avsikterna är aldrig så goda. Istället måste man slåss för definitionerna och för vad saker ska stå för.

Visst är det farligt att övervärdera, som du påpekar. Men det kan också vara farligt att undervärdera. Det kan innebära att sticka ett värdefullt verktyg i händerna på motståndare. Det är en balansgång, men hellre balansera än ramla ner...

Nils sa...

Ulf,

har sagt det förut och säger det igen, du är en utopist.

Nationer är den enda garanten för världsfred vi känner och i princip alla 60-70-talens försök med storfamiljer, kollektiv och sekter har misslyckats.

Du har ju lagt ut en annan bloggpost med Hans Corell som i sitt resonemang om rättsstaten vad jag kunde se utgår från nationalstaten.

"Mänskliga rättigheter försvarar även idag av FN"

Haha, den var bra.

Det finns ingen som helst gemenskap i EU på folknivå. Eliten som befinner sig vid grytorna känner naturligtvis gemenskap.

Gemenskap och tillit kväver homogenitet och det är därför Sverige legat så högt i tillitsligan. Ju mer mångfald och mångkultur, ju mindre tillit. Det vet vi bl a genom Putnams forskning.

Eller om Tage Erlander sa: "Vi svenskar lever ju i en så oändligt mycket lyckligare lottad situation. Vårt lands befolkning är homogen, inte bara i fråga om rasen utan också i många andra avseenden."

Som väntat är också tilliten i Sverige på väg neråt vilket naturligtvis sammanfaller med den stora invandringen.

http://fof.se/tidning/2014/8/artikel/sveriges-unika-tillit-sjunker-kan-man-lita-pa-folk

Ulf Gustafsson sa...

Kristian V,

Jag ingår inte i det mönster du ser. Fundera på om du hade haft några invändningar mot texten, om inte SD nämnts. (Inte för att jag tror att du vill försvara SD, utan för att det är detta som gör texten relevant.)

Nils,

Det jag skriver om är inte en utopi, utan en pågående samhällsutveckling. Den traditionella familjen blir mindre viktig. Funktioner flyttas från nationalstaten till andra gemenskaper. Det är därför SD och KD, vilka drivs av ideologiska övertygelser, och inte letar praktiska lösningar som passar också medför frihet, kämpar emot.

Tillit, utanför en högst begränsad krets är beroende av berättelser. Tage Erlander och andra berättade om nationalstaten och folkhemmet. Idag behöver vi nya berättelser, eftersom de gamla visat sig vara etiskt mindre attraktiva.

Nils sa...

Ulf,

utvecklingen går tvärtemot vad du påstår. EU upplever sin hittills värsta kris, Skottland ska folkomrösta om självständighet, Katalonien vill, Belgien har länge varit på väg att spricka och tack vare Bildt och EU:s arrogans riskerar Ukraina att spricka. Krim är redan avknoppat.

Det som får dig att drömma om det globala utopia är det välstånd vi lever i. I extremt välstånd fungerar vad som helst – ända tills fundamentalister som IS dyker upp. Men börjar resurserna tryta, börjar taket läcka – då måste och då kommer människor att börja se om sitt hus.

Det är också enda sättet för européer att skapa någon sorts gemenskap, att man definierar sig mot något radikalt annorlunda som islam eller IS.

Ulf Gustafsson sa...

Nils,

"utvecklingen går tvärtemot vad du påstår"

Jag har lite lägre perspektiv än dina exempel, vilka jag inte heller motsäger det jag påstår.

Nationalism och populism har ett uppsving i EU de senaste åren. Men det hade det 1939 också. De kommande åren grundades FN och EU:s föregångare.

Framtiden är svår att förutspå, men det innebär inte att vi skall ge upp till att forma den till något bättre.

Att nationalstater delas upp i mindre stater är inget motargument för det jag önskar och påstår. Skottland som jag är mest påläst på kommer förmodligen bli ett mycket mer EU-positivt land, än vad Storbritannien är och ett mindre Storbritannien kommer förmodligen se fördelarna med EU tydligare. (Av den anledningen är jag lite hoppfull inför en uppdelning där.)

Lennart W sa...

"SD och KD"... Försöker du göra en Gerle? Var alltså inte fulare av henne än att du Ulf kan göra det själv.

SD och Humanisterna är mot omskärelse av pojkar och om det blir verklighet så slår det speciellt mot judar och muslimer. Eller hur det nu var hon sa. Jättefult ju att ens antyda att Humanisterna och SD (och våga inte ens andas om bruna..) har någon enda punkt gemensamt.

Gäller Humanisternas regler för andra på samma sätt för dem själva? Tycker ofta att det inte verkar så. Och det är precis detta som kallas för dubbelmoral. Eller "double standard" på engelska.

F ö håller jag med Kristian i väldigt mycket av vad han säger här.

Ulf Gustafsson sa...

Lennart W,

Är det inte dags att du kommer på en ny kommentar. Dubbelmoral har jag läst förut och du brukar inte kunna förklara den.

Jag skrev: "Det är därför SD och KD, vilka drivs av ideologiska övertygelser, och inte letar praktiska lösningar som också medför frihet, kämpar emot."

Jämförelsen gjordes i en specifik hänseende, ideologisk övertygelse och utifrån min text borde det vara klart att familjensynen är det som avsees.

När gjorde Gerle samma jämförelse i ett hänseende [a], hade rätt i att likheten fanns i dettta hänseende och någon av oss klagade på detta [b]?

Nu har du chans att länka till [a] och [b] för att visa på att dubbelmoral finns.

Göran sa...

"To achieve world government, it is necessary to remove from the minds of men their individualism, loyalty to family tradition, national patriotism, and religious dogmas."
Broc Chisholm
1959 Humanist of the Year

Patrik Lindenfors sa...

Nils och Ulf,
Jag tror nationalstaten är något vi kommer att dras med länge än. Vissa saker organiseras bäst på landsnivå. Däremot är ju tendensen att vi lägger ut bestämmanderätt på både större enheter (EU) och mindre enheter (kommunerna har hand om skolan, t.ex.). Jag ser inga problem med nationalstaten i sig själv, bara vi inte blir fixerade vid den. Jag viftar gärna med svenska flaggan i vissa sammanhang och är stolt över mitt kulturarv, men jag viftar gärna med Bajenflagga och EU & FN-flagga också, när det handlar om sådana fråga. Vi har alla flera tillhörigheter och det är onödigt att fastna vid en.

Vad gäller tillitsforskningen så är den oerhört central för hur vi ska klara oss i framtiden. Rothsteins forskning tycker jag talar för hur vi bör möta denna utmaning. Vi ska vara stenhårda mot korruption och myndighetsmissbruk. I förhållande till dessa problem verkar etnisk mångfald vada sekundärt, även om det också spelar in, som Nils artikel visar. Så vi har ett problem (vi kan förvänta oss att tilliten minskar på grund av invandringen) som vi kan lösa långsiktigt med lagstiftning (mot myndighetsmissbruk).

Nils sa...

Ulf,

paralleler med 1939 är bara tjatigt. Däremot finns det de som säger att dagens megalomana EU håller på att skapa den sorts imperie som brast och ledde till första världskriget.


Jag tycker du blandar ihop nationer och kapitalism. Ekonomin är global, men den skapar sina egna lagar, rusar fram i överljudsfart och lever sitt eget liv långt över huvudena på de flesta folk här på jorden.

Det är den lilla kapitalistiska elitens talan du för med globala drömmar. Kapitalet har alltid "hatat" gränser, men folk i demokratier har aldrig gjort det.


Det är väl tjatigt att komma med Steven Pinker i tid och otid, men jag gillar honom, och han citerar i en bok ett talesätt som om jag inte minns fel kom från södra USA, att rejäla staket gör goda grannar. Det samma tror jag gäller på nationsnivå.

Den dag vi löst energifrågan, miljöfrågan, matfrågan och när hela jordens befolkning är övre medelklass – då kan vi nå din globala dröm. Men som du förstår…

Ulf Gustafsson sa...

Nils,

Nej, det handlar inte om ekonomi, utan om mänskliga rättigheter. De rejäla staketen har inneburit att människor förtryckts i en annan stat och vi sett bort, hänvisat till att det är deras land etc. Att ha enkla staket gör att människor i alla fall kan fly till en annan nation när de inte får någon hjälp.

Energifrågan, miljöfrågan, matfrågan kommer inte lösas på nationsnivå.

Lennart W sa...

Ulf: Det är ytterst märkligt att du begär att jag ska skriva om precis det jag sagt en gång till. Ta istället chansen själv att försöka fatta.

Iaf, nu har ju både KD och deras Attefall försvunnit från regeringen. Varför firar ni inte? Varför samma pyspunka här som på Vs valvaka? Fast det räknar jag nog ändå som mer hedersamt än partyt hos S. Väldigt lite positivt egentligen att glädja sig åt, men skadeglädje är ju den enda sanna glädjen. Alliansen och Reinfeldt och Borg försvinner, tjoho! och skål ta mej fan!

Ulf Gustafsson sa...

Lennart W,

Nej, att upprepa dig hade inte gett svaren på mina frågor. Det är svårt att fatta något som jag inte känner till har inträffat.

Ps. Jag är nöjd med att KD inte längre sitter i regeringen.

 
Religion Blogg listad på Bloggtoppen.se