14 okt. 2014

Gudarne

Gudarne är en dikt av H. M-r publicerad i Social-Demokraten, Nr 17, 22 januari 1891.
Fruktan för naturens makter
Var de första gudars fader,
Och okunnighetens häxa
Dess hulda moder var. 
Snart uppstod en här av prester,
Som i deras mörka dogmer
Höllo mänskligheten fängslad,
För att vinna guld och makt. 
Många gudar har det funnits;
Alla ha de varit ”sanna”,
Alla ha de burit prägeln
Utaf tidens barbari. 
Alla ha de varit grymma;
Bål till deras ära flammat,
Tårar varit deras fägnad,
Deras nektar mänskoblod. 
Allting uppstår, blomstrar, faller:
Världar, sekler, folk och riken;
Gudarne fått samma öde,
Det är så naturens lag. 
Ännu uti våra tider
Spökar gudomsparasiten
Uti arma mänskohjärnor,
Som ett arf från forna dar. 
Vetenskapens fackla skiner
Nu igenom tidens mörker;
För enhvar utaf dess strålar
Gudarne gå upp i dunst. 
Gamla vacklande fantomer,
Skyddade utaf polisen!
Snart I skolen hjälplöst störta
Ned ifrån er töckentron!
Hämtad från Hatets sånger - Tidig svensk socialistisk diktning i urval (1885-1910).

1 kommentar:

Tiro sa...

Ack ja, den kampen är långsiktig. Och Socialdemokraterna håller fortfarande kyrkan under armarna.

 
Religion Blogg listad på Bloggtoppen.se